De branschvisa forskningsprogrammen
Interpellation 2007/08:169 av Högman, Berit (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-15
- Anmäld
- 2007-11-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-11-22
- Sista svarsdatum
- 2007-11-29
- Besvarad
- 2007-12-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 november
Interpellation
2007/08:169 De branschvisa forskningsprogrammen
av Berit Högman (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Statsminister Fredrik Reinfeldt talade den 14 november på Industridagen i Stockholm. Trots hårda påtryckningar om ett besked om den branschspecifika forskningens framtid gavs dock inga besked om detta.
I den lägesrapport som den gemensamma Industrikommittén överlämnade till regeringen på onsdagen finns bland annat kravet på fortsatt satsning på forskningsprogrammen. Dessa infördes av den socialdemokratiska regeringen under motstånd från bland andra Moderaterna. Men i Industrikommitténs rapport framhålls de som centrala för svensk industris fortsatta konkurrenskraft. Det är oroande att viktiga industribranscher tvingas till ovisshet inför framtidens samarbete mellan stat, näringsliv och fackliga organisationer. Osäkerheten inför framtiden kan i värsta fall innebära att viktig forskning och utveckling riskerar att lämna landet för mer gynnsamma miljöer. Det är också mycket oroande att inte statsministern tycks förstå vikten av en långsiktig dialog och ett strategiskt forskningssamarbete med för Sverige helt centrala branscher.
Tillsammans bidrar de sex nyckelbranscherna till över 80 procent av det svenska näringslivets satsningar på FoU, ger 560 miljarder kronor i exportinkomster och ger ca 600 000 direkta arbetstillfällen i Sverige. Trots detta dömde statsministern i Moderaternas budgetmotion 2005/06 ut de strategiska branschprogrammen som ”en antikverad syn på ekonomins utveckling”. Med hopp om att näringsministern bättre ska förstå vikten av ett fortsatt strategiskt samarbete mellan viktiga nyckelbranscher och staten vill jag därför ställa följande frågor till henne:
Är det näringsministerns bedömning att de branschvisa forskningsprogrammen som staten utvecklat, tillsammans med näringsliv och fackliga organisationer, inom fordonsindustrin, läkemedels- och bioteknikindustrin, metallurgiindustrin, flyg- och rymdindustrin, IT- och telekomindustrin samt skogs- och träindustrin samtliga, likt statsministern, representerar en antik syn på näringspolitik?
Avser näringsministern att förlänga de branschvisa forskningsprogrammen efter 2008?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:169
Webb-tv: De branschvisa forskningsprogrammen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:41 Tisdagen den 11 decemberProtokoll 2007/08:41 6 § Svar på interpellation 2007/08:169 om de branschvisa forskningsprogrammen
Protokoll från debatten
Anf. 36 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Berit Högman har dels frågat efter min bedömning av de branschvisa forskningsprogram som staten utvecklat tillsammans med näringslivet och fackliga organisationer, dels frågat om jag avser att förlänga de branschvisa forskningsprogrammen efter år 2008.
Vår regering ser forsknings- och innovationsfrågorna som avgörande för Sveriges utveckling på lång sikt. Väl fungerande forsknings- och innovationssystem som leder till resultat av hög kvalitet och relevans är avgörande för att Sverige ska hävda sig i den internationella konkurrensen. Forskning som bedrivs i nära samarbete mellan företag, universitet, högskolor och institut är mycket viktig. Genom att kombinera den grundläggande kunskapsutvecklingen med utveckling av ny teknik och nya produkter och tjänster skapas starka innovationsmiljöer. Starka forsknings- och innovationsmiljöer är också en viktig källa för näringslivets långsiktiga kompetensförsörjning.
Statens samlade satsningar på forskning och utveckling uppgår årligen till omkring 25 miljarder kronor. Resurserna för de specifika branschprogram som Moderaterna behandlade i budgetmotionen 2005/06 och som Berit Högman refererar till i sin fråga uppgår till 200 miljoner kronor per år. Programmen utgör därmed mindre än 1 procent av statens forskningssatsningar. Programmen är ändå viktiga. Här bedrivs forskning i nära samverkan med näringslivet. Jag vill poängtera att det tydligt framgår av alliansens budgetpropositioner att resurserna för dessa utvecklingsprogram oförändrat ligger kvar på 200 miljoner kronor fram till år 2010.
När det gäller andra riktade forskningsprogram, som till exempel program för att stödja utvecklingen av miljö- och säkerhetsaspekter inom fordonssektorn, beslutade regeringen i maj 2007 om ett uppdrag till Energimyndigheten avseende miljöinriktad forskning inom ramen för regeringens satsning på miljöteknik. Satsningen omfattar 245 miljoner kronor under fyra år. Det innebär att staten under 2008 satsar omkring 450 miljoner kronor på forskning som ska bidra till att fordonsindustrin kan möta utmaningarna på miljö- och säkerhetsområdet. För år 2009 är motsvarande siffra för redan beslutade program ca 170 miljoner kronor. Näringsdepartementet har bjudit in fordonsindustrin till samtal om hur den gemensamma forskningssatsningen kan vidareutvecklas.
Regeringen avser att under hösten 2008 presentera en forskningspolitisk proposition. Där kommer regeringen att föreslå strategiska satsningar på områden som är viktiga för samhälle och näringsliv. Dessa strategiska satsningar förväntas långsiktigt bidra till högre tillväxt och välfärd.
Anf. 37 Berit Högman (S)
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Jag har skrivit interpellationen därför att jag är angelägen om att vi reder ut var regeringen egentligen står i den här frågan. Efter det här svaret har jag inte blivit direkt klokare. Det är svårt att tolka vad som är regeringens syn på generella åtgärder kontra specifika åtgärder och samverkan mellan näringsliv och samhälle eller inte.
Jag har också tagit del av förra veckans interpellationsdebatt som särskilt handlade om fordonsindustrin. Min konkreta fråga var om näringsministern delar Fredrik Reinfeldts och hans partis syn på att branschprogrammen är ett antikverat sätt att se på ekonomisk utveckling och ett antikt sätt att bedriva verksamhet.
Jag konstaterar att det kanske inte är så. I svaret säger näringsministern att branschprogram ändå är bra. Det tackar vi för. Vi konstaterar att det finns pengar avsatta till år 2010. Ändå försöker Maud Olofsson att förminska betydelsen av branschprogrammen genom att säga att det är så lite pengar.
Det är en märklig syn hos ett statsråd som tycker att 100 miljoner till kvinnosatsningar är väldigt mycket pengar medan 200 miljoner till sex specifika branscher är lite pengar. Vi socialdemokrater har ännu mer pengar till branschprogrammen. Men låt oss hålla oss till de sex nuvarande.
De bidrar till 80 procent av näringslivets satsningar på forskning och utveckling. De ger 600 000 direkta arbetstillfällen och 560 miljarder i export. De representerar företag och arbetsplatser över hela landet. De är förutsättningar för tiotusentals andra företag inom tjänste- och servicesektorn. Framför allt har de sett till att genom en god produktutveckling och forskning sätta sitt företag på världskartan.
Det är inte enbart genom marknadsekonomi och fri konkurrens som Sverige nått de positioner det har i dag inom dessa sex branscher. Det är just samverkan och samspel mellan samhällets intressen och näringslivets eget arbete som gett framgångarna. Vi brukar inom Socialdemokraterna tala om armkroken.
Om näringsministern skulle ta sig tid att läsa industrihistoria eller på annat sätt ta del av utvecklingen blir detta samspel tydligt. Det är också ett arbetssätt som industrin de facto efterlyser även fortsättningsvis.
Inte skulle Packaging Arena i Karlstad ha fått i gång sitt forsknings- och utvecklingscentrum om inte samhälle och näringsliv jobbat ihop. Nu finns också kinesiska intressenter. Inte skulle Compare, vårt IT-kluster, nyss ha kunnat inviga sin FoU-enhet utan en samverkan mellan samhällets pengar och näringslivets pengar och intresse. Inte skulle Uddeholm Tooling i Hagfors som är världsledande på verktygsstål kunna rekrytera hundra nya medarbetare utan att det funnits ett samspel mellan näringsliv och samhälle.
Inledningsvis var inte Centern helt avvisande till branschprogrammen när vi inledde jobbet. Nu måste jag än en gång ställa frågan: Vad är regeringens samlade syn på samverkan mellan samhälle och näringsliv? Vill regeringen att vi även framgent ska ligga i framkant på områden inom våra traditionellt stora näringar? Eller är det bara låglönejobb i tjänstesektorn som ska vara kännetecken för svenskt näringsliv och arbetsliv?
Anf. 38 Lars Johansson (S)
Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av att det i Maud Olofssons interpellationssvar på s. 2 sägs att Näringsdepartementet har bjudit in fordonsindustrin till samtal om hur den gemensamma forskningssatsningen kan vidareutvecklas.
Jag hade en interpellationsdebatt för knappt två veckor sedan med Maud Olofsson där hon också sade att de haft samtal med fordonsindustrin. Vi fick vid det tillfället inte veta vad det hade blivit för resultat av dessa samtal.
Det är angeläget att just nu få en ytterligare klarhet i den frågan. När kommer resultaten av dessa samtal? Vilka deltar i samtalen? Deltar IF Metall och PTK också i samtalen som det var upplagt med den tidigare framtagningen av branschprogram? Då deltog såväl näringslivet och de fackliga organisationerna som olika forskningsorgan som staten har gemensamt för att skapa gemensamma program för framtiden.
Detta är oerhört viktigt med tanke på att fordonsindustrin just nu går väldigt bra. Den har goda utvecklingsmöjligheter och god tillväxt med hög sysselsättning i Sverige. Det är mot den bakgrunden som fordonsindustrin mycket tydligt har markerat att det är just nu när vi har den goda situationen vi ska ta chansen att ta nya språng framåt för att kunna vara med och utveckla de svenska fordonen. Det gäller att se till att de kommer i framkant utifrån säkerhetsaspekter, miljöskäl med mera.
Det är då väldigt centralt att man från regeringens sida visar att det här är en oerhört viktig industri och att vi från svensk sida är beredda att samla oss för att se till att denna industri också i framtiden kommer att vara i framkanten.
Det är mot den bakgrunden som man kan se vad exempelvis Volvochefen i en dagstidning den 5 november sagt: Vi är beredda att satsa lika mycket som regeringen på forskningsprogram för fordonsindustrin.
Än så länge har det inte kommit några besked om detta. Å andra sidan har det från fordonsindustrin sagts att de i dagarna kommer att presentera ett eget innovationsprogram för framtiden. Jag kan inte se annat än att man gör det just därför att man inte får några besked från regeringen. Under den socialdemokratiska regeringstiden arbetades sådant fram gemensamt, men nu tar industrin egna initiativ och gör det själv. Då är regeringen faktiskt lite akterseglad.
Anf. 39 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Vilken är regeringens samlade syn? var frågan. Ja, det framgår av budgetpropositionen. De här programmen kommer att fortgå fram till 2010, förutom fordonsdelen, så de pengarna ligger kvar.
Utöver det lägger regeringen 1 miljard på klimatsatsningar. Jag tror att det är en viktig strategisk satsning att just satsa på klimat- och miljöåtgärder. De klimat- och miljöåtgärderna omfattar många olika branscher, vilket är viktigt för oss. Det är därför som det inte bara ska pratas om branscher. Det måste också pratas om generella åtgärder.
Miljön och säkerheten är två frågor som är direkt kopplade till fordonsindustrin. Det är också kring det som vi diskuterar med fordonsindustrin. Jag har också varit med och satsat resurser via Vinnova och andra organ för att stödja fordonsindustrin. Det gäller då både dem som finns på backen och dem som håller till uppe i luften.
Jag tror att det är väldigt viktigt att Sverige är framsynt när det gäller energi-, klimat- och miljöåtgärder därför att vi där har stora möjligheter.
Nästa år återkommer vi med en forsknings- och innovationsproposition. Det är viktigt att säga att det då handlar om både forskning och innovation. Det är viktigt att stödja grundforskningen men också att se till att olika institut och andra får resurser så att man kan jobba näringslivsnära.
Jag vill också säga att en viktig del att framöver titta på är de små företagens möjligheter att få hjälp med olika typer av forskning. Vi har höjt anslagen till Vinnova för att öka möjligheterna för dem att aktivt medverka i detta. Vi satsar också via innovationsbroar och inkubatorer på olika sätt för att stärka de små företagens möjligheter att jobba med forskning och utveckling och att koppla sina produkter till marknaden.
Jag tror att det är väldigt viktigt att se att den här regeringen på många områden har en tydlig ambition när det gäller forskning och utveckling. Det är också därför som vi ser att företagen kan utveckla nya produkter som skapar jobb här hemma. Jag känner mig helt tillfreds med den satsning som nu görs. Vi återkommer till detta i samband med forsknings- och innovationspropositionen nästa år.
Anf. 40 Berit Högman (S)
Herr talman! Forsknings- och innovationspropositionen får vi säkert anledning att återkomma till. Men jag känner inte alls någon trygghet när jag vet att vi har en universitetskansler som far runt med centraliseringstankegångar kring högre utbildning och forskning som nog går helt på tvärs med det som Maud Olofsson nu här beskriver, nämligen en företagsnära forskning.
Vi vet att det är de små högskolorna och universiteten som har varit duktigast på att åstadkomma en nära knytning mellan näringsliv och akademi. Där är universitetskanslern oemotsagd från alliansens företrädare, skulle jag vilja säga. Men det han går runt och samtalar om är ju en helt annan modell av den akademiska världen. Det bekymrar inte bara mig utan också dem på många mindre universitet och regionala högskolor.
Vi är helt överens om politiken, säger Maud Olofsson. Men på industridagen vägrade Fredrik Reinfeldt att säga något om framtiden för industrin och forskningen. På intet sätt känner vi socialdemokrater någon trygghet i att ni i regeringen är överens.
Eftersom Centern och näringsministern ändå har uttryckt något slags vilja kring branschprogrammen hoppas jag att det är det som i det här fallet gäller. Men det känns inte som att det finns en enhetlig regeringspolitik.
Vi socialdemokrater vill fortsätta att jobba med branschprogrammen därför att vi märker att de ger resultat och att de har fått en väldigt stark respons hos både de fackliga organisationerna och näringslivet. Därför vill vi egentligen gå vidare med det som vi tydligt motionerat om och som handlar om besöksnäringens utveckling.
En förutsättning för att det ska gå bra för en bransch är inte, tror vi, att man har så dåliga anställningsförhållanden och så låga löner som möjligt, utan en förutsättning är att det är en kvalitativt bra bransch. Dit hör också forskning och utveckling.
I en debatt här tidigare i dag pratade vi om upplevelseindustrin som mycket väl lämpar sig för ett likartat arbetssätt. Skillnaden i förhållande till att låta en regering ensidigt göra ett program är att just de här branschprogrammen har så att säga samarbetats fram - man har verkat tillsammans, precis som Lars var inne på.
Om bilindustrin i trötthet över att regeringen inte lyssnar i stället gör sitt eget innovationsprogram och regeringen säger att den gör sina egna förslag uteblir ju denna nyttiga samverkan som naturligtvis är ett givande och tagande och som vi, även jag, är alldeles övertygade om ger väldigt mycket bättre resultat i en förlängning.
Regeringen har tydligt visat på en prioritering trots sitt tal om att generella åtgärder är bättre. Det är ju 8 miljarder mindre i statskassan genom sänkta arbetsgivaravgifter i servicenäringen. Är det alltså en politik som vi framgent kan få se att regeringen konsekvent satsar på att få mer av låglönejobb och tillfälliga jobb och mindre av jobb inom våra traditionella näringsgrenar?
Anf. 41 Lars Johansson (S)
Herr talman! Jag är visserligen lite lomhörd. Men jag uppfattade faktiskt inte att jag fick några svar på frågorna i mitt förra inlägg.
Jag undrar alltså om de här samtalen fortgår och vilka som deltar, om IF Metall och PTK är inbjudna och om övriga organ - typ Nutek och Vinnova - deltar i samtalen. Är det den typen av samtal som regeringen för med fordonsindustrin? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan och i så fall också om när resultaten kommer.
Eftersom jag inte heller fick något svar på min fråga om hur regeringen ser på att fordonsindustrin själv genomför egna forsknings- och innovationsstrategier för perioden 2009-2012 upprepar jag även den frågan: Hur ser regeringen på detta med att regeringen för närvarande inte deltar i de samtalen?
Anf. 42 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag tror att det är väldigt viktigt framöver att vi när vi tittar på forsknings- och innovationspropositionen har såväl forskning som innovation med. Det gäller både de väl etablerade universiteten och forskningsmiljöerna och de små och medelstora högskolorna och universiteten. Det är bara det att de spelar lite olika roller i innovationsklimatet.
I den bedömning som görs av innovationsklimatet i Sverige får vi nu ett högt betyg till exempel av de europeiska företagarorganisationer som granskar Sverige.
Vi behöver ha den forskning som ligger nära vissa industrier som har vissa specialiteter. Vi behöver utbildning på det området. Men vi behöver också spetsforskning av högsta kvalitet sett till internationell standard.
Jag tror att det som är viktigt att diskutera är att vi har olika delar som siktar mot olika saker och att allt det här behövs.
När det gäller de små och medelstora företagen är det uppenbart att de miljöer som vi satsar på och som vi hjälper till med också är till stort gagn. Men vi kan behöva fundera vidare på hur vi ytterligare kan underlätta.
Jag ser att de traineeprogram som växer fram i olika delar av landet är en bra hjälp för många småföretagare.
Att läsa budgeten är någonting bra, för då kan man få ut rätt mycket. Om man läser alliansregeringens budget kan man konstatera att fram till år 2010 ligger 200 miljoner kronor i de här programmen. Det är väl bästa sättet att få reda på vad alliansregeringen tycker.
I Socialdemokraternas budget kan jag läsa - det är lite svårt att utläsa detta - att ni under tre år satsar 1,2-1,5 miljarder kronor på forskning, varav en stor del ska gå till att bygga upp ett nytt arbetslivsinstitut.
Pengarna kan man inte använda flera gånger om, inte ens i opposition. Det skulle vara bra för oss att veta hur ni tänker använda alla de här pengarna så att de räcker till det ni ska göra. Utöver det tänker ni också på miljö- och energiforskning. Det krävs lite ansvar även om man sitter i opposition och även om ni verkar tänka parkera er länge där framöver.
När det gäller vår syn på den framtida jobbutvecklingen tycker vi att det är bra att det finns olika typer av jobb. Vi kommer att behöva den typen av tjänster inom tjänstesektorn framöver som ni talar så nedlåtande om, men vi kommer också att behöva jobb av mycket hög industriell kvalitet. Vi kommer att behöva högteknologisk utveckling. Det är också därför som vi jobbar väldigt mycket med olika innovationsprogram och olika forskningsprogram för att stödja den typen av utveckling. Jag har nämnt miljö och energi som ett mycket viktigt område för att kunna lösa de stora klimatproblemen, något som vi kommit överens om.
Jag känner mig väldigt tillfreds med de samtal som vi har med både fordonsindustrin och andra industrier för att komma framåt. Vi har redan gjort satsningar på miljösidan. Vi har precis tecknat ett avtal, som jag nämnde tidigare, med USA där Volvo finns med som en stark partner i att utveckla motorer som drar lite mindre bränsle.
Men jag vill också säga när det gäller satsningar på fordonsindustrin, precis om jag sade i den förra interpellationsdebatten, att det inte räcker att regeringen satsar pengar. Om vi kommer överens med fordonsindustrin om att det ska leda till jobb vill jag också se den leveransen. Det samtalet måste vi föra, inte minst med de två stora företag som äger Volvo och Saab. Om vi satsar skattepengar på forskning och utveckling därför att vi vill ha produktion här då ska också produktion komma hit. Det är ett viktigt samtal som vi vill föra med fordonsindustrin här framöver, och det tänker vi återkomma till.
Anf. 43 Berit Högman (S)
Herr talman! Absolut, Maud Olofsson, är det klart att vi socialdemokrater både kan och ska ta ansvar. Det har vi alltid gjort, så för oss är det inte särskilt främmande.
Jag konstaterar att Maud Olofsson inte har tagit avstånd från Fredrik Reinfeldts synsätt att samarbete mellan näringsliv, samhälle och fackliga organisationer är ett antikt arbetssätt. Så länge näringsministern inte gör det finns det väldigt stor risk att avsaknaden av långsiktighet, avsaknaden av besked leder till stagnation. Det leder till ett disparat handlingssätt som gör att vi inte får ut så mycket av vare sig näringslivets eller samhällets pengar som vi skulle kunna om vi bestämde oss för hur vi jobbar tillsammans. Vi har 300 miljoner mer till branschprogram än vad regeringen har, och vi har klart och tydligt beskrivit i en särskild motion att ett av de viktigaste branschprogram vi ser framöver är ett för besöksnäringen som det första programmet inom en ren tjänstesektor.
Under debatten i dag har det nämnts mycket om fordonsindustrin, men vi ska komma ihåg att branschprogrammen omfattar läkemedels- och bioteknik, IT och telekommunikation. Det handlar om över 600 000 anställda, och det handlar om nästan 700 miljarder i exportintäkter. Det är klart att det är en otroligt viktig och stor verksamhet, som vi socialdemokrater tycker att regeringen behandlar väldigt styvmoderligt.
Anf. 44 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Vad jag försökte säga är att det bästa sättet att få reda på vad en regering tycker i olika frågor är att läsa budgeten. Berit Högman kan läsa budgeten och se att satsningarna på branschprogrammen ligger kvar till 2010. Det är den viktigaste signalen. Det är bra kunskapsinhämtning, och man kan använda budgeten som instrument för det.
Jag kan konstatera att jag läst den budget som Socialdemokraterna här har lagt fram. Det är någonstans mellan 1,2 och 1,5 miljarder, varav stora delar ska hamna på ett nytt arbetslivsinstitut. Det är i det skenet jag ser att pengarna inte räcker till allt. Var snäll och prioritera! Det går bra att stå i talarstolen och säga: Vi vill göra det, och vi vill göra det. Men när det kommer till en budget måste man vara ansvarsfull, och då kan man inte räkna pengarna två gånger. Det är bara det jag försöker säga.
Låt mig säga några ord som läkemedelsdelen, som jag inte har kommenterat. Där har mitt departement och Socialdepartementet satsat resurser för att jobba mer med klinisk forskning. Det är också ett sätt att hjälpa till att behålla en del av forskningskompetensen i Sverige. Vi är ett litet land, och vi kan samarbeta med Sveriges Kommuner och Landsting. Vi gör nu med Sveriges Kommuner och Landsting ett gemensamt program för läkemedelsindustrin för att få mer av klinisk forskning och också mer av samarbete mellan de olika organ som jobbar med läkemedelsutveckling. Det är ett sätt som läkemedelsindustrin har tyckt har varit bra, med fokus på det som vi är duktiga på, nämligen att jobba med klinisk forskning.
Till sist ska jag bara säga att jag välkomnar den debatt om forskning och innovation som förs här i kammaren. Det tycker jag är viktigt och bra. Jag hoppas att Socialdemokraterna kommer att vara lika aktiva när vi lägger fram en forsknings- och innovationsproposition. Jag vill bara skicka med att glöm inte de små företagens möjligheter att medverka och behov att få hjälp med sin produktutveckling. Glöm inte miljö- och energiområdet, för det är ett viktigt område om vi ska klara framtidens utmaningar. Men jag välkomnar denna debatt, och jag tackar för varmt te och kaffe från Berit Högman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.