Barnomsorg
Interpellation 2010/11:256 av Brink, Josefin (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-04
- Anmäld
- 2011-03-08
- Sista svarsdatum
- 2011-03-18
- Besvarad
- 2011-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 mars
Interpellation
2010/11:256 Barnomsorg
av Josefin Brink (V)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Alltför många barn i Sverige växer upp i fattigdom. I Rädda Barnens senaste rapport analyseras siffror från 2008, och de visar en oroväckande trend: fler barn levde i fattigdom än året innan.
De barn som löper klart störst risk att växa upp i fattigdom är de som lever med en ensamstående förälder. Vart fjärde barn till en ensamförälder levde i fattigdom år 2008. Ensamföräldrar med invandrarbakgrund har den allra mest utsatta situationen: nästan hälften av barn med en utlandsfödd förälder levde i fattigdom år 2008.
Den stora majoriteten av ensamföräldrar, oavsett bakgrund, är kvinnor. Kvinnor har generellt lägre lön, svårare att få fast jobb på heltid och svårare att nå högre positioner på sin arbetsplats. Att barn till ensamstående mammor är de som är mest ekonomiskt utsatta är därför ingen tillfällighet.
Ett heltidsarbete är en förutsättning för att kunna försörja barn som ensamförälder. Samtidigt är det både tungt och stressigt att jobba heltid och ta hela föräldraansvaret. En grundläggande förutsättning för att klara det är att det finns bra barnomsorg på de tider då man faktiskt jobbar. Arbete på kvällar, nätter och helger blir allt vanligare, och kvinnor jobbar oftare kvällar och helger än män.
Samtidigt har tillgången till barnomsorg utanför kontorstid inte ökat. Inte ens hälften av landets kommuner erbjuder barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Det är en brist som drabbar ensamföräldrar särskilt hårt. Den som inte har släktingar och vänner som kan ställa upp är som ensamförälder i praktiken utestängd från en rad arbeten, eller tvingas jobba deltid därför att barnomsorgen inte fungerar.
En lagstadgad rätt till barnomsorg på kvällar, nätter och helger skulle minska stressen och underlätta livet för många ensamföräldrar och deras barn. Det skulle också öka möjligheterna att jobba heltid och därmed öka sina inkomster.
Jag vill därför fråga statsrådet om hon avser att ta initiativ till en lagstiftning om rätt till barnomsorg på kvällar, nätter och helger för alla barn.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:256
Webb-tv: Barnomsorg
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:75 Fredagen den 18 marsProtokoll 2010/11:75 2 § Svar på interpellation 2010/11:256 om barnomsorg
Protokoll från debatten
Anf. 1 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en lagstiftning om rätt till barnomsorg på kvällar, nätter och helger för alla barn.
Utgångspunkten är att förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete, studier eller familjens situation i övrigt. Det finns i dag inget som hindrar kommunerna från att erbjuda omsorg på obekväm arbetstid. Kommuner erbjöd förra året ca 3 800 barn plats i sådan verksamhet genom nattöppna förskolor, familjedaghem eller barnvårdare i det egna hemmet.
Som tidigare informerats här i kammaren ska föräldrar som har behov av omsorg utanför reguljär arbetstid få sitt behov prövat av kommunen. I den nya skollagen, som ska börja tillämpas den 1 juli, förtydligas att kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under den tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete och familjens situation i övrigt.
Att sträva efter innebär enligt lagen att en kommun inte utan vidare kan avstå från att tillhandahålla sådan omsorg. Ambitionen måste vara att tillhandahålla kommunalt finansierad omsorg även under så kallad obekväm arbetstid för barn till föräldrar som har behov av det. Om kommunen vid en viss tidpunkt inte har någon efterfrågan måste kommunen ändå planera för att tillhandahålla omsorg när situationen förändras. Detta innebär att det inte bör vara möjligt för en kommun att generellt avskaffa tillgången till kommunalt finansierad omsorg för barn till föräldrar som förvärvsarbetar under så kallade obekväma tider. Men det innebär ingen rättighet att i enskilda fall få omsorg under obekväm arbetstid.
Kommunen bör för varje ansökan om plats göra en individuell bedömning och besluta därefter. Det ska även vara upp till kommunen att besluta i vilka former verksamheten ska bedrivas samt tidpunkten för när kvällsomsorgen tar vid efter dagtid.
Tillgången till förskola och annan pedagogisk verksamhet av hög kvalitet är en av grundförutsättningarna för att kvinnor och män ska kunna förena arbete eller studier med familjeliv. Jag är för närvarande inte beredd att ta initiativ till en ny lagstiftning utan vill först följa hur den nya skollagen kommer att tillämpas.
Anf. 2 Josefin Brink (V)
Herr talman! Tack, Nyamko Sabuni, för svaret på min interpellation!
Det var inte helt oväntat att Nyamko Sabuni inte är beredd att gå vidare med någon ny lagstiftning med tanke på att man precis, som sagt, antagit en ny skollag. Problemet är att ingen tror att förändringarna i skollagen kommer att leda till att fler får tillgång till barnomsorg utanför kontorstid. Snarare har flera tolkat skrivningarna i lagstiftningen som lite svagare.
Att kommuner inte erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid alls i den utsträckning som det finns behov av blir alltmer uppenbart. Att det egentligen inte heller finns någon möjlighet att pressa kommuner att göra detta blev också tydligt i samband med finanskrisen. Då var det faktiskt flera kommuner som valde att spara in just på barnomsorgen på obekväm arbetstid, därför att det gick att göra det. Den lagstyrda verksamheten kunde man inte skära ned på, men detta gick bra.
Det är en väldigt stor grupp som har det här behovet i dag, och den är snabbt växande. Vänsterpartiet lät nyligen riksdagens utredningstjänst räkna lite på hur det ser ut. Det visade sig då att så många som var tredje svensk i dag arbetar kvällar, nätter och helger. Av dem är det ungefär 300 000 som har barn i förskoleåldern. Det är en väldigt stor grupp. Det är alltså minst 300 000 barn som med någon regelbundenhet skulle behöva barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är en ganska dramatisk ökning. Bara på fem år är det en ökning med 25 procent. Om man till det lägger hur utvecklingen av tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid ser ut blir det uppenbart att här finns det en diskrepans, därför att tillgången snarare har minskat än ökat under samma period.
Anledningen till att detta är så viktigt - jag tog ju min utgångspunkt i barnfattigdomen - är att vi vet att de barn som är allra mest utsatta är de som har ensamstående föräldrar, oftast kvinnor. Och vi vet att det är kvinnor som oftast jobbar deltid, som har svårt att försörja sig själva och därmed naturligtvis otroligt svårt att försörja sina barn. Har man inte tillgång till förskola på annat än kontorstider kan det i praktiken bli helt omöjligt att ta ett heltidsjobb, och man fastnar då i en fattigdomsfälla.
Det är intressant att den 8 mars, på kvinnodagen, kom Kommunal med en undersökning som man hade gjort bland sina medlemmar som visar att så många som var tredje Kommunalmedlem, alltså de som själva jobbar i välfärden, uppger att de inte kan jobba heltid just på grund av förskolans öppettider. De är tvungna att börja jobba deltid därför att det inte finns barnomsorg på de tider då de behöver det. Och jag är övertygad om att om man hade ställt motsvarande fråga till medlemmar i Handels, Hotell- och Restaurangfacket eller människor som jobbar i andra serviceyrken hade man fått ungefär samma typ av besked.
I servicesektorn jobbar ungefär 70 procent regelbundet på obekväma arbetstider, och de allra flesta som jobbar i de här branscherna är kvinnor. Då menar jag att nu finns det så mycket fakta som talar för att bristen på barnomsorg är akut och utgör ett akut hinder för framför allt många kvinnor att kunna arbeta heltid, försörja sig och ta sig ur den fattigdomsfälla som det innebär att vara deltidsarbetande, i synnerhet för ensamstående föräldrar. Därför tycker vi i Vänsterpartiet att det är dags att sätta hårdare press på kommunerna att tillhandahålla barnomsorg på alla tider då det behövs, inte bara på kontorstid.
(Applåder)
Anf. 3 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag håller med om Josefin Brinks beskrivning att många människor jobbar på obekväma arbetstider. Jag håller inte med om att det finns en akut brist på förskola. Men jag håller också med om att det ibland finns personer som kan behöva barnomsorg på obekväm arbetstid som kommuner kanske ändå bedömer inte ska få det. I så fall är det möjligt att vända sig till Skolinspektionen med sin begäran, om man anser att man har rätt att få detta.
Det handlar också om att göra prioriteringar. Vi prioriterar att se till att pengarna används till att förbättra den generella allmänna barnomsorgen, förskolan, som erbjuds på dagtid för de allra flesta barn, också för de barn vars föräldrar arbetar på obekväm arbetstid.
Skulle vi säga att det per automatik ska finnas en skyldighet att ha förskoleverksamhet dygnet runt tror jag inte att vi skulle ha råd att ha en så pass bra förskola som vi har i dag. Det är därför som lagstiftningen är formulerad på det här sättet. Kommunen ska ha beredskap, och kommunen ska inte per automatik säga nej till någon som ansöker om barnomsorg på obekväm arbetstid. Men kommunen gör en individuell bedömning från familj till familj. När alla andra möjligheter har tömts bör man erbjudas barnomsorg på obekväm arbetstid.
Skulle det vara så att man som enskild familj anser att det inte finns några andra möjligheter och man ändå inte får tillgång till barnomsorg för att kunna förvärvsarbeta, då vill jag gärna se att man faktiskt skickar en anmälan till Skolinspektionen, för Skolinspektionen är inrättad för att vi ska kunna upprätthålla kvalitet såväl i förskolan som i skolan. Det är bra för oss politiker att få veta när det går snett. Men vi kan inte generellt säga att bara för att det finns personer som arbetar på obekväm arbetstid, vilket vi vet att det gör inom vården och omsorgen, ska det finnas barnomsorg nattetid och under helger för alla. Det tror jag inte att vare sig den här regeringen eller någon annan regering har råd med, utan vi måste hela tiden ser när det är viktigt att erbjuda förskola och när det är viktigt att tillhandahålla extra barnomsorg för dem som absolut behöver det. Det är detta jag hoppas att den nya lagstiftningen ska leda till.
Jag är redo att följa upp lagen. Lever inte kommunerna upp till sitt åtagande att efter enskilda bedömningar ge hjälp och stöd med barnomsorg till dem som behöver det är jag inte främmande för att se över lagen.
Men lagen har ännu inte trätt i kraft. Låt oss följa upp den när den träder i kraft och använda oss av Skolinspektionen som kvalitetssäkrare. Skulle vi sedan se att kommunerna inte lever upp till sitt åtagande kan Josefin och jag debattera det i kammaren.
Anf. 4 Josefin Brink (V)
Herr talman! Att regeringen prioriterar bättre kvalitet i barnomsorgen ställer jag frågande till när man använder en massa resurser till att betala ut hemmafrubidrag och annat i stället för att satsa på förskolan. Personaltätheten i förskolan har dessutom minskat ganska kraftigt på senare år. Det har med andra ord gjorts stora nedskärningar över hela linjen på kvaliteten i förskolan.
Det är klart att det skulle kosta pengar att satsa på generell tillgång till barnomsorg på obekväm arbetstid. Frågan är dock om inte den kostnaden ganska snabbt skulle betalas igen genom att framför allt fler kvinnor skulle få möjlighet att jobba heltid.
Att inte ha möjlighet att jobba heltid är och förblir ett av de största problemen på arbetsmarknaden för kvinnor. Är bristen på barnomsorg en av de saker som gör att kvinnor inte kan jobba heltid vore det ansvarsfullt ekonomiskt och ur jämställdhetssynpunkt att se över det och fundera över om det finns ett strukturellt problem med barnomsorgen.
På 1970-talet var barnomsorgen den viktigaste fråga som kvinnorörelsen drev. Genom att bygga ut barnomsorgen kunde väsentligt fler kvinnor arbeta. Givetvis var det en initial kostnad, men som helhet och i förlängningen har inte bara kvinnorna utan hela samhället tjänat på det.
Med tanke på att arbetsmarknaden har förändrats så mycket sedan 70-talet och att många fler småbarnsföräldrar jobbar utanför kontorstider har vi åter en situation där bristen på barnomsorg utgör ett hinder för kvinnor att jobba heltid och ett hinder för småbarnsföräldrar att kunna försörja sig och sina barn. Då är det dags att ta nästa steg och tänka att detta är vår tids utbyggnad av förskolan. Det är så man borde se på frågan.
Nyamko Sabuni säger att enskilda personer har rätt att driva frågan upp till Skolverket. Men vi vet att det inte är så enkelt för en enskild person att driva sådana här ärenden. Många gånger känner man inte till att man har denna rättighet. Man vet att det finns dagis och vilka öppettider det har. Passar det inte med ens egna tider anpassar man sig, även om det skulle vara bättre om det var på ett annat sätt.
Det visade sig i Kommunals undersökning att hela 67 procent av föräldrarna aldrig har fått frågan om vilka behov av öppettider i förskolan de har. Vi vet båda två att folk i allmänhet inte är så om sig och kring sig, och därför kliver man inte in på förskolan och säger att man har rätt till barnomsorg på de tider man behöver om man inte upplever sig ha rätt till det. Samhället måste aktivt tala om att detta erbjudande finns, fråga vilka behov föräldrarna har och sedan möta dem.
Jag tror inte att någon föreslår att dagis ska vara öppet dygnet runt oavsett om det finns behov eller inte. Men stärker man lagstiftningen, tillför resurser och aktivt arbetar med att tala om för föräldrarna att de har rätt att ha sina barn i förskolan på lördagar, söndagar, kvällar och så vidare skulle man skapa en helt annan situation än i dag och anpassa öppettiderna efter de behov som finns.
Är man arbetssökande och inte kan ta ett jobb för att det inte finns tillgänglig barnomsorg hamnar man i fällan att man kan bli av med sin a-kasseersättning. Brist på barnomsorg är inte giltigt skäl att tacka nej till ett jobb. Här finns alltså en tydlig fälla inbyggd i systemet som regeringen borde ta tag i så att de arbetssökande inte hamnar i den.
Anf. 5 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Josefin Brink och jag talar samma språk när hon nu säger att ingen förväntar sig att förskolan ska vara öppen dygnet runt men att det ska finnas hjälp för dem som behöver det. Det kanske inte är i lagstiftningen det brister utan i kunskapen om vilka rättigheter man har. Då är det upp till mig, Josefin Brink och alla andra i kammaren och där ute att informera föräldrar om att kommunen har skyldighet att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid om det inte finns andra möjligheter.
Låt oss ägna oss åt att informera medborgarna om de rättigheter som finns i stället för att stå här och debattera om förstärkning av lagen åt ena eller andra hållet. Oavsett hur stark lagstiftning vi har kommer den inte att göra nytta för enskilda föräldrar om de fortfarande inte har information om sina rättigheter. Jag kan hålla med Josefin om att det är just kunskap om de rättigheter man har som saknas.
Alla som jobbar på obekväm arbetstid behöver inte per automatik offentlig barnomsorg, men för dem som behöver det ska det dock absolut finnas.
Det handlar hela tiden om att prioritera och se hur vi kan öka kvaliteten och tillgängligheten i vår förskola. Den har redan i dag god kvalitet och tillgänglighet, men allt bra kan göras bättre. Den nya läroplanen för förskolan, de nya uppdrag som förskollärarna har fått, den nya förskollärarutbildningen och forskningen kopplad till den konkreta verksamheten kommer att öka kvaliteten inom barnomsorgen ännu mer.
Fokus i debatten om förskolans kvalitet ligger alltid på förskollärarna. De är jätteviktiga, och med den nya lagen kommer de att få ett ännu viktigare uppdrag.
Kvaliteten i den svenska förskolan handlar givetvis om hela arbetslaget som finns i förskolan. Barnskötare och andra typer av pedagoger är också viktiga. Det behövs inte bara förskollärare utan olika typer av personal. Det behövs många vuxna i förskolan, och det finns gott om till exempel barnskötare att anställa. Kommunerna utbildar i dag många barnskötare i sina yrkesutbildningar, men de kommer inte alltid ut på arbetsmarknaden. Låt oss anställa dem som finns och inte bara fokusera på förskollärare, även om de har ett viktigt arbete.
Vi har ökat tillgängligheten. Rätt till förskola har man nu från det att man är tre år. Tidigare var det fyra år.
Vi vidtar alltså åtgärder, men hela tiden handlar det om att se var vi gör störst nytta och var det är mest akut.
Det finns en lagstiftning som ger enskilda rätt att ansöka om att få barnomsorg på obekväm arbetstid. Jag är dock inte beredd att ändra den så att det per automatik ska finnas öppna förskolor för alla som jobbar efter kl. 18 eller 19. Låt oss också se om det kan finnas möjlighet att få hjälp och stöd med våra barn utanför den allmänna barnomsorgen. Men för dem som inte kan lösa det ska kommunen självklart ställa upp och erbjuda barnomsorg.
Jag håller med om att det är problematiskt när man söker arbete och måste tacka nej till jobb för att förskoleplats saknas. Det är bland annat därför vi har infört förskoleplatsgarantin. Kommunen har skyldighet att erbjuda förskola inom fyra månader. Den kommun som inte gör det kan föreläggas vite.
Jag förstår att det trots allt kan uppstå problem i varje enskild situation, men lagstiftningen har förstärkts så att svenska föräldrar ska kunna känna sig säkra på att de har tillgång till förskola och trygga när de lämnar sina barn på förskolan.
Anf. 6 Josefin Brink (V)
Herr talman! Den lagstadgade rätten till barnomsorg på kontorstid innebär inte att alla kommuner ska ha ett obegränsat antal platser oavsett hur många barn det finns. Lagstiftningen är utformad så att man ska möta behoven. Motsvarande borde gälla oavsett på vilka tider behoven finns. Det är här det glappar. I praktiken gäller bara barnomsorgsgarantin på vissa tider och inte på obekväm arbetstid.
Det händer inte heller något med de kommuner som inte erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid trots att det finns behov. Det är det stora problemet. Det faktum att en massa kommuner valde att dra in just på barnomsorgen under obekväm arbetstid i samband med finanskrisen tyder på detta. Den verksamheten är inte skyddad på samma sätt som den barnomsorg som är på kontorstid. Därför anser jag att det behövs en förstärkning.
Det behövs naturligtvis en satsning och det behövs tydliga signaler om att man kommer att anställa mer personal i de här verksamheterna. Det är inte endast fråga om lagstiftning, utan det handlar om en stor satsning. Det kanske är där skon klämmer, att regeringen inte vill lägga några pengar på detta.
Var tredje medlem i Kommunalarbetareförbundet, som är en stor och representativ organisation för förvärvsarbetande kvinnor, uppger att de inte kan jobba heltid på grund av att förskolan stänger för tidigt och inte finns tillgänglig på de tider då de jobbar. Därför har vi ett stort problem, och därför måste regeringen göra något om man menar allvar med att kvinnor ska kunna arbeta och försörja sig på samma villkor som män samtidigt som de är föräldrar.
Vi återkommer säkert i den här frågan framöver.
Anf. 7 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det skulle vara ett väldigt stort problem om var tredje medlem i Kommunal inte kan arbeta heltid bara för att det inte finns en lag som säger att det finns möjlighet att få förskola och barnomsorg på obekväm arbetstid. Många kanske inte känner till sin rätt att ansöka om detta. Många kanske vet att det inte går eftersom det finns ett annat slags nätverk som kommunen tycker kan stödja familjens behov.
Jag vet inte hur det är. Om man säger att var tredje person jobbar deltid eller att var tredje person jobbar på obekväm arbetstid och att det därför måste finnas en öppen förskola landar vi i att det ska finnas förskola dygnet runt. Jag tror inte att det är det som vare sig föräldrarna, Josefin Brink eller jag efterfrågar. När man har gjort bedömningen att det finns behov för ett barn har kommunen skyldighet att se till att barnet har rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.
Jag tänker inte göra detta generellt. Jag vet att många barn har någon att ty sig till. För dem som inte har det måste vi garantera att det finns. I övrigt måste vi satsa på att den allmänna förskola som alla barn har tillgång till - även de barn vars föräldrar arbetar på obekväm tid - ska hålla god kvalitet. Den måste ha god tillgänglighet. Om vi ska erbjuda förskola alla timmar dygnet runt kommer vi inte att kunna upprätthålla den goda kvalitet och tillgänglighet som vi har i den svenska förskolan i dag.
Som Josefin Brink påpekar ska vi följa lagen. Om det inte fungerar ordentligt får vi återkomma. Vi kan inte föra en debatt som om alla som arbetar på obekväm tid alltid måste ha tillgång till förskola alla timmar i veckan. Det skulle aldrig fungera. Det har inte Josefin Brink föreslagit någon gång i den regering hon stödde. Jag har inte möjlighet att lova något sådan. Men vi ska självklart följa upp det.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.