Barnombudsmannens årliga rapport och förekomst av kollektiv bestraffning i svensk skola
Interpellation 2007/08:573 av Pertoft, Mats (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-08
- Anmäld
- 2008-04-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2008-04-22
- Svar fördröjt anmält
- 2008-04-22
- Besvarad
- 2008-05-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 april
Interpellation
2007/08:573 Barnombudsmannens årliga rapport och förekomst av kollektiv bestraffning i svensk skola
av Mats Pertoft (mp)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Skolan är den viktigaste sociala arenan under uppväxten. Den 31 mars 2008 överlämnade Barnombudsmannen sin årliga rapport till regeringen där det beskrivs hur 1 060 elever ur Barnombudsmannens 190 kontaktklasser runt om i landet, från årskurs 4 till 9 i grundskolan, ser på sin vardag. De beskriver sitt land som fredligt, demokratiskt, tryggt och med fin natur. De mår i allmänhet bra och trivs med livet.
Men i samma rapport uppger nästan hälften av de tillfrågade barnen att de under sin skoltid har utsatts för kollektiv bestraffning genom att de har bestraffats för något som andra barn gjort. Det kan handla om kvarsittning, indragen rast, indragna förmåner, pengar tagna från klasskassan, kollektiv utskällning och av att datasalar, bibliotek och kaféer stängts av.
Det verkar som om kollektiv bestraffning förekommer i svensk skola trots att en grundprincip i den svenska rättsordningen är att man endast ska stå till svars för sina egna handlingar.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att säkerställa att kollektiv bestraffning inte förekommer i svensk skola framöver?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:573
Webb-tv: Barnombudsmannens årliga rapport och förekomst av kollektiv bestraffning i svensk skola
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:114 Måndagen den 19 majProtokoll 2007/08:114 7 § Svar på interpellation 2007/08:573 om Barnombudsmannens årliga rapport och förekomst av kollektiv bestraffning i svensk skola
Protokoll från debatten
Anf. 16 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Mats Pertoft har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkerställa att kollektiv bestraffning inte förekommer i svensk skola framöver.
Som Mats Pertoft säger är det en grundprincip i den svenska rättsordningen att man endast står till svars för sina egna handlingar och att kollektiv bestraffning inte är tillåtet.
Verksamheten i skolan ska utformas i enlighet med grundläggande demokratiska värderingar. Det är ytterst skolhuvudmännens ansvar att så också sker.
Enligt skolans värdegrund ska eleverna ha rätt till bästa möjliga förutsättningar för att få en så bra skolgång som möjligt. För detta krävs en gynnsam studiemiljö som är präglad av trygghet och studiero. Tyvärr vet vi att det finns problem på detta område i den svenska skolan.
Rektorer och lärare måste få tydligare möjligheter att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa trygghet och studiero i skolan. Enligt min uppfattning är det rimligt att till exempel en datasal eller ett skolbibliotek ska kunna stängas under en kortare tid för att reda ut en akut situation, till exempel då lokalerna blivit utsatta för skadegörelse. Detta får dock aldrig ske i bestraffningssyfte och får inte heller inskränka elevernas rätt till utbildning.
Kollektiv bestraffning är och kommer att förbli förbjudet inom skolan, liksom i samhället i övrigt.
I dag är det Statens skolverk som är tillsynsmyndighet på skolområdet och som ska granska att skolorna följer de lagar och regler som gäller för skolans verksamhet. Den 1 oktober i år inrättas den nya myndigheten Statens skolinspektion som kommer att ansvara för inspektionen av det svenska skolväsendet.
I arbetet med det förslag till ny skollag som kommer att presenteras under 2008 bereds förslag bland annat om stärkta möjligheter för rektorer och lärare att vidta åtgärder för att säkerställa tryggheten och studieron i skolan samt om utökade sanktionsmöjligheter mot skolhuvudmän som inte följer de lagar och regler som gäller för skolans verksamhet.
Inrättandet av den nya myndigheten kommer att innebära en kraftigt förstärkt satsning på tillsyn och kvalitetsgranskning av den svenska skolan.
Anf. 17 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Det är bra att vi är eniga som problembeskrivningen. Jag kan i stort sett hålla med om allting som sades i svaret. Det var väldigt allmän hållet och väldigt tydligt. Samtidigt svarar han inte riktigt på min fråga.
Min fråga var vad man kan göra för att tydliggöra att kollektiv bestraffning inte får ske och kanske också definiera detta. Jag tycker att utbildningsministern i sitt svar ganska tydligt beskriver problematiken.
Han tar upp att man ska kunna stänga olika lokaler som utsatts för skadegörelse eller reda ut en pedagogiskt svår situation. Eftersom jag själv har arbetat som lärare vet jag att det är absolut nödvändigt. Man måste kunna ta till sådana åtgärder när det behövs.
Det är också väldigt tydligt att man måste klargöra skillnaden mellan dessa situationer och där en undervisningssal, ett klassrum eller en datasal stängs av som en form av kollektiv bestraffning. Det är inte så enkelt som det kanske låter. Det är den enskilda läraren som oftast i den akuta situationen avgör detta.
Det är väldigt viktigt att det tydliggörs att man inte kan byta det ena mot det andra. Det är inte tillåtet med kollektiv bestraffning. Det är inte tillåtet att skicka ut alla eleverna ur klassrummet som grupp i straffsyfte men däremot kanske för att reda ut en situation. Min interpellation syftar till att tydliggöra det.
Vad tänker utbildningsministern göra för att tydliggöra denna skillnad? Jag tror att det finns många lärare ute i våra skolor och även många elever som skulle tydligare behöva veta hur man gör gränsdragningen och var skiljelinjen går mellan en kollektiv bestraffning och ett sätt att hantera en akut situation.
Det är klart att lärarna måste ha den pedagogiska friheten att kunna leda klassen, att kunna reda ut akuta krissituationer och skapa ordning och reda. Därför ställer jag återigen min fråga: Vad tänker utbildningsministern göra för att tydliggöra detta, för att komma åt problemet med kollektiv bestraffning i våra skolor?
Anf. 18 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag menar att reglerna är glasklara. Det får inte förekomma kollektiv bestraffning - punkt slut. Det finns inga gränsfall i det sammanhanget. Det är inte tillåtet.
I den mån en lärare stänger en datasal när saker har slagits sönder och annat är det inte fråga om en kollektiv bestraffning. Då är det ett självklart sätt att, precis som Mats Pertoft beskriver, i en viss situation skydda utrustning och annat.
Jag menar att de lagar och regler på området som finns är så klara de kan bli. Däremot är det, om statens skolmyndigheter finner anledning att ge tillämpningsföreskrifter, fullt möjligt för dem att göra det. Det är den ordningen vi har.
Någon kan ju också överklaga något beslut som är taget, och så prövas det i domstol. Då får en domstol till sist pröva lagen, hur den är i detaljer. Men det är ju inte möjligt att i lagtext föreskriva varje situation som kan inträffa. Och som utbildningsminister har jag inget mandat i lagstiftningen i Sverige att gå in och tolka lagen. Den lag som riksdagen har stiftat tolkas till sist av självständiga myndigheter och domstolar i Sverige.
Frågan som Mats Pertoft måste ställa sig är: Ska lagen förändras? Jag menar att den inte ska det. Den är tydlig. När det sedan gäller alla de tusentals situationer som kan uppstå är det inte regeringens eller riksdagens sak att gå in och försöka tolka lagen. Det har vi självständiga myndigheter och domstolar som ska göra. Det är den formella ordningen.
Jag menar dock att Mats Pertoft överdriver problembeskrivningen. Jag tror säkert att det förekommer kollektiv bestraffning. Det är ett problem. Men problemet är inte att lagarna är otydliga. Problemet är att det finns de som bryter mot lagarna. Men jag har inte fått några rapporter om att detta skulle vara ett stort tolkningsproblem som leder till mängder av kollektiva bestraffningar som inte borde få förekomma.
Anf. 19 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag vill påpeka för utbildningsministern att jag inte har pratat om att ändra lagar.
Den fråga jag har ställt har jag ställt med anledning av att Barnombudsmannen har publicerat sin årsrapport, där det är väldigt tydligt att det förekommer en hel del kollektiva bestraffningar. Detta är olagligt. Det är utbildningsministern och jag helt överens om. Vi kan också vara överens om att lagarna som vi har i Sverige är tillfyllest. Jag har i alla fall inte tagit upp frågan om att skapa nya lagar.
Jag tar däremot upp tillämpningen av lagarna ute på fältet, i skolorna. Här tror jag att det skulle behövas förklarande riktlinjer. En fråga som jag ofta möter när jag är ute på skolor är just: Vad är det egentligen som gäller? Vilket lagrum har vi som lärare att göra ditt och datt?
I praktiken kan det ibland vara ganska svårt att avgöra i vilken mån man till exempel kan tömma klassrummet för att reda ut en situation. Att tömma klassrummet som ett straff är inte acceptabelt. Vi är överens i sakfrågan. Frågan är hur man förmedlar de gränsdragningar som kan ske och som verkar ske ute i skolorna till lärarna, så att de vet vad de ska göra. Vad jag efterlyser är riktlinjer från till exempel Skolverket - det blir väl Skolverket i så fall - kring gränsdragningen för lärarna i de här frågorna.
Jag tror att det skulle hjälpa att reda ut den här situationen, för vi har ett faktiskt problem. Vi har problemet att Barnombudsmannens rapport visar på att det förekommer kollektiv bestraffning i Sverige. Det kan vi inte blunda för. Vi kan inte bara säga: Ja, men det är bra. Vi har lagarna. Det förekommer visserligen en del brott mot lagarna, men det behöver inte göras någonting.
Jag menar att det behöver göras någonting. Jag menar inte att lagarna behöver ändras, men riktlinjer och liknande som tydliggör gränsdragningen behöver skapas. Det borde utbildningsministern kunna se till att Skolverket tar fram.
Anf. 20 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! I den här rapporten påstår i och för sig inte Barnombudsmannen att det pågår kollektiv bestraffning, utan det är ett antal elever som själva uppfattar att de har utsatts för kollektiv bestraffning.
När det gäller en del av de exempel som anges måste det ändå anses som ytterst tveksamt om det verkligen är kollektiv bestraffning. Att man tillfälligt stänger en datasal när det har blivit för stökigt och oordning är inte en bestraffning. Det är ett skydd för dyrbar utrustning i skolan.
Den elev som inte bråkade och förstörde utrustningen tycker naturligtvis att det här var orättvist, men det är då en nödvändig ordningsföreskrift för att skydda utrustningen i skolan, till exempel.
Jag utesluter inte att det förekommer kollektiva bestraffningar i svensk skola. Det kan mycket väl vara så. Det är oacceptabelt. Lagarna räcker till. Det är bara att anmäla detta. Det är bara att överklaga, att anmäla och gå till domstol med det om det förekommer.
Jag inser inte riktigt vad det är Mats Pertoft tycker att regeringen ska göra. Lagen finns. Den är glasklar. Detta är inte tillåtet. Jag menar att de flesta följer denna lag. Om det är någon som inte följer den ska det anmälas.
Om det finns lagar följer de flesta lagarna. Det gäller väl alla lagar. Men sedan finns det några som bryter mot dem. Men det är ju inte lagen som då behöver ändras. Då måste naturligtvis de som bryter mot lagen tillrättaföras. Då har vi ett rättsväsende för det. Det är inte en fråga för regeringen att gå in och agera i. Inte heller, menar jag, bör regeringen eller någon myndighet gå in och ge tillämpningsföreskrifter om vad som ska vara tillåtet eller inte när det gäller kollektiv bestraffning.
Kollektiv bestraffning ska inte vara tillåtet. Åtgärder som vidtas av andra skäl, skydd av utrustning och så vidare, är naturligtvis fullt legitima. Jag tycker att Mats Pertoft krånglar till det här alldeles i onödan.
Regelverket är så klart det kan bli. Sedan inträffar det alltid tolkningssituationer, situationer där man måste tolka lagen. För det har vi både domstolar och myndigheter. Jag uppfattar inte att det finns ett behov av att regering och riksdag går in och ingriper ytterligare i dessa frågor.
Anf. 21 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Barnombudsmannen konstaterar att det finns en hel del av detta. Det var 190 kontaktklasser runt om i landet och ca 1 060 elever som tillfrågades. Ungefär hälften av dem angav att de under sin skoltid hade utsatts för någon form av kollektiv bestraffning. De nämnde kvarsittning, indragen rast, indragna förmåner, att pengar togs ur klasskassan, kollektiv utskällning och att diverse salar och kaféer stängts av.
Jag efterlyser, för att tydliggöra det ännu en gång, ingen lagändring. Däremot tar jag denna rapport på allvar. Jag tar på allvar att det sker ett brott mot förbudet mot kollektiv bestraffning ute i våra skolor.
Jag utgår inte ens från att detta är medvetet. Jag utgår snarare - det stämmer ganska väl med min erfarenhet - från att det i skolorna finns både lärare och elever som kan misstolka begreppet kollektiv bestraffning.
Det kan finnas elever som utan skäl anser sig utsatta för kollektiv bestraffning. Det kan också finnas lärare som i en situation inte exakt vet var gränsen går mellan att åtgärda en orossituation i en klass eller en pedagogisk situation eller någonting annat och att utfärda en kollektiv bestraffning.
Därför menar jag att utbildningsministern borde ta initiativ till att det görs riktlinjer i fråga om hur dessa lagar ska tolkas. Det och inget annat är mitt förslag. Det ska varken riksdagen eller regeringen göra, utan det ska Skolverket i så fall göra, men de har inte gjort det hittills. Därför saknas det här. Jag tror att det vore ett stöd för lärare och för att göra den svenska skolan bättre.
Anf. 22 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag uppfattar att Mats Pertoft inte vill ändra lagen, men Mats Pertoft är ändå inte nöjd med lagens detaljeringsgrad. Därför vill han att myndigheterna ska gå in och tala om hur lagen ska tolkas. Men det är inte riktigt så det fungerar i Sverige.
Man kan anmäla situationer som har uppstått där man tycker att någon har överträtt lagen. Det är det sätt man ska använda. Då prövas det. Då prövas det till exempel av domstolar. Man kan också anmäla en situation till utbildningsinspektionen på Skolverket. Så går de in och granskar och prövar det.
Det är så det går till. Några allmänna tillämpningsföreskrifter för hur lagar ska tolkas tror jag inte ens att Statens skolverk är berett att utfärda.
Om man anser sig utsatt för kollektiv bestraffning är mitt råd att anmäla detta. Så prövas det. Det är så vår rättsordning fungerar. Rader av missförhållanden som någon upplever och uppfattar förekommer anmäls varje år till Statens skolverk och utbildningsinspektionen där. Så går de in och granskar det.
Är det rena lagbrott och beslut som överklagas sker det via domstolsväsendet. Jag menar att den rättsordning och den process vi har är tillfyllest. Mot bakgrund av Barnombudsmannens rapport påstår Mats Pertoft att det sker brott i skolan. Det tycker jag inte att det finns underlag i Barnombudsmannens rapport att påstå. Elever anser sig utsatta för kollektiv bestraffning. Huruvida det är brottsligt eller inte måste först prövas.
Det är inte alltid för att man anser det som det innebär att man är utsatt för det. I själva verket kan det vara att man stänger en kafeteria för att det har varit för stökigt. Man måste göra det för att skydda utrustning och så vidare. En elev kan uppfatta det som ett straff. Men det är en helt legitim åtgärd.
Som utbildningsminister följer jag naturligtvis utvecklingen i svenskt skolväsende. Jag utesluter inte att jag i framtiden tar något initiativ i sammanhanget, men jag uppfattar inte att det i dag finns något sådant behov. Lagar och regler är tydliga. Domstolar och myndigheter har sina uppgifter inom det här området liksom inom andra områden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.