Återinförande av friåret
Interpellation 2010/11:213 av Lillemets, Annika (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-02-17
- Anmäld
- 2011-02-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2011-03-10
- Besvarad
- 2011-03-15
- Svar fördröjt anmält
- 2011-03-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 februari
Interpellation
2010/11:213 Återinförande av friåret
av Annika Lillemets (MP)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Friåret var något så sällsynt som en sann vinna–vinna-lösning. Friårsreformen var såväl en frihetsreform som en mycket effektiv arbetsmarknadsåtgärd. Friår innebär, enkelt uttryckt, att en person med anställning byter plats med en arbetslös under en tid. I Sverige kunde, på Miljöpartiets initiativ, ett antal anställda ta ledigt tre till tolv månader medan en arbetslös vikarierade för den friårslediga, från 2005 tills den moderatledda regeringen tog bort möjligheten 2007. Den friårslediga fick ersättning motsvarande 85 procent av den arbetslöshetsersättning som hon eller han skulle ha fått som arbetslös. Vikarien fick vanlig lön. De långtidsarbetslösa som vikarierade för de friårslediga fick riktiga arbeten under en tid och därmed värdefull arbetslivserfarenhet och lättare att få anställning. I Finland har man liknande goda erfarenheter av alterneringsledigheten, den finska motsvarigheten till friåret. Alterneringsledigheten fanns på prov i flera år och sedan ett år tillbaka är den permanent. I Finland har politiska partier, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och allmänhet gått från att vara kritiska till reformen till att se dess fördelar.
Friåret väckte starka känslor, både för och emot. Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Friåret är ett konkret uttryck för en positiv syn på människor och arbete, att människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar är en grundsten i grön ideologi. Människors kreativitet och vår ständiga förmåga att finna nya lösningar är en förutsättning för att vi ska nå ett långsiktigt hållbart samhälle. Det grundläggande mänskliga behovet att behövas, få bidra till det gemensamma bästa efter förmåga och få utlopp för sin skaparkraft kan tillgodoses på olika sätt varav lönearbete bara är ett, ofta överskattat. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är nämligen inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att oavlönat arbete kan vara mycket viktigt. Lönearbete är bara en del av arbetet och arbetet är bara en del av livet. Utifrån grön människosyn är det också en främmande tanke att ”samhället” till varje pris oavbrutet måste sysselsätta vuxna människor, som vore de barn, som hittar på ofog om de inte hålls upptagna med något, meningsfullt eller ej. Både individer och samhälle har mycket att vinna på att låta dem som vill få en paus från arbetslivet medan andra får chansen att jobba i deras ställe.
Arbetsmarknadsåtgärder ska hjälpa människor att finna nytt arbete och arbetsgivarna att finna lämpliga personer att anställa. Att människor tvingas utföra meningslösa eller rent av förnedrande aktiviteter i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsprojekt är helt oacceptabelt utifrån den gröna synen på människan som ansvarstagande och kreativ. Friårsvikariat däremot ger riktig lön och riktiga arbetsuppgifter och större chans att få nytt jobb därefter.
Därför frågar jag om och i så fall hur, arbetsmarknadsministern avser att agera för att återinföra friåret.
På vilket sätt har arbetsmarknadsministern beaktat resultatet för friårsvikarierna under det svenska friåret?
Har arbetsmarknadsministern även tagit del av erfarenheterna från den finska alterneringsledigheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:213
Webb-tv: Återinförande av friåret
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:72 Tisdagen den 15 marsProtokoll 2010/11:72 13 § Svar på interpellation 2010/11:213 om återinförande av friåret
Protokoll från debatten
Anf. 57 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Annika Lillemets har frågat mig om och i så fall hur jag avser att agera för att återinföra friåret. Hon har också frågat mig på vilket sätt jag har beaktat resultatet för friårsvikarierna under det svenska friåret och om jag även har tagit del av erfarenheterna från den finska alterneringsledigheten.
Mitt svar på den första frågan är enkelt - nej, jag avser inte att verka för att återinföra friåret. Att återinföra friåret skulle innebära att arbetsutbudet hålls tillbaka i ett läge där arbetskraftsefterfrågan ökar. I stället vill jag främja arbetsutbudet och sysselsättningen, vilket är viktigt inte minst för att möta den demografiska utmaningen samt för att öka den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna.
Men framför allt vill vi fokusera resurserna på dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar ska erbjudas insatser av hög kvalitet. Jag har också bett Arbetsförmedlingen att återkomma med information om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att öka möjligheterna för människor att få ett arbete efter jobb- och utvecklingsgarantins fas 3.
Nu till frågorna om hur jag har beaktat resultatet för friårsvikarierna under det svenska friåret och om jag har tagit del av erfarenheterna från den finska alterneringsledigheten.
Såväl i Sverige som i Finland visar forskningen att arbetsmarknadseffekterna för friårslediga är negativa, men att vikarierna för de friårslediga i viss mån kan stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Regeringen har valt att fokusera på mer effektiva och riktade insatser för att se till att resurserna går till dem som har störst behov. Vi har genomfört en rad satsningar för att arbetslösa ska kunna upprätthålla den viktiga kontakten med arbetslivet, exempelvis genom anställningsstöd och praktikinsatser.
Från och med den 1 februari 2011 är det mer förmånligt för arbetsgivare att med särskilt anställningsstöd anställa personer som varit arbetslösa under lång tid. Även instegsjobben har förstärkts i syfte att ytterligare öka möjligheterna för dem som har en svag förankring på arbetsmarknaden.
För att förhindra att människor hamnar i långvarig arbetslöshet har regeringen i samband med den djupa lågkonjunkturen genomfört stora satsningar på arbetspraktik. Regeringen bedömer att det finns utrymme för ca 14 000 årsplatser i praktik under 2011. Vidare har regeringen infört nystartsjobb, en insats som tar sikte på människor som av olika anledningar har varit borta från arbetsmarknaden en längre tid och som behöver hjälp att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Åtgärden friår krävde stora arbetsförmedlingsinsatser. Betydande administrativa resurser togs i anspråk på arbetsförmedlingskontoren och skapade mindre tid över till Arbetsförmedlingens egentliga jobb - att förmedla arbeten till arbetssökande.
Anf. 58 Annika Lillemets (Mp)
Fru talman! Först vill jag tacka arbetsmarknadsministern för svaret på mina frågor. Att ministern väljer att inte verka för att återinföra friåret är svårt att förstå utifrån flera perspektiv. Det gäller inte minst dess nytta för de arbetslösa och även synen på människor och arbete.
Friår innebär enkelt uttryckt att en person med anställning byter plats med en arbetslös under en tid. I Sverige kunde, på Miljöpartiets initiativ, ett antal anställda ta ledigt i tre till tolv månader medan en arbetslös vikarierade för den friårsledige. Det gällde från 2005 fram till att den moderatledda regeringen tog bort möjligheten 2007. Den friårsledige fick ersättning motsvarande 85 procent av den arbetslöshetsersättning som hon eller han skulle ha fått som arbetslös, och vikarien fick vanlig lön.
Friårsreformen var en kombinerad frihetsreform och arbetsmarknadsreform. Intresset var stort, och långt ifrån alla som ansökte om friår fick det.
I Finland finns en motsvarighet till friåret, nämligen alterneringsledighet. Efter en försöksperiod som inleddes 1996 infördes en visstidslag 2002. Nu har man valt att permanenta alterneringsledigheten. I Finland har fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, samtliga partier och allmänheten gått från att vara kritiska till reformen till att i stället se dess fördelar. En saklig och sansad debatt och omvärdering vore välgörande även i Sverige.
Statsrådet påpekar helt riktigt att forskningen visat att friårsvikariernas ställning på arbetsmarknaden stärks. Ja, friårsvikariat innebär ju riktiga arbetsuppgifter och riktig lön, en fot in på arbetsmarknaden och värdefull erfarenhet som ökar chansen att få nytt jobb därefter. Friår är alltså en utmärkt arbetsmarknadsåtgärd. Det är inte den enda, men den är utmärkt.
Jag undrar på vilket sätt det är bättre att betala människor - om än alldeles för lite - för att utföra meningslösa och rent av förnedrande aktiviteter i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsprojekt, vilket tyvärr förekommer.
Arbetsmarknadsministern anför som skäl mot friåret att arbetskraftsefterfrågan ökar. Arbetslösheten är dock fortfarande hög. Att dela mer rättvist på lönearbete och fritid vore alltså till nytta för alla. De friårslediga får en önskad och för många välbehövlig paus i arbetslivet samt möjlighet att förverkliga sina drömmar. Friårsvikarierna har jag redan nämnt, och arbetsgivarna är inte att förglömma. De får fler personer med större erfarenhet och kompetens att välja på när de behöver anställa.
Chansen att matcha arbetslösa med lediga jobb borde alltså rimligen öka om friåret återinförs.
Stora arbetsförmedlingsinsatser anförs vidare som ett argument mot friåret. Men att friåret skulle kräva stor administration är ingen naturlag - i Finland har arbetsförmedlingarna inte behövt förstärka för att hantera alterneringsledigheten. Varför skulle friår vara besvärligare att hantera i Sverige? Det finns alltså all anledning att lära av Finland även där.
Ministern menar att administrationen av friårsvikariat skulle ta tid i anspråk från arbetsförmedlarnas verkliga jobb, som är att förmedla arbeten till arbetssökande. Men det är ju precis det de gör när de förmedlar friårsvikariat. Vad är det för skillnad på dessa och andra jobb?
Nej, motståndet mot det svenska friåret är enligt min mening inte sakligt grundat. Det handlar som jag förstår det om helt andra saker, vilka jag återkommer till strax.
Anf. 59 Hillevi Engström (M)
Fru talman! I grunden har vi olika syn på arbete. Vi har en arbetslinje där vi tycker att alla som har möjlighet ska kunna ha ett jobb att gå till. Ett jobb betyder väldigt mycket. Det tror jag framför allt att man förstår om man har varit utanför arbetslivet.
Friår - att få betalt för att vara fri och ha en paus - är precis tvärtom. Vi behöver alla arbetade timmar på arbetsmarknaden, inte minst för att möta den demografiska utvecklingen. Vi behöver jobba mer, inte mindre. Jag kan ta ett exempel: Om man i Dalarna i dag har 100 personer som arbetar för att försörja äldre, sjuka och barn kommer dessa 100 personer inom en väldigt snar framtid - inom tio år - att behöva försörja drygt 90 personer.
Om vi ska klara av en skola i hög klass, sjukvård och alla våra utmaningar i samhället behöver vi fler som kan och vill bidra på arbetsmarknaden. Det är också därför alliansregeringen - tillsammans med Miljöpartiet, vill jag säga - också tycker att det är positivt med arbetskraftsinvandring. Vi vill att människor ska kunna komma till Sverige, starta företag eller bli anställda och bidra till att fler kan försörjas här i Sverige. I grunden har vi alltså olika syn på arbete.
Jag tror även att det finns en betydande risk, vilket också friåret i Sverige bevisade, att det blir en kvinnofälla. Det var nämligen en väldigt stor andel kvinnor som utnyttjade friåret. Kvinnor har som vi vet sämre förutsättningar på arbetsmarknaden och jobbar ofta inom vård, omsorg, handel och så vidare. Jag skulle tvärtom uppmuntra till ett arbetsliv som är inkluderande och där man orkar, kan och vill arbeta ända fram till pension eller, ännu hellre, längre upp i åldrarna. Det måste vara det som är den politiska utmaningen, i stället för att kvinnor ska ta en paus och försämra sina pensionsmöjligheter, sin livsinkomst och i längden också sina karriärmöjligheter.
I grunden delar jag alltså inte Miljöpartiets analys när det gäller friår.
Anf. 60 Annika Lillemets (Mp)
Fru talman! Visst behöver skattesystemet ses över. Det är fantasilöst att tänka sig att vi bara ska finansiera välfärden med skatt på alltmer arbete och konsumtion. Det är en stor diskussion som jag inte kan gå in på helt och hållet här.
Ministern anför alltså att arbetsmarknadseffekterna för de friårslediga varit negativa, och det är sant att de som varit friårslediga i Sverige inte arbetade i större omfattning efter friåret. De fick något lägre månadslön i genomsnitt, minskade inte sin sjukfrånvaro och gick något tidigare i pension. Men att utifrån detta avfärda friårsreformen ger enligt min mening uttryck för en snäv människosyn och en föråldrad och inskränkt syn på arbete och arbetsliv. De som varit friårslediga kanske prioriterar annat i livet än att maximera lön och tid på jobbet och en ständigt ökad konsumtion och materiell standard. I så fall är de föredömen för oss alla. Ska vi klara att hejda klimatförändringarna och utarmningen av naturresurser måste vi nämligen finna vägar bort från överdrivet lönearbete och den miljöbelastande överkonsumtion som det möjliggör.
Därtill visar forskningen att människor som har mindre materialistiska värderingar mår bättre än andra. De är helt enkelt i allmänhet mer nöjda och lyckliga. Ser man det så kan IFAU:s utvärdering tolkas som att friåret varit en framgång för de friårslediga på andra sätt än strikt ekonomiska. Människan är så mycket mer än en kugge i produktionsmaskineriet och en otillfredsställd konsument och så mycket större än sitt anställningsnummer och sitt kundnummer. Arbetslivsinstitutet utvärderade för övrigt också friårsreformen, men ur andra perspektiv, och drog andra och mer positiva slutsatser än IFAU.
Regeringen vill främja sysselsättningen, säger ministern. Men varför ska vuxna människor till varje pris ständigt sysselsättas, som om de vore barn som gör ofog om de inte hålls upptagna med något, meningsfullt eller ej. Friåret är ett sätt att åtminstone tillfälligt befria arbetet från den nu överspelade - borde vara det i alla fall - funktionen av disciplineringsinstrument. Det grundläggande mänskliga behovet av att behövas och få bidra till det gemensammas bästa efter sin förmåga och få utlopp för skaparkraft kan tillgodoses på olika sätt, varav lönearbete bara är ett. Bara för att någon avlönas för att utföra något är det inte säkert att det är meningsfullt eller nyttigt, och det finns också mycket oavlönat arbete som är väldigt viktigt. Lönearbete är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet.
Redan 1848 beskrev socialliberalen John Stuart Mill i sitt huvudverk
Nationalekonomins principer
hur samhället skulle kunna se ut när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. När de industriella framstegen minskar behovet av arbete i samhället såg Mill framför sig hur det kommer att finnas utrymme för kultur och andliga och sociala framsteg. Även nationalekonomen John Maynard Keynes förutsåg en ny epok i mänsklighetens historia när effektiviteten i produktionen ökat så att vi inte längre behöver slita så hårt. När människor fått sina materiella behov uppfyllda tänkte sig även Keynes att vi skulle inrätta oss själva och samhället därefter.
Vi är där nu. Friår vore inte det enda, men ett sätt att ta till vara möjligheterna till social och kulturell utveckling, ett steg på vägen framåt, i Sverige likaväl som i Finland - där går det ju bra. Jag är övertygad om att väldigt mycket kreativitet kan släppas loss när människor väl får frihet och förtroende, om vi vågar ge dem det.
Anf. 61 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Det var intressant att lyssna på interpellanten. Det är en ganska annorlunda syn, som jag respekterar men inte alls delar. Jag tycker att vi har en väldigt stor utmaning framför oss. De personer som står utanför ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det är det som mitt arbete fokuserar på. Alla som kan bidra till en arbetsgemenskap ska också få göra det.
Jag vill ändå återkomma till att jag tror att det skulle vara en enormt stor kvinnofälla. Det skulle sannolikt framför allt vara kvinnor som tog en paus från arbetslivet. Eftersom föräldraledigheten är så pass ojämnt fördelad kan man se otroligt negativa faktorer och vad det leder till att kvinnor aldrig kommer i kapp männen. Jag skulle över huvud taget vilja se ett mer jämställt samhälle, men att säga att man kan ta en paus och vara hemma i stället skulle inte vara lösningen. Jag tror, som jag sade i mitt första inlägg, på fler och bättre jobb, ett hållbart arbetsliv och ett inkluderande arbetsliv där man inte blir utslagen och där var och en får bidra efter förmåga. Inte minst tänker jag på de utrikesfödda som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, på våra funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga och på de ungdomar som inte har fått gå igenom en bra skola.
Jag tror att jag har utvecklat argumenten som regeringen har mot friår ganska väl. Jag vill bara återkomma till att min utmaning är att arbetslösheten ska sjunka ännu mer och att alla som vill ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden, inte att de som inte vill arbeta ska ta en paus. Det får man gärna göra, men då får man kanske också räkna med att man får bekosta den på annat sätt än genom skattemedel, för dem behöver vi använda på ett annat och bättre sätt.
Anf. 62 Annika Lillemets (Mp)
Fru talman! Jämställdhet kan också vara att män borde göra mer som kvinnor, inte bara att kvinnor borde göra mer som män. Jag menar att det finns all anledning att återinföra friåret, för det är något så sällsynt som en sann vinna-vinna-lösning. De friårslediga får makt över sina liv och chans att frigöra sin kreativitet och samla nya krafter, samtidigt som arbetslösheten, som ger så mycket olycka, minskar.
Friåret är en unik livskvalitetsreform, eftersom ledigheten är kravlös. En friårsledig är fri. Han eller hon har verklig makt över sitt liv under en begränsad tid. Kanske är det därför friåret väcker så starka känslor. De som fick chansen att ta en paus från arbetslivet var förstås mycket nöjda, liksom de arbetslösa som fick friårsvikariat. Friåret möter dock djupt känsloladdat och väldigt irrationellt motstånd i Sverige, men inte längre i Finland. Det här handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha.
Vår gröna människosyn uttrycks så här i Miljöpartiets partiprogram: "Människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar. Människors kreativitet och vår ständiga förmåga att finna nya lösningar är en förutsättning för att vi ska nå ett långsiktigt hållbart samhälle."
Men låt mig också citera Moderaternas idéprogram: "I tider av snabba förändringar passar den positiva synen på människans möjligheter bättre in än misstrons och missunnsamhetens ideologier."
Att ta ledigt utan krav är nu förbehållet några få lyckligt lottade med god ekonomi och förstående arbetsgivare. Ett friårssystem skulle kunna öppna en möjlighet för alla att utveckla sig, om vi unnar varandra det och inte misstror varandra. Jag hoppas därför för de arbetslösas och alla andras skull att ministern är beredd att omvärdera sin ståndpunkt och verka för att människor i Sverige får samma frihet och chanser som i Finland. Friåret skulle gagna både individer och samhället, och vi i Sverige har allt att vinna på att följa det finländska exemplet.
Anf. 63 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag tackar för debatten. Det var intressant att höra lite andra utläggningar. Man lär sig alltid någonting av det. Men jag kan inte utlova något nytt friår inom den närmaste tiden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.