Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Åtgärder mot bonussystem

Interpellation 2009/10:88 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-11-05
Anmäld
2009-11-05
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-11-17
Sista svarsdatum
2009-11-19
Besvarad
2009-12-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 november

Interpellation

2009/10:88 Åtgärder mot bonussystem

av Monica Green (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Några månader efter det att regeringen beslutat att det skulle vara tillåtet att fördubbla bonusar i statliga bolag vände regeringen helt om. Plötsligt började flera statsråd offentligt kritisera de som tog ut bonusar. Regeringen påstod att trycket ökade på bankerna i riktning att sluta ge sina ledningar bonusar. Det framställdes krav på begränsningar för såväl bonusar som löneökningar.

Dessutom skulle ett omfattande arbete starta internationellt i EU och inom G20-länderna om att ta bort bonusar till bankdirektörer. Men nu visar det sig att arbetet inte alls givit resultat – det vill säga tvärtom vad statsministern sade efter EU:s toppmöte i Bryssel:

– Som jag ser det, sprack bonusbubblan i kväll.

Som EU:s ordförande deltog statministern i G20:s toppmöte i Pittsburgh. Efter mötet påstod statsministern att det varit en stor framgång för Sverige och för EU i frågan om bonusar på finansmarknaderna och han välkomnade väldigt mycket slutsatstexterna.

Enligt Svenska Dagbladet har Financial Stability Board, som har fått G20:s uppdrag att utforma de nya reglerna, står det inte att rörliga ersättningar ska bort. Där står det att för högre bankchefer och andra anställda gäller att ”en betydande del av ersättningen skall vara rörlig”.

Statsministern har hittills inte varit framgångsrik i att omsätta hård retorik om bonusexcesser i praktisk handling.

Hur avser statsministern att agera för att uttalandena om bonus också ska resultera i praktisk handling?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:88, Åtgärder mot bonussystem

Interpellationsdebatt 2009/10:88

Webb-tv: Åtgärder mot bonussystem

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mats Odell (Kd)
Anf. 24 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Monica Green har frågat statsministern hur denne kommer att agera i fråga om reglering av bonussystem. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag kommer att inleda med att säga några ord om vad regeringen har gjort och därefter redovisa vad det nya regelverket innebär. Sedan den globala finanskrisens utbrott har en internationell samsyn växt fram på att olämpligt utformade ersättningssystem har varit en viktig bakomliggande orsak till krisen. Det gäller framför allt ersättningssystem vars utformning har bidragit till kortsiktigt risktagande utan hänsyn till effekter på institutens långsiktiga utveckling, de vidare effekterna på samhällsekonomin och, i förlängningen, för skattebetalarna. Till följd av finansmarknadernas alltmer globaliserade natur kan nya kriser inte förhindras genom enbart nationella åtgärder. Nya regleringar måste sökas i internationella forum och omfatta så många stater som möjligt för att ge avsedd effekt. Regeringen har därför varit mycket pådrivande inom EU och G20 för att få en skarp och effektfull reglering på plats. Ett av de första initiativen till en internationell reglering skedde genom den rekommendation om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn som EU-kommissionen lämnade i april i år. Regeringen har uppdragit åt Finansinspektionen att genomföra rekommendationen i Sverige och att redovisa hur de företag som omfattas har anpassat sig till dess innehåll. Ett remissförfarande av inspektionens förslag har nyligen avslutats och bindande regler avses vara i kraft från den 1 januari 2010. Under ordförandeskapet har Sverige företrätt EU inom ramen för G20 och varit hårt drivande i bonusfrågan. Resultatet blev den globala överenskommelse som ingicks vid toppmötet i Pittsburgh, där alla G20-länderna förband sig att omedelbart genomföra kvalificerade riktlinjer om hantering av ersättningssystem från Financial Stability Board. Dessa riktlinjer har därefter beaktats i den kommande EU-gemensamma regleringen och i Finansinspektionens förslag. Under hösten har det svenska ordförandeskapet även arbetat aktivt för att nå en överenskommelse om en tvingande EU-gemensam reglering avseende ersättningssystem i banker och värdepappersföretag. Arbetet har lett fram till en överenskommelse mellan medlemsstaterna, och nu följer ett förfarande mellan rådet och Europaparlamentet. Den föreslagna regleringen innebär att det införs tvingande regler som ska motverka olämpligt utformade ersättningssystem från den 1 januari 2011. Enligt regleringen ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att reglerna följs och kunna besluta om sanktioner vid överträdelse av dessa. För svenskt vidkommande kommer dessa regler i praktiken att genomföras redan vid årsskiftet genom den reglering som nu färdigställs av Finansinspektionen. Det svenska ordförandeskapet har också föreslagit en motsvarande reglering i det pågående lagstiftningsarbetet om en EU-gemensam reglering angående förvaltare av alternativa investeringsfonder, det så kallade AIFM-direktivet. Gemensamt för all den reglering som nu är på väg att genomföras är att den utgör ett definitivt stopp för bonusar som premierar osunt och kortsiktigt risktagande. De finansiella företag som väljer att ha ett system med rörlig ersättning måste kunna visa att det är förenligt med ett långsiktigt värdebyggande och sunt risktagande. Detta görs genom krav på en stark koppling mellan ersättning och långsiktigt resultat. En väsentlig del av en eventuell rörlig ersättning ska kunna skjutas upp under flera år, och en sänkning eller ett totalt avlägsnande av all uppskjuten ersättning ska vara möjlig vid resultatförsämring. Underlaget för nedsättning eller avlägsnande vid resultatförsämring kan således bestå av flera års uppskjuten rörlig ersättning. Ersättning får naturligtvis inte heller betalas ut om den undergräver företagets finansiella ställning. Regleringen innebär alltså sammantaget ett definitivt stopp för den bonuskultur som har premierat osunt risktagande. Det är min och regeringens förväntan att den reglering som införs i Sverige ska förhindra olämpligt utformade ersättningssystem. Vi har även starka förhoppningar om att medlemsstaterna och Europaparlamentet snarast ska nå en överenskommelse om den tvingande EU-gemensamma reglering på området som jag nyss nämnde samt att regleringen successivt utvidgas även till andra delar av finanssektorn. Signalen från Sveriges och andra EU-länders regeringar är således tydlig. Tiden för bonusar som premierar osunt risktagande är över. Det är min och regeringens övertygelse att varje ansvarskännande finansföretag inser de nya tingens ordning och omedelbart anpassar sina ersättningssystem för att möta de nya kraven.
Monica Green (S)
Anf. 25 Monica Green (S)
Fru talman! Tack för svaret! Jag vet inte vem jag ska lita på. Den borgerliga regeringen har haft lika många uppfattningar om bonusar som det finns statsråd i regeringen. Först släppte ni bonusar fritt och sade att det var bra med bonusar i de statliga företagen. Bara några månader senare kom ni på att det kanske inte var så bra, inte så folkligt, och regeringen vill vara folklig. Då skulle bonusarna minska i de statliga bolagen. Sedan har ni bytt åsikt allteftersom vinden har blåst. Senast ut i debatten var Fredrik Reinfeldt, men då är inte det sista sagt. Han sade när han gick ut från G20-mötet att bonusbubblan hade spruckit. Påståendet var helt fel. Det var inte alls någon bonusbubbla som hade spruckit den kvällen. Statsministern försökte skära pipor i vassen och även han verka lite folklig. Han är inte den enda, som jag sade inledningsvis. Maud Olofsson har tyckt att det har varit bra med bonusar. Sedan tyckte hon det var dåligt. Anders Borg har sagt att bankdirektörerna festar som om det vore 1999, och det är nu faktiskt 2009. Trots alla de olika uppfattningarna händer ingenting. Kanske är det just för att regeringen har varit så otydlig. Regeringen har gång på gång bytt fot om hur det egentligen är. Är det bra eller är det dåligt med bonusar? Vill ni? Kan ni? Ska ni? Det är mina frågor. Vill ni ta bort bonusarna? Ska ni göra det? Kan ni över huvud taget ta bort bonusar? Det är intressanta frågor. Det är fråga om en privat marknad. Frågan är om den höga retoriken som regeringen har använt sig av under hösten, att det är fult och dumt med bonusar, innebär att ni verkligen kan och ska ta bort bonusar. Det kanske bara är ett spel för gallerierna. Det är kanske så att den moderate partisekreteraren Schlingmann försöker hitta på dimridåer: Nu har vi kastat ut för många från sjukförsäkringen, det blev visst för många arbetslösa, vi har lyckats med uppsåtet att öka klyftorna, vi måste komma bort från att folk uppfattar oss som så kalla och hårda och nu måste vi vara lite folkliga och vara emot bonusar. I själva verket har ni ingenting att sätta emot när det gäller bankerna och bankdirektörerna. Nu räknar Mats Odell upp en mängd åtgärder som har vidtagits. Regeringen ska ha varit pådrivande. I många andra fall har regeringen inte varit pådrivande under ordförandeskapet. Den borgerliga regeringen har påstått att när man är ordförande i EU kan man inte ha en egen åsikt utan man ska försöka balansera de olika ländernas åsikter. Frågan är om ni verkligen har varit pådrivande eller om detta kommer från andra som nu har insett att marknaden måste regleras i fråga om miljardbonusar och miljardrullningar på Wall Street och i Sverige. Vill Mats Odell över huvud taget ändra detta? Vill regeringen? Kan regeringen? Ska regeringen ta bort bonusar?
Mats Odell (Kd)
Anf. 26 Mats Odell (Kd)
Jag vill påminna om att det har varit mycket spekulationer om vad andra tycker, tänker och säger som inte har möjlighet att försvara sig här.
Monica Green (S)
Anf. 27 Monica Green (S)
Fru talman! Monica Green uppfyllde nog alla rimliga krav på folklighet. Problemet var att det saknades en del saklighet i Monica Greens presentation. Jag har här beskrivit hur man inte bara på EU-nivå utan också på global nivå har fattat beslut som implementeras i bindande lagstiftning, inte bara i USA och andra världsdelar utan också i Europa och i Sverige. Jag kan försäkra Monica Green att hon kommer att få svar på sina frågor före jul när Finansinspektionen kommer med sitt förslag, som har varit ute på remiss, om hur sakerna ska implementeras för svenska institut. Det kommer att gälla retroaktivt, Monica Green, från och med den 1 januari 2009, det vill säga det som har tjänats in under det här året och framåt. Vi kommer att visa att vi menar allvar. Monica Green får gärna återkomma med frågor när förslaget har presenterats.
Mats Odell (Kd)
Anf. 29 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag kan också upprepa mig och säga att regeringen har en samlad uppfattning att det är absolut nödvändigt att få ett stopp på den bonuskultur som har premierat ett osunt risktagande, som har förvärrat den här krisen, som har fördjupat den och som har förlängt den. Det är därför som Sverige har varit pådrivande genom alla de processer som vi har haft ansvar för. Jag vet inte om Monica Green har noterat att det är Sverige som är ordförande i EU, att det är vi som har lett de rådsarbetsgrupper som har fått fram de här förslagen och som har fått dem i hamn i en politisk överenskommelse så sent som den 2 december. Jag tycker att Monica Green har en viss uppförsbacke i sin argumentation. Det är också bakgrunden till att vi har drivit på. Jag ska ge ett rakt svar till Monica Green: Ja, vi vill, vi kan och vi ska.
Monica Green (S)
Anf. 30 Monica Green (S)
Fru talman! Jag förstod att Mats Odell inte lyssnade på mitt tidigare inlägg. Han kanske var fullt upptagen med att få några repliker från sin sekreterare. Men jag kan ta det igen. Eftersom jag sitter i EU-nämnden har jag fått höra att statsråden som kommer dit berättar: Nej, Sverige kan inte ha någon uppfattning eftersom vi är ordförande just nu. Vi har bara till uppgift att försöka balansera de olika ländernas uppfattningar. Det är av det skälet som jag nu frågar om Sverige verkligen har varit pådrivande. Jag har hört så många andra statsråd som säger just det: Nej, vi måste ligga lågt här. Vi kan inte gå före de andra, och vi kan inte driva på. När vi är ordförande har vi till uppgift att sy in alla, och då får vi ligga lågt. Därför ställde jag frågan. Nu säger Mats Odell att ni har varit drivande. Då har Mats Odell varit annorlunda än de andra ministrarna som har agerat i EU, för i EU-nämnden har vi nämligen fått höra att det inte går att driva frågor när man är ordförande, vilket vi har varit frågande till. Men Mats Odell kanske är undantaget som bekräftar regeln. Mats Odell påstår att han har varit så framgångsrik, att det är han som har drivit de här frågorna och att det är Sverige och regeringen som har fått det här på plats, och den 2 december bestämde man sig för bindande avtal. Ja, det ska bli intressant att se om de kommer på plats och vad som händer med de bonusar som betalas ut, med det miljardregn som sker från storbankernas sida till bankdirektörerna. Det ska bli intressant att se. Nu lägger Mats Odell till att man åtminstone ska ta bort de skadliga. Min fråga kvarstår: Vilka är de skadliga bonusarna?
Mats Odell (Kd)
Anf. 31 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Den 13 juli lade kommissionen fram sitt förslag till CRD 3, kapitaltäckningsdirektiv nr 3. Där fanns förslag till regleringar av bonusar och andra ersättningar. Sedan gick det en tid, och så kom uppgörelsen i Pittsburgh. Då tog det svenska ordförandeskapet, i detta fall under min ledning, initiativet till att också lägga in Pittsburgh-slutsatserna, som skärpte upp bonusdelen mycket kraftfullt i detta kapitaltäckningsdirektiv som vi nu har nått en politisk överenskommelse omkring. Där är vi i mål. Vad gäller Sverige kommer alltså Monica Green att få se detta före jul, när Finansinspektionen kommer med sina slutsatser efter att ha lagt fram sitt förslag, som har varit ute på remiss och som kommer att börja gälla retroaktivt också under detta år. Jag vet inte vad mer Monica Green kan begära.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.