anhörigvården

Interpellation 2003/04:350 av Runegrund, Rosita (kd)

den 12 mars

Interpellation 2003/04:350

av Rosita Runegrund (kd) till socialminister Lars Engqvist om anhörigvården

Utvecklingen inom vården och omsorgen har medfört att anhöriga fått ta ett ökat ansvar för de äldres vård och omsorg. Denna utveckling bekräftas i en nyligen publicerad lägesrapport av Socialstyrelsen. I rapporten varnas för att "välfärdsystemet skulle rämna om anhörigas benägenhet att vårda skulle avta."

Socialstyrelsen har tidigare kunnat visa att det förekommer en omfattande "anhörigprövning" vid biståndshandläggning av hemtjänstinsatser. Som ett villkor för att erhålla hjälp, prövas i många kommuner om inte insatsen kan tillhandahållas av make/maka eller samboende eller av någon annan anhörig utanför hemmet. Resultaten visar att det förekommer en systematisk prövning av anhörigas ansvarstagande för vård och omsorg, vilket naturligtvis inte har stöd i lagen.

Till bilden hör att inom den kommunala äldreomsorgen erbjuds allt färre platser jämfört med tidigare. Under åren 2002 - 2005 beräknas antalet platser i särskilda boenden minska med 13 500. Kommunerna har dessutom blivit alltmer restriktiva med att bevilja insatser av servicekaraktär, såsom skötsel av hem och inköp.

I förlängningen riskerar den här utvecklingen att leda till ett ifrågasättande av den solidariska finansieringen av vård och omsorg.

Utgångspunkten borde vara att se och erkänna familjens och de närståendes roll och funktion i vården av äldre, sjuka eller funktionshindrade. Anhörigvårdare är en stor tillgång och har rätt till olika former av stöd, information och handledning för att kunna ta på sig vårduppgifter som annars skulle utföras av vårdpersonal med flera års utbildning.

Riksdagen beslutade 1998 om statliga stimulansbidrag som utgavs under tre år - Anhörig 300 - vilka tillkom med anledning av den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. De anvisade medlen var avsedda att påskynda utvecklingen av olika stödformer för anhörigvårdare. Inriktningen på arbetet var att åstadkomma en varaktig kvalitetshöjning i det stöd som kommunerna erbjuder anhöriga och närstående.

Det samlade omdömet är att dessa stödinsatser var lyckade. Erfarenheten visar dock att tillfälliga statsbidrag ökar engagemanget i kommunerna, men att detta tyvärr ofta dör ut i och med att statsbidraget upphör. Någon förlängning av projektet Anhörig 300 har regeringen inte velat gå med på. Inte heller finns några nya pengar till anhörigorganisationer specificerade.

Situationen för många anhörigvårdare är uppenbarligen ohållbar. Det duger inte att passivt lita till effekterna av avslutade projekt. Nu krävs mer konkreta åtgärder som kan förbättra samhällets stöd till anhörigvårdarna.

En sådan åtgärd vore att - i enlighet med Socialtjänstutredningen SOU 1999:97 @ skärpa socialtjänstlagen. Den nuvarande bestämmelsen i 5 § SoL säger att socialnämnden bör genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående. Anhörigstödet är så viktigt att det bör bli en särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten att ge ett sådant stöd. Kristdemokraterna vill byta ut ordet bör mot ordet skall i 5 § SoL.

Ett ställningstagande i riksdagen från 2002 mynnade ut i ett tillkännagivande till den socialdemokratiska regeringen att en analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan lagändring skulle göras. Regeringen skulle också redovisa förslag till alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare stödja anhöriga. Denna beställning från riksdagen är inte utförd.

Mina frågor är:

Avser socialminstern att vidta åtgärder med anledning av situationen inom anhörigvården?

Avser socialministern att vidta åtgärder för att förvalta och utveckla arbetet med stimulansbidragen?

Avser socialministern att vidta åtgärder för att byta ut ordet bör mot ordet skall i 5 § SoL?