Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

avdragsrätt för gåvor

Interpellation 2001/02:136 av Biörsmark, Karl-Göran (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-11
Anmäld
2002-01-15
Besvarad
2002-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 december

Interpellation 2001/02:136

 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utrikesminister Anna Lindh om avdragsrätt för gåvor

Den frivilliga biståndsverksamheten betyder mycket. Först och främst är den viktig för att den ofta kan bedrivas närmare folket i mottagarlandet än vad statlig biståndsverksamhet kan. I vissa fall är frivilliga hjälparbetare den enda vägen att förmedla utländskt bistånd. Dessa människor drivs av ett starkt ideellt engagemang och åstadkommer ofta stora resultat med förhållandevis små resurser. Den frivilliga hjälpen är också viktig för att förankra den internationella solidariteten hos det svenska folket. Fadderbarnsverksamhet, Röda Korset, Amnesty, Rädda Barnen och Diakonia är exempel på verksamheter och organisationer som inte bara gör fantastiska insatser i fjärran länder utan också för in tredje världen i vår svenska vardagsmiljö. Årligen skänker svenska folket i storleksordningen en och en halv miljard kronor till internationell hjälpverksamhet.

Den internationella biståndsverksamheten utgör inte bara en moralisk plikt utan även en viktig del i vår samlade utrikes- och säkerhetspolitik. De fattigare folkens möjligheter att även de ta del av globaliseringens fördelar är av avgörande betydelse för såväl världens som Europas och Sveriges utveckling i en positiv riktning. Att stimulera ett ännu kraftigare frivilligt resursflöde från Sverige till behövande människor på andra kontinenter torde därför vara av största intresse för den svenska regeringen. Ett sätt att göra detta på är att införa en avdragsrätt för gåvor till internationellt biståndsarbete. En avdragsrätt av denna typ finns redan i ett flertal andra länder, såsom Danmark, Finland, Belgien, Holland, Frankrike, Kanada och USA.

Det finns flera argument för att införa en avdragsrätt för gåvor till biståndsverksamhet:

  • Den ger givaren möjlighet att styra bidrag till ändamål som han eller hon själv prioriterar och att samtidigt få en fördel av detta.
  • Den tydliggör för allmänheten det angelägna arbete som biståndsorganisationerna utför.
  • Den ökar incitamentet för ideellt engagemang hos allmänheten och näringslivet.
  • Den ökar intäkterna för landets erkända biståndsorganisationer.
  • Den bidrar till att försvåra för oseriösa insamlingar eftersom dessa hamnar "utanför listan".

Det finns alltså flera argument för att regeringen så snart som möjligt bör lägga fram ett förslag om att införa avdragsrätt för gåvor till internationell biståndsverksamhet.

Avdragsrätten borde kunna utformas så att den gäller för gåvor till enskilda organisationer som utövar just internationell biståndsverksamhet, eller på något annat sätt verkar för internationellt samförstånd, demokrati eller respekt för de mänskliga rättigheterna. En sådan konstruktion skulle inte minst utgöra en naturlig del i en svensk utrikespolitik präglad av aktivt engagemang och solidaritet.

Vad gäller den mer specifika utformningen kan förslagsvis ett högsta liksom ett lägsta belopp som är avdragsgillt fastställas, för enskilda respektive för företag. T.ex. skulle endast gåvor utöver 1 000 kr, men högst ett halvt basbelopp, dvs. 18 900 kr (år 2002) vara avdragsgillt för enskilda. En övre gräns för företag skulle exempelvis kunna sättas till fem basbelopp, dvs. 189 500 kr. Den nedre gränsen syftar till att en del vardagssolidaritet som redan existerar, som att lägga en slant eller sedel i en bössa eller skicka en månatlig summa till ett fadderbarn, ska kunna fortgå utan att infogas i avdragssystemet. En övre gräns kan behövas för att det skulle kunna anses stötande om vissa människor använder denna metod för att kraftigt sänka sin skatt, även om personen själv inte får någon ekonomisk nytta av det.

Vidare kan övervägas att endast gåvor till organisationer med s.k. 90-konton ska ge rätt till avdrag, och att Riksskatteverket får i uppdrag att årligen upprätta en förteckning över organisationer till vilka gåvor kan anses avdragsgilla. Vidare bör i så fall organisationerna i januari varje år sända en uppgift till varje avdragsberättigad person eller företag, där det framgår hur mycket personen skänkt under föregående år. Det är sedan upp till var och en som så önskar att i sin självdeklaration yrka avdrag. Erfarenheterna från bl.a. USA och Kanada visar att endast ca 40 % av de som givit bidrag verkligen fullföljer med att yrka avdrag. Avdragsrätten skulle dessutom kunna utformas så att den har samma värde oberoende av givarens inkomst, förslagsvis i form av en reduktion på slutskatten.

Beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna är naturligtvis behäftade med osäkerhet. Förutsättningarna för en bedömning är den nämnda skattningen av den nuvarande volymen av frivilligt bistånd, den utländska erfarenheten att alla gåvor inte dras av, begränsningsreglerna samt till sist ett ställningstagande till den svåra frågan hur avdragsrätten kommer att påverka viljan att skänka pengar. Utifrån detta resulterar skattebortfallet i 600 miljoner kronor, vilket alltså motsvarar ett dubbelt så stort penningflöde till bistånd. En trolig bedömning är att huvuddelen av detta kommer att komma utöver den hittillsvarande volymen.

Globaliseringen skapar enorma möjligheter för ökat välstånd och en utveckling mot ökad frihet och demokrati över hela världen. Fortfarande lever dock hundratals miljoner människor i akut fattigdom och under beklagansvärda och oacceptabla levnadsvillkor. Det är därför oerhört angeläget att Sverige och den övriga industrialiserade världen delar med sig och möjliggör för fler människor på jorden att få del av globaliseringens fördelar. Även solidariteten måste globaliseras!

Vad ämnar statsrådet vidta för åtgärder för att förslaget om en avdragsrätt för gåvor till internationell biståndsverksamhet ska prövas?

Ser statsrådet några andra åtgärder för att bidra till ett ökat frivilligt engagemang för internationell biståndsverksamhet?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:136, avdragsrätt för gåvor

Interpellationsdebatt 2001/02:136

Webb-tv: avdragsrätt för gåvor

Protokoll från debatten

Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 166 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Karl-Göran Biörsmark har frågat statsrådet Anna Lindh vilka åtgärder hon ämnar vidta för att få frågan om en avdragsrätt för gåvor till inter- nationell biståndsverksamhet prövad. Han har också frågat om hon ser några andra åtgärder som kan bidra till ett ökat frivilligt engagemang för internationellt biståndsarbete. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna. Jag besvarade så sent som den 5 december 2001 en fråga av Mikael Oscarsson som rörde avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. I mitt svar hänvi- sade jag till att skatteutskottet vid flera tillfällen har avstyrkt motionsyrkanden med den inriktningen. Utskottet har hänvisat till att en avdragsrätt för gåvor skulle utgöra ett allvarligt brott mot principerna för 1990 års skattereform och leda till ett kraftigt skatte- bortfall. Jag sade också att en avdragsrätt skulle inne- bära att riksdagen i viss utsträckning frånhänder sig beslutanderätten i fråga om vilka ändamål som ska stödjas med skattemedel. Det är inte rimligt, och det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med vår grundlag. Mitt svar blev alltså att jag inte tänkte vidta några åtgärder för att införa en avdragsrätt för gåvor. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning nu. Jag vill avslutningsvis tillägga att jag inte tror att en avdragsrätt för gåvor påverkar engagemanget för internationell biståndsverksamhet i någon större ut- sträckning.
Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Anf. 167 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Det är riktigt som finansministern sä- ger att frågan har varit uppe till diskussion flera gånger - även i skatteutskottet. Det förhindrar inte att man jobbar vidare med en fråga. Det är knappast en bra utgångspunkt att ha inställningen att när skatteut- skottet har fattat beslut är det slutdebatterat for ever. Här finns en viss envishet också. Biståndet har dragits ned kraftigt under 90-talet. Den socialdemokratiska regeringen gjorde en ned- skärning till det som kallas för skammens gräns. Man gick t.o.m. under denna gräns. Jag har tittat på siffror som utredningstjänsten har tagit fram som visar att biståndet låg t.o.m. under 0,7 %. Under dessa år har biståndet tappat många miljar- der kronor. Kammaren har en gång enhälligt beslutat att biståndet ska vara 1 % av BNI. Uppslaget om avdragsrätt för gåvor är ett sätt att försöka hitta vägar för att kompensera förlusten. Det finns andra länder som har den metoden. Då är argumentet här att detta skulle strida mot överens- kommelsen från 1990 på skatteområdet. Uppgörelsen från 1990 har förändrats på många punkter. Frågan är om detta skulle vara en sådan allvarlig punkt att det skulle värt att inte försöka att införa den typen av avdragsrätt. Det är inte som finansministern säger, nämligen att man avhänder sig beslutanderätten över vart peng- arna går. Man kan ju "gaffa in" detta, dels när det gäller avdragsgilla summor, dels vart pengarna ska gå. Det går att ha en bred flora av enskilda organisa- tioner som ska vara berättigade att använda sig av sådana arrangemang. Tanken är inte att det ska finnas ett fritt fält hur som helst. Vid närmare studium av förslagen framgår det att det finns många bra uppslag även från andra länder som har den typen av arran- gemang. Jag tror - och Folkpartiet tror - att nu när staten har dragit ned kraftigt på biståndet att om staten visa- de sin vilja skulle detta också uppmuntra till att ge mer kraft åt solidaritetskänslan. Visserligen sker små ökningar i år. Man har kommit upp till 0,74 % av BNI. Men det finns ändå mycket kvar. Jag har funderat på temat att detta skulle vara ett brott mot uppgörelsen vid skattereformen 1990. Riksdagen beslutade för några månader sedan - med reservationer från Folkpartiet - att det skulle vara skattereduktion och avdragsrätt för fackföreningsav- gifter. Är det i strid med skattereformen? Vad är egentli- gen skillnaden mellan att införa ett system med skat- tereduktion för frivilliga gåvor till solidaritetsarbete och att ha en skattereduktion för fackföreningsavgif- ter? Det är skillnad i målgrupp, i system osv. när det gäller vart pengarna ska gå. Men jag skulle hellre välkomna prioriteringen att först införa reduktionen när det gäller frivilliga gåvor till solidaritetsarbete än för t.ex. fackföreningsavgifter, om man nu skulle ta in argumentet att det har med brott mot skatteöverens- kommelsen att göra.
Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 168 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Karl-Göran Biörsmark far med osan- ning när han säger att staten har dragit ned på bistån- det. Det är upprörande att han gör den typen av påstå- enden, som är helt felaktiga. Staten höjer biståndet rätt rejält i 2002 års budget. Staten höjde biståndet i förra årets budget. Staten har höjt biståndet så kraftigt att Sverige är ett av de få länder som klarar FN-normen om 0,7 % av bruttona- tionalinkomsten i bistånd. Sverige är det tredje eller fjärde landet i storleksordning när det gäller att ge bistånd till andra länder. Vi är tillsammans med Hol- land och några av de övriga nordiska länderna, fram- för allt Danmark, de allra största bidragsgivarna i världen. Då tycker jag att Karl-Göran Biörsmark ska hålla sig för god för att säga att staten minskar biståndet. Det är att bära falskt vittnesbörd. Dessutom har det skett en omfattande utveckling av biståndet under senare tid, och det är också vad vi planerar för åren framöver. Det förutsätter att vi får in skatteintäkter. Det förutsätter att vi inte dränerar sta- tens inkomster på det sätt som Karl-Göran Biörsmark och hans samarbetspartier, framför allt Moderata samlingspartiet, vill göra, nämligen genom att minska statens inkomster så kraftigt att det inte ens kommer att finnas pengar till de utgifter vi i dag har för bi- ståndet och än mindre för att kunna öka biståndet. Jag är förvånad över att Biörsmark skulle vilja samarbeta med ett parti som Moderata samlingsparti- et, som föreslår minskningar av biståndet. Det är däremot en sanning som är definitiv att det gång efter annan från moderat håll har föreslagits minskningar av biståndet. Det partiet vill Biörsmark samarbeta med. Får jag slutligen säga någonting om argumentet att man i skattesystemet kan göra reduktion när det gäller fackföreningsavgiften. Vi har i vårt skattesys- tem i dag reduktion för de arbetsgivare som betalar avgifter till sina medlemsorganisationer. Det är lika rimligt att de fackliga medlemmarnas, löntagarnas, organisationer får samma reduktion som arbetsgivar- na. Det är att jämställa löntagarna med arbetsgivarna. Vi tycker att det är en rättvisefråga. Jag beklagar att Folkpartiet och övriga borgerliga partier inte tycker att löntagare ska jämställas med arbetsgivare utan att de vill ge avdragsrätten enbart till arbetsgivare. Jag tycker att det är beklämmande.
Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Anf. 169 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Finansministern säger att jag är oför- skämd och far med osanning när jag relaterar den historiska utvecklingen av biståndet under 90-talet. Jag relaterar bara vad som har hänt. Jag säger bara att den socialdemokratiska regeringen sänkte bistån- det till 0,7 %, till skammens gräns. Det är allt jag säger. Är det fel? Är det fel historieskrivning? Är jag oförskämd när jag säger det? Det var ju så det gick till. Sedan har den socialdemokratiska regeringen i årets budget och i förra årets budget gått upp till 0,74 %. Det är riktigt - det sade jag också. Historie- skrivningen är korrekt. Det kan inte vara något oför- skämt i detta. Det kan inte vara någon osanning i detta. Det är bara att läsa i alla papper som finns. Vad jag kritiserar är den låga nivån på biståndet när denna kammare har beslutat att det ska vara 1 %. Det är också den långsamma ökningstakten. Det är riktigt - jag tillstår det - att regeringen har tagit små steg och ökat biståndet, men inte i den takt som vi vill se. Det är då mitt argument för avdragsrätt för gåvor kommer in. Det skulle kunna vara ett bidrag från staten för att brygga över det som vi har tappat i pengar till biståndet under den här tiden. Finansministern säger att det skulle vara en svå- righet för oss att samarbeta med Moderaterna. Det är riktigt. Moderaterna vill sänka biståndet, och vi i Folkpartiet är de första och hårdaste kritikerna här i kammaren när det gäller detta. Jag är egentligen inte så värst orolig för det, eftersom det historiskt har visat sig att när vi har regerat ihop med Moderaterna och de andra borgerliga partierna har vi kunnat hålla uppe biståndet. Det enda år som biståndet har nått upp till den ni- vå som riksdagen har bestämt, nämligen 1 %, var under en borgerlig regering, inte under socialdemo- kratiska regeringar. När det gäller historieskrivningen finns det inte särskilt mycket att argumentera om. Det jag säger här är faktiskt korrekt. Det är inte osanning. Låt oss lämna detta nu och ägna oss åt det som interpellationen rör, nämligen avdragsrätt för gåvor. Min fråga var bl.a.: Är det någon skillnad, i förhål- lande till skatteöverenskommelsen, mellan att införa det som riksdagen beslutade om avdragsrätt för fack- föreningsavgifter och att införa avdragsrätt för gåvor? Det kan förstås finnas argument för att inte införa avdragsrätt för vare sig det ena eller det andra. Här har vi fått höra argument för att inte göra det när det gäller bidrag till solidaritetsarbete, medan det har framförts argument för att göra det när det gäller fackföreningsavgifter. Jag vill ha ett svar: Vilken är skillnaden när man ser till skatteöverenskommelsen från 1990? Är det någon skillnad, eller är det bara viljan som är olika?
Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 170 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Som svar på den sista frågan vill jag säga att den stora skillnaden ligger i att avdragsrätten för fackföreningsavgifter är en del av ett system för att likställa fackföreningsavgifterna med de arbetsgi- varavgifter som redan i dag är avdragsgilla. Den likställighetsprincipen är rimlig, tycker jag, och det förvånar mig att Folkpartiet inte tycker att den är rimlig. Det anses förmodligen inte lika viktigt att tillhöra en facklig organisation som att tillhöra en arbetsgivarorganisation. Det är helt enkelt en form av undervärdering av löntagarna i LO, TCO och SACO och deras arbete visavi arbetsgivarnas. Någon annan slutsats kan jag inte dra. Folkpartiet och de övriga borgerliga partierna vill inte tillerkänna löntagarna samma rätt som arbetsgivarna har. Det är en bra reträtt när Karl-Göran Biörsmark er- känner att den socialdemokratiska regeringen har ökat biståndet. Det är bra att den reträtten kom. Det är en realitet att om Karl-Göran Biörsmark skulle få igenom sina förslag här i riksdagen - fram- för allt de förslag som kommer från Moderata sam- lingspartiet, som Biörsmark så gärna vill samarbeta med - skulle det inte finnas pengar till vare sig det ena eller det andra. Ännu mindre skulle det finnas pengar till några biståndsökningar. Det är en realitet att med den dränering av svensk ekonomi som skedde med den borgerliga regeringen i början på 90-talet försvann många miljarder i skat- teinkomster. Det uppstod stora underskott i budgeten. Det uppstod en kraftigt växande statsskuld. Det fanns inga pengar för biståndsverksamhet, helt enkelt, åt- minstone inga pengar i statskassan. I den mån pengar kunde avsättas för biståndsverksamhet var det lånade pengar. Den borgerliga regeringen lånade pengar till bi- ståndsverksamhet, som sedan den socialdemokratiska regeringen har fått betala. Det är en sak att leva på kredit, som den borgerliga regeringen gjorde; det är en annan sak att sköta krediterna och ta hand om betalningen, som den socialdemokratiska regeringen har gjort under hela 90-talet. Man lär sig ingenting. Nu vill man fortsätta att dränera statsinkomsterna samtidigt som man säger att man vill öka biståndet. Sanningen är att det inte ens i Folkpartiets nuvarande budgetförslag finns pengar till de nuvarande biståndsanslagen, än mindre till några ökningar. Alla vet hur det blir när Folkpartiet och Modera- terna samarbetar: Moderaterna kör över Folkpartiet. Det ser vi i kommun efter kommun, landsting efter landsting. Därmed försvinner pengarna för bistånds- verksamhet. Det är den bittra sanningen, Karl-Göran Biörsmark!
Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Anf. 171 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Jag blir mer och mer förvånad över den här diskussionen och finansministerns verklig- hetsbeskrivning. Finansministern säger att det är bra att Biörsmark nu gör en reträtt och säger att regeringen ökar bistån- det. Det sade jag ju redan i mitt första inlägg. Vad är det för reträtt finansministern talar om? Vad har jag gjort för reträtt? Om finansministern hade lyssnat hade han hört att jag sade detta: Den socialdemokra- tiska regeringen sänkte biståndet till 0,7 % men har ökat det i år till 0,74 %. Så sade jag redan i mitt första inlägg, och jag sade det i mitt andra inlägg. Trots det säger finansministern att jag har gjort en reträtt. Vil- ken konstig debatt det blir när man inte lyssnar. Den socialdemokratiska regeringen säger att det nu finns pengar. Vilken prioritering gör man då när det finns pengar? Det är det vi ser här. Man höjer inte biståndet så mycket som Folkpartiet vill. Det är en prioritering. Det är också fel att säga att vi inte har med det i vårt budgetförslag. Det har vi väl. Det är bara att läsa. Finansministern säger att vi inte har pengar till detta. Det finns ju med i vår budget. Vi ligger i år på 0,84 %. Att det blir så mycket procentsatser i detta sam- manhang beror på att riksdagen en gång har beslutat att biståndet ska vara 1 % av BNI. Därför blir det mycket procentsatser och kanske inte så mycket kro- nor och ören. Det realiseras naturligtvis i kronor och ören. När det nu finns pengar lägger finansministern fram ett förslag där man prioriterar skattesubventio- ner vad gäller fackföreningar i stället för vad gäller bistånd, och det är ganska avslöjande.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.