arbetslöshet

Interpellation 2001/02:164 av Andersson, Margareta (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-09
Anmäld: 2002-01-15
Besvarad: 2002-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 januari
Interpellation 2001/02:164
av Margareta Andersson (c) till näringsminister Björn Rosengren om arbetslöshet

Konjunkturen har varit vikande i Sverige under hela 2001 och någon verklig uppgång har inte märkts de första dagarna av 2002 heller. Antalet varslade har flerdubblats jämfört med år 2000. I dag är ca 70 000 personer varslade om uppsägning. Många varsel har kommit i slutet av året och det innebär att om de faller ut kommer arbetslösheten att stiga dramatiskt omkring halvårsskiftet.

Enligt uppgifter har AMS-chefen Anders L Johansson gått ut till länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar och beordrat dem att verkställa 70@75 % av detta års programverksamhet under första halvåret. Det innebär t.ex. att för dem som blir arbetslösa i Gislaved när Continental lägger ner sin verksamhet till sommaren kommer det inte att finnas några medel kvar för varken utbildning eller extra insatser för matchning till de arbeten som förhoppningsvis finns i regionen.

Den starka centralstyrning som i dag finns på Arbetsmarknadsverket riskerar således att vissa regioner kommer att stå utan ekonomiska resurser till hösten när de varsel som läggs under våren kan komma att falla ut. Olika delar av landet befinner sig olika långt in i konjunkturen vilket gör att besluten om hur och när de ekonomiska resurserna ska användas bör kunna fattas lokalt.

Den samlade konjunkturbedömningen som finns bland banker och andra konjunkturbedömare är att vändningen kan komma omkring nästa årsskifte. Det innebär en mycket tuff höst för alla som blir utan arbete och som tvingas till öppen arbetslöshet när pengarna för insatser är slut på arbetsförmedlingarna.

På våra två största exportmarknader USA och Tyskland har konjunkturen ännu inte vänt och framför allt Tyskland har stora problem. Man talar till och med om att ge Tyskland dispens för det i EMU-området överenskomna budgettaket för att man behöver göra insatser för att stärka sysselsättningen i landet. Att då tro att Sverige som är ännu mer beroende av omvärlden ska gå före i konjunkturhänseende är mycket opportunistiskt.

Näringsministern har ansvaret för att givna budgetramar hålls inom arbetsmarknadsområdet och det finns inga stora budgeteringsmarginaler att ta till. Tyvärr skenar även ett annat konto och det är kostnaderna för sjukskrivningar som tyvärr inte heller visar tecken till förändring.

Med anledning av det ovan anförda frågar jag näringsministern:

1.På vilket sätt avser ministern förändra arbetsmarknadsprogrammen för att klara de kraftigt minskade ekonomiska ramarna?

2.Avser ministern vidta några åtgärder för att möjliggöra en mer decentraliserad styrning av Arbetsmarknadsverket?

3.Hur avser ministern att finansiera fortsättningen av perioden om ingen förbättring av konjunkturläget inträffar?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:164

Webb-tv: arbetslöshet

Protokoll från debatten

Näringsminister Björn (S)

Anf. 135 Näringsminister Björn (S)

Herr talman! Lena Ek har frågat vilka ytterligare åtgärder finansministern avser vidta för att uppnå de uppsatta målen i statsbudgeten inom de befintliga ramarna. Margareta Andersson har frågat mig: 1. På vilket sätt avser ministern att förändra ar- betsmarknadsprogrammen för att klara de kraf- tigt minskade ekonomiska ramarna? 2. Avser ministern att vidta några åtgärder för att möjliggöra en mer decentraliserad styrning av Arbetsmarknadsverket? 3. Hur avser ministern att finansiera fortsättningen av perioden om ingen förbättring av konjunk- turläget inträffar? Interpellationerna har arbetsmarknadsläget som utgångspunkt och berör AMS planering av program- men samt de ekonomiska ramarna för arbetsmark- nadspolitiken. Interpellationerna hör ihop, och jag vill därför ge ett gemensamt svar. Ansvarsfördelningen i regeringen gör att det därför är jag som även ska besvara interpellationen från Lena Ek. Arbetslinjen är den klassiska grunden för social- demokratisk arbetsmarknadspolitik. Den är också ett uttryck för grundläggande politiska värderingar. Regeringen har i en rad sammanhang uttalat att den mycket noggrant följer utvecklingen på arbets- marknaden och vid behov inte tvekar att sätta in yt- terligare åtgärder för att öka sysselsättningen och hävda arbetslinjen. Tack vare den mödosamma men också lycko- samma ekonomiska politiken som bedrivits under den socialdemokratiska mandatperioden så är de offentli- ga finanserna starka. Sverige står väl rustat för att möta konjunkturavmattningen. Åtgärderna för att hantera effekterna av det försämrade arbetsmark- nadsläget kan präglas av aktiva insatser i stället för besparingar och budgetnedskärningar. Jag vill här nämna några viktiga åtgärder som får genomslag i år. Maxtaxan inom barnomsorgen och skattesänkningar, satsningen på skolan liksom om- fattande åtgärder inom regional- och transportpoliti- ken. Vid den socialdemokratiska partikongressen i no- vember aviserades också åtgärder för att underlätta för kommunerna att bl.a. tidigarelägga rekrytering av personal genom ökade statsbidrag på drygt 2 miljar- der kronor. Regeringen har nyligen utökat anslagskrediten med 654 miljoner kronor för de arbetsmarknadspoli- tiska programmen, vilket skapar ett resursutrymme som vid behov kan tas i anspråk för att uppfylla rege- ringens mål för arbetsmarknadspolitiken. Resursut- rymmet för arbetsmarknadspolitiska program 2002 är därmed i nivå med resursåtgången 2001. Jag vill inte kommentera frågan kring AMS plane- ring av de arbetsmarknadspolitiska programmen. AMS ansvarar för genomförandet av arbetsmark- nadspolitiken. Jag förutsätter att planeringen utgår från en konjunkturbedömning och med en inriktning så att insatserna på bästa sätt kan bidra till att uppnå målen för arbetsmarknadspolitiken. Som jag tidigare nämnt här i kammaren har AMS fått ett uppdrag att etablera en operativ grupp för att möta större varsel. Gruppen ska se till att berörda arbetsförmedlingar har nödvändig bemanning, kom- petens och resurser. Den ska också se till att insatser- na samverkar väl med närings-, regional- och utbild- ningspolitiska insatser för att få till stånd en tillväxt av nya arbetstillfällen på drabbade orter, som t.ex. Gislaved. För att effektivisera arbetsmarknadspolitiken har Arbetsmarknadsverkets organisation ändrats. Syftet är att få den mer sammanhållen och förtydliga AMS roll som chefsmyndighet. I samband med detta har det regionala inflytandet via bl.a. länsarbetsnämnder- na slagits fast. Några ytterligare åtgärder för att möj- liggöra en mer decentraliserad styrning anser jag därför för närvarande inte vara nödvändig. Utöver detta finns en beredskap för att snabbt sätta in ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara nödvändigt. Vilka dessa åtgärder blir återkommer jag i så fall till. Som det angavs i regeringsförklaringen i höstas är kampen mot arbetslösheten den allt annat överskug- gande uppgiften för varje socialdemokratisk regering. Även om arbetsmarknadsläget försämrats och ar- betslösheten ännu är oacceptabelt hög kan jag ändå till sist konstatera att politiken under de två senaste mandatperioderna i detta avseende varit mycket framgångsrik. Förste vice talmannen konstaterade att Lena Ek ej var närvarande i kammaren.

Margareta Andersson (C)

Anf. 136 Margareta Andersson (C)

Herr talman! Konvenansen bjuder att man tackar för svaret. Därför tackar jag näringsministern för det. Innehållet är jag tyvärr inte nöjd med. Jag känner att näringsministern inte har svarat på de frågor som jag har ställt. Däremot har han svarat på en del frågor som jag inte har ställt. Den enda fråga som har blivit besvarad är frågan om decentralisering av AMS verksamhet via länsar- betsnämnderna. Jag har uppfattningen att man i stort sett har avlövat länsarbetsnämnderna deras funktion. De är någon form av rådgivande organisation till Arbetsmarknadsstyrelsen, men det är i Stockholm som besluten fattas. För mig är det också en fullkomlig nyhet att rege- ringen numera tycks inkludera maxtaxan och sats- ningen på skolan i de arbetsmarknadspolitiska pro- grammen. Möjligen sprider denna något vida defini- tion av arbetsmarknadspolitik ett förklarande ljus över Regeringskansliets expansion de senaste åren. Jag håller fast vid att jag gärna skulle vilja ha ett besked från arbetsmarknadsministern om vad som kommer att hända på arbetsmarknaden om inte kon- junkturen vänder. Visserligen ser det kanske något mindre mörkt ut än vad det gjorde när interpellatio- nerna skrevs, men det finns i alla fall inte några säkra besked om att konjunkturen verkligen har vänt och att arbetslösheten inte kommer att stiga. Jag ser vad som händer i mitt eget län. Där är man i dag orolig på många ställen. Det gäller inte bara Gislaved. Det gäller Vaggeryd, och det är mindre nedläggningar på många fler orter. När det gäller decentraliseringen tror jag alltså att det är viktigt att man kan besluta om saker och ting på de orter som är drabbade, för det finns bättre kun- skaper där än i Stockholm om olika förhållanden som råder. Finansieringen har både Lena Ek och jag varit in- tresserade av. Såvitt jag förstår är näringsministern ansvarig för att budgettaket för arbetsmarknadsfrå- gorna hålls och att man inte spräcker taket. Att låna pengar anser jag vara ett sätt att höja budgettaket. Det får man alltså inte göra. Under alla omständigheter måste pengarna betalas tillbaka. Det har inte varit särskilt glada tongångar när länsarbetsnämnderna har drabbats av sådana åtgärder tidigare år.

Näringsminister Björn (S)

Anf. 137 Näringsminister Björn (S)

Herr talman! Är maxtaxan ett arbetsmarknadspo- litiskt program? Är satsningar på skolan ett arbets- marknadspolitiskt program? Självklart inte. Vad jag sade var att maxtaxan har stor betydelse för sysselsättningen. Det blir billigare för barnfamiljerna att ha sina barn på förskolan. Det innebär att de får mer pengar över. Det är alltså mer lönsamt att söka sig till ar- betsmarknaden och få ett jobb. Det har stor betydelse. Skolan och de satsningar som görs inom den of- fentliga sektorn har väldigt stor betydelse för syssel- sättningen. Vi lägger 5 miljarder mer på skolan. Det är klart att det har stor betydelse för sysselsättningen. På sikt har det stor betydelse för barnen, men det har stor betydelse för sysselsättningen. Det är gammal klassisk arbetsmarknadspolitik. För bara två veckor sedan har jag redovisat ett svar kring detta. Det jag då sade var att regeringen gör kontinuerliga bedömningar kring arbetsmark- nadsläget baserade på data från bl.a. Konjunktur- institutet, Statistiska Centralbyrån och AMS. Samti- digt görs självklart också bedömningar kring vilka utgiftsmässiga konsekvenser detta får inom olika utgiftsområden. Regeringens bedömningar och förslag till budget lämnas sedan regelmässigt till riksdagen i samband med den ekonomiska vårpropositionen och budget- propositionen. Självklart håller vi våra tak. Vi har hittills hållit budgettaken. AMS gör ju sina bedömningar med utgångspunkt i konjunkturen. De bedömer då var man ska satsa på mer konjunkturberoende program, och var man ska satsa på det ena eller andra. Man lägger ut det lite olika i tiden. Hittills har vi inte under min tid spräckt någon budget på AMS. Å ena sidan säger interpellanten att har ni budget kommer ni att klara detta. Å andra sidan säger interpellanten att de får lämna tillbaka pengar- na. Ja, det är klart att de får. Man får pengar för den verksamhet man har. Använder man inte de pengarna går de självklart tillbaka. Det vore väl konstigt an- nars. Vi har en oerhört decentraliserad arbetsmarknads- politik. Arbetsmarknadspolitiken verkställs på länsar- betsnämnderna men framför allt på arbetsförmedling- arna där vi har nämnder och där man för en diskus- sion och försöker skapa och implementera arbets- marknadspolitiken med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna. Det är där själva arbetsmarknads- politiken får sin verklighet.

Margareta Andersson (C)

Anf. 138 Margareta Andersson (C)

Herr talman! Jag tror att vi har uppfattat saker och ting lite olika. Om man utnyttjar en anslagskredit på 654 miljoner måste man sedan under kommande budgetår betala tillbaka den. Det innebär nedskär- ningar i framtiden. Förhoppningsvis kommer det inte att ha någon större betydelse för arbetsmarknadspoli- tiken om ett eller två år. Jag hoppas, liksom jag för- modar att näringsministern gör, att vi då har ett sådant klimat och sådan konjunktur att vi klarar det. Om inte konjunkturen vänder, och om vi hamnar i samma situation som Tyskland, kommer det att vara ganska stora problem att betala tillbaka pengarna. De ska betalas tillbaka, annars har vi spräckt budgettaket. Det anser jag vara helt omöjligt. Hur får de föräldrar som vill utnyttja maxtaxan ett nytt jobb? Det är viktigare för dem än att de får betala mindre för sin barnomsorg. Dessutom har jag redan hört synpunkter på att man med maxtaxan riskerar lägre kvalitet i barnomsorgen. Hur får de människor som ska ha sina barn i barn- omsorgen jobb? Om de är arbetslösa har de visserli- gen ingen glädje av barnomsorg, men det är viktigare att de får ordentliga jobb. Decentraliseringsfrågan kommer vi i Centerpartiet att fortsätta att driva hårt. Jag tycker att man i stället för att lägga samtliga avgörande beslut på Arbets- marknadsstyrelsen i Stockholm skulle lägga dem ute på det kommunala planet där man ser till att saker och ting fungerar. Där har man de nära kunskaperna om företagen och hur det ser ut på det lokala planet. Det finns anledning att se över de här frågorna om arbetsmarknaden en gång till. Som det ser ut i dag ska det ligga ett stort lock över alltihop med likadana regler oavsett vilka behov som finns i olika delar av landet. Jag tycker att man ska ändra på det. Man ska vän- da upp och ned på alltihop och utgå från den kommu- nala nivån. Där ska besluten kunna fattas. Sedan ska man vidga till arbetsmarknadsområden. Man ska ha länsarbetsnämnderna kvar som stödjande och rådgi- vande funktion. Arbetsmarknadsstyrelsen ska vara den som efter vissa nycklar fördelar anslagen ut till länet. Sedan ska man samla in statistik och annat. För övrigt kan man ha ganska små åtaganden på den centrala funktionen.

Näringsminister Björn (S)

Anf. 139 Näringsminister Björn (S)

Herr talman! Först vill jag konstatera att vi i dag har en öppen arbetslöshet på 3,6 %. Det är den lägsta vi har haft på tio år - om vi undantar ett datum för något år sedan. Detta är den lägsta arbetslöshet vi haft. Samtidigt som vi har en relativt för hög arbetslös- het har vi också bristyrken. Vi har arbetsplatser som söker människor med kompetens som inte finns. Det finns framför allt många kvinnor som skulle kunna ta de jobben om de fick barnomsorg. Det är faktiskt så. Därför är det väldigt viktigt att vi har en barnomsorg som är billig och bra. Då är det lättare för dessa människor att gå ut på arbetsmarknaden med den kompetens som krävs. Jag kan ta fram många sådana exempel. Det har ett klart samband. Anslagskrediten är en säkerhetsmarginal. Vi kommer aldrig att acceptera en ökad öppen arbetslös- het. Det är alltid viktigare att man har åtgärder. Om det skulle visa sig att den här konjunktursituation leder till en starkt ökad arbetslöshet och om vi skulle få stora problem återkommer vi i vårpropositionen. Vi återkommer eventuellt i tilläggsbudgeten. Vi åter- kommer i budgetpropositionen. Vi kan alltid återkomma till riksdagen. Det är inga problem. Riksdagen kommer att få pröva det. Det är inte ovanligt att man får ta del av anslags- krediten som en säkerhetsåtgärd. Så några ord om decentraliseringen. Resurser och beslut läggs på regional och lokal nivå. Nämnderna på den lokala nivån fattar beslut. Där sitter kommunala företrädare, liksom chefen för arbetsförmedlingen. Det läggs på lokal nivå. Det är väldigt viktigt att vi har en nationell ar- betsmarknadspolitik. I dag har vi gjort den klara änd- ringen att om vi har få arbetsmarknadspolitiska pro- blem, exempelvis i Stockholm, med låg arbetslöshet och resurser över, kan AMS centralt ta de resurserna och flytta över dem t.ex. till Jämtlands län om vi där har en svårare arbetsmarknadspolitisk situation. Det är poängen. Därför är det viktigt att man har en central styr- ning av arbetsmarknadspolitiken, att den är nationell och statlig och att man kan skjuta in resurser där de bäst behövs - både geografiskt och till sitt innehåll.

Margareta Andersson (C)

Anf. 140 Margareta Andersson (C)

Herr talman! Vi har en mycket bättre arbetslös- hetssituation än på mycket länge. Det är jag glad över, och jag hoppas att det kommer att gå åt rätt håll. Det finns tyvärr ganska många varsel på olika ställen bl.a. från underleverantörer. Gislaved, Vag- geryd och Gnosjö är ganska hårt drabbade av att man skär ned och lägger ut verksamhet på andra håll i världen, bl.a. i Baltikum. Det finns också brister när det gäller att förändra den kompetensbrist som finns hos många av dem som nu blir arbetslösa. Därför hoppas jag att vi får det aviserade förslaget om ett kompetenskonto som man ska kunna fylla på, så att människor kan förbättra sin kompetens och vara anställningsbara efter en arbets- löshetsperiod. Det finns också väldigt många samordningsför- delar genom de olika projekten - Finsam, Frisam, Socsam och allt vad de heter - där man i olika sam- manhang och från olika myndigheter tillsammans kan lösa problemen. Det finns nämligen så många fler problem som också behöver lösas. Men fortfarande har jag inte fått ett ordentligt svar på hur vi ska hante- ra dessa frågor om det blir mycket värre, vilket jag naturligtvis hoppas att det inte blir. Barnomsorgskön har uppstått när det har blivit väldigt billigt. Men jag tror för den skull inte att det är fler människor som har fått mer jobb. Det är nog bara så att man utnyttjar barnomsorgen lite mer. Och det har helt plötsligt kommit in 1 000 barn i kön i Malmö. Jag tror inte att sysselsättningsförändringen var så stor över en månad.

Näringsminister Björn (S)

Anf. 141 Näringsminister Björn (S)

Herr talman! Det som är adelsmärket för den svenska arbetsmarknadspolitiken är just att den har stor flexibilitet och att den är nationell. Och den har alltid visat sig snabbt kunna tillse att man kan möta stora strukturella förändringar. Vad vi nu ser är stora strukturella förändringar. Vi har i dag, bara 40-50 mil härifrån, länder med bra infrastruktur och med välutbildade människor. Men de är fortfarande låglöneländer. Jag tänker på de baltiska staterna. Det är en mycket stor skillnad mot tidigare. Det är väldigt lätt att flytta produktion dit. Det är också samhällen som fungerar, vilket de inte gjorde tidigare. Det är en radikal förändring. Och det är klart att vi måste möta denna radikala förändring. Det som vi på lång sikt alltid måste se till och som har varit storheten i Sverige är att vi har ett stort kun- skapsinnehåll i våra produkter och att vi har mycket välutbildade människor som kan möta upp mot detta förädlingsvärde i produkterna. Det är det som är vår styrka, och det är det som har varit vår styrka när det gäller omstruktureringar. Det är därför som Sverige alltid har legat i framkant. Vi har mött nya marknader och nya produkter, och vi har också tagit fram nya produkter och även skapat nya marknader för dem. Det är styrkan, och det är också det som är själva tyngden i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Den ska vi värna om, och den ska vi vara rädda om. Sedan kan vi alltid föra en diskussion om hur vi ska förbätt- ra och hur vi ska bli mer effektiva, etc. Men hittills får man nog generellt sett säga att den svenska ar- betsmarknadspolitiken har fungerat väl. Vi har ett internationellt läge i dag som inte är det bästa. Men trots detta har vi en relativt låg arbetslös- het i Sverige. Och jag hoppas att vi fortsättningsvis ska kunna möta detta. Skulle det bli värre måste vi förändra budgeten och tillse att vi får mer pengar just för arbetsmarknadspolitiken.

Intressenter

Frågeställare

Andersson, Margareta (c) Centerpartiet

Besvarad av

näringsminister Björn Rosengren Socialdemokraterna