Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetsmarknaden

Interpellation 2015/16:494 av Désirée Pethrus (KD)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-03-15
Överlämnad
2016-03-16
Anmäld
2016-03-17
Svarsdatum
2016-04-08
Besvarad
2016-04-08
Sista svarsdatum
2016-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Arbetsmarknaden(pdf, 92 KB)

Interpellationen

till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

 

Möjligheten att ha ett arbete är en av de viktigaste förutsättningarna för att integreras i det svenska samhället. Under Alliansens regeringsperiod inrättade vi jobbskatteavdraget för att göra det lönsammare att arbeta. Vi skapade också förutsättningar för en ny arbetsmarknad med enklare jobb inom RUT- och ROT-branscherna att växa fram. Tyvärr ser vi nu en vikande trend i denna bransch vilket är förödande. Den vikande trenden beror på nuvarande regerings klåfingrighet och försämringar för denna sektor. Sverige riskerar i fråga om RUT och ROT att gå samma väg som Danmark, där även små förändringar visade sig stoppa utvecklingen av nya jobb inom branschen.

På den positiva sidan ser vi nu hur vården ändrar sin arbetsfördelning och inser värdet av att renodla arbetsroller så att nygamla kan uppstå. Sjuksköterskor i flera landsting får fokusera vårdtiden, när andra tjänster kommer till för att utföra kringuppgifter. Sverige behöver fler arbetstillfällen som introducerar de nyanlända in på svensk arbetsmarknad. Med ett första arbete ges en chans att lära sig språket, och sedan möjlighet att studera eller klättra i karriärstegen.

Sverige står inför en enorm utmaning med det stora antalet asylsökande och nyanlända i Sverige som snart kommer att behöva jobb. Vi behöver många enkla jobb, som är lätta att ta. För personer som är nya på sin arbetsplats och i Sverige tar det lite extra tid att komma in i arbetslivet. För dessa personer är ingångslönerna för höga.

Arbetslösheten bland utrikes födda är redan nu 21,8 procent, medan den är 4,8 procent bland inrikes födda. Arbetslösheten är högst bland utrikes födda med enbart förgymnasial utbildning. Enligt Finanspolitiska rådet är endast 50 procent, av de asylsökande som kommit till Sverige, i sysselsättning efter åtta år. Enligt SCB har Sverige, när 26 länder jämförs, den största skillnaden i sysselsättningsgraden mellan utrikes respektive inrikes födda. Sysselsättningsgraden för inrikes födda i Sverige är 83,8 procent, att jämföra med 67,8 procent för utrikes födda.

Arbetsförmedlingens stora flora av olika anställningsstöd kritiseras för sin ineffektivitet. Försvinnande få går från arbete med anställningsstöd till arbete utan stöd. I stället går man in i nya programåtgärder. Arbetsförmedlingens byråkrati och bristande arbetsmarknadsförankring pekas återkommande ut som ett hinder för att hjälpa de arbetslösa. Och därför får inte heller programmen det genomslag som är tänkt. Initiativet från regeringen med trainee och extratjänster tycks därför heller aldrig resa sig från sin vagga.

En lång rad aktörer har i närtid pekat ut de höga ingångslönerna som ett stort hinder för etablering av nyanlända på arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsekonomiska rådet, Finanspolitiska rådet och en rad politiska partier har alla gått ut och problematiserat de höga ingångslönerna, inklusive Kristdemokraterna. Alltför höga ingångslöner är ett hinder, främst för personer med lägre utbildning och sämre språkkunskaper.

Vi behöver nya och växande företag som kan och vågar anställa även personer som inte uppfyller de krav och förväntningar som ställs. Därför har Kristdemokraterna föreslagit en ny anställningsform – introduktionsanställning. Det ska vara en ny anställningsform som tillåter en lön som är lägst 75 procent av kollektivavtalsenlig nivå på löner upp till 22 000 kronor. Personen ska ges utbildning på jobbet, av arbetsgivaren, 25 procent av tiden. Målet är att det ska vara enkelt för företaget att anställa. Ingen byråkrati via Arbetsförmedlingen, och inte heller några bidrag som de måste granska. Vi behöver förenkla för både den nyanlända, såväl som för arbetsgivaren, att skapa ett arbetstillfälle. Reformen gäller jobb som inte kräver eftergymnasial utbildning. Personen omfattas av lagen om anställningsskydd såsom alla andra.

För den som varit i Sverige i åtta år är arbetslösheten i dag ca 40 procent. Det är naturligtvis något vi måste göra något åt. Tre månader efter att etableringsfasen på två år hos Arbetsförmedlingen är klar, har endast 5 procent en anställning utan stöd. Det är inte hållbart. Och den enskilde som tvingas leva på försörjningsstöd och i utanförskap, kan inte komma in i samhällets gemenskap. Det är både oetiskt mot den enskilda människan och slöseri med samhällets resurser.

Ett jobb handlar om mer än en ekonomisk ersättning. Ett jobb betyder arbetsgemenskap, språkutveckling och självkänsla i att kunna försörja sig själv och sin familj.

Vi kristdemokrater menar att det behövs radikala åtgärder nu för att skapa många enkla arbeten, eftersom 50 procent av dem som kommer inte har en eftergymnasial utbildning och behöver få in en fot på arbetsmarknaden.

Då vill jag fråga arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:

  1. Delar arbetsmarknadsministern problembilden att det är en stor utmaning nu och att det krävs extraordinära åtgärder?
  2. Och hur tänker arbetsmarknadsministern arbeta för att förbättra förutsättningarna för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden så att fler än 5 procent har ett arbete utan stöd efter etableringsfasens slut?
  3. Hur avser arbetsmarknadsministern att verka för att förkorta tiden i arbetsmarknadsåtgärder till anställning utan stöd?
  4. Hur ser arbetsmarknadsministern på möjligheten att införa introduktionsanställningar av den typ som Kristdemokraterna förespråkar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:494, Arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 2015/16:494

Webb-tv: Arbetsmarknaden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ylva Johansson (S)
Anf. 8 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Désirée Pethrus har frågat mig om jag delar hennes bild att det stora antalet asylsökande i Sverige är en utmaning och hur jag tänker arbeta för att förbättra förutsättningarna för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Hon har också frågat mig hur jag avser att verka för att förkorta tiden i arbetsmarknadsåtgärder till anställning utan stöd samt hur jag ser på möjligheten att införa introduktionsanställningar av den typ som Kristdemokraterna föreslagit.

Verkligheten förändras just nu snabbt inför våra ögon. Sveriges befolkning växer betydligt snabbare än tidigare förväntat, och det stora antalet asylsökande kommer framöver att påverka både arbetskraften och arbetslösheten. På kort sikt innebär det utmaningar.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är just nu stark enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Sysselsättningen ökar i god takt, främst bland utrikes födda, samtidigt som arbetslösheten tydligt minskar, inte minst bland ungdomar.

För att korta tiden från ankomst till arbete reformeras arbetet för nyanländas etablering. I budgetpropositionen, som riksdagen ställt sig bakom, föreslog regeringen ett antal investeringar som ska leda till en snabbare etablering på arbetsmarknaden, däribland förstärkta arbetsmarknadsinriktade insatser, validering och en rejäl höjning av ersättningen till kommunerna för mottagande av nyanlända. Regeringen har även gjort satsningar på kunskapslyftet som innebär både en kraftig utökning av antalet utbildningsplatser och åtgärder som syftar till högre kvalitet inom utbildning för vuxna.

Regeringens samtal med arbetsmarknadens parter, Arbetsförmedlingen och andra berörda myndigheter för att skapa så kallade snabbspår in på arbetsmarknaden för nyanlända inom etableringsuppdraget har lett till att flera snabbspår redan har presenterats. I februari påbörjades snabbspår för kockar, slaktare/styckare, hälso- och sjukvårdsyrken samt lärare och förskollärare. Regeringen ser positivt på att dessa insatser kommer att komma både kvinnor och män till del.

Ytterligare en viktig del i arbetet med att stärka nyanländas etablering är lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, som trädde i kraft nu i mars. Lagen innebär att kommuner som har en jämförelsevis god arbetsmarknad, stor befolkning, lågt mottagande och förhållandevis få asylsökande kommer att få ta emot fler nyanlända än kommuner med sämre förutsättningar. Fler nyanlända kommer alltså att komma till kommuner där det finns goda etableringsförutsättningar.

Jag vill också framhålla betydelsen av att regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har enats kring nödvändiga insatser för att dels säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande, dels stärka etableringen av nyanlända. I överenskommelsen föreslås bland annat åtgärder för snabbare och bättre etablering på arbetsmarknaden för nyanlända invandrare.

Det är min uppfattning att det kommer att krävas ytterligare insatser för att skapa snabbare etablering på arbetsmarknaden, och regeringen arbetar med detta.

Att varaktigt minska arbetslösheten och öka sysselsättningen är en av regeringens viktigaste uppgifter. För att nå målsättningen görs investeringar i jobben genom regeringens jobbagenda som består av tre delar: investeringar i bostäder, klimatomställning och infrastruktur samt en aktiv närings- och innovationspolitik för fler och växande företag och investeringar i kompetens och matchning.

Jag delar inte Désirée Pethrus uppfattning att en anställning med stöd skulle vara ett misslyckande för nyanländas etablering eller för den delen för långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden. Det är en viktig ingång som, i högre grad än andra arbetsmarknadspolitiska insatser, leder till självförsörjning och fotfäste på arbetsmarknaden. Subventionerade anställningar ger den arbetsgemenskap, språkutveckling och självkänsla som Désirée Pethrus lyfter fram i sin interpellation. Det är med andra ord en riktig anställning med riktig lön.

Jag är inte beredd att lämna den svenska modellen och införa introduktionsanställningar av den typ som Kristdemokraterna föreslagit. Det är arbetsmarknadens parter som sköter lönebildningen i Sverige, inte regeringen.

Däremot har regeringen, som jag redogjort för, genomfört en mängd åtgärder för att inom ramen för den svenska modellen underlätta inträdet på arbetsmarknaden för nyanlända med låg utbildning och unga med bristande utbildningsbakgrund. Vi avser också att utvidga yrkesintroduktionsanställningar till att även omfatta nyanlända invandrare över 25 år, vilket just nu bereds inom Regeringskansliet.

Désirée Pethrus (KD)
Anf. 9 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det här blir en fortsättning på den förra debatten, kan man säga.

Majoriteten av alla partier i Sverige är för reglerad invandring, tror jag. Det innebär att vi inte har möjlighet att hjälpa alla. I sådana fall skulle vi kunna ta bort alla visumkrav som vi har för andra länder och så vidare.

De som drabbas mest när våra system kollapsar inför en för hög migration är de som mest behöver samhällets hjälp. Det är de som drabbas - de som behöver socialtjänst och olika bidrag, som är bostadslösa och så vidare.

Men om vi inte får alla de nyanlända in i arbete kommer ju krisen att förvärras ytterligare för dem som har stora problem redan i dag och som har behov av våra sociala välfärdstjänster.

Därför har jag ställt den här interpellationen. Jag tycker att det är viktigt, och jag tycker inte att regeringen riktigt responderar på behovet av att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Det är någonting som väldigt många, bland annat Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadspolitiska rådet och Finanspolitiska rådet, tar upp - även flera partier inklusive Kristdemokraterna här i riksdagen.

Vi har för höga ingångslöner som ett hinder, främst för personer med lägre utbildning och sämre språkkunskaper. Vi kan se att bland dem som har varit i Sverige i åtta är arbetslösheten i dag fortfarande 40 procent. Det här är naturligtvis någonting som vi måste göra någonting åt.

Vi kan titta på siffrorna. Först kommer man in som asylsökande, och nu kan det ta upp till två år innan man får ett beslut om uppehållstillstånd. När man sedan har fått ett beslut om uppehållstillstånd går man in i etableringsfasen. Tittar vi på hur det ser ut efter etableringsfasen ser vi att det efter tre månader bara är 5 procent som har en riktig anställning utan stöd.

Statsrådet måste väl ändå inse att det här är ohållbart för samhället. Vi måste mycket snabbare få in personer i riktiga arbeten. Ett jobb handlar ju inte bara om att få ekonomisk ersättning, utan det handlar som statsrådet sa om arbetsgemenskap, språkutveckling och så vidare.

Vi menar att arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som statsrådet vurmar för, visst kan vara nödvändiga. Men etableringsfasen har ju visat att vi håller på för mycket med utbildningar och för mycket med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som resulterar i att människor inte kommer ut i egna arbeten utan i stöd.

Det är det här vi menar måste förändras, och därför har vi föreslagit introduktionsanställning som en del. Där har statsrådet faktiskt svarat fel, för statsrådet säger att vi lägger oss i lönesättningen. Det gör vi inte. Vi säger att man kan ha 25 procent utbildningstid och jobba 75 procent. 25 procent är alltså utbildningstid, och då får man 75 procent av den lägsta kollektivavtalsenliga lönen. Det innebär att vi inte kommer att röra i kollektivavtalen.

Man undrar ju: Hur ser egentligen statsrådet på effekten av alla de här arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, och varför är statsrådet inte beredd att sänka trösklarna och se att ingångslönerna har en effekt på arbetsmarknaden?

Ylva Johansson (S)
Anf. 10 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Jag instämmer i det som Désirée Pethrus började med. Det här är en av de viktigaste frågorna. Det är klart att vi kommer att behöva ha många debatter om detta, för det är en stor utmaning som Sverige står inför - så är det. Det kommer att prägla den politiska debatten, tror jag, under en längre tid. Min uppfattning är också att vi kommer att behöva göra fler saker än vad vi har gjort hittills. Därför är det bra att vi kan diskutera olika lösningar.

På några punkter håller jag inte med Désirée Pethrus. Jag håller inte med om att det är för många som deltar i utbildning i dag i etableringsuppdraget. Det är några få procent som deltar i utbildning. Det är väldigt lite i förhållande till att det är ungefär 30 procent av dem som kommer hit som har en mycket låg utbildningsnivå. Det vore rimligt, tycker jag, att satsa mycket mer på utbildning än vad som har skett hittills inom etableringsuppdraget, och det är en av de saker som vi arbetar med.

Jag tror också att det för många individer är bra om man kan kombinera utbildning och arbete, att det inte är heltidsstudier utan att man kombinerar det med att vara på en arbetsplats, i arbete eller praktik, under etableringstiden. Alla kombinationer av utbildning och arbete välkomnar jag. Jag tror att det är bra att göra det. Vi arbetar med att utvidga yrkesintroduktionsanställningarna, som just innebär 75 procents arbete och 25 procents utbildning, lärande på arbetsplatsen, också till nyanlända. Det är en del av det som ingår i överenskommelsen mellan bland annat våra partier.

Det är nödvändigt, herr talman, att sänka lönekostnaderna för många av dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden - absolut. Det är verkligen nödvändigt att göra det, och det gör vi också i dag. Med de stöd som finns i dag betalar en arbetsgivare väldigt lite i lönekostnad för en nyanländ. Jag tycker att det är väl motiverat.

Jag delar inte uppfattningen att arbete med lönestöd inte skulle vara ett riktigt arbete. Det är en av de arbetsmarknadspolitiska insatser som man genom forskning och erfarenhet vet har bäst effekt: att människor får ett riktigt arbete med lönestöd. Väldigt många går sedan över till ett arbete utan lönestöd. Det tycker jag är bra.

Att det första arbete som man får i Sverige är ett arbete med lönestöd ser jag inte som ett misslyckande. Däremot menar jag att det är på tok för få som går vidare till arbete och studier inom två år. Nu har andelen börjat öka, trots att vi har många fler i etableringsuppdraget, men det är fortfarande en förfärande låg andel. Jag tycker inte att man kan acceptera att så många går vidare från etableringsuppdraget ut i arbetslöshet. Det är ett av skälen till att regeringen nu jobbar med förändringar av den etableringsreform som genomfördes av den gamla regeringen. Det finns delar i den som är bra, men det finns delar i den som inte är bra. Etableringslotsarna var en sådan sak, som vi har tagit bort. Jag tror att det var helt fel att satsa på samma åtgärd för alla oavsett bakgrund, till exempel utbildningsbakgrund.

Vi jobbar nu också med andra förändringar av etableringsuppdraget för att skapa större flexibilitet och för att kunna öka andelen som går vidare till arbete och studier efter etableringsperioden.

Désirée Pethrus (KD)
Anf. 11 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tror ändå inte att vi är riktigt överens. När vi pratar om utbildning tror jag att vi alla är överens om att många som kommer hit behöver utbildning. En stor andel som kommer i dag har dessvärre inte högre utbildning, inte ens gymnasial utbildning. Alla kommer inte heller, precis som Arbetsförmedlingen skrev i någon skrift, att kunna tillgodogöra sig den typen av utbildning. Vi behöver få in personerna snabbt i arbete.

Man kan då titta på utbildningsinsatser. Jag tror att statsrådet har sett till exempel Riksrevisionens utredning av Volvo Cars insatser. När man friställde personer fick de gå in i olika utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det man kunde se var att det försenade inträdet på arbetsmarknaden. De som inte deltog i de här utbildningarna kom snabbare in i arbete.

Jag har också själv börjat revidera och tänka på detta. Risken är att vi genom alla våra åtgärder låser in personer som faktiskt skulle kunna komma ut i arbete. Finessen med introduktionsanställningar, som vi föreslår från Kristdemokraterna, är att det inte krävs att man först har varit arbetslös en viss tid, si och så, eller att man är i en viss ålder, si och så. Det krävs inte att Arbetsförmedlingen administrerar introduktionsanställningen, utan detta gäller alla arbetsgivare som säger: Jag har ett jobb, men jag inser att du kanske inte kan språket. Du kanske inte förstår hur det här jobbet funkar. Vi ger dig en chans.

Det är inget regelkrångel. Vi måste vara mycket mer flexibla och komma på nya idéer. Vi har inte råd att anställa arbetsförmedlare som ska ta hand om alla som nu har kommit. Vi måste hitta andra alternativ.

Herr talman! Vi ska inte lägga oss i lönebildningen, men vi måste se till att hitta möjligheter. Det är precis det som vi föreslår när det gäller introduktionsanställning. Det handlar om att ge arbetsgivarna en möjlighet när de ser: Det kommer att ta längre tid än kanske ett halvår för mig att fatta ett beslut om huruvida den här personen ska få fortsätta. Det kommer att ta längre tid.

Vi vet att många har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, framför allt de som inte har någon högre utbildning. Här måste vi hitta det som vi kanske mer tycker handlar om ett snabbspår. Det som statsrådet säger om snabbspår är bra. Jag vet inte hur många som nu kommer in i snabbspår. Men från Kristdemokraternas sida tror vi att det är bättre att underlätta för företagare att själva anställa.

Jag tror också att vi behöver komma in mycket tidigare. Vi behöver komma in redan under asylprövningstiden. Vi kan inte ha människor först två år i passivitet i väntan på ett uppehållstillstånd. Sedan går de in i alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder i två år. Efter fyra fem år har jättefå kommit i anställning. Det går inte. Vi står inför en utmaning som är historisk, som jag tror att statsrådet själv sa i går. Inte sedan efter andra världskriget har vi haft en så här stor mängd nya personer som har kommit till Sverige.

Låt oss vara öppna för olika insatser! I dag föreslår mitt parti och min partiledare en form av ny anställning. Där är det mer stöd till kommunerna. Det är 6 200 tjänster för vårdservice. Det är ett sätt att försöka förenkla. Det gäller tjänster där inte sjuksköterskorna behöver involveras, utan andra servicenära vårdtjänster kan komma i fråga. Det här är någonting som det redan jobbas med ute på olika utbildningsföretag. Det skulle vara intressant att höra hur statsrådet ser på det.

Ylva Johansson (S)
Anf. 12 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! När man diskuterar med Désirée Pethrus är det trevligt på många sätt. Désirée Pethrus säger nu att Kristdemokraterna inte vill att politiker ska lägga sig i lönebildningen. Jag välkomnar det. Det är mycket bra om vi kan vara överens om det. Jag är också helt överens om att vi måste minska regelkrånglet. Det är alldeles för svårt för arbetsgivare att använda de olika stöd som Arbetsförmedlingen har, och de är alldeles för många. Här behöver det göras förenklingar för att det ska bli enkelt att använda dessa.

Men låt mig ändå påminna om att det var precis det här som den gamla regeringen införde. Det är faktiskt ganska mycket regelkrångel och väldigt många olika anställningsstöd. När den gamla regeringen styrde hade man en åtgärd inom etableringsuppdraget, och det var etableringslots. Det fick alla, och det blev hårt kritiserat. Och under den gamla regeringens tid hade man i princip inte tidiga insatser under asyltiden.

Det ändrar vi nu. Vi ändrar på etableringsuppdraget. Vi har satsat stort på tidiga insatser. Jag tror att vi kommer att behöva göra ännu mer, så att man använder asyltiden på bästa sätt. Och vi har individualiserat det sätt som man möter människor på.

Men jag välkomnar tonläget från Désirée Pethrus. Jag tror och hoppas att vi kommer att kunna ha ett gott samarbete och utveckla mer när det gäller de många olika lösningar som måste till för att människor ska komma in på arbetsmarknaden. Eftersom de individer som kommer hit är väldigt olika och har väldigt olika förutsättningar måste också insatserna vara olika och individuellt utformade.

Herr talman! Låt mig ändå få nämna en sak där vi skiljer oss åt. Désirée Pethrus gör en jämförelse med uppsagda Volvoarbetare. Det är faktiskt väldigt stor skillnad jämfört med många av dem som nu kommer till Sverige. Det är ungefär 30 procent som har en högre utbildning, en eftergymnasial utbildning. Det är ungefär 30 procent som har en utbildning som motsvarar ungefär gymnasienivå. Och det är ungefär 30 procent med en låg utbildning. Lite grovt kan man dela upp det på det sättet.

När vi tittar på vilka grupper som deltar i utbildning ser vi att det är de högutbildade. De lågutbildade deltar nästan inte alls. Samtidigt vet vi att de som kommer hit är unga, mycket unga. Vi har en stor andel mellan 20 och 30 år, och vi har en ännu större andel som går i skolan.

Det är klart att vi ska satsa på utbildning för ungdomar. De ska jobba här under ett långt liv och kunna etablera sig här. Självklart är det rätt att satsa på utbildning. Det är inte den enda lösningen, men när jag ser på vilken låg andel som deltar i utbildning i etableringsuppdraget och när jag vet hur utbildningsbakgrunden ser ut blir jag lite förskräckt.

Alla ska inte in i utbildning, men bara några få procentenheter som deltar i utbildning är väldigt lågt givet att det är en ung befolkning som kommer hit och att många har en låg utbildningsnivå. Vi kommer att behöva satsa mer på utbildning.

Men vi behöver också se att det ska vara enkelt för arbetsgivare att anställa och att det inte ska vara för dyrt eftersom arbetsgivaren ofta tar på sig uppdraget att lära upp i yrket, lära ut hur det fungerar på en svensk arbetsplats och träna språket. Självklart är det då rimligt att lönekostnaden är lägre än för en person som redan har dessa kompetenser.

Désirée Pethrus (KD)
Anf. 13 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Arbetslösheten bland utrikesfödda är nu 21,8 procent medan den är 4,8 procent för inrikesfödda. Det är en utmaning som är dramatisk, och där förväntar vi oss att regeringen agerar.

Alliansregeringen gjorde en hel del olika insatser: instegsjobben, nystartsjobben och jobbskatteavdraget, som uppskattades av bland andra Finanspolitiska rådet därför att det gav incitament till arbete. Vi införde en helt ny arbetsmarknad inom RUT- och ROT-tjänsterna. Där har regeringen backat och insett att vi kommer att behöva dem. Det är bra, men jag tror att vi kommer att behöva utveckla dem ytterligare.

Statsrådet säger att vi måste satsa mer på utbildning och att det är synd att lågutbildade deltar väldigt lite i utbildningarna i dag. Det är möjligt att vi kan få in fler i utbildningsinsatser, men vi måste klara den utmaningen utan att få för stora utgifter. Vi har redan fått öka budgeten med 25-30 miljarder för den invandring som vi hade under hösten. Om vi ska klara av att få servicen och hela välfärden att fungera måste vi få igång arbetsmarknaden även för dem som kommer hit och inte har någon typ av gymnasial utbildning. Vi måste få dem i arbete snabbt.

Jag hoppas och tror att regeringen inser att det behövs en helt ny jobbsektor, och därför föreslår vi introduktionsanställningar. Vi tror att det är ett nytt sätt att minska regelkrånglet och se till att arbetsgivarna snabbt kan anställa till en lägre kostnad, utan att staten ska behöva vara med och finansiera. Vi har inte råd att gå in och finansiera alla tjänster, nystartsjobb, instegsjobb och så vidare.

Släpp regelkrånglet, och låt företagarna själva få hitta olika anställningsmöjligheter för dem som kommer!

Ylva Johansson (S)
Anf. 14 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Vi jobbar med att ta bort en del av det regelkrångel som infördes av den gamla regeringen.

Désirée Pethrus säger att den gamla regeringen gjorde många saker. Det gjorde den. Man satsade oerhört stort på skattesänkningar, och man lade väldigt många miljarder på att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det var olika åtgärder som man sa skulle lösa arbetslösheten. Problemet var att de inte gjorde det, utan det är nu arbetslösheten sjunker, det är nu jobben växer till, det är nu tillväxten är stark och det är nu utrikesfödda i väldigt stor utsträckning får jobb. Det är den grupp som växer till i sysselsättning allra starkast, och det gäller särskilt utrikesfödda kvinnor.

Det beror naturligtvis inte enbart på regeringens politik utan också på andra delar. Men man ska kanske vara lite försiktig med att slå sig för bröstet över en politik som faktiskt inte löste och hanterade arbetslösheten eller nyanländas etablering på arbetsmarknaden, trots att vi under den gamla regeringens tid hade väldigt många färre att arbeta med.

Herr talman! Jag återkommer igen till att jag välkomnar tonläget från Désirée Pethrus. Jag hoppas och tror att vi kommer att kunna en fortsatt konstruktiv dialog om de ytterligare åtgärder som kommer att behövas - den uppfattningen delar jag - inte minst för de personer som har låg utbildningsnivå med sig och som kanske inte ens har tidigare erfarenhet av yrkesarbete. Där måste det till särskilda lösningar.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.