Dalslands

Interpellation 2000/01:422 av Jonsson, Elver (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-04-26
Anmäld: 2001-05-02
Besvarad: 2001-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2000/01:422
av Elver Jonsson (fp) till näringsminister Björn Rosengren om Dalsland

Den regionala klyvningen i Sverige, mellan storstäder och landsbygd, blir allt större. Långa avstånd gör att inte alla delar av landet kan få del av den tillväxtnivå som finns t.ex. i expansionsområdena. I ca 200 kommuner (3 av 4) minskar antalet invånare och arbetsplatser.

En del av Sverige, som råkat mycket illa ut på senare tid, är landskapet Dalsland. Förutom att landskapet ligger i en utpräglad landsbygdsregion så lider man av det långa avståndet till tillväxtområdet inom Västra Götalands län. Dåliga vägar, företagsnedläggelser, indragen statlig service och naturkatastrofer i form av översvämningar, har alla slagit hårt mot Dalsland.

I t.ex. Mellerud har den statliga "kommunakuten" upplevts som en besvärande tvångströja.

Bengtsfors kommun är ett tydligt exempel på en ort som råkat extremt illa ut. Med sina 11 000@12 000 invånare har kommunen under de senaste två åren förlorat nästan 1 300 arbetstillfällen genom företagsnedläggningar m.m. Omräknat för Stockholms kommun skulle det motsvara ett bortfall av 75 000 arbetsplatser. Det är hög tid att främst statsmakterna tar tag i problemen på bred front för att hitta en godtagbar lösning för hela landskapet Dalsland.

Förbättra företagarklimatet

En grundläggande förutsättning för att en bygd ska överleva är att det finns företag och därmed jobb inom den privata sektorn. Trots mycket prat från regeringen om förenklingar och förbättringar för företagsamheten händer alltför lite. Sverige har i dag västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. I kombination med storföretagsberoendet gör det oss mycket känsliga för svängningarna. Detta är en farlig situation, som till sist drabbar den gemensamma välfärden i såväl landet som helhet som i Dalsland. Inte sällan utländska storföretag som t.ex. Lear Corporation visar på sårbarheten. Många små och medelstora företag med ägare och ledning "på golvet" ger en helt annan stabilitet och ansvar för personal och bygd.

Vad som måste göras för att få fart på företagsamheten i Dalsland är att en företagspolitik genomförs, som syftar till att underlätta för företagandet samt minskar krånglet för företag. Det är viktigt att en långsiktig företagspolitik förs så att företagarna kan lita på att spelreglerna håller.

På kort sikt måste det till andra åtgärder för att rädda jobben i Dalsland. Här får man inte vara främmande för någon form av paketlösning. Det är dock viktigt att ett sådant paket inte blir ogenomtänkt eller ger utrymme för kortsiktiga "lycksökare" på företagsmarknaden. Paketet måste vara utformat som ett stöd till företagsamheten i Dalsland tills dess att varaktiga reformer för företagsamheten beslutats i riksdagen.

Bra vägar för tryggad företagsamhet

Utan fungerande kommunikationer kan aldrig Dalsland få en positiv utveckling. Detta är en grundbult inom näringspolitiken. Därför måste satsningar göras inom infrastruktursektorn. Främst är det satsningar på vägar och IT-teknik som måste göras.

Det är av yttersta vikt att vägnätet håller en sådan standard att både råvaruförsörjningen till industrin kan tryggas hela året och att de färdiga produkterna kan fraktas därifrån. Ett företag i Dalsland får inte tvingas till nedskärningar på grund av undermåliga vägar. Av särskild vikt är att samtliga vägar tjälsäkras.

Länsväg 172, mellan Uddevalla och Årjäng, är här av kanske största betydelse för näringslivet i Dalsland. RV 45 genom Dalsland måste byggas ut till Europavägsstatus. Men även flertalet grusvägar måste hålla en robust standard. Det får inte heller bli så, som i aviserade statliga utredningsförslag, att en stor andel av det lågtrafikerade vägnätet överförs till enskilda vägar. Ett sådant förslag skulle vara förödande för standarden på vägnätet.

Slutligen är det viktigt att kommunernas vägnät håller en sådan standard att inte en bygds sysselsättning hotas. Därför är det en katastrof för stora delar av vårt land som drabbas av regeringens oförmåga att få fram @ den redan nu ett år försenade @ infrastrukturpropositionen. Den nyligen presenterade vårbudgeten har inte heller den något förslag.

Järnvägsutbyggnaden upp genom Göta älv-dalen är kraftigt försenad. En sådan utbyggnad är av stor betydelse för Dalsland. Det medför att det blir svårt att få lämpliga och regelbundna tågkommunikationer med övriga delar av regionen. Effekt för Dalsland bli fortsatt avfolkning.

Trygga kärnverksamheten och utveckling

Statens plikt att svara för kärnverksamhet i olika delar av landet är inte alltid precist formulerad. Oftast stannar det vid långtidsplaner, högtidstal och/eller i en del fall förhastade löften åt olika håll. Kommunernas plikt att upprätthålla kärnverksamhet är ofta lagbunden. Inte sällan ger statsmakten hård kritik mot de kommuner man anser inte uppfyller kraven.

Staten har alltför ofta undandragit sig plikten att ge människorna i landsorterna förutsättningar för arbete och tryggad välfärd. Några exempel:

Rättsväsendet nedrusats med centralisering av tingsrätter och att närpolisreformen lyser med sin frånvaro.
Vägnätets nedslitning i brist på underhåll och nybyggnad.
Kraftförsörjningen kan vintertid vara ur funktion i dagar och veckor med svår situation för enskilda, lantbrukare och företag.
Postens kassaservice är försvagad med bl.a. avbrutet samarbete med Nordbanken.

Det vi nu kan iaktta är att statsmakten genom formella politiska beslut, men också i en del fall i administrativt smygande former, dränerar samhällsinsatser som är avgörande för stora landsdelar. Effekterna har inte låtit vänta på sig. Den urbanisering och flyttningsvåg som går från glesbygd till storstadsområdena har onekligen ett samband med den statliga nedrustningen. Till saken hör också att brist på samverkan mellan olika statliga verksamheter har försvårat möjligheten att upprätthålla en anständig allmän servicenivå i stora delar av landet. Det torde också ha medverkat till den ökade flyttvåg som nu går från glesbygd till storstadsområden.

Dalsland är också här särskilt hårt drabbat. Nedläggningen av lokala domstolar och tingsrätter drar över landet och har drabbat Åmål hårt. Detta utan att det finns riksdagsbeslut i botten för en sådan. Tvärtom har den parlamentariska beredningen varit mycket negativ till att detta skulle ske. Nu sker det i smygande form. Genom att inte förnya hyreskontrakt, återbesätta vakanta tjänster så sammanförs nu verksamheter till allt färre centralorter. Sammantaget innebär det att det blir omöjligt att upprätthålla den medborgerliga service som en anständig närhet till en lokal domstol innebär.

Men också andra statliga verksamheter av polisiär och fiskal art är i många områden i fara. Verksamheter centraliseras och den allmänna postservicen synes nedprioriterad. Polisverksamhetens uttunning leder i många landskap till en förödande serviceförsämring. Den kraftiga urbaniseringsvågen snabbar på det som nu sker. I förlängningen innebär det att många kommundelar, och i flera fall hela kommuner, drabbas av så hårda slag, både när det gäller befolkningstal och färre arbetstillfällen, att många människor i aktiv och arbetsför ålder tvingas flytta.

Det är bråttom @ om Dalsland ska överleva

Det behövs snabba, i det korta perspektivet, och resoluta insatser om den negativa utvecklingen ska brytas. Det står inte i motsats till de långsiktiga @ och nödvändiga @ satsningarna på kunskap, näringslivets förnyelse med fler arbetsplatser och ett fullödigt serviceutbud.

Om en region ska leva och utvecklas har Folkpartiet ofta pekat på att det behövs "5 K":

1.Kommunikation @ ett vägnät som klarar "året-runt-verksamhet".

2.Kunskap @ där eftergymnasial utbildning stimuleras och är nåbar på pendlingsavstånd.

3.Kapital @ riskkapital som ger småföretag särskild supports.

4.Kultur @ en regional och statlig stimulans som ger boende och bygder kulturattraktioner.

5.Kvinnor @ en arbetsmarknad där kvinnor ges chans till arbete och företagande.

Konkreta insatser skulle kunna vara:

Tidigarelägga några centrala vägprojekt.
Snabba upp järnvägsbygget Norge@Vänerlänken med garanterat tågstopp av snabbtåget i Dalsland.
Stimulera Vänersjöfarten med slussutbyggnad i Trollhättan, som gynnar hamnanlöp inom turistfarten i Dalsland.
Säkra turisttrafiken på Dalslands kanal.
Komplettera högskoleutbudet med bl.a. kvalificerad yrkesutbildning inom förädlingsindustri och turistnäring och satsa på den närregionala högskolan i Trollhättan/Uddevalla (HTU).
Underlätta kvinnligt företagande.
Ge en "småföretagarkick" genom att dämpa betungande avgifter för olika prövningstillstånd.
Låta en kvalificerad "insatsstyrka" biträda kommun och näringsliv med råd, fortbildning och juridisk kompetens.

Med hänvisning till det anförda skulle jag vilja ställa följande fråga till näringsminister Björn Rosengren.

Avser näringsministern att snabbt lägga ett aktionsprogram som ger nya jobb och som långsiktigt tryggar landskapets egna förutsättningar för tillväxtkraft i avsikt att ge en positiv utveckling som i vid mening säkrar välfärden i Dalsland?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:422

Webb-tv: Dalslands

Protokoll från debatten

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 22 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! Det är riktigt att jag inte besvarade frågan om dialogen. Jag vill i stället göra det nu. Jag vill då säga till Kia Andreasson att det förekommer dialog mellan regeringen och demonstrationsgrupper. Det förekommer dialog mellan polisen och demon- stranter, men jag ska framföra det som Kia Andreas- son har sagt på torsdagens regeringssammanträde. Jag delar Bengt-Ola Ryttars uppfattning att det är oerhört viktigt att ha rätt attityd. Jag vill också ansluta till det Sten Andersson säger om att polisen har ett oerhört svårt jobb när den ska bemästra och utföra lagligt våld, vilket man faktiskt får göra, även om det naturligtvis inte ska vara mer än nödvändigt. Polisen har mitt hundraprocentiga stöd. Det har oroat mig att fel som eventuellt - vi får vänta och se - har begåtts av en eller ett par polismän i Malmö ska drabba 16 089 poliser i Sverige. Vi tolererar inte generell skuldbeläggning i något annat sammanhang. Vi ska inte göra det med poliser heller.

ELVER JONSSON (Fp)

Anf. 23 ELVER JONSSON (Fp)

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att justitiemi- nistern ska ta upp detta på torsdagens regeringssam- manträde. Jag vill också tala om att jag har läst Riks- polisstyrelsens tidning, där ledningen för aktionerna i Göteborg ger sin syn på det hela. Följer man det schema som är redogjort för där kommer det att gå bra i Göteborg. Det vet vi inte, men det tycks vara en helt annan attityd i Göteborg än i Malmö. Det är naturligtvis ett problem i sig.

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 24 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! Cecilia Magnusson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att polisen ska ges möjlighet att använda modern teknik för att bättre och säkrare klara sina uppgifter. Interpellationen gäller situationer när polisen ska stoppa en bilburen misstänkt brottsling. För polisen innebär dessa situationer, precis som Cecilia Magnus- son påpekar, en svår avvägning mellan uppdraget att gripa misstänkta brottslingar och samtidigt undvika att därmed framkalla farliga situationer för andra trafikanter. En utgångspunkt för polisens arbete är att det ska bedrivas på ett säkert sätt och inte onödigtvis bidra till att framkalla farliga situationer där människor kan komma till skada. Det gäller också vid händelser i trafiken. Samtidigt måste polisen naturligtvis ha möj- lighet att i vissa situationer bryta mot trafikregler. I sammanhanget vill jag också nämna att jag nyligen tagit initiativ till en utredning som ska överväga om det finns skäl att ytterligare reglera polisens arbets- metoder. Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen ut- talat sig om polisens agerande vid situationer med undflyende bilister. JO har i besluten betonat betydel- sen av behovs- och proportionalitetsprinciperna. För att polisen alls ska anses ha rätt att förfölja en flyende bilförare på sådant sätt att dennes körning kan antas bli påverkad av polisens agerande måste bilföraren genom visad brottslighet eller av annan anledning vara att betrakta som farlig för andra människor. I annat fall bör polisens agerande stanna vid s.k. efter- följande, vilket mer har karaktären av spaning. Om ett förföljande är motiverat måste riskerna vid genomfö- randet stå i rimlig proportion till intresset av att bilfö- raren grips eller omhändertas. I sammanhanget vill jag nämna att Rikspolisstyrelsen så sent som den 1 juli 2000 uppdaterade sina föreskrifter och allmänna råd om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § 5 polislagen. Där finns regler bl.a. om förföljande av undflyende fordon och om användningen av tekniska hjälpmedel. Det är Rikspolisstyrelsen som ansvarar för att po- lisen har effektiva verktyg i kampen mot brottslighe- ten. Om styrelsen i sitt utvecklingsarbete finner att det behövs beslut av riksdag eller regering kommer det att anmälas på sedvanligt sätt. Jag har därför inte för avsikt att vidta några åtgärder.

ELVER JONSSON (Fp)

Anf. 25 ELVER JONSSON (Fp)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Tyvärr gav svaret en skrämmande bild av inställning- en till denna typ av brottslighet från justitieministerns sida, framför allt med tanke på att det i andra länder finns nationella kommissioner mot tillgrepp av bilar. Spanien är ett sådant exempel. I vårt land tycker jag att man borde kunna kräva att Justitiedepartementet och dess chef ser allvarligare på denna typ av brotts- lighet än vad justitieministern verkar göra. Enligt statistiken över brott som anmäls till poli- sen står tillgrepp av fordon för en tredjedel av brotts- ligheten. Det är ett stort reellt problem som många människor kan vittna om. Bara under de senaste da- garna har jag fått information från två personer i min närhet som har blivit utsatta. I hela Sverige anmäls det över 50 000 biltillgrepp per år. I Göteborg, som jag kommer ifrån, anmäls det över 10 000 sådana brott på ett år. För att göra det mer begripligt kan jag tala om att det i Hisingens närpolisområde anmäls 10 biltillgrepp varje dag året runt. En annan mycket konkret och förskräckande siffra är uppgiften från Angereds närpolisområde, där 54 bilar anmäldes stulna under mars månad år 2001. Det är två stulna bilar per dag i månaden. Till detta ska läggas att mörkertalen är väldigt sto- ra vad gäller denna brottstyp. Detta är en stor del av den vardagsbrottslighet om vanliga människor utsätts för. Jag är förvånad över justitieministerns ljumma inställning till problemet när det finns så mycket att göra. Nu till svaret som jag fick av justitieministern. Kan ministern vara snäll att utveckla svaret om utred- ningen av polisens arbetsformer, som statsrådet tagit initiativ till? Är den tillsatt? Vad har den fått för di- rektiv? När ska den vara klar? När det gäller Rikspolisstyrelsens föreskrifter om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon är det korrekt att dessa uppdaterades i juni 2000. Men inte blev de ett bättre verktyg för polisen för det. De tekniska hjälpmedel som anvisas här är spikmatta och fasta hinder. Användandet av dessa hjälpmedel är väldigt krångligt, så krångligt att de som har att använda dem säger att reglerna är så till- vridna att de inte är tillämpliga i verkligheten. Jag ska läsa om spikmatta: För polisinsatser med spikmatta bör den från trafiksäkerhetssynpunkt mest lämpliga platsen väljas. Det är väldigt enkelt. Mötan- de trafik bör om det behövs av trafiksäkerhetsskäl ledas till annan väg. Mellan spikmatta och den polis- man som stoppar mötande trafik bör det inte finnas tillfartsvägar eller skrymmande backkrön. Platsen för spikmatta bör väljas så att den är synlig på ett avstånd av 250 meter. Dessutom ska man helst varna den som har stulit bilen för att man har spikmatta innan man får stoppa honom. Anser justitieministern att polisen har tillfreds- ställande hjälpmedel för att komma till rätta med denna brottslighet?

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 26 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! När man läser interpellationen ser man att det i en inledningsrad står om tillgrepp. Sedan handlar hela interpellationen om biljakter. Det är därför inte så konstigt att jag inte har svarat på vilken inställning jag har till biltillgrepp. Självklart är det oerhört allvarligt. Det är nämli- gen så att biltillgrepp tillsammans med cykelstölder är något som försämrar Sveriges brottsstatistik avse- värt. Det är ett mycket stort problem. Jag ska inte - det gör jag i så många andra sam- manhang - upprepa alla de satsningar som regeringen gör på polisen. De har naturligtvis sin betydelse, men när det gäller biltillgrepp tror jag att det krävs mycket mer än så, inte minst i brottsförebyggande syfte. Jag kan uttrycka min förvåning över att man med alla de tekniska framsteg som görs på alla områden, inklusive rymdfärder, fortfarande inte kan bygga bilar som inte går att stjäla på 30 sekunder. Det är för mig obegripligt när det handlar om priser på flera hund- ratusen. Där tror jag att man har en mycket stor sak att göra. Men det här kan inte regeringen göra så mycket åt. Däremot kan man göra de här satsningarna på polisen, vilka också görs. När det gäller vilken teknik polisen ska använda så är det Rikspolisstyrelsen och inte regeringen som avgör det. Jag har inte för avsikt att ta något initiativ på det området. När det gäller utredningen om poli- sens arbetsmetoder är direktiven ännu inte skrivna. Tanken är alltså att man ska ge ett bättre stöd och att det ska bli klarare vad polisen får göra. Jag kan inte nu, när direktiven inte är skrivna, närmare redogöra för det, men tanken är alltså att det ska vara klarare vad polisen, både den öppna polisen och säkerhets- polisen, ska kunna göra när det gäller olika arbets- metoder. Det kan då kanske handla om brottsprovo- kation, bevisprovokation och andra arbetsmetoder, t.ex. det här eller fotografering som också har disku- terats i tidigare interpellationsdebatter. Med det ber jag att få återkomma. Jag hoppas att vi är klara med det här så fort som möjligt. Tack!

ELVER JONSSON (Fp)

Anf. 27 ELVER JONSSON (Fp)

Fru talman! Jag börjar med Sveriges nivå när det gäller biltillgrepp. Sverige ligger väldigt högt i den statistiken jämfört med bara EU-länderna. Jag tycker att det är lite synd att justitieministern då lägger an- svaret på bilindustrin även om jag också många gång- er har förvånat mig över varför man inte kan få fram säkrare bilar. Men tekniken finns. I dag har inte polisen möjlig- heter att använda effektiva verktyg i sitt arbete på det här området. Tekniken finns. Det är bara det att man ska kunna få använda den. Jag tycker att det vore dags med en nationell strategi för användandet av icke-dödliga vapen. I andra länder finns det sådana strategier, och man skulle kunna komma långt. Det är kanske någonting för justitieministern att skriva in i sina direktiv till den här utredningen. I Sverige är vi, som sagt, långt framme tekniskt. Jag har här en rapport som FOA presenterade i de- cember 1999 som heter Icke-dödliga vapen - läges- rapport 1999. Där säger man att man på bara några månader skulle kunna få fram en färdig produkt som skulle kunna användas i arbetet. Man gjorde 1994 verifieringsprov med ett civilt fordon. Proven var framgångsrika, och en svensk försvarsindustri har på det underlag som FOA har tillhandahållit undersökt realiserbarheten. Man fann att all teknik som erford- ras är s.k. hyllvara och att utvecklingstiden är några månader. Nyckeln till framgång ligger inte i direkt hög-puls-effekt utan snarare i vad man kallar en smart störsignal. Om polisen hade den här utrustningen till sin hjälp skulle man alltså kunna hindra en biltjuv genom att helt enkelt stänga av bilens elektronik, så att bilen stannade. Det skulle inte vara någon fara för vare sig den som kör, polisen eller allmänheten. Och min fråga är: Varför tar inte Justitiedepartementet eller Rikspolisstyrelsen - för Rikspolisstyrelsen kan ju inte justitieministern svara - tillvara de möjligheter som finns? Ett annat verktyg som man skulle kunna använda är ju pepparsprej som används i många andra länder med god verkan. Det gäller bl.a. Kanada som vi bru- kar föra fram som ett mycket bra land att hämta idéer från. Man kan då använda pepparsprejen utifrån två funktioner. Man kan spruta en sprej på kort avstånd, och man kan spruta en sprej på långt avstånd. Det här är ganska enkel teknik som är väl beprövad. Men varför får inte polisen möjlighet att använda den här utrustningen, som finns utvecklad, och varför tar inte justitieministern initiativ i den här frågan när det handlar om en brottslighet som är vardag för så många människor och som man då skulle kunna få ned till stor del?

BJÖRN ROSENGREN (Näringsmin)

Anf. 28 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)

Fru talman! För att inte något ska kunna missupp- fattas vill jag säga att det självklart är statsmakternas och myndigheternas ansvar med brottsbekämpningen när det har skett biltillgrepp och andra brott. Däremot krävs det i det brottsförebyggande arbetet, om man ska vara framgångsrik, mer än bara ett stort antal poliser. Då har t.ex. bilföretagen ett stort ansvar, och med tanke på att det läggs ned miljarder på forskning är det faktiskt svårbegripligt att man inte kommer längre med det. Sedan behöver inte Cecilia Magnus- son och jag försöka tävla om vem som är mest orolig för biltillgrepp, utan jag tycker att vi kan enas om att vi båda anser att det är ett stort problem. När det gäller det elektroniska chip som nämns vill jag bara säga att Sverige arbetar i EU med att försöka få till stånd en juridisk möjlighet att lägga in elektroniska chip i körkort. Om förslaget blir verklig- het blir det möjligt att i framtida körkort införa en sådan möjlighet som Cecilia Magnusson efterfrågar. Vi får vänta och se, men det är alltså ett pågående arbete. Slutligen gäller det alternativa vapen. Det finns ett pågående arbete i Rikspolisstyrelsen. Jag kan bara, utan att det är regeringens fråga, säga att jag också tycker att det är väldigt positivt att försöka utveckla flera metoder, och kanske vapen, mellan batong och pistol. Jag tycker att det är positivt, men vi får vänta och se vad Rikspolisstyrelsen kommer fram till. Tack!

Intressenter

Frågeställare

Jonsson, Elver (fp) FP

Besvarad av

näringsminister Björn Rosengren Socialdemokraterna