Barns ohälsa
Interpellation 2011/12:80 av Johansson, Ylva (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-11-01
- Anmäld
- 2011-11-07
- Besvarad
- 2011-11-11
- Sista svarsdatum
- 2011-11-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 1 november
Interpellation
2011/12:80 Barns ohälsa
av Ylva Johansson (S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Trots att vi i Sverige har en förhållandevis hög medellivslängd och god hälsa finns det tydliga och systematiska skillnader i hälsa mellan olika grupper i samhället:
· Lågutbildade personer med låg inkomst har kortare medellivslängd och en sämre upplevd hälsa än den övriga befolkningen.
· Kvinnor mår generellt sämre än män, medan män har en kortare medellivslängd än kvinnor.
· Personer med utländsk bakgrund, homosexuella, bisexuella och transpersoner eller personer med funktionsnedsättning upplever att de har en sämre hälsa än den övriga befolkningen.
Att klass, kön och etnicitet är så utslagsgivande för hälsa och livslängd visar vilka allvarliga konsekvenser klyftorna i samhället skapar. Särskilt alarmerande är de systematiska skillnaderna i hälsa bland barn. Även om den tidigare ökningen av barnfetma nu tycks ha avstannat så måste ohälsa bland barn och unga betraktas som ett mycket allvarligt samhällsproblem.
Jag vill fråga statsrådet:
Vad avser statsrådet att göra för att åtgärda de systematiska skillnaderna när det gäller barns hälsa och ohälsa?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:80
Webb-tv: Barns ohälsa
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:30 Fredagen den 11 novemberProtokoll 2011/12:30 7 § Svar på interpellation 2011/12:80 om barns ohälsa
Protokoll från debatten
Anf. 15 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Ylva Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att åtgärda de systematiska skillnaderna när det gäller barns hälsa och ohälsa.
Barn och unga är ett prioriterat område för regeringen, och det planeras för en rad insatser på området. Riksdagen godkände bland annat nyligen en strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige (prop. 2009/10:232). Utifrån strategin har regeringen tagit ett antal initiativ. Ett av dessa är en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting om att stärka barnets rättigheter i verksamheter i kommuner och landsting genom fortbildning och andra stödinsatser. Ett av de områden som ingår i arbetet är hälso- och sjukvården.
Ett av mina ansvarsområden är folkhälsoområdet, och här är också barn och unga prioriterade. Levnadsmönster och vanor som grundläggs i tidig ålder följer ofta med och påverkar resten av livet. Det är därför angeläget att hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser sätts in tidigt. De verksamheter som byggts upp inom mödravården, barnhälsovården och de medicinska delarna av elevhälsan är viktiga i arbetet med att främja hälsa och förebygga sjukdom bland barn och unga. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer eller annan form av vägledning för dessa verksamheter.
En viktig del i folkhälsoarbetet handlar om att skapa möjlighet för föräldrar att få det stöd de behöver och efterfrågar i sitt föräldraskap. I mars 2009 presenterade regeringen en nationell strategi för föräldrastöd. Strategin syftar till att skapa samma möjligheter för föräldrar att få det stöd de behöver för att ge god omsorg till sina barn. Totalt har 140 miljoner kronor fördelats för att utveckla föräldrastödet i enlighet med strategins mål och delmål.
Barns hälsa i Sverige är generellt sett god. Vi har låg spädbarnsdödlighet, hög andel ammande spädbarn, hög andel vaccinerade barn och låg andel barnolycksfall. Barn i årskurs 5 känner sig i dag lika friska som eller friskare än barn gjorde för 20 år sedan. Den psykiska ohälsan har däremot ökat hos barn och unga. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att förebygga och motverka psykisk ohälsa bland barn och unga.
Under de senaste fem åren har regeringen avsatt ca 3,7 miljarder kronor för åtgärder som ska åstadkomma förbättringar för personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Flera satsningar har varit direkt riktade till barn och unga. Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har under perioden 2007-2011 enats om en långsiktig satsning på en förstärkt vårdgaranti inom den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin. Satsningen kommer att fortsätta 2012, och syftet är att öka tillgängligheten ytterligare. En annan insats handlar om att samordna gemensamma resurser mellan landsting och kommuner så att barn och ungdomar med psykisk ohälsa enkelt och snabbt får tillgång till rätt insatser på rätt nivå. Verksamheter som är berörda är exempelvis barnhälsovården, ungdomsmottagningar, primärvården, elevhälsan och socialtjänsten.
En stor grupp inom barn- och ungdomspsykiatrin är unga med självskadeproblematik, och det gäller framför allt flickor. Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har enats om att ta fram ett handlingsprogram för att utveckla kunskapen om och vården av unga med självskadebeteende.
Regeringen avser att fortsätta de särskilda insatserna inom psykiatri och psykisk ohälsa.
De flesta verksamheter som rör barn finns i kommunerna och landstingen. Det är också där beslut fattas som har direkt inverkan på barns vardag och deras livssituation. Kommun- och landstingssektorn spelar en stor roll för att minska skillnaderna när det gäller barns hälsa och ohälsa. Viktiga delar av den generella välfärden utgörs av sjukvård för barn och ungdomar och av subventionerad och högkvalitativ barnomsorg och skola. Regeringen har under perioden 2010-2011 tillfört 25 miljarder kronor, varav 5 miljarder kronor är en permanent nivåhöjning, till kommuner och landsting för stöd till deras verksamheter.
Regeringen har gett Statens skolverk i uppdrag att genomföra insatser för en förstärkt elevhälsa under förutsättning att riksdagen beslutar om budgetpropositionen för 2012. Regeringens avsikt är att skolverket bland annat ska fördela statsbidrag till personalförstärkningar inom elevhälsan, fortbildning samt information om näringsriktig skolmat. Satsningen omfattar 650 miljoner kronor under åren 2012-2015.
Regeringen har uppmärksammat behovet av att barn och unga måste ha tillgång till saklig kunskap och information om hälsa. Under 2007 satsade regeringen 18,5 miljoner kronor på utvecklandet av en ungdomsmottagning på internet riktad till ungdomar. Den virtuella ungdomsmottagning som lanserades 2008 har gett goda förutsättningar för att sprida information och rådgivning rörande sexuell och reproduktiv hälsa samt relationer och psykisk hälsa till alla ungdomar oavsett bostadsort.
Inom hälso- och sjukvården är det av central betydelse att vården är utformad så att den så långt som möjligt är likvärdig och lika tillgänglig för alla. Regeringen har tagit flera initiativ för att motverka ojämlikhet inom vård och omsorg, bland annat genom satsningar för en mer jämlik vård, patientsäkerhetsarbetet och arbetet för att stärka patientens ställning.
Jag vill avsluta med att nämna den utredning som regeringen tillsatte i våras som har i uppdrag att ge förslag på hur patientens ställning inom och inflytande över hälso- och sjukvården kan stärkas och lämna förslag till en ny patientlagstiftning. En utgångspunkt för utredarens arbete är att förbättra förutsättningarna för en god och jämlik vård. Utredaren ska bland annat kartlägga barnets ställning som patient inom hälso- och sjukvården. Jag kommer att följa utredningens arbete med stort intresse.
Anf. 16 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret! Jag får gratulera till att ha klarat detta långa svar på exakt sex minuter. Det var imponerande.
Jag har frågat om de systematiska skillnaderna när det gäller barns hälsa. Socialministern undviker lite denna fråga, trots sitt långa svar. Vi vet ju att det finns en tydlig koppling mellan socioekonomisk bakgrund, alltså klassbakgrund, kön och etnicitet när det gäller hälsa och ohälsa. Det gäller vuxna, men det gäller också barn. Jag vill ha svar på frågan hur regeringen tänker angripa just dessa systematiska skillnader, som i mina ögon är mycket allvarligare.
Fysisk aktivitet är viktigt för alla, men för barn och unga är det kanske allra viktigast. Ministern betonar själv i svaret vikten av att grundlägga goda vanor tidigt. Positiv inställning till och positiv erfarenhet av rörelseglädje, av idrott, av att vara fysiskt aktiv, är oerhört viktigt för barn och ungdomar av flera skäl.
När det gäller just fysisk aktivitet - som inte är den enda frågan när det gäller hälsa men en viktig förutsättning för god hälsa - vet vi att klasskillnaderna tycks ha ökat. De som är fysiskt aktiva är ännu mer fysiskt aktiva, idrottar allt intensivare, medan den grupp som är fysiskt inaktiv tycks bli ännu mer inaktiv.
Här vill jag polemisera lite mot ministern: Detta är inte en informationsfråga. Det är inte så att föräldrarna till inaktiva barn inte vet att det är bra att röra på sig. Problemet är att åstadkomma att det faktiskt sker.
Nu finns det goda exempel på hur detta har åstadkommits. Ett sådant som ministern säkert känner till är Bunkefloprojektet, som började för drygt tio år sedan, där skolan tillsammans med de lokala idrottsföreningarna gjorde det obligatoriskt med fysisk aktivitet varje dag. Från början var det bara årskurs 1 och 2; i dag är det för alla barn i hela skolan, från årskurs 1 till och med årskurs 5, fysisk aktivitet varje dag.
Detta projekt har haft goda resultat. Det har följts upp av forskningen, och resultaten är så slående jämfört med kontrollgruppen att hade detta varit en medicinsk prövning av ett nytt läkemedel hade man inte fått fortsätta prövningen, för då hade det varit oetiskt att inte ge medicinen även till kontrollgruppen.
Mot bakgrund av det vill jag fråga socialministern: När vi har så goda resultat från ändå väldigt begränsade insatser, nämligen daglig fysisk aktivitet av varierande sort i skolan för alla barn, varför tar inte regeringen några initiativ för att detta ska kunna bli verklighet för
alla
barn? Borde inte frågan om folkhälsa och fysisk aktivitet egentligen vara lika viktig utifrån etiska synpunkter som om man hade prövat ett nytt läkemedel som hade väldigt goda effekter?
Anf. 17 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Tack, Ylva Johansson! Det här tycker jag är ett av de mest spännande områdena - delvis naturligtvis till följd av att vi har betydande utmaningar men också för att vi vet att det förebyggande arbetet i olika former spelar en fantastiskt stor roll, framför allt för den enskilda personens väl och ve fortsättningsvis men också för hur vi med våra skattemedel bäst ska kunna möta de utmaningar vi har framför oss. Det spelar en jättestor roll hur väl vi lyckas med det förebyggande.
Jag håller med Ylva Johansson om att det finns orimliga skillnader som handlar om kön, sexuell läggning, etnisk bakgrund, ålder och annat som är alldeles oacceptabelt. Säkert är det så att väldigt mycket handlar om omedveten diskriminering men som likafullt inträffar och är ett väldigt stort problem.
Vi arbetar på många olika sätt för att försöka utjämna de skillnader som finns. Genom att vi mäter alltmer kommer också omotiverade skillnader i dagen, och vi kan ta itu med dem. Så länge man inte vet har man heller inga besvärande fakta som man behöver ta sig an. Mätandet är väldigt viktigt. Öppna jämförelser och satsningen på kvalitetsregister är otroligt viktigt. Också bemötandefrågor måste uppvärderas inom vård- och omsorgssektorn.
När det gäller elevhälsan är jag väldigt glad över det som regeringen har kunnat enas om och föreslå riksdagen. Det handlar om att höja elevhälsans status och att ge extra resurser till skolorna att bygga upp det som jag tror på många håll runt om i landet fungerade betydligt bättre när vi gick i skolan än i dag. Det handlar om att finns psykologer, kuratorer och sköterskor på skolorna i större utsträckning än vad det gör i dag. Det är viktigt.
Vi är också överens om att matvanor, motion, användande av tobaksprodukter eller alkohol spelar en stor roll för alla människor och inte minst för barn och ungdomar. Här finns väldigt många goda exempel. Ylva Johansson lyfte fram ett. Jag kan nämna att vi i våras var i Upplands-Bro på en skola.
Upplands-Bro är en kommun som har sämre resultat när det gäller barns och ungas hälsa än andra omkringliggande kommuner. Denna skola fanns i ett område som hade sämre resultat än andra skolor i Upplands-Bro. Här hade man jobbat väldigt medvetet med rörelser för barnen och utvecklat kostsidan väldigt mycket.
Det var väldigt bra skolmat. Den var inte bara god och attraktiv för barnen utan också väldigt nyttig. Man hade mycket rörelser i skolan och mycket diskussion om hur vi håller oss friska och pigga. Där har man åstadkommit fantastiska resultat. Vi måste fundera på: Hur tar vi det lämpligast vidare och ser till att det inte blir isolerade öar i Skolsverige utan att det kan göras i alla skolor i alla kommuner i hela Sverige?
Jag vill också understryka föräldrarnas roll i sammanhanget. När det gäller att grundlägga sunda vanor hos barn och unga vet vi att om man har föräldrar som förstår detta och praktiserar det är det betydligt lättare att barnen själva tar till sig det i förhållande till om föräldrarna inte gör det. Där har vi en otroligt betydelsefull uppgift att fylla.
Anf. 18 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Göran Hägglund betonar att mätandet är viktigt. Det är klart att kvalitetsregister och öppna jämförelser i vården är viktigt. Men det löser inte frågan om att grundlägga goda vanor. Där kommer vården väldigt begränsat in, även om det kan finnas en roll i detta.
Jag vill ta fasta på mätandet. Jag vill referera till två av de forskningsstudier som har gjorts i Bunkefloprojektet. Ett gäller benmassan. Det har sedan länge varit känt att elitidrottande leder till en kraftigt ökad benmassa, bentäthet och starkare skelett. Det man däremot inte har vetat är om man kan påverka det med mycket enklare och mindre fysisk aktivitet.
Man följde barn i årskurs 1 och 2 i Ängslättskolan i Bunkeflo. Man jämförde dem som hade fysisk aktivitet en timme varje dag i skolan och dem som hade den vanliga skolundervisningen, som jag tror var två gånger i veckan. Redan efter två år är det en väsentlig skillnad i benmassan och bentätheten hos de flickor man jämförde. Kvinnor har en större risk för benskörhet högre upp i åldrarna.
Det är fantastiskt bra resultat med ganska enkla medel. Fysisk aktivitet har varit promenader, lekar i omgivande natur och idrott ihop med idrottsföreningen. Det har varit en stor variation av fysisk aktivitet för att ta vara på rörelseglädjen. Man har fått fram ett fantastiskt bra resultat med små medel. Man kan inte bara sitta och fundera. Projektet har nu pågått i tolv år. Man måste dra några slutsatser av detta. För en socialminister är det fantastiska resultat om vi kunde uppnå det för alla med en sådan ökad benmassa.
En annan fråga som man har forskat på i projektet är motorik. Jag läser ur sammanfattningen av hennes undersökning. Det börjar så här: En flicka ramlar baklänges i skolan så illa att hon bryter handleden. Mobbade barn tappar ofta balansen och faller och skadar sig inom 15 minuter efter att de blivit mobbade. Hade dessa olycksfall kunnat undvikas om barnen haft bättre motorik? Hade mobbade och överviktiga elever deltagit mer aktivt på idrottslektionerna om de känt sig säkrare i sina kroppsrörelser?
Hon har undersökt frågan med kopplingen till säkerheten i motoriken och att vilja delta i kamraternas rörelselekar och i idrottsundervisningen. Man gjorde en forskningsundersökning också på detta i Bunkeflo. Man jämförde de barn som hade fysisk aktivitet varje dag och de som hade normal skolundervisning ungefär två gånger i veckan.
Efter ett till två år hade de elever som hade fysisk aktivitet varje dag bättre balans, bättre koordination och bättre motorik än eleverna i jämförelsegruppen. När det gällde eleverna i jämförelsegruppen kunde man se att det inte hänt någonting med de elever som hade motoriska brister. Motoriska svårigheter kvarstår om man inte går in aktivt och jobbar med dem.
Det man också kunde se var en förbättrad koncentrationsförmåga framför allt hos de elever som innan projektet hade stora motoriska brister och också fick anpassad motorisk träning. De fick bättre möjligheter att koncentrera sig och presterade bättre i svenska och matematik i de undersökningar som gjordes. Detta är elever i de första årskurserna i skolan.
Detta är viktiga mätdata. Vad tänker socialministern använda den kunskapen till? Vilka slutsatser drar socialministern? Han säger att man arbetar på många olika sätt. På Utbildningsdepartementet verkar det vara ganska få sätt.
Anf. 19 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Det som Ylva Johansson berättar från Bunkeflo är otroligt glädjande och uppmuntrande. Det visar att det inte är kört och omöjligt. Det går att åstadkomma förändringar som grundlägger sunda vanor som vi ofta tar med oss senare i livet. Vi är inte särskilt kloka om vi avstår från att använda de nya kunskaper som kommer och se till att det får spridning också på andra skolor i andra kommuner så att det kommer alla barn till del.
Inom skolområdet är vi traditionellt rätt bundna till - och det tror jag att Ylva Johansson håller med om - att idrott utövas under ett par lektionstimmar under veckan. Skolor som använder mer otraditionella metoder får in mer rörelser i också andra ämnen i skolan.
När man har naturkunskap går man ut. När man har biologi kan man vara utomhus i vissa moment. Man får in det som en naturlig del i verksamheten. På det viset kan man utöka det som många av oss tycker det är alldeles för lite av på schemat, det som på min tid hette gympa. Det är någonting som vi behöver utveckla ytterligare.
Det finns ett samband mellan föräldrar och barn. Föräldrar spelar en stor roll för att grundlägga goda vanor. Jag var häromdagen i Sundsvall på en vårdcentral. Jag fick lära mig hur man i Sundsvall hade ett väldigt aktivt program när det gällde att få vårdcentralerna - nu talar jag om hela Västernorrlands landsting - med i ett ersättningssystem som också stimulerar motionsvanor, sunda kostvanor, att sluta röka och att minska alkoholmängden. Det låg inbyggt i ersättningssystemet till vårdcentralerna. Det är väldigt bra att man använder de tillfällena till att påverka föräldrarna.
Vi har att tillsammans med utbildningsväsendet se till att vi använder den kunskap som Ylva Johansson redogör för och som det finns flera exempel på runt om i landet för att få det att inte vara isolerade öar utan bli någonting som används. Den exakta metoden för det är jag i dag osäker på. Vi behöver samarbeta med Sveriges Kommuner och Landsting. Det kan också behövas statliga åtgärder för att få det att lite fungera som starthjälp i arbetet.
Det är otroligt betydelsefullt framför allt för enskilda personer men spelar också roll för vår framtida förmåga att möta utmaningar med en åldrande befolkning och stora krav på god vård för många människor.
Anf. 20 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Socialministern har nu återkommit två gånger till tiden då socialministern och jag gick i skolan - dock inte i samma skola men ungefär samtidigt. Jag kan berätta att för 30 år sedan bestod skoldagen i de allra första årskurserna till ungefär 20 procent av skolgymnastik, som det då hette, eller gympa. I dag är det i allmänhet 6 procent för de första årskurserna - det finns frihet att lägga ut tiderna.
Det har alltså skett en väsentlig förändring av möjligheten till den obligatoriska fysiska aktiviteten. Om man vill komma åt de systematiska skillnaderna är det detta det handlar om. Det måste vara så att alla deltar och att det är ett obligatoriskt inslag. Det är först då det får riktigt stor effekt på skillnaderna.
Jag vill tacka för diskussionen och för de, som jag tycker, ganska positiva svar som ministern har gett. Jag skulle vilja avsluta med att ta upp vikten av att man samarbetar med de lokala idrottsföreningarna. Allt kan inte lösas inom ramen för lektionstiden i skolan; det tror jag är orealistiskt att tro. Det krävs ett nära samarbete med de lokala idrottsföreningarna.
Eftersom jag har förmånen att vara ordförande för Stockholmsfotbollen har jag mycket kontakt med de stora lokala idrottsföreningarna. Fotboll är den största barn- och ungdomsidrotten. Föreningarna vill inget hellre än att ha ett nära samarbete med skolorna i denna typ av frågor för att stärka just folkhälsa och rörelseglädje hos barn och ungdomar. Det handlar förstås också om att väcka intresset för att delta i idrott på ett mer organiserat sätt.
Jag vill uppmana socialministern att snarast sätta sig i ett möte tillsammans med utbildningsministern och idrottsministern. Uppdraget som folkhälsominister kommer aldrig att lyckas om du håller dig inom ditt område på Socialdepartementet. Man måste ut och göra skillnad också i skolpolitiken och i sättet att styra och stimulera idrottande.
Anf. 21 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Fru talman! Jag är glad att Ylva Johansson i det sista inlägget tog upp det som är viktigt att stryka under: Vi kan göra mycket med politiska medel, men vi kommer inte att nå alla överallt. Inte minst idrottsrörelsen och andra frivilligorganisationer som scouter och andra spelar en jättestor roll inte bara för det fysiska utan också för det psykiska välbefinnandet hos barn och ungdomar. Det är jätteviktigt att samarbetet förstärks och utvecklas så att det når allt fler. Denna dialog är ofantligt viktig.
Jag håller helt med också om det som Ylva Johansson säger om att vi inte kan lyckas ensamma. Som folkhälsominister, till exempel, kan man inte lyckas med sin uppgift om man bara håller sig inom de egna ramarna. Det fordras en samverkan från olika sektorer, på den nationella nivån, på den regionala nivån och på den lokala nivån för att detta ska få en positiv utveckling. Vi ser glädjande nog en del tecken på att det går åt rätt håll. Men vi ser också, som vi inledde diskussionen med att säga, betydande skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Detta är ett mycket stort bekymmer som en socialminister eller en utbildningsminister inte klarar av att hantera själva. Det fordras en bred satsning från hela samhället för att vi ska lyckas i den uppgiften.
Tack, Ylva Johansson, för att du har tagit upp diskussionen!
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.