Arbetsförmedlingens förutsättningar att ge en god service till arbetssökande med funktionshinder
Interpellation 2006/07:484 av Lindgren, Sylvia (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-04-24
- Anmäld
- 2007-04-24
- Sista svarsdatum
- 2007-05-15
- Besvarad
- 2007-05-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 april
Interpellation
2006/07:484 Arbetsförmedlingens förutsättningar att ge en god service till arbetssökande med funktionshinder
av Sylvia Lindgren (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Antalet arbetssökande med funktionshinder inskrivna på arbetsförmedlingen har ökat de senaste åren. I Stockholms län är det inte ovanligt att en arbetsförmedlare har ansvar för 100–150 arbetssökande med funktionshinder. Regeringen har aviserat en allmän omprövning av alla sjukersättningar (för dem som inte fyllt 60 år), vilket med stor sannolikhet kommer att öka antalet inskrivna med funktionshinder på arbetsförmedlingarna ytterligare.
Bantningen av arbetsmarknadsutbildningarna och de så kallade förberedande utbildningarna har påverkat funktionshindrades möjligheter att snabbt komma ut i arbete. I Stockholms län har bantningen haft direkta effekter på arbetsförmedlarnas möjligheter att göra så kallade arbetsförmågebedömningar. Tidigare handlade länsarbetsnämnden upp stora delar av dessa tjänster av externa aktörer. I dag är möjligheten att göra arbetsförmågebedömningar kraftigt begränsade då det ofta är arbetsförmedlaren själv som måste leta upp lämplig arbetsgivare. Den tid som en arbetsförmedlare har att ägna åt detta är starkt begränsad när denne som ovan nämnts har 100–150 sökande.
I stället för att med kraft verka för att skapa förutsättningar för att människor med funktionshinder ska ha samma livsvillkor som andra människor väljer regeringen att kraftigt banta ned arbetsmarknadsprogrammen. Detta kommer med all säkerhet att leda till ännu färre arbetsförmedlare och därmed ytterligare försämrad service till de funktionshindrade.
Ett steg på vägen borde i stället vara att regeringen skapade förutsättningar för att så snart som möjligt få ut arbetssökande på arbetsmarknaden genom individuellt utformade åtgärder.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa bättre förutsättningar för arbetsförmedlare att stödja funktionshindrade att komma ut i arbetslivet?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:484
Webb-tv: Arbetsförmedlingens förutsättningar att ge en god service till arbetssökande med funktionshinder
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:107 Tisdagen den 15 majProtokoll 2006/07:107 9 § Svar på interpellation 2006/07:484 om arbetsförmedlingens förutsättningar att ge en god service till arbetssökande med funktionshinder
Protokoll från debatten
Anf. 52 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Sylvia Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa bättre förutsättningar för arbetsförmedlare att stödja funktionshindrade att komma ut i arbetslivet.
Av årets vårproposition framgår att nuvarande aktivitetsgaranti ersätts med en jobb- och utvecklingsgaranti från den 2 juli i år och består av tre faser. Inledningsvis ska fokus vara på intensiva jobbsökaraktiviteter med coachning. I den andra fasen kommer det att finnas tillgång till ett utbud av arbetsmarknadspolitiska program som inkluderar det som Sylvia Lindgren efterfrågar, nämligen arbetsträning, arbetspraktik etcetera. I de fall där inte detta har resulterat i något varaktigt arbete kommer deltagaren i fas tre att anvisas en samhällsnyttig sysselsättning som motsvarar individens hela arbetsutbud. Deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin erhåller aktivitetsstöd. Regeringen har också i vårpropositionen föreslagit riksdagen att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska programmen därför ska ökas med ca 31 000 personer för 2008 och med ca 20 000 personer 2009 jämfört med de volymer som beräknats i budgetpropositionen för 2007.
Av regleringsbrevet för 2007 till Ams framgår att ett av flera mål för förmedlingsverksamheten är att den ska bidra till att korta arbetslöshetstiderna för kvinnor och män som står allra längst från arbetsmarknaden.
Det innebär att de medel som myndigheten tilldelas för olika programinsatser och för aktivitetsstöd i första hand ska riktas till personer som står mycket långt från arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har alltså att göra en prioritering innan beslut om en insats fattas. Regeringen följer noga att arbetsförmedlingen prioriterar funktionshindrade arbetssökandes deltagande i såväl förberedande utbildning som arbetsmarknadsutbildning inom arbetsmarknadspolitiken. Så har också varit fallet under en följd av år.
För att underlätta för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga att komma ut på arbetsmarknaden finns det inom arbetsmarknadspolitiken ett särskilt anslag som omfattar bland annat lönebidrag och bidrag till Samhall. Detta anslag har tillförts medel för motsvarande 2 000 anställningar med lönebidrag för år 2007. I årets vårproposition föreslås också att denna ökning ska behållas även 2008 och att en ökning ska kunna ske 2009. Sammanfattningsvis är det en prioriterad uppgift för regeringen att ge stöd till och underlätta för dem som har ett funktionshinder och därigenom stärka deras ställning på arbetsmarknaden.
Anf. 53 Sylvia Lindgren (S)
Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Svaret är nämligen mer eller mindre på pricken det som jag egentligen hade förväntat mig och trott skulle komma. Det här blir svaret på interpellationen, tänkte jag. Man pratar om coachning, men säger egentligen ingenting om matchning och det goda arbetet. Det handlar också om arbetsförmedlingens skyldigheter att göra en prioritering innan beslut fattas om en insats.
Fru talman! Poängen med interpellationen är dock att visa på de begränsade möjligheter arbetsförmedlingen har att stödja sökande med funktionshinder, bland annat beroende på de minskade anslagen.
Låt mig ta ett exempel som har vederfarits mig när jag har varit ute på arbetsförmedlingarna. Där har jag också fått klart för mig att det är många funktionshindrade som arbetsförmedlingarna har att hjälpa.
Ett ganska vanligt fall av en sökande som arbetsförmedlingen ska arbeta med är en 50-årig kvinna som har arbetat med lokalvård. Hon är lågutbildad. Hon talar eller läser inte så mycket svenska. Genom sitt tunga arbete har hon fått förslitningsskador i rygg och nacke. Hon lider också av psykisk ohälsa. För att kunna stödja en sådan kvinna och hjälpa henne ut i arbete behöver arbetsförmedlaren tid. Man behöver tid att ägna åt henne, och det är tid som inte finns. Man behöver tid för att ta kontakt med arbetsgivare och se över möjligheter till träning. Allt det här kräver naturligtvis resurser.
Arbetsmarknadsministern säger sig vilja prioritera arbetssökande med funktionshinder. Det är då märkligt att han förutom att kraftigt banta ned arbetsmarknadsprogrammet nu har givit Ams i uppdrag att spara ytterligare 580 miljoner till och med 2008. Det kan leda till att arbetsförmedlare får sluta.
Meningsfulla jobb, jobb som utvecklar, det goda arbetet, ett systematiskt klart genomtänkt arbete för att hjälpa de funktionshindrade ut på arbetsplatserna - det är viktigt.
Ams har med anledning av införandet av jobb- och utvecklingsgarantin från den 2 juli samt jobbgarantin för ungdomar från den 1 december givit länsarbetsnämnderna i uppdrag att ändra sin planering för 2007 inom anslagen aktivitetsstöd och köp av utbildningar med mera.
Regeringen har inte tillfört Ams några medel i vårpropositionen innan de här nya ovan nämnda programmen för 2007 startar. Det innebär att redan tilldelade programmedel för 2007 ska räcka för uppbyggnaden av jobb- och utvecklingsgarantin parallellt med en övrig planerad programverksamhet. Eftersom alla inskrivna som har förbrukat sina ersättningsdagar och även vissa oförsäkrade bör kunna anvisas jobb- och utvecklingsgarantin kommer den att ha merparten för de återstående programmen för 2007 i anspråk. Vårens förbrukning av programanslagen har varit hög.
Jag tror nog att ministern liksom jag har fått åtskilliga brev från förtvivlade människor som har blivit lovade arbeten och lovade att komma ut. Men nu har anslagen helt plötsligt strypts. Vad säger Sven Otto Littorin till dem?
Anf. 54 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Frågan var som sagt hur man kan förbättra förutsättningarna för att ge en bättre service till sökande med funktionshinder. Jag anser inte att statsrådet ägnar sig så mycket åt frågan. Man är kanske på väg att återställa det antal programplatser som man har tagit bort under 2007. Man drog ned med 60 000 programplatser inom arbetsmarknadspolitiken. Nu visar det sig att år 2008 blir det 31 000 fler och kanske ytterligare 20 000 år 2009. Det är 9 000 färre än det var 2006.
Det som kvarstår är frågan vad man gör för att förbättra servicen åt handikappade. I dag har vi ungefär 11 000 långtidsinskrivna funktionshindrade. Ministern pratar om coachning. Coachning i all ära, men hur ska de här personerna få jobb? Det framkommer inte i svaret. Hur ska de här personerna kunna närma sig arbetsmarknaden? Det står inte heller i svaret. Det är den frågan som det handlar om. Hur kan vi genom bättre service hjälpa personer med funktionshinder att komma ut på arbetsmarknaden? Det är 13 procent av alla synskadade som är sysselsatta. Hur ska man hjälpa en synskadad person att komma ut på arbetsmarknaden? Vad vill ministern göra konkret för att hjälpa de funktionshindrade?
I dag finns det absolut inga öronmärkta pengar på arbetsförmedlingen för den här målgruppen. Den politik som förs i dag och det som står i regleringsbrevet innebär att arbetsförmedlare får bestämma vem som ska prioriteras. Om det finns en ensamstående trebarnsmamma eller en synskadad person får arbetsförmedlaren avgöra vem som ska prioriteras eftersom resurser saknas. Vi har sett att Ams har dragit i handbromsen och stoppat hela arbetsmarknadspolitiken för att resurser saknas. Då är frågan om meningen med den moderata politiken är att arbetsförmedlaren ska prioritera. Jag trodde att politiken handlade om att vilja någonting, och även på den moderata sidan kan man vilja någonting förutom att sänka förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Man kan vilja någonting annat och vilja få in i arbete dem som ni i valrörelsen sade befann sig i utanförskap.
Men nu har man tydligen sagt att det är arbetsförmedlarna som ska prioritera samtidigt som man sätter press på alla andra arbetslösa. Vi hörde i debatten tidigare i dag om unga föräldrar som har fått sänkt a-kassa. Man sätter press på många grupper samtidigt som man ger arbetsförmedlarna ansvaret och säger: Nu får ni prioritera. Vi tänker inte ta något politiskt ansvar. Ni får prioritera.
Jag tycker att det är svagt av regeringen. Man borde faktiskt säga: Det här vill vi.
Anf. 55 Maria Öberg (S)
Herr talman! Även jag tänkte spinna vidare på Sylvia Lindgrens frågeställning som handlar om vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att skapa bättre förutsättningar för arbetsförmedlare att stödja funktionshindrade. Jag ska precisera lite grann vad jag tänker fråga om. Jag tänker faktiskt prata lite grann om kvinnor som är funktionshindrade, deras situation på arbetsmarknaden och deras möjlighet att få hjälp och stöd från arbetsförmedlingarna. Jag vill fråga arbetsmarknadsminister Littorin om han vet att antalet kvinnor med funktionshinder som är arbetslösa har ökat med 875 människor på ett år. I april i år var det 10 449 kvinnor med funktionshinder som var anmälda som arbetssökande. För precis ett år sedan var det drygt 9 000. Det är en ökning med nästan 1 000 kvinnor med funktionshinder som uppenbarligen inte får ta del av den högkonjunktur på arbetsmarknaden som råder just nu.
Arbetsmarknadsminister Littorin skriver i sitt svar att han och regeringen noga följer arbetsförmedlingarnas prioriteringar. Då blir av naturliga skäl min följdfråga: Kommer arbetsmarknadsminister Littorin att hålla jämställdhetsfanan högt och ta på sig jämställdhetsglasögonen för att på ett modernt och kraftfullt sätt medverka till åtgärder för denna grupp så att kvinnor med funktionshinder får den hjälp, det stöd och den matchning som krävs för att de ska komma in på arbetsmarknaden?
Anf. 56 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Låt mig först säga att det här verkligen är viktiga frågor. Jag har under de senaste två veckorna träffat representanter både från DHR och HSO för att diskutera funktionshindrades möjligheter till inträde på och tillträde till arbetsmarknaden. På de här korta minuterna ska jag försöka dra några slutsatser av de här diskussionerna.
Man kan från AKU och andra undersökningar som SCB gör konstatera att det är ungefär en miljon svenskar som anser att de har ett funktionshinder. Av dem säger 600 000 att de har nedsatt arbetsförmåga. Det är på det sättet man mäter den här gruppen. Totalt 63 procent av de funktionshindrade är sysselsatta men bara 52 procent av dem som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sitt funktionshinder. Det har varit en rätt kraftig försämring under den senaste mandatperioden. Arbetslösheten bland funktionshindrade ökade med 1,7 procentenheter under den förra mandatperioden, vilket är mer än den ökning på 1,1 procentenheter som vi kunde notera totalt. Jag håller med om att det är ett stort bekymmer.
Jag tycker att vi bör göra fyra saker. För det första måste vi jobba mer med att öka uppmärksamheten på funktionshindrades rättigheter. Men vi måste också se att funktionshindrade tillför erfarenheter och kompetenser där det är helt irrelevant om man råkar sitta i en rullstol eller om man har något annat handikapp. Det ska vara helt irrelevant, och jag utgår ifrån att det är vår gemensamma utgångspunkt. Då handlar det om vad vi gör för att underlätta för dem som trots allt har någon typ av behov att lättare komma in.
Det andra jag vill säga är att jag tycker att det måste till mycket för att få Försäkringskassan och arbetsförmedlingarna att jobba bättre tillsammans. Här handlar det om att få ordning på det som HSO kallar för rehabröran som den förra regeringen lämnade efter sig. Det är ingen lätt historia. Där har vi inlett ett arbete, och jag vill gärna återkomma till det framöver. Det handlar naturligtvis också om företagshälsovården och förtidspensionärerna. Hur underlättar vi för förtidspensionärerna? Många har ju, på grund av sitt arbetshandikapp eller sitt funktionshinder, hamnat i förtidspension. Hur underlättar vi för dem att få en möjlighet att komma tillbaka? Dessutom blir också de aktiviteter som vi ser framför oss inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin, där vi lägger 9,8 miljarder brutto enligt vårt förslag, viktiga för att underlätta för dem som har varit borta länge.
För det tredje är det klart att diskrimineringslagstiftningen bör stärkas. Det är också ett viktigt instrument. Vi har också aviserat att vi vill slå samman de olika diskrimineringsombudsmännen i en myndighet. Inte sällan är det, om jag får kalla det för det, multidiskriminering som ligger bakom, och det måste vi naturligtvis motarbeta.
För det fjärde måste vi också arbeta vidare med olika typer av subventionerade anställningar. Jag såg en uppgift, men jag kan inte svära på dess exakthet, att ungefär en tredjedel av de funktionshindrade som finns på arbetsmarknaden har någon typ av subventionerad anställning. Det ligger någonstans där.
Sylvia Lindgren frågar i sin interpellation hur Ams ska kunna fullgöra sin uppgift inom ramen för detta. Först och främst konstaterar jag att Ams är en sektorsmyndighet, och har som en sådan ett särskilt ansvar för att de nationella målen för handikappolitiken uppfylls inom arbetsmarknadspolitikens område.
Regeringen har i regleringsbrevet till Ams framhållit att det är ett viktigt delmål att korta arbetslöshetstiderna för dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. För mig handlar det om att stärka den enskilde, att öka kunskaperna hos både arbetsgivare och arbetstagare, och om att kompensera för hindren för arbete som nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionshinder kan utgöra.
För 2007 finns det 12,6 miljarder kronor under budgetposten 22:4 Lönebidrag och Samhall m.m. Det betyder 59 000 platser med lönebidrag, knappt 17 500 årsanställda inom Samhall samt ytterligare ett antal utvecklings- och trygghetsanställningar där Ams bestämmer antalet. Det finns också såväl bidrag till arbetsbiträde som bidrag till personligt hjälpmedel på arbetsplatsen att tillgå. Jag ska återkomma och fortsätta resonera mer om detta i nästa inlägg.
Anf. 57 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Fredagen den 30 mars undertecknade äldre- och folkhälsominister Maria Larsson FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den innebär en ny form av skydd för funktionshindrade även i Sverige. Den slår fast ett antal vägledande principer som rätten till icke-diskriminering, jämlikhet, oberoende, delaktighet och lika möjligheter. Att ha ett arbete är en viktig del av livet som många funktionshindrade nekas i dag.
Regeringen borde med kraft verka för att skapa förutsättningar för att människor med funktionshinder ska ha samma livsvillkor som andra människor. Ett steg på vägen är att regeringen kan skapa förutsättningar att nå sitt eget arbetsmarknadspolitiska mål att få ut arbetssökande på arbetsmarknaden så snart som möjligt genom individuellt utformade åtgärder. Men för detta krävs resurser så att arbetsförmedlarna kan göra ett bra jobb.
Precis innan debatten ajournerades för gruppmötena tidigare ställde jag en fråga till ministern med anledning av alla dem som nu av olika skäl får stopp på jobb som de har blivit lovade. Stoppet av anställningsstöd har effekter för funktionshindrade. Stoppet innebär att arbetsförmedlarna inte kan fatta beslut om några arbetsprövningar ute hos företagen, vilket innebär att det blir svårt för arbetsförmedlaren att utreda arbetsförmågan hos sökande och matcha sökande mot rätt jobb.
Arbetsgivarna vill också ofta pröva arbetsförmågan
innan
anställningen. Arbetsförmedlaren kan heller inte lägga en arbetsprövning hos Samhall inför en eventuell anställning. Arbetsförmedlingen brukar kunna lägga en arbetsprövning inför en lönebidragsanställning för att kunna bestämma rätt nivå på bidraget i relation till arbetsförmågan. Det är ingen tvekan om att detta stopp är ett slag mot arbetssökande med funktionshinder.
När jag har varit ute på en rad arbetsförmedlingar och hört efter vilka som är de stora bekymren har detta problem uppmärksammats, inte minst i Stockholmstrakten. Precis som jag skriver i interpellationen kan en arbetsförmedlare ha mellan 100 och 150 personer som är funktionshindrade och behöver hjälp. Då hjälper det inte att man utökar antalet lönebidrag. Jag tycker att det är bra, men man måste också ge resurser till arbetsförmedlingen att kunna möta framtiden för den funktionshindrade.
Det är här det brister. Arbetsförmedlingen måste ges resurser för detta. Eller är det så att man inte litar på arbetsförmedlingens förmåga och möjligheter att göra dessa matchningar? Det är en komplicerad arbetsuppgift. Den tar tid för att det ofta är mycket komplikationer i samband med detta arbete.
Nu är det två frågor som ministern bör svara på. Vad säger vi till dem som inte klarar av detta? Och hur är det, litar ministern på arbetsmarknadens förmåga att klara detta och på förmedlarna som jobbar med dessa frågor?
Anf. 58 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Ministern sade att man ska göra fyra saker. En av dem innebär ett samarbete mellan Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Försäkringskassan avbryter nu en pågående rehabilitering för att det inte finns pengar och resurser. Arbetsförmedlingen har, vilket vi redan har konstaterat, dragit i handbromsen. Detta kommer säkerligen att leda till en ökad uppmärksamhet kring funktionshindrade, vilket ministern också var inne på - för detta är faktiskt diskriminerande mot de funktionshindrade.
Låt mig gå tillbaka till det jag frågade ministern tidigare. Vad vill ministern egentligen? Vill ministern att arbetsförmedlare som inte har några resurser ska prioritera, eller vill man ha en egen politik att prioritera? Till exempel är man ganska klar och tydlig både när det gäller förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Där har man visat vad man vill.
Vill man verkligen inkludera funktionshindrade på arbetsmarknaden? Det är en fråga som jag tycker att vi borde få svar på här. Vill man det, och hur vill man det i så fall? Det hoppas jag att jag kan få svar på av ministern.
Anf. 59 Maria Öberg (S)
Herr talman! Det blir många frågor och många infallsvinklar, men det är ju så att gruppen arbetssökande oavsett om man har ett funktionshinder eller inte är ganska mångfacetterad. Jag är väldigt intresserad av att så småningom höra arbetsmarknadsminister Littorin utveckla sina tankar lite grann om åtgärder och hur han ser på just kvinnor med funktionshinder och deras möjligheter att få råd, stöd och matchning av arbetsförmedlingen och arbetsförmedlare i en alltmer krympande budget.
När det gäller jämställdheten tror jag att man måste våga hålla fanan högt och verkligen ta på sig jämställdhetsglasögonen, för tyvärr är det till exempel så att de allra flesta nystartsjobben går till män. Inga speciella åtgärder har ni tänkt på när det gäller att göra någonting åt att det är mest och flest kvinnor som jobbar deltid.
Det vore väldigt tragiskt om den borgerliga regeringen i detta läge inte har någon plan, tanke eller några åtgärder för hur man ska kunna stötta och hjälpa kvinnor med funktionshinder. Under ett år har man sett att denna grupp faktiskt har ökat. Då man kan lägga till procentsatser hit och dit kan man säga att det faktiskt är en ökning med över 8 procent för denna grupp.
Jag ser fram emot att höra arbetsmarknadsminister Littorin utveckla sina tankar om just kvinnor med funktionshinder och deras situation på arbetsmarknaden.
Anf. 60 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag ska försöka hantera alla frågorna på en gång. Det stopp som Sylvia Lindgren talar om är naturligtvis förberedelser för övergången till jobb- och utvecklingsgarantin som kommer den 2 juli. Den ska spegla vår ambitionsnivå: att jobba mest med och hjälpa dem mest som befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden. Där kommer det att finnas utrymme för det som Jasenko Omanovic efterlyser, nämligen den typ av åtgärder som syftar till att hjälpa just de funktionshindrade.
Jag vill återigen påminna om att det nästa år är 31 000 fler platser jämfört med höstbudgeten inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin.
Vad säger vi till de funktionshindrade? Det frågar Sylvia Lindgren. Ja, vi säger just att det kommer att finnas ett sådant utrymme. Vi säger att det finns 12,6 miljarder kronor under posten Lönebidrag och Samhall m.m. Vi säger att vi ska jobba vidare med diskrimineringslagstiftningen, som omfattar bland annat dem som har ett funktionshinder, just för att leva upp till de FN-konventioner vi har skrivit på. Vi säger att vi lägger 9,8 miljarder brutto på jobb- och utvecklingsgarantin. Vi säger att vi ska försöka jobba vidare med den rehabröra som är efterlämnad.
Jag skulle vilja fortsätta med Jasenko Omanovics retoriska fråga om vad jag vill. Det är jätteenkelt! Jag vill att alla som vill och kan vara med på arbetsmarknaden ska ha en möjlighet att vara det. De som har funktionshinder av olika slag behöver verkligen vår hjälp på olika sätt och vis för att ta sig in.
Men utgångspunkten måste vara, inte att se funktionshindret i första rummet, utan att se möjligheten. Det här är en tillgång. Det här är personer som råkar ha en stol med stora hjul på, en rullstol, snarare än en stol med små hjul på, en kontorsstol, som somliga av oss andra har. Det ska inte spela någon som helst roll. Det måste vara vår utgångspunkt, och den åsikten tror jag vi delar, så där ska vi inte behöva slå in öppna dörrar.
Jag är ledsen att jag inte hann svara på Maria Öbergs fråga i mitt förra inlägg. Tillfällena är så korta. Det är till och med ännu värre än vad Maria Öberg berättar, tycker jag. När man ser statistiken över och utvecklingen av funktionshindrades arbetslöshet under de senaste åren kan man konstatera följande: Totalt sett ökade arbetslösheten bland funktionshindrade från 5,2 procent år 2000 till 6,3 procent 2004. Det är den senaste siffran, nedbrutet, som vi har.
Bland funktionshindrade kvinnor ökade arbetslösheten från 4,5 procent till 6,5 procent. Det var en väldigt olycklig utveckling. Det tror jag att vi kan vara överens om. Då måste vi som sagt försöka göra en lång rad saker. Då är jag tillbaka vid de fyra punkterna, som jag naturligtvis kan repetera.
Jag tror att det i väldigt hög grad handlar om uppmärksamhet. Jag konstaterar att arbetsmarknadens parter har ett råd för integration på arbetsmarknaden. Det är utmärkt, tycker jag. Det är väldigt bra om man tillsammans jobbar med att lyfta fram informationsmaterial och pratar med arbetsgivare för att få bort olika typer av vad det nu kan vara för
blindfolds
eller hinder i vägen - olika typer av tendenser till diskriminering eller vad det nu kan vara. Men det finns ingenting liknande när det gäller funktionshindrade. Det tycker jag är lite synd. Det finns några tendenser till detta, men jag tycker nog att man skulle kunna göra mer på det området, och det skulle jag välkomna.
Det handlar naturligtvis också om att vi som företrädare pratar om de här frågorna. Det ska inte spela någon roll vilken storlek på hjulen man har på sin stol - som en bildlig referens.
Sedan har vi hela utvecklingen av Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Där måste vi jobba mer. Men jag konstaterar samtidigt att förvaltningskostnaderna för Arbetsmarknadsverket i år uppgår till lite drygt 5 miljarder kronor. Det är ungefär en halv miljard mer än utfallet 2005. Därför torde man, tycker jag, inom ramen för anslaget, tillsammans med det sektorsansvar som Ams har, ha möjligheter att genomföra de åtgärder som faller på Ams ansvar. Jag menar därför att både Sylvia Lindgrens och Jasenko Omanovics farhågor och oro är omhändertagna.
Jag vill gärna återkomma till Maria Öbergs intressanta diskussion om kvinnor med funktionshinder i mitt nästa inlägg. Det är värt en särskild uppmärksamhet.
Anf. 61 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Det är ingen tvekan om att man ska se de funktionshindrade som en tillgång på arbetsmarknaden, men det är väl också så att funktionshindrade behöver mer intensivt stöd för att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Regeringen säger sig prioritera arbetslinjen, men gäller det verkligen alla? Regeringens arbetsmarknadspolitik saknar konkreta förslag för att förbättra sysselsättningssituationen och minska utanförskapet för personer med funktionshinder. Mer pengar till lönebidrag och ökade resurser till Samhall är bra, men det är inte tillräckligt för att öka sysselsättningen för personer med funktionshinder. Det behövs verktyg. Det behövs folk. Det behövs mänsklighet för att klara av att se till att de får den hjälp de behöver, och det behövs också hjälp för arbetsgivarsidan för att man ska kunna ta emot dessa. Det är det här som nu inte ges.
Stoppet av anställningsstöd har effekter för funktionshindrade. Stoppet innebär att arbetsförmedlarna inte kan fatta beslut om några arbetsprövningar ute hos företagen och eventuellt upprätta så kallade praktikavtal. Det här innebär att det blir svårt för arbetsförmedlarna att utreda arbetsförmågan hos sökande och matcha sökande mot rätt jobb.
Här står ord emot ord, men det är ingen tvekan om att det här stoppet påverkar. Ger man inte medel till arbetsförmedlingen, och ger man inte förtroende för att man ska kunna lösa dessa frågor och jobba vidare med dem i en positiv anda, då blir effekten att den som är längst borta från arbetsmarknaden, nämligen den som har ett funktionshinder, är den som drabbas.
Det finns ett flertal exempel på just detta: Människor som har varit ute i åtgärd. Man har till exempel skaffat sig ett datakörkort och ser det jättepositivt. Nu äntligen ska man få sitt jobb! Det är klart och uppdukat för att arbetet ska kunna träda in - och så får man ett telefonsamtal: Tyvärr, det är stopp.
Det är ett hån mot de funktionshindrade.
Anf. 62 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ja, det där hånet får nog stå för den förra regeringen, som lät arbetslösheten öka kraftigt bland funktionshindrade under förra mandatperioden. Det var ju precis det som skedde. Vad gjorde ni då?
Nej, jag är hemskt ledsen, men vi genomför ett kraftfullt paket om 9,8 miljarder brutto. Det innehåller jobb- och utvecklingsgarantin, vilket innebär 31 000 fler platser nästa år, en halv miljard mer i förvaltningsanslag för Arbetsmarknadsverket jämfört med 2005, ökade lönebidrag, fler platser i Samhall, sektorsansvar och uppföljning för Arbetsmarknadsverket när det gäller dess del av handikappolitiken.
Sylvia Lindgren ställde förut frågan: Litar vi på arbetsförmedlingens förmåga? Svaret är ja. Det gör vi. Jag utgår ifrån och är övertygad om att arbetsförmedlingarna tar det ansvar som man har möjlighet att ta och som man har skyldighet att ta enligt regleringsbrevet.
Det jag särskilt vill följa upp är trots allt Maria Öbergs diskussion om kvinnor med funktionshinder. Där finns det anledning, tycker jag, liksom på hela det här området, att följa upp vad som händer under mandatperioden och framåt och att se att vi har de verktyg som är bäst för att genomföra och verkställa de mål som vi har gemensamt.
Det ska jag fortsätta att följa, och jag ser fram emot idéer, tips och tankegångar som skulle kunna underlätta att det blir bättre än vad det är i dag, för det är inte bra. Det kan jag verkligen hålla med om. Vi måste göra mer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.