Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barnen i EU

Interpellation 2007/08:523 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-03-18
Anmäld
2008-03-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-04-07
Svar fördröjt anmält
2008-04-07
Besvarad
2008-04-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 mars

Interpellation

2007/08:523 Barnen i EU

av Monica Green (s)

till statsrådet Cecilia Malmström (fp)

Ungefär 75 miljoner av medborgarna i EU:s medlemsländer är barn. Det mesta som EU bestämmer påverkar deras liv. Trots det är barn och deras rättigheter närmast osynliga i EU:s politiska beslut. Genom ett ökat fokus på barnets rättigheter, och ett starkare samarbete när det behövs, kan EU bidra till att förändra tillvaron för alla de barn som är fattiga, sjuka, allergiska, inte får gå i skolan, är hemlösa, utnyttjas sexuellt eller tvingas till att utföra stölder åt vuxna. 

Förutom att alla EU:s länder ska följa FN:s barnkonvention så kan EU-länderna förbättra barnens situation genom belysning och samarbete. Att särskilt lyfta upp de utsatta barnen inom EU är viktigt för EU:s trovärdighet. Communication Towards an EU Strategy on the Rights of the Child har genomförts med en handlingsplan om barnrättsperspektivet. Det är angeläget att den svenska regeringen fortsätter arbetet med att utveckla barnrättsperspektivet i EU, till exempel genom att föreslå att en särskild EU-kommissionär för barn inrättas. I EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades vid Europeiska rådet i Nice 2000, finns en artikel om barnets rättigheter (artikel 24). Ett nätverk av oberoende experter på mänskliga rättigheter – EU Network of Independent Experts on Fundamental Rights – har fått EU-kommissionens uppdrag att årligen följa upp den praktiska tillämpningen av EU-stadgan. Rapporter visar tydligt att mycket återstår för att förverkliga barnets rättigheter i EU:s medlemsstater. Nyligen kunde vi ta del av hemlösa och fattiga barns situation i flera av de nya medlemsländerna.

Barnets rättigheter kan bli ett viktigt tema under det svenska ordförandeskapet. Då har Sverige möjligheten att visa hur det svenska välfärdssamhället och den svenska modellen gjort vårt land till det bästa landet att vara barn i, ett exempel som står i skarp kontrast till andra europeiska länder med konservativt styre och utan barnpolitiskt fokus. Mot bakgrund av att mycket återstår att göra för att stärka barnets rättigheter i EU kan detta vara en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet 2009.

Hur ser statsrådet på arbetet med barns rättigheter i EU?

Avser statsrådet att föreslå att en särskild barnkommissionär inrättas inom kommissionen?

Kommer barnfrågorna att belysas särskilt under Sveriges tid som ordförandeland?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:523, Barnen i EU

Interpellationsdebatt 2007/08:523

Webb-tv: Barnen i EU

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 73 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Monica Green har frågat EU-ministern om barnets rättigheter kan vara en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet i EU 2009, om hur hon ser på arbetet med barnets rättigheter i EU samt om hon avser att föreslå att en särskild barnkommissionär inrättas inom kommissionen och om barnfrågorna kommer att belysas särskilt under Sveriges ordförandeskap i EU. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Barnets rättigheter har fått en ständigt ökande uppmärksamhet inom EU. Lissabonfördraget statuerar inom ramen för de allmänna bestämmelserna att skyddet för barnets rättigheter är ett av unionens mål. Även i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna som med Lissabonfördraget fått rättsligt bindande status finns det, som Monica Green själv noterar, bestämmelser om barnets rättigheter. Här i Sverige kommer riksdagen under hösten att ta ställning till om Lissabonfördraget ska godkännas. Sveriges ordförandeskap i EU kommer att innebära fortsatt arbete med fokus på barnets livsvillkor och rättigheter. Sedan hösten 2000 finns, som ett resultat av ett initiativ från det franska ordförandeskapet, en informell arbetsgrupp bestående av ministrar eller tjänstemän ansvariga för barnrättsfrågor som träffas en gång under varje ordförandeskap för att diskutera barnets rättigheter ur ett EU-perspektiv. Det senaste mötet ägde rum den 26 mars i Ljubljana under Sloveniens ordförandeskap. Under Sveriges ordförandeskap i EU ska regeringen vara värd för ett nytt möte för denna arbetsgrupp. Vår ambition är att vi inför och under det svenska ordförandeskapet ska verka för att förbättra och effektivisera arbetet i gruppen. Arbetet med barnets rättigheter inom Europeiska unionen har också andra dimensioner. Kommissionen har antagit ett meddelande om en strategi för barnets rättigheter och dessutom tagit initiativ till ett europeiskt forum för barnets rättigheter, EU:s barnforum. Forumet är tänkt som ett tillfälle för medlemsstaternas representanter, frivilliga organisationer och inte minst barnen själva att debattera förverkligandet av barnets rättigheter. Europaparlamentet har för inte så länge sedan, med utgångspunkt i kommissionens meddelande, antagit ett betänkande om barnets rättigheter. Jag tycker det är positivt att barnets rättigheter uppmärksammas på detta sätt. Sverige deltar i arbetet som pågår både inom ramen för den informella arbetsgruppen och inom ramen för EU:s barnforum. Vi stöder dessutom utvecklingen i riktning mot en samordning mellan arbetet med barnets rättigheter inom EU och inom Europarådet. Det finns nämligen förslag om att nästa barnforum ska anordnas gemensamt av kommissionen och Europarådet. En sådan utveckling kan stärka arbetet med barnets rättigheter både inom EU och inom Europarådet. Sverige ska därför under sitt ordförandeskap i Europarådet som börjar i maj i år stödja samordningen mellan Europarådet och EU i dessa frågor. Regeringen uppskattar den positiva utvecklingen som äger rum i EU vad gäller barnets rättigheter. Det finns ett tydligt tilltagande intresse för och engagemang i barnrättsfrågorna. Flera kommissionärer känner sig berörda av frågor som rör barn, och Europeiska kommissionens resurser för det arbetet ökar. Mot denna bakgrund anser vi att det än så länge inte är aktuellt att föra fram förslag om en särskild barnkommissionär. Det pågår inte heller, såvitt vi vet, en diskussion om en sådan utveckling. I regeringens skrivelse om barnpolitiken som nyligen lämnades till riksdagen uttrycker regeringen sin ambition att stärka Sveriges internationella profil som föregångsland i arbetet med barnets rättigheter. Det ska ske bland annat inom ramen för vårt ordförandeskap i Nordiska ministerrådet, i Unicefs styrelse och i Europarådets ministerkommitté under 2008 samt under vårt ordförandeskap i Europeiska unionen året därpå. Våra insatser i dessa olika sammanhang kan förhoppningsvis bidra till större genomslag för barnrättsfrågorna på den internationella politiska dagordningen. Slutligen vill jag understryka att vi inte får glömma att de viktigaste insatserna för att förverkliga barnens rättigheter och förbättra deras livsvillkor ska ske på hemmaplan, i varje enskild medlemsstat. Även vi i Sverige har mycket kvar att göra. Samarbetet inom EU kan göra våra åtgärder mer effektiva genom samordning i de frågor som har en internationell karaktär och kanske, så som Monica Green själv antyder, inspirera en och annan regering i EU:s medlemsländer till större politiskt engagemang i barnfrågorna.
Monica Green (S)
Anf. 74 Monica Green (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret. Jag skrev interpellationen till EU-minister Cecilia Malmström. Jag tänkte inte på att hon bara är pratminister och inte har ett eget fögderi eller är ansvarig för någonting utan åker omkring och är bisittare när ministrarna åker runt och pratar om olika sakfrågor. Det är bra att vi har en EU-minister som pratar bra om EU. Jag tänkte att hon också hade ett ansvar för vissa av områdena. Men jag diskuterar gärna med socialministern, även om jag hade några direkta frågor till Cecilia Malmström. När hon var EU-parlamentariker drev hon frågan om en särskild EU-kommissionär som hade ansvar för barnfrågorna, ungefär som socialministern har här som barnminister. Det hade varit intressant att höra hennes synpunkter på det. Men det kanske Göran Hägglund kan svara på. Göran Hägglund säger att det går framåt med arbetet för barnen inom EU. Det finns många frågor där vi flyttar fram positionerna inom EU och så även när det gäller barn. Men vi har väldigt mycket kvar att göra. Det finns väldigt många utsatta barn. Alla barn ska ha rätt att äta sig mätta varje dag. Alla barn ska ha rätt att gå i skolan, skyddas mot olika fysiska och psykiska övergrepp och tas om hand när de blir sjuka. De ska både slippa att bli utsatta för våld och vara vittnen till våld. Det sker i det här landet. Det finns barn som säljs som sexslavar och som tvingas vara tjuvar. Men det sker också i resten av EU. Det är precis som Göran Hägglund säger. Vi ska se till att vi föregår med gott exempel i det här landet. Vi borde se till att barnfattigdomen minskar och inte ökar. Vi kan säkert också bidra med ett och annat gott exempel för att dra med oss bland annat de nya medlemsländerna. Det är bara 50 mil bort från Stockholm som vi har tusentals gatubarn. Det förekommer i dag i Lettland gatubarn som inte har någonstans att ta vägen på nätterna. Det är så många barn i de nya medlemsländerna som behöver tas om hand och skyddas för att inte bli utsatta för sexuella övergrepp eller säljas som sexslavar. Det är vad som i allmänna ordalag kallas för trafficking. Men man ska kalla saker för deras rätta namn. Det är sexslaveri det handlar om. Det är därför det är så viktigt att vi hela tiden flyttar fram positionerna för barns rättigheter i EU och hela tiden påpekar vikten av att alla medlemsländer måste göra sitt. De nya medlemsländerna har en ganska aggressiv skattelagstiftning och det vi kallar platt skatt. Där ser vi hur klyftorna ökar och att man inte kan ta hand om de mest utsatta. Jag hoppas inte att vi är på väg ditåt i Sverige. Vi behöver lyfta upp FN:s barnkonvention och hur socialministern jobbar med det. Vi ska se till att alla medlemsländer jobbar med det och att alla medlemsländer avskaffar aga. Vi ska se till att alla länder accepterar minoritetsspråk och att alla medlemsländer också tar hand om barn som har hiv/aids. Det handlar också om barn som växer upp i regnbågsfamiljer och att vi accepterar och tar hand om barn som har särskilda behov. Det finns mycket att göra för barn inom hela EU. Jag hoppas att Sverige kan bidra i det arbetet.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 75 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Först vill jag ta avstånd från det sätt på vilket Monica Green omnämner en kollega till mig. EU-minister Cecilia Malmström gör ett oerhört engagerat och betydelsefullt arbete för Sverige gentemot motparterna och medarbetarna inom EU men också för att driva en väldigt viktig diskussion i vårt land. Att kalla den personen för en pratminister, en bisittare som åker omkring och så vidare, tycker jag är oförskämdheter som inte passar sig i kammaren. Det gäller i synnerhet när den personen inte är närvarande och har möjlighet att försvara sig. Detta vill jag ha till protokollet. När det gäller den fråga som Monica Green diskuterar i sak är det bestämt så att det finns mycket kvar att göra. Vi har mycket kvar att göra i vårt eget land för att säkerställa att alla barn kan vara sedda och få den omvårdnad som de behöver ha. De behöver naturligtvis få mat för dagen och en utbildning som faktiskt fungerar. De behöver få ett skydd mot våld och utnyttjande i alla olika former. Vi måste fortsätta arbetet för att stärka barnets rättigheter i vårt land. Som Monica Green är väl medveten om pågår det ett betydelsefullt arbete i Sverige bland annat genom Barnombudsmannen och genom frivilligorganisationer, till exempel Bris, Rädda Barnen och många andra. Vi har också ett ansvar för barn utanför vårt lands gränser - barn som inte är så lyckligt lottade som de allra flesta av de barn som växer upp i vårt eget land. Bland de länder som nu kommer med i EU, som nyligen har kommit med och som knackar på EU:s dörr innebär EU-medlemskapet möjligheter för barnen att få en bättre och ljusare framtid - dels genom att det ställs krav på de här länderna inför inträdet i EU, dels för att EU-medlemskapet möjliggör för länderna att växa ekonomiskt snabbare än vad de annars skulle kunna göra. Därmed får de en ekonomi som möjliggör att alla barn kan gå i skolan, för att ta det som exempel. Men här finns naturligtvis mycket mer att göra. Jag tror inte att det finns ett direkt samband mellan konstruktionen av skatteskalorna och barns välbefinnande. Det måste dock finnas ett skyddsnät för barnen som det offentliga i vår del av världen i mycket stor utsträckning tar ansvar för och som är av enormt stor betydelse. Men jag tror att länder kan ha en annan konstruktion av sina skatter än den svenska och ändå säkerställa en god utveckling för barn. Det finns också länder som kan ha högre skatter eller konstruktioner som liknar våra, men där barnen far illa. Det är inte det som avgör om man tänker på att man ska ha barnens bästa för ögonen i allt det man gör. Monica Green stryker under en del frågor där Sverige har tagit på sig en särskild roll, till exempel när det gäller frågan om aga av barn. Där är Sverige ett föregångsland. Vi möter fortfarande personer som representerar andra länder som är oerhört främmande för det sätt på vilket vi har respekt för barnen genom att inte använda våld under uppfostran. Jag tror att vi har mycket att göra ytterligare i kontakten med andra länder för att komma fram till en situation där det aldrig någonsin är okej att straffa barn kroppsligt.
Monica Green (S)
Anf. 76 Monica Green (S)
Fru talman! Jag ställde frågorna till Cecilia Malmström, men jag konstaterade också att hon inte har något särskilt fögderi och inget särskilt ansvar. Det var det jag sade i mitt förra inlägg, och det står jag för. Prata eller diskutera är för mig de ord som jag använder. Jag står för det, och jag vet också att hon inte har något särskilt sakområde. Det står jag för fortfarande även om Göran Hägglund blir sur på det. I motsats till Göran Hägglund tror jag att det har betydelse hur mycket skatter man tar in till ett land när det gäller hur stort skyddsnätet blir. Om man bestämmer sig för att social dumpning är bra bara vi får hit företagen kan ju det vara bra ett tag. Men klyftorna ökar i ett sådant land. Självfallet är detta det egna landets beslut; det är sådant som varje land självt bestämmer över. Men jag är helt övertygad om att sådant påverkar det sociala skyddsnätet. EU har jobbat med att flytta fram barnfrågorna lite grann. Det är bra. Bland annat ska EU etablera en omfattande EU-strategi för att effektivt främja och skydda barns rättigheter i EU:s inre och yttre politik. EU ska stödja medlemsstaterna i detta arbete. Jag menar att detta blir mycket ord. Om man inte klär orden med någonting och inte ser till att de blir till praktisk handling riskerar man att det bara bli tjusiga tal när man gör överenskommelserna. Sedan åker var och en hem till sitt eget land och fortsätter som tidigare. Det är också därför Lissabonstrategin har varit bra eftersom man där kan mäta och jämföra länderna med varandra. Hur mycket barnomsorg har man byggt upp? Hur stort är skyddsnätet i respektive land? Och hur många flickor får gå i skolan? Lissabonfördraget är bra på det sättet att det visar förhållandena, men det har inga återkopplingar på det viset att man måste genomföra någonting. Men förhoppningsvis vill inte länderna bli sist på listan. Vad tänker barnministern nu göra när Sverige blir ordförande i EU det här halvåret? På vilket sätt tänker han göra det? Hur många barntoppmöten kommer att anordnas och på vilket sätt kommer barnministern att se till att det som är bra för barnen i Sverige lyfts upp? Det gäller förskolan och att vi har ett väl utbyggt socialt skyddsnät. Vi ser till att vi accepterar regnbågsbarn, vi tar hand om hiv/aids-barn och vi ser till att barn med särskilda behov får sina behov tillgodosedda. Hur tänker barnministern se till så att barn med minoritetsspråk också lyfts upp när Sverige blir EU-ordförandeland? Och tänker barnministern driva förslaget om att det behövs en särskild EU-barnkommissionär?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 77 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag ska för sista gången säga någonting om det inledande. Jag tycker att Monica Green uttrycker sig väldigt oförskämt om en här icke närvarande person. Det tycker jag är på sin plats att reagera mot, och jag tycker att det finns skäl för Monica Green att läsa protokollet i morgon när det kommer ut och i bästa fall skämmas en smula. När det gäller frågorna om barnrättsarbetet inom kommissionen är det precis som i den svenska regeringen så att barnfrågor hanteras av många olika ministrar. Vi har sagt att det är en minister som har ett särskilt barnansvar, och det råkar vara undertecknad. På motsvarande sätt är det i kommissionens arbete. Där ligger ansvaret på många olika kommissionärer. Men det särskilda ansvaret har kommissionären och italienaren Franco Frattini. Han är också vice ordförande i kommissionen. Det fungerar alltså ungefär som i den svenska regeringen. Jag är tveksam till att det skulle föra arbetet framåt om man säger att någon är barnkommissionär och att han eller hon ska hantera allting som har med barn att göra. Då får vi ett bekymmer i och med att de andra kommissionärerna inte kommer att kunna föra ett arbete som är en helhet på sina respektive områden och ta ansvar för det fullt ut. Jag tror i alla fall i dag att den ordning som man har nu är bättre. Det är alltså precis på samma sätt som den svenska regeringen historiskt har organiserat sig. Monica Green säger att det är lätt att det blir många ord i de här internationella sammanhangen. Och det är kanske EU:s bästa gren att formulera ord. Det är det som är själva poängen, höll jag på att säga. Vi samtalar med varandra, vi utbyter erfarenheter och i bästa fall lär vi av varandra på ett sätt som förändrar om inte världen så åtminstone Europa. Det har det faktiskt gjort. På samma sätt är det klart att ett idogt arbete för barnens rättigheter också ger oss en möjlighet att påverka hur andra ser på barnens rättigheter. Det finns fortfarande länder där barn står lågt på dagordningen och på ett slags värdeskala. Där tror jag att vi i Sverige har kommit längre, och där har vi en viktig uppgift att utföra. Vi kommer, som jag nämnde i mitt inledande svar, att under det svenska ordförandeskapet bjuda in medlemsländerna till ett nytt möte för den informella arbetsgruppen. Vi undersöker också möjligheterna att mötet under det svenska ordförandeskapet skulle kunna kopplas till och markera även de 20 åren med barnkonventionen. Det är ett jubileum som skulle kunna firas i sammanhanget. Då skulle man ytterligare kunna markera betydelsen av de här frågorna. Det kommer kanske inte att förändra det håll åt vilket jorden snurrar, men det kan kanske ändå spela en liten roll när det gäller att få uppmärksamhet på frågorna. Som jag nämnde tidigare har Sverige också ordförandeskapet i Unicef. Det ger oss goda möjligheter att påverka i de sammanhangen. Vi har ordförandeskapet i Europarådet, som också ger oss möjligheter att använda den positionen för barnfrågorna. Det avser vi också att göra. På samma sätt är det med ordförandeskapet i Nordiska rådet. Där finns barnfrågorna högt på dagordningen. Det kommer inte att saknas arenor, utan nu handlar det om att använda de arenor som plötsligt sammanfaller här på ganska kort tid och se till att de olika delarna stärker varandra så att barnens frågor kommer högre upp på dagordningen.
Monica Green (S)
Anf. 78 Monica Green (S)
Fru talman! Jag ställde ju mina frågor till Cecilia Malmström, och det är också därför jag vid mina samtliga tillfällen har kommenterat att hon inte har något eget ansvar och därför inte kan svara på de här frågorna. Jag reagerar förstås över att hon inte är här. Hade hon varit här hade jag frågat henne om hon bytt åsikt, eftersom Göran Hägglund nu säger att det inte är någon bra idé med en särskild barnkommissionär. Tidigare har Cecilia Malmström uttryckt att hon har haft en sådan åsikt. Det hade varit spännande att veta. Hur blir det med barn som säljs till sexslaveri och barn som utsätts för våld och är vittnen till våld? Hur blir det med barn som tvingas att bli tjuvar? Det förekommer inom EU-länderna. Hur blir det med de regnbågsbarn som växer upp? Det finns länder som faktiskt inte ens accepterar sexuella relationer mellan personer av samma kön. Hoppas förresten att det inte smittar av sig hit. När vi är ordförandeland måste vi se till att föregå med gott exempel och acceptera alla barn oavsett vilka föräldrar de har - om man bara har en förälder eller om man har föräldrar av samma kön. Vi måste också se till att barn med särskilda behov får det stöd de behöver, och där kanske vi kan föregå med gott exempel när vi blir ordförandeland i EU. Jag ställde några frågor inledningsvis. Det handlar om hur man kommer att särskilt belysa barnfrågorna under Sveriges tid som ordförandeland. Jag ställde också en följdfråga om det blir några särskilda toppmöten och vad dessa i så fall kommer att innehålla. I övrigt tackar jag för diskussionen och samtalet.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 79 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag känner mig ändå tvingad att återkomma till frågan om Cecilia Malmström. Hon har naturligtvis ett eget ansvar som EU-minister, ett väldigt tungt och betydelsefullt ansvar i regeringskretsen, och är en väldigt betydelsefull person med tanke på de viktiga frågor som ligger på EU-nivå bland annat. Monica Green frågar: Hur blir det med barn som säljs som sexslavar? Hur blir det med barn som tvingas bli tjuvar? Hur blir det med barn som tillhör minoriteter? Hur blir det med barn som har hiv/aids? Hur blir det med regnbågsbarn? Hur blir det med barn med särskilda behov? Jag tror mig om ganska mycket, men jag är ändå dämpad nog eller har en syn på mig själv som är realistisk nog för att säga att jag i alla fall inte kommer att kunna lösa alla dessa frågor tills vi träffas vid frågestunden nästa vecka. Detta fordrar ett väldigt tålmodigt arbete av väldigt många, där vi i Sverige kan göra en del när det gäller kontakter med andra länder: kräva respekt för barnen, kräva deras rättigheter och övertyga andra. Det ska vi använda alla våra betydelsefulla plattformar för att göra. Sedan fordras det att andra länder gör sitt och att fler människor står upp för barnens rättigheter runt om i olika länder. På oss ankommer som sagt att vi gör vårt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.