Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Dalarö folkhögskolas punktskriftsutbildning

Interpellation 2003/04:382 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-03-23
Anmäld
2004-03-23
Besvarad
2004-04-14
Sista svarsdatum
2004-04-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 mars

Interpellation 2003/04:382

 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till statsrådet Berit Andnor om Dalarö folkhögskolas punktskriftsutbildning

Personer som blivit synskadade i vuxen ålder har i dag små möjligheter att lära sig läsa och skriva punktskrift. Sedan 1999 har Dalarö folkhögskola i samverkan med Synskadades Riksförbund drivit kursen Punktintensiven med medel från Allmänna arvsfonden. Från senaste årsskiftet har Punktintensiven inte längre någon bidragsfinansiering för verksamheten.

Frågan har utretts av Riksförsäkringsverket på beställning av dåvarande statsrådet Ingela Thalén. Hösten 2002 lämnades rapporten till Socialdepartementet. Sedan dess har dock inget hänt i frågan. Om inget händer innan halvårsskiftet 2004 kommer troligen verksamheten vid Punktintensiven inte att kunna fortsätta och en betydande kompetens går förlorad.

I höstens budgetproposition (2003/04:1, utgiftsområde 10) nämns dock punktskrift som ett exempel på insatser för arbetslivsinriktad rehabilitering som kan finansieras med medel från försäkringskassan. Skrivningen kan tolkas som ett tydliggörande att den här typen av utbildningar kan finansieras med statliga medel där ansvaret för samordning ligger på försäkringskassan.

Det är endast ett fåtal personer i landet som har behov av dessa insatser. Det rör sig om något hundratal personer om året som har behov av fördjupad punktskriftsutbildning, förutom det antal som har ackumulerats under många år. Dessa personer har rätt till grundutbildning, vilket är sjukvårdens ansvar, men många syncentraler i landet erbjuder över huvud taget ingen sådan grundutbildning alls. Man kan i bästa fall lära sig alfabetet och lära sig läsa upp till några ord i minuten. Dessa personer har dessutom rätt till fördjupad utbildning inom ramen för arbetslivsinriktad rehabilitering, vilket är AMS och arbetsgivarens ansvar. Försäkringskassan ska samordna insatserna för individen.

Länsarbetsnämnderna och de lokala försäkringskassorna i landet verkar inte ännu känna till att man kan anvisa personer till punktskriftsutbildning. Synskadade personer kan inte söka den befintliga utbildningen eftersom man inte får information eller finansiering för inkomstbortfall, resor, kost och logi. Det är ett moment 22 som skjuter problemet framåt hela tiden. Alla syncentraler i landet måste kunna ge grundutbildning i punktskrift. Punktintensiven bör dessutom få resurser och möjlighet att utveckla och pröva en flexibelt upplagd utbildning.

1.Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att punktskriftsutbildningen/Punktintensiven kan få en mer permanent finansiering?

2.Avser statsrådet att vidta åtgärder för att information om möjligheten till punktskriftsutbildning sprids?

Debatt

(5 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:382, Dalarö folkhögskolas punktskriftsutbildning

Interpellationsdebatt 2003/04:382

Webb-tv: Dalarö folkhögskolas punktskriftsutbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)
Anf. 48 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat Berit Andnor dels vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att punktskriftsutbildningen/Punktintensiven kan få en mer permanent finansiering, dels om statsrådet avser att vidta åtgärder för att informationen om möjligheten till punktskriftsutbildning sprids. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Att lära sig punktskrift i vuxen ålder innebär att återfå en förmåga att använda det skrivna ordet. Utbildning i punktskrift är därmed att betrakta som en rehabiliteringsåtgärd. Det har emellertid diskuterats hur utbildning i punktskrift ska betraktas i ansvarshänseende. Synskadades Riksförbund har till regeringen framfört att det finns brister i rehabiliteringen av personer som i vuxen ålder blir gravt synskadade, särskilt när det gäller utbildning i punktskrift. I syfte att klarlägga ansvarsförhållandena gav regeringen den 14 mars 2002 Riksförsäkringsverket i uppdrag att utreda frågan om punktskriftsutbildning. Utredningen genomfördes i samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen, Hjälpmedelsinstitutet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Skolverket, Socialstyrelsen och Specialpedagogiska institutet. Synskadades Riksförbund, Dalarö folkhögskola, Västanviks folkhögskola och Statens institut för särskilt utbildningsstöd lämnade synpunkter under utredningen. Efter diskussioner med berörda myndigheter och organisationer ansåg Riksförsäkringsverket att grundläggande utbildning i punktskrift är medicinsk rehabilitering och således sjukvårdshuvudmannens ansvar. Personer som i vuxen ålder får en grav synskada eller helt förlorar synen, främst de som står till eller borde kunna stå till arbetsmarknadens förfogande, kan behöva en mer omfattande utbildning i punktskrift. Riksförsäkringsverket ansåg att även en sådan fördjupad utbildning bör genomföras inom ramen för sjukvårdshuvudmannens rehabiliteringsansvar. Riksförsäkringsverkets rapport föranledde ett förtydligande från regeringens sida. I budgetpropositionen för 2004 har regeringen angivit att fördjupad utbildning i punktskrift, för personer som i vuxen ålder har en grav synskada eller helt förlorar synen, är att betrakta som arbetslivsinriktad rehabilitering och kan därmed bekostas av försäkringskassan. Regeringen har betonat att försäkringskassans möjlighet att betala sådana utbildningar enbart gäller den fördjupade utbildning som syftar till att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva en nedsatt arbetsförmåga. Det gäller således inte den grundläggande utbildning som sjukvårdshuvudmannen har ansvaret för. Det kan tilläggas att den som deltar i sådan arbetslivsinriktad rehabilitering kan få rehabiliteringsersättning som ersättning för inkomstbortfall. Dessutom utges särskilt bidrag under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Som ett led i rehabiliteringen kan dessutom beviljas stöd till arbetshjälpmedel. Exempel på sådan utrustning kan vara punktskriftsdisplay eller talsyntes. Arbetsförmedlingen kan upphandla utbildning för arbetslösa synskadade som har behov av fördjupad utbildning i punktskrift. Arbetsförmedlingen kan också bevilja stöd till de arbetshjälpmedel som den enskilde behöver under utbildningen. På detta sätt har regeringen klargjort respektive aktörs ansvar för synskadades rehabilitering. Därmed kan försäkringskassorna och länsarbetsnämnderna bidra till finansieringen av Punktintensiven. Marietta de Pourbaix-Lundin menar dock att försäkringskassorna och länsarbetsnämnderna inte verkar känna till det förtydligande som regeringen har gjort. För att förvissa mig om att så inte är fallet kommer jag att ta upp frågan med Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 49 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Jag får tacka för det halvt positiva svar jag har fått av statsrådet Hans Karlsson. Det verkar som om vi är helt överens om vikten av att personer som blir synskadade i vuxen ålder lär sig läsa och skriva med punktskrift. I dag är den möjligheten inte så stor. Från 1999 fram till nu har Dalarö folkhögskola i samarbete med Synskadades Riksförbund drivit en verksamhet med en intensivkurs på tio veckor, och den har varit finansierad av Allmänna arvsfonden. Nu är den perioden slut, och det finns inte längre någon finansiering. Jag har läst utvärderingar av verksamheten som är positiva. Av dem som har gått intensivutbildningen har de flesta kvar sitt arbete, har fått nytt arbete eller studerar vidare. Att det ska bli så måste vara det vi alla vill. De har också kunnat öva upp möjligheten att läsa med punktskrift. Det som de gör först är att gå på syncentralernas grundkurs, och ofta kan de inte läsa speciellt fort efter det. De läser kanske 20 ord i minuten, och det är inte speciellt mycket. Efter att de har gått Punktintensiven har de förbättrat hastigheten med ungefär 300 %, och det är ganska bra. Därför är jag glad att statsrådet nu ändå är beredd att påpeka för både Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen att det finns möjlighet att köpa den här utbildningen. Den uppfattning jag fick när jag besökte Punktintensiven förra veckan var att det verkar darra lite där. Det är jättebra att jag får det positiva svaret. Det jag också skulle önska är att statsrådet kunde stöta på syncentralerna - det är landstinget som har ansvaret för dem, och det finns 32 stycken i landet - om att de informerar om att när man har gått på grundkursen på syncentralerna finns det möjlighet att gå vidare för att just öva upp hastigheten och bli mycket bättre på att använda punktskrift. Det tycks inte heller fungera riktigt bra. Den fråga som inte har fått ett riktigt positivt svar gäller Punktintensiven, som det inte längre finns finansiering till. Statsrådet säger att försäkringskassorna och AMS kan köpa tjänster där, och då ska de kunna finnas kvar. Men tillströmningen är ganska oregelbunden och ganska osäker. Frågan är om det inte skulle behövas någon form av grundfinansiering, så att den kompetens och den kunskap de har byggt upp på Dalarö folkhögskola får finnas kvar. Annars kommer lärarna att försvinna, och det kommer inte att bli någon kontinuitet. Det är inte så många som blir synskadade varje år att de kan vara garanterade att ha kvar sin verksamhet. Det är den stora frågan som återstår: Går det att i alla fall övergångsvis hitta någon volymgaranti, att de får ersättning för ett antal platser för att ha kvar just kompetensen och kontinuiteten, så att den inte försvinner? Det är min fråga, som egentligen var den första frågan till statsrådet. Jag hoppas att jag under debatten kan få ett positivt svar på den frågan också, att man ska försöka hitta en finansieringsmöjlighet för att kunna behålla kompetensen och kontinuiteten, om det skulle stå någon plats tom, om försäkringskassan eller AMS inte har köpt platser.
Hans Karlsson (S)
Anf. 50 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Jag noterar att Marietta de Pourbaix-Lundin är glad för halva svaret. Jag tänkte börja med att säga att jag är glad för att jag har fått interpellationen. Man kan väl ändå få säga att man är mer glad för vissa interpellationer än andra! Den här har fäst min uppmärksamhet på en fråga som jag inte är helt kunnig om. Därmed kommer jag att följa frågan väldigt noga. Jag kan naturligtvis direkt lova att stöta på att syncentralerna informerar om möjligheterna. Det handlar inte om många människor, men det handlar om en oerhört viktig möjlighet till livskvalitet till en inte särskilt stor kostnad. Här går det verkligen att få till detta. Efter det att interpellationssvaret hade lämnats in har jag jobbat vidare för att också se om jag skulle kunna lämna något svar på fråga 1 i interpellationen. Den handlar om den långsiktiga finansieringen. Som ett led i den rehabilitering som folkhögskolorna anordnar finns så kallad uppdragsutbildning. Det förutsätter att finansiering är ordnad och att någon ges ansvar för upphandling av sådan uppdragsutbildning. Ett exempel på sådan uppdragsutbildning är den preparandkurs för ungdomar med synskador som genomförs. För en sådan utbildning anvisar staten vissa medel. Utbildningen upphandlas av Specialpedagogiska institutet. Det känner Marietta de Pourbaix-Lundin till. Den är också förlagd till Dalarö folkhögskola. Sedan finns det andra exempel på uppdragsutbildning i teckenspråk som föräldrar till barn i behov av teckenspråk kan få. Jag har tagit kontakt med Utbildningsdepartementet för att undersöka förutsättningarna för att också intensivutbildningen i punktskrift på Dalarö folkhögskola skulle kunna vara en sådan uppdragsutbildning som staten avsätter medel för. Vi har satt i gång att bereda den frågan. Det kan vara farligt att säga för mycket här, men det här kan tidigast resultera i medel år 2005. Jag är angelägen om att hitta former för att stärka den typen av utbildning så att vi kan ge en kvalitativ, fullgod och snabb utbildning för människor som behöver den. Jag försäkrar att jag ska låta min och mina medarbetares uppfinningsrikedom därvidlag få florera så att vi kommer närmare bra lösningar.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 51 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Det är bra att vi kan glädjas båda två och att statsrådet fick veta något han kanske inte kände till innan - och har tagit tag i frågan rejält med en gång. Det låter halvt hoppfullt att det kanske tidigast år 2005 kan finnas pengar till Punktintensiven. Då hoppas jag att lärarna inte försvinner under tiden. De står just nu utan finansiering och utan elever. Det är den verklighet de befinner sig i just nu. Det vore bra om statsrådet tog kontakt med dem och informerade. De kommer visserligen säkert att läsa vad som har sagts i debatten eftersom de vet om den. De kanske känner att det finns ett hopp om att de ska få finnas kvar. Herr talman! Det är sällan en interpellationsdebatt kan utvecklas så positivt. Först ett halvt positivt svar, och därefter ges det i debatten ett halvt löfte att det jag är ute efter ska få fortsätta. Vi verkar vara lika överens och angelägna om att människor som har synskador och som blir synskadade ska kunna få fortsätta att arbeta. Då behöver de ett språk. Punktskrift är ett språk. Annars finns det risk för att man kan bli analfabet. Det är viktigt. Har statsrådet skaffat visitkort med punktskrift? Det har jag gjort. Jag vet tyvärr inte om mitt namn står här, men statsrådet kan känna om han känner att det står Marietta de Pourbaix-Lundin. Sedan kan han också skaffa sig sådana visitkort för framtida bruk.
Hans Karlsson (S)
Anf. 52 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Det är trevligt när två kan vara glada samtidigt. Det har jag inte varit med om i den här talarstolen. Jag vill avsluta debatten med att tacka för interpellationen. Det borde vara möjligt att jobba konstruktivt med frågan. Jag behöver inte upprepa vad jag har sagt. Jag kan däremot medge att jag inte har visitkort med punktskrift, men det dröjer väl inte så länge efter den här debatten till dess jag har det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.