att värna våra svenska bokstäver å, ä och ö
Interpellation 2004/05:420 av Andersson, Yvonne (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-02-23
- Anmäld
- 2005-02-25
- Besvarad
- 2005-03-11
- Sista svarsdatum
- 2005-03-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 februari
Interpellation 2004/05:420
av Yvonne Andersson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om att värna våra svenska bokstäver å, ä och öKänns det inte onödigt att på datorn knappa in www.linkoping.se, när man lika gärna skulle kunna skriva www.linköping.se, vilket rimligtvis borde kännas naturligare för en svenskspråkig? Eller annorlundare uttryckt, vem vill bo i Linkoping, när det trevligare alternativet Linköping finns? Exempel på konstiga stavningar av ortnamn och myndigheter finns i överflöd: Nykoping, Over-Tornea eller varför inte Hogskoleverket.
Numera finns det inget hinder för inte ha svenska bokstäver i domännamn. Av denna enkla anledning bör man ej därför fortsätta med o och a, där å, ä och ö är det korrekta. Uttalet blir genom de svenska uttalsreglerna helt annorlunda om felaktig bokstav används, och låter nästan alltid otympligt eller komiskt med den felaktiga stavningen. Våra svenska bokstäver är dessutom en del av vår identitet, både språkligt och kulturellt, och bör värnas. Man kan också fråga sig på vilket sätt språket påverkas i ett längre perspektiv.
Därför känns det naturligt att staten, kommuner och landsting med tillhörande myndigheter använder svenska adresser på nätet och går i täten med att låta våra å, ä och ö inta sina rättmätiga platser.
En omlänkning från de nuvarande adresserna utan de svenska bokstäverna kan ske automatiskt, det vill säga de gamla nätadresserna kan finnas kvar, vilket kan vara användbart i internationella sammanhang.
Vad avser ministern att göra för att rädda de svenska bokstäverna å, ä och ö?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:420
Webb-tv: att värna våra svenska bokstäver å, ä och ö
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:89 Fredagen den 11 marsProtokoll 2004/05:89 6 § Svar på interpellation 2004/05:420 om att värna våra svenska bokstäver å, ä och ö
Protokoll från debatten
Anf. 14 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig vad jag avser att göra för att värna de svenska bokstäverna å, ä och ö. Bakgrunden till frågan är att många e-post- och webbadresser fortfarande innehåller bokstäverna a och o i stället för de korrekta å, ä och ö, trots att det inte längre finns något som hindrar användningen av svenska bokstäver i domännamn.
Det är riktigt som Yvonne Andersson beskriver att det numera är möjligt att ha domännamn med alla svenska bokstäver. Det finns dock tekniska och praktiska problem. Det krävs till exempel att kommuner och myndigheter uppgraderar sina e-post- och webbprogram för att de nya domännamnen ska kunna hanteras fullt ut. Vidare behövs det som kallas för ompekning för att de som kopplar upp från andra länder med lokala tangentbord ska kunna skriva adresser utan å, ä och ö men ändå hamna rätt.
Jag vill samtidigt nämna att Sverige inte är ensamt om problemet med tecken som inte förekommer i det engelska alfabetet. Frågan är central för många länder i diskussionerna om Internets förvaltning inom ramen för världstoppmötet för informationssamhället. Utvecklingen av systemet med domännamn sker främst av globala standardiseringsorgan och andra privata marknadsaktörer. Stort spelrum lämnas således för marknaden att sköta utvecklingen, som också redan lett fram till att å, ä och ö till stor del kan användas i svenska domännamn. De problem som återstår avseende användning kan inte lösas genom ensidiga åtgärder, varken från svenska regeringens eller den svenska toppdomänadministratörens sida. De måste lösas enhetligt och globalt av de som i dag utvecklar domännamnsystemet.
Intresset för de nya domännamnen är stort enligt de uppgifter jag inhämtat. Flera kommuner och myndigheter har bytt ut sina gamla mot nya med korrekta svenska bokstäver. De som ansvarar för webbinformation kan dock säkert behöva få mer och riktad information som beskriver vad som är möjligt och lämpligt för deras del mot bakgrund av de tekniska möjligheter som nu finns.
Slutligen, jag avser att verka för att regeringen senare under året återkommer till riksdagen i frågan om det svenska språket. Bakgrunden är det betänkande om ett handlingsprogram för svenska språket -
Mål i
mun - Förslag till handlingsprogram för det
svenska språket
(SOU 2002:27) - som en parlamentarisk kommitté har lämnat.
Anf. 15 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Tack ministern för svaret. Nu kommer det ett besked, men inte om vilken inriktning. Det får jag inte veta i dag.
Bakgrunden till interpellationen är faktiskt lite djupare än bara bokstäverna å, ä och ö. En stor och viktig fråga är också: Är det de tekniska experterna som ska ha rätt att avgöra hur vårt språk ska utvecklas i det här landet, eller är det vi i parlamentet och regeringen som ska ta det ansvaret? Egentligen handlar det om vem som ska ha den långsiktiga uppsikten. Vad är det som vi vill behålla?
Vi kan leka med tanken hur våra gamla kulturvisor om kärlek, vänskap, älska, önskemål, ädel och så vidare skulle låta om vi tar bort å, ä och ö? Hur ska vi kunna förmedla dem på nätet? Det finns mycket här som man behöver fundera över. Det enklaste och bekvämaste är trots allt att ta bort de kulturella prickarna och den runda ringen över å.
Det är viktigt att vi vågar ha den här diskussionen om hur detta ska utvecklas vidare rätt ofta eftersom den har betydelse för det kulturella arvet, för framtiden och för våra barn och ungdomar som nu lär sig dataspråket.
Om tekniken inriktas på att man ensidigt ska ha det förenklade systemet kommer marknadskrafterna att avgöra. Helt plötsligt kan vi hamna i ett läge som vi har gjort i många andra frågor, nämligen att det är tekniken som bestämmer utvecklingen och inte vi.
Därför är det intressant att få veta: I vilket riktning går regeringen i dessa frågor? Vad kan vi göra för att uppmärksamma och hålla fast vid vårt kulturella arv?
Anf. 16 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Det här är återigen en fråga där Yvonne Andersson och jag är helt överens. Det är viktigt med å, ä och ö, och att vårt språk lever och utvecklas. Det är en viktig del av vår kultur och identitet. Det här är ett bekymmer, och jag är lika missnöjd som Yvonne Andersson med att vi inte kan använda de tre bokstäverna å, ä och ö på det sätt som vi vill.
Yvonne Andersson går sedan vidare och säger att det är vi som ska bestämma och inte teknikerna och att vi inte kan acceptera att teknikerna bestämmer att vi inte får använda å, ä och ö. Ja, det är lätt att säga och det kan jag hålla med om. Då bestämmer jag mig för att använda å, ä och ö på min dator. Vad händer i så fall? Jo, dem som jag vill umgås med på nätet får inte del av mina tankar. Dem, vars tankar jag vill ta del av via nätet, kan jag kan kanske inte nå när jag envisas med att använda å, ä och ö. Det kan finnas tekniker däremellan som inte har gjort sitt jobb. Det är lätt att stå här i riksdagens talarstol och säga att vi ska bestämma att å, ä och ö ska användas eftersom det är så viktigt.
Om man sitter i regeringens kansli och vill gå in på Svenska språknämndens hemsida och använder å, ä, ö på det sätt som är tillåtet och som jag vill uppmuntra och skriver in ordet Språknämnden kommer man fram till en sida där det - hör och häpna - står
Error
. Då har man råkat ut för tekniska problem någonstans. Teknikerna hade ett större ord med i laget än att bara säga nej.
Vi använder amerikanska datorprogram som inte har å, ä och ö. Även om Språknämnden har det och jag har det på mitt tangentbord kommer det fram en skylt där det står
Error
. Vill jag ta del av den viktiga information som Språknämnden har på sin hemsida, till exempel om dagens debatt, måste jag kompromissa och använda ordet spraknamnden som webbadress. Då fungerar det.
Det är tyvärr den realitet som vi har att leva med. Jag vill att vi ska driva på utvecklingen så att den går framåt. Men det ska riktas till tekniker i Seattle i USA och inte i första hand till tekniker i Sverige. Det är tyvärr så som världens standardisering på det här området fungerar. Det är inte vi som bestämmer, utan det är privata aktörer som de facto bestämmer standardiseringen.
Jag ser fram emot den dag när å, ä och ö för oss i Sverige och till exempel tyskt ü för dem som har behov av det i sina språk kan förenas på nätet så att den nationella särarten kan framträda, att jag på min dator kan skriva med de bokstäver som behövs till mina kamrater i andra länder som har andra bokstäver. Där tror jag att vi är överens. Vi kan nog också vara överens om att vi är missnöjda med det som är, men inte tro att det bara går att lösa genom att väldigt gärna vilja att världen såg ut på ett annat sätt.
Vi har Microsofts explorerprogram, och det klarar tyvärr inte å, ä och ö. Även de som skaffar andra program som klarar å, ä och ö måste ibland kommunicera med dem som inte har det programmet. Vi måste ha säkerhet och trygghet och veta att kommunikationen fungerar. Tyvärr gör den inte det om vi använder å, ä och ö.
Anf. 17 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Om jag skulle kommentera dagens debatt på nätet för min syster som bor i Brisbane skulle jag skriva den sista repliken: missforstand. Men jag ska inte orda om detta så mycket mer.
Nu har vi ett gemensamt problem, och det tycker jag är intressant. Av hävd och gammal vana ska man ha motsatta uppfattningar i interpellationsdebatter. Det här är inte första gången som jag har haft chansen att debattera med minister Leif Pagrotsky och upptäckt att man faktiskt kan avsluta en debatt med att ha ett gemensamt problem.
Vad har då debatten medverkat till? Jo, att uppmärksamma att problemet finns. Hur ska vår vilja bli verklighet, att det önskvärda ges möjlighet att vinna? Där kan man hitta olika vägar, att inte bara vilja utan också i olika möjliga och omöjliga sammanhang hävda att vi vill behålla vår kulturella identitet och vårt språk i det här avseendet. Vi vill att programmerare och programutvecklare ska uppmärksamma att det är viktigt i en global värld att de kulturella identiteterna får finnas kvar, från tyskt ü till våra å, ä och ö.
Var man ska hitta möjligheter kanske kan bli en gemensam uppgift och ett ämne till en annan interpellation en annan gång, om jag skulle råka hitta möjligheterna. Om statsrådet hittar möjligheterna lär detta bara genomföras och komma i en proposition. Jag kan inte tänka mig att någon i denna kammare skulle säga nej till ett sådant förslag.
Anf. 18 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Det var en trevlig debatt! Jag har ytterligare en sak att föra upp på listan över frågor där vi är överens, nämligen interpellationsinstitutet. Jag tycker som Yvonne Andersson att det här är ett bra forum för att lyfta fram saker och områden där vi faktiskt är överens i Sverige. Där kan vi manifestera enighet i internationella frågor, olika företeelser i det svenska samhället och gemensamma värderingar. Men tyvärr tvingas jag konstatera att den elaka oppositionen vill använda det till att skälla på den snälla regeringen. Jag hoppas att vi kan ändra proportionerna så att man när man som statsråd kommer hit inte alltid känner att man måste hamna i försvarsposition och att man så att säga ska slå tillbaka.
Det här är ett utmärkt exempel på en fråga där vi är överens om att dagens ordning inte är bra. Vi är överens om att makten över de här missförhållandena ligger någon annanstans och att vi tillsammans kan verka för att utvecklingen tar bättre banor framöver. Jag är tacksam för det initiativ som Yvonne Andersson har tagit för att lyfta fram det här, och jag ska göra vad jag kan för att hjälpa den här utvecklingen på traven framöver.
Anf. 19 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag ska också tacka. Vi är överens. Jag vill också skicka med detta: Finns det möjligheter att inom ramen för EU uppmärksamma det här så är jag glad för det.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.