Aktiv handläggning hos Arbetsförmedlingen
Interpellation 2012/13:29 av Nilsson, Kerstin (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2012-10-17
- Inlämnad
- 2012-10-17
- Besvarad
- 2012-11-06
- Sista svarsdatum
- 2012-11-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 oktober
Interpellation
2012/13:29 Aktiv handläggning hos Arbetsförmedlingen
av Kerstin Nilsson (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Möjligheterna till en anställning är fortsatt dåliga för människor som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.
Innan den enskilde ens kan komma på fråga för en arbetsmarknadsåtgärd eller ett arbete med stöd krävs en kategorisering, en fastställd kod för funktionsnedsättningen.
Arbetsförmedlingens utredningstider för att fastställa en kod för arbetshinder är långa och har ökat. Den genomsnittliga tiden var för 2011 hela nio månader, vilket är en ökning med 1,5 månader sedan 2011.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidta för att det aktiva utredningsarbetet ska öka, så att den passiva tiden hos Arbetsförmedlingen kan minimeras?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:29
Webb-tv: Aktiv handläggning hos Arbetsförmedlingen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:19 Tisdagen den 6 novemberProtokoll 2012/13:19 14 § Svar på interpellation 2012/13:29 om aktiv handläggning hos Arbetsförmedlingen
Protokoll från debatten
Anf. 82 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Kerstin Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att det aktiva utredningsarbetet ska öka, så att den passiva tiden hos Arbetsförmedlingen ska minimeras.
Jag vill inleda med att förtydliga att arbetslösa personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga kan få dels Arbetsförmedlingens allmänna service, dels stöd på en rad andra sätt. För att ha rätt till de särskilda stöd som finns för målgruppen måste en nedsatt arbetsförmåga vara dokumenterad och registrerad av Arbetsförmedlingen. För registrering krävs ett samtycke från den arbetssökande.
Det är sällan som inträdet till arbetslivet följer ett rakt spår. För personer med funktionsnedsättning är vägen till arbete ofta besvärligare än för andra. Det framgår inte minst av Arbetsförmedlingens statistik som visar att arbetslösa personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är inskrivna under långa perioder innan de får en arbetsmarknadspolitisk insats eller ett arbete. Det är ett stort slöseri med resurser om personer som vill och kan arbeta inte får det stöd de behöver.
För närvarande är den genomsnittliga inskrivningstiden åtta-nio månader innan Arbetsförmedlingen har registrerat nedsatt arbetsförmåga. Arbetsförmedlingen har ett mål att förkorta inskrivningstiden innan arbetsförmågan registreras med tio dagar per år fram till 2016 och ska uppgå till högst 180 dagar 2016. Syftet med målet är att personer med särskilda behov ska få rätt stöd i ett tidigare skede än i dag.
För att korta inskrivningstiderna har Arbetsförmedlingen de senaste åren även förändrat sitt arbetssätt genom att införa ett enhetligt tjänsteutbud, ett handläggarstöd och kvalitetssäkrade metoder. Sedan januari 2012 har Arbetsförmedlingen även infört ett bedömningsverktyg. Bedömningsverktyget innehåller tre tilläggsfrågor som syftar till att i ett tidigt skede identifiera om den arbetssökande har en nedsatt arbetsförmåga. Det gör det möjligt att lättare kunna identifiera vilka arbetslösa som riskerar långvarig arbetslöshet för att kunna sätta in åtgärder i rätt tid till rätt personer. I budgetpropositionen för 2013 aviserade regeringen att Arbetsförmedlingen kommer att ges i uppdrag att redovisa hur kvaliteten i bedömningsprocessen kan förbättras och hur arbetet kan utvecklas.
Jag tror att dessa nämnda åtgärder i kombination med arbetsförmedlarnas professionella bedömningar kan innebära ökade möjligheter att förhindra långa inskrivningstider på Arbetsförmedlingen. I sammanhanget vill jag även framhålla betydelsen av arbetsgivarnas inställning. En kortad inskrivningstid förutsätter inte minst att det finns en arbetsmarknad som vill ta emot personer med nedsatt arbetsförmåga. Jag menar att både privata och offentliga arbetsgivare har ett ansvar för att bereda fler personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga möjlighet till arbete eller praktik. Det är därför bland annat viktigt med god och lättillgänglig information om de stöd som erbjuds. Arbetsförmedlingen har därför genomfört en bred informationskampanj med detta syfte.
Anf. 83 Kerstin Nilsson (S)
Herr talman! Min fråga till arbetsmarknadsminister Engström var vilka åtgärder ministern ämnar vidta för att det aktiva utredningsarbetet hos Arbetsförmedlingen ska öka, så att den alldeles för långa och passiva handläggningstiden för sökande kan minimeras.
Bakgrunden till frågeställningen är att personer med funktionsnedsättning som medför påverkan på arbetsförmågan har kontakt med Arbetsförmedlingen under alldeles för lång tid. Handläggnings- och utredningstiden för fastställande av den viktiga koden för funktionshindret är alldeles för lång, och inte förrän denna kod är fastställd kan de få ta del av de åtgärder som Arbetsförmedlingen har att erbjuda.
Statistik som bland annat finns med i utredningen och sedermera i betänkandet
Sänkta trösklar - högt i tak
har visat att den genomsnittliga tiden för att få en sådan kod fastställd var sju och en halv månad år 2010. År 2011 hade denna tid ökat med en och en halv månad till nio månader.
Jag vill tacka ministern för svaret. "Arbetsförmedlingen har ett mål att förkorta inskrivningstiden innan arbetsförmågan registreras med tio dagar per år fram till 2016 och ska uppgå till högst 180 dagar 2016", säger hon. Men jag är tveksam till om detta mål kan uppnås; utslaget per år innebär detta att det måste ske en minskning på 23 dagar per år, inte 10, för att man ska nå målet. När målen sattes inför 2012 hade vi som nyss nämnts hela 270 dagars handläggningstid, det vill säga nio månader.
Den statistik som jag nu fått ut från Arbetsförmedlingen och som gäller perioden september 2011 till augusti 2012 visar tyvärr inte på en minskning av antalet dagar. Under perioden har nio av de tio geografiska arbetsförmedlingsområdena ökat sin handläggningstid med allt mellan 1 och 12 procent. Det kunde i augusti månad ta upp till 304 dagar att få sin kod fastställd i Stockholm-Gotlandsområdet. Men antalet personer har bara ökat med nio i hela Sverige. Vi kan alltså inte skylla på att det blivit en ökning.
Under de första åtta månaderna i år fanns det alltså inga tecken på en minskning av den tid det tar att få en kod. Avsaknaden av resultat tycker jag är anmärkningsvärd. Vi har ändå hållit på i åtta månader och jobbat med det här. Det gör mig ännu mera tveksam till om målet kommer att uppnås.
Herr talman! Ministern svarade vilket målet är beträffande handläggningstiden, men jag måste ändå fråga hur ministern avser att aktivt följa upp det här, så att det blir resultat av det. Vi behöver inte vänta tills ett helt års statistik har kommit.
Anf. 84 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag tackar för interpellationen. I det här avseendet har jag ingen annan uppfattning än Kerstin Nilsson. Handläggningstiderna är alldeles för långa. Det har ganska många orsaker. Jag har fått mig till dels att det också beror på varifrån de arbetssökande kommer. Kommer de direkt från Försäkringskassan går det i allmänhet snabbare, för då har man en upparbetad handlingsplanssamverkan och kan på ett enkelt sätt få ett medgivande från den enskilde om att han eller hon har en funktionsnedsättning och på så sätt underlätta de medicinska underlagen.
Det finns andra komplikationer också i det här avseendet. Det har varit ont om handläggare med specialistkunskaper. Nu har Arbetsförmedlingen anställt fler handläggare och specialister, vilket kommer att underlätta så att kodningen går snabbare.
Ett annat bekymmer som Arbetsförmedlingen tar upp är att en del personer inte tar upp den här problematiken vid de första samtalen med sina arbetsförmedlare. Särskilt tror man på Arbetsförmedlingen att det finns en underkodning när det gäller utrikesfödda. Bland många är det närmast tabubelagt att själv ta upp att man har nedsatt arbetsförmåga. Därför kan det dröja ett tag innan man börjar diskutera de frågorna. Man kanske har en fysisk, psykisk eller social nedsättning av arbetsförmågan, vilket gör det extra problematiskt. Där tror Arbetsförmedlingen att det finns en underkodning.
Men det är lika viktigt att det inte blir överkodning. Vi vet att det finns en sådan problematik i samhället generellt. Till exempel har barn blivit kodade som funktionsnedsatta och hamnat i särskolan fast det visat sig att de inte haft någon allvarlig funktionsnedsättning. Det är alltså viktigt att kodningen blir rätt från början. Sedan har vi ytterligare ett problem, som späder på detta: Ohälsan ökar generellt i samhället, inte minst den psykiska ohälsan.
Jag delar Kerstin Nilssons oro över att detta tar alldeles för lång tid. Vi följer Arbetsförmedlingen väldigt nogsamt med dialoger varannan vecka och varje månad. Detta är alltså en fråga som helt naturligt kommer upp på resultatdialogerna med Arbetsförmedlingen: Hur kan man ytterligare skynda på kodningen, så att den blir korrekt men också kommer tidigare? Även 180 dagar är en lång period för en arbetssökande i väntan på rätt åtgärder. Jag tycker att frågan är väldigt angelägen att följa nogsamt.
Anf. 85 Kerstin Nilsson (S)
Herr talman! Det här är personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är ingen tvekan om att de har en lång väg att gå. Det är personer som nästan alltid hamnar sist när nya jobb dyker upp. Det är personer som i många sammanhang har det besvärligt med ekonomin, hälsan och framtidstron. Det är personer som måste prioriteras.
Arbetsmarknadsministern sade att det är ont om handläggare med specialistkompetens. Men då måste jag fråga: Vad hände med dem som fanns där? Det fanns en massa handläggare med specialistkompetens i Arbetsförmedlingens förra organisation. Men många av de handläggarna talar nu om att deras specialistkompetens blivit utsmetad och nästan försvunnen. Då undrar jag: Vad hände med organisationen och den kompetens som fanns? Sedan förstår jag att det tar tid att lära upp nya handläggare med ny kompetens.
Nio månader kanske inte är en lång tid i världshistorien, men det är en väldigt lång tid i en människas liv, speciellt när tiden förflyter i väntan. Vi vet att passivitet och ovisshet är förödande. Det är inte lätt att behålla framtidstron när det kan gå månader mellan kontakterna man har med sin handläggare. Det kan hända en del med de kunskaper man hade med i bagaget.
Det är inte heller så att det hela är klart bara för att koden fastställs. Man måste ha sin kod för att få ta del av de åtgärder som står till buds. Det kan vara arbetsprövning, praktik och eventuellt utbildning, och det poppar inte upp så där direkt. Att leta träningsplatser, prövningsplatser och anställningar tar tid, och de utbildningar som eventuellt ska till startar vid vissa givna tider.
En ytterligare faktor som kan förlänga hela kedjan är de eventuella arbetstekniska hjälpmedel som kan behövas och som för vissa är helt nödvändiga. Många är de som vittnat om att möjligheter till träningsplats, utbildning eller anställning försenas för att de tekniska lösningarna inte kommer på plats.
Månader läggs till månader, månaderna blir till år, och tiden bara går. Jag efterlyser aktiva åtgärder för att handläggningstiderna för personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga ska kortas och krafttag för att handläggarna ska få möjlighet att göra de insatser som behövs.
En del i detta är att se över hur många sökande, kunder eller klienter varje handläggare har för att de faktiskt ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt. Jag vet att de kan, och ministern vet också att de kan. Låt dem då få göra det.
Min sista fråga är: Avser ministern att vidta åtgärder för att begränsa antal sökande per handläggare?
Anf. 86 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Tack, Kerstin Nilsson. Jag kan nämna specifikt det vi har gjort i år som syftar till att förhindra långtidsarbetslöshet, som är någonting som personer från denna grupp många gånger riskerar. Det handlar om bedömningsverktyget. Man innebär att man vid första besöket på Arbetsförmedlingen gör en screening eller profilering som ska försöka träffa dessa personer. Då kommer de i snabbspåret och får insatser snabbare även kodningen i sig kanske dröjer.
Arbetsförmedlingen är också beroende av primärvården och sjukvården för att få in läkarintyg. Det kan ofta vara en fördröjande faktor. Vid vissa arbetsnedsättningar kan det gå fortare. Det gäller särskilt vid fysiska funktionsnedsättningar, om man har en kraftig synnedsättning, hörselnedsättning eller rörelsehinder.
Beträffande de psykiska funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbetsförmåga är det många gånger svårare och tar längre tid. Ibland finns det också svårigheter att få den enskilde att medverka vid själva utredningen. Det finns många olika parametrar.
Ändå håller jag med Kerstin Nilsson om att detta är en fråga som definitivt ska prioriteras. Vi är väldigt tydliga med att Arbetsförmedlingen måste jobba väldigt aktivt med denna grupp, som alltid drabbas hårt särskilt vid en lågkonjunktur och som alltid kommer längst bak i kön tillsammans personer som är födda utanför Europa och unga utan utbildning.
Vi har också i årets budget under 2012 varit väldigt tydliga med att satsa på att minska och förhindra långtidsarbetslösheten. Arbetsförmedlingen har också fått mer resurser för att kunna få färre sökande per handläggare så att man kan ägna mer tid åt att hjälpa människor.
Avslutningsvis vill jag nämna någonting om Funkautredningens tilläggsuppdrag som har till syfte att titta på just frågan om hjälpmedel. När det gäller hjälpmedel för funktionshindrade har regeringen sedan tidigare fördubblat beloppen för arbetshjälpmedel och också höjt beloppen för personligt biträde tillsammans med andra höjningar av särskilda anställningsstöd.
Vi ger också i nästa års budget ytterligare resurser för SIUS, som är en viktig funktion inom Arbetsförmedlingen för att hjälpa personer med funktionsnedsättning att få ett arbete, behålla ett arbete och också vara ett stöd såväl för den sökande som för arbetsgivare och arbetskamrater så att människor kort och gott kan behålla sitt arbete. Det är en väldigt prioriterad fråga för regeringen.
Anf. 87 Kerstin Nilsson (S)
Herr talman och ministern! Jag ska inte gå in i en diskussion om köerna i vården, eftersom vi då hamnar på ett helt annat och mycket stort område.
En synpunkt från min sida är att det är anmärkningsvärt att höra att Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka en massa pengar till staten för att man inte kan utnyttja dem. Det har man gjort i flera år. Det är anmärkningsvärt när vi har så många som är arbetslösa och det finns ett så stort antal som tillhör de prioriterade grupperna. Arbetsförmedlingen har verkligen nytta av pengarna.
Jag håller helt med ministern om många av de saker som finns i Funkautredningen. Där är många jättebra saker. Men det är inte beslutat än. När det väl blir beslutat och klart, var är vi då i tid?
Det måste tas krafttag i kampanjen Se kraften. Det måste till mer än fagert tal från ministern. Det är trots allt ministern som är minister och den som med bestämdhet kan och ska sätta ned foten och få till stånd en ändring. Vänta inte bara på statistik, slå näven i bordet så att det blir gjort!
Anf. 88 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag vill tacka för frågan. Jag är väldigt tydlig med att de prioriterade grupperna är de som Arbetsförmedlingen ska ägna mest kraft åt att hjälpa att få ett arbete.
När det gäller anslagen som Kerstin Nilsson var inne på kan inte Arbetsförmedlingen använda anslagen till vad som helst. Att det har blivit överskott på en del av Arbetsförmedlingens anslag berodde på att vi lyckades med att inte få lika hög arbetslöshet som man hade gjort en prognos för. Vi tog i så att det fanns gott om resurser, och arbetslösheten blev betydligt lägre. Då blir det förstås ett överskott på det kontot.
Det blev också ett överskott på kontot för insatser och stöd till arbetsgivare som till exempel lönebidrag och andra anställningsstöd. Det beror kort och gott på att man inte har lyckats hitta arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga. Det är det största bekymret för denna grupp personer, som vi är överens om både vill och kan arbeta. Det är många gånger en väldigt lojal och bra arbetskraft för de arbetsgivare som anställer. Där måste vi bli ännu bättre.
Arbetsförmedlingen har ett uppdrag i årets regleringsbrev att utöka antalet arbetsgivarkontakter. Det har man gjort enligt sin återrapportering i juni i år. Vi kommer att ställa ännu högre krav för nästa år. Det handlar inte bara om kvantitet utan också om kvaliteten och att möta arbetsgivare ute i lokalsamhällen och dammsuga arbetsmarknaden på möjliga praktikplatser och arbeten.
Vi kommer också att ge ett extra anslag på 5 miljoner kronor för att sprida information om alla de anställningsstöd som finns som tyvärr en del mindre arbetsgivare kanske inte riktigt känner till. Gjorde de det skulle fler funktionsnedsatta komma i jobb.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.