Betalningsfrekvens för tv-avgifter

Interpellation 2008/09:12 av Andrén, Gunnar (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2008-09-24
Anmäld: 2008-09-25
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2008-10-03
Sista svarsdatum: 2008-10-15
Besvarad: 2008-10-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 september

Interpellation

2008/09:12 Betalningsfrekvens för tv-avgifter

av Gunnar Andrén (fp)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Antalet betalda tv-avgifter (avgiften i kronor per år redovisas även) har under 2000-talet utvecklat sig sålunda (avrundat tusental, källa Radiotjänst i Kiruna AB):

År, antal avgifter, förändring, kronor per år, förändring

- 2000, 3 360 000, (+ 0,5 procent), 1 664 (+ 3,0 procent)

- 2001, 3 378 000, (+ 0,5 procent), 1 668 (+ 0,0 procent)

- 2002, 3 398 000, (+ 0,6 procent), 1 740 (+ 4,3 procent)

- 2003, 3 401 000, (+ 0,1 procent), 1 812 (+ 4,1 procent)

- 2004, 3 404 000, (+ 0,1 procent), 1 872 (+ 3,3 procent)

- 2005, 3 407 000, (+ 0,1 procent), 1 920 (+ 2,6 procent)

- 2006, 3 430 000, (+ 0,7 procent), 1 968 (+ 2,5 procent)

- 2007, 3 441 000, (+ 0,3 procent), 1 996 (+ 1,4 procent)

- 2008, –, –, 2 032 (+ 1,8 procent)

- 2009. –, –, 2 076 (+ 2,1 procent), förslag.

Hur stor är då betalningsfrekvensen i förhållande till det antal betalare som man kan uppskatta i själva verket finns i landet?

Det går – enligt Radiotjänst i Kiruna AB – inte att med säkerhet säga hur många som borde ha betalat tv-avgift respektive år eftersom ingen vet hur många hushåll det finns i Sverige och än mindre det exakta antalet tv-hushåll. Detta svåruppskattade antal ska därtill reduceras med bland annat det antal hushåll som har lagligt skäl att inte betala tv-avgift, exempelvis personer i särskilda boendeformer, studerande skrivna i föräldrahemmet etcetera.

Likväl gör Radiotjänst i Kiruna AB beräkningar som grundar sig på jämförelser av hushållsuppgifter från exempelvis Statistiska centralbyrån och Posten AB. I Radiotjänst i Kiruna AB:s beräkningar görs även bedömningar av antalet hushåll som saknar tv-apparat.

Någon bedömning av hur det ser ut för 2008 föreligger ännu inte men Radiotjänst i Kiruna AB:s bedömning är att av antalet avgiftspliktiga hushåll som bort erlägga tv-avgift 2007, alltså 100 procent, var det 87 procent som verkligen erlade sin lagstadgade avgift (lag 1989:41 med senare ändringar beträffande avgiftens storlek).

Radiotjänst i Kiruna AB har ju en omfattande informationsverksamhet – utöver sina nära 15 miljoner fakturor varje år – om tv-avgiften. Det handlar om betalningsinspirerande inslag i Sveriges Radios och Sveriges Televisions olika kanaler – många av inslagen är välkända för en bred allmänhet, en del är ganska roliga att se när man tackar mer eller mindre okända personer för att de betalar sin avgift; låt mig notera att Skatteverket ännu inte har slagit in på samma väg där man tackar utpekade skattebetalare för att de betalar in den skatt de enligt lag ska göra.

Kanske vore även det ett nöjsamt TV-inslag?

Men siffran 87 procent inger självfallet betänkligheter. För 2007 innebar det att till Rundradiofonden levererades in – avrundat till miljoner kronor – 6 975 miljoner kronor, nära 7 miljarder. Med 100-procentig betalningsfrekvens, som förvisso är ett mer teoretiskt än möjligt mål, skulle motsvarande siffra ha uppgått till något 10-tal miljoner kronor över 8 miljarder kronor, med bara 95-procentig betalning i storleksordning drygt 7,6 miljarder kronor.

Man kan också säga att med 100-procentig betalning av alla som enligt lag ska erlägga tv-avgift skulle denna, utan att Rundradiofonden skulle förlora ett öre, kunna sänkas – om vi tar 2007 års siffror – till 1 736 kronor (- 260 kronor).

Detta resonemang mynnar ut i frågan om tv-avgiften bör tas in på annat sätt än dagens lagstadgade krav på anmälan av tv-innehav och sedan särskild debitering.

Borde man – eller skulle man – kunna överväga, och då sänka tv-avgiften dramatiskt för varje hushåll (jag väljer fortfarande att använda 2007 års siffror eftersom antalet hushåll som betalar synes öka dramatiskt sedan den 6 oktober 2006) till 1 736 kronor?

Denna summa skulle – om det finns två personer i samma hushåll som ägnar sig åt att titta på samma tv-apparat – via ett litet kryss i någon ruta på deklarationsblanketten lätt kunna bli 868 kronor per person (alltså drygt 72 kronor per månad, en inte alldeles oöverkomlig summa för de flesta hushåll i Sverige).

Jag vill med detta fråga chefen för Kulturdepartementet:

· Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka antalet hushåll som betalar den enligt 1989 års tv-lag lagstadgade tv-avgiften?

· Avser statsrådet att i en sådan strävan överväga att låta tv-avgiften tas ut på annat sätt än i dag exempelvis via skattsedeln?

· Avser statsrådet att verka för en möjlighet för enskilda individer att få betala tv-avgiften – gärna en sänkt sådan – via den årliga självdeklarationen i stället för som nu via räkning eller räkningar från Radiotjänst i Kiruna AB som alternativ?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2008/09:12

Webb-tv: Betalningsfrekvens för tv-avgifter

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2008/09:16 Tisdagen den 21 oktoberProtokoll 2008/09:16 14 § Svar på interpellation 2008/09:12 om betalningsfrekvens för tv-avgifter

Protokoll från debatten

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 59 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Gunnar Andrén har frågat mig vad jag avser att göra för att öka antalet hushåll som betalar den lagstadgade tv-avgiften, om jag avser att överväga att låta tv-avgiften tas ut på annat sätt än i dag, exempelvis via skattsedeln samt om jag avser att verka för en möjlighet för enskilda individer att få betala tv-avgiften via den årliga självdeklarationen i stället för som nu via räkning eller räkningar från Rikab, Radiotjänst i Kiruna AB. För tv-avgiftssystemets legitimitet är det självfallet av yttersta vikt att avgiftsskolket hålls på så låg nivå som möjligt. Under den förra tillståndsperioden fanns ett så kallat skolkbeting. Betinget innebar att en förutsättning för uppräkningen av programföretagens medelstilldelning var att avgiftsskolket minskade med minst ett bestämt belopp per år. Skolkbetinget uppnåddes med god marginal under perioden. Inför den innevarande tillståndsperioden uttalade den förra regeringen att det var motiverat att knyta medelstilldelning, nivån på tv-avgiften och antalet tv-avgiftsbetalare närmare varandra. Höjningen av tv-avgiften har därför under tillståndsperioden motsvarat den 2-procentiga uppräkningen av medelstilldelningen. En förutsättning för uppräkningen har varit att rundradiokontot har varit i balans, vilket i sin tur har uppnåtts genom att antalet tv-avgiftsbetalare inte har minskat. Rikab och programföretagen arbetar på olika sätt med att informera om tv-avgiften, och som Gunnar Andrén har noterat har antalet betalda tv-avgifter stadigt ökat under 2000-talet. Public service-utredningen, som tillsattes i maj 2007, har haft i uppdrag att analysera om det finns behov av förändringar i villkoren för radio och tv i allmänhetens tjänst inför den tillståndsperiod som inleds den 1 januari 2010. Utredningen lämnade den 30 juni i år betänkandet Kontinuitet och förändring (SOU 2008:64), som innehåller en rad förslag bland annat när det gäller tv-avgiftssystemet. Exempelvis föreslås en övergång till direktfinansiering, vilket skulle kunna vara ett sätt att ytterligare stärka incitamenten för programföretagen att öka betalningsviljan hos avgiftsbetalarna. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag kan därför inte i dagsläget ge några svar angående eventuella framtida förändringar rörande finansieringen av public service-verksamheten.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 60 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på denna fråga. Den är kanske inte världens viktigaste, men den är ändock av betydelse. Jag noterar också med glädje att Jan Ertsborn har sagt att han ska delta i debatten utifrån en speciell aspekt. Den fråga som jag egentligen ställer i interpellationen är om 1989 års tv-avgiftslag fungerar. När det gäller svaret på den frågan väljer jag att tolka statsrådet vänligt på det sättet att man inte kan ge något väsentligt svar på frågan utan man funderar om avgiften verkligen är effektiv. Tv-avgiften har karaktären av en apparatskatt. Jag såg att det var 13 procent - man kan naturligtvis ha olika meningar om den exakta procentsiffran - som avstår från att betala tv-avgiften. 13 procent är ingen liten summa. Om man utgår från något av dessa år motsvarar det ungefär 450 000 hushåll som avstår från att betala tv-licenser. Det är en betydande summa. År 2003 besökte dåvarande chefen för Riksskatteverket, numera Skatteverket, Mats Sjöstrand skatteutskottet. Diskussionen gällde förmögenhetsskatten. Han uttryckte vid något tillfälle att förmögenhetsskatten i stort sett är en frivillig skatt. Det är ett bekymmer. Nu är förmögenhetsskatten avskaffad. Men det finns vissa paralleller till att alltför många människor uppfattar att tv-avgiften är en frivillig avgift. Uppemot en halv miljon människor avstår från att betala avgiften. Vad gör staten i form av ägare till Sveriges Radio och Sveriges Television för att driva in denna skatt? Rikab i Kiruna ägnar sig åt pejling. Jag begär inte alls att statsrådet ska säga om pejling är ett effektivt medel eller inte. Det genomförs också kampanjer i tv-kanalerna för att fler ska betala. Frågan är inte om Rikab, Radiotjänst i Kiruna AB, gör ett bra jobb. Det gör de säkert utifrån sina förutsättningar. Men gör de rätt saker? Man kommer alltså tillbaka till om 1989 års tv-avgiftslag fungerar eller inte. Också den syn som kommer till uttryck i statsrådets svar med ordet "skolk" vittnar om att det finns en värdeglidning i vad det här handlar om. Vi kan tänka oss att Skatteverket i tv tackar för att vi betalar momsen på den mat vi har köpt i dag. Motsvarande skulle vara att tacka och vara glad för att vi har betalat tv-avgiften. Jag tror att på grund av det så kallade skolkbetinget uppfattas detta som en alltför frivillig avgift. Om det ska bli effektivitet i detta måste 1989 års tv-avgiftslag omprövas.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 61 Jan Ertsborn (Fp)

Herr talman! Även om jag delar Gunnar Andréns uppfattning att det här kanske inte är den absolut viktigaste politiska frågan för dagen är den ändå ganska väsentlig. Jag tyckte att det var intressant när jag såg den här interpellationen och även när jag nu hörde statsrådets svar. Jag har en speciell ingångsvinkel. Jag fick, som statsrådet säkert känner till, i uppdrag av regeringen för något år sedan att leda Insolvensutredningen och bland annat titta på de så kallade evighetsgäldenärerna, alltså personer som finns kontinuerligt hos Kronofogdemyndigheten år ut och år in med utmätningsärenden. Inte bara i utredningen utan även som ett led i riksdagsarbetet har jag följt Kronofogdemyndigheten under väldigt lång tid, och jag har då kunnat konstatera att Radiotjänst är en av de allra största leverantörerna av uppdrag till Kronofogdemyndigheten. Man kan se detta i ett historiskt perspektiv. För ganska länge sedan debiterades licensavgiften på telefonräkningarna. Då fanns det ett mycket effektivt sätt att få folk att betala. Man stängde helt enkelt av telefonerna. På det viset hade man en väldigt hög betalningsfrekvens på även radio- och tv-licenserna. Nu menar jag inte att vi ska återgå till detta, men det var ju ett väldigt bra indrivningssätt. I dag har vi inte det indrivningssättet. Vi har i stället den situationen, vilket jag har fått reda på av Kronofogdemyndigheten, att vi har inte mindre än 110 000 personer som är restförda för tv-avgift hos Kronofogdemyndigheten för ett belopp som motsvarar ca 1,2 miljarder. Det är naturligtvis ansenliga belopp. För min del tänker jag alltid, när jag tittar på de olika inslagen i tv om att man ska anmäla sitt tv-innehav: Ja, anmäla är väl en sak, men betala, rent faktiskt, är den intressanta frågan. Och vi vet att vi har väldigt många som inte har betalat. Vad gör man då åt det? Ja, något måste man naturligtvis göra nu när man ska göra förändringar i sammanhanget och titta på hur man ska kunna lösa detta. Jag blir lite bekymrad när jag ser att utredningen talar om att man eventuellt ska göra detta till ett mer enskilt fordringsärende från Radiotjänst, därför att det innebär att man i princip fördubblar arbetet hos Kronofogdemyndigheten jämfört med det arbete som sker i dag, då ju tv-avgifterna hanteras som skatter. Det har också betydelse i till exempel frågan om preskription. Som det är i dag, efter ett utslag i Högsta domstolen, preskriberas en tv-avgift efter fem år, precis som skatter. Men om man lägger över det som en mer privaträttslig fordran från Radiotjänst kommer den treåriga preskriptionen för konsumentfordringar att gälla såvitt jag kan förstå, men den preskriptionen kan ju avbrytas och kan i princip då förlängas hur många gånger som helst. Det är en komplikation. En annan komplikation som faktiskt är ganska stor är frågan om skuldsaneringsärendena. I nästan alla skuldsaneringsärenden finns det skulder på tv-avgiften, och det är ett bekymmer, därför att de kommer ju med regelbundenhet varje kvartal och förs på. Då blir det väldigt besvärligt att fatta beslut om skuldsanering, och det finns fall där man har sagt nej till skuldsanering just på grund av att man har haft de här skulderna från Radiotjänst som kommer hela tiden. Jag ville delta i debatten och få framföra det här speciellt, för jag tycker att det är väldigt viktiga saker som ska beaktas i det fortsatta beredningsarbetet hos kulturministern.

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 62 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Jag är tacksam för att Jan Ertsborn också har gett sig in i debatten. Jag måste erkänna att jag inte är så bekant med Insolvensutredningen. Jag återkommer till en del av de här frågorna. Både Gunnar Andrén och Jan Ertsborn sade att det här kanske inte var den allra viktigaste frågan, och det må så vara, men i det här sammanhanget är det ändå en betydelsefull fråga. Att 13 procent inte betalar sin radio- och tv-avgift kan tyckas vara en hög siffra, men man kan också vända på det och säga att 87 procent som betalar också är en hög andel. Det är ju trots allt inte med tvång, piska och rullande i tjära och fjäder som man driver in de här avgifterna. Trots allt tycker jag att det är en hög andel, och det får väl ändå tydas som ett stöd för Sveriges Radio, Utbildningsradion och SVT. Nu beklagar jag att vi inte har kommit så långt i beredningen på departementet att vi kan ge oss in i olika finansieringssystem. Det tror jag att Gunnar Andrén och Jan Ertsborn trots allt har respekt för. "Skolk" är inte ett uttryck som vi egentligen använder, Gunnar Andrén, men det användes under den förra tillståndsperioden som ett sätt att kanske också se till att man fick in avgifterna i större utsträckning. För att återkomma till det Jan Ertsborn var inne på, Insolvensutredningen, vet jag att det har kommit in ett rätt omfattande remissvar från Länsstyrelsen i Norrbotten som behandlar bland annat problemen inom Rikab. Jag vet inte om det är ett stort problem, men ett av de problem som nämndes var att man faktiskt också skickar räkningar till avlidna. Det finns nog en hel del att se över när det gäller Rikabs sätt att föra sina register, men också hur man driver in sina fakturor och vilka som får de här räkningarna. 1,2 miljarder skulle komma in. Det är säkert så. Om vi skulle få alla som har tv och ser på SVT eller lyssnar på radio att också betala sin skatt skulle man säkert, som Gunnar Andrén varit inne på, kunna sänka tv-licensen. Men det här resonemanget måste ju tyvärr kunna föras över också till andra områden. Om ingen jobbade svart utan alla jobbade lagligt och betalade sina skatter och sociala avgifter skulle vi kunna sänka skatterna betydligt. Det är ju inte heller så, fastän alla har möjlighet, att alla ens röstar i de allmänna valen, trots att det finns många länder som inte har fri rösträtt.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 63 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! På den sista punkten tror jag att vi är väldigt eniga i denna kammare, nämligen att en bred skattebas och många skattebetalare är själva grunden för att vi ska kunna ha ganska låga skattesatser. Därför är kampen mot skattefusk en av de absolut viktigaste sakerna i den verksamhet som jag bedriver dagligdags i skatteutskottet, för annars blir det väldigt besvärligt. Jag är väldigt tacksam för att statsrådet Adelsohn har skrivit ett positivt svar på denna interpellation. Jag har full respekt för att det ska beredas på ett klokt och bra sätt. Samtidigt vill jag få in just licensfrågan i riksdagens protokoll. Det är en fråga av betydelse. Man kan diskutera hur stor betydelse den har, men det är klart att 87 procent är en väldigt hög andel. Men man måste säga att också 13 procent är en hög andel, nämligen de som avstår från att betala. Det var det jag ville få fram. De 13 procenten väljer ju ändå att åka snålskjuts på de 87 procent som betalar. Man måste förstås se till att avvägningen här emellan inte blir orimlig, och därför är det angeläget att man diskuterar själva formen för indrivningen. Jan Ertsborn har ju på ett nästan förkrossande sätt beskrivit att det finns många problem med själva sättet att driva in avgiften. Jag tyckte att det var positivt när statsrådet tog det till sig. Man kan diskutera om det är ett förlegat system som vi har nu. Det har ju så otroligt många aspekter när vi har väldigt många människor som nästan aldrig tittar på svensk television över huvud taget utan tittar på andra länders program. Så var det kanske inte förr, speciellt inte 1989. Det har skett en väldig utveckling här så att vi har det på ett annat sätt. Därför tror jag att den här frågan måste beredas och vara en del i det arbete som görs för att vi ska säkerställa att Sveriges Television ska ha bra program. Det är ju mycket roligare, herr talman, att diskutera innehållet i programmen än att diskutera hur de finansieras.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 64 Jan Ertsborn (Fp)

Herr talman! Jag har full förståelse för att kulturministern inte kan detaljerna när det gäller utmätningsförfarande och annat hos Kronofogdemyndigheten. Det ska vi väl i och för sig vara väldigt tacksamma för. Den problematik och synvinkel som jag anlagt på frågan har jag gjort medvetet. Jag hoppas nämligen att uppgifterna går vidare och kommer med i beredningsunderlaget i fortsättningen eftersom de är oerhört viktiga. Jag vill avslutningsvis bara betona frågan om skuldsaneringen, som vi upplever som ett stort bekymmer. Jag skulle vilja be kulturministern se till att det i den frågan sker en viss gemensam beredning med Justitiedepartementet. De är i dag helt enkelt ett hinder för skuldsanering för vissa personer, vilket känns mycket negativt. Vi behöver - dessvärre kan man naturligtvis säga - hjälpa ett antal människor till ekonomisk rehabilitering i samhället, och då ska åtminstone inte dessa avgifter vara hindret.

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 65 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Jag tänker inte förlänga debatten så mycket mer. Jag kan hålla med och lovar att ta med mig synpunkterna till departementet från både Jan Ertsborn och Gunnar Andrén. Det förs ju diskussioner mellan flera partier; Margareta Israelsson, som finns närvarande, företräder ett av dem. Arbetet är dock långt ifrån klart även om väldigt mycket pågår. Vi återkommer relativt snart, innan vi sätter det hela på pränt. Det är naturligtvis roligare att diskutera innehållet i programmen, men det kanske inte alltid är så lämpligt att göra det i kammaren. De synpunkter som framför allt Jan Ertsborn framfört om Insolvensutredningen och skuldfrågan lovar jag ska tas med, och det är också noga antecknat i protokollet.

Intressenter

Frågeställare

Gunnar AndrénFP

Besvarad av

Lena Adelsohn LiljerothModeraterna