De arbetslösas möjlighet till utbildning
Interpellation 2008/09:541 av Ringholm, Bosse (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-14
- Anmäld
- 2009-05-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-06-05
- Sista svarsdatum
- 2009-06-08
- Besvarad
- 2009-06-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 maj
Interpellation
2008/09:541 De arbetslösas möjlighet till utbildning
av Bosse Ringholm (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Enligt regeringens prognos kommer över 500 000 personer att bli arbetslösa. Den senaste statistiken från Arbetsförmedlingen redovisar blott 40 000 lediga jobb. Allt färre får numera ersättning från a-kassan.
Många av de arbetslösa behöver ny eller kompletterande utbildning för att kunna ha en chans att konkurrera om jobb på framtidens arbetsmarknad. I detta läge har regeringen dragit ned på arbetsmarknadsutbildningen. I mars var endast 3 863 personer i arbetsmarknadsutbildning jämfört med 6 331 för ett år sedan. Det är en minskning med 39 procent.
I mars i år fanns endast en (!) person som hade lärlingsplats i arbetsmarknadsutbildningen. Det är en minskning med 97 procent.
Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att fler arbetslösa ska få möjlighet till arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning som kan ge de arbetslösa ökad konkurrenskraft på framtidens arbetsmarknad?
Hur stor andel av de arbetslösa bedömer statsrådet kommer att kunna erbjudas utbildning under sin arbetslöshetstid?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att de arbetslösa ska delta i någon form av utbildning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:541
Webb-tv: De arbetslösas möjlighet till utbildning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:135 Torsdagen den 18 juniProtokoll 2008/09:135 6 § Svar på interpellation 2008/09:541 om de arbetslösas möjlighet till utbildning
Protokoll från debatten
Anf. 33 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Bosse Ringholm har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att fler arbetslösa ska få möjlighet till arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning som kan ge de arbetslösa ökad konkurrenskraft på framtidens arbetsmarknad. Han har också frågat mig hur stor andel av de arbetslösa jag bedömer kommer att kunna erbjudas utbildning under sin arbetslöshetstid och vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att de arbetslösa ska delta i någon form av utbildning.
Det reguljära utbildningssystemet har en mycket viktig roll när det gäller att mildra effekten av ökad arbetslöshet. Människor ska kunna förnya och fördjupa sina kunskaper så att de står bättre rustade på arbetsmarknaden. Därför har det reguljära utbildningssystemet redan tillförts ytterligare resurser. Detta innebär fler platser i yrkesinriktad gymnasial vuxenutbildning, yrkesvux, och i eftergymnasial yrkesutbildning inom yrkeshögskolan. Under 2009 och 2010 ges arbetslösa över 25 år dessutom möjlighet att få studiemedel med den högre bidragsnivån vid studier inom yrkesvux.
Vidare har anvisade medel för universitet och högskolor omfördelats för att möta den ökade efterfrågan på utbildningsplatser inom regioner som är särskilt hårt drabbade av varsel och uppsägningar.
Som ett komplement till den reguljära utbildningen finns arbetsmarknadspolitiken med ett antal program, däribland arbetsmarknadsutbildningen, som syftar till att arbetslösa ska stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens insatser ska fungera som ett smörjmedel på arbetsmarknaden och förbättra förutsättningarna för varaktigt hög sysselsättning samt hög och stabil tillväxt, även på sikt. Det är Arbetsförmedlingen som utifrån de sökandes individuella behov bedömer hur stor andel som ska erbjudas arbetsmarknadsutbildning. Mot bakgrund av dessa satsningar anser jag att det finns goda möjligheter för arbetslösa att utbilda sig.
Anf. 34 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret som på samma sätt som det förra svaret bekräftar att regeringen tycker att vi lever i den bästa av världar, att ingenting behöver göras och att allt som har gjorts är så bra att något mer absolut inte går att göra för de arbetslösa.
Jag förstår att arbetsmarknadsministern tycker att det är både pinsamt och jobbigt att gång på gång höra att arbetslösheten växer och växer, inte bara som en följd av en internationell svag konjunktur utan som en följd av regeringens passivitet.
Det är sant att regeringen inte kan bestämma vilken varumängd som säljs och att varumängden naturligtvis påverkar arbetsmarknaden. Men det finns en stark efterfrågan på exempelvis vård, skola och omsorg. Den har inte minskat. Den kan regeringen påverka genom att exempelvis ge stöd till kommuner och landsting, så att de kan fortsätta att hålla en hög nivå på vården, skolan och omsorgen, men regeringen vill inte.
Regeringen brukar säga att folk inte ska få arbetslöshetsersättning, i alla fall ska de få mindre än tidigare och sämre villkor, men att de snabbt ska föras in i någon form av garanti, någon form av aktiviteter. Men sanningen är att arbetslösheten har fördubblats. Har då antalet aktiviteter för de arbetslösa fördubblats? Nej det har minskat, framför allt på utbildningsområdet.
Sven Otto Littorin, för ett år sedan fanns det 6 331 personer i arbetsmarknadsutbildning. I dag finns det 3 683, det vill säga en minskning med 39 procent. Samtidigt som arbetslösheten har fördubblats är det 39 procent färre som får gå i arbetsmarknadsutbildning och kunna förbereda sig för ett framtida jobb. Det pinsamma är att för ett år sedan fanns det i alla fall 31 lärlingsplatser men som regeringen har lyckats reducera till en enda lärlingsplats. Björklund, skolministern, och andra brukar tala om hur viktigt det är med praktik och lärlingsplatser. Regeringen har erbjudit en enda ungdom i Sverige en lärlingsplats inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Det är fantastiskt när det är hundratusentals ungdomar som är arbetslösa!
Arbetspraktik är en annan av de åtgärder som regeringen ska erbjuda de arbetslösa. För ett år sedan fanns det 2 836 arbetspraktikplatser. Nu har arbetslösheten fördubblats. Har det blivit dubbelt så många arbetspraktikplatser? Nej, de har minskat med drygt 6 procent till 2 658. Det är fördubblad arbetslöshet men minskad arbetspraktik för de arbetslösa, det vill säga att man får varken ersättning, utbildning eller praktik, ingen aktivitet över huvud taget. Regeringen brukar säga att det anordnas en massa utbildningar på andra områden. Det är inte sant. Regeringen började ju med att skära ned den kommunala vuxenutbildningen kraftigt. En tredjedel av den kommunala vuxenutbildningen togs bort med regeringens insats att minska statsbidragen till kommunerna. Och nu säger regeringen: Vi satsar några hundratal platser. Men man tog först bort tiotusentals. Det är väl ingen satsning. Man har inte återställt en bråkdel av det man tog bort från början.
Slutligen någonting som är intressant ur de arbetssökandes utgångspunkt. Om man inte kan få rätt utbildning kanske man kan starta eget företag. Det brukar ju populärt sägas av Maud Olofsson och andra i den borgerliga regeringen: Vi ska se till att folk får starta eget företag om de vill. Ja, för ett år sedan fick 3 079 personer möjlighet att starta eget, stöd till att starta näringsverksamhet. I dag är det 1 055. Det har minskat på ett år med 65 procent.
Regeringen gör ingenting för de arbetslösa. Det är den nakna sanningen.
Anf. 35 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Bosse Ringholm anklagar mig för att tro att jag lever i den bästa av världar. Nej, det gör jag verkligen inte. Det är oerhört besvärliga tider, framför allt för dem som är, har varit och blir arbetslösa. Självklart är det så. Det är besvärliga tider för företagen i landet som tvingas säga upp och varsla. Det är besvärligt för fackföreningarna som måste förhandla. Det är besvärligt för dem när de ser sina kolleger tvingas lämna sina arbetsplatser.
Det är därför som jag har rest runt i landet och besökt arbetsförmedlingar, företag, varslade och fackklubbar i alla län i landet under våren, en gång i veckan, stadigt. Och det är klart att man konstaterar att det är tack vare att så många har lämnat utanförskapet och kommit in på arbetsmarknaden de senaste åren som vi gick in i krisen med lika mycket i budgetöverskott som de flesta andra länder runt om i Europa hade i budgetunderskott när man gick in i krisen. Det var bland annat därför som vi kunde avsätta 24 miljarder extra i stöd till kommuner och landsting under de kommande åren och 12 miljarder extra för arbetsmarknadspolitiska insatser under de kommande tre åren. Slutsatsen är att resurserna finns och att engagemanget finns.
Vi gör inte som Socialdemokraterna och styr med volym, utan vi styr med pengarna, det vill säga ser till att pengarna finns redo och att arbetsförmedlarna sedan gör en individuell bedömning av vad de enskilda arbetslösa behöver för att snabbast komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det gör att det ibland är praktik, ibland utbildning och ibland andra saker som arbetsförmedlarna bedömer är det som gör mest nytta.
Lärlingsplatser och praktik, ja, det kan vara bra, men som Bosse Ringholm vet är det inte alla som behöver det. Det är heller inte alla som har möjlighet till det, eftersom de företag som har sagt upp i många fall inte vill erbjuda praktikplatser. Det tycker jag är synd. Det vore naturligtvis bra om vi fick fler praktikplatser.
Samtidigt är det så att allt inte kan och ska lösas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Vi vet att en femtedel av de ungdomar som har varit arbetslösa i 90 dagar eller mer saknar fullständigt gymnasiebetyg. Det är inte en praktikplats de behöver. De behöver naturligtvis gå tillbaka och läsa in sin gymnasiekompetens, och det har de möjlighet att göra genom de knappt 2 miljarder extra som vi lade på komvux, yrkesvux och yrkeshögskolan.
Sedan finns det en 25-årsgräns, och Bosse Ringholm berörde den lite grann, i många av våra programinsatser. Det är en gammal gräns som har funnits också under socialdemokratisk tid. Det är ett sätt att försöka se till att man inte konkurrerar ut, om jag får kalla det så, den ordinarie skolan genom olika insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Det finns anledning att ompröva den just nu för att se till att öka möjligheterna för Arbetsförmedlingen att mot bakgrund av individuella bedömningar bättre kunna göra de insatser som behövs.
Sedan vill jag bara göra en liten korrigering. Bosse Ringholm använde några siffror här. Det var rätt siffror, men de jämförde inte samma saker. År 2008 deltog i genomsnitt 5 700 personer i arbetsmarknadsutbildning inom och utanför garantierna. I maj 2009 var det 5 300. Det är alltså inte en så gigantisk nedgång som Bosse Ringholm hävdar. Dessutom är det så, återigen, att vi inte styr med volymen, utan vi styr med pengarna. Pengarna finns där. 4 miljarder extra är tillfört i decemberpaketet bara för i år för att se till att den som behöver en insats ska få den insats som på kortast tid leder tillbaka till ett arbete.
Anf. 36 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger att antalet personer i utanförskap har minskat. Han måste leva i en annan värld som tror att arbetslösheten och utanförskapet har minskat. Alla andra i det här landet upplever ju motsatsen. All statistik visar på motsatsen. Till och med regeringens egna myndigheter konstaterar att utanförskapet, enligt regeringens egen definition, har ökat. Det går inte att stå i talarstolen och bluffa och påstå att det är tvärtom. Det är inte sant.
Jag har ställt den enkla frågan: Varför ser inte regeringen till att fler av de arbetslösa, eftersom regeringen inte kan erbjuda dem jobb, får chans till utbildning och kan ha en bättre konkurrenssituation om ett halvår, ett år eller ett och ett halvt år när det kanske finns några jobb att söka?
Arbetsmarknadsministern tycker inte ens att det är ett problem att det är färre som erbjuds utbildning i dag än för ett år sedan, trots att arbetslösheten har fördubblats. Nu skyller han på myndigheten och säger att det är myndigheten som bestämmer det, att de har pengar och att de, uppenbarligen, inte gör tillräckligt mycket för sina pengar. Då undrar jag: Ska inte regeringen styra myndigheten?
Tycker arbetsmarknadsministern att det är bra att vi under ett års tid har fördubblat arbetslösheten? Men arbetsmarknadsutbildningen har minskat med 23 procent, och antalet lärlingsplatser har minskat med 97 procent och har i stort sett försvunnit. Det finns en enda lärling kvar. Antalet personer som ska få hjälp att starta eget har minskat med 40 procent. Tycker inte arbetsmarknadsministern att det är ett bekymmer att de som är arbetslösa och som inte får jobb inte ens får en chans till utbildning eller en chans att starta eget?
Sven Otto Littorin, det går inte att skylla på myndigheten. Om arbetsmarknadsministern menar att det är myndighetens fel får han väl skaffa sig en annan myndighet som kan utföra regeringens intentioner. Men sanningen är väl att myndigheten gör det som regeringen vill. Myndigheten har inte fler utbildningsplatser att erbjuda helt enkelt. Det blir färre och färre utbildningsplatser. Passivitet, utanförskap och passiv arbetslöshet är regeringens mål, och man är på väg att uppfylla dem med råge. Jag tycker att det är märkligt.
Om arbetsmarknadsministern ändå hade sagt att han tycker att det vore bra om fler kunde komma in i utbildning men att man har svårigheter just nu att åstadkomma det och hade någon förklaring till att det inte går! I stället försvarar han det faktum att fler och fler av de arbetslösa inte får utbildning. Det ligger i linje med regeringens övriga satsning, nämligen att man stänger dörrar till utbildning, minskar den kommunala vuxenutbildningen, minskar högskoleverksamheten, stänger dörrar för dem som har varit ute i arbetslivet när det gäller att komma exempelvis till högskolan och minskar kunskapskraven. Det är en regering som i grunden är utbildningsfientlig och som också demonstrerar det aktivt även på arbetsmarknadsområdet genom att säga: Ni som är arbetslösa, förvänta er inte att ni ska få någon utbildning, i varje fall inte med regeringens medverkan på något vis! Vi gör vad vi kan för att skära ned utbildningen för de arbetslösa.
Man kan säga att regeringen är framgångsrik i fråga om det. Till slut har man lyckats nästan halvera den utbildningsinsats som finns.
Faktum är att mitt under brinnande högkonjunktur 2006, när den nya regeringen tillträdde, fanns det fler arbetslösa i arbetsmarknadsutbildning som fick förbereda sig för att kunna söka jobb än vad som är fallet i dag när det gäller vad regeringen kan erbjuda.
Det är alltså ingen slump att det är så, utan det är en aktiv handling från regeringens sida. Den som är arbetslös får skylla sig själv. Han eller hon ska inte ha en ordentlig ersättning, ska inte få en ny chans och ska framför allt inte få någon chans till utbildning. Det tycks vara regeringens motto att hålla igen på utbildningsinsatserna.
Anf. 37 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Den här Ahleniusreflexen dyker upp hela tiden, att ständigt hålla samma anförande med samma invektiv: Det är pinsamt, det är osant, det är utbildningsfientligt och man får skylla sig själv. Kan vi inte diskutera frågan i sak i stället? Det tycker jag hade varit väsentligt mycket trevligare.
Först och främst ska man komma ihåg att det är klart att det är bra med utbildning. Men vi styr inte med volym. Vi styr med pengar, det vill säga ser till att resurserna finns tillgängliga. Sedan är det arbetsförmedlarna som gör bedömningen av vad som är den kortaste vägen tillbaka för varje individ. Är utbildning en bra idé finns resurserna där.
Men Bosse Ringholm vill inte ha det så. Bosse Ringholm vill bestämma vem som ska ha utbildning och vem som ska ha någonting annat. Det är typiskt politikergöra enligt Bosse Ringholm.
Jag litar på våra arbetsförmedlare. Jag litar på att de gör just den individuella bedömning som behövs och som det finns utrymme för. Med de 4 extra miljarderna på arbetsmarknadspolitikens område i år finns precis de resurser som behövs för denna typ av utbildning - insats, praktikplats, praktisk kompetensutveckling och annat som finns i verktygslådan.
Det kan vara bra med utbildning, men det är inte säkert att det är den kortaste vägen tillbaka till arbete. Det kan, med förlov sagt, varken Bosse Ringholm eller jag veta.
Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns en väsentlig skillnad i denna kris jämfört med tidigare. Första kvartalet i år fanns det 145 000 nyanmälda lediga platser på Arbetsförmedlingen. Det är dubbelt så många som under krisåren 1992-1993, och det är lika många som första kvartalen under den tid som Bosse Ringholm satt i regeringen 2003, 2004 och 2005. Det var inga krisår.
Det pågår alltså någonting här som är annorlunda än tidigare. Man skulle kunna kalla det för världskonjunkturens Kinderägg, tre överraskningar i en. Det är för det första en, om jag får kalla det så, normal avmattning och lågkonjunktur efter några goda år. Det är för det andra en finansiell kris som spiller över på alla arbetsmarknader i alla länder runt hela världen. Det är för det tredje en strukturomvandling där en del industrijobb nu försvinner men där nya jobb tillkommer, framför allt inom service, handel, tjänster och vård.
Det är klart att det i detta arbete måste finnas, precis som Bosse Ringholm tycker - det utgår jag från - möjligheter att omskola sig. Och det gör det inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, men framför allt inom ramen för det ordinarie utbildningsväsendet.
Vi kommer naturligtvis att fortsätta att följa detta noggrant för att se vilka volymer som krävs också framöver. Någonting annat vore dumt att säga. Det är klart att vi ska göra det.
Men den stora skillnaden är att Bosse Ringholm uppenbarligen vill att vi ska styra antalet platser med fasta siffror, medan vi har väsentligt större tilltro till den enskilde och till arbetsförmedlaren. Det är de som bäst kan avgöra vilken insats som snabbast leder tillbaka till ett arbete. Det är skillnaden. Bosse Ringholm har som vanligt en betydligt större tilltro till sig själv och till de politiska besluten än till de praktiska besluten på Arbetsförmedlingen.
Anf. 38 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Jag förstår att arbetsmarknadsministern tycker att det är plågsamt att behöva höra att arbetslösheten ökar och att utanförskapet ökar samtidigt som antalet arbetslösa personer som får utbildning minskar, ersättningsvillkoren försämras och hälften av alla arbetslösa står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Jag förstår att det är plågsamt att höra det. Men arbetsmarknadsministern kan vara säker på att få höra det fler gånger i fortsättningen, för det är en bild som svenska folket inte bara har utan lever med till vardags eftersom fler och fler blir arbetslösa och fler och fler hamnar i utanförskap.
När vi från oppositionens sida försöker ställa frågan varför regeringen inte kan se till att de arbetslösa i varje fall får en chans till utbildning, väljer arbetsmarknadsministern den ganska märkliga vägen att skylla på arbetsförmedlarna genom att säga att det är deras fel att de arbetslösa inte får utbildning. Det är inte sant. Sanningen är att regeringen inte vill att de ska ha någon utbildning.
Nu säger arbetsmarknadsministern att Arbetsförmedlingen har fått nya miljarder till sitt förfogande. Det skulle vara intressant att se om alla dessa miljarder kommer att utnyttjas. Regeringen säger å ena sidan att Arbetsförmedlingen ska hålla igen på insatserna och inte skapa mer utbildning. Det är bra, säger ministern här, att man inte ger så mycket utbildning till de arbetslösa. Regeringen säger å andra sidan att Arbetsförmedlingen har lite mer pengar, underförstått att man inte använder dem. Det ska bli intressant att se om dessa pengar kommer att användas eller om Arbetsförmedlingen, vilket är en realitet, kan komma att lämna tillbaka pengar just därför att man har fått dubbla signaler från regeringen: Ni får pengar, men använd inte pengarna.
Regeringen tycker nämligen att det är bra att arbetsmarknadsutbildningen kraftigt har minskats, att praktikplatserna är på väg att försvinna och att lärlingsutbildningen är borta. Det finns en enda person i Sverige som har kvar en lärlingsplats inom arbetsmarknadspolitiken.
Nej, det går inte att köra med dubbla budskap och att säga som regeringen att det är bra att de arbetslösa inte får utbildning men att Arbetsförmedlingen har pengar. Det ska bli intressant att se om pengarna kommer att användas av Arbetsförmedlingen.
Anf. 39 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jo, det är plågsamt att arbetslösheten ökar. Men det är inte mest plågsamt för Bosse Ringholm eller mig utan det är mest plågsamt för dem som nu blir arbetslösa. Det är alldeles självklart att det är på det sättet.
Men jag ska berätta för Bosse Ringholm att när jag besökte verkstadsklubben på Volvo i Göteborg strax före årsskiftet och pratade med människorna där just om det som händer runt omkring sade en person till mig:
Jag vill inte ha någon djävla Amskurs - ursäkta, herr talman. Jag vill ha ett jobb att gå till.
Det är precis så det är.
Bosse Ringholm vet uppenbarligen vad som är bäst. Bosse Ringholm vet exakt vilket antal personer som ska ha utbildning och uppenbarligen också vilken form av utbildning det ska vara. Det vet Bosse Ringholm. Jag gratulerar Bosse Ringholm till denna fantastiska insikt. Jag vet inte det. Men jag litar på att landets arbetsförmedlare med de miljardresurser som vi har tillfört kan göra den bedömningen bättre än både Bosse Ringholm och jag.
Det enda vi säkert vet är att med Bosse Ringholm i regeringen hade jämviktsarbetslösheten varit 1 ½ procentenhet högre, sysselsättningen lägre och utanförskapet större. Det hade varit ett väsentligt sämre läge att hantera den ekonomiska krisen i.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.