Affärsmässighet vid utförsäljning
Interpellation 2006/07:593 av Eriksson, Alf (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-29
- Anmäld
- 2007-05-29
- Besvarad
- 2007-06-11
- Sista svarsdatum
- 2007-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 29 maj
Interpellation
2006/07:593 Affärsmässighet vid utförsäljning
av Alf Eriksson (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Regeringen anger i en proposition till riksdagen att den planerade försäljningen av sex statliga bolag ska ske på ett affärsmässigt sätt. Det kan inte innebära något annat än att försäljningen är tänkt att genomföras utifrån budgetlagens bestämmelser att staten ska sälja till den som kan lämna högsta pris för svenska folkets egendom. Samtidigt har regeringen sagt sig vilja ta en rad andra hänsyn än de strikt ekonomiska i samband med de planerade utförsäljningarna.
Riksdagens utredningstjänst har dock i en rapport angett att särskilda överenskommelser vid en försäljning, om exempelvis huvudkontors placering, var forskning och utveckling ska bedrivas med mera, i regel innebär en sänkning av försäljningspriset. Med ovanstående som bakgrund vill jag därför ställa följande frågor:
Är det statsrådets mening att utförsäljningarna av de statliga företagen ska ske till högsta möjliga pris eller att hänsyn i stället ska tas till andra faktorer?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att till exempel företagens huvudkontor, forskning och utveckling i de aktuella företagen även framöver finns kvar i Sverige?
Debatt
(25 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:593
Webb-tv: Affärsmässighet vid utförsäljning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:123 Måndagen den 11 juniProtokoll 2006/07:123 8 § Svar på interpellationerna 2006/07:593, 598, 597, 599, 612, 623 och 633 om konsekvensanalyser inför utförsäljningar av statliga bolag
Protokoll från debatten
Anf. 34 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam, Alf Eriksson, Berit Högman, Eva-Lena Jansson, Karin Åström och Thomas Östros har i interpellationer ställt frågor kring förslaget om försäljning av vissa statligt ägda företag. Gemensamt för interpellationerna är att interpellanterna ställer olika hypotetiska och detaljerade frågor kring vad som kommer att hända med olika företags verksamhet när en försäljning har skett.
Regeringen fullföljer nu alliansens löfte till väljarna genom vårt arbete med att minska det statliga ägandet i sex namngivna företag. Vi gör detta därför att vi är övertygade om att det är bra för vårt gemensamma folkhushåll. Vi menar att det inte är statens uppgift att driva företag på konkurrensutsatta marknader. Vi vill i stället använda våra gemensamma resurser för att skapa förutsättningar för en god och hållbar välfärd.
Genom att minska det statliga ägandet skapas en tydligare rollfördelning mellan privat och offentligt ägande, där staten ger privata företag goda förutsättningar att konkurrera på lika villkor utan att samtidigt driva egna konkurrerande företag. Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.
Vår uppfattning är att ett privatägt företag har bättre utvecklingsmöjligheter än ett statligt ägt, bland annat genom att det lättare kan erhålla kapital för en expansion. Staten måste som ägare väga varje kapitaltillskott till ett företag mot angelägna satsningar på välfärdstjänster såsom sjukvård och utbildning samt omsorgen om barn och gamla. Detta gör att staten kan ha större svårigheter att tillföra kapital för expansion än ägare som kan finansiera sin verksamhet på kapitalmarknaden.
Ett minskat statligt ägande i ett företag har ofta varit gynnsamt för det berörda företaget. Effektiviteten har ökat, lönsamheten har förbättrats och investeringarna har ökat. Regeringens bedömning är att försäljningar av statligt ägda företag på sikt också bidrar till en starkare sysselsättningsutveckling i de företag och branscher som berörs. Därmed bidrar en minskning av det statliga ägandet även till att uppnå regeringens övergripande mål om fler arbetstillfällen och ett minskat utanförskap.
Alf Eriksson tar i sin interpellation upp frågan om försäljning ska ske till högsta möjliga pris eller om andra hänsyn ska tas samt om vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra att huvudkontor, forskning och utvecklig i de aktuell företagen även framöver finns kvar i Sverige.
I den framlagda propositionen säger vi att regeringen kommer att pröva olika affärsmöjligheter för att hitta det alternativ som vid en samlad bedömning bedöms vara det mest affärsmässiga. Detta är vad budgetlagen kräver. Om vi inte hade för avsikt att följa budgetlagen skulle vi ha förelagt riksdagen förslag om att avvika från densamma.
Var ett företag har sitt huvudkontor och bedriver sin verksamhet är något som styrelsen beslutar om. Jag är övertygad om att denna regerings näringspolitik ger så goda förutsättningar för utvecklingen inom dessa företag och näringslivet i övrigt att förutsättningarna för företagsledningar att verka i vårt land blir bättre än tidigare.
Jag är inte orolig för att försäljningar av några företag skulle vara negativt för företagsklimatet, tvärtom. Om staten som ägare skulle föreskriva att till exempel utländska ägare till dessa företag eller andra företag inte skulle vara möjligt skulle detta strida mot ett antal internationella åtaganden som Sverige gjort.
Några interpellanter tar upp frågan om regeringen avser att ställa krav på en köpare att vederbörande ska upprätthålla viss verksamhet eller viss sysselsättning. Den frågan är det i dag omöjligt för mig att besvara eftersom regeringen inte har tagit ställning till vare sig hur, när eller till vem vart och ett av de aktuella företagen ska säljas. Även denna typ av krav vid en försäljning kan strida mot internationella åtaganden om dessa skulle kunna påverka prisbilden.
Under vissa förutsättningar finns det möjlighet att inom affärsmässighetens ramar uttrycka önskemål eller ställa vissa typer av krav på framtida ägare. Regeringen kommer att agera på ett ansvarsfullt sätt och i enlighet med vad som utgör marknadsmässiga krav på samma sätt som en privat säljare skulle göra vid företagsförsäljningar av det här slaget.
I vissa interpellationer tas frågan om sysselsättningen i respektive företag upp. Staten som ägare saknar möjligheter att genom företagsägande ge sysselsättningsstöd. Det gjorde andra regeringar på 1980-talet, men det går inte längre, bland annat efter medlemskapet i EU. Jag kan också konstatera att sysselsättningen i de statligt ägda företagen är en fråga för respektive företags ledning.
Till Karin Åström som frågar om konkurrensen på bolånemarknaden vill jag säga att jag besvarade en interpellation av Alf Eriksson i den frågan den 19 mars, och jag ber att få hänvisa till det svar jag lämnade då.
Förre näringsministern Thomas Östros upprepar i sin interpellation frågeställningen om konsekvensanalyser som togs upp av Bosse Ringholm i en interpellation som jag besvarade här i kammaren så sent som den 10 april i år. Svaret finns att läsa i riksdagsprotokollet, men jag kan upprepa huvudpunkten här.
Jag sade då följande: "Regeringen lämnade den 2 mars 2007 propositionen
Försäljning av vissa statligt ägda företag
till riksdagen. Av den framgår att regeringen gjort bedömningen att en försäljningsprocess för sex av de statligt ägda företagen nu kan inledas. Regeringens motiv för förslaget framgår av propositionen. Regeringen säger också i propositionen att vi kommer att rapportera om försäljningarna till riksdagen i kommande skrivelser, rapporter och budgetpropositioner. Jag vill därtill understryka att alla dessa företag verkar på en marknad som är helt kommersiell och som därmed präglas av fritt tillträde och fri konkurrens. Regeringen anser därför att det inte finns något skäl för staten att fortsätta äga dessa företag."
Så stod det alltså i mitt svar till Bosse Ringholm.
Att inför en försäljning av ett företag göra en analys av hur företaget kommer att utvecklas i en annan ägares händer är omöjligt. På samma sätt är det omöjligt att med säkerhet förutsäga hur ett företag eller en aktiekurs kommer att utvecklas i framtiden. Att äga företag är att ta risker. Marknader kan utvecklas olika och det allmänna konjunkturläget kan förändras.
Min och regeringens syn är att det inte är statens uppgift att riskera skattemedel genom att ha stora investeringar i företag. Regeringen vill inte använda våra gemensamma resurser till att spekulera på börsen genom att äga stora poster i enskilda företag. Det kan finnas skilda uppfattningar om det här. Det finns de som tycker det är helt rimligt att investera skattebetalarnas medel i en riskfylld företagsverksamhet. Jag vill hellre skapa förutsättningar för en hållbar välfärd genom att minska statsskulden och skapa utrymme för statens kärnverksamheter inom sjukvård, utbildning och omsorgen om barn och gamla. Detta är skiljelinjen i svensk politik och bakgrunden till att vi anser att statens företagsägande bör minskas.
Anf. 35 Alf Eriksson (S)
Jag vill erinra om att interpellationssvar ska vara sex minuter, och det tog åtta minuter nu. Det är lagreglerat med sex minuter. Därför vore det bra med en begränsning nästa gång.
Anf. 37 Berit Högman (S)
Herr talman! Jag ska förstås tacka för svaret, även om det enligt mig väcker fler frågor än ger svar. Jag uppfattar att det är dagsformen som avgör vad försäljningens inkomster ska användas till. I detta svar handlar det om avbetalning på statsskulden. I andra sammanhang har vi hört statsrådet tala om vägar och infrastruktur. I en sen debatt en kväll i Umeå var det visst äldreomsorgen som skulle finansieras med hjälp av statliga bolag.
Det kanske rent av blir så att utförsäljningen ska vara med och betala ofinansierade skattesänkningar som regeringen ägnar sig åt för att den tiondel av vår befolkning som redan är rikast ska bli ännu rikare!
Jag har ställt frågor med anledning av att ca 300 personer jobbar på SBAB i Karlstad. Statsrådet har i svaret beskrivit att det är omöjligt att förutse vad som händer när man säljer SBAB. Men tidigare, i ett svar den 8 maj, sade statsrådet att en noggrann analys av bland annat sysselsättningseffekten ska göras. I detta svar står det dock på s. 3 att det är omöjligt.
I dag svarar fyra storbanker för 70-80 procent av marknaden. Sannolikheten att uppnå ökad konkurrens genom en försäljning är enligt min uppfattning väldigt liten. Och sannolikheten att en försäljning skulle innebära oförändrat antal eller fler anställda är ju ännu mindre! Jag befarar att vi i Karlstad får räkna med att en försäljning av SBAB innebär betydligt färre anställda.
Statsrådet meddelar vidare att det inte går att svara på frågan om man tänker ställa krav på sysselsättning vid försäljning. Då återstår frågan att besvara: Vilka krav kommer regeringen att ställa på köparna?
Generaldirektör Claes Norgren sade vid den utfrågning som näringsutskottet hade angående utförsäljningarna att operationen, det vill säga utförsäljningen, ska vara till nytta för konsumenten och leda till väl fungerande marknader och en stärkt konkurrens. I dagsläget lär det inte finnas någonting som tyder på att en försäljning av SBAB skulle leda till lägre koncentration på marknaden när det gäller bostadslån.
Frågan återstår alltså. Vilka krav kommer regeringen att ställa på köpare av SBAB?
Anf. 38 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! I dagens Aftonbladet kan man läsa: "Sälj ut - för bättre vård". Det är fyra kamrater i alliansen som har skrivit ett debattinlägg. I slutet av artikeln skriver man följande: "I senaste valet sökte alliansen stöd för att minska det statliga ägandet. Vi fick folkets förtroende att genomföra det. Nu lever vi upp till ansvaret och förverkligar vad vi lovat."
En liknande formulering kan man också se i det gemensamma svar som vi har fått från ministern, men det finns en sak som jag finner mycket märklig. Jag har nämligen lusläst alliansens valmanifest - jag tycker att det är vikigt att veta vilka frågor motståndarna går till val på - och vad jag har kunnat utläsa står det inte ett ord om utförsäljning av de här sex statliga företagen. Jag kan alltså inte låta bli att fundera lite grann över hur trovärdig man är när man i ett svar på våra interpellationer skriver att man nu genomför det man lovade väljarna, precis som det står i debattartikeln.
Någonting annat som också kan kännas lite förvånande inför framtiden, utifrån perspektivet att tro på långsiktiga beslut, är när alliansen väljer och ministern säger att man ska använda pengarna till att betala av på statsskulden för att på det sättet få mer omsorg för barnen och våra äldre. Det är lite grann att utnyttja svenska folket och få dem att tro att vi får mycket bättre barnomsorg och äldreomsorg om vi bara säljer våra statliga företag och får en engångssumma att använda till att betala av på statsskulden.
I verkligheten är det så att ett långsiktigt ägande av våra statliga företag faktiskt ger goda intäkter till staten som sedan kan genereras och användas till exempelvis välfärd inom barn- och äldreomsorgen.
För att ta ett exempel har staten från våra statliga företag fått 36 miljarder kronor. För att den som eventuellt läser protokollet eller tittar på tv ska få en bild av hur mycket pengar det kan handla om - för detta med miljarder är inte så lätt - kan jag berätta att det som vi betalar ut från statens sida i barnbidrag handlar om ca 25 miljarder. Då kan man få en liten bild av vilka intäkter det faktiskt är som vi kommer att gå miste om i framtiden.
Vi känner fortfarande en stor oro över det sätt på vilket man nu börjar en utförsäljning av sex statliga företag utan att ha gjort någon form av konsekvensanalys, alltså en analys av vad som kommer att hända långsiktigt. Därför är det oerhört förvånande, tycker jag som själv kommer från det privata näringslivet, att ministern bland annat påstår att det är omöjligt att inför en försäljning av ett företag göra en analys av hur företaget kommer att utvecklas i en annan ägares händer.
Det är klart att man aldrig kan sia om framtiden, men om jag skulle vara köpare av något av dessa företag skulle jag självklart göra en ekonomisk analys av företagets utveckling.
Anf. 39 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är ingen tvekan efter morgonens debatt men inte heller efter den långa diskussion som vi har haft under våren om att detta är en process som man måste rikta mycket skarp kritik mot när det gäller hur regeringen har hanterat den.
Det är statliga bolag som sammantaget är värda minst 700 miljarder kronor. Nu handlar det om utförsäljningar för ungefär 200 miljarder kronor och en ansvarslöshet som är remarkabel!
Den lilla proposition på 16 sidor som kom till riksdagens bord innehöll ingen analys, men debatten har ändå bidragit till analysen. Det har konstaterats av väldigt många att det är en mycket dålig affär. En del beräkningar tyder på att det långsiktigt minskar de offentliga finanserna med 15 miljarder kronor per år. Det är lika mycket som 50 000 anställda i vård och omsorg. Detta sker på grund av att man säljer mycket fina tillgångar som avkastar mycket fina inkomster och ökar i värde. Och det gör man av ideologiska skäl.
Man riskerar att skada bolagens utveckling. Är man så ideologiskt förblindad som Mats Odell går man ju framåt även om det visar sig att detta skadar både bolagens utveckling och konkurrensen på marknaden där bolagen verkar.
SBAB, ett bolag som har genererat allt lägre räntor till hushållen, är ett sådant exempel. Man har kunnat tjäna upp till 14 000 kronor per år tack vare att denna pigga konkurrent har drivit de stora bankerna framför sig.
Telia Sonera, ett av Sveriges viktigaste företag, är ett annat exempel. Den svenske industrialisten Carl Bennett har varnat för att man om man går med på en sådan här ideologiskt motiverad utförsäljning riskerar att stå utan kraftfulla huvudägare i Telia Sonera. Det kan vara mycket kortsiktiga aktörer som får greppet om bolaget. Styckning, kortsiktiga vinster och flytt av huvudkontor kan mycket väl bli resultatet i slutändan.
Vi har också själva processen. Vi sade från början att detta bara är ideologiskt motiverat. Regeringen vägrar att föra en argumentation och visa en analys av varför man ska göra dessa massiva utförsäljningar. Processen under våren har sannerligen visat detta.
Det började med att den ansvariga chefen på Näringsdepartementet hoppade av och sade att man inte kunde ta ansvar för medborgarnas förmögenhet under de villkor som rådde. En proposition utan några som helst konsekvensanalyser lades fram, trots att detta utlovades under hösten. Ett enigt näringsutskott begärde att få se analyserna; vi begärde alltså ut handlingarna från regeringen. Regeringen vägrade att lämna ut dem. Varför man vägrade att lämna ut handlingarna avslöjades härom veckan när Riksrevisionen, som fått titta på handlingarna, upptäckte att det inte fanns några konsekvensanalyser. Benhård kritik riktades mot regeringen, och det sades att de inte ens följt grundlagen.
Under processens gång såldes en stor del av Telia Sonera ut. När riksdagen satt och resonerade om hur man skulle se till att kopparnäten kunde finnas kvar som en viktig del av infrastrukturen, gärna i statlig ägo, såldes det ut. Upprorsledaren på den borgerliga kanten, riksdagsledamot i näringsutskottet, hoppade av strax innan justeringen av utskottet, när pressen var så hård.
Vi har alltså en process som möter benhård kritik och som av oberoende institutioner som Riksrevisionen sägs vara mot grundlagen. Då hävdar Mats Odell att analyserna klarades av i valrörelsen. Men Riksrevisionen går tillbaka även till dessa argument och säger i sin granskning att det inte heller i de dokumenten görs någon analys av varför dessa sex bolag ska säljas.
Det är en ansvarslös hantering, så fullständigt ideologiskt styrd att man är beredd att orsaka medborgarna ekonomisk skada. Det finns skäl att rikta mycket stark kritik mot statsrådet.
Anf. 40 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag har som ny riksdagsledamot fått lära mig att man ibland får svar man kanske inte alltid gillar på interpellationer. Ibland får man svar på interpellationer man inte har ställt.
I Mats Odells svar står det: "Gemensamt för interpellationerna är att interpellanterna ställer olika hypotetiska och detaljerade frågor kring vad som kommer att hända med olika företags verksamhet när en försäljning har skett." I min fråga, fru talman, står det: "Avser statsrådet Odell att vidta några åtgärder med anledning av oklarheter kring regeringens agerande inför försäljningen av vissa statligt ägda bolag?"
Varför har jag då ställt denna fråga? Jo, den 10 april svarar näringsminister Maud Olofsson på en interpellation från Bosse Ringholm om vilka konsekvensanalyser som hade gjorts inför propositionen att regeringen har gjort analysen att dessa sex bolag ska säljas. Varför det? Därför att de inte tycker att staten ska äga bolag, utan det finns andra på den kommersiella marknaden som kan sköta dessa bolag mycket bättre. Jag menar att detta inte var någon konsekvensanalys.
Däremot svarar Mats Odell den 8 maj: "Låt mig också säga att varje företag som finns på listan över dem som nu är till salu är föremål för en mycket noggrann analys vad gäller den effekt ett ägarskifte får för den marknad som företaget arbetar på. Det gäller framför allt Telia Sonera men också de två bankföretagen SBAB och Nordea. Dessutom handlar det om effekterna på sysselsättningen. Vi håller på att analysera alla dessa frågor innan det blir aktuellt att genomföra transaktioner."
Två statsråd i samma regering kommer till olika slutsatser och svarar därför olika på frågan om det går att göra en konsekvensanalys före försäljning eller ej - därav mitt missnöje, fru talman.
I Mats Odells svar, som jag uppfattar inte är ett svar till mig utan till andra interpellanter, står det: "Att inför en försäljning av ett företag göra en analys av hur företaget kommer att utvecklas i en annan ägares händer är omöjligt. På samma sätt är det omöjligt att med säkerhet förutsäga hur ett företag eller en aktiekurs kommer att utvecklas i framtiden. Att äga företag är att ta risker. Marknader kan utvecklas olika och det allmänna konjunkturläget kan förändras."
Här kommer alltså ett nytt svar från Mats Odell, kanske mer i linje med det Maud Olofsson sade, men absolut inte i linje med det svar han har gett mig tidigare. Då blir min fråga: Hur kan man med tvärsäkerhet veta att det blir bättre för företagen att komma ut på marknaden och inte ha ett statligt ägande? Man säger ju att det inte går att göra en analys vad gäller sysselsättningen och heller inte av vad det får för konsekvenser.
Jag tycker att regeringens svar via Mats Odell visar att man inte är konsekvent. Det enda som är konsekvent är det Maud Olofsson säger, och därför ska hon hedras. Hon säger att dessa sex bolag ska säljas, för vi i regeringen tycker inte att staten ska äga bolag.
Det är den analys regeringen har gjort, och jag tycker fortfarande att jag förtjänar ett svar på min fråga: Avser finansmarknadsminister Odell att vidta några som helst åtgärder med anledning av oklarheter kring regeringens agerande inför försäljningen av vissa statligt ägda bolag?
Anf. 41 Karin Åström (S)
Fru talman! Det är faktiskt med viss ovilja jag tackar statsrådet för svaret - ett svar på tre rader, där statsrådet hänvisar till ett svar han lämnat den 19 mars detta år i en interpellation om konkurrensen på bolånemarknaden.
Min interpellation handlar om SBAB och konkurrensen på bolånemarknaden efter en utförsäljning. Men jag tar upp helt andra frågeställningar än den marsinterpellation du hänvisar till och kommer därför att återkomma till dessa.
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den 19 mars. Vi har haft en mängd offentliga utfrågningar, Riksrevisionen har kommit med skarp kritik, och det har varit medieutspel och samtal med väljare.
Jag har även läst interpellationssvaret från i mars. Tillsammans med allt som hänt sedan dess väcker det ännu fler frågor och oro för mig som bolånetagare, och det gäller säkert för flertalet av de 250 000 SBAB-bolånetagarna och deras familjer. Vi pratar alltså om 750 000 personer i Sverige som berörs av detta utförsäljningsbeslut.
Fru talman! Efter många år som socialsekreterare och med erfarenhet av familjers livssituation och hur de får sitt livspussel att gå ihop måste jag berätta att just detta att låna pengar till en villa eller en bostadsrätt för det stora flertalet familjer är den största affären man gör i hela sitt liv. Bolånemarknaden och hur ränteläget ser ut är självklart jätteviktiga saker, eftersom det påverkar familjernas hushållsekonomi för lång tid framöver. För många har just känslan av att inte själv kunna påverka räntehöjningarna varit frustrerande. Man har känt sig ganska utestängd och säkerligen också haft många sömnlösa nätter.
Det var därför bra att det statliga SBAB kom in på bolånemarknaden 1996. Som vi alla vet har bolaget fungerat bra som prispressare när det gäller räntekostnader och varit ett ovärderligt stöd för dessa familjer.
Annika Hernodh från Konsumenternas bank- och finansbyrå tog på den offentliga utfrågningen i slutet av april upp tre punkter som bekräftar hur ansvarsfull och målmedveten staten är i sitt ägande av SBAB, inte minst ur konkurrenshänseende och med konsumenten i fokus.
Det första hon säger är att SBAB genom en mycket medveten strategi och vid flertalet tillfällen har agerat på så sätt att konsumenternas ställning gentemot bankerna stärkts avsevärt.
För det andra säger hon att konsumenterna genom den prispress SBAB fört blivit mer medvetna om att de själva kan förhandla om sina räntor och även byta långivare.
För det tredje har SBAB också bidragit med sin öppenhet för samarbete med andra och nya aktörer på bankmarknaden, bland annat Ikanobanken, Icabanken etcetera.
Det här är bra. Genom denna målmedvetna strategi har statliga SBAB mycket framgångsrikt förbättrat konkurrensen på bolånemarknaden och fungerat som en ovärderlig prispress för dessa familjers bolåneräntor.
Vad är då problemet vid en utförsäljning? Det är precis som många har sagt här i talarstolen: Det finns inga garantier för att den goda konkurrensen kommer att bestå. Inga konsekvensanalyser är gjorda så att man kan känna till hur detta kan påverka bolånemarknaden och de 250 000 kunder som SBAB har i dag.
Jag vill ställa en fråga till statsrådet: Hur kommer försäljningen och konkurrensen att påverkas framledes?
Anf. 42 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret och även alla interpellanterna.
Vad ska staten äga? Det är en icke ny fråga, i alla fall i socialdemokratins historia. Den har varit betydligt lättare för de liberala partierna av olika schatteringar. Vi har sagt att staten inte ska äga sådant som lika väl kan drivas av andra.
Den stora sprängpunkten kom redan 1917, när det socialdemokratiska partiet sprängdes. Sedan får man gå fram till 1928, då socialismen stod i en högkonjunktur. Efter det får man gå fram ytterligare till efterkrigsprogrammet och fram till 1967, då man kunde läsa en skrift av Bosse Ringholm som klokt nog inte deltog i debatten här tidigare. Den hette
Förstatliga privatbankerna!
Det är inte alltid som Socialdemokraterna lever riktigt som de lär. Jag tog fram en lista på vad en av interpellanterna har varit med och sålt i egenskap av statsråd under perioden 1994-1998. Redan 1995 sålde man en del - 17 procent - av Nordbanken, någonting som hette Addum, Industrikredit, Stadshypotek, något som hette Castellum, SBL Vaccin och någonting som hette Enator.
Fru talman! Den tidigare regeringen har varje år i den finansplan som vi har antagit satt upp att man ska sälja saker för 15 miljarder kronor. Men man har inte preciserat vad det är. Jag tycker att det är ideologiskt intressant att man ändå är med på att statlig egendom kan säljas. Men i det här läget, när Socialdemokraterna har hamnat i opposition, visar det sig att just de företag som staten ägde vid denna tidpunkt - när Socialdemokraterna förlorade makten - är just dem som man ska ha.
Jag tror att det här i hög grad är ideologiskt präglat. Man är inte beredd att se till vilka bevekelsegrunder det kan finnas för olika utförsäljningar. Jag har inga synpunkter på tillvägagångssättet; jag är inte sakkunnig i detta. Men nu hör jag till exempel att man inte under några omständigheter kan sälja ett företag som heter Vodkabolaget eller Vin & Sprit - jag är ingen storkonsument så för mig kan det vara detsamma. Jag har faktiskt aldrig druckit någon av dess produkter, får jag erkänna. Men nu ser man bara till en enda marknad, nämligen de skånska bönderna.
Fru talman! Jag tog mig för att ringa ned till Limmareds glasbruk som ligger nere i Västergötland. De tillverkar allt glas och alla fina flaskor till de här produkterna. Företaget har 500 anställda, och tillverkar glas för Vin & Sprits vodkaproduktion för 600 miljoner kronor. Det är klart att det inte finns några som helst garantier än dess egen konkurrenskraft i Limmared för att företaget oavsett vem som är ägare ska kunna behålla detta. Därför måste vi se till att företagsamheten och företagen i Sverige är så starka att de klarar olika sorters ägare. Det är den enda garantin för Limmared. 500 anställda i Limmared är många människor, kan jag säga. Jag har nämligen bott i de trakterna.
Allra sist, fru talman, vill jag säga att SBAB har en mycket speciell situation. SBAB har nämligen en kreditgaranti i Riksgäldskontoret på 6 miljarder kronor. Det är klart att detta är en snedvridning av konkurrensen. Jag vill fråga statsrådet hur man ska betrakta det här. Vi har i Riksgäldskontoret Öresundskonsortiet med 21 miljarder i kreditgarantier. Näst störst är SBAB. Jag kan inte se annat än att det vore bra om alla andra människor, som inte har lån i SBAB, inklusive Karin Åström likställdes i konkurrensen och slapp betala denna kreditgaranti som SBAB har i detta fall.
Anf. 43 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag beklagar det tidsöverdrag som skedde när jag läste upp interpellationssvaret. Men det är ganska många interpellationer och genom att hålla samman dem tror jag att vi sammantaget minskar den tid som kammaren behöver ägna de här frågorna.
Alf Eriksson säger att villkor försämrar priset. Han är inne på det här med budgetlagen. Jag kan bara konstatera att vi följer budgetlagen. Det hade varit möjligt för Socialdemokraterna att begära att vi skulle få vidare ramar. Jag har sagt att det hade kunnat accepteras, men någon sådan begäran har inte kommit.
Däremot blev jag glad men kanske något förvånad att han läser upp mina anföranden från kammaren när jag recenserade den dåvarande regeringens vårproposition. Tyngdpunkten där var just det vi nu talar om, Alf Eriksson, nämligen de generellt alltför dåliga förutsättningar som fanns i Sverige för att behålla kapital, huvudkontor och verksamhet här.
De statliga bolagen följer precis samma mönster. Titta på Vattenfall! Var är det man investerar? Är det i Sverige eller är det i Tyskland? Och vad är det man investerar i? Eller ta Vin & Sprit - var är det man investerar? Jo, det är på Amerikanska Jungfruöarna, i Skottland och i andra delar av världen. Det är samma mönster. I en globaliserad ekonomi är det nödvändigt att man försöker agera på ett rationellt sätt om man ska finnas på en konkurrensutsatt marknad, Alf Eriksson.
Berit Högman! Jag tror att SBAB har en ljus framtid. Men det kommer att krävas att man får nya samarbetspartner för att klara av den konkurrenssituation som finns på bostadsmarknaden. SBAB har haft en mycket viktig roll i utvecklandet av nya koncept och har varit oerhört viktigt för den innovativa utvecklingen av bolånemarknaden. Men SBAB är inte längre marknadsledande. Det har kommit in nya aktörer som har andra möjligheter genom skalfördelar och annat som SBAB saknar. Vi vill ge SBAB ännu bättre förutsättningar att verka framöver.
Carina Adolfsson Elgestam läser upp debattartiklar ur Aftonbladet. Jag beklagar; jag har inte läst dem och kan inte kommentera dem. Hon har också läst ur valmanifestet, vilket gläder mig. Men en valrörelse är mycket mer än ett valmanifest. Ta Bankerydsöverenskommelsen och allt det som kommunicerades så tydligt till väljarna!
Låt mig också säga till Carina Adolfsson Elgestam och Thomas Östros att riksdagens utredningstjänst på finansutskottets uppdrag har studerat effekterna för folkhushållet av att antingen behålla de statliga företagen eller sälja dem. Jag rekommenderar interpellanterna att ta del av den utredningen, som ganska tydligt också som en kamrerskalkyl - som det kallades i en ledarartikel - visar att det lönar sig att minska statens ägande. Men den kalkylen fångar inte alls upp den dynamik som uppstår när statliga företag får nya privata ägare.
Det finns en omfattande litteratur, Thomas Östros, som visar att detta skapar en god utveckling. Vi hade vid regeringssammanträdet förra torsdagen med chefsekonomen från OECD, som pekade på att Sverige med sitt stora statliga ägande, där staten är den största företagsägaren, befinner sig i en farlig situation. Man har länge rekommenderat Sverige att minska statens ägande just för att förbättra ekonomins funktionssätt.
Anf. 44 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Så här lät det från näringsutskottet 2005: "Man inser tydligen inte" - då syftar man på den gamla regeringen - "att svenska ägare är en större garant för att jobben stannar kvar i landet. Företag kommer alltid att prioritera arbetstillfällen i det land där man har huvudkontoret. Svenska ägare låter ofta huvudkontoret ligga kvar i Sverige."
Det här sade Mats Odells partikollega Lars Lindén i debatten i kammaren 2005 med anledning av näringspolitiska frågor.
I svaret på interpellationen kallar nu Mats Odell dessa frågor "hypotetiska och detaljerade" och sannolikt syftande till att det inte är någonting som riksdagen har med att göra och därmed inte svenska folket.
Det här är inte seriöst. Den här typen av frågor måste svenska folket få klara för sig innan vi behandlar en proposition i riksdagen som ska ge regeringen fullmakt att sälja ut dessa sex företag.
Det duger inte att ducka. Tala om i klartext vad regeringen tänker göra med de sex aktuella företagen, om man vågar ställa några villkor enligt budgetlagen! Svaret här är att man inte ska göra det. Då åker ju huvudkontoren, som Lars Lindén säger - så småningom är risken i alla fall uppenbar.
Det går inte att hänvisa, som statsrådet nu gör, till att de statliga företagen investerar utomlands. Det är klart att även statliga företag kan investera i andra länder om det är befogat.
Men det är väl någon som äger de statliga företagen - det departement som Mats Odell sitter i. Har inte staten som ägare samma möjlighet till inflytande över företagens utveckling som en privat ägare har? Naturligtvis är det så.
Nej, fru talman, det här är dåligt underbyggt och sakligt bristfälligt informerat för både riksdag och allmänhet. Det bästa regeringen kunde göra var att ta tillbaka propositionen om bemyndigande.
Om man nu är så förblindad av sin ideologi att man måste sälja företag har vi olika uppfattning i den saken. Men kom då tillbaka med en proposition där de utlovade analyserna är gjorda, så att vi får ta ställning till en proposition där vi får fram de alternativ som ni själva skrev om i höstens budget.
Anf. 45 Berit Högman (S)
Fru talman! Vi vill ge SBAB skalfördelar, säger statsrådet. Det kan inte tolkas på annat sätt än att SBAB ska säljas till en större aktör. För mig låter det precis som att det leder till sämre konkurrens och sämre förutsättningar för kunden.
Jag tror att regeringen inte vill styra den här utvecklingen. För regeringen är det viktigare att gynna marknaden än att säkerställa att unga människor har råd att skaffa sig en bostad.
De här försäljningsplanerna har egentligen inte ett dugg med statsfinanser att göra. De har bara med högerideologi att göra.
I det här konkreta fallet riskeras för det första att det blir en försämrad konkurrens på bostadsfinansieringsmarknaden. För det andra drabbar det konsumenterna. För det tredje har inte statsrådet på något sätt övertygat mig om annat än att risken är stor att det drabbar sysselsättningen.
I interpellationssvaret skriver statsrådet: "Regeringen vill inte använda våra gemensamma resurser till att spekulera på börsen genom att äga stora poster i enskilda företag."
Det är en tårdrypande argumentation, som är ett sätt att föra människor bakom ljuset. På andra håll i regeringspolitiken kan vi se att regeringen är fullt beredd att delta i spekulationer på marknaden genom en gigantisk privatiseringsvåg, inte minst av den svenska sjukvården.
Man är i det här fallet beredd att utan analys sälja ut det som svenska folket äger. Marknaden går före människan, och alliansen visar sitt rätta ansikte.
Jag har fortfarande inte fått svar på mina frågor.
Anf. 46 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Det var ett intressant svar av Mats Odell: En valrörelse handlar om så mycket mer än bara valmanifestet. Det kan jag hålla med om till viss del. Men många av väljarna tar ändå till sig det som står i valmanifestet och det som vi är ute på gator och torg och pratar om.
När ministern säger att en valrörelse handlar om så mycket mer och man inte har gått ut i förväg och talat om vilka utförsäljningar av statliga företag man har tänkt göra kan jag inte låta bli att dra slutsatsen att man har fört väljarna bakom ljuset.
Därtill funderar jag över vad ministern säger om det som handlar om att få en ny ägare i ett företag. Eftersom jag själv kommer från det privata näringslivet har jag en viss erfarenhet av det, både att bli uppköpt och att ett företag säljs, inte minst utifrån den oro man känner som anställd.
Det jag också har lärt mig som facklig företrädare är att i och med att det blir en ny ägare finns det inga som helst garantier för att den nye ägaren gör investeringar och utvecklar företaget. Det kan också vara så att man är ute efter någon speciell produkt som företaget har, ett bra varumärke.
Det är exempelvis, Gunnar Andrén - som tyvärr inte är i kammaren just nu - varumärket Absolut Vodka. Det är ett så starkt varumärke att det nog finns många kapitalister och industriföretagare i hela världen som är intresserade av det varumärket.
Det finns ingenting som säger att den som har köpt ett företag inte kan lägga ned det och flytta produktionen utomlands. Det händer ganska ofta, både i Sverige och i andra länder. Därmed finns det inget samband, som gör att bara för att man säljer ett statligt företag blir det därmed en utveckling och fler jobb, som i sin tur skulle generera mer intäkter till staten.
Någonting annat som förvånar mig oerhört mycket i ministerns svar är att var ett företag har sitt huvudkontor och bedriver sin verksamhet är något som styrelsen beslutar om. Ja, visst är det så. Men det är samma sak där: Med den fackliga erfarenhet jag har från industrisysselsättning är det ägaren som har avgörandet vad gäller exempelvis var ett huvudkontor ska finnas. Jag har själv varit med som facklig företrädare när ägaren flyttat huvudkontoret från en plats till en annan. Det var ägaren som fattade beslutet. Sedan följer styrelsen naturligtvis dit ägaren pekar. Det ligger lite grann i sakens natur.
Någonting annat som är förvånande är när ministern svarar på "frågan om regeringen avser att ställa krav på en köpare att vederbörande ska upprätthålla viss verksamhet eller viss sysselsättning". Ministern pekar så tydligt på att man inte tar ställning till hur man ska göra det, när man ska göra det eller vem.
Det visar på precis det vi har sagt hela tiden: Det finns inga konsekvensanalyser kring detta, vad som eventuellt kan hända, vad som är hoten, vad som är möjligheterna och vad konsekvenserna kan bli. Det är det vi saknar. Frågorna kvarstår.
Anf. 47 Thomas Östros (S)
Fru talman! På flera borgerliga ledarsidor reagerar man skarpt mot hur regeringen har hanterat frågan om massiva utförsäljningar. Borgerligheten är trängd, skrev Svenska Dagbladet häromdagen.
Det är också uppenbart när man lyssnar till Mats Odell och hans borgerliga kamrater i riksdagen att de förtvivlat söker efter något köttben att slänga in, eftersom de har så oerhört svårt att få gehör för själva idén om att mycket kraftigt sälja ut statliga bolag.
Här i kammaren får vi ofta höra borgerliga ledamöter säga att man ska använda pengarna till någonting som människor uppfattar som positivt. Man ska göra någonting med dem, inte bara betala av på statsskulden, säger de borgerliga ledamöterna.
Mats Odell har själv börjat ändra argumentation. Förut handlade det om att betala av på statsskulden. Nu säger han att pengarna ska användas till att bygga äldrebostäder. Låt mig säga till regeringen att det är skamligt att hävda att vi måste sälja ut statliga bolag, sälja ut kopparnätet till Telia Sonera eller sälja ut SBAB, som lett till lägre räntor för bolånekunderna, för att ha möjlighet att bygga äldrebostäder. Det är skamligt av en regering som samtidigt med ett penndrag avskaffar förmögenhetsskatten för de mycket rika i Sverige. Använd inte detta argument!
Vad är det som gör att Mats Odell bara viftar undan Riksrevisionens grundläggande och mycket hårda kritik? Det är ingen liten sakfråga som de pekar på, som det finns invändningar emot. Man pekar på att hela den process som Mats Odell har ansvarat för inte har uppfyllt grundlagens krav på hur man förbereder en proposition. Det handlar om vilket underlag man tar in och hur man argumenterar för sin sak.
Man underkänner den processen, och det här får vi reda på i riksdagen innan beslutet är fattat. Den enda rimliga slutsatsen för regeringen är att man ska dra tillbaka sin proposition och börja om från början.
Vad säger då Riksrevisionen? Jo, de säger att regeringen har lovat att göra en analys av varje bolag som man ska sälja ut. Man ska titta på bolagets utveckling, konkurrenssituation, sysselsättning, nationella intressen, samhällsuppdrag och så vidare. Och när Riksrevisionen knackar på dörren och får tillgång till handlingarna på Näringsdepartementet visar det sig att det icke har gjorts någon sådan analys för de här sex bolagen.
Vad beror det på? Jo, det beror på det argument som ni hade från första början. Detta är styrt av bland annat Mats Odells uppfattning, grundad i kampen på 70-talet i ungdomsförbundet: Här ska det säljas ut, oavsett konsekvenserna. Det är det som har varit ledande, för man har inte gjort någon analys.
Då säger Mats Odell lite föraktfullt: Riksrevisionen kan titta i vårt valmanifest. Ja, vi har tittat i valmanifestet - inte heller där fanns någon analys. Så har också Riksrevisionen gjort. Inte heller där fanns den analys som har utlovats. Varför just dessa sex bolag? Vad räknar ni med att uppnå? Vad kan hända? Vilka negativa konsekvenser kan det här få?
Riksrevisionen avslutar med slutsatsen att regeringens hantering inte uppfyller regeringsformens beredningskrav. Det är mycket allvarlig kritik.
Jag har i grunden en mycket pragmatisk syn på statligt ägande. Vi har aktivt arbetat med att utveckla bolagen. Vi har börsnoterat Telia Sonera och sett till att bredda Telia Sonera, så att det i dag är ett nordeuropeiskt mycket framgångsrikt bolag. Det är samma med Nordea. Vi har kunnat använda SBAB för att förbättra konkurrensen, och det har varit mycket lönsamt för staten.
Den politik Mats Odell nu genomför minskar statens intäkter med 15 miljarder per år. Det tränger undan äldrebostäder. Det tränger undan välfärd. Allt detta sker av blind ideologi.
Anf. 48 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! I mitt tidigare inlägg konstaterade jag att jag inte hade fått något svar på min interpellation och ställde därför frågan igen. Nu konstaterar jag än en gång att jag inte får något svar av statsrådet Odell.
Han är här för att spara tid åt kammaren. Därför har alla interpellationer fått samma svar. Ja, det var också ett svar.
Jag måste säga att jag blir ganska besviken. Om det visar sig att två statsråd i regeringen har olika uppfattningar om behovet av analys och man framför det vid olika tillfällen ger det ju en väldigt splittrad bild av vad regeringen vill göra.
Nu har regeringen vid flera olika tillfällen, fru talman, hänvisat till sitt valmanifest. Jag vill påminna om den valdebatt som genomfördes där Fredrik Reinfeldt, nuvarande statsministern i regeringen, mycket noga påtalade vilka bolag man inte avsåg att sälja. Jag tror att många väljare uppfattade att det betydde att man inte skulle sälja några statliga bolag. I samma valdebatt påpekade också den nuvarande statsministern att man inte skulle sälja ut sjukvården, vilket man nu gör.
Jag tror att anledningen till att det finns en ganska stark kritik från väljarna just nu mot den borgerliga regeringen är att de känner sig förda bakom ljuset. Och då, i detta läge, vänder argumenten, precis som mina partikamrater har anfört.
Helt plötsligt ska pengarna användas till järnvägar och vägar. Helt plötsligt ska pengarna gå till vård och omsorg och skola. Till och med i sitt svar säger Odell att det kan finnas de som tycker att det är rimligt att investera skattebetalarnas medel i en riskfylld företagsverksamhet. Men det vill inte han göra. Jag förstår inte riktigt hur du tänker. Vilken risk är det med att ha till exempel de här bolagen?
Regeringen vill inte använda våra gemensamma resurser till att spekulera på börsen genom att äga stora företag. Du pratar också om kapitaltillskott. Får jag då påminna om att det senaste företaget som fick kapitaltillskott inte finns med bland de här sex bolagen. Betyder det att statsrådet har för avsikt att sälja de bolag som har fått kapitaltillskott, eftersom de enligt statsrådets mening faktiskt konkurrerar om välfärdstjänster? Är det statsrådets uppfattning? Jag skulle vilja ha ett tydliggörande av det.
Jag uppfattar nämligen inte att de här sex statliga bolagen som vi nu diskuterar har varit föremål för kapitaltillskott på det sätt som man har anfört tidigare i debatten.
Anf. 49 Karin Åström (S)
Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är bekymmersamt att statsrådet enbart har fokus på själva affären som sådan. Allt blir så mycket bättre med privat ägande. Jag har inte hört statsrådet nämna så mycket om konsumentnyttan och människors behov av olika service etcetera. Det här är bekymmersamt.
Jag kan inte nog understryka hur viktigt det har varit för konsumenterna och därmed för många familjers ekonomi att staten genom sitt ägande i SBAB så framgångsrikt och målmedvetet har lyckats öka konkurrensen och vara prispressare vad gäller räntekostnader på bostadslån, till skydd och stöd för konsumenterna, för deras bästa.
Självklart är detta oroande för många. Vad kommer att hända med bostadsräntan vid en utförsäljning? Claes Norgren på Konkurrensverket tog på den offentliga utfrågning som vi hade i slutet av april upp frågan om att noga överväga hur man ser på det affärsmässiga.
Men vad innebär detta egentligen? Och hur bedömer man det här affärsmässigt? Innebär det att man säljer till den aktör som har det största ekonomiska värdet av att helt enkelt köpa bort konkurrensen på marknaden? Är det inte så att vi då får ett större bankmonopol som kommer att ägas av privata vinstintressenter och att vi därmed får mindre konkurrens?
Vid ett sådant scenario är det en uppenbar risk för stigande räntor på bostadslånen. Kommer förtidspensionärer och familjer som fått sänkningar i a-kassan och i sjukförsäkringen, alltså människor som redan i dag lever på marginalerna i och med de försämringar som är genomförda av er, att klara av höjda bolåneräntor? Knappast. Kommer de att få livspusslet att gå ihop? Ja, frågorna blir jättemånga, och de ställs till mig många gånger när jag är ute och möter väljare.
Hur kommer statsrådet att agera rent konkret för att i första hand bibehålla och helst av allt ytterligare förbättra konkurrensen på bolånemarknaden?
Anf. 50 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag har vid något tillfälle haft uppdraget att vara med vid de Spanienfrivilligas högtid som hålls på förmiddagen kl. 10 den 1 maj i Stockholm. Det är ett antal vänstergrupper och syndikalistgrupper som står bakom detta. Man träffar då vänstergrupper som man trodde var utdöda sedan lång tid tillbaka.
De har två argument, nämligen att allt ont i världen är USA:s fel och om världen ska förbättras ska man socialisera. Jag kan inte säga att jag tycker att något av argumenten är särskilt bra eller hållbart. Men samtidigt läser jag regeringens proposition och hör svaren på interpellationerna. Då framgår ungefär samma testuggeri i regeringens argumentation. Låt mig ge ett par exempel på detta.
Det framgår att "regeringens bedömning är att försäljningar av statligt ägda företag på sikt också bidrar till en starkare sysselsättningsutveckling i de företag och branscher som berörs". Var finns den analysen, fru talman? Var någonstans har den analysen redovisats? Den finns inte med i propositionen.
En annan sådan sak är att "staten måste som ägare väga varje kapitaltillskott till ett företag mot angelägna satsningar på välfärdstjänster såsom sjukvård och utbildning samt omsorgen om barn och gamla". Hur mycket har staten det senaste årtiondet skjutit till till de statliga företagen som har inneburit att man har fått avstå från viktiga reformer för barn, gamla, sjukvård och utbildning?
Det är svårt att hitta sådana exempel. Sist var det väl Green Cargo och SJ. Skälet till det var väl allas gemensamma problem. Jag kommer faktiskt inte ihåg vem som var ansvarig för de överföringarna, om det var den borgerliga regeringen eller den socialdemokratiska regeringen. Egentligen struntar jag i vilket. Problemet där var väl att vi hade en gammal vagnspark som vi tvingade SJ respektive Green Cargo att köpa. På grund av det var vi tvungna att se till att de hade möjlighet att köpa en ny vagnspark.
Sedan hänvisar man till olika debatter. Vi får läsa i valmanifestet vad grunden var till detta. Men, fru talman, när började respektive partis valmanifest att ligga till grund för en analys av varför man ska vidta en viss åtgärd? Man kan ha vilken ideologisk utgångspunkt som helst, men normalt sett i svensk politik - det är en god tradition - sker en utredning, så att det finns ett ordentligt och gediget material att redovisa när besluten fattas, fru talman. Det är det som saknas, och det är det som är kritiken. Det är det som ligger till grund för Riksrevisionens kritik.
Hela tiden återkommer argumenten att allt blir bättre bara vi får sälja ut de sex företagen.
Fru talman! Jag skulle slutligen vilja framföra en rent regionalpolitisk argumentation. Under ett antal år satt jag i styrelsen för Länsarbetsnämnden i Stockholms län. Den viktigaste näringen för oss är finanssektorn. På vilket sätt kommer Stockholm att påverkas av detta då finanssektorn är så viktig? Vi har ingen aning om var OMX huvudkontor kommer att ligga. Sannolikt blir det inte i Stockholm. Det är däremot inte regeringen som har sett till det. Men när det gäller Nordbanken och SBAB riskerar vi att bli av med en del av den huvudnäring som är viktigast för sysselsättningen i Stockholms län.
Anf. 51 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Låt mig börja med att hålla med Thomas Östros på någon punkt. Ja, han
har
varit pragmatisk, men han är det inte längre. Han säger att det nu bara är ideologi. Har inte Thomas Östros och hans partikamrater någon sorts ideologi? Men den ideologin kretsar numera runt att statligt ägande är garanten för en bra välfärdsutveckling. Thomas Östros ska tänka efter en gång till. Om man tittar på de empiriska bevisen för att detta skulle vara en framgångsväg är det inte mycket som talar för det. Lika lite talar för att staten genom att äga eller etablera verksamheter på olika konkurrensutsatta marknader ska garantera konkurrensen.
Jag vill gärna fråga er som har talat om det här. I vilka fler branscher ska vi öka konkurrenstrycket genom att staten etablerar sig där? Är det bara bankbranschen? Det vore väl synd att inskränka en så strålande affärsidé till denna bransch? Det finns många branscher som skulle må väl av ett ökat konkurrenstryck. Staten har ägt en hamburgerkedja. Är det dags att återuppta den affärsidén igen?
Sedan var det Riksrevisionens kritik. Vi instämmer inte i Riksrevisionens kritik i den delen. Nu har Thomas Östros ordnat det så väl att denna fråga kommer att utredas i konstitutionsutskottet. Jag välkomnar den granskningen och ser fram emot vad utskottet kommer fram till.
Regeringen har haft två processer. Vi har först gjort en genomgång av vilka bolag som bör vara i statlig ägo och vilka som ska få nya ägare. Vi tittade på sju bolag och kommunicerade med dem. Förutom de nu sex aktuella fanns också SAS med. Efter den genomgången tog vi bort SAS. Det är detta Maud Olofsson talar om i sitt interpellationssvar.
Därefter kommer konsekvensanalyserna. De kommer att göras och redovisas i god tid innan svenska staten lämnar sitt huvudägarskap i dessa bolag. Det är enkelt. Det hade sjunkit in i förra interpellationsdebatten, men nu har Thomas Östros glömt bort hela den slutsatsen och är lika pigg på att ta upp samma frågeställningar igen som om de inte hade förekommit för ett par timmar sedan i kammaren.
Thomas Östros har för övrigt själv inte bara begärt ett bemyndigande, han har sålt 54,7 procent av Telia Sonera utan att, såvitt jag förstår, göra dessa analyser. Vi har sålt 8 procent. Vi har kvar 37,3 procent. Vi kommer att göra dessa analyser innan vi lämnar vårt huvudägarskap.
Jag är ledsen, Eva-Lena Jansson, att jag inte hann svara på din fråga. Vi kommer att göra analyserna - jag upprepar det igen - innan vi lämnar vårt huvudägarskap.
Lars Lindén tog upp, Alf Eriksson, att den dåvarande regeringen genom bland annat förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen av svenska ägare missgynnade just svenska ägare och i praktiken satte en reaprislapp på svenska företag för utländska köpare. Det var det han tog upp, och jag hoppas att det så småningom kan sjunka in att det är skillnad mot att staten genom att äga företagen skulle kunna garantera huvudkontorens placering.
Berit Högman tog upp frågan om skalfördelar. Vi talar om att SBAB behöver ytterligare samarbetspartner. Det kan vara en partner som är till och med mindre än vad SBAB är i dag, någon annan uppstickare. Det är fullt möjligt.
Vi har varit inne på detta, Carina Adolfsson Elgestam, men jag tror inte att någon köper ett bolag för 40-50 miljarder och börjar med att lägga ned världens kanske mest effektiva och bästa produktionsanläggning som är så intimt förknippad med just det varumärket.
Anf. 52 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Förvanska inte Lars Lindéns ord. Jag tar dem igen: Företag kommer alltid att prioritera arbetstillfällen i det land man har huvudkontoret. Svenska ägare låter ofta huvudkontoret ligga kvar i Sverige.
Fru talman! Jag kan inte tolka den här debatten på något annat sätt än att regeringen inte vill informera riksdagen fullt ut när det gäller försäljningen av de statliga företagen - därför att det blir en dålig affär.
Man vill inte öppet redovisa om det blir några förbehåll exempelvis om forskning eller om huvudkontor. Det kan inte vara någon risk att informera om en sådan sak. Vid en försäljning skulle det ju gälla alla intressenter.
Man vill inte lämna en klar tolkning av budgetlagen. Jag har inte hört någon protest mot min tolkning av budgetlagen: Det är absolut högsta pris som gäller - punkt slut!
Dessutom finns det, förstår jag, problem med långsiktigheten. Carl Bennet, tidigare styrelseordförande i Telia Sonera, är bekymrad över det långsiktiga kapitalet. Det finns få investerare utanför Sverige som så att säga har långsiktiga muskler. Och ännu värre lär det bli om vi ska följa regeringens tolkning. I sin iver att förklara hur positiv den här försäljningen är anser man - det slutar i detta - att det är mer lönsamt att äga obligationer än att äga aktier.
Slutsatsen av detta skulle väl vara att pensionsfonderna, om de tog detta ad notam, skulle sälja alla sina aktier.
Anf. 53 Berit Högman (S)
Fru talman! Det börjar dra ihop sig till slutet av vår debatt här.
Sammanfattningsvis: Riksrevisionen har underkänt hela försäljningsprocessen. Den är inte förenlig med svensk grundlag. Det finns en opinion både inom regeringskoalitionen och utanför.
Vi har försökt att ställa frågor i syfte att öka kvaliteten i processen. Det har varit ambitionen här i dag, och så har det varit sedan en lång tid tillbaka - detta utan något som helst resultat. Mats Odell fortsätter ju att köra på utan att egentligen svara på våra frågor.
Fortfarande tycker jag att statsrådet motsäger sig själv. I det svar vi fått i dag säger han:
"Att inför en försäljning av ett företag göra en analys av hur företaget kommer att utvecklas är . omöjligt." I ett annat andetag säger statsrådet: Jo, vi ska analysera hur det går.
Det som ändå kännetecknar processen är en okänslighet från Mats Odell och den borgerliga regeringen. Därför känns det som att vi bara kan bäva inför fortsättningen. Vi efterlyser, som sagt, kvalitet i processen och underlag som gör att vi i riksdagen vet vad vi tar ställning till, men det kommer vi inte att ha till den 20 juni när beslutet ska fattas.
Frågorna kvarstår: Vad är nästa steg? Är det Sveaskog? Är det Vattenfall? Är det SJ? Hur snabbt tänker Mats Odell då gå fram?
Anf. 54 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Mats Odell sade att han inte tror att den som köper Vin & Sprit börjar med att lägga ned. Nej, det är lite grann just det där runt omkring, det där med att man inte har tagit fram en konsekvensanalys före beslutet och propositionen till riksdagen.
Möjligtvis känns det något lugnande att vi faktiskt ska få en konsekvensanalys innan regeringen lämnar huvudägarskapet. Något lugnare kan man känna sig med det, men man kan fortfarande inte låta bli att fråga: Varför hasta fram på detta sätt? Kunde man inte ha lugnat sig även med att komma till riksdagen och be att få sälja ut de här sex företagen?
Jag kan inte låta bli att lite grann fundera över det som, återigen, handlar om avsaknaden av konsekvensanalyser. Jag tänker på de 300 anställda nere i Åhus. Det är klart att de är oroliga. Man vet ju inte vilka ägare man i framtiden kommer att ha och vad eventuella nya ägare kommer att betyda.
Likaså tror jag att också de på Limmareds glasbruk kan känna viss oro, men inte därför att staten är ägare utan utifrån om den nya ägaren kommer att köpa bruksglaset från dem eller om det kommer att "outsourcas".
I det perspektivet saknas det en konsekvensanalys - detta för att man ska veta och ha eventuell sakkunskap med sig innan beslut fattas.
Vi tror på ett långsiktigt ägande när det gäller både privata företag och statliga företag. Det som man nu genomför är kortsiktigt för att få ett engångsbelopp. Det kommer nog inte att öka tryggheten vare sig i omsorgen om våra barn eller i omsorgen om våra äldre, så de fyra frågorna om Vin & Sprit kvarstår.
Anf. 55 Thomas Östros (S)
Fru talman! Få frågor har orsakat en så stor upprördhet bland medborgarna i Sverige som denna fråga. Jag får en massa reaktioner. Jag vet att också Mats Odell får en massa mycket skarpt kritiska frågor om detta. Människor är engagerade.
Vad beror det på? Jo, man ser att regeringen av ideologiska skäl bestämt sig för att använda sina fyra år vid regeringsmakten till att snabbt och till reapris sälja ut folkets tillgångar i form av ägande i statliga bolag.
Folk ser att processen är sådan att man inte ens har brytt sig om att ta reda på varför man säljer bolagen. Folk förstår också att detta innebär en
mycket
dålig affär för medborgarna.
De här bolagen har utvecklats mycket starkt. Bara i år lämnar de utdelningar på 16 miljarder kronor i statskassan. Dessutom har bolagens värde nästan fördubblats sedan 2002. Med hänsyn till att det är mycket fina bolag är det naturligtvis en
mycket
dålig affär att nu pressa ut dem till försäljning. Det är klart att människor blir kritiska.
Sedan har vi den argumentation som jag också tror är en orsak till kritiken, nämligen att staten om staten ska ha något ägande i några bolag lika gärna kan äga Ikea och att hamburgerbarerna då absolut borde köpas upp.
Det är ett sätt att argumentera som inte är värdigt en regering. Nej, det är väl klart att man inte ska köpa Ikea och hamburgerbarer. Men vad är det som leder regeringen till att nu under en mycket kort tid pressa ut statliga bolag till försäljning, göra mycket dåliga affärer och därmed orsaka stor skada för folkhushållet?
Man har inte gjort några genomgångar. Men plötsligt säger nu Mats Odell att regeringen har gjort en genomgång och kommit fram till sju bolag. Var finns den genomgången? Näringsutskottet har inte fått se den, och inte heller Riksrevisionen har fått se den.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det är en usel process från statsrådet Odells sida.
Anf. 56 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Till sist kom i alla fall ett försök till svar på frågan om statsrådet Odell är beredd att vidta några som helst åtgärder med anledning av oklarheten kring regeringens agerande. Men egentligen var det inte något riktigt svar.
I det skriftliga svaret står det: "Vi menar att det inte är statens uppgift att driva företag på konkurrensutsatta marknader." Om detta är det bärande argumentet öppnar statsrådet Odell och hela regeringen för utförsäljning av LKAB, Vattenfall, Sveaskog, SJ, Green Cargo med flera.
Vem tror att regeringen stannar där? Man har ju bestämt sig för att under fyra år sälja ut folkets tillgångar oavsett om det är statliga bolag eller om det är sjukhus eller, faktiskt, hyreslägenheter. Då är man nog egentligen inte så noga med hur man gör en analys. Huvudsaken är att det går fort och att det inte går att förändra om fyra år när väljarna har sagt att det blir icke godkänt när det gäller den här typen av processer.
Jag måste säga att jag fortfarande tycker att regeringen argumenterar mot sig själv och mot fakta. Dessutom tycker jag att jag fortfarande inte har fått något svar på frågan om vad som händer med de bolag som fått kapitaltillskott eller som kommer att vara i behov av det och som just nu inte finns med på utförsäljningslistan. Kommer Mats Odell att lägga ut dem på utförsäljningslistan nästa år, och kommer i så fall processen då att vara lika urusel som nu så att Riksrevisionen återigen får rikta kritik mot regeringen?
Anf. 57 Karin Åström (S)
Fru talman! Jag återkommer till mitt första inlägg. Jag tycker att statsrådet har varit nonchalant vid besvarandet av min interpellation, eller också har statsrådet inte läst den och mina frågor.
Jag tar nämligen också upp SBAB:s inlåningsmarknad, där man nu öppnat för sparkonton. I slutet av maj var det rusning till SBAB och deras inlåningskonton. Jag hade tänkt fråga vad du avser att göra för att förbättra inlåningsmarknaden, men jag inser att det är en jättesvår fråga eftersom det mer handlar om hur regeringen har tänkt kring detta. Man kan bara tänka hur det är tänkt eftersom det inte har gjorts några konsekvensanalyser.
Mycket skulle behöva vägas in innan beslut om utförsäljningar tas. Analyser skulle behöva göras av oberoende instanser med vetenskapligt beprövad teori och metod för att vi politiker och framför allt allmänheten ska få möjlighet att väga för- och nackdelarna med försäljningen mot varandra. Just nu drivs utförsäljningen enbart av högerideologiska perspektiv. Inga som helst andra överväganden görs. För mig har det blivit väldigt tydligt i dag.
Jag ställer samma fråga och jag har många funderingar - säkert har många väljare samma funderingar: Vilka blir de bolag som ni kommer att sälja härnäst? Sveaskog, Apoteksbolaget? Går LKAB fritt? Vad gör ni med Vattenfall? En utförsäljning som drivs av rent ideologiska perspektiv är förödande för hela svenska staten, och framför allt för människorna.
Anf. 58 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag tycker inte att vi ska äga hamburgerbarer. Det är helt klart. Låt mig berätta vad som hände när man sålde ut den statliga hamburgerkedjan Clock.
Huvuddelen av restaurangerna köptes av den riktigt stora hamburgerkedjan, och en del av den lite mindre. Det var en sådan konkurrens i många år. Nu börjar en mer regional kedja från en annan del av Sverige att etablera sig. Men det var dessa två kedjor som var absolut dominerande och det var en mycket liten konkurrens. Man kan fundera över om det i det läget var riktigt klokt att sälja den hamburgerkedjan. Jag kan ifrågasätta det.
Det jag vill fråga om är Stockholmsregionen och Stockholmsregionens situation när man tar bort OMX huvudkontor - det verkar vara klart. Vi vet inte vad som händer med Nordeas huvudkontor. Vi vet inte vad som händer med SBAB:s huvudkontor. Det är grundnäringarna i Stockholm.
Vad skulle ha hänt om staten till exempel sade att man skulle sälja ut huvudnäringarna i en mindre kommun och inte kunde ge svar på vad man gjorde åt det?
Stockholmsregionen kan man tydligen behandla hur som helst. Man ska heller inte behöva svara på frågorna. Det är att inte visa respekt. Den här regeringen visar med all önskvärd tydlighet sin Stockholmsfientlighet genom att inte göra på det sättet. Jag blir väldigt upprörd över att man inte kan tala om vad man har tänkt sig med dessa huvudkontor.
Anf. 59 Mats Odell (Kd)
Fru talman! När det gäller Lars Lindén handlade det ju om förmögenhetsskatten, Alf Eriksson. Det var dubbelbeskattningen av svenska ägare som gjorde att vi systematiskt diskriminerade svenska ägare och systematiskt underlättade för utländska ägare att köpa upp svenska företag. Det handlade den debatten om.
Berit Högman säger att det är omöjligt att analysera framtida utveckling. Det stämmer. Det kan man inte göra. Det går inte i något bolag. Vi ska analysera det som vi har sagt, nämligen miljön, hur konkurrensen på marknaden kommer att förändras och nationella intressen av olika slag. Den analysen kommer att göras innan vi lämnar vårt huvudägarskap.
Visst hade vi kunnat göra en analys innan vi gick till riksdagen, Carina Adolfsson Elgestam, men då hade vi behövt ha en färdig affär. Då skulle det ha varit som i Telia-Telenor. Man måste veta exakt hur det ser ut. Då hade vi stått inför fait accompli. Då hade riksdagen bara varit ett transportkompani. Nu har riksdagen möjlighet att göra olika medskick.
Det har skett när det gäller Vin & Sprits konstsamling, för att nämna ett exempel. Det har skett på ett antal områden. Det är möjligt att först analysera vem som bör vara den framtida ägaren för de här bolagen.
Jag skulle vilja fråga Thomas Östros vilken analys som ligger bakom att nuvarande bolag är den optimala sammanställningen. Staten är nu den största ägaren på börsen. Thomas Östros beskyller vår regering för ideologi. Jag måste fråga: Vilken ideologi ligger bakom den mix som för närvarande gäller och som den socialdemokratiska oppositionen nu uppenbarligen så totalt har förälskat sig i?
(TREDJE VICE TALMANNEN: Interpellanten har inga ytterligare anföranden.)
Eva-Lena Jansson utgår ifrån att bostäder och företag ska ägas av stat och kommun. Det gör inte vi. Vi tror att det i huvudsak är privata ägare och entreprenörer som bygger välfärd.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.