Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Beskattning av oönskad och förlustbringande dispositionsrätt till stugor, båtar med mera

Interpellation 2005/06:285 av Hamilton, Carl B (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-03-02
Anmäld
2006-03-06
Besvarad
2006-03-13
Sista svarsdatum
2006-03-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 mars

Interpellation 2005/06:285 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder (s)

Beskattning av oönskad och förlustbringande dispositionsrätt till stugor, båtar med mera

Frågan gäller fall när Skatteverket påför personer och företag som yrkesmässigt hyr ut stugor och båtar ett skattemässigt förmånsvärde, även för perioder när stugor och båtar @ mot företagarens vilja @ inte varit uthyrda, utan tvärtom medför förlust i rörelsen i form av uteblivna hyresintäkter. Företagare kan alltså trots förlust bli förmånsbeskattade för veckor som båten eller stugan ofrivilligt inte varit uthyrd.

Detta är något som inte minst drabbar skärgården, där många småföretag kompletterar sin övriga verksamhet med stuguthyrning, fastighetsunderhåll, båtuthyrning och båtcharter.

Företagare i skärgården har ofta som komplement i sin verksamhet uthyrning av stugor eller båtar. Ett problem är att redan dispositionsrätten till vissa kapitaltillgångar som just stugor och båtar leder till förmånsbeskattning. Det innebär att företagaren blir beskattad för möjligheten att nyttja tillgången och inte det faktiska nyttjandet.

Om en anställd får använda sin arbetsgivares sommarstuga gratis en vecka får den anställde skatterättsligt ett tillägg till sin lön motsvarande en veckas hyra för sommarstugan, och arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter på beloppet.

Men för företagaren är redan dispositionsmöjligheten tillräcklig för att en fiktiv hyresintäkt ska tas upp som inkomst. (Så länge en stuga är uthyrd anses företagaren, naturligtvis, inte ha dispositionsrätt.) Problem uppstår de delar av säsonger som stugan eller båten inte är fullt uthyrd. Då kan det bli många veckor som företaget tvingas betala arbetsgivaravgift och företagsledaren inkomstskatt.

Även de som bedriver enskild näringsverksamhet, och till exempel för uthyrning har inköpt en segelbåt som del av verksamheten eller skaffat en fastighet avsedd för uthyrning till kursverksamhet, drabbas av förmånsbeskattning de veckor båten och fastigheten inte är uthyrd.

Beskattning av dispositionsrätten blir särskilt kännbar i de fall som säsongen är lång och föremålet inte varit fullt uthyrt, men där hyran är hög när den faktiskt hyrs ut, till exempel en fjällstuga som enbart är uthyrd över nyår, sportlovsveckorna och påskveckan.

Reglerna om värdering av förmåner som består i annat än pengar (se 61 kap. inkomstskattelagen) bör sålunda ändras när det gäller kapitaltillgångar så att det faktiska utnyttjandet ligger till grund för förmånsbeskattningen.

Dispositionsrätten som grund för värdering av förmånen har fastslagits av Regeringsrätten (RÅ 2002 ref. 53). Det behövs ett riksdagsbeslut för att ändra rättsläget eller att Regeringsrätten beslutar att det behövs en ändring, avgör ett fall i plenum och på så sätt ändrar rättsläget.

Jag föreslår att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om en paragraf i 61 kap. 2 § med ungefärligt innehåll: "Endast faktiskt nyttjande av en förmån ska ligga till grund för värdering av förmånen, om inte annat föreskrivits." Bisatsen behövs för att bilförmån och bostadsförmån tas ut med schablonbelopp enligt särskild reglering och att det blir för administrativt krångligt att ta ut förmånsvärde efter faktiskt nyttjande.

Mina frågor är:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att en princip om faktisk dispositionsrätt införs i skatterätten i stället för dagens princip?

När avser finansministern att lägga fram förslag om ny lagtext av typen: "Endast faktiskt nyttjande av en förmån ska ligga till grund för värdering av förmånen, om inte annat föreskrivits."

Vilka andra åtgärder avser finansministern att vidta i denna skattefråga?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:285, Beskattning av oönskad och förlustbringande dispositionsrätt till stugor, båtar med mera

Interpellationsdebatt 2005/06:285

Webb-tv: Beskattning av oönskad och förlustbringande dispositionsrätt till stugor, båtar med mera

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Pär Nuder (S)
Anf. 1 Pär Nuder (S)
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att en princip om faktisk dispositionsrätt införs i skatterätten i stället för dagens princip. Carl B Hamilton har också frågat mig när jag avser att lägga fram förslag om ny lagtext av typen "endast faktiskt nyttjande av en förmån ska ligga till grund för värderingen av förmånen, om inte annat föreskrivits", samt vilka andra åtgärder jag avser att vidta i denna skattefråga. En grundläggande regel i skattelagstiftningen är att privata levnadskostnader inte får dras av. Delägare i företag liksom företagsledare förmånsbeskattas därför i den mån företaget betalar deras privata omkostnader. Enskilda näringsidkare får antingen inte dra av de privata levnadskostnaderna i näringsverksamheten eller så uttagsbeskattas näringsidkaren för det värde hon eller han tillgodogjort sig ur verksamheten. Principen om att avdrag inte får göras för privata levnadskostnader gäller också för tillgångar som till exempel fritidshus och båtar. Om företagets kostnader för sådana tillgångar helt eller delvis utgör privata levnadskostnader för delägare eller företagsledare förmånsbeskattas alltså dessa för värdet. Förmånsvärdet bestäms utifrån dispositionsrätten till tillgången och inte det faktiska utnyttjandet. Om fritidshuset eller båten varit uthyrd sätts förmånsvärdet ned i motsvarande mån. Om det fanns en möjlighet för företagare att disponera till exempel fritidshus och båtar som ägs av företaget utan beskattning enligt de principer som jag nu angett, skulle näringsverksamheten kunna användas för att finansiera inköp av tillgångar för personligt bruk. Det är alltså för att upprätthålla detta avdragsförbud som värderingen av förmånen utgår från dispositionsrätten och inte det faktiska utnyttjandet. Om verksamheten däremot består i till exempel stuguthyrning sker normalt ingen förmånsbeskattning av företagaren utifrån möjligheten att disponera tillgången. En enskild näringsidkare får i motsvarande situation dra av kostnader hänförliga till stugorna i näringsverksamheten. I dessa fall är kostnaderna för tillgångarna hänförliga till verksamheten och inte till en privat levnadskostnad. Om företagaren själv använder stugan i dessa fall blir han eller hon beskattad för det faktiska utnyttjandet. Denna ordning är enligt min mening ändamålsenlig. Jag avser därför inte att vidta några åtgärder för att ändra bestämmelserna.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 2 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Tack, finansministern, för svaret. Även för en person som jag, som är tränad i riksdagens kanslisvenska och utbildad ekonom, är det svårt att riktigt förstå innebörden i svaret. Jag vill därför att finansministern förklarar innebörden av sitt svar genom en kommentar till tillämpningen av de, enligt finansministern, ändamålsenliga principerna på ett typfall. Det är ju när principerna möter verkligheten som deras relevans och värde testas. Vi kan ta Sune på Möja som exempel. Han driver ett turistföretag. Familjen bebor ett hus. Han disponerar även andra hus för sin fritid. På en annan ö har Sune fyra sommarhus som han hyr ut. Han bor aldrig där själv. Han använder inte husen för egen eller den övriga familjens del. Sommaren har, enligt Skatteverket, 15 veckor. Om Sune misslyckas med att hyra ut någon av de fyra stugorna under de 15 veckorna förmånsbeskattas Sune för sitt misslyckande. Han tappar hyresintäkter och när verksamheten går med förlust beskattas han extra hårt. Ett regelverk som har denna konsekvens kallar finansministern för ändamålsenligt. Det är naturligtvis absurt. Låt mig illustrera detta med finansministerns skattelogik. En hotellrörelse skulle då förmånsbeskattas för alla de hotellnätter som hotellet inte lyckas hyra ut. Så är det ju inte. Hotell hamnar inte i denna fälla. Det gör däremot de som, i likhet med den som jag kallar Sune på Möja, håller på med lite olika saker och inte bara sysslar med uthyrning utan tjänar sina inkomster på flera olika sätt. Sune har också i sin turistbolagsrörelse tre båtar som han använder för taxikörning, transport av gäster till olika öar och så vidare. Båtarna går inte att hyra ut eftersom det krävs speciellt tillstånd för att köra dem. Familjen har andra båtar för fritiden. Trots detta påförs han ett förmånsvärde om 500 000 kr för en av båtarna. Finansministern säger att den här ordningen är ändamålsenlig och att man inte avser att vidta några åtgärder för att ändra bestämmelserna. Jag vill att Pär Nuder förklarar för mig och för personer som har den situationen att de har inkomst från flera olika källor vad som är så ändamålsenligt. Det är ju när principerna möter verkligheten som testet sker. Välkommen upp i talarstolen, finansministern!
Pär Nuder (S)
Anf. 3 Pär Nuder (S)
Herr talman! Låt mig något utveckla bakgrunden till de regler som vi diskuterar. Jag har förståelse för att den fråga som Carl B Hamilton tar upp kan upplevas som orättvis av enskilda företagare. Låt mig ändå ge bakgrunden till de regler vi har. Jag vidhåller att de är ändamålsenliga. År 1976 infördes särskilda regler för beskattning av fåmansföretag samt företagsledare och delägare i sådana företag, de så kallade stoppreglerna. Reglerna syftade till att intressegemenskapen mellan företaget och ägaren inte skulle utnyttjas i skattesammanhang för att slippa skatt eller för att få en lägre beskattning. Exempel på det var transaktioner som reglerades för att företaget anskaffade egendom för företagsledarens privata bruk. Enligt stoppregeln beskattades delägaren för kostnaden att förvärva tillgången som en intäkt av tjänst samtidigt som företaget helt eller delvis vägrades avdrag för kostnaden. När stoppreglerna för fåmansföretagen avskaffades den 1 januari 2000 kom nya regler i stället. Avgränsningarna av de fall där förmånsbeskattning ska ske är inte lika tydliga enligt de nya reglerna som enligt stoppreglerna. Avsikten är dock, liksom tidigare, att en beskattning ska ske när företag används för att skaffa privat egendom. När stoppreglerna avskaffades 2000 uttalade regeringen att den hade för avsikt att noga följa rättsutvecklingen på området och återkomma om reglerna inte visade sig vara tillräckliga för att motverka missbruk eller om de visade sig leda till alltför många domstolsprocesser. Denna utgångspunkt gäller fortfarande. En sådan omläggning som gjorts leder naturligen till att nya gränsdragningar måste göras och ny praxis bildas. Att nu ändra reglerna på det sätt som Carl B Hamilton föreslår skulle innebära att man godtog att företagare bekostar privata utgifter med obeskattade medel. Det skulle innebära en orättvisa i förhållande till andra skattskyldiga som inte har denna möjlighet. Det kan jag inte acceptera. Därför anser jag att de regler som finns i dag är ändamålsenliga och bör behållas.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 4 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Nu börjar det bränna till. Vi måste se på konsekvenserna av de regler som finns. Om nu utgångspunkten var att de företagsledare som har missbrukat det tidigare systemet och har stora segelbåtar eller sådant i rörelsen är det ett helt annat fall än det som vi här diskuterar. Vad vi nu diskuterar är den typiske småföretagare som i glesbygd eller på andra ställen tjänar sina inkomster från flera olika verksamheter. Då riskerar hon eller han att på en av de här verksamheterna som bedöms som en sidoverksamhet att förmånsbeskattas, i det här fallet för att hyra ut ett antal stugor eller båtar. Då blir konsekvensen, finansministern, att personer som befinner sig i den här situationen inte kommer att våga investera. De vet inte vad det är för skattekrav som kommer att ställas på dem senare, när de gjort den här investeringen i att hyra ut stugor eller vad det nu är. De är livrädda för situationen. Vi har ett antal exempel på detta. Finansministern säger att jag föreslår någonting. Jag föreslår att vi faktiskt ska se till att de här reglerna inte får de här konsekvenserna. Finansministern säger att regeringen har varit inställd på att noga följa utvecklingen av reglerna inför risken av missbruk. Risken här är den rakt motsatta, nämligen att reglerna är så tufft utformade, så okänsligt och fyrkantigt utformade att personer som försöker skrapa ihop sitt levebröd från olika verksamheter inte kan göra detta utan tvingas lägga ned sin verksamhet. Det är det rakt motsatta problemet mot det som finansministern här utmålar som kapitalister i cylinderhatt som har segelbåtar som de låter betalas av rörelsen. Här har vi precis motsatsen. Nu tror jag faktiskt att vi får ta fasta på det ord som står i interpellationssvaret, nämligen att stuguthyrning sker "normalt". Vi måste ändra regelverket på ett sådant sätt att personer som har den här situationen vet att de inte kommer att förmånsbeskattas för innehavet av förlustbringande verksamhet. De får ju dubbelstraff. Tycker Socialdemokraterna, som nuförtiden försöker vara insmickrande mot småföretagarna, att det är ändamålsenligt att ha det på det här sättet? Ni hade en konferens häromdagen. Försök att sälja in den här typen av skattelogik till småföretagare i glesbygd. Lycka till!
Pär Nuder (S)
Anf. 5 Pär Nuder (S)
Herr talman! Carl B Hamilton är väl bevandrad i skattelagstiftningen och vet att den är generell till sin natur. Jag kan bara upprepa det som jag sade tidigare, nämligen att om det fanns en möjlighet för företagare att disponera till exempel fritidshus och båtar som ägs av företaget utan beskattning enligt de principer som gäller i dag skulle verksamheten kunna användas för att finansiera inköp av tillgångar för personligt bruk. Vi kan inte ha sådana regler som möjliggör den typen av förfaranden. Det är därför som värderingen ska utgå från dispositionsrätten och inte från det faktiska utnyttjandet. Utan förmånsbeskattning av dispositionsrätten för till exempel fritidshus och båtar skulle företagen kunna äga tillgångar för personligt bruk via sin verksamhet till en lägre kostnad än när tillgången ägs privat. Det här skulle skapa möjligheter till skatteundandraganden genom att privata investeringar finansieras med obeskattade medel eller till en lägre kostnad än om investeringen finansieras privat.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 6 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Det är med en dåres envishet man tvingas lyssna på detta. Här har vi alltså företagare som har skaffat sig fyra hus på en ö för att hyra ut dem under sommaren. Det klassificeras i den socialdemokratiska skattelagstiftningen som en risk för ett stort skatteundandragande, och därför måste den som har de här husen, om de inte är uthyrda, förmånsbeskattas. Det är helt absurt. I själva verket gör vederbörande en förlust och får inte in de hyresintäkter som är tänkta. Det lär inte vara sista ordet om den här saken.

Intressenter

Frågeställare

Carl B Hamilton
Carl B HamiltonFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.