äldres tillgång till platser i särskilt boende
Interpellation 2004/05:536 av Brus, Sven (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-19
- Anmäld
- 2005-04-19
- Besvarad
- 2005-05-10
- Sista svarsdatum
- 2005-05-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 april
Interpellation 2004/05:536
av Sven Brus (kd) till statsrådet Ylva Johansson om äldres tillgång till särskilt boendeLänsstyrelsen i Östergötland har i sex år i rad undersökt hur de äldres rättstrygghet tillgodoses i länets kommuner och rapporterat resultatet till Socialstyrelsen. Särskild uppmärksamhet har ägnats tillgången till platser i så kallat särskilt boende. Även om flertalet kommuner har en rimlig balans mellan tillgång och efterfrågan råder det stor brist på boendeplatser bland annat i två av länets största kommuner. Bristen visar sig dels genom att fattade biståndsbeslut inte kan verkställas och dels genom att den sökande får avslag trots att det finns ett uppenbart behov av plats. Vid den senaste mätningen konstateras att mer än 100 äldre i Östergötland inte fått sitt vårdbehov tillgodosett.
Situationen är djupt otillfredsställande redan i dagsläget men framstår som mycket allvarlig i ljuset av den demografiska utvecklingen i länet i förhållande till landet i sin helhet. Ökningen inom åldersgruppen 85 år och äldre beräknas fram till år 2020 i Östergötland utgöra så mycket som ca 24 % av den totala ökningen i landet.
Behovet av en värdig vård och omsorg om de äldre är en av de viktigaste framtidsfrågorna i vårt samhälle. Även om de äldres hälsa förbättras och de friska åren blir fler kommer behovet av särskilda boendeformer att öka med tanke på den demografiska utvecklingen som är så tydlig just i Östergötland. Många äldre känner i dag en berättigad oro inför framtiden och en situation med allvarlig brist på platser i kommunernas särskilda boenden.
Redan för fem år sedan gjordes en kartläggning av Socialstyrelsen och länsstyrelserna kring tillgången på platser i särskilt boende för äldre. Hälften av landets kommuner förmådde då inte uppfylla platsbehovet i en utsträckning som svarade mot behoven. Inte ens fattade biståndsbeslut kunde uppfyllas.
Vid detta undersökningstillfälle befann sig ca 5 000 äldre i landet i den situationen att man fått ett biståndsbeslut om särskilt boende eller ett konstaterat platsbehov men ingen plats. Ingenting tyder på att situationen förbättrats. Antalet inte verkställda beslut har åter ökat efter en minskning under de senaste åren. Ett problem är den kvarboendeprincip som vägleder många kommuner och innebär en alltför snabb och ibland oplanerad avveckling av äldreboenden.
För en relativt stor grupp äldre är alternativet med hemtjänst och hemsjukvård inte lämpligt. Det gäller till exempel personer i behov av tillsyn dygnet runt. Bristen på platser i särskilt boende och i bostäder med särskild service leder till att många människor inte får den hjälp de är i behov av. De äldres rättstrygghet åsidosätts därmed.
Min fråga till statsrådet blir därför:
Vad avser statsrådet att göra för att stärka de äldres rättstrygghet och avhjälpa den omedelbara platsbristen i kommunernas äldreboenden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:536
Webb-tv: äldres tillgång till platser i särskilt boende
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:117 Tisdagen den 10 majProtokoll 2004/05:117 5 § Svar på interpellation 2004/05:536 om äldres tillgång till särskilt boende
Protokoll från debatten
Anf. 24 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Sven Brus har frågat mig vad jag avser att göra för att stärka de äldres rättstrygghet och avhjälpa den omedelbara platsbristen i kommunernas äldreboenden.
Det är oacceptabelt att äldre människor inte får sina behov av särskilt boende tillgodosedda inom rimlig tid. Det är också oacceptabelt att kommuner beslutar att avslå en ansökan om särskilt boende därför att man anser att beslutet inte kan verkställas inom rimlig tid. Utredningen om verkställighet av vissa gynnande kommunala beslut har i betänkandet
Beviljats men inte fått
lämnat förslag för att komma till rätta med problemen. Utredningen gör bedömningen att avslag trots konstaterade behov är oförenliga med gällande rätt och således över huvud taget inte ska förekomma. I betänkandet föreslås förbättringar av ärendehandläggningen. Vidare föreslås att de kommunala revisorerna får granska ärenden om myndighetsutövning mot enskild. En rapporteringsskyldighet till länsstyrelse, revisorerna och fullmäktige om verkställighet av gynnande beslut föreslås också. Som ett yttersta påtryckningsmedel föreslås också att sanktionsavgifter införs för beslut som inte verkställs inom skälig tid. Förslagen kommer nu efter avslutad remissbehandling att beredas vidare inom Regeringskansliet.
Socialstyrelsen arbetar för närvarande med att ta fram ett allmänt råd om handläggning av ärenden inom socialtjänsten.
Socialstyrelsen bedömde i sin senaste lägesrapport om vård och omsorg för äldre att minskningen av platser i de särskilda boendeformerna har vägts upp av en ökad hemtjänst. Mellan 2001 och 2003 minskade antalet beslut som inte verkställts med 14 % och antalet beslut om avslag trots bedömt behov med 16 %. Tiden för väntan innan beslutet kunde verkställas minskade också.
I Socialstyrelsens och Boverkets rapport
Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer tillgodoses?
analyserades också hur kommuner med strategiska insatser kan motverka behov och efterfrågan på särskilda boendeformer. Utvecklad hemtjänst, samordnade insatser, stöd till anhöriga, korttidsplatser och planering av bostadsförsörjningen med hänsyn till äldres behov är sådana exempel.
I bostadsmarknadsenkäten från 2004 redovisade Boverket att 60 % av kommunerna hade täckt sitt behov av särskilt boende. I ytterligare 20 % av kommunerna bedömdes att behovet täcks genom planerad utbyggnad 2004 och 2005. I 7 % av kommunerna bedömdes bristen på platser finnas kvar även efter nu planerad utbyggnad, och i 12 % av kommunerna rapporterades ett överskott på platser. Den grupp som flest kommuner lyfter fram i bostadsförsörjningen är äldre som vill flytta till en mindre bostad. Det är tydligt att fler äldre efterfrågar en lämpligare bostad. I många kommuner finns också planering eller projekt för att bygga fler seniorbostäder. Sammantaget finns det tecken på att planerad nybyggnad av särskilda boendeformer inte uppväger intrycket av att minskningen av särskilda boendeformer går för fort.
I SCB:s befolkningsprognos uppskattas att förändringarna av antalet personer 80 år eller äldre kommer att vara små de närmaste tio åren. Bakom rikssiffrorna döljer sig även lokala variationer.
I den fortsatta utvecklingen av kommunernas insatser är det viktigt att med god planering förebygga att kapacitetsbrister eller brister i kvalitet uppstår. Det ska självklart vara så att bedömda behov ska tillgodoses med motsvarande insatser. Det är också viktigt att med god information och i dialog med äldre människor och deras anhöriga skapa förtroende för den verksamhet man i varje kommun erbjuder.
Regeringens budget tillför kommuner och landsting 6 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder kronor 2006 i tillfälligt sysselsättningsstöd. Från och med 2007 förs de 7 miljarderna in som en permanent höjning av det generella statsbidraget.
Avgörande för dagens och framtidens äldreomsorg är att verksamheten utförs av väl motiverad personal med goda yrkeskunskaper och de bästa arbetsmetoderna. Regeringens fleråriga satsning på Kompetensstegen ger kommunerna stöd för det långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbetet. Genom det verksamhetsnära lärandet kan kvaliteten utvecklas och förtroendet för dagens äldreomsorg stärkas. Det som äldreomsorgen lyckas med i dag är samtidigt en av de viktigaste signaler som kan ges för tilltron till samhällets förmåga att åstadkomma en äldreomsorg som kan möta framtidens utmaningar.
Anf. 25 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det här ämnet har tenderat att utvecklas till något av favoriter i repris. Jag har ställt den här frågan en gång tidigare till statsrådet och finner anledning att göra det igen om den allvarliga situationen i landets kommuner för de många äldre som behöver plats i särskilt boende men som inte får det.
Jag plockade fram ett protokoll från maj 2001, alltså för fyra år sedan. Det var en liknande debatt med dåvarande statsrådet Lars Engqvist. Det var ungefär samma frågeställning och ungefär samma svar, eller egentligen brist på svar.
Det är ett utförligt svar som statsrådet ger i dag, men det är egentligen inte något konkret svar på frågan. Vi kan titta tillbaka lite grann. År 2000, för fem år sedan, kom Socialstyrelsens och länsstyrelsens rapport som kallas för
Rättssäkerheten inom äldreomsorgen
. Det är alltså fem år sedan. Då stod ungefär 4 800 äldre i kö till platser som inte finns och inte fanns då. År 2003, alltså tre år senare, tillsatte regeringen den utredning som det hänvisas till i dagens svar. I dag, alltså fem år efter den första rapporten, säger det ansvariga statsrådet att frågan kommer att beredas vidare i Regeringskansliet.
Det är verkligen svårt att se att de äldres utsatta situation är en prioriterad fråga för regeringen. Den är grundligt utredd och belyst - det kanske man kan säga. Men vad har hänt konkret? I själva verket ingenting, eftersom underskottet av platser är detsamma som för fem år sedan.
Fru talman! Den här gången har jag ställt frågan i hög grad utifrån situationen i mitt eget hemlän Östergötland. Där undersökte länsstyrelsen - man gör det år efter år - hur de äldres rättstrygghet tillgodoses, och man rapporterade resultatet till Socialstyrelsen. I Östergötland handlar det i den senaste mätningen om ungefär 100 äldre som inte har fått sitt vårdbehov tillgodosett. Om man ser till situationen i landet kanske inte Östergötland är det svårast utsatta länet, men redan 100 äldre personer med deras anhöriga och hela den situation som de lever i är en skrämmande siffra i sig.
Det ser olika ut i kommunerna. I några kommuner har man i princip balans mellan efterfrågan och tillgång på vårdplatser. Det är bara att gratulera de äldre i de kommunerna. Med all respekt för det kommunala självstyret är det både ur mänsklig synpunkt och rättssäkerhetssynpunkt oacceptabelt att människor med samma behov behandlas på olika sätt på var sin sida av en kommungräns. Det kan ju i praktiken innebära en skillnad för två nära grannar.
I valrörelsen 2002 lovade regeringen 10 000 nya platser i äldrevården. Det var kanske klokt av regeringen att inte tala om när det skulle ske. För hur har det gått? Jo, i den rapport som kom från Socialstyrelsen och Boverket förra året, 2004, kan man läsa "Det mest slående idag är att det sker en snabb avveckling av särskilt boende för äldre och det totala antalet platser minskar kraftigt - med 13 500 bostäder under perioden 2002 till 2005".
Alltså blev plus 10 000 i socialdemokratiskt löfte i valrörelsen minus 13 500. Man kanske ska notera, fru talman, att titeln på det socialdemokratiska dokumentet med löftet om de 10 000 nya platserna var
Trygghet på ålderns höst
.
Jag skulle vilja fråga statsrådet vad det blev av de 10 000 nya platserna till äldreboenden.
Anf. 26 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi har ett problem när det gäller tillgången till särskilda boenden. Det är inte acceptabelt att man inte får rätt till det boende som man har rätt till när man har behoven. Det är också min bedömning att avvecklingen av särskilda boenden går för fort, även om Socialstyrelsen säger att utbyggnad av hemtjänsten sker i motsvarande takt. Det är trots det min bedömning att det går för fort. Därför behöver vi vidta åtgärder.
De förutsättningar som krävs för att kommunerna ska ha möjlighet att tillgodose behovet av särskilda boenden handlar naturligtvis om ekonomiska förutsättningar. Dem menar jag att vi har svarat emot med de ökade statsbidragen. Det handlar om att ha tillgång till kompetent personal. Där gör vi stora insatser med Kompetensstegen. Det handlar om en förstärkt tillsyn för att se till att det är god kvalitet. Vi har nyligen gjort stora förstärkningar i tillsynen av äldreomsorgen. Men jag tror också att vi behöver en skarpare lagstiftning. De rapporter som Sven Brus redovisar var just bakgrunden till att man tillsatte den utredning som kom med sitt förslag i
Beviljats men inte fått
. Vi skickade omedelbart ut det på remiss. Remisstiden gick ut för bara några dagar sedan. Det tar självklart något längre tid än så att bereda ett förslag. Min bedömning är att det finns många goda förslag i den rapporten. Jag hoppas att vi efter att ha studerat remissvaren kommer att kunna komma fram med förslag som riksdagen får ta ställning till.
Även om behovet inte är tillgodosett på ett tillräckligt bra sätt tror jag att det är viktigt att man inte målar allt i svart. Det finns väldigt mycket som fungerar väl och en mycket stor andel som uppger att de får precis det boende som de anser att de behöver. En stor del av dem som önskar ett annat boende än det de har är inte i första hand i behov av ett särskilt boende utan skulle önska att flytta till exempel till en mindre lägenhet, till en lägenhet med hiss eller med andra förutsättningar. Boverket har visat i en rapport att det finns ganska stora brister som handlar om kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen i allmänhet och som inte handlar om biståndsbedömt boende i första hand.
Fru talman! Jag vill passa på att säga, och Sven Brus har säkert redan insett, att av den ökning av antalet äldre över 85 år som det hänvisas till i interpellationen naturligtvis inte 24 % kommer att hamna i Östergötland. Det är kanske skrivet på ett lite knepigt sätt i rapporten, men det är 24 % av den totala befolkningsökningen som beräknas vara gruppen över 85 år. Vi har en utmaning, och vi har problem, men de är inte exceptionellt stora i Östergötland. Det tror jag att vi är överens om.
Anf. 27 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Situationen är oacceptabel. Det kan vi väl ändå vara överens om. Sedan kan man värdera hur lång tid det tar på olika sätt. Jag måste påminna om att den första rapporten kom för fem år sedan, för fem långa år sedan. Under den tiden har faktiskt ungefär 5 000 äldre konstant befunnit sig i den svåra situationen att inte få sitt biståndsbehov tillgodosett. Det är verkligen oacceptabelt och har tagit orimligt lång tid.
Det beror inte på goda eller onda kommunpolitiker i den ena eller andra kommunen. Givetvis inte. Alla vill göra sitt bästa för de äldre. Man kan fråga sig vilka förutsättningar kommunen har fått av regeringen.
Även om statsrådet i dag talar om ytterligare tillskott till kommunsektorn har ju de människor som arbetar i verksamheten, inte minst i äldreomsorgen, mycket svårt att se effekterna av tillskotten. Den verklighet man lever i är ju ständiga nedskärningar i verksamheten, personalåtstramningar och, återigen, minskad tillgång på platser.
Alla vi som vet något om grunderna för ett biståndsbeslut om särskilt boende vet ju att innan man får ett sådant beslut har man ett mycket tungt vårdbehov. Det är en utsatt situation för de människorna. Under en lång följd av år har ungefär 5 000 äldre befunnit sig i den svåra situationen - många av dem i Östergötland. Hur man tolkar siffrorna kan vi lämna därhän just nu.
Ingenting tyder på någon betydande förbättring, om ens någon förbättring över huvud taget. Risken är ju, som jag påpekade ur Boverkets och Socialstyrelsens rapport, att utvecklingen går i rakt motsatt riktning. De utlovade 10 000 platserna ytterligare har i själva verket motsvarats av 13 500 platser färre.
Statsrådet säger i sitt svar att förändringen av antalet personer som är 80 år och äldre kommer att vara liten de närmaste tio åren. Det är en sanning med modifikation. Om vi ser på den demografiska utvecklingen totalt är vi på väg in i ett samhälle där nuvarande 460 000 personer över 80 år kommer att uppgå till ungefär 750 000 år 2030. Det perspektivet måste vi ha. Det varierar mellan landsändar och mellan kommuner, men totalt sett är vi på väg in i ett samhälle som kommer att ställa ytterligare krav. Om vi då är i en utveckling där vi minskar resurserna och där tillgången på platser minskar samtidigt som de äldre blir fler och fler är det kanske inte så konstigt att sju svenskar av tio säger till Sifo att man är orolig för att bli gammal i Sverige. Man litar helt enkelt inte på samhället.
Den utredning som statsrådet hänvisar till talar om det betänkande som har fått namnet
Beviljats men inte fått
. Det är bra att problemen utreds noga. Jag har inget att invända mot det. Men behoven finns ju. För den enskilde äldre vårdtagaren är lösningen lätt att se. Man behöver helt enkelt en plats. Utredningen har varit mycket tydlig. Man säger: Avslag trots konstaterat behov är oförenligt med gällande rätt och ska över huvud taget inte förekomma.
Man föreslår en rad förbättringar i ärendehandläggningen. Kommunala revisorer ska få granska myndighetsutövningen. Rapporteringsskyldigheten till länsstyrelserna ska skärpas och sanktionsavgifter ska kunna införas. Det är utmärkta förslag, men den avgörande lösningen på problemet sitter ingen utredning på. Den frågan äger regeringen, och drar den tydligen i långbänk år efter år.
Jag måste upprepa det som jag sade förra gången och inte riktigt fick svar på: 10 000 platser utlovades i valrörelsen 2002. Boverket och Socialstyrelsen konstaterar i dag att minskningen av platser är 13 500.
Anf. 28 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det är en mycket mörk bild som Sven Brus målar upp. Jag tycker att den är onödigt mörk. Vi är överens om att det är oacceptabelt att det finns äldre personer med stora vårdbehov som inte får sina vårdbehov tillgodosedda. Det finns personer som har behov av särskilt boende och inte har fått det tillgodosett. Det ska vi åtgärda. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den grupp som inte har fått sina behov tillgodosedda har minskat. Det är naturligtvis inget att vara glad över att det fortfarande finns många kvar, men det har ändå minskat. När man till exempel frågar vad som har hänt mellan åren 2002 och 2004 med den grupp som har de största behoven av hemtjänst visade det sig att alla i den gruppen vill bo hemma. Den gruppen har ökat ganska kraftigt - med över 20 %. Det sker också förändringar inom gruppen.
Det är sant att vi inom en längre tid kommer att möta en väldigt stor demografisk förändring. Antalet personer över 80 år kommer att öka mycket kraftigt. Den ökningen ligger ungefär tio år framåt i tiden. Det säger jag eftersom det inte finns någon anledning att känna panik inför den här frågan. Det är problem. De är allvarliga, men de går att lösa. Det är det vi håller på att göra.
Som Sven Brus vet är det kommunerna som styr och är ansvariga för äldreomsorgen. Det styr vi genom lagar, förordningar och tillsyn. Min bedömning är att vi behöver skärpa lagar, förordningar och tillsyn för att se till att det inte blir några skillnader i bedömning mellan olika kommuner. En individ ska kunna känna samma trygghet oavsett i vilken kommun man bor. Det är min bedömning att det är den vägen vi måste komma fram med skarpare förslag. Jag har också för avsikt att göra det, precis som jag har sagt tidigare.
Anf. 29 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Ylva Johansson säger att jag tecknar en mörk bild. Det kanske jag gör. Bilden är verkligen mörk. Vi talar ju inte om äldre människor som önskar ett annat boende i största allmänhet. Vi talar om människor som har ett biståndsbedömt behov av särskilt boende och som är i en mycket svår och utsatt situation. Det är de människorna vi talar om, inte om människor i allmänhet som vill flytta. Det är en helt annan situation.
Att talen skulle ha minskat något är sant, men minskningen är trots allt marginell. Det vill jag understryka.
Statsrådet talar om en utvecklad hemtjänst och om samordnade insatser, korttidsplatser och stöd till anhöriga. Det är alldeles utmärkt. Sådana insatser behövs, och de behöver förstärkas. De kan definitivt skjuta upp behovet av de tunga vårdplatserna. Man kan skjuta behovet framför sig genom att stärka upp hemtjänsten till exempel. Men den grupp vi talar om har passerat den gränsen. De har säkert fått stöd i olika former men har kommit till en punkt där det stödet inte längre räcker till utan man måste få det tunga vårdbehovet tillgodosett genom en plats i särskilt boende. I ett biståndsbeslut har det konstaterats att alla andra möjligheter är uttömda. Nu återstår det akuta behovet av en vårdplats. Fortfarande är det, även om det är något färre än 5 000, alldeles på tok för många.
Jag upprepar att regeringen har utlovat 10 000 nya platser, men det går i rakt motsatt riktning. Detta är en mörk bild, men tyvärr är det så.
Anf. 30 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Sven Brus och jag är överens om att det är oacceptabelt att det finns människor som har ett bedömt behov av särskilt boende och inte får det verkställt. Jag har för avsikt att komma fram med skarpare förslag för att åtgärda det.
Vi är långt framme i den processen. Det finns utarbetade förslag. De har remissbehandlats, och de bereds nu i Regeringskansliet. På den punkten skiljer vi oss nog inte så mycket åt.
Det handlar också om de övriga behoven. Vi har andra behov av boende för den här gruppen äldre som inte alltid är de som är de mest biståndsbedömda. När man tittar på skillnaderna i bedömningar hos biståndshandläggarna finner vi att biståndshandläggarna ofta möter att man vill flytta till en annan typ av boende, men att biståndsbehovet egentligen inte är så stort. Det är viktigt att man tittar på hur man kan tillgodose de behoven. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen måste fungera på ett bättre sätt.
Vi kan se från undersökningar att biståndshandläggarna i dag tar större hänsyn till att man upplever isolering och ensamhet i den typ av boende man har. Det påverkar också handläggandet. Det tycker jag är bra. Vi behöver ytterligare insatser för att få en likvärdig och rättssäker handläggning i samtliga kommuner så att man kan känna en förutsägbarhet i vilken typ av beslut man kommer att få. Naturligtvis ska man inte behöva uppleva att man måste stånga sin panna blodig för att till sist få igenom ett beslut. Det ska man naturligtvis kunna få direkt, om man har de behoven.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.