de äldre kroniskt sjukas situation

Interpellation 2000/01:442 av von Sydow, Tullia (s)

den 27 april

Interpellation 2000/01:442

av Tullia von Sydow (s) till socialminister Lars Engqvist om de äldre kroniskt sjukas situation

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag under åren 1997 till 2000 följt utvecklingen på äldreområdet. Resultatet föreligger i slutrapporten Äldreuppdraget och spänner över många frågeställningar som rör de äldres situation i samhället. I direktiven framhöll regeringen bl.a. vikten av att Socialstyrelsen bl.a. uppmärksammar de äldres ökade vårdbehov i kombination med ett begränsat samhällsekonomiskt utrymme och hur de påverkar prioriteringar, organisation och innehåll i omsorg och vård av äldre. Utöver de många angelägna områden som regeringen angav i sina direktiv till utredningen har Socialstyrelsen i sin rapport uppmärksammat ytterligare områden inom äldreomsorgen. Hit hör bl.a. vård och omsorg till den äldre befolkningen med olika kroniska sjukdomar.

När det gäller exempelvis äldre personer med reumatiska sjukdomar söker de ofta kontakt med sjukvården på grund av sin reumatiska sjukdom. I en undersökning som gjorts bland reumatiker som är 65 år och äldre anger var femte person att de efter sin ålderspensionering blir hänvisade från reumatologkliniken till att i fortsättningen besöka vårdcentralen. De äldre reumatikerna anser att vårdpersonalen inte har tillräckliga kunskaper om reumatiska sjukdomar och lika många anser sig inte få tillräcklig information om hur de ska sköta sin sjukdom.

Överflyttningen av patienter från specialistkliniken till vårdcentralen kan många gånger vara helt rätt åtgärd. Men det ställer ökade krav på kompetens hos personalen när det gäller att bemöta patienter med kroniska sjukdomar. Äldre reumatiker är storkonsumenter av sjukvård bestående av täta läkarbesök och medicinering. Trots det är det endast en liten andel som får regelbunden rehabilitering, vilket är en förutsättning för att behålla funktioner som finns kvar och sådan behandling förhindrar eller fördröjer ofta en försämring av sjukdomsbilden.

Att vara kroniskt sjuk och bli äldre skapar en ny situation där den sjuke riskerar att inlemmas i ett äldre kollektiv där den aktiva rehabiliteringen och behandlingen gradvis upphör. De speciella behov som är relaterade till exempelvis den reumatiska sjukdomen riskerar att inte bli tillgodosedda. En anledning till det kan vara att den personal inom vård och omsorg man möter som äldre, saknar kompetens eller inte riktigt uppmärksammar äldre reumatikers behov. Det finns en tendens att äldre kroniskt sjuka tappar kontakten med specialistvården och i stället hänvisas till en vård som ofta går ut på att hitta lämplig medicinering men mer sällan innehåller aktiva rehabiliteringsåtgärder för att minska smärta och påverka sjukdomsförloppet.

Riksdagens beslut från april 1997 om riktlinjer för prioriteringar i vården väckte stora förhoppningar för patienter med svåra kroniska sjukdomar eftersom dessa nu skulle prioriteras högt. Tyvärr kom förhoppningarna snart på skam. Efter fyra år har inte mycket hänt. Landstingen har saknat strategi och konsekventa arbetssätt som krävs för att omsätta prioriteringsbeslutet i vårdens vardag. Kommuner och landsting måste t.ex. samverka på ett konstruktivt sätt och bättre ta till vara de kunskaper som finns inom den medicinska professionen och bland brukarföreträdarna. Ytterst är det regering och riksdag som har ansvaret att se till att sjukvårdshuvudmännen följer riksdagsbeslutet.

I den av regeringen nyligen aviserade miljardsatsningen för att utveckla sjukvården föreslås bl.a. att det träffas en överenskommelse mellan regeringen och Landstingsförbundet där vikten av att förstärka tillgängligheten i akutvården och insatserna till människor med kroniska sjukdomar betonas. Det är nu ytterst angeläget att dessa medel också kommer de äldre med kroniska sjukdomar till del samt att de medel som finns anslagna i den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården används till kompetensutveckling i primärvården. För att primärvården ska bli en väl fungerande bas för hälso- och sjukvården även för personer som är äldre och har olika kroniska sjukdomar är det nödvändigt att primärvården dels har tillgång på specialistkompetens, dels att det sker en fördjupning av kunskaperna hos både allmänläkarna och den personal som ingår i behandlingsteamen, såsom sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och kuratorer.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder regeringen kan tänka sig vidta för att förbättra de äldre kroniskt sjukas situation.

Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att de äldre med kroniska sjukdomar ska få del av de medel regeringen har aviserat i den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården?

Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att stärka kompetensutveckling och specialistresurser inom primärvården?

Hur avser regeringen i överenskommelse med Landstingsförbundet betona vikten av insatserna för de äldre med kroniska sjukdomar?

Vilka initiativ avser regeringen ta för att intentionerna bakom prioriteringsbeslutet uppnås?