Arbetsmiljöarbetet under coronakrisen

Interpellation 2019/20:396 av Désirée Pethrus (KD)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-05-06
Överlämnad
2020-05-07
Anmäld
2020-05-12
Svarsdatum
2020-05-25
Besvarad
2020-05-25
Sista svarsdatum
2020-05-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

 

Sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och ambulanspersonal är några av de yrkesgrupper som hjältemodigt tar ett stort ansvar i det dagliga arbetet för att möta och vårda coronapatienter. Men även i det kommunala vård- och omsorgsarbetet utförs hjältedåd i syfte att förhindra att äldre blir sjuka och behöver vård. I detta arbete är det viktigt att personalen har en god och trygg arbetsmiljö.

Det var viktigt att Socialstyrelsen fick samordningsansvar gällande skyddsmateriel för att resurserna skulle finnas där det finns störst behov. Men trots detta larmade personal tidigt om att det inte fanns tillräckligt med skyddsutrustning ute i verksamheterna. Under lång tid har det saknats bland annat munskydd, visir, plasthandskar, handsprit och skyddskläder.

Det har inkommit mer och mer materiel, vilket är bra, och Socialstyrelsen möter i nuläget kommunernas och länsstyrelsernas begäran om stöd vid kritisk påverkan, det vill säga 48 timmars förbrukning i lager. Men flera av landets regioner rapporterar fortfarande betydande eller kritisk påverkan på tillgång till skyddsutrustning, främst skyddskläder.

Regeringen måste ta personalens oro på allvar när det gäller brist på utrustning och skyddsmateriel. Personalen måste få en säker och trygg arbetsmiljö. Ute i vården ropar chefer efter hjälp från regering och myndigheter att få fram skyddsmateriel. Den senaste tiden har det blivit uppenbart att en stor andel personal i hemtjänst och i kommunala äldreboenden anser sig sakna grundläggande skyddsutrustning i vårdnära situationer.

Uppenbart har många leverantörer velat bidra, men regelverket har varit krångligt, och det har därför tagit alldeles för lång tid att få fram tillräckligt med skyddsmateriel.

Trots att EU-kommissionen den 13 mars 2020 gav EU-länderna rekommendationer om att släppa på vissa krav (CE-märkning), om det inte minskar säkerheten för personalen, dröjde regeringen med åtgärder, exempelvis gällande skyddsmask 90. Den fick först inte användas trots att personal visste att den var säker och att de inte hade annat tillgängligt. Arbetsmiljöverket menade att masken inte hade rätt EU-märkning. Efter EU-beslutet ändrade verket den 18 mars sitt beslut, och nu används maskerna i vården och i andra utsatta yrkesgrupper. Byråkrati får inte hindra säkerheten i vården så som skedde i detta fall. Under en pandemi är det bråttom att agera.

Arbetsmarknadsministern gav till slut den 7 april ett generellt uppdrag till Arbetsmiljöverket att under coronakrisen lätta på reglerna kring EU-/CE-märkning, vilket var välkommet. Men det är fortfarande bråttom att agera på bred front för att få fram all den materiel som olika personalgrupper behöver.

I april avled en sjuksköterska i 40-årsåldern som smittats av covid-19. Skyddsombud på sjukhuset anmälde dödsfallet till polisen eftersom skyddsutrustningen inte levde upp till Folkhälsomyndighetens krav. En polisutredning är inledd om arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.

Fackförbundet Kommunal har JO-anmält Arbetsmiljöverket efter att det uppdagats att myndigheten tonat ned betydelsen av att personal på äldreboenden måste bära visir och munskydd. Det är anmärkningsvärt att Arbetsmiljöverket agerat på det sättet eftersom alla vårdnära kontakter bör innefatta skyddsmateriel.

Skyddsutrustning till sjukvården har prioriterats, men tyvärr har den kommunala omsorgen såsom äldreboenden och hemtjänst fortfarande inte fått nödvändig materiel. Socialstyrelsen verkar inte ha prioriterat denna personalgrupp. Sannolikt har detta varit en riskabel strategi för både personal och vårdtagare i arbetet för att motverka spridning av covid-19.

Arbetsmiljölagstiftningen är tydlig med att det är arbetsgivarens ansvar att se till att skydda personalen. De har dock svårt att uppfylla sitt åtagande i nuvarande läge när de inte centralt får tillgång till skyddsmateriel i den utsträckning som uppenbart krävs.

Ett skyddsombud som anser att personalen inte kan arbeta säkert kan besluta om ett så kallat skyddsombudsstopp. Men i nuvarande läge är det inte enkelt med en så drastisk åtgärd när så många behöver vård. Trots det har antalet skyddsombudsstopp som anmälts till Arbetsmiljöverket ökat dramatiskt.

Det arbete som utförs under pandemikrisen påverkar även den psykosociala arbetsmiljön ute i vård och omsorg. Att möta människor i livets slutskede är påfrestande, och personal kan behöva samtalsstöd för att orka. Här borde regeringen ge Socialstyrelsen ett uppdrag att särskilt lyfta det psykosociala stödet till personalen under krisen. Här krävs även att resurser tas fram i form av stöd till kommuner och regioner.

Vid sidan av uppdrag till Arbetsmiljöverket borde Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, få i uppdrag att följa hur stödet ges till personalen så att de inte får långvariga hälsokonsekvenser för framtiden. Personal har rätt att känna sig trygg på jobbet. Och om chefer ska kunna erbjuda personalen en säker arbetsmiljö måste regeringen och myndigheter se till att de kan uppfylla de krav som åligger dem. Detta måste gälla även i kristider. Det gäller nu att om möjligt förebygga allvarliga konsekvenser på arbetsmiljöområdet för alla de som arbetar i patientnära kontakter.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

 

  1. Anser ministern att skyddsmateriel är en viktig arbetsmiljöfråga, och vilka åtgärder planerar ministern i så fall att vidta inom ramen för sitt ansvarsområde i regeringen när det gäller skyddsmateriel under coronakrisen?
  2. Anser ministern att det kan vara befogat att särskilt lyfta det psykosociala stödet till personalen inom vården, bland annat genom att ge ett uppdrag till Mynak att följa upp det psykosociala stödet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2019/20:396, Arbetsmiljöarbetet under coronakrisen

Interpellationsdebatt 2019/20:396

Webb-tv: Arbetsmiljöarbetet under coronakrisen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Jag har ett långt svar på Désirée Pethrus långa interpellation, och jag hoppas att jag ska hinna med hela mitt svar.

Désirée Pethrus har frågat mig om jag anser att skyddsmaterial är en viktig arbetsmiljöfråga och vilka åtgärder jag i så fall planerar att vidta inom ramen för mitt ansvarsområde i regeringen när det gäller skyddsmaterial under coronakrisen. Désirée Pethrus har också frågat om det kan vara befogat att särskilt lyfta det psykosociala stödet till personalen inom vården, bland annat genom att ge ett uppdrag till Mynak att följa upp det psykosociala stödet.

Ingen ska behöva skadas eller bli sjuk av sitt arbete. Det går inte att nog understryka betydelsen av kunnig och engagerad personal som orkar ett helt arbetsliv. Arbetsbelastningen och sjukfrånvaron hos personalen inom äldreomsorgen har under en längre tid varit alldeles för hög. Arbetsmiljöutmaningarna inom äldreomsorgen har satts på sin spets under covid-19-pandemin. Jag ser mycket allvarligt på de brister som finns i arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Kvinnor och män som arbetar i äldreomsorgen ska ha en god arbetsmiljö. Ytterst handlar det om att arbetsgivaren tar sitt fulla arbetsmiljöansvar.

Sedan regeringen tillträdde förra mandatperioden har en höjd ambitionsnivå för arbetsmiljöpolitiken varit en viktig prioritering. Resurserna inom området har förstärkts kraftigt med resurser till Arbetsmiljöverket för fler inspektörer och ökad närvaro på arbetsplatserna, till arbetslivsforskning och till att inrätta Myndigheten för arbetsmiljökunskap.

Med utgångspunkt i regeringens arbetsmiljöstrategi för 2016-2020 lämnades uppdraget till Arbetsmiljöverket att genomföra en tillsyn av arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Arbetsmiljöverket har under de senaste åren genomfört över 1 000 besök hos ca 200 arbetsgivare inom äldreomsorgen. Tillsynen har riktats mot såväl kommunala som privata arbetsgivare. Nära nio av tio inspekterade arbetsplatser har fått krav på förbättrande åtgärder i arbetsmiljön.

Av inspektionerna som Arbetsmiljöverket genomfört har det framkommit att de flesta arbetsgivare brister i sin samverkan om arbetsmiljön och i att göra riskbedömningar. Detta är brister som måste åtgärdas. Arbetsgivarna har en skyldighet att säkerställa att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar och att personalen och skyddsombudet är delaktiga i att utforma arbetsmiljön på arbetsplatsen. I slutredovisningen lyftes ett antal utvecklingsområden för ett förbättrat arbetsmiljöarbete. Tillsynen fortsatte under 2019 på Arbetsmiljöverkets eget initiativ, vilket jag är positiv till.

Arbetsmiljöverket konstaterar även att arbetsmiljöproblemen inom äldreomsorgen behöver synliggöras högre upp i organisationerna, där det finns beslutsmandat för förbättringsåtgärder för att minska riskerna för ohälsosam arbetsbelastning. Det är politiker i fullmäktige, styrelse och nämnd som är den yttersta arbetsgivarrepresentanten och som ska förvissa sig om att arbetstagare inte utsätts för risker för ohälsa och olycksfall i arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Arbetsmiljöverket träffade därför under 2019 representanter för kommuner och regioner på politisk nivå för att informera om det arbetsgivaransvar som politiker har. Informationsinsatsen ska följas upp med stickprovsinspektioner för att ta reda på hur den årliga uppföljningen av det systematiska arbetsmiljöarbetet sköts.

Personlig skyddsutrustning är en viktig arbetsmiljöfråga, och det är därför viktigt att arbetsgivarna tillhandahåller den personliga skyddsutrustning som behövs för arbetet. Regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att under pågående spridning i samhället av det virus som orsakar covid-19 säkerställa att det finns ett förfarande för att tillhandahålla icke CE-märkt personlig skyddsutrustning för samhällsviktiga yrkesgrupper. Beslutet, som syftar till att säkerställa tillgången till personlig skyddsutrustning, har fram till den 12 maj lett till att Arbetsmiljöverket kunnat ge tillstånd till 11,2 miljoner visir och 55,4 miljoner andningsskydd.

Vidare har regeringen beslutat om en förordningsändring som innebär att CE-märkt personlig skyddsutrustning som används vid bekämpande av det nya coronaviruset och som saknar bruksanvisning på svenska får föras in i Sverige och användas här under förutsättning att språket lätt kan förstås av slutanvändaren, till exempel personal inom vården.

Regeringen har också gett Inspektionen för vård och omsorg, IVO, i uppdrag att särskilt analysera vad covid-19 innebär för kvaliteten och säkerheten inom vård och omsorg. Syftet är att bidra med viktig kunskap både under nuvarande kris och inför framtida sjukdomsutbrott.

Socialstyrelsen fick den 16 mars i uppdrag att säkerställa tillgången till skyddsutrustning och annat sjukvårdsmaterial. Uppdraget innefattar bland annat att på nationell nivå svara för fördelningen - och vid behov omfördelning - mellan huvudmännen. Länsstyrelserna har fått uppdraget att bistå Socialstyrelsen i uppdraget att samordna kommunernas lägesbilder och behov av skyddsutrustning och sjukvårdsmaterial.

Socialstyrelsen fick vidare den 12 mars regeringens uppdrag att ta fram, sammanställa och sprida information till personal inom socialtjänstens verksamhetsområden. Inom ramen för uppdraget har myndigheten tagit fram digitala utbildningar till såväl ny som befintlig personal om att bland annat hindra smittspridning och använda skyddsutrustning.

Covid-19-pandemin medför fler arbetsmiljörisker än själva smittrisken, bland annat psykiska påfrestningar för personalen. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder så att arbetstagare som utsätts för stark psykisk påfrestning får det stöd de behöver. Företagshälsovården har också en viktig roll, och deras expertkunskap är ofta nödvändig när det gäller att undersöka och bedöma de fysiska och psykiska riskerna, att föreslå åtgärder samt att medverka vid genomförandet. Företagshälsovården kan ofta hjälpa till med riskbedömning och planering av krisstöd.

Jag hinner inte med hela mitt svar, men i syfte att förbättra förutsättningarna har vi också stärkt välfärdens, kommunernas och regionernas ekonomiska resurser.


Anf. 2 Désirée Pethrus (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Ministern har ju i regeringen ansvar för arbetsmiljöfrågorna, och i den pandemi som pågår har arbetsmiljön för olika yrkesgrupper blivit aktualiserad. Detta gäller särskilt personal inom vård och omsorg, som ofta jobbar patientnära och som därmed inte kan praktisera fysisk distansering i sina arbeten. Personalen riskerar sina egna liv när de arbetar utan skyddsmaterial, och gamla riskerar att bli smittade av personal som inte bär skyddsvisir och skyddsmask.

I april i år avled en sjuksköterska i 40-årsåldern som smittats av covid19. Skyddsombudet på sjukhuset anmälde dödsfallet till polisen, eftersom skyddsutrustningen inte levde upp till Folkhälsomyndighetens krav. En polisutredning är inledd om arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.

Under samma tid genomförde facket ett så kallat skyddsstopp på äldreboendet Serafen i Stockholm. Facket ansåg att boendet inte gav medarbetare den skyddsutrustning som regelverket krävde vid patientnära arbete med covid-19-patienter. Arbetsmiljöverket, som utredde frågan, kom fram till att det var befogat med ett skyddsstopp och att personalen skulle tillhandahållas såväl visir som munskydd.

Strax därefter kallade intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, till sig Arbetsmiljöverket, och efter detta möte tog Arbetsmiljöverket tillbaka sitt tidigare ställningstagande gällande skyddsmasker. Hur ser statsrådet på detta? Jag har inte fått svar på det från statsrådet.

Detta har inneburit att LO och Kommunal har gått in med en JO-anmälan mot Arbetsmiljöverket. De har ju ett ansvar att företräda sina medlemmar och för att dessa har tillräckligt med skyddsutrustning.

Arbetsmarknadsministern har rätt i att arbetsmiljölagstiftningen är tydlig med att det är arbetsgivarens ansvar att se till att personalen har rätt skyddsmaterial. Men hur ska de kunna uppfylla sitt åtagande när de inte fått hjälp med att få fram material till kommunala verksamheter? Det privata omsorgsföretaget Attendos vd var tidigt ute i medier och vädjade om hjälp i samordningen av inköp av skyddsmaterial på den globala marknaden, men det var tyst från regeringen. Alla fick mer eller mindre lösa det på egen hand.

Om vi som exempel tar en liten kommun, Bjurholms kommun i Västerbotten med 2 451 invånare, förstår ju var och en att deras chefer inte kan konkurrera på den globala marknaden om att köpa in skyddsutrustning till personal i hemtjänst och äldreboende. Hur tänker ministern om det här, särskilt när regeringen har varit otydlig också med hur inköpen ska finansieras?

Fru talman! Regeringens obefintliga strategi kring hanteringen av coronapandemin har inneburit att personal har insjuknat och i vissa fall avlidit. De har inte skyddats på grund av regeringens underlåtenhet att agera kraftfullt kring regelverk och inköp av skyddsmaterial. Tyvärr har det också inneburit att vi har misslyckats med att skydda våra äldre.

Mina frågor återstår därför: Anser ministern att skyddsmaterial är en viktig arbetsmiljöfråga? Anser ministern att hon har haft en nollvision för ögonen när det gäller att skydda personalen inom äldreomsorgen? Och kommer ministern att ta Arbetsmiljöverket i örat när det gäller frågan om det ändrade beslutet på Arbetsmiljöverket för att tillfredsställa Sveriges Kommuner och Regioner?


Anf. 3 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! Tack, Désirée Pethrus! Jag vill börja med att säga att ingen ska behöva bli sjuk, skadas eller dö på sin arbetsplats. Att vi har en trygg och säker arbetsmiljö på alla våra arbetsplatser runt om i vårt land är den högsta prioriteringen i mitt arbete med arbetsmiljöfrågorna men också i regeringens ambitioner om en nollvision, som vi tidigare har diskuterat i den här kammaren.

I den allvarliga situationen med anledning av coronaviruset är det ingen tvekan om att det är helt avgörande att personal i äldreomsorgen och vården har den skyddsutrustning som de behöver för att kunna känna sig trygga och säkra på sina arbetsplatser.

Det funkar så i dag att det är Folkhälsomyndigheten som expertmyndighet som rekommenderar den typ av skyddsutrustning som man behöver ha, men det är alltid ytterst arbetsgivarens ansvar att se till att arbetsmiljön är trygg och säker.

Det vi vet, och som jag också försökte redogöra för i mitt svar, är att den viktiga dialogen mellan arbetsgivarna, de fackliga organisationerna och skyddsombuden inte alltid fungerar. Jag har givetvis en löpande dialog med de viktiga fackförbunden inom de här sektorerna. Jag har lyssnat in Kommunal, Vårdförbundet, Läkarförbundet, Vision och andra som gör fantastiska insatser varje dag i en mycket hårt pressad situation, som det är inom vården och omsorgen i dag.

Det är ingen tvekan om att om facken upplever att det finns risker och allvarliga brister ska de göra precis som de har gjort, nämligen kräva att verksamheten stoppas och att de får en bedömning av läget. Det är då Arbetsmiljöverkets uppgift att gå in och bedöma situationen.

Om det ska göras granskningar välkomnar jag att vi har de institutioner vi har, till exempel JO. Det är också viktigt att säga att vi fortfarande är mitt i en väldigt allvarlig kris i vårt samhälle. Jag tror att det kommer att bli väldigt viktigt att vi efter den här krisen utvärderar vad vi behöver ta höjd för inför framtida kriser och pandemier.

Jag tycker att man kan konstatera redan i dag, utöver det som Désirée Pethrus nämnde i sitt inlägg, att vi inte har lyckats när det gäller äldreomsorgen. Jag skulle säga att det också är ett stort misstag att vi inte längre har beredskapslager, för det har varit ett akut behov av skyddsutrustning. Från regeringens sida har vi verkligen jobbat dag och natt och gjort det vi kan för att säkerställa tillgången till skyddsutrustning.

Jag är stolt över det beslut som vi tog, och som ligger på mitt bord, om att ge Arbetsmiljöverket ett särskilt uppdrag att ta fram ett snabbspår för att kunna godkänna skyddsutrustning som är trygg och säker men som ännu inte har blivit CE-märkt. Via det beslutet har vi, som jag nämnde, fått fram miljontals både visir och andningsskydd. Det har också gjorts insatser för att se till att Socialstyrelsen blir nationell inköpscentral, till exempel.

Vi har verkligen jobbat stenhårt med det här, och vi kommer också fortsättningsvis att behöva göra det. Utgångspunkten måste alltid vara att vi har trygga och säkra arbetsplatser. Ingen ska behöva dö, skadas eller bli sjuk på sin arbetsplats.


Anf. 4 Désirée Pethrus (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Men jag blir ändå väldigt orolig över det som arbetsmarknadsministern för fram. Det är ju ganska tydligt att det under hela resans gång har varit problem med skyddsmaterial. Det är ingenting som bara jag står och säger, utan det har även Kommunal, som är starkt knutet till Socialdemokraterna, varit ute och sagt. Även om arbetsmarknadsministern säkert har goda föresatser tycker jag att det är alldeles för lite som görs.

Enligt Socialstyrelsen har 53 procent av de personer över 70 år som avlidit till följd av covid-19 bott på ett äldreboende. Det handlar om drygt 1 700 personer. I Sverige har vi fem gånger så många döda som i Norge, och även i relation till Danmark och Finland har vi svårt att förklara våra höga dödstal. Vi kan inte med säkerhet säga varför det är så olika utgång i de nordiska länderna. Men jag tror att de flesta inser att det finns mycket som behöver förändras i Sverige i pandemins spår, och särskilt inom äldreomsorgen, och det borde vi ta itu med redan nu.

Därför har Kristdemokraterna föreslagit en kriskommission som bör sätta igång omedelbart, inte som ska komma sedan. Vi vet ju inte hur lång tid det här utbrottet kommer att pågå. Vi behöver redan nu analysera hur vi kan förbättra arbetet för att förhindra att covid-19 slår ut vårt samhälle på olika områden. I det arbetet bör man tydligt gå igenom hur personalens situation ser ut inom vård och omsorg och hur vi kan hantera en pandemi bättre framöver.

Ädelreformen på 90-talet innebar att äldre, skröpliga personer inte längre skulle vistas på långvårdskliniker utan bo kvar i hemmet med hemtjänst eller på äldreboende i hemliknande form. Det var bra tänkt, men man glömde att äldre faktiskt behöver personal som har stor kunskap om äldres sjukdomar.

Därför har vi kristdemokrater föreslagit 1 miljard för att förbättra personalens arbetsvillkor, så att det blir bättre kontinuitet i vården. Under 2018 mötte en hemtjänsttagare i snitt 15 olika personal under en tvåveckorsperiod. Och dåliga scheman bidrar för personalens del till stress och sjukskrivningar. För personalen innebär stressen under en pandemi att det är särskilt olyckligt när man möter äldre med ökad risk för smittspridning. Om man inte har skyddsmaterial kan det gå riktigt illa. Folkhälsomyndigheten skulle behöva vara ännu tydligare med behovet av att använda visir och skyddsmask. Här anser jag att regeringen måste agera mer kraftfullt.

Stockholms kommuns äldreboenden är drabbade, och den politiska ledningen önskade nyligen tydligare riktlinjer från Folkhälsomyndigheten för skyddsutrustning. Nu verkar det som att Stockholms kommun ändå börjar tillämpa skyddsvisir och skyddsmask vid flera arbetsmoment, då de ser att smitta förs mellan personal och äldre utan att man visat symtom. Här menar jag att regeringen borde ha kunnat agera. Varför är ministern inte involverad i det här arbetet? Det är ju en tydlig arbetsmiljöfråga.

Sedan hade jag också en fråga om detta med påfrestningarna i att jobba med människor i livets slutskede och om Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som jag tycker borde kunna få ett uppdrag att följa upp de långvariga hälsokonsekvenserna. Hur ser statsrådet på detta?


Anf. 5 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! I det allvarliga läge som vi är inne i nu bygger vi inte bara upp en vårdskuld, som det har varit en diskussion om med tanke på den väldigt pressade situationen inom sjukvården och äldreomsorgen, utan vi bygger just nu också upp en stor arbetsmiljöskuld.

Människor kommer under lång tid att behöva jobba under hög arbetsbelastning och med ruckade arbetstider, arbetsmiljö och arbetsvillkor. Ibland får man också åsidosätta rätten till ledighet för att hantera den akuta krissituationen. Det här är verkligen mycket angelägna frågor.

Jag vill säga att jag välkomnar det initiativ som Désirée Pethrus lyfter fram i den här diskussionen. Jag kommer att ta med mig det i det fortsatta arbetet.

Vi har redan i dialog med myndigheterna lyft fram Mynak men också Arbetsmiljöverket och hur viktiga de är och deras viktiga roll att följa upp stödet till arbetsmiljön men också till forskningen.

Vi kommer att behöva hantera både en vårdskuld och en arbetsmiljöskuld, och vi kommer att ha en viktig uppgift i att identifiera var vi stod starka när vi gick in i krisen men också vad vi behöver säkerställa inför framtiden. En sak som jag tror var ett stort misstag var att montera ned civilförsvaret och avskaffa beredskapslagren. Jag tror att vi kommer att kunna dra slutsatser om att vi kanske har haft en övertro till marknadens förmåga att lösa många olika typer av problem och att vi kommer att se att det krävs större nationell sammanhållning och ett nationellt ansvar för flera av dessa områden.

Jag välkomnar som sagt det initiativ som kommer från Désirée Pethrus och är verkligen angelägen om att vi kan fortsätta att diskutera dessa frågor efter att vi har gått ur krisen. Det vi behöver fokusera på här och nu är att säkerställa en god arbetsmiljö och se till att den skyddsutrustning som behövs och krävs finns på plats för alla dem som just nu utför underverk för att rädda liv och hälsa i vårt land.


Anf. 6 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att regeringen tar personalens oro på allvar när det gäller brist på utrustning och skyddsmaterial. Den senaste tiden har det blivit uppenbart att en stor andel personal i hemtjänsten och på kommunala äldreboenden anser sig sakna grundläggande skyddsutrustning i vårdnära situationer. Uppenbarligen har många leverantörer velat bidra, men regeringen har inte agerat tillräckligt kraftfullt för att lyssna på dem. Personal larmade tidigt om avsaknad av skyddsutrustning, och ändå är regeringen saktfärdig.

I en kris är det viktigt att agera snabbt och kraftfullt. Resurser får inte hindra det viktiga arbetet att se till liv och hälsa. Tyvärr har vi i Sverige höga dödstal, som jag menar beror på att regeringen inte agerade och fortfarande inte agerar på nödropen från personalen. Vi har en folkhälsomyndighet som har en viktig roll och som ska ge regeringen råd, men att som regeringen gjort lämna walk-over till Folkhälsomyndigheten är inte okej. Svenska folket men även personalen ute i verksamheterna förtjänar bättre än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

I grundlagen står det att regeringen styr riket och att regeringen kan besluta om regler som alla måste följa i Sverige. Jag tycker att det är dags att regeringen tar ansvar för att se till att personalen får den skyddsutrustning som behövs för att de ska känna sig säkra och trygga på sin arbetsplats men också för att vi ska skydda våra äldre från smitta och pandemin.

Jag tycker att regeringen måste bli mycket tydligare med att man tar detta på allvar, att man leder arbetet och att det inte är Folkhälsomyndigheten utan regeringen som ska leda arbetet. Där är vi beredda att bidra med kloka förslag, vilket vi redan har gjort på många områden.

Jag hoppas att vi får se en förändring på detta område.


Anf. 7 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Jag kan meddela att det har varit ett hårt arbete från dag ett för regeringen i att hålla fokus på att säkra liv och hälsa men också såklart på att dämpa andra allvarliga effekter som vi nu ser av coronapandemin. Jag tänker på ekonomin och jobben.

En prioritering från min sida som arbetsmarknadsminister är givetvis att säkerställa att ingen ska behöva dö, skada sig eller bli sjuk på sitt arbete. Den skyddsutrustning som personalen behöver ska finnas. Det är arbetsgivarens ansvar. Regeringen har vidtagit många olika åtgärder för att säkra tillgången på skyddsutrustning. Det är en helt central och avgörande fråga.

Jag vill också kort kommentera att jag tror att en viktig slutsats är att vi behöver fler trygga jobb inom äldreomsorgen. Vi behöver se till att fler har trygga anställningar och utbildning. Det ska helt enkelt vara fasta anställningar. Av det skälet har vi ganska nyligen kommit med den satsning som vi kallar Äldreomsorgslyftet och som är ett sätt att kroka arm. Regeringen och politiken tillsammans med parterna på arbetsmarknaden, i det här fallet SKR, och Kommunal ser till att människor som finns i dessa viktiga verksamheter får bättre förutsättningar att utföra sitt viktiga arbete.

Runt en fjärdedel av dem som jobbar i äldrevården i dag har inte en fast anställning. Jag har pratat med en del kommunalråd som efter beskedet om Äldreomsorgslyftet själva tillsammans med en stab sitter och ringer runt för att hitta dem som har timanställningar och erbjuda dem både utbildning och en tryggare anställning. Detta är en viktig utgångspunkt. Trygghet i arbetslivet, oavsett vilken bransch man arbetar i, är en viktig utgångspunkt för att kunna leverera kvalitet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.