arbetsskadade som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt land
Interpellation 2003/04:420 av Patriksson, Runar (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-04-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2004-04-13
- Svar fördröjt anmält
- 2004-04-14
- Sista svarsdatum
- 2004-04-26
- Besvarad
- 2004-04-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 april
Interpellation 2003/04:420
av Runar Patriksson (fp) till statsrådet Berit Andnor om arbetsskadade som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt landVårt nordiska samarbete bygger på en genuin gemenskap. Det nordiska samarbetet är unikt i världen genom sin stabilitet, folkliga förankring och legitimitet. Nordiska rådet, som firade sitt 50-årsjubileum för två år sedan, står i centrum för det nordiska samarbetet. En av det nordiska samarbetets ledstjärnor under de femtio år som gått sedan rådets tillkomst har varit den fria rörligheten för nordiska medborgare inom Norden.
Det är många nordiska medborgare som bor, arbetar och studerar i ett annat nordiskt land. Det är också en stor grupp som i sitt dagliga liv rör sig över gränsen till ett annat nordiskt land. Det är till exempel ungefär 40 000 svenskar som arbetar i Norge men är bosatta i Sverige. En smidigt fungerande gränstrafik underlättar enskilda människors vardag och upprätthåller mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna. I Nordiska rådet har problemen för dem som bor på ena sidan om en nordisk gräns och arbetar på den andra varit som en följetong i mer än 20 år. Oftast har det gällt skatteproblem för dem som har haft sin inkomst på ena sidan gränsen och varit folkbokförd på den andra.
Ett stort problem som uppmärksammats är också situationen för arbetsskadade som jobbar i ett nordiskt land och bor i ett annat. De har en oerhört utsatt situation eftersom de hamnar mellan ländernas regelverk. Bekymren började 1994 genom EES-avtalet. Efter det har personer som arbetar i Norge och blivit arbetsskadade där, men är bosatta i Sverige, inte fått någon hjälp när de återvänt till Sverige. Då får de inte längre pengar från Norge, de får inte stämpla i Sverige och är inte arbetsföra. Alltså står de på bar backe. Det måste finnas en väg ut för dessa människor! Fortfarande, trots ett långt nordiskt samarbete, har vi inte enats om hur vi ska ta hand om människor som arbetsskadats på andra sidan gränsen. Det är inte rimligt att det är den enskilde medborgaren och inte Sverige eller Norge som tar ansvar när svenskar skadas i sitt arbete i Norge.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga Nordenministern följande:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att hjälpa personer som arbetsskadats i ett annat nordiskt land men är bosatta i Sverige?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:420
Webb-tv: arbetsskadade som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt land
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:103 Tisdagen den 27 aprilProtokoll 2003/04:103 6 § Svar på interpellation 2003/04:420 om arbetsskadade som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt land
Protokoll från debatten
Anf. 17 Berit Andnor (S)
Herr talman! Runar Patriksson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att hjälpa personer som arbetsskadats i ett nordiskt land men är bosatta i Sverige.
Jag delar Runar Patrikssons uppfattning att samarbetet mellan de nordiska länderna är av stort värde för befolkningarna i våra länder. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden är en viktig beståndsdel i detta nordiska samarbete.
En viktig princip inom Norden - liksom inom EU - är att den som förvärvsarbetar i ett annat land ska behandlas på samma sätt som landets egna medborgare. En i Sverige bosatt person som arbetar i exempelvis Norge har således samma skydd vid arbetsskada som de som bor och arbetar i Norge. Däremot är inte ersättningen densamma som för dem som både bor och arbetar i Sverige. I en del fall är de norska reglerna mer förmånliga, till exempel vid sjukfrånvaro upp till ett år, och i andra situationer lägre, som vid längre sjukfrånvaro. Den norska arbetsskadeförsäkringen gäller endast för skador och sjukdomar som finns uppförda på en särskild lista, vilket bland annat innebär att belastningsskador inte innefattas i den norska arbetsskadeförsäkringen.
Riksförsäkringsverket och främst de försäkringskassor som är belägna i delar av Sverige som gränsar till andra nordiska länder arbetar för att utveckla informationen kring dessa frågor.
Rehabiliteringsersättning är en arbetsbaserad förmån, och reglerna i det land där förvärvsarbetet utförs gäller därmed. Själva den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är dock att betrakta som en vårdförmån. Detta innebär att försäkringskassan i Sverige har möjlighet att bekosta en arbetslivsinriktad rehabilitering även för dem som arbetar i ett annat land. Eftersom försäkringskassan inte handlägger frågan om sjukpenning till följd av sjukdomsfallet och därigenom kan uppmärksamma behov av arbetslivsinriktad rehabilitering måste försäkringskassan på annat sätt få vetskap om detta.
Jag vet dock att Riksförsäkringsverket och försäkringskassan håller på att utarbeta rutiner för att försäkringskassan i Sverige ska få information om personer som kan vara i behov av exempelvis arbetslivsinriktad rehabilitering så snart detta kan bli aktuellt för en i Sverige bosatt person.
Min uppfattning är således att det är viktigt att alla som arbetar i ett visst land behandlas lika. Vi måste också acceptera att de nordiska länderna delvis utformat sitt sociala skyddsnät olika. Det är därför viktigt att den som vill arbeta i ett annat land får tillgång till god information om de regler som gäller samt att myndigheterna i de olika länderna samarbetar bra. Min uppfattning är att myndigheterna arbetar med denna inriktning. Ett praktiskt exempel på detta är Grensetjänsten där tjänstemän från flera norska och svenska myndigheter arbetar tillsammans för att ge information till gränspendlare och företag om de regler som gäller.
Anf. 18 Runar Patriksson (Fp)
Herr talman! Jag tror att jag vågar påstå att Nordenministern är trött på mig och den här frågan, men jag klarar inte av att stå emot trycket. Jag måste skriva om frågan igen. Om man bor där jag bor utsätts man ideligen för detta tryck varje dag.
Jag skulle kunna räkna upp en massa namn. Det sitter en Ulf Åhs uppe på läktaren här, som hoppas att få träffa ministern efteråt eller tjänstemän i ärendet. Jag satt här i bänken och skrev Urban Aronsson, Nils-Åke Antonsson, Daniel Sjöqvist, Tomas Lindkvist med flera. Jag skrev ned lite namn på personer från den här veckan som jag har haft kontakt med. Jag försöker att svara så många jag kan. Jag har också försökt att prata med personalen på bankerna hemma som har Norgearbetarna som sina kunder. Det är ideliga problem, tyvärr.
Vår debatt i dag, Berit Andnor, handlar egentligen inte om dagsläget och dem som åker över i dag. Jag nämnde två namn här, Daniel Sjöqvist och Tomas Lindkvist, som jag har pratat med den här veckan. De är snickare och byggnadsarbetare och har jobbat i Norge något år nu men plockade hem sina grejer förra veckan. De har så mycket problem så de sade: Vi ger upp.
De skattar i Norge och får helt plötsligt ett brev från den svenska skattemyndigheten, herr talman, och eftersom den har en annan åsikt får de betala in sina svenska skatter också. När de två myndigheterna kommer på att det inte är rätt får de naturligtvis pengarna tillbaka.
Jag talade med en barnmorska som jobbade på ett norskt BB och bor hemma i bygden. Hon hade samma problem. Hon hade fått låna 20 000 på banken för att betala skatten.
Vi vågar inte gå över gränsen. Det är en arbetsmarknadsfråga. Jag såg från början att Hans Karlsson skulle svara på frågan. Det blev Berit Andnor. Det är jag mycket glad för. Nordenministern tror jag ska ta de här frågorna. Vi måste ta tag i dem, vi som är Nordenministrar och jobbar i Nordiska rådet som ledamöter. Så här kan vi inte ha det när vi har ett nordiskt råd sedan 50 år och påstår att vi ska klara av den här problematiken.
Jag har varit med och drivit över den ena efter den andra till Norge och sagt som kommunpolitiker i en gränskommun: Du får inte gå och stämpla på arbetsförmedlingen och få arbetslöshetsmedel när det finns arbete att få på den norska sidan inom pendlingsområde ända in till Gardemoens flygplats. In till Oslo har vi sju, åtta eller nio mil. Det är inga problem. Vi tvingade i väg folk att jobba i Norge. Nu sitter de här på läktaren och är arbetsskadade. Det är många runtomkring som har fallit mellan stolarna. Den fråga som jag har ställt till Nordenministern gång på gång och som jag tar i dag igen är: Grensetjänsten är okej. Den är mycket bra, men ge dem då också i uppdrag att ta hand om dem som har drabbats eller skapa en haverikommission som regeringen tillsätter för att tillsammans med Norge, Danmark och Finland lösa de problem som har uppstått och den problematik som har gällt bakåt.
Jag ser att Ann-Kristine Johansson också ska vara med i debatten. Den artikel som stod i Nya Wermlands-Tidningen mellan er två löste inga problem. Det är ungefär svaret jag har fått. Med en haverikommission som tar problemen på allvar skulle Berit Andnor bli en Nordenminister som man kommer att minnas positivt.
Anf. 19 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Jag kommer också ifrån Värmland. Problematiken runt gränspendlarna är en fråga som engagerar väldigt många av oss riksdagsledamöter. Jag vill vända mig till dem som sitter på åhörarläktaren och hälsa dem välkomna till riksdagen. Det kan ju vara intressant ur många olika perspektiv.
Jag kan också känna en stor frustration över att vi inte har kommit längre med tanke på att vi de senaste 50 åren arbetar med de här frågorna inom Nordiska rådet. Jag tänker på den överenskommelse som gjordes 1982 och som gällde från året efter om en gemensam arbetsmarknad. Jag vet att Nordiska rådet diskuterar det här varje år. Ändå har vi inte kommit längre.
Jag tycker att det angående arbetsskadorna är mycket olyckligt formulerat. När man säger att man ska undanröja hindren på arbetsmarknaden måste man också inkludera de eventuella skador som kan uppstå hos de personer som är från Sverige och som pendlar in i Norge, eller i motsatt riktning. Vi kan bara konstatera att man inte har kommit tillräckligt långt, vare sig då det gäller arbetsskador eller då det gäller ett annat problem, nämligen de nyblivna fäderna som bor i Sverige och som pendlar till Norge och deras möjligheter att ta ut föräldraförsäkring.
Jag vet att det finns en handlingsplan sedan 2000 där man skulle diskutera en fördjupad integration. Vi har Grensetjänsten som är ett Interregprojekt och som fungerar mycket bra. Grensetjänsten i Morokulien har också blivit en mötesplats för dem som arbetspendlar. De tar vara på de praktiska erfarenheterna. Jag har själv deltagit i mötena tillsammans med Ann-Kristine Johansson. Jag vet också att man har kontakter med regeringsrepresentanter i båda länderna. Fortfarande står vi dock och stampar på precis samma nivå när det gäller ersättningarna.
En sak som är uppenbar - det verkar vara någonting kategoriskt som alla gränspendlare drabbas av - är just detta att man ramlar ur det svenska systemet innan man har kvalat in i det norska systemet. Därmed hamnar man alltså mellan två stolar. Är det inte systemen det är fel på handlar det om tolkningar och byråkratiska hinder.
En sak jag har upptäckt är att man faktiskt också gör olika tolkningar inom myndigheterna i Sverige. Det är ganska intressant. Det gäller föräldraförsäkringen, där man har en alldeles egen tolkning i Riksförsäkringsverket.
Nu ser jag att min talartid är ute, men jag vill återkomma till detta. Det handlar inte bara om brister i informationen, utan man måste också klargöra detta för de myndigheter som hanterar det så att det verkligen går ut samma budskap till de berörda och så att de också får informationen i förväg.
Att man arbetar för att motverka och förhindra detta är en sak. Men vad gör vi för dem som redan är drabbade? Jag tycker att man också bör se över någon form av retroaktiva regler så att också de omfattas av ett trygghetssystem.
Jag återkommer i mitt nästa inlägg.
Anf. 20 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Jag vill också hälsa de värmlänningar som sitter på läktaren välkomna hit. Med risk för att bli tjatig kommer jag också att ta upp Grensetjänstens arbete.
Först vill jag dock säga att jag har varit aktiv i de här frågorna i ett antal år och ordnat uppvaktningar och träffat Berit Andnor ett antal gånger, och jag vill inte hålla med om det som både Viviann Gerdin och Runar Patriksson säger, nämligen att vi inte har kommit någon bit på väg. Jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg.
Det finns fortfarande ett antal gränshinder att lösa. Det finns fortfarande personer som är drabbade och som myndigheterna inte har lyckats lösa problemen för. Där finns det väldigt mycket att göra. Vi har dock löst en hel del gränshinder, vill jag mena, inte minst med hjälp av Grensetjänsten, det projekt i Morokulien som håller på och ser över detta med gränshinder. Här har man lyckats få myndigheterna från bägge länderna att sitta vid samma bord och prata med varandra och se vad man kan göra med de gränshinder som kommer upp.
Jag skulle vilja fråga ministern hur hon ser på utvecklingen när det gäller Grensetjänstens arbete. Nu löper deras projekttid ut nästa år, och risken är att det då upphör. Jag skulle vilja höra om det finns någon möjlighet till statlig finansiering framöver eller hur ministern ser på detta. Upphör Grensetjänsten nästa år är jag rädd att ingen jobbar vidare med de här frågorna som är så viktiga för Sverige och inte minst för det län vi kommer ifrån, Värmland, med så många som åker över och jobbar i Norge - och också tvärtom, norrmän som kommer över till Sverige.
Anf. 21 Berit Andnor (S)
Herr talman! Låt mig säga att jag helt delar den uppfattning som de tre talarna har gett uttryck för när det gäller vikten av att ha ett bra och fungerande samarbete mellan våra nordiska länder, särskilt för dem som rör sig över gränserna.
Det är också bakgrunden till att den svenska regeringen under förra året som ordförande i det nordiska ministerrådet särskilt prioriterade gränshindersarbetet. Det gjorde vi mot den bakgrunden att vi såg att det fanns en rad praktiska problem för enskilda personer som rör sig ofta över gränserna. Det kan se lite olika ut i enskilda fall, men gemensamt är att det handlar om att se till att man kan röra sig över gränserna på ett bra sätt, att man inte hamnar mellan stolarna och att man får en korrekt information om vad som gäller innan man tar ett arbete i ett annat land.
Under förra året tog vi initiativet att engagera Poul Schlyter som min särskilde representant i detta arbete.
Vi har byggt ut gränshinderssekretariatet i det nordiska ministerrådet. Vi har ju gränser mellan våra nordiska länder på flera olika håll, och det arbete som nu pågår inom det nordiska ministerrådet inkluderar naturligtvis alla gränsområden.
Vi har förstärkt resurserna inom Hallå Norden, ett organ som syftar till att förbättra informationen för framför allt våra gränspendlare.
Vi har tagit initiativ till att lösa en rad praktiska svårigheter med hjälp av en del avtal mellan våra olika länder. Vi har också slutit avtal som omfattar alla nordiska länder. Det gäller framför allt den sociala tryggheten.
Vi håller på och utvecklar samarbetet mellan myndigheterna. Det sker genom Grensetjänsten, såsom här har påpekats. Där har samarbetet utvecklats mycket positivt, enligt min uppfattning - men inte bara där utan också vid de andra kontor som vi har vid de andra gränserna mellan våra nordiska länder. Vi har också utvecklat samarbeten direkt mellan olika handläggare.
Jag tycker att man utifrån detta har en mycket god grund att arbeta vidare på.
Det som också är ett faktum är ju att verkligheten hela tiden förändras och att det ständigt kommer att dyka upp nya gränshindersproblem. Då handlar det naturligtvis om att ha ett fungerande samarbete så att vi kan lösa de problemen på bästa möjliga sätt utifrån den enskildes perspektiv. Detta arbete är nu på gång.
När det gäller de konkreta frågor som Runar Patriksson nu och också tidigare har rest i fråga om gränspendlingen är jag förhindrad, som Runar Patriksson mycket väl vet, att uttala mig om enskilda personer eller enskilda ärenden. Jag kan dock säga så mycket som att jag vet att det har gjorts betydande ansträngningar från myndigheternas sida för att lösa de problem som Runar Patriksson här nämner. Detta har tagits på allra största allvar. Det är också myndigheternas uppgift att gripa sig an de problem som här nämns.
Låt mig också säga att arbetet går vidare med att utveckla samarbetet genom den nordiska socialförsäkringsgruppen.
När det gäller Grensetjänstens framtid träffade jag dem för bara några veckor sedan. Jag är väl medveten om situationen och den vilja som finns att fortsätta arbetet.
Anf. 22 Runar Patriksson (Fp)
Herr talman! Det var bra att vi blev tre som ville diskutera den här frågan.
Jag återkommer naturligtvis till min fråga om haverikommission innan jag ger mig, men först vill jag ta upp en annan sak så att jag inte glömmer bort det. När vi träffades i Oslo hade vi en diskussion i näringsutskottet om min motion om det så kallade nordiska skattekontoret, något som vi i den svenska delegationen tror skulle vara en lösning för att återigen se framåt. Svaret vi fick från skatteminister Gunnar Lund var att vi ska inrätta nordiska skattekontor i Oslo. Den svenska delegationen i Nordiska rådet har sedan tagit beslut, i enlighet med innehållet i min motion, om att nordiska skattekontor bör startas.
Min fråga är: Hur långt uppe på agendan hos Nordenministern är den frågan?
Detta är något som jag kanske tror är snäppet mer än Grensetjänsten. Jag har dock aldrig kritiserat Grensetjänstens arbete för dem som i dag vill ta ett arbete i till exempel Norge. Nu blir det mycket Norgefixerat här. Jag är klar över att Nordenministern har alla länder och att vi har problem även vid Öresund och mot Finland. Jag har många gånger varit uppåt Karesuandohållet och känner till den problematiken. Men vi kan väl använda Norgegränsen eftersom vi alla tre som är här nu har bäst kunskap om problematiken gentemot Norge, herr talman.
Ungefär 40 000 människor pendlar till denna arbetsmarknad. Jag skulle vilja se hur arbetslöshetssiffrorna för min del av Värmland skulle se ut, herr talman, om vi inte hade pendlingen till Norge. Det är alltså fråga om ca 200 varje dag av mina grannar och vänner som åker över till den norska arbetsmarknaden och som fortfarande i dag har problem med vissa delar.
En sak som jag vill föra in, som jag också tror att Nordenministern skriver på sitt papper, är om vi ska ha kvar gränspendlarbeslutet. Min kommun heter Årjäng och på norska sidan heter den Marker kommune och går ungefär en och en halv mil in i landet på den norska sidan medan Årjäng går in fyra mil på den svenska. Om man bor i en gränskommun som Årjäng har man ett annat regelverk om man jobbar den milen längre in på den norska sidan. Det där skapar lite problem. Skriv upp ordet gränspendlare och att vi ska se över det.
En sak har Nordenminister Berit Andnor sagt flera gånger i dag och det är att det ska vara lika för alla. Det blir det faktiskt inte. Det blir en hel del större problem för dem som skulle ha det lättare, tycker man.
Men nu kommer jag tillbaka till problematiken för dem som sitter på läktaren. Vi har plockat hit en person som är välkänd, inte för att lösa endast hans eget problem utan för att Ulf Åhs är en symbol för alla dessa som borde få sina problem lösta av en haverikommission tillsatt av Nordenminister Berit Andnor med experter på arbetsmarknadsfrågor och försäkringsfrågor. Den skulle kunna lösa de problem som kom till under 1990-talets slut och början av 2000-talet. De är surdegar i det nordiska arbetet som gör att människor är rädda för att åka över gränsen och ta arbete.
När vi, precis som Berit Andnor säger, är på väg att gå framåt i den här frågan och lösa surdegen kommer Berit Andnor att bli känd som den Nordenminister som fixade till gränsarbetet i Norden.
Anf. 23 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Till statsrådet Berit Andnor vill jag säga att jag i min senaste motion har föreslagit att hemlandets regler bör utgöra någon form av skyddsnät när enskilda drabbas av problem med de här gränshindren.
Jag kan inte låta bli att kommentera när min kollega från Värmland, Runar Patriksson, föreslår en haverikommission. Jag är väldigt tveksam till det. Jag tror inte att man ska tillsätta fler kommissioner eller grupper utan ta vara på dem som redan finns i dag. Jag känner också att finns viljan fixar man de problem som gränspendlarna har i dag.
Sedan vill jag återkomma till några saker. Jag vet att EES-överenskommelserna, i och med att Norge inte är EU-land, stökar till det och gör det speciellt svårt. Men huvudregeln att det alltid är arbetslandets regler som ska ligga till grund kan faktiskt också ställa till väldigt många problem för den som är deltidsarbetande och av olika orsaker ramlar ut från sitt arbete. Det finns en hel del att göra här.
Jag kan inte heller låta bli att kommentera den sociala tryggheten. Det fanns redan en konvention i mitten på 50-talet. Jag antar att den har uppdaterats. Men vad har egentligen hänt? Bara ordet social trygghet utlovar i botten en form av social trygghet för gränspendlarna. Gäller inte den? Har den inte hängt med i utvecklingen så att den inte fungerar i dag? Jag skulle vara tacksam för ett svar på den frågan.
Anf. 24 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Det är som Runar Patriksson och flera har sagt att det är väldigt många som pendlar mellan Sverige och Norge. Statistiska Centralbyrån kom med siffror för någon vecka sedan som visade hur många det är som pendlar.
Jag känner också att ministern förstår frågan och är väl insatt i problematiken. Inte minst har ministern drivit det här inom nordiska ministerrådet. Det har hänt en hel del. Att man utvecklar samarbetet mellan ländernas myndigheter tror jag är väldigt viktigt. Som jag sade kan man se att det har hänt en hel del om man ser tillbaka på de tio år som jag har varit med. Men det finns fortfarande väldigt mycket kvar att göra. Där är Grensetjänsten en viktig pusselbit.
Jag vill bara avsluta med att be ministern att ha detta i åtanke inför det framtida arbetet. Dessutom vill jag hälsa välkommen till Värmland och Morokulien.
Anf. 25 Berit Andnor (S)
Herr talman! Låt mig inledningsvis instämma i det Ann-Kristine Johansson säger. Det har hänt otroligt mycket när det gäller gränshindersfrågorna. Inte minst, och det tror jag faktiskt att Runar Patriksson håller med mig om, hände det en del förra året. Vi har lyft upp frågorna på dagordningen på ett sätt som inte var fallet tidigare. Dessutom har vi fått en extra skjuts i arbetet med att utveckla detta vidare.
Jag ska besöka Morokulien i höst och ser mycket fram emot det besöket för att på plats få träffa företrädare för länet men också från Grensetjänsten.
Låt mig också säga att det egentligen är samma lagstiftning som ligger i botten, även för Norge. Även om de inte är med i EU omfattas de också av den förordning som egentligen styr vad som ska betraktas som arbetsland och bosättningsland och vilka regler som ska gälla, nämligen förordningen 1408. Den omfattas vi av.
Det den förordningen reglerar är hur man ska samordna de sociala rättigheterna. Till detta kommer en konvention om sociala rättigheter. Vi fick en uppdaterad sådan förra året som skrevs under av de nordiska länderna. Den har blivit moderniserad och anpassad till dagens verklighet. Men i grunden handlar detta om att vi samordnar genom det vi kallar 1408, den förordning som ligger i grunden.
Men låt mig också säga, framför allt till Runar Patriksson som var inne på att det ska vara lika för alla, att det är lika för alla såtillvida att man omfattas av arbetslandets lagstiftning. Det ligger en likabehandlingsprincip till grund för alla oss som är med i Europeiska unionen och även Norge. Det är det som styr detta.
Men det innebär inte att vår lagstiftning därmed harmoniseras. Det finns ingen sådan önskan och det kommer inte heller att bli verklighet. Vi kommer inte att få en harmoniserad skattelagstiftning, inte heller någon harmoniserad föräldraförsäkring. De ser olika ut. Som jag har redogjort för bland annat i svaret skiljer sig reglerna åt när det gäller arbetsskadelagstiftning, när det gäller sjukförsäkringslagstiftning.
Men det som är väldigt viktigt för dem som rör sig över gränserna är att veta vilka regler som gäller. Undersökning på undersökning visar att vi måste bli bättre på detta. Vi gör allt vi kan för att bygga ut informationen och även bistå enskilda personer med råd och information genom till exempel Grensetjänsten. 16 000 personer fick förra året stöd och service genom Grensetjänsten. Det är ett utomordentligt bra arbete som sker där. Men inte bara där utan också i de andra gränsregionerna som vi har mellan de nordiska länderna.
För enskilda personer finns det också en möjlighet att få stöd och service genom de myndigheter vi har. Vi har försäkringskassan och vi har arbetsmarknadsmyndigheten. De samarbetar på den svenska sidan men också med sina motsvarigheter på den norska sidan. Där kan arbetet naturligtvis utvecklas och bli bättre. Det är också viktigt att enskilda tjänstemän inom de olika myndigheterna har tillräcklig kunskap för att kunna hantera de enskilda ärendena på ett bra sätt.
Jag är av den uppfattningen att detta arbete har utvecklats betydligt. Det går naturligtvis att göra bättre. Men jag har en stark tilltro till att våra myndigheter har förmåga och kunskap att hantera enskilda ärenden även när det gäller gränspendlare.
Låt mig när det gäller det nordiska skattekontoret bara säga att det ligger högt upp på dagordningen, och vi arbetar just med att inrätta ett virtuellt skattekontor.
Anf. 26 Runar Patriksson (Fp)
Herr talman! Jag vill göra ett kort avslutande inlägg.
Det betyder att Viviann Gerdin och jag inte är överens i frågan. Jag är fortfarande fullständigt på det klara med att enda möjligheten att lösa de här problemen som uppstått bakåt i tiden är att tillsätta en kommission som får till uppdrag att jobba med de myndigheter som är berörda. Den arbetskraft som i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet ramlade mellan stolarna har fortfarande inte fått någon hjälp, Ann-Kristine Johansson. Hur mycket du än har jobbat med det här befinner de sig faktiskt fortfarande i samma situation.
Urban Aronsson, min skolelev, möter jag på Shell bensinstation. Han har inte fått en krona sedan september månad. Han far väldigt illa.
Nils-Åke Antonsson är inne i sista månaden. Han har en belastningsskada. Vi har glömt den frågan. Det framgick av svaret att belastningsskador inte behandlas.
Vem ska ta hand om dem? Problemet är hur de, när vi har skickat in dem i norska systemet med tvång, ska få något att leva av. De får inte stämpla i Sverige om de inte tar ett norskt jobb. Deras hem är i Koppom, Sunne eller i Töcksfors, och de måste sluta att jobba för tillfället på grund av en belastningsskada. Vem ska ta hand om dem?
Jo, en sak är fullständigt klar: Tillsätt en haverikommission som tar hand om dem som är drabbade. Det är en enkel grej att ordna för Nordenministern. Då kan hon bli av med frågan och ytterligare interpellationer, och hon kan bli den Nordenminister som har löst problemet. Se till att problemet med ett nordiskt skattekontor blir en uppgradering av Grensetjänsten. I framtiden kan den ta hand om de handlingar som finns vid beskattning i Norge, och låt Sverige, Norge, Danmark och Finland få vad dem tillhör.
Anf. 27 Berit Andnor (S)
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att den svenska regeringen har prioriterat och prioriterar att utveckla gränshinderssamarbetet mellan de nordiska länderna. Vi gav det prioritet under förra året. Vi gjorde särskilda ansträngningar för att ge en ny skjuts i arbetet och lyfta upp det högre upp på den nordiska dagordningen. Vi uppnådde också vad jag kan se mycket goda resultat. Det säger inte bara jag utan det säger framför allt våra kolleger i de andra nordiska länderna - även Runar Patriksson, får jag nu höra.
Jag tycker att vi kan göra betydligt mycket mer för att få det här att fungera smidigt. Det handlar om mycket information, och det handlar om att utveckla våra gränskontor, Grensetjänsten, Öresundskontoret eller vilket kontor det än kan vara mellan de nordiska länderna, just för att göra det så enkelt och lätt som möjligt för våra medborgare att röra sig över gränserna så att de inte hamnar mellan stolarna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.