åtgärder för att minska sjukskrivningar

Interpellation 1999/2000:214 av Pethrus Engström, Désirée (kd)

den 3 februari

Interpellation 1999/2000:214

av Désirée Pethrus Engström (kd) till statsrådet Ingela Thalén om åtgärder för att minska sjukskrivningar

Den senaste tiden har medierna åter rapporterat om hur sjukskrivningskostnaderna ökar. Riksförsäkringsverkets beräkningar för hur mycket sjukförsäkringen kommer kosta under år 2000 har redan falerat. RFV beräknade kostnaden till 29 miljarder, medan man nu i en prognos spår att slutnotan kommer hamna på 31 miljarder för år 2000. Anna Hedborg som är generaldirektör för Riksförsäkringsverket menar att det mycket väl kan hamna på 38 miljarder år 2001. I så fall har kostnaden fördubblats sedan 1998. Anna Hedborg har tidigare sagt att pengarna räcker, men har nu tydligen fått revidera sin uppfattning.

Vi kristdemokrater har under höstens budgetdebatt, försökt varna för regeringens passiva hållning till de skenande kostnaderna i sjukförsäkringen. Om ingenting görs för att bromsa kostnaderna kan Sveriges ekonomi ta allvarlig skada. Och medborgarnas rättmätiga krav på hjälp med rehabilitering har inte kunnat uppfyllas.

Försäkringskassorna har minskat sin personalstyrka med 22 % fr.o.m. budgetåret 1995/96. Försäkringskassorna kommer att fram till år 2005 genomgå ett stort förändringsarbete (Vision 2005) som drivs av RFV. Detta moderniseringsarbete är välkommet, men det kommer också att kosta pengar. Framför allt ska IT-stödet förbättras och införas för 75 % av all ärendehantering. Man avser också att förändra personalstrukturen. Kostnaderna för moderniseringsarbetet exlusive det nya reformerade pensionssystemet beräknas kosta 4,4 miljarder fram till år 2005. RFV gör bedömningen att dessa kostnader under vissa förutsättningar kan tas inom nuvarande ekonomiska ramar genom ökad effektivisering. Samtidigt önskar de en förhöjd anslagskredit. År 2000 har de begärt 8 % och år 2001 önskar man så mycket som 17 % i anslagskredit. Detta ska man sedan betala tillbaka med rationaliseringar.

Med detta som bakgrund ställer man sig förstås frågan om försäkringskassorna med nuvarande personalstyrka kommer klara av sina uppgifter: Att klara det ökade antalet sjukskrivningar och sätta in rehabiliteringsåtgärder. Att hantera det nya reformerade pensionssystemet och samtidigt genomgå ett stort förändringsarbete. Detta synes som övermäktigt samtidigt med alla andra åtaganden.

De fackliga organisationerna är kritiska till kostnadsberäkningarna från RFV. Därutöver har yrkesinspektionen granskat flera kassor och ålagt dem att begränsa arbetsbelastningen. Justitieombudsmannen har också riktat kritik mot kassornas handläggning av olika ärenden, som ofta brister ur rättssäkerhetssynpunkt. Man skulle vilja kalla den "statliga försäkringsbranschen" en krisbransch.

Statsrådet Ingela Thalén har i budgetdebatten den 14 december hävdat att man ska avvakta den utredning som pågår, och som handlar om hur man ska sänka kostnaderna i sjukförsäkringen. Men tyvärr dröjer det. I budgetpropositionen står det att slutrapporten från utredningen ska komma senast den 31 maj i år. Under en frågestund den 9 december 1999 sade dock statsrådet Ingela Thalén att en delrapport ska komma i juni medan en slutrapport ska komma i december i år. Det vore klargörande att få veta när den kommer och om riksdagsledamöterna kommer att kunna följa utredningen på något sätt.

Det kan inte vara produktivt att ingenting göra förrän utredningen har kommit. Detta kan inte anses vara ansvarsfull politik. "Tidiga åtgärder" är viktiga eftersom vi vet att ju längre tid en person går sjukskriven desto större är risken att personen inte kommer tillbaka i arbete. Går sjukskrivningstiden över ett år ökar risken för att sjukbidrag och senare sjukpension blir lösningen. Detta för att ingen på försäkringskassan tagit itu med att sätta i gång en rehabiliteringsutredning. Arbetsgivarna har ett ansvar att initiera en rehabiliteringsutredning men försäkringskassan har det yttersta ansvaret för att åtgärder kommer till stånd. Detta ansvar hinner man nu inte ta, eftersom man enligt regeringens budgetproposition har fört över resurser från rehabiliteringsarbetet till att betala ut sjukpenning. Detta innebär att när sjukskrivningarna ökar så finns det inte tillräckligt med personal på kassorna som kan ta tag i rehabiliteringsarbetet.

Hur avser regeringen att snabbt komma till rätta med de skenande sjukskrivningskostnaderna i den prekära situation som försäkringskassorna befinner sig i?

Bedömmer statsrådet Ingela Thalén att RFV:s ekonomiska kalkyler för moderniseringen av försäkringskassorna håller?

Det borde vara av största vikt att någon form av akut åtgärd sätts in i avvaktan på utredningen. Det kan t.ex. röra sig om att varje kassa får resurser att ta in tillfällig personal som kan arbeta med utbetalningar och att en enhet med mer vana kassaarbetare får avsättas särskilt för att sätta i gång med rehabiliteringsutredningar. Kan statsrådet Ingela Thalén tänka sig en sådan åtgärd?