Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Avskaffandet av stopplagen och nya möjligheter

Interpellation 2006/07:169 av Wallmark, Hans (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-12-15
Anmäld
2006-12-15
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-01-16
Sista svarsdatum
2007-01-22
Besvarad
2007-02-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 december

Interpellation

2006/07:169 Avskaffandet av stopplagen och nya möjligheter

av Hans Wallmark (m)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

För en tid sedan kom ett viktigt besked från regeringen och socialminister Göran Hägglund: ”Vi avskaffar stopplagen i hälso- och sjukvården.”

Det är ett bra och tydligt besked. Den försämring tidigare regering med Ylva Johansson som ansvarigt statsråd genomförde kommer nu att rättas till. Och förhoppningsvis mer än så! Statsrådet Göran Hägglund har själv pekat ut de bärande fundamenten i en ny och förbättrad politik.

Därmed skapas förutsättningar för nya initiativ inom den viktiga sjuk- och hälsovården. Det kan exempelvis inte vara rimligt att svensk vårdpersonal tvingas åka utomlands till exempelvis Norge eller Storbritannien för att utföra ingrepp eller ge vård i stället för att norrmän och britter lika väl skulle kunna komma hit. Med den ökade rörligheten i Europa kommer det att i framtiden bli långt naturligare att söka hjälp eller vissa tjänster i annat land än det egna. Viktigare än exakt i vilket land eller landstingsområde vård erbjuds kommer i stället vårdkvaliteten i förhållande till kostnad att bli mer avgörande. Med gott vårdkunnande och god förmåga att forma bra organisationer borde rimligtvis Sverige och svenska vårdgivare ligga bra till vid en sådan mer gränslös utveckling i Europa.

Just därför gäller det att vi ser alla former av vårdproducenter och skapar möjligheter för dessa att växa och utvecklas. Ett avskaffande av stopplagen är onekligen ett viktigt steg i den riktningen.

Det är alldeles utmärkt att exempelvis landstingsägda sjukhus eller enheter kan hyra ut lokaler, utrustning eller personal till privata vårdgivare, självfallet på tider och i en omfattning som inte strider mot den egna verksamheten – men exempelvis under kvällar eller helger då ingen annan verksamhet erbjuds eller genom att öppna avdelningar som av olika anledning stängts.

I Ängelholm prövades under borgerligt styre i Region Skåne åren före 2002 en lösning som innebar ett av landstingskommunen helägt aktiebolag i form av Ängelholms Sjukhus AB. Många goda erfarenheter har kunnat redovisas från denna tid. Vad som också laborerades med var skapandet av ett personalkooperativ, Vårdpartner AB, som just var tänkt att erbjuda tjänster då ingen annan verksamhet skedde i sjukhusets lokaler. Tyvärr kvävdes denna idé och många andra efter maktövertagandet i Region Skåne 2002. Av ideologiska skäl avvecklades vårdbolaget och det sattes stopp för nya idéer och ett kreativt tänkande.

Med stopplagens avveckling skapas möjligheter. God svensk vård har en potential som kan utvecklas. Inte endast i Sverige sker en avreglering inom sjuk- och hälsovårdsområdet. Så sker även i andra länder. För svenskt vidkommande öppnas nu dörren mot att erbjuda kunnande, tänkande och företagande på ungefär samma framgångsrika sätt som under den europeiska avregleringen av telekom för ett drygt årtionde sedan. Avregleringar i Sverige under de borgerliga åren 1991–94 gjorde att svensk företagsamhet kunde expandera i stället för att bli uppäten. Samma sak kan ske inom vård- och hälsoområdet.

Det finns många exempel att lära av där sjukhusbolag har lyckats skapa en personalpolitik som gör att medarbetarna trivs och där man organiserar sjukhusen så att produktiviteten ökar, där helt enkelt bolagiseringen har hjälpt till att öka produktionen och minska väntetiderna.

Det är angeläget att dessa goda erfarenheter och kunskaper tillvaratas och får ligga till grund för en politik som inte är präglad av fördomar och ideologiska låsningar. Den reform som planeras genom stopplagens avskaffande är viktig men bör också kombineras med insatser för att visa på hur alternativ, mångfald och bredd inte på något sätt innebär hot för den gemensamt via skatten finansierade vården utan att den i stället skapar möjligheter.

Min fråga till socialminister Göran Hägglund är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att visa vilka positiva möjligheter som skapas genom avskaffandet av stopplagen för privata vårdgivare och andra aktörer även för den gemensamt via skatten finansierade vården?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:169, Avskaffandet av stopplagen och nya möjligheter

Interpellationsdebatt 2006/07:169

Webb-tv: Avskaffandet av stopplagen och nya möjligheter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 54 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Hans Wallmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att visa vilka positiva möjligheter som skapas genom avskaffandet av stopplagen för privata vårdgivare och andra aktörer samt även för den gemensamt via skatten finansierade vården. Förtroendet för hälso- och sjukvården är avhängigt att vården lever upp till de krav som medborgarna har rätt att ställa. Om hälso- och sjukvården ska kunna utvecklas och klara det framtida åtagandet måste förutsättningar för nytänkande och mångfald skapas inom hela hälso- och sjukvårdssystemet. En mångfald av vårdgivare inom den offentligt finansierade vården kan stimulera utvecklingen av kostnadseffektiva lösningar, förbättrad tillgänglighet och valfrihet för medborgarna samt bidra till en ökad dialog kring kvalitet. Alternativa driftsformer kan också ge positiva effekter i form av tydligare organisation, mål och ledarskap, vilket behövs för att kunna attrahera arbetskraft till hälso- och sjukvården även i framtiden. Genom att upphäva de bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen som inskränker möjligheterna att driva sjukhus på entreprenad ges landstingen ökade möjligheter att utnyttja den potential som finns hos privata vårdgivare. Upphävandet av de aktuella bestämmelserna innebär en återgång till den ordning som gällde tidigare och som ger landstingen frihet att organisera hälso- och sjukvården på det sätt som bäst passar de lokala förutsättningarna. Samhällsekonomiskt bör den ökade konkurrens som kan följa av förslaget bland annat leda till en positiv utveckling av produktivitet och effektivitet inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Utöver upphävandet av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen har ett arbete initierats inom Socialdepartementet för att se över förutsättningarna för privata läkare och sjukgymnaster som får ersättning enligt den nationella taxan. En arbetsgrupp kommer bland annat att se över den åldersgräns som finns för rätt till ersättning och förutsättningarna för läkare och sjukgymnaster att överlåta en klinik, exempelvis i samband med pension. Förutom att underlätta för dessa vårdgivare att verka är syftet att värna om patienternas behov av kontinuitet och valfrihet. En översyn av reglerna för privata vårdgivare främjar en sådan utveckling. Det är också angeläget att öka graden av jämförelse mellan olika aktörer inom den privata och offentliga vården. För att främja en utveckling i riktning mot fler alternativa aktörer inom hälso- och sjukvården måste vårdpersonalens kompetens och erfarenhet tas till vara. Arbetsgruppen ska därför lämna förslag till hur ett avknoppningsstöd till vårdpersonal som vill ta över offentligt driven verksamhet kan utformas, med beaktande av bland annat EG-rättsliga aspekter. Regeringens bedömning är att de initiativ som har tagits och som kommer att tas när det gäller villkoren för privata vårdgivare kommer att ge förutsättningarna för en verklig mångfald inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.
Hans Wallmark (M)
Anf. 55 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Jag tänkte glädja socialministern med att det nu framför honom står en riksdagsman som inte tänker klaga på eller kritisera regeringens politik utan tvärtom säger att det svar som socialministern har gett i allt väsentligt är bra. Möjligtvis kunde man ha hoppats att det kunde gå fortare. Man kunde också önska sig mer - men inte mindre. Inte heller kan man rikta kritik mot att det framförda är dåligt. De försök vi haft med andra vårdgivare än de traditionella landstingen har gett goda erfarenheter. Samtidigt måste det sägas att många landstings och andra offentliga sjukvårdsgivares vård - det kan gälla vanlig sjukhusvård, vårdcentraler och även kommunernas vård - oftast är uppskattad och bra och framför allt har många duktiga medarbetare. Ändå har man de senaste åren gjort en del försök. Jag kommer från en del av Sverige där man har gjort det, nämligen Region Skåne. Det gjorde man under den förrförra mandatperioden då det var borgerligt styre, 1998-2002. Bland annat gjorde man Region Skånes båda sjukhus i Helsingborg och Ängelholm till helägda sjukhusbolag. Min stad Ängelholm hade då ett helägt sjukhusbolag, Ängelholms Sjukhus AB. Erfarenheterna därifrån var väldigt goda. Medarbetarna tyckte att det var positivt. Man såg tecken på ökad effektivitet. Man såg framför allt också ett ökat intresse från medborgarnas sida gentemot vad man uppfattade som sitt sjukhus. En del av detta finns beskrivet i en rätt intressant bok som kom för något år sedan och som heter Sjukhus som bolag . Boken är en forskningsrapport av två forskare, Lars Lindkvist och Lars-Göran Aidemark, som just granskat erfarenheterna från Hälsingborg och Ängelholm. Jag ska be att få citera något av vad man kommer fram till i boken: "Vi har lärt från Helsingborgs Lasarett AB och speciellt Ängelholms Sjukhus AB att det går att skapa en personalpolitik som gör att många av medarbetarna trivs, har en känsla för det egna sjukhuset och upplever en stark organisationsidentitet. Vidare går det att organisera sjukhuset så att man med utgångspunkt i en gemensam vision/målbild får en ökad produktivitet." Vidare står det: "Sjukhusbolagens ledning presenterade de nya ekonomibegreppen som något positivt för personalen. Det handlade om något nytt och något extra, som på sikt medförde ekonomiska fördelar, som skulle förbättra situationen på sjukhusen: 'Producera mer, ni kommer att få betalt för det ni gör.' Så skedde också. Bolagiseringen medförde ökad produktion och minskade väntetider." Därför tycker jag att det som socialministern framhäver i sitt svar är angeläget: Komplement i form av fler vårdgivare kommer att innebära fördelar också för den offentliga vården och de anställda inom denna. Det finns all möjlighet att man kommer att få både ökad arbetsglädje och ökad effektivitet. Det finns en annan intressant rapport som jag kanske får trötta kammarens ledamöter och socialministern med. Det är Almega och Nutek som tagit fram statistik och fakta kring vård och omsorg, och de säger att detta är en bransch med tillväxtpotential. Det har skett stora strukturella förändringar inom vård- och omsorgssektorn. De privata företagens betydelse har ökat, och de sysselsätter i dag 104 000 personer jämfört med 41 000 år 1993. Inom sjukgymnastik, alternativmedicin, friskvård och annan hälsovård utan läkare har 4 900 företag tillkommit. Företagen inom vården och omsorgen är ofta lönsamma och ekonomiskt stabila. God lönsamhet och ökat företagande gör att vård och omsorg är en bransch med tillväxtpotential. Just därför tycker jag att det är oerhört glädjande att vi har en regering och en minister som vill avskaffa den fördärvliga stopplagen. Jag tycker också att vi ska se den fantastiska potential som finns, både för landet och för de vårdbehövande men också för de offentliganställda, i stopplagens avskaffande.
Christer Adelsbo (S)
Anf. 56 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! Hans Wallmark sade att han inte skulle klaga eller kritisera. Jag kan tyvärr inte lova detsamma. Regeringen kommer som vi hört med all sannolikhet inom kort att lägga fram ett förslag om att slopa de entreprenadbegränsningar som finns när det gäller våra offentliga sjukhus. Den borgerliga regeringen vill ta bort de regler för sjukhusvården som förbjuder landstingen att lämna ut sina akutsjukhus till bolag som går med vinst som kan delas ut till aktieägare. Dessutom lär förbudet för sjukhusen att blanda vanliga patienter och kunder med privata sjukförsäkringar försvinna. Vi socialdemokrater säger bestämt nej till att slopa dessa regleringar. Vi accepterar inte heller de så kallade gräddfiler som man får med en uppdelning i landstingspatienter och försäkringspatienter med olika rätt till vård som inte grundas på medicinska behov. Vi säger nej till det borgerliga systemskifte i sjukvården som möjliggör att plånboken kan avgöra väntetiden i vården. Den befintliga lagstiftningen, som började gälla den 1 januari 2006, innehåller fyra enkla och klara regler som ska följas: Universitetssjukhus får inte privatiseras eller läggas ut på entreprenad. Den viktiga högspecialiserade vården och forskningen ska bedrivas i offentlig regi. Inget landsting eller region får sälja ut alla sjukhus. Minst ett sjukhus ska drivas i egen regi. Entreprenörer som får landstingets uppdrag att driva sjukhus ska ta emot patienter på samma sätt som offentliga sjukhus, det vill säga ta emot patienter vars vård betalas via skattsedeln och inte ha några gräddfiler för patienter med privata försäkringar. Skattepengar som satsas på sjukvården ska användas till sjukvården och eventuell vinst återinvesteras i verksamheten. Varför behövs det då regler för entreprenörer i sjukhusvården? Jo, det beror på att sjukhus som finansieras av skattepengar men drivs av entreprenörer samtidigt tar emot försäkringspatienter. Risken är då att man skapar dessa gräddfiler där patienterna får olika rätt till vård som alltså inte grundas på medicinska behov. De behövs också för att inte landstingen ska sälja ut våra tillgångar till privata vinstintressen. Våra offentliga sjukhus är mångmiljardinvesteringar som byggts upp av skattemedel under väldigt lång tid. Om denna sjukvårdens infrastruktur säljs ut och landstingen bara blir beställare av sjukvård hamnar vi helt i händerna på privata intressen, och dessa privata intressen blir de som kommer att styra vårdens utveckling. Och när vi talar om privata intressen talar vi i realiteten om stora multinationella vårdkoncerner som ofta uppbackas av internationella riskkapitalister. Det handlar också om förtroendet för svensk sjukvård. När du som patient söker vård på ett offentligt finansierat sjukhus ska du veta att det endast är hälsotillståndet som avgör vilken vård du får och hur snabbt du får den. Detta ska inte avgöras av plånboken eller inbetalda privata försäkringspremier. Våra offentliga sjukhus har byggts upp av alla och ska vara till för alla på lika villkor. Frågan man måste ställa är givetvis: Varför är det så viktigt för den borgerliga regeringen att sälja ut våra sjukhus och därmed riskera att skapa ett A- och ett B-lag i sjukvården?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 57 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det var som sagt lite olika tonläge i de båda inläggen. Jag vill först vända mig till Hans Wallmark, vars resonemang jag har svårt att hitta några invändningar mot. Vi är överens om att vi ska ha en gemensamt finansierad hälso- och sjukvård i Sverige och att vård ska ges efter behov men att det är mindre viktigt vem det är som utför vården. Den ska utföras under trygga förhållanden när det gäller kvalitet, och den ska utföras under tillsyn - det gäller all vård vare sig den är offentlig eller privat. Vi är också överens om att ansvar och befogenheter ska hänga ihop. Därför är det riktigt och rimligt att landstingen, vårdens huvudmän, är de som själva ska avgöra detta. Vi behöver inte sitta här i Stockholm och diktera för landstingspolitiker runt om i landet hur vården ska organiseras och förbjuda vissa bitar och tillåta andra. Hans Wallmark och jag har också samma uppfattning när det gäller vilken signal vi vill sända ut i Sjukvårds-Sverige. Vi vill bryta med den signalverkan som socialdemokratin och dess stödpartier har stått för under lång tid, där det handlar om att stoppa och att förhindra andra än dem som har landstingets namn på sjukhusrocken att bedriva hälso- och sjukvård. Vi säger i stället ja till dem som vill medverka till att ge mer vård för pengarna, en bättre omvårdnad för patienter och en utvecklad sjukvård i Sverige. När det gäller Christer Adelsbos inlägg tror jag att jag kan uppfatta att nyansen är något mer kritisk än Hans Wallmarks är. Man kan ju ställa frågan till Christer Adelsbo: Hur klarade sig Sverige fram till år 2000, innan Socialdemokraterna införde stopplagen? Hur kunde detta land bestå och faktiskt ge en hygglig vård och omsorg till landets invånare? När Christer Adelsbo talar om gräddfiler kanske det finns skäl att påminna om att gräddfiler är någonting som har uppstått i den svenska hälso- och sjukvården under det socialdemokratiska styret. Privata sjukvårdsförsäkringar har ökat i en dramatisk takt därför att den offentliga vården inte riktigt har klarat att svara upp mot de förväntningar som medborgarna och patienterna har. Jag tror att det är klokt att lämna den tid bakom sig då man ställde det offentliga och det privata mot varandra. Det var också innebörden i en debattartikel som vi häromdagen kunde läsa i Svenska Dagbladet, där fyra namnkunniga socialdemokratiska företrädare strök under just den saken, att det offentliga och privata inte behöver ställas mot varandra utan det behövs kanske både-och för att kunna motsvara framtidens utmaningar. Jag tror att vi behöver se det här utan att ha ideologiska skygglappar påmonterade. Vi måste kunna se att det finns många som kan bidra. Inom ramen för den gemensamt finansierade vården och att vård ges efter behov kan många olika bidra till att göra på lite olika sätt. Vi lär av varandra och kan på det viset erbjuda en vård och omsorg som medborgarna efterfrågar. Jag undrar om Christer Adelsbo också med några ord kunde beröra det faktum att Vårdförbundet, fackföreningen som organiserar väldigt många av dem som bär upp svensk hälso- och sjukvård, är så positivt till detta. De tycker att det är bra att det finns alternativ, naturligtvis för personalen men de tror också att det blir bättre för patienterna. Hur hänger det ihop med det socialdemokratiska tänkandet?
Hans Wallmark (M)
Anf. 58 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Även jag kunde notera att det fanns vissa differenser i åsikter mellan Christer Adelsbo, socialministern och mig. Jag kunde också förmärka att enigheten var något större mellan socialministern och mig än mellan Christer Adelsbo och socialministern. Det är väl bra på många sätt och vis. På en punkt vill jag ge Göran Hägglund rätt. Ett viktigt påpekande som jag tror att man, inte minst från allianshåll, ska göra oftare är att den vård som medborgarna erbjuds i Sverige är skattefinansierad och ska vara det även fortsättningsvis. Det är ett bra påpekande. Det är viktigt också för den debatt där vi nu diskuterar mångfalden, fler vårdgivare och fler vårdproducenter att basen, fundamentet för en borgerlig sjuk- och hälsovårdspolitik är att den är skattefinansierad, gemensamt finansierad. Jag tänkte att socialministern kanske skulle ha ställt en fråga till mig om vad som hände i Helsingborg och Ängelholm. Det lät ju så bra och blev så positivt. Man såg en ökad effektivitet och en arbetsglädje. Det var en positiv stämning. Hur gick det vidare? Det hade varit en logisk följdfråga. När socialministern inte ställde den får jag göra det själv, fru talman. Svaret är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Region Skåne tog makten 2002 och uteslutande av ideologiska skäl valde att avbolagisera de här bolagen. Trots de goda erfarenheterna av ökad effektivitet, ökad arbetsglädje och positiv stämning valde man, uteslutande av ideologiska skäl, att avveckla två helt landstingsägda bolag. Det gör att jag tror att frågan om sjukvård är mer ideologiskt laddad än vi kanske inbillar oss. Det är därför det är så viktigt att socialministern och andra hela tiden betonar just detta, att fler vårdproducenter och fler vårdgivare, inom ramen för en gemensam skattefinansierad vård, inte är ett problem utan en möjlighet. Det handlar inte om en uppdelning i A-, B- och C-lag. Tvärtom är detta ett sätt att förhindra den uppdelningen. Det är ett sätt att förhindra ett kösamhälle. Det är ett sätt att förhindra att medborgarna ska behöva använda sin plånbok för att få den vård de behöver. Därför tror jag att det är viktigt när man diskuterar stopplagens avskaffande att man just betonar att det öppnar möjligheter i stället för att innebära problem. Jag tycker också att det är besvärande att man har sett att duktiga svenska läkare har tvingats åka till Norge för att arbeta därför att de inte har kunnat arbeta i Sverige och i stället erbjuda vården här. Jag tycker att det är trist att svenska företag när de behöver rehabilitering för sina medarbetare inte har kunnat erbjuda den i Sverige utan valt att lägga den i Tyskland och Spanien. Jag hade önskat att vi utöver all den goda vård som kan erbjudas svenska patienter och medborgare också kunde ha haft en sådan attraktiv sjuk- och hälsovård, både offentlig och privat, som hade gjort att människor hade kommit från Norge till Sverige, att man hade skickat rehabiliteringspatienter från Spanien och Tyskland till Sverige. Här finns en potential. Därför tror jag att stopplagens avskaffande innebär möjligheter. Regeringens politik är bra för landets patienter. Jag tror att den är bra för medarbetare, både inom den offentliga sektorn och bland de privata vårdgivarna, och jag tror att den är bra för skattebetalarna. När man pratar om A- och B-lag kan jag inte annat än rista på huvudet när jag läser en statlig publikation som heter Mångfald och möjligheter . Där står det om Bjäresystrarna i Förslöv. Det är två "systrar" som har bildat den första privata vårdcentralen med goda erfarenheter. De säger så här: Vi svarar alltid i telefonen när vi är här. Vi kan boka patienter på kvällar och helger om det behövs. Vill vi starta något nytt, som stavgångsgrupper, gör vi det, säger Bjäresystrarna. Det är inte A- och B-lag. Det är ett Rätts-Sverige.
Christer Adelsbo (S)
Anf. 59 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! Det vanligaste missförståndet i debatten om stopplagen, som också används av många borgerliga företrädare och som även socialministerns svar andas lite grann av, är påståendet att stopplagen innebär stopp för den lilla, privatdrivna vårdcentralen som jobbar på uppdrag av landstinget. Likaså att stopplagen innebär slutet för alla privata specialister som har egna små mottagningar och tar emot patienter vars vård betalas av landstinget och att det är slut med alternativ inom sjukvården. Detta är helt felaktiga påståenden. Primärvården berörs över huvud taget inte av stopplagens regler. Inte heller berörs privata specialister som bedriver mottagningar och tar emot patienter, med eller utan avtal med landstinget. Landstinget kan till och med lägga ut en klinik på entreprenad till ett vinstutdelande bolag. Men landstinget kan inte överlåta driften av sjukhuset som sådant till ett vinstutdelande bolag. Stopplagen berör inte heller sjukhus som är uppbyggda och finansierade på privat väg. Stopplagen handlar enbart om vilka regler som gäller vid överlåtelse av offentligt ägda sjukhus till entreprenörer samt, kanske det viktigaste av allt, om att slå vakt om alla medborgares lika rätt till bra vård på våra offentliga sjukhus. Fredrik Reinfeldts uttalanden innan valet om att inga sjukhus skulle säljas ut har ju efter valet visat sig vara helt felaktiga och missvisande. Detta mörkande, får man väl säga, i valrörelsens slutskede är inget annat än en typ av löftesbrott. Frågan blir givetvis: Hur kan regeringen från att dyrt och heligt ha lovat att det inte fanns några planer på att sälja ut sjukhusen nu tvärvända och föreslå att det blir fritt fram att privatisera våra sjukhus utan några som helst begränsningar?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 60 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Fredrik Reinfeldts svar i någon av tv-debatterna var att det inte fanns några sådana planer. Det var säkert sanningsenligt. Vi återför nu besluten till landstingsnivån där de hör hemma. Fredrik Reinfeldt svarade på frågan om det finns några planer på att sälja ut sjukhus, och svaret var nej. Vi har uppfattningen att det är klokt att landstingspolitiker, de som har ansvaret för att använda skattebetalarnas pengar, ska ha makt och myndighet att också handla upp vård och omsorg som erbjuds av andra än de som landstinget självt svarar för i egen regi. Christer Adelsbos inlägg belyste delvis vådan av att skriva inlägg innan man har hört motdebattörens anförande. Jag hade nog inte riktigt berört i mitt anförande de frågor som Christer Adelsbo tog upp. Jag skulle på något sätt ha sagt att Socialdemokraterna stod för att varje privat inslag är fel inom vården. Men uppenbart är att Socialdemokraterna är motståndare till just den sak som vi nu debatterar. Det kan vi säkert vara överens om. Det finns lite olika signalverkan som våra respektive linjer har. Socialdemokraterna står många gånger för en linje att allt bör ske i offentlig regi. I det fallet är man tydlig. Man vill att stopplagen ska gälla. Man vill begränsa andras möjligheter att vara verksamma på området. Jag menar att det är olyckligt för alla dem som är anställda inom svensk hälso- och sjukvård men ytterst naturligtvis för de patienter som därmed får mindre vård och vård av lägre kvalitet än vad jag tror att vi får med flera olika alternativ. Jag vet att vård och omsorg inte är tjänster eller varor vilka som helst. Det här är något som måste omgärdas med speciella regler. Jag tror ändå på att de sanningar gäller som innebär att där man gör på lite olika sätt, där man prövar lite olika metoder, kommer en utveckling där man lär av varandra som är till nytta för svensk hälso- och sjukvård. Socialdemokraterna har lite svårt med den synen. Man vill se det hela lite mer konformt - på ett och samma sätt. Det är beklagligt. Bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget är det en överväldigande majoritet som tycker att regeringen gör rätt. Det ska villigt erkännas att en och annan remissinstans inte tycker så, till exempel Landstinget i Västerbotten. Men de övriga landstingen som har yttrat sig tycker att det är bra och gör tummen upp. Det finns en stor efterfrågan på detta av principiella skäl, men ytterst utifrån det som handlar om att man vill ge svenska patienter en så god omvårdnad som vi någonsin kan ge. Vi tror att de förslag som inom kort kommer att läggas fram kommer att bidra till att utveckla den svenska hälso- och sjukvården.
Hans Wallmark (M)
Anf. 61 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Socialministern sade att han tyckte att det var klokt att besluten fattas av landstingspolitiker i Stockholm. Jag delar helt den uppfattningen. Det kallas subsidiaritetsprincipen, och det är något som förenar många i kammaren. Det innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga politiska eller annan nivå. Det är bättre att det fattas beslut regionalt än nationellt. Det är bättre att det fattas beslut lokalt om det är effektivare än regionalt. Det absolut mest effektiva är att besluten fattas av familjerna själva utan politisk inblandning. Jag tycker att det är en god princip. Jag tror att skälet till att stopplagen en gång infördes var att den baserades på misstänkliggörandets politik. Man ifrågasatte att det fanns privata vårdgivare. Jag förstår att det är viktigt att man avskaffar stopplagen. Det är en signal om att alla de som finns som komplement bredvid den skattefinansierade offentliga vården är viktiga och betydelsefulla. Jag är glad över att jag för en interpellationsdebatt med en kristdemokratisk socialminister i stället för med en socialdemokratisk minister. Om vi hade haft fyra nya år med Socialdemokraterna hade stopplagens andliga efterföljd blivit nya inskränkningar på det viktiga området. Då kanske vi inte hade haft Bjäresystrarna, det vill säga två kvinnliga entreprenörer som berättar om att patienternas behov styr "systrarna" i Skåne. Nutek visar på en utveckling från 41 000 personer verksamma som privata vårdgivare till 104 000 personer i dag. Bland dem finns många duktiga kvinnliga entreprenörer. Jag kommer att bli glad när socialministern kan presentera stopplagens avskaffande som ett förslag för kammaren, en proposition som vi kan rösta om. Det innebär, fru talman, att jag kan åka hem och sätta ett kryss på min lista över vallöften jag avgav 2006, nämligen att jag skulle få medverka i kammaren till att avskaffa den stopplag jag i grunden tycker har varit så felaktig. Välkommen, ministern, med förslaget!
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 62 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det förslaget kommer inom kort. Vi kommer att med varm hand lämna förslaget till riksdagen. Frågan har levt under ett antal år. Redan när förslaget kom från Socialdemokraterna för ungefär sju år sedan lovade våra partier att lagen skulle avskaffas så snart vi fick möjlighet att göra det. Det har vi fått väljarnas mandat att göra. Jag tror att många har svårt att se de problem som Socialdemokraterna kan se på området. Vi lägger ut vård på entreprenörer under en viss tid och med vissa krav under tillsyn av de instanser som också ser till den offentliga vården. Det är tryggt. Det är bra. Det kommer att bidra till att utveckla svensk hälso- och sjukvård. Jag är glad att Hans Wallmark har väckt interpellationen och för Christer Adelsbo som har deltagit i debatten för att belysa de skillnader som finns men också det viktiga steg som Allians för Sverige avser att ta genom att förändra de inskränkningar som har existerat under alltför lång tid. Det är något som gagnar alla patienter i vårt land.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.