Besiktning av viltkött från den 1 januari 2006
Interpellation 2005/06:155 av Johansson, Bengt-Anders (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-12-06
- Anmäld
- 2005-12-06
- Besvarad
- 2006-01-20
- Sista svarsdatum
- 2006-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 december
Interpellation 2005/06:155 av Bengt-Anders Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Besiktning av viltkött från den 1 januari 2006
För att få saluföra viltkött har vi i Sverige haft ett regelverk som innebär att djurkroppen ska besiktigas av veterinär. Detta har kunnat ske genom att distriktsveterinärer med viltkontrollstämpel gjort denna besiktning. Eftersom distriktsveterinärsorganisationen är väl förgrenad över landet har detta kunnat ske utan större olägenhet och har fungerat väl när det gäller kvalitet.
Från den 1 januari 2006 gäller en ny förordning för livsmedelslagstiftning. Den innebär bland annat att viltkött som ska saluföras i fortsättningen måste besiktigas vid särskilda viltbesiktningsplatser. Enligt uppgift finns det fyra sådana i landet för närvarande.
De uppgifter som jag inhämtat innebär att fördyringen av den nya rutinen gör det omöjligt ekonomiskt för mindre viltleverantörer att kunna fortsätta sin verksamhet. Detta gäller oavsett om man bygger själv eller ska forsla djurkroppar till respektive kontrollplats.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att lösa den uppkomna situationen så att det mycket hälsosamma viltköttet kan komma konsumenterna till godo även efter den 1 januari 2006?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:155
Webb-tv: Besiktning av viltkött från den 1 januari 2006
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:59 Fredagen den 20 januariProtokoll 2005/06:59 2 § Svar på interpellation 2005/06:155 om besiktning av viltkött från den 1 januari 2006
Protokoll från debatten
Anf. 8 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Bengt-Anders Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att viltkött ska komma konsumenterna till godo även efter den 1 januari 2006.
Livsmedelslagstiftningen ska vara så utformad att den ger konsumenterna ett fullgott skydd mot matförgiftningar och andra sjukdomar. Samtidigt ska lagstiftningen medge stor flexibilitet och anpassning till enskilda verksamheters behov, utan att ge avkall på konsumentskyddet.
Den nya gemensamma livsmedelslagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet ger oss bra förutsättningar för ett högt konsumentskydd. Lagstiftningen förstärker livsmedelssäkerheten samtidigt som det finns stort utrymme för flexibilitet när det gäller utformningen av livsmedelsverksamheten i det enskilda fallet.
När det gäller vilthantering omfattar de nya EG-bestämmelserna såväl frilevande som hägnat vilt och både stor- och småvilt. De nya reglerna innehåller bestämmelser om slakt och besiktning av vilt avsett att släppas ut på marknaden i syfte att konsumeras som livsmedel.
Jag vill understryka att reglerna i EG-förordningarna, precis som dagens bestämmelser, inte omfattar enskildas hantering av livsmedel avsedda att konsumeras inom privathushåll.
För vilt omfattar reglerna inte heller jägare som levererar små mängder av frilevande vilt eller kött från frilevande vilt direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter. Sverige är skyldigt att lägga fast närmare bestämmelser om vilthanteringen i nationella föreskrifter. En utgångspunkt för detta arbete är att exempelvis hantering som sker inom ett jaktlag och liknande, det vill säga hantering som inte omfattar ett utsläppande på marknaden, ska kunna fortsätta enligt dagens rutiner. Livsmedelsverket är ansvarig myndighet för livsmedelsfrågor inklusive slakt. Det är därför Livsmedelsverket som har att utforma dessa föreskrifter.
Förslag till nationella regler om hantering av vilt har varit på remiss från Livsmedelsverket under hösten 2005. Förslaget innebär i korthet att jägare kommer att få överlämna oflått eller oplockat vilt samt kött av vilt direkt till konsument och till detaljhandel som levererar direkt till konsument utan att köttet genomgår sedvanlig köttkontroll. Av hälsomässiga skäl kan detta dock inte generellt utsträckas till björn, vildsvin och andra vilda djur som är mottagliga för trikinos samt dovhjort och kronhjort i hägn, i de fall dessa omfattas av organiserad hälsokontroll eller obligatorisk hälsoövervakning av tuberkulos enligt Jordbruksverkets föreskrifter.
Avsikten är att reglerna för dessa djurslag ska gälla oavsett om jägaren är livsmedelsföretagare eller inte. Detta innebär att viltet, om det inte används i jägarens privata hushåll, måste överlämnas till en vilthanteringsanläggning i de fall man har att göra med björn, vildsvin, samt dovhjort och kronhjort i hägn. För övriga djurslag får små mängder vilt och kött av vilt överlämnas till konsument och detaljhandel utan att genomgå köttbesiktning.
Den som driver ett företag och därmed yrkesmässigt levererar kött av vilt till detaljhandeln ska ha tillgång till en lokal som säkerställer att hanteringen av köttet sker på ett hygieniskt sätt. Detta gäller oavsett djurslag och är i linje med vad som gäller i dag.
Min grundinställning är att reglerna ska vara så generösa och flexibla som möjligt så att de inte försvårar för verksamhetsutövarna. Så länge det finns sjukdomar hos vilda djur som kan ge upphov till risker för konsumenterna anser jag dock att det är angeläget att upprätthålla ett regelverk kring sådant kött när det säljs till konsumenter i livsmedelsbutiker eller serveras på restauranger, oavsett om leverantören överlämnar större eller mindre mängder kött.
Genom att öppna för mer fri hantering av det mindre riskfyllda köttet men behålla kraven på besiktning för de djurslag som vi vet är förknippade med vissa sjukdomar torde vi nå en balans mellan konsumentskyddet och vikten av flexibilitet i lagstiftningen.
Anf. 9 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Tack för ett försök till ett svar. Okej, ett svar är det, men det är inte speciellt nöjaktigt. Jag ska strax beskriva varför.
Ministern har återigen, påstår jag, försökt att tala runt och inte lämna något konkret svar. Bakgrunden är att vi har en näring med hjortuppfödning med ca 370 hägn i landet. Det är ungefär 5 800 djur som årligen slaktas. Vi talar om 230 ton kött.
Jag påstår att detta är en av de bästa köttsorterna vi möjligen kan få på marknaden eftersom det har låg fetthalt och hög proteinhalt. Kontrollen har hitintills varit alldeles utmärkt. Mig veterligt har det inte varit några som helst bekymmer. Inom näringen vill man ha den kontroll som nu finns. Det är inte kontrollen som sådan man slår ifrån sig. Det är en typisk småskalig verksamhet.
Sedan kom den gemensamma EU-lagstiftningen, som man absolut inte motsätter sig. Det handlar snarare om det sätt Sverige nu väljer att hantera situationen på. Det är där kritiken kommer in.
Statens livsmedelsverk, precis som jordbruksministern har omtalat, gick ut med en remiss. Det märkliga - notera nu det jordbruksministern - är att den största sammanslutningen för hjorthägnen inte fick möjlighet att svara på remissen eftersom man inte fick den, vilket är anmärkningsvärt. Man försökte då med egna kontakter i både augusti, september och oktober att få till stånd ett möte med Livsmedelsverket. Det kunde man inte få förrän i början av november. Då kunde man inte heller lämna besked på vilket sätt man skulle kunna hantera hjorthägn, hägnade hjortar, och viltbesiktning av dem. Hittills har man kunnat tillkalla en lokal distriktsveterinär som har haft kompetens för viltköttsbesiktning, och man har då fått en viltköttsstämpel som visar att köttet är kontrollerat. Det har fungerat alldeles utmärkt.
Det finns fyra godkända viltslaktsanläggningar i landet. Ska man skapa en egen anläggning kostar det ungefär 200 000 kr. Det är precis vad jordbruksministern säger i sitt svar. Det kostar 200 000 kr. Det skulle innebära att det måste läggas på ungefär 40 kr på priset på köttet från uppfödarnas sida för att bli av med det - om också den kapitalkostnaden ska läggas till. Det är fullständigt orimligt.
Jag ställde en fråga till jordbruksministern i november, och jag fick ett svar den 30 november. Då var det fyra veckor kvar innan lagstiftningen skulle träda i kraft. Jordbruksministern hänvisade till att beslut inte var fattat om på vilket sätt anpassningen till svenska regler skulle göras. Märk väl: fyra veckor kvar. Sedan ville jordbruksministern inte lägga sig i den pågående processen.
Har det fattats beslut om hur den nya lagstiftningen ska implementeras i Sverige, jordbruksministern? Är det klart? Det framgick definitivt inte av svaret.
Anf. 10 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag håller med Bengt-Anders Johansson om att hjortköttet är ett mycket bra kött. Det är magert, det innehåller mycket mineraler och det är gott. Jag håller med om att vi ska främja den småskaliga livsmedelsproduktionen. Det är något som regeringen uppmärksammade under hösten när vi lade en skrivelse på riksdagens bord om hur vi generellt vill arbeta för att underlätta. Det handlar om att se till att regelverk anpassas. Det handlar om att underlätta för de småskaliga producenterna att utveckla sin kompetens och att nå marknaden.
Jag hoppas att vi är överens om att vi inte kan göra avkall på konsumenternas trygghet och säkerhet. Vi har tyvärr några viltslag som kan göra oss sjuka om vi äter felaktigt hanterat kött. Det handlar om vildsvin, björn och hjort. Därför måste vi vara otroligt noggranna, även om vi i samband med en omställning kan få vissa problem - flaskhalsar.
Bengt-Anders Johansson kritiserar Livsmedelsverkets hantering. Jag har tagit del av en del av den kommunikation som Livsmedelsverket har haft med berörda. Jag beklagar i den mån remissen inte har träffat alla berörda. Men det finns alltid ett utrymme för den som är berörd att lämna in ett remissvar till den aktuella myndigheten.
Det är ett bra regelverk som vi nu sätter i sjön. Det handlar om hygienpaketet, som vi har förhandlat fram inom EU. Det ska ge oss ett system där vi har säkerhet från jord till bord. Det ska vara ett system som ger oss flexibilitet, som är baserat på en riskanalys. Vi ska lägga våra resurser där vi har de största riskerna.
Den nya lagstiftningen, som är en direkt tillämplig förordning, ska fyllas ut med nationella bestämmelser. Den trädde i kraft den 1 januari. Livsmedelsverket har beslutat om föreskrifter som behövs för att leva upp till de regler som finns i den direkt tillämpliga förordningen. Regeringen beslutade i går om en lagrådsremiss för att utreda de frågor som måste hanteras med nationell lagstiftning.
Det är ett stort paket, och det är många förändringar. I vissa fall måste vi ompröva system som vi har haft tidigare. Systemet med personlig viltstämpel kan vi inte ha kvar på grund av att det inte finns någon rättslig grund inom EU-regelverket. Vi måste försöka hitta andra system.
Jag medger att detta med vilthanteringsanläggningar i det korta perspektivet kan vara en trång sektor. Men det är fel att det bara finns fyra anläggningar. Det finns tolv anläggningar i dag, och det finns närmare 20 ansökningar om godkännande som Livsmedelsverket hanterar med hög prioritet. Dessutom är det möjligt att använda anläggningar för slakt av tamboskap och godkända slakterier för hägnat vilt, och då har vi ytterligare ett femtiotal anläggningar.
Jag har här en karta som visar var vi har hägnen, var vi har vilthanteringsanläggningarna och var vi har dem som nu prövas av Livsmedelsverket. Det ser inte så dåligt ut, Bengt-Anders Johansson.
Anf. 11 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag ska citera en mening i det frågesvar som jag fick den 30 november. Där säger jordbruksministern följande: "Eftersom småskalig livsmedelsverksamhet är en viktig del i en hållbar utveckling av vår landsbygd ligger den mig varmt om hjärtat och det är därför angeläget att underlätta denna verksamhet."
Då hade man alltså inte fattat något beslut, som jag sade tidigare.
Nu är det tre veckor sedan pågående lagstiftning började gälla. I det interpellationssvar som jag har fått upprepar jordbruksministern detta, som vi har hört här: "Min grundinställning är att reglerna ska vara så generösa och flexibla som möjligt så att de inte försvårar för verksamhetsutövarna." Jordbruksministern säger alltså "inte försvårar för verksamhetsutövarna". Men det är exakt det som den svenska tillämpningen gör. Man har inte lämnat något tydligt svar.
Nu fick vi helt plötsligt se en karta, som uppenbarligen inte är känd för någon annan än jordbruksministern. Enligt uppgift är det i så fall temporära tillstånd som har lämnats. Det har jag inhämtat via hörsägen, men det är inte klart utsagt att de skulle vara godkända. Vad som händer här framöver vet vi inte.
Uppenbarligen tänker inte jordbruksministern vidta några åtgärder, eftersom hon tycker att det är bra som det är. Man är då beredd att öka kostnaderna för den här hanteringen, som gör att detta kött inte kommer att kunna försäljas i samma utsträckning som tidigare. Det har ingen som helst grund i att detta kött på något sätt skulle ha varit farligt, eftersom kontrollen redan har funnits. Kontrollen har redan funnits fast på ett annorlunda sätt.
Jag upprepar: Man motsätter sig inte kontrollen. Det är formen för den nya kontrollen som jordbruksministern inte har förmågan att hantera och implementera på ett för näringen godtagbart sätt. I det här fallet talar jordbruksministern bara om konsumenterna och väldigt lite om näringen som sådan. Därför vill jag uppmana jordbruksministern att återgå till den tidigare ordningen. Den fungerade ju.
Återigen: Kan jordbruksministern påvisa att någon har insjuknat på grund av att man har ätit hjortkött som har gått igenom den traditionella och hittillsvarande kontrollen? Varför använder man inte ett nationellt undantag i det här sammanhanget? Jag är helt övertygad om att det finns lösningar. Andra länder lyckas i regel, men Sverige ska alltid följa allting till varje kommatecken.
Nu är det alltså tre veckor sedan den här lagen trädde i kraft, och jordbruksministern är uppenbarligen nöjd. Jag kan säga att det är inte näringen. Man är inte nöjd därför att detta äventyrar väldigt många av dessa hägn. Man motsätter sig alltså inte att besiktning ska ske, utan man bara konstaterar att ett antal hägn nu helt i onödan kommer att slås ut av kostnadsskäl, därför att regeringen inte har varit beredd att ta till sig och vidta åtgärder som gör att det här hade gått smidigt. Det hade kunnat gå, men nu är man mitt uppe i slakten. Det är alltså fem över tolv.
Anf. 12 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag tror att jag får upprepa vad jag sade i mitt första inlägg, Bengt-Anders Johansson. Jag har vidtagit ett antal åtgärder för att främja småskalig livsmedelsproduktion. Den ligger mig mycket varmt om hjärtat. Jag har en stor tilltro till den produktion på landsbygden som är baserad i de areella näringarna. Det är en produktion som kommer att bidra till småföretagande och till en levande landsbygd.
Jag tycker att Bengt-Anders Johansson bortser från realiteter. Att säga att vi ska hålla fast vid ett system som vi har haft tidigare - det har i och för sig fungerat, även om vi har varit medvetna om att det har funnits kritik från EU - när det svart på vitt sägs att det inte finns någon rättslig grund är inte hållbart. Det är inte att hjälpa näringen att hålla fast vid någonting som kan ifrågasättas rättsligt inom EU. Därför ska vi hitta andra lösningar.
Vårt livsmedelsverk har jobbat med hög prioritet för att få ytterligare vilthanteringsanläggningar godkända. Jag visade kartan. Det är inte fyra stycken, utan det är betydligt fler. Den flaskhalsen har vi jobbat hårt med.
Jag måste återigen betona att vi inte kan tala om att förenkla för näringen om det skulle innebära att det blir en ökad risk för konsumenterna. Konsumenttryggheten måste vara i första rummet. Vi pratar om tuberkulos, en väldigt farlig sjukdom. Jag menar att vi är på rätt väg.
När det gäller att regelverket inte har varit på plats: Det är en förordning, som är direkt tillämplig, som började gälla den 1 januari. Det som nu kommer i lagrådsremissen är att fylla ut med vissa saker som gäller det nationella ansvaret, tillsyn med mera. Livsmedelsverket har haft en kommunikation med den berörda branschen. Man kan alltid önska att den hade varit snabbare, att den hade varit tydligare i vissa avseenden, men det finns en kommunikation och en uttalad ambition från Livsmedelsverket att med hög prioritet hantera de här frågorna om flaskhalsen kring slakten.
Anf. 13 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jordbruksministern sade precis nu att man inte får medverka till någonting som ökar riskerna. Det innebär att den hittillsvarande kontrollen skulle öka riskerna för den här typen av verksamhet. Det innebär att jordbruksministern har suttit helt overksam tidigare och riskerat konsumenternas hälsa genom att inte vidta åtgärder innan. Det är också anmärkningsvärt. Jag påstår att den hittillsvarande kontrollen har varit tillfyllest, för vi kan inte uppvisa att det har varit några problem.
Det problem som nu uppstår är alltså, enligt helt nya uppgifter för mig och uppenbarligen också för näringen, att det finns ett antal anläggningar. Det innebär att varje djurkropp måste lastas, förmodligen på ett speciellt sätt, och köras kyld till de här anläggningarna. Vem ska betala merkostnaden? Jo, den merkostnaden kommer att slås ut på konsumenterna. Konsumenterna kommer inte att välja hjortkött därför att det blir för dyrt, och då kommer ett antal anläggningar att slås ut.
Det här är enkel matematik, men Sveriges jordbruksminister väljer att vara konsumentminister. Hon väljer också att stillatigande åse att ett antal anläggningar nu kommer att slås ut. Det är ett glesbygdsproblem, vilket bekymrar mig oerhört mycket. Detta görs alltså mot en näring som verkligen bryr sig och som har tagit egna initiativ när det gäller just tuberkuloskontrollen.
Jag ställer mig avslutningsvis frågan: Är detta flexibilitet och generositet, som jordbruksministern påstår att hon står för? Är detta glesbygdspolitik? Är detta omställning till ny verksamhet?
Nej, byråkraterna vinner över Socialdemokraterna och över sunt förnuft. Och det är djupt beklagligt för en hel näring.
Anf. 14 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag får upprepa det som jag har sagt en tredje gång. Uppenbarligen förstår Bengt-Anders Johansson inte vad jag säger om förändringen.
Vi har haft ett system med nollslakterier och personlig viltstämpel. Vi kan inte ha kvar det systemet på grund av att det saknas rättslig grund. Därför måste vi nu utveckla en annan hantering av denna fråga.
Vi ska inte göra avkall på säkerheten för konsumenterna. Men här finns det en möjlighet på grund av att vi har jobbat bra med dessa frågor om djurhälsan. Vi har en mycket bra hälsostatus bland våra hjortar. Och en lösning skulle vara att vi helt undantar besättningar som har friförklarats från tuberkulos från den här kontrollhanteringen. Då skulle vi få en ökad effektivitet, och vi skulle sänka kostnaderna i branschen. Och jag har erfarit att Livsmedelsverket nu arbetar med den typen av åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.