Åtgärder mot sms-lån

Interpellation 2007/08:183 av Axelsson, Christina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-11-19
Anmäld
2007-11-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-11-29
Sista svarsdatum
2007-12-03
Besvarad
2007-12-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 november

Interpellation

2007/08:183 Åtgärder mot sms-lån

av Christina Axelsson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

SVT:s Uppdrag granskning tog den 14 november upp vilka problem sms-lånen ger många människor. En tvåbarnsmamma beskrev hur hon i en desperat situation tog ett snabblån via sms för att köpa mat till sina barn. Tvåbarnsmamman är inte ensam; många andra har också lockats av låneföretagens reklam. De blir fast i ett låneträsk som kan vara svårt att ta sig ur.

Kronofogdemyndigheten är mycket kritisk till den nya låneformen. Det går för fort att få, det är för kort avbetalningstid och det är för dyrt. Den faktiska räntan är rena ockerräntan, upp till 600 procent. Enligt kronofogden växer ansökningar om betalningsförelägganden på grund av sms-lånen. Det är framför allt ungdomar mellan 18 och 25 år som får svårt att betala tillbaka. Problemet är att de saknar ett tydligt regelverk. Lånen ges också utan kreditprövning.

Låneföretagen kalkylerar kallt med att en stor del av låntagarna inte kommer att kunna betala tillbaka lånet. Kommentaren från företagen är: ”Tyvärr är det så att inte alla kan betala tillbaka sina lån. Det tråkiga för oss är att vi förlorar pengar.” Flera av dessa låneföretag ägs enligt uppgift av inkassoföretagen.

Sms-låneföretagens agerande har varit känt sedan tidigt i våras, vilket har resulterat i ett flertal socialdemokratiska motioner under allmänna motionstiden. Varje månad hamnar allt fler unga i skuldfällan, utan att regeringen agerar. Nu krävs snabba åtgärder för att förhindra att fler unga ska hamna i skuldfällan.

Mina frågor till finansministern är:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att stoppa möjligheterna till snabba lån utan kreditprövningar?

Avser finansministern att ta några initiativ för att se över låneformen som sms-låneföretagen erbjuder?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:183, Åtgärder mot sms-lån

Interpellationsdebatt 2007/08:183

Webb-tv: Åtgärder mot sms-lån

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 79 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Christina Axelsson har frågat finansminister Anders Borg dels vilka åtgärder han är beredd att vidta för att stoppa möjligheterna till snabba lån utan kreditprövningar, dels om han avser att ta något initiativ för att se över låneformen som sms-låneföretagen erbjuder. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Jag håller med Christina Axelsson om att det finns skäl att se över regleringen kring sms-lån och liknande låneformer. I Justitiedepartementet pågår också ett arbete med ändringar i regelverket om konsumentkrediter. Som jag nämnde i interpellationsdebatten tidigare i år är utformningen av den nya regleringen beroende av de bakomliggande EG-reglerna. Ett nytt EG-direktiv om konsumentkrediter hoppas vi kan antas av EU-parlamentet och rådet under våren 2008. Frågor som rör sms-lån beaktas särskilt i arbetet på departementet. Jag kan inte nu säga vilka förslag på det området som arbetet kommer att resultera i, men krav på kreditprövning vid sms-lån och liknande låneformer är en åtgärd som övervägs.

Anf. 80 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Jag undrade lite grann när jag fick det här svaret; det måste jag säga. I svaret står det att departementet arbetar med frågan och att man väntar på ett nytt EG-direktiv om konsumentkrediter under våren 2008. Jag tycker att det tar för lång tid och att man måste göra någonting nu . Snart är det jul. Det är ju inte så många dagar kvar - dan före dan, eller vad det är - om man liksom rappar upp det lite grann - före dopparedan. För många är det många varor som hägrar. Då är det ganska enkelt att, om man inte har några pengar, skicka i väg ett sms. Man går runt lite längre i affären och tittar lite mer. Under tiden är det någon som sätter in pengar, ett par hundra, på ens konto. Sedan handlar man upp dem. Det går ganska fort när man får ett sms-lån. Kanske är det detta som lockar många att ta ett sådant här lån. Man gör alltså av med pengarna. Men man får dem inte bara fort. De ska också betalas fort, ofta inom en månad. När det är i slutet av den månaden och man inte heller då har några pengar skickar man i väg nästa sms och tar nästa lån. På så sätt hamnar man i låneträsket. Det här har kronofogden gett besked om och visat oss på. Man säger att det var drygt 2 600 ärenden efter årets fyra första månader. Vid halvårsskiftet var det 4 579 ärenden. Om den trenden fortsätter kommer det att vara 10 000 personer som i slutet av 2007 inte har lyckats betala sina sms-lån. Då ska man veta att de som får betalningsanmärkningar hos kronofogden senare i livet kommer att ha svårt att få andra lån - kanske till sin bostad, till att köpa en ny bil, till att ta körkort eller kanske till och med till en mobiltelefon. Jag vill därför fråga justitieministern: Går det inte att på något sätt ändå hasta fram någon typ av reglering, precis som man gjort i Finland, för att på så sätt kunna minska antalet, och faktiskt många unga, som hamnar i den här fällan? Både i Uppdrag granskning och i kvällspressen har man tagit upp de här frågorna och visat på hur många procent som de här lånen egentligen kostar trots att det står att det är gratis. Där har man ju också otillbörlig marknadsföring. Skulle det inte kunna gå att göra någonting åt detta?

Anf. 81 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Företeelsen sms-lån lanserades under år 2006. Jag får börja med att ställa frågan om det var en genial affärsidé som man kunde tjäna mycket pengar på och om det var en produkt som marknaden efterfrågade. Efter vad som har varit under det här året är det ganska enkelt att konstatera att sms-lånen naturligtvis är en bra affärsidé som man tjänar pengar på. Enligt de senaste uppgifterna som nått mig är vi nu är uppe i 30 olika långivande företag i Sverige. Som interpellanten här sade kommer bortemot 10 000 ärenden till Kronofogdemyndigheten. Då kan man naturligtvis fundera över hur många lån det egentligen handlar om. När jag ställer mig frågan om dessa lån är önskvärda på marknaden kan jag samtidigt förstå att det vid speciella tillfällen kan vara bra att snabbt få ett lån. Men nackdelarna är så pass stora att det är alldeles uppenbart att något måste göras åt detta. I vårt samhälle måste vi på olika sätt hjälpa till så att personer som har väldigt lätt för att falla för en frestelse får en möjlighet att tänka efter. Detta med tidsaspekten är, tycker jag, det absolut viktigaste att se över. Vi vet också att man beträffande dessa lån till stor del riktar sig till unga människor, kanske speciellt till dem som behöver inte bara få tid att tänka efter utan också en del information om vad det egentligen handlar om. Jag för min del tycker att det, med tanke på den utveckling vi sett, är rätt självklart att en kreditprövning och en kreditprövningstid behövs. Vi behöver få uppgifter om effektiv ränta, och vi behöver överväga kravet på en revers vid lån. Något som jag tycker är tråkigt och som framgick i programmet Uppdrag granskning är att vi i varje fall hittills inte har sett att någon låntagare har ifrågasatt om man inte blir ett offer för ocker. En sådan bestämmelse finns faktiskt kvar i vår lagstiftning. Visserligen har den inte hanterats särskilt mycket under 1980- och 1990-talen och hittills under 2000-talet. Men den finns kvar. Jag drömmer om att någon låntagare vågar göra en invändning i domstol. En kronofogde har uttalat att sms-lånen är en motorväg rakt in i skuldfällan. Som många känner till har vi ett arbete i gång där inte minst jag själv har fått på min lott att titta närmare på frågan om överskuldsatta personer i vårt land - hur många de är, varför de är överskuldsatta och varför skuldsaneringslagen inte fungerar tillräckligt. I den delen tycker jag att vi har ett väldigt gott arbete i gång; naturligtvis tycker jag det. Jag tycker också att det svar som justitieministern här i dag har givit oss - att man arbetar med de här frågorna, bland annat frågan om kreditprövningen, i departementet - är väldigt bra. Jag hoppas att det finns möjligheter för departementet att inom en ganska snar framtid komma vidare.

Anf. 82 Anti Avsan (M)
Fru talman! Christina Axelssons interpellation är utformad på ungefär samma sätt som andra interpellationer i ämnet som har ställts företrädesvis till justitieministern. I interpellationen uttrycks bekymmer över utvecklingen när det gäller snabba krediter, främst sms-lån. Frågeställningarna beträffande kreditprövning, kreditgivning och snabba lån har många olika aspekter. Några av dessa aspekter gäller konsumentskydd, möjligheten att ta upp lån på en marknad samt den enskildes rättshandlingsförmåga och personliga ansvar å den ena sidan och kreditgivarens ansvar å den andra sidan. Det finns också, som Jan Ertsborn tidigare var inne på, regler i avtalslagen som skulle kunna tillämpas i dessa situationer, bland annat bestämmelsen om ocker. Utöver reglerna i avtalslagen finns det ett antal bestämmelser i konsumentkreditlagen. Enligt den lagen innebär god kreditgivningssed att även konsumentens intressen ska tas till vara med tillbörlig omsorg. Innan en kredit beviljas ska kreditprövning ske. Det finns i och för sig vissa undantag för engångskrediter med kortare kredittider, om kreditbeloppet ska betalas på en gång eller vid krediter som rent allmänt avser mindre belopp. Det är förvisso korrekt att sms-lån typiskt sett faller utanför kravet på kreditprövning, men skälet till det undantaget i konsumentkreditlagen är enligt förarbetena en bedömning med utgångspunkten att risken normalt är liten för att sådana krediter skulle medverka till konsumenters överskuldsättning. Nu kan vi säga att även små lån nog många gånger kan vara bekymmersamma, inte minst för personer som redan befinner sig i ekonomiskt svåra situationer. Om någon befinner sig i en sådan svår situation ligger det nära till hands att acceptera sämre lånevillkor än vad andra personer skulle ha accepterat. För närvarande pågår, som tidigare nämnts, ett arbete inom EU gällande konsumentkreditdirektivet. Det föreslagna direktivet är ett så kallat maximidirektiv med syfte att åstadkomma fullständig harmonisering inom det reglerade området. Enligt förslaget till direktiv ska kreditgivaren göra en prövning av konsumentens kreditvärdighet på grundval av de korrekta upplysningar som konsumenten lämnat och i förekommande fall genom sökning i relevanta databaser. Konsumentkreditdirektivet ska snart behandlas i Europaparlamentet för andra gången. Så sent som i går behandlades lagstiftningsresolutionen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. En av frågorna som behandlades gällde den undre gränsen för direktivets tillämpningsområde, alltså var den ska gå. Gränserna som diskuteras är 200 euro eller 500 euro. Om direktivet också ska träffa krediter med lägre belopp, till exempel sms-lån, kan man tycka att 200 euro vore en rimlig undre gräns. Det intressanta i sammanhanget är dock att Christina Axelssons kamrater i den socialdemokratiska gruppen i utskottet inte röstade för den lägre nivån, utan för 500 euro som nedre gräns. Fru talman! Christina Axelsson bör kanske börja med att diskutera frågan med sin partigrupp i Europaparlamentet eftersom frågan är i skarpt läge där.

Anf. 83 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag har även tidigare diskuterat sms-lån och snabblån med justitieministern, både genom interpellationer i kammaren och i form av skriftliga frågor, och jag vill ansluta mig till Christina Axelssons kritik av sms-lånen som företeelse. Att göra sms-lånen till en EU-fråga är lite märkligt, eftersom det är angeläget att här hävda nationell rätt. Den borde vara så snabb och funktionell att vi själva kunde justera sådana tråkiga företeelser. Smarta affärsidéer uppfinns för att kunna kringgå lagstiftningen, och i dag missbrukas konsumentkreditlagen genom att dessa företag lägger sig på just mindre engångskrediter. Dessutom har lånen en avgift i stället för ränta. Det är uppenbart att regeringen behöver agera mot denna snabbt växande företeelse. Den är ju så ny att ni knappast kan beskylla den tidigare regeringen för den, och nu är den i ett skarpt läge. Med tanke på att det är unga konsumenter som genom de smarta affärsidéerna utnyttjas till att använda sådana nya kreditmöjligheter måste den nuvarande regeringen agera. Konsumenterna behöver hjälp och stöd så att de inte ska kunna få dessa krediter. Det är naturligtvis bara att ansluta sig till de argument som Christina Axelsson och Jan Ertsborn använder när de beskriver företeelsen som sådan. Det visar vilka goda skäl det finns att vara kritisk mot den. Givetvis vill de som kommit på den smarta affärsidén fortsätta att använda sig av den och tycker att en smart affärsidé ska stödjas i stället för att ifrågasättas, motarbetas och stoppas. När kreditgivarna kringgår lagstiftningen för att genom snabba konsumentkrediter nå nya kunder och få dem att kortsiktigt konsumera, och när de uppenbarligen inte har någon logisk möjlighet att kunna betala tillbaka lånet inom en månad med tanke på den höga avgift som lånet har, bör regeringen agera för att stoppa det hela. Personligen tycker jag att regeringen haft tillräckligt med tid på sig för att tillsammans med olika statliga myndigheter agera för att täppa till möjligheten för snabbkrediterna och pröva möjligheten att kunna hävda att det är fråga om ocker just för att avgifterna har en sådan hög effektiv ränta på årsbasis. Det borde alltså vara möjligt att hävda att kreditprövning ska ske även vid mindre krediter. Jag hoppas att Beatrice Ask inte gör detta till en EU-fråga, utan att regeringen använder den nationella lagstiftningen för att stoppa de här företagen. Alternativet är att ändra i lagstiftningen så att de inte har möjlighet att fortsätta att använda sig av dessa så kallade smarta affärsidéer.

Anf. 84 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag tror att det är viktigt att driva den här frågan i EU av det enkla skälet att det som händer på Internet också händer i Sverige. Om Sverige låste allt skulle det inte hjälpa. Folk skulle kunna låna i alla fall, på något annat sätt. Låt mig också säga att man i dag i inremarknadsutskottet diskuterat konsumentkreditdirektivet och alldeles särskilt noterat den debatt och de erfarenheter vi har i Sverige. Vi får hoppas att man landar på 200 euro, bland annat för att man pekat på den svenska situationen. Det skulle i så fall inkludera de lägre beloppen, som det ju ofta handlar om. Även om så inte skulle ske finns det möjligheter för oss att göra något, men jag tror att det vore bra med en bastant ordning också på europeisk nivå. Christina Axelsson säger att det tar för lång tid och att vi måste göra något här hemma. Så särskilt lång tid tycker jag emellertid inte att det har tagit. Vi kan inte hasta fram lagstiftningsåtgärder. Däremot har myndigheter och andra agerat i dessa frågor. Konsumentverket har drivit två mål i Marknadsdomstolen; målen avgjordes i juli. Man har därmed fått en del riktlinjer vad gäller marknadsföringen, även om det kanske inte var det som jag tror att interpellanten hade önskat. Konsumentverket har också skrivit och framfört synpunkter till regeringen den 31 augusti, vilket vi tar på stort allvar, som jag nämnde tidigare. Dessutom har Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten satsat på information till unga och på ett samarbete med skolorna för att informera om lån, regler och annat. Vidare har Konsumentverket gjort en kartläggning på Internet i syfte att få kunskap om varför ungdomar tar dessa lån samt underlag för att veta hur de ska arbeta proaktivt. Jag tycker alltså att det görs en del bra saker. Samtidigt som vi har de här problemen och vi är beredda att agera vill jag ändå säga att man får passa sig för att inte bara se problemen. Det finns nog också kunder som, trots de här kostnaderna och villkoren som finns för de här lånen, uppskattar att det finns andra och enklare sätt att låna pengar på än att gå till banken och som är beredda att betala för det. Jag tycker inte att man ska moralisera över det. Det kan väl vara en bra möjlighet. Men jag tycker att vi ska se över låneformen, och det finns då förslag till åtgärder. Det handlar om krav på kreditprövning för sms-lånen. Det handlar om strängare krav på information om kostnader och reklam före ingående av avtal och om att få lite mer tid. Det är, som jag sade i mitt inledningssvar, ett arbete som pågår, och där jag tycker ändå att man agerar någorlunda skyndsamt. Det finns också möjligheter redan i dagens lagstiftning att ingripa mot oskäliga avtalsvillkor och förfaranden som innebär ocker. Jag tror att det var Jan Ertsborn som lyfte fram det. Frågan om kreditocker enligt avtalslagen har man inte prövat i domstol. Den har inte varit uppe där. Men jag kan föreställa mig att det finns unga som har ingått avtal på grund av lättsinne eller oförstånd, och då finns det faktiskt en bestämmelse om ocker, som innebär att avtalet är ogiltigt under förutsättning att räntan eller avgiften är uppenbart oproportionerlig. Det finns alltså verktyg för att hantera detta. Vi gör, som sagt, en hel del saker. Det är väl viktigt att vi gör det, men jag tror att vi också måste se till att vi på EU-nivå får direktiv som är bastanta.

Anf. 85 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Jag kan hålla med Beatrice Ask om att det är viktigt att vi får bastanta EU-direktiv och att de nogsamt prövas och diskuteras. Det är bra också att myndigheterna agerar. Jag tänker på de här webbaserade frågorna, som man har haft under oktober månad. Det ska verkligen bli spännande att se vad de kommer fram till. Och Kronofogdemyndigheten har haft information på en community som heter Apberget. Det man hela tiden återkommer till är den här snabbheten. Det är många gånger därför man väljer den här typen av lån. Men även om vi ska ha bra EU-direktiv, som vi alla ska rösta för, oavsett vilket parti vi tillhör, är det viktigt att vi också i Sverige har en ordentlig lagstiftning vad gäller den information som man får innan man ingår ett sådant här avtal. Jag har också tittat på det här med ocker och hur man ska kunna bedöma det. Vad jag förstår är något fall uppe nu där man ändå håller på att pröva om det faktiskt ska gå. Jag vet inte hur det kommer att gå med det. Men det är viktigt att vi tar till de redskap vi har. Vi vet ju att det innan vi har fått ett EG-direktiv på det här området kommer att rinna ganska mycket vatten under broarna, och det kommer att bli många fler ungdomar som hamnar i det här låneträsket. Det är förresten inte bara ungdomar. Jag hade några gästar i riksdagen i dag från Långholmens folkhögskola som kunde vidimera att det är ganska vanligt över huvud taget bland personer som kanske inte har så mycket pengar att röra sig med. Det är då ett enkelt sätt och också ett sätt att slippa ifrån den här kreditprövningen. Kronofogdemyndigheten har visat att av dem som är anmälda för att de inte har betalat sina sms-lån är det hela 60 procent som sedan tidigare har en anmärkning på sig. Därför vore det, tycker jag, ganska enkelt att säga att det måste vara någon typ av kreditprövning innan man kan göra det här. Och man ska naturligtvis inte kunna få pengarna så snabbt. Det måste gå någon dag eller så, så att man hinner tänka: Måste jag verkligen köpa det här som jag blev så sugen på när jag såg det i skyltfönstret? Jag tror också, precis som ministern säger, att det är många ungdomar som tar den här typen av lån i oförstånd. Då måste vi också se till att vi hjälper de ungdomarna så mycket det bara går med en korrekt information, så att de verkligen får veta att det inte är gratis om de lånar 500 kronor en månad. Det kostar 39 kronor. 39 kronor av 500 blir ganska många procent, om man räknar på årsbasis i räntekostnader. Jag tycker att vi kan kräva av de här företagen att de ger en korrekt varuinformation om de tjänster som de erbjuder ungdomarna. Där skulle vi kunna börja, tycker jag.

Anf. 86 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! För att inte på något vis bli missförstådd och felciterad i framtiden vill jag betona att mitt inlägg inte hade till syfte att vi skulle förbjuda några sms-lån, utan min inställning är att det ska finnas en avtalsfrihet i det här landet där även sms-lån kan fungera, men vi behöver ha några villkor i samband med tagande av sådana här snabba lån. De villkoren, menar jag, är motiverade av att det finns personer som väldigt lätt faller för frestelser, som inte tänker efter och som helt enkelt behöver samhällets stöd när det gäller att tänka efter innan man ingår ett oförmånligt avtal. Jag tycker mig ha fått klara besked av justitieministern om att man överväger frågan om kreditprövning och informationsskyldighet när det gäller den effektiva räntan. Jag är övertygad om att det kan vara tillräckliga åtgärder för att stötta de här personerna som lätt faller för sådana här erbjudanden. Jag ser fram emot ett arbete och ett resultat från departementet och hoppas att det ska komma tämligen fort.

Anf. 87 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag kan väl passa på att nämna att den klassiska ockersituationen kallas för kreditocker. En sådan ockersituation kännetecknas av en låntagare som befinner sig i trängande behov av att snabbt förstärka sin ekonomi, vilket långivaren utnyttjar genom att låna ut pengar till en oskäligt hög ränta. När man hör hur de här lånen upptas tycker man ju att det låter ganska likt det som är den här klassiska ockersituationen. När det gäller frågan som sådan är det en fråga för EU, alldeles oavsett vad vi tycker om det. Och det är nog bra med tanke på att saker och ting, inte minst via Internet, rör sig över gränserna. Det talades om insikt förut. En sådan insikt bör också omfatta lagstiftningsprocessen, inte bara i Sverige, utan även i Europa. Jag har svårt att se att det nu finns några skäl att föregripa konsumentkreditdirektivet. Vi vet ju inte var gränsen ska gå för direktivets undre tillämpningsområde. Dessutom är det ett maximidirektiv som syftar till full harmonisering. Innan direktivet är beslutat vet vi inte heller med bestämdhet hur kreditprövningen ska ske. Men med tanke på att det här är ett reellt problem som för övrigt civilutskottet också ska beröra i en utfrågning i slutet av januari nästa år är nog min uppfattning att det finns goda skäl att överväga 200 euro som nedre gräns, om vi talar om direktivet. I andra hand finns det ju möjlighet att återkomma på nationell nivå också under direktivets gräns, i nationell lagstiftning. Men vi får avvakta direktivet först. Och jag har full tilltro till regeringens arbete när det gäller den här frågan.

Anf. 88 Egon Frid (V)
Fru talman! Ja, det vore ju synd om frågan avgörs före utfrågningen i civilutskottet den sista januari, för då får vi ställa in vår utfrågning. Vi kan ju skjuta på den tills efter det. Jag förstår logiken i Anti Avsans resonemang där. Mitt inlägg ska heller inte missuppfattas. Jag vill förbjuda sms-lån som företeelse. Jag tycker att det är beklämmande när kreditinstitut finansierar sin verksamhet med ytterligare spektakulära och tveksamma krediter, som sms-lånen är. Vi vet att det finns inkassoföretag som finansierar sin verksamhet, eller rättare sagt använder sin vinst till utlåning, via sms-lån. Det tycker jag visar vilken låg och tveksam nivå som kreditmarknaden har hamnat på. Att den behöver regleras ytterligare genom en skärpt lagstiftning är uppenbart. Jag moraliserar inte över människor som tar sms-lån. Jag moraliserar över företag, affärsverksamhet och kreditverksamhet som utnyttjar människor som befinner sig i en situation att de snabbt vill låna pengar. Då behöver samhället träda in för att skydda dessa människor och skapa förutsättningar för att detta inte ska fortgå och ske som i dag. Då måste vi naturligtvis reglera detta genom en skärpt lagstiftning. Jag ser gärna en nationell skärpt lagstiftning som sedan kan anpassas vidare, så att vi med stöd av detta får en kommande EU-lagstiftning som naturligtvis också kommer att påverka Sverige. Sms-lånen är kanske inte lika gränsöverskridande som Internethandeln. Men snabbkrediter via Internet kan jämställas med sms-lån. Men jag hoppas att regeringen skyndsamt förändrar lagstiftningen, så att sms-lånen kan stoppas.

Anf. 89 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag är angelägen om att denna fråga ska hanteras skyndsamt. Jag tror att det är väldigt bra att de besked som jag har fått i dag från EU är att en uppgörelse mellan parlamentet och rådet är nära förestående. Det innebär att ett beslut kan komma någorlunda snabbt. Det tror jag är väldigt bra. Det ger oss ledning i det agerande som vi planerar och bereder från departementets sida och som jag har nämnt. Jag ska bara avslutningsvis ta upp det som Christina Axelsson nämner om att snabbheten är ett problem. Vi är överens om det. Internet och många andra moderna företeelser i vårt samhälle präglas av väldigt hög hastighet. Snabba cash är inte bara en bok, det är lite grann en livsstil och en attityd också. Detta är ett stort problem, och jag tror att riksdagen har ett ansvar att fundera över vad man kan göra för att bidra till att ändå se till att människor tar sig tid till eftertanke. En del kan vi göra. Men jag tror också att det ligger ett stort ansvar i detta med informationsgivning och annat. Det är ändå på det sättet att någonstans kan man inte komma undan att även i det moderna samhället med hög hastighet, nya kommunikationskanaler och många som vill agera snabbt och erbjuda sina tjänster måste var och en kunna ta ett ganska stort personligt ansvar. Detta är svårt, och det är svårt för unga människor. Vi har ett ansvar för att arbeta mot alla dessa typer av frestelser också. Jag tror inte att vi kan skydda medborgarna mot precis allting därför att då förbjuder vi också det som kan vara bra erbjudanden. Men jag har förstått av debatten att riksdagsledamöter som har engagerat sig i denna fråga egentligen inte är ute efter att förhindra en ny tjänst utan att faktiskt se till att vi har ett modernt regelverk som gör att också denna typ av verksamhet fungerar enligt ordning-och-reda-principen och utifrån de värderingar och villkor som vi har haft för annan typ av långivning. Det är väl en ganska bra hållning? Vi har, som sagt, ett arbete i gång på departementet för att titta på frågan utifrån den svenska ståndpunkten. Men jag hoppas på ett snabbt beslut i EU också eftersom det underlättar. Om det sedan skulle göra att det känns lite fånigt att ha denna hearing i civilutskottet återstår att se. Jag tror att det är ett väldigt bra initiativ därför att det finns aspekter på dessa frågor som jag tycker att man mycket väl kan diskutera i riksdagen. Vi från departementet är i alla fall intresserade av att ta del av den utfrågning som är planerad.

Anf. 90 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Tack så mycket, ministern. Jag hoppas verkligen att du nu tar med dig detta tillbaka till departementet. Man märker ju här att vi är ganska eniga om att vi ytterst vill skydda konsumenterna - ungdomarna. När vi talar om vad man gör åt detta måste jag säga att ABF i min hemkommun Huddinge glädjande nog faktiskt har blivit beviljade en del pengar från Konsumentverket just för att öka kunskaperna om sms-lån, om mobilräkningar, om räntefria lån och hur man undviker skuldfällan. Det känns stimulerande att få jobba tillsammans med dem i den frågan. Jag hoppas att ministern nu ändå tar detta till sig och faktiskt ser till att någonting händer. Jag är nämligen orolig för att många när de börjar höra Bjällerklang och så vidare ute i shopparna griper detta halmstrå för att köpa det som är så åtråvärt och som de så gärna vill ge till någon. Men det kan komma väldigt mycket surt efter, och det är det ingen som är betjänt av, vare sig myndigheterna eller de personer som blir drabbade. Sjysta villkor med en tjänst - ja. Men man måste se till att det blir riktigt, och det är det som vi efterfrågar. Och där tycker vi att departementet får skynda på det arbete som man har inlett. Men detta måste till fort, och vi kan inte dra detta i långbänk.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.