Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

attityder och fördomar inom skolan

Interpellation 2002/03:307 av Qarlsson, Annika (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-04-24
Anmäld
2003-04-24
Besvarad
2003-05-06
Sista svarsdatum
2003-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april

Interpellation 2002/03:307

 av Annika Qarlsson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om attityder och fördomar inom skolan

Kvinnans roll i samhället och synen på kvinnans sexualitet har onekligen förändrats och stärkts under de senaste decennierna. Vi har både tagit plats på arbetsmarknaden och fått rätt enligt lag att säga nej! I sak och i faktiska tal så har mycket hänt @ det är självklart att vi arbetar och tjänar pengar, om än mindre än männen, det är självklart att vi får vara med och bestämma i politiken, på arbetsplatser och i företag, om än inte lika mycket och fortfarande på männens villkor. Det är också självklart att kvinnor har rätt att bejaka sin sexualitet och att säga nej. Det är inte länge sedan lagen ändrades så att ett nej från hustrun innebar att det var våldtäkt, även i lagens mening, om mannen fortsatte. Vi kan se att när det gäller lagtext, i antal kvinnor på viktiga positioner, att orden jämlikhet och jämställdhet finns med i tanke, planering och beslut så har vi kommit långt @ men i realiteten, i attityder, i fördomar och i kunskap att se förtryck utifrån könsmönster har vi långt kvar att gå. Och det är den svåraste biten som är kvar @ för den är inte synlig och tydlig, den är inte mätbar på samma sätt.

Det huvudsakliga ansvaret för barnen har föräldrarna. I dag är både förskolan och skolan en stor del av barnens vardag och har ansvar för deras väl och ve genom omsorg, fostran och utbildning. Det är i skolan och bland kamrater som barnen utvecklar sina sociala referenser.

Ungdomars värld är en spegelbild av de vuxnas verklighet, men det är här som vi har möjlighet att på allvar förändra attityder. Redan på förskolan kan man se att killar och tjejer bemöts olika, det är ett mönster som sedan bekräftas genom hela skoltiden @ oftast utan att personal har insikt om att man genom det befäster fördomar. Många flickor blir utsatta för fysiskt eller psykiskt våld i skolan, i undersökningar som gjorts på ett antal skolor har flickor vittnat om att det i många fall hör till vanligheten att ofrivilligt bli tagna på brösten eller baken. Det alltmer utbredda sexualiserade språket som går allt längre ned i åldrarna är ett uttryck för nedsättande attityder och en felaktig inställning till jämlikhet.

Våld, nedsättande ord, trakasserier och mobbning får aldrig tolereras av skolan. Diskussionen om vad som är rätt eller fel måste börja tidigt. Vi måste som vuxna både i hemmen och personal i skolan tala om att ett nej är alltid ett nej och respektera varje individs okränkbara rättigheter.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till ministern.

1.Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att höja medvetenheten och kunskapen på detta område bland de som i dag arbetar inom förskola och skola?

2.Vilka åtgärder avser ministern verka för att skolor vidtar om trakasserier och övergrepp sker inom skolans värld?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:307, attityder och fördomar inom skolan

Interpellationsdebatt 2002/03:307

Webb-tv: attityder och fördomar inom skolan

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 34 Thomas Östros (S)
Fru talman! Annika Qarlsson har frågat vilka åt- gärder jag är beredd att vidta för att höja medveten- heten och kunskapen om jämställdhet bland dem som arbetar i förskolan och skolan. Annika Qarlsson har även frågat vilka åtgärder jag avser att verka för att skolan vidtar om trakasserier och övergrepp som sker i skolans värld. Förskolan och skolan är både en del av och en produkt av samhället. De värderingar om kvinnor och män som råder i samhället i stort reproduceras i verk- samheterna. Men förskolan och skolan har också ett självständigt uppdrag enligt läroplanerna att aktivt verka för jämställdhet. De ska vara platser där könsmönster förändras och där grunden läggs för ett framtida samhälle med mer jämlika strukturer än dagens. Var och en som arbetar i förskolan och skolan bi- drar till att forma flickors och pojkars syn på makt och kön. Ett aktivt arbete med att utveckla medvetna förhållningssätt till frågor om genus och makt är därför viktigt på alla nivåer i utbildningssystemet. Jag ser därför kunskap om jämställdhet och en ständig dialog mellan personal och med barn och unga samt med föräldrar om barns och ungas lika rättigheter oavsett kön som en viktig förutsättning för att förebygga och förhindra övergrepp. Pojkar och män måste omfattas av och engageras i arbetet för jämställdhet. Det är dessutom betydelsefullt att arbeta med jämställdhet från tidig ålder. Av central betydel- se är självklart att det finns lagar som fungerar till skydd och säkerhet. Alla former av trakasserier och kränkande be- handling strider mot gällande lag och mot grundläg- gande demokratiska värderingar. Undersökningar visar att flickor i grund- och gymnasieskolan känner sig mer utsatta än pojkar för i stort sett alla former av kränkningar. Under våren avser regeringen att tillsätta en sär- skild utredare som ska ta fram ett förslag till lagstift- ning om ett förbud mot diskriminering inom skolvä- sendet. Det är regeringens avsikt att lagförslaget även ska innehålla bestämmelser om att arbetet ska bedri- vas aktivt för att bland annat förebygga och förhindra diskriminering och trakasserier på grund av kön och av sexuell natur. Alla flickor och pojkar har rätt att känna sig tryg- ga och slippa vara rädda. Omsorg om deras välbefin- nande måste därför prägla all verksamhet. En trygg miljö är en oerhört viktig förutsättning för att barn, unga och vuxna ska trivas, tillgodogöra sig kunskaper och utvecklas till jämställda kvinnor och män. Regeringen vidtar en rad åtgärder för att öka kun- skap om och kompetens i jämställdhet. Myndigheten för skolutveckling redovisade exempelvis den 23 april 2003 den första delen av sitt uppdrag att förbätt- ra utsatta flickors och pojkars situation i skolan. Mål- gruppen för det stödmaterial myndigheten nu tagit fram är skolans personal. Materialet utgår från ett främjande perspektiv. Det innehåller även handfasta råd om hur skolorna kan agera vid akuta kriser. Jag tycker att materialet fyller en stor kunskapslucka genom att det utförligt behandlar relationen mellan hem och skola i mångkulturella miljöer. Ett annat exempel är myndighetens uppdrag att lyfta fram exempel på handlingsprogram och arbets- sätt mot kränkande behandling som gett positiva resultat och som visat sig minska mobbning för att kunna ge mer handfasta råd och hjälp till skolorna. Myndigheten ska också ta fram en forskningsöversikt om kränkande behandling och mobbning. Ytterligare ett exempel är de medel regeringen av- satt för utbildning av pedagogiska resurspersoner i jämställdhet och genuskunskap. Utbildningen riktar sig till lärare och pedagoger i förskolan, skolan och gymnasieskolan. Regeringens ambition är att det ska finnas minst en sådan resursperson i varje kommun år 2004. Förutom dessa exempel vill jag nämna att rege- ringen förstärkt den nationella kvalitetsgranskningen och att kommuner och skolor årligen ska kvalitetsre- dovisa sitt arbete. Jag är också övertygad om att det statliga bidraget till personalförstärkningar i skola och fritidshem kommer att förbättra situationen.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 35 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Det var ett omfattande svar, och det är positivt. Ministern lyfter i svaret fram en mängd goda ex- empel på just goda exempel. Goda exempel är bra, men de är inte verklighet. Den verklighet som vi ser i skolan och förskolan i dag är att man har fullt upp att göra. Man försöker arbeta med dessa frågor utifrån den kompetens man i dag besitter. Goda exempel, en extra resursperson och en ut- redning ändrar inte jämställdhet från grunden. Jag skulle vilja påstå att en av de viktigaste åtgärderna för att komma åt den frågan är att arbeta med utbildning- en för personal som ska arbeta inom skola och för- skola. Det handlar om att kunskapen om jämställdhet och genuskunskap måste förbättras. Läroplanen och kursplanen måste bli tydligare. Det ska framgå att sex och samlevnad är ett ämne- sövergripande kunskapsområde. I dag hamnar den frågan i stort sett inom biologin. Där kanske vi bara förstärker det som skiljer. Tittar vi på den sociala och historiska aspekten ser vi där mönster och hur mycket vi kan påverka själva. Det skulle vara intressant att få höra vad utbildningsministern avser att göra i just de frågorna. Att samla kunskaper och visa goda exempel är bra, men det hänger ihop med att ska hända något i verksamheten. I dag, med en arbetsbelastning som de allra flesta upplever som hög, gäller det att det finns en eldsjäl, att man har ett väldigt aktivt arbete på området med jämställdhetsfrågor, eller att något allvarligt händer som gör att man tar tag i frågan. Annars hamnar den lätt på hyllan ihop med alla andra viktiga frågor som det ska arbetas med. För att få lite tryck i frågan har vi i Centerpartiet lagt fram ett förslag där vi säger att det ska vara ett ökat ansvar för skolhuvudmannen att agera vid mobbning och när det gäller sexuella trakasserier. I förslaget påpekar vi att Skolverket i ett första steg ska ha möjlighet att rikta sanktioner och att man sedan ska kunna gå vidare. Skolhuvudmannen ska faktiskt vara ersättningsskyldig om inte tillräckligt med åtgär- der vidtagits för att motarbeta mobbning och trakas- serier. Förslaget handlar inte om att vi vill sätta åt skolorna, utan det handlar om att sätta fart på det här arbetet. Det skulle vara intressant att höra hur utbild- ningsministern ser på vårt förslag om ett tydligare ansvar.
Thomas Östros (S)
Anf. 36 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag tror att Annika Qarlsson och jag har ganska likartade utgångspunkter i den här debat- ten. I denna fråga måste skolorna vara mer engagera- de och ha mer kunskaper. Jag instämmer helt när det gäller Annika Qarlssons grundläggande hållning - det är klart att skolorna har haft en ganska tuff period. Det är så pass mycket att göra och ibland alldeles för lite av lärare och annan personal att det är svårt att säga att man alltid kan göra allting på en gång. En av de grundläggande åtgärder som måste vidtas är därför att öka antalet lärare och andra specialister i skolan så att man också får en arbetsmiljö med de resurser som krävs för att kunna ta sig an en så här viktig uppgift. Detta är nämligen en grundläggande uppgift för sko- lan och ingenting som ska ses vid sidan av. I de uppdrag som gäller för hela landet och som riksdag och regering ger skolan ingår jämställdhets- frågan som en mycket grundläggande del. När vi fostrar barn och unga till att bli kunniga och bildade aktiva samhällsmedborgare ingår självfallet också detta med att vara en jämställd medborgare och att ha det här med sig från skolan och även från hemmet. Jag tror alltså att detta med fler lärare är en viktig åtgärd men håller med Annika Qarlsson om att det naturligtvis också handlar om utbildningen av den personal som jobbar i skolan. Den nya lärarutbild- ningen tror jag kan betyda mycket i sammanhanget. Där har vi valt att lägga en större vikt vid att det ock- så ska finnas en del kärnkunskaper som lärare ska ha med sig i sin yrkesroll. Förutom mycket goda äm- neskunskaper måste man också ha insikter i köns- maktsordning och genusteori men också i hur man som lärare agerar för att få en mer jämställd situation i skolan. Den nya lärarutbildningen spelar självklart en stor roll. Jag ser gärna att kommunerna uppfattar den viktiga rollen i att också i vidareutbildningen av lära- re använda sig av de möjligheter som nu finns i den nya lärarutbildningen när det gäller att kompetensut- veckla befintlig personal. Det är klart att det måste hända något i verksamheten. Det är ju hela syftet med det som jag har redovisat. Min uppfattning är att detta har fått en stärkt ställ- ning under den senaste tiden men vi behöver ta ytter- ligare initiativ. En ny diskrimineringslagstiftning är ett sådant tillfälle då vi också trycker på det förebyg- gande arbetet, på det engagerade aktiva arbetet. Men också när vi ser över skollagen är det viktigt att i formuleringarna trycka på hur viktigt det strategiskt är för lärarna att arbeta också med denna fråga. Jag fortsätter gärna diskussionen med Annika Qarlsson och hennes parti för att se om det går att hitta gemensamma konstruktiva förslag för att kom- ma framåt och stärka frågans ställning.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 37 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Det är snart 20 år sedan jag slutade gymnasiet och ytterligare några år sedan jag slutade grundskolan. Jag har en dotter som om några veckor går ut nian. Att kunna jämföra mina erfarenheter från svenskt skolväsende 25 år tillbaka med min dotters skolgång i dag är i vissa fall en väldigt positiv upple- velse. När det gäller arbetssätt och metoder har mycket gått framåt. I dag är det en helt annan skola. Vi bildar fram en helt ny generation med unga framåt individer. Men en sak som jag kan vara lite bekymrad över när det gäller vad som hänt under de här 25 åren är att det faktiskt har gått åt fel håll. De unga tjejerna i dag har en större press på sig både i gruppen, i den sociala gemenskapen, och i skolan - självklart utifrån sam- hället med den reklam och de krav som finns om hur vi ska se ut, hur vi ska uppföra oss, hur lyckliga vi ska vara och så vidare. Jag kan se att det på det områ- det har skett en stor förändring åt helt fel håll. Trots att vi i dag kanske har bättre formulerade planer och förslag och mer goda exempel har det gått åt fel håll. Detta i sin tur har ett samband med attity- der och fördomar i vuxensamhället. Det är ju inte fråga om en enskild, en separat, företeelse, utan de här bitarna hänger ihop. Därför kan jag känna att det inte får stanna vid ord. Saker måste hända. Vi säger att det är viktigt att höja kompetensen här. Men hur ser det ut vad gäller dessa utbildningar i dag? Är de så pass förstärkta att det räcker? Behöver vi för den personal som finns i skolan komplettera med den här typen av utbildning? Ett första steg är självklart att få en resursperson. Men behöver det jobbas ytterligare med de frågorna? I JämO:s handbok finns ett exempel från Gävle. På ett dagis och en förskola där trodde man att man hade rätt kläm på jämställdhetsarbetet och att man mötte barnen på ett bra sätt. Man filmade den egna verksamheten, och det blev en stor chock för berörda. Det fanns de i personalen som vägrade att se filmen. De kunde inte acceptera att det var de som agerade så som de gjorde. Kanske behöver vi ha in de ögonen i skolans verksamhet i dag - ögon utifrån - just för att sätta tummen i ögat så att saker händer. Det här känns angeläget. Saker behöver alltså hända nu. Det är positivt om vi lite grann kan öka trycket på skolan så som vi säger i vårt förslag - alltså att skol- huvudmannen ska vara ersättningsskyldig och att gå fram den vägen. Jag tror att det skulle vara en relativt enkel åtgärd som relativt snabbt kunde vidtas för att sätta lite eld i baken här.
Thomas Östros (S)
Anf. 38 Thomas Östros (S)
Fru talman! Att sätta eld i baken på en del är nog ingen dum idé men låt oss inte hamna i dilemmat att vi glömmer bort hur vi vill att skolan ska fungera. Jag känner nog motsvarande engagemang som Annika Qarlsson. Men lösningen får inte bli att vi igen går in och detaljreglerar vad som ska ske i skolan. Min tanke är att skolan behöver en mycket tydligare och tuffare uppföljning av hur man når kunskapsmålen och även de viktiga demokratiska målen, där också jämställdhetsmålen ingår. Hur arbetar man med det- ta? När vi nu så att säga bygger ett helt nytt sätt när det gäller att följa upp vad skolorna gör - hur väl man faktiskt når de mål och ambitioner som vi har - ska det gälla också det här arbetet. Därmed sätter vi, menar jag, eld i baken på dem som behöver känna av lite sveda därifrån. När det inte fungerar måste vi göra det tydligt så att föräldrar, kommun, ansvariga politiker och samhället runtomkring ser att här arbetar man inte på det sätt som vi faktiskt har rätt att kräva. Vi får i gång debatten tack vare att strålkastarljuset hamnar på svagheter i skolan. Detta måste vi utveck- la. Det nya Skolverket har en väldigt viktig uppgift i sin uppföljning av varje kommun och varje skola i Sverige. Sedan handlar det naturligtvis också om vidareut- bildning av personal. Det handlar alltså om nya lärare men också om befintlig personal. Detta är ett mycket stort ansvar för kommunerna. Man satsar också rela- tivt mycket på vidareutbildning. Det gäller att se till att de resurserna också går till den här typen av kun- skaper, som strategiskt är väldigt viktiga för skolan. Jag tror också att det är mycket viktigt att vi i vuxen- världen är väldigt tydliga. Jag kan hålla med Annika Qarlsson i beskrivning- en av utvecklingen. För 20 år sedan gick jag ut gym- nasieskolan. Oerhört mycket positivt har hänt men på en del områden har det också gått tillbaka. Jag tror inte att det framför allt är skolan som har gått tillbaka, men samhället som sådant har gått till- baka när det gäller stereotypa könsroller som blir väldigt tydliga och väldigt dominerande för många av våra barn och ungdomar på ett sätt som det inte fanns när vi gick i skolan, i alla fall inte så starkt som i dag - i filmer, reklam och medier av olika sorter. Det påverkar våra flickor i mycket stor utsträckning när det gäller självbilden, självförtroendet, vad man bör vara, vad man ska sträva efter. Det skapar en i grun- den otrygg situation för många. Det bekymrar mig mycket att se denna utveckling och hur starkt den påverkar redan ganska små barn. Skolans uppgift blir bara dubbelt så viktig men också mycket svårare, att försöka bidra till att stå emot denna bild. Då krävs mycket tydligt agerande från de vuxnas sida i skolan. En situation där det blir vanligt att man kränker varandra, att man kallar varandra med nedsättande ord, att man säger "hora" till flickor i skolan är helt oacceptabel. Där behövs det inte sär- skilt mycket vidareutbildning för att inse att det här är någonting där vi alla måste säga: Nej, vi accepterar inte detta, så får det inte vara i skolan. Det får inte vara så att man kommer till skolan och upplever att man blir kränkt på grund av sitt kön. Det vi behöver gå vidare med är: Hur kommer vi från detta till att också göra utbildningen och under- visningen sådan att den avslöjar och visar de stereo- typer som vi lever under och hjälper barn som söker identitet att söka mycket bredare än bara i de boxar som samhället har bidragit till. Här finns mycket kvar att göra. Då handlar det om breda insatser: lagstift- ning, stimulans, uppföljning men också tydlighet från vuxenvärlden att vi inte accepterar den utveckling som vi har sett.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 39 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag vill inte heller detaljstyra. Men sätter man in en lag ställer man med det också krav utan att behöva gå in och detaljstyra. Detaljstyrning brukar vi centerpartister inte vara så himla noga med. Kollektiva lösningar brukar vi egentligen inte heller vara så förtjusta i att förespråka. Vi har formulerat vår kamp för jämställdhet i samhället som centerfe- minism, och den finns självklart i mitten. Det handlar om att det finns vissa saker där vi behöver ha kollek- tiva lösningar, lag och liknande, och en del handlar om individuell lösning. Den här frågan ser jag som en väldigt tydlig och viktig fråga som vi måste jobba med generellt. Det känns väldigt bra att många åtgärder är på gång. Det finns mycket arbete på hur man ska stärka bå- de flickor och pojkar - det handlar om båda sidor - som behöver hitta fler sidor av sin personlighet. Där arbetar man gärna med kompensatorisk pedagogik där man lär barnen att utveckla fler sidor av sin per- sonlighet. När vi accepterar språkbruket handlar det om att vi går in i en normaliseringsprocess. Vi godkänner det, och snart tillhör också nästa steg det normala. Det finns en mängd olika områden som det gäller att jobba vidare med. Jag tror att vi får anledning att stämma av dessa frågor framöver och se vad som händer på området.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.