Anhöriginvandring
Interpellation 2007/08:298 av Ceballos, Bodil (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-12-21
- Anmäld
- 2007-12-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-01-17
- Sista svarsdatum
- 2008-01-28
- Besvarad
- 2008-02-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 december
Interpellation
2007/08:298 Anhöriginvandring
av Bodil Ceballos (mp)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Vid flera tillfällen det senaste året har vi hört att Moderaterna vill ställa försörjningskrav för anhöriginvandring men det har varit otydligt vilka anhöriga det gäller. Det började med ett partistyrelsebeslut som medierna rapporterade om som en begränsning av möjligheten att ta hit till exempel äldre föräldrar. Därefter rapporterades det återigen om begränsningen av anhöriginvandringen i samband med Moderaternas partistämma under hösten i Gävle.
Med tanke på hur svårt det är i dag att ta hit andra än kärnfamiljen framstår möjligheten att ta hit föräldrar snarare som en utökning av anhöriginvandringen än en begränsning. I dag bor det många familjer i Sverige som inte vill annat än att få ta hit sina föräldrar, och försörja dem här, men som inte tillåts detta på grund av att anhöriginvandring begränsas till kärnfamiljen eller till någon annan som levt i samma hushåll (utan avbrott) och som är i beroendeställning till den som bor här.
I flera sammanhang tolkas i stället det moderata förslaget som en begränsning av flyktingars möjligheter att ta hit fru eller man och barn vilket skulle innebära en reell begränsning i förhållande till nuvarande ordning. Eftersom migrationsministern tillhör just Moderaterna vill jag ställa följande två frågor:
1. Avser statsrådet att ta initiativ till att utöka möjligheten till anhöriginvandring för andra än kärnfamiljer?
2. Avser statsrådet att ta initiativ till att begränsa möjligheten till anhöriginvandring för kärnfamiljer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:298
Webb-tv: Anhöriginvandring
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:65 Fredagen den 15 februariProtokoll 2007/08:65 9 § Svar på interpellation 2007/08:298 om anhöriginvandring
Protokoll från debatten
Anf. 45 Tobias Billström (M)
Herr talman! Bodil Ceballos har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att dels utöka möjligheten till anhöriginvandring för andra än kärnfamiljer dels begränsa möjligheten till anhöriginvandring för kärnfamiljer.
Regeringen har fattat beslut om kommittédirektiv om försörjningskrav vid anhöriginvandring. Utredaren ska lämna förslag som innebär att ett försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring för såväl kärnfamiljen som andra nära anhöriga införs i svensk rätt.
Syftet med förslaget är att stärka drivkrafterna för arbete och minska risken för att nyanlända invandrare fastnar i utanförskap. Ett försörjningskrav kan skapa incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner med goda förutsättningar för arbete och bostäder och därmed leda till en god integration. Avsikten är alltså inte som Bodil Ceballos skriver att begränsa möjligheterna till anhöriginvandring.
Utgångspunkten är att anhöriga till flyktingar och till vissa kategorier skyddsbehövande i övrigt samt till barn inte ska omfattas av ett försörjningskrav. Flyktingar och vissa kategorier skyddsbehövande ska således även fortsättningsvis ha rätt till familjeåterförening i Sverige utan krav på försörjning. Utredaren ska också överväga om det finns anledning att undanta även andra anknytningspersoner från försörjningskravet för att undvika orimliga konsekvenser.
Frågan om en utökning av möjligheten till anhöriginvandring för andra än kärnfamiljer är inte avsedd att behandlas inom ramen för denna utredning.
Anf. 46 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! När det gäller det här förslaget fick vi först höra någonting via medierna. Det var redan förra våren, tror jag. Det var Moderaternas partistyrelse som hade bestämt att man skulle begränsa anhöriginvandringen. Sedan fick vi samma signal efter Moderaternas partistämma i Gävle i höstas.
Jag frågade moderata riksdagsledamöter här i riksdagen. Det var inte många som visste vad det egentligen innebar. Vad var det egentligen man hade sagt? Vilka skulle man begränsa invandringen för, vilka anhöriginvandrare?
Vi har ett EU-direktiv som vi måste rätta oss efter, som gjorde att Sverige öppnade för mer anhöriginvandring än vi hade tidigare. Det är inte så himla enkelt att anhöriginvandra till Sverige. Man kan se det historiskt. Det var enkelt från början, men sedan har det varit relativt svårt.
Dagen efter att jag skrev den här interpellationen såg jag migrationsministern i en tv-sänd debatt från Malmö, mot Ilmar Reepalu. Då fick jag en del av svaren på min fråga. Sedan har det gått nästan två månader innan vi diskuterar frågan här i dag. Under tiden har den här utredningen kommit till. Under tiden har ni också förhandlat med bland annat Kristdemokraterna som var de som motsatte sig att man skulle ha försörjningskrav på anhöriginvandring, i alla fall allra längst.
Jag undrar då: Varför? Jag tänker att ni i regeringen har ett väldigt stort pedagogiskt problem om ni ska kunna vända uppfattningen om det här förslaget hos allmänheten och hos oss här i riksdagen. Det handlar alltså inte om att begränsa invandringen, utan det handlar egentligen om att begränsa boendesegregationen.
Den bild som har getts utåt hela tiden är att det handlar om att begränsa anhöriginvandringen eller möjligheterna till det. Nu är det väl bra i och för sig att man har tillsatt en utredning som ska titta på vilka det är som man ska begränsa den här möjligheten för.
I början när förslaget kom tänkte jag att man ska kunna ta hit sina anhöriga om man kan försörja dem. Jag blev lite glad också. Jag tänkte på alla de familjer som nu har mormor och morfar eller farmor och farfar ibland boende här gömda för att i deras kulturer är det naturligt att man tar hand om sina föräldrar när de blir äldre, för det finns inga andra sådana sociala skyddssystem i hemländerna.
Det finns också andra farmödrar och mormödrar som är här på visum i ett antal månader och sedan åker hem och kommer tillbaka, för att man har den sociala tryggheten med familjen. Jag trodde att det kanske också var en öppning för att man om man kunde försörja sin mamma kunde få ha henne boende här i Sverige.
På det sätt som det här är skrivet tror jag att det är fel väg att gå, att komma till rätta med boendeproblematiken med hjälp av piskor i stället för morötter. Jag tror att vi måste hitta andra lösningar på den boendesegregation vi har och att så många söker sig till Södertälje och Malmö där problemen just nu kanske är allra störst. Vi kanske kan hitta en modell där vissa kommuner kan slippa ta emot väldigt många under en period, för att just de har de stora problemen nu.
Man löser inte heller befolkningsminskningen i stora delar av landet genom det här förslaget, för där finns inte jobben heller just nu. Men om människor flyttar dit leder det till mer arbetstillfällen som kommer alla till godo så småningom. Vi har en befolkningsminskning i hela Norrland, men det är inte dit människor kommer att flytta för att få jobb för att kunna försörja sig för att kunna ta hit sina anhöriga.
Anf. 47 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag tror att frågan om anhöriginvandring förtjänar att problematiseras. Jag tror att vi måste fundera lite över vilka villkor som människor egentligen kommer till när de kommer till Sverige i dag som anhöriginvandrare till människor som redan har fått uppehållstillstånd som asylsökande. För det är ju efter det som människor kan ansöka om familjeåterförening och få hit sina nära och kära.
Problemet är vilka villkor man kommer till. Väldigt ofta kommer man i dag till lägenheter som är överfulla i kommuner som Södertälje, Helsingborg, Landskrona, Stockholm, Göteborg eller Malmö, för att nämna några stycken. Det leder till att unga människor måste sitta ute i trappuppgångarna och läsa sina läxor. Det leder till att föräldrarna får svårt att koncentrera sig på att hjälpa sina barn och med uppfostran. Det leder till utanförskap, segregation och en mängd oönskade problem.
Syftet med det här förslaget är att se till att garantera två saker. Två villkor ska vara uppfyllda innan människor kommer hit. Det ena är att det ska finnas en lön, en tryggad försörjning i familjen. Det andra är att det ska finnas ett ordnat boende. Ett ordnat boende är inte en lägenhet i Södertälje där det i dag bor två familjer och en tredje kanske är på väg att flytta in.
Det tycker jag är grundläggande och rimliga krav. Det förslag som nu kommer att förverkligas genom utredningsdirektivet och sedan en proposition till riksdagen innebär inget förbud mot anhöriginvandring. Den här regeringen har inga invändningar mot anhöriginvandring som grund. Däremot har vi en mängd invändningar mot det sätt som anhöriginvandringen i dag äger rum på. Det tycker jag är viktigt att reda ut i den här diskussionen.
Jag delar inte Bodil Ceballos uppfattning att det här skulle innebära en begränsning. Däremot innebär det att man ställer upp tydliga villkor.
När det gäller den vidare diskussion som Bodil Ceballos vill ha, det vill säga om kretsen av människor som ska omfattas av det här, om man skulle utöka möjligheten att få ta hit människor, hamnar vi i en betydligt mer komplicerad situation kring våra socialförsäkringssystem. För vad händer om man vill återförenas med en person som till exempel är i hög ålder och som ligger utanför den grupp av kärnfamilj som det här utredningsdirektivet omfattar? Då blir det diskussioner om kostnader för medicinsk vård, äldrevård, tandvård, och även pensionsrättigheter blir aktuella.
Det är en mycket större diskussion, en diskussion som i vissa fall när man har tittat på det här leder till slutsatsen att man i så fall egentligen måste differentiera socialförsäkringssystem för att kunna klara av det. Frågan är om vi vill ha den diskussionen över huvud taget. Från regeringens sida har vi gjort bedömningen att vi måste koncentrera oss på det som är viktigt och väsentligt, nämligen att se till att i första hand ska människor ha en tryggad försörjning och ett ordnat boende innan de får lov att komma hit.
Det tycker jag är ett rimligt och billigt krav. Det är i linje med den svenska uppfattningen att vi ska ha en generös asylpolitik. Vi ska stå upp för människor som är förtryckta och förföljda i sina hemländer. De ska få möjlighet att få uppehållstillstånd i Sverige om de uppfyller de skyddsgrunder som vi har i vår lagstiftning. Men vill man ha hit sin familj måste man ha vissa villkor uppfyllda.
Bodil Ceballos lyfter också fram frågan om hur viktigt det är att se det här i ett större perspektiv. Det är helt riktigt. Det är därför den här utredningen måste länkas ihop med två andra utredningar som regeringen har tillsatt. Det är översynen om lagen om mottagande av asylsökande som har till uppgift att se till att uppmuntra människor att bosätta sig där jobben och bostadsförhållandena är bättre. Det är också den utredning som min kollega integrationsminister Nyamko Sabuni har tillsatt som har till uppgift att se över vad som händer när folk har fått uppehållstillstånd och hur man då ska kunna underlätta för människor att hamna i arbete så fort som möjligt.
Den här regeringen gör väldigt mycket på väldigt många områden samtidigt. Det är bara att beklaga att det här arbetet inte har gjorts tidigare under 90-talet.
Anf. 48 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Problemet blir när vi har en rätt för anhöriga att komma hit för dem som är flyktingar. Såvitt jag har förstått ska den rätten inte försvinna. Det är också ett antal andra, vissa kategorier av skyddsbehövande. Jag skulle vilja veta vilka kategorier av skyddsbehövande som det är man tänker sig i det fallet.
Fram till nu har vi egentligen bara haft flyktinginvandring i Sverige. Det enda sättet att komma hit har varit genom att söka asyl. Det är väldigt få som i slutänden fått stanna av asylskäl. Man har kallat det för något annat. Det är den gruppen som jag förmodar i fortsättningen inte kommer att få ta hit sina anhöriga, de som alltså inte har beviljats uppehållstillstånd av asylskäl utan av någon annan orsak. Är det de som inte ska få ta hit sina anhöriga?
Enligt den gamla utlänningslagen var det bara 1 procent av alla som kom som fick stanna av asylskäl, om jag inte missminner mig. Jag antar att det kan bli en relativt stor grupp av dem som vi tidigare har ansett haft rätt att ta hit sina anhöriga som inte kommer att få göra det i fortsättningen.
När det gäller boendet låter det som en efterkonstruktion. Det låter som att ni har försökt hitta en orsak till att göra det här så att det ändå har någon positiv effekt. Det är klart att det kan ha en positiv effekt, men det låter som en efterkonstruktion att hitta en ursäkt för det som ska göras. Ibland känns det också som att det lite grann är en flirt med vissa väljare som har lämnat de traditionella partierna för andra som står utanför det vanliga systemet. Det vore mycket olyckligt om vi traditionella partier börja flirta åt fel håll.
Migrationsministern talar om tydliga villkor och säger att det inte är en begränsning, men jag menar att tydliga villkor är en begränsning. När det gäller socialförsäkringssystemen och de som är äldre inser jag naturligtvis att det är ett problem.
Man borde kunna titta lite grann på hur man gör i andra länder, för i andra länder kan man kanske ta med sina äldre. Vi har inte privata försäkringslösningar i det här landet, och det är väl inte något som de flesta partier vill ha heller. Men det är något som andra har. Man kanske kan ha en privat försäkringslösning i sitt hemland om det finns sådana där. Man kan ha bilaterala avtal med andra länder om hur man ska ta emot, hur man ska agera. Pensioner kan överföras från ett land till ett annat.
Jag tycker att det är viktigt att ge möjligheten till människor som vill leva i flera generationer tillsammans att göra det också här i Sverige. Jag vet att det finns människor som i dag lever gömda just därför. De skulle kunna leva i sina hemländer egentligen med pension och sådant, men de har inte det sociala nätverket eftersom hela familjen finns här.
När det gäller jobben: Om vi nu ska få människor att välja att jobba på andra ställen har vi också ett annat problem. Många av dem som kommer hit har väldigt svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden till att börja med. De har lättare att få jobb hos sina landsmän som redan är etablerade här i landet. Detta innebär att man ändå dras dit där många landsmän bor. Då har vi ändå samma problem, nämligen att kommunerna inte är rustade med tillräckligt med bostäder, förskolor, skolor, hälsocentraler etcetera. Men jobben finns som sagt var ofta där landsmännen bor.
Anf. 49 Tobias Billström (M)
Herr talman! Låt mig börja med att understryka det jag har sagt tidigare, det vill säga att syftet med förslaget inte är att begränsa anhöriginvandringen. Syftet är i stället att se till att förändra och förbättra villkoren under vilka denna anhöriginvandring äger rum. Det är en viktig skillnad.
Bodil Ceballos lyfte fram frågan om vilka kategorier detta gäller. Utgångspunkterna för kommittédirektiven är att anhöriga till flyktingar och till vissa kategorier skyddsbehövande i övrigt inte ska omfattas. Det är alltså en uppgift för utredarna att tala om detta, väga in de eventuella EG-rättsliga perspektiv som är aktuella i den här frågan och sedan återkomma till regeringen med definitioner och förklaringar. Hade vi vetat detta redan hade vi inte behövt tillsätta utredningen.
Bodil Ceballos och jag möts på den punkten att vi tycker bägge två att arbetskraftsinvandring är bra. Det är bra att människor vill söka sig till Sverige. Av detta följer också att hela regeringens politik är inriktad på att människor ska få jobb så fort som möjligt. Den fyraårsgräns som är uppställd i förslaget är en säkerhetsventil, men det är förstås jättebra om människor får jobb innan dessa fyra år är till ända.
Jag vill också säga att alla påståenden om att detta skulle vara en flirt med någon hit eller dit faller på sin egen orimlighet. Om regeringen hade de uppfattningar som vi tillskrivs i debatten, varför skulle vi då förespråka arbetskraftsinvandring eller anhöriginvandring i stort? Det är alltså inte rimligt att dra den typen av slutsatser.
Jag tycker att det är viktigt att villkoren för anhöriginvandring förändras och förbättras. Vi har haft ett moras under de tolv år som ligger bakom oss, där människor har kunnat växa upp under villkor som är helt oacceptabla. I ljuset av den asylinströmning som nu skett i Sverige är det viktigt att fundera över detta, även om - och det ska jag också säga i den här interpellationsdebatten - förslaget om försörjningskrav för anhöriginvandrare är rätt att ställa under alla omständigheter, oavsett vilka siffror vi har på asylmottagandet.
Jag tycker också att det är spännande att diskutera med Bodil Ceballos om olika perspektiv på lösningar för att vidga kretsarna och så vidare. Även om jag inte håller med undrar jag lite hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som inte deltar i dagens debatt, vilket kanske möjligen är tråkigt, reagerar på dessa funderingar och förslag om privata pensionsförsäkringar och differentiering i socialförsäkringssystemet. Jag undrar om detta är Bodil Ceballos egna funderingar. Det skulle vara spännande att höra.
Jag tror som sagt var att vi har slagit in på en god väg framåt. Med förslaget tar vi också steg i riktning mot den harmonisering av regelverket i Europeiska unionen som regeringen tycker är så viktig. Vi är i dag, tillsammans med Belgien, det enda land i EU som inte har någon form av försörjningskrav för anhöriginvandring. Även om det är viktigt att utredaren tittar på olika modeller och funderar igenom dessa frågor tycker jag att vi måste röra oss i riktning mot ett mer gemensamt och enhetligt regelverk. Det är en förutsättning för att vi ska kunna skapa den harmonisering av asyl- och migrationssystemen i Europeiska unionen som regeringen har valt att prioritera, därför att vi tror att det är angeläget.
Jag sade det tidigare när det gällde arbetskraftsinvandringen, och jag noterar även nu, att Bodil Ceballos och jag trots allt drar åt samma håll. Behovet av att få fler människor i arbete är viktigt: Det är viktigt att människor redan från första dagen när de kommer till Sverige får signaler om vad som leder till integration. Det tror jag att det här förslaget kommer att leda till.
Anf. 50 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Försäkringsfrågan är bara mina egna funderingar som jag slänger fram här just nu.
Hur som helst menar jag att regeringen har en väldigt stor pedagogisk uppgift framför sig om ni verkligen ska sälja in det här förslaget som något bra så att vi, som väl regeringen vill, kan inse att det är något bra och inte en begränsning.
I dagsläget ser vi det nämligen som en begränsning. Fyra år är en väldigt lång tid för barn att vara utan sina föräldrar och för föräldrar att vara utan sina barn. Även om begränsningsregeln finns är det inte i enlighet med barnkonventionen skulle jag vilja påstå.
Den som kommer hit som arbetskraftsinvandrare en dag kommer att ha ett arbete och kommer naturligtvis att kunna försörja sin familj. Då uppfylls kravet redan. De asylsökande som får flyktingstatus och vissa andra kommer också att ha rätt att ta hit sina anhöriga. Vilka är det då som faller däremellan och som inte ska ha rätt att ta hit sina anhöriga?
Jag funderar ändå på hur regeringen har tänkt sig att lösa problematiken med att få människor att frivilligt flytta till andra områden i landet, om man bara ska flytta dit där jobben finns. Vi måste tänka på att man också skapar jobb i områden just för att människor vill flytta dit. Vi behöver bli många, många fler i Norrland för att klara välfärden i framtiden, för att klara äldreomsorgen, för att klara väldigt mycket. Ju fler vi kan få att flytta till Norrland desto fler människor kommer också att få jobb där uppe, men jobben finns där inte just nu. Därför är det här förslaget inte någon hjälp för Norrland.
Anf. 51 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det här har varit en bra interpellationsdebatt i alla delar! Det är bra med fria tankar kring dessa frågor, och jag noterar att Bodil Ceballos trots allt har en öppenhet inför frågan. Det tycker jag är positivt.
När det gäller den konkreta frågan, det vill säga omfattningen på förslaget, är direktiven till utredaren specificerade på ett sådant sätt att det ska omfatta så många som möjligt, och därutöver kommer man att kunna undanta vissa kategorier som utredaren närmare ska beakta. Så är direktiven skrivna.
I Bodil Ceballos fråga om villkoren för barnen ligger också frågan om omständigheterna när man kommer hit. Vad är det vi erbjuder dessa barn? Jag har vid flera tillfällen under debatten beskrivit det som gör mig mest upprörd av allt, nämligen när man ute i Sverige ser hur omständigheter som vi aldrig skulle acceptera i vanliga fall är vardag för så många barn och tonåringar som har kommit hit under dessa år. Om vi inte ställer kravet på att man först har en heltidslön och ett ordnat boende i de familjer som önskar återförenas i Sverige dömer vi många av dessa barn och tonåringar till en uppväxt i utanförskap, i segregation och kanske i slutändan också ett förnyat utanförskap för dem och deras barn i flera generationer. Så kan vi inte fortsätta att resonera!
Jag tycker alltså att detta är viktigt. Vi har specialstuderat barnkonventionen. Vi har konstaterat att detta inte bryter mot de internationella förpliktelser vi har på området. Vi har rätten att ställa ett försörjningskrav, och det kommer vi också att göra. Vi ska gå vidare med arbetet och låta utredaren titta på dessa frågor och sedan återkomma med lagrådsremisser och propositioner.
Slutligen: Det är faktiskt inte bara i Norrland som det finns utrymme för jobb. Det är också på andra ställen i det här landet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.