Riksrevisorernas framställning om ändringar i bestämmelser för Riksrevisionen

Framställning 2006/07:RR2

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

1

Framställning till riksdagen

SAMMANFATTNING 2006/07:RR2
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2 SAMMANFATTNING
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2

2000-08-11 16.42
Riksrevisorernas framställning om ändringar i bestämmelser för Riksrevisionen

Sammanfattning
I denna framställning föreslås ändring i en lagstiftning som rör Riksrevisionens kompetens och verksamhetsformer.
Vi föreslår att 25 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ändras så att Försäkringskassan, i stället för Riksrevisionen, utser den revisor som för förbundsmedlemmarnas (Försäkringskassan och länsarbetsnämnden) räkning skall granska samordningsförbundets räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning.
Syftet med föreslagen ändring är att säkerställa Riksrevisionens oberoende roll som revisionsmyndighet i förhållande till de myndigheter som granskas.

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2006/07:RR2

2

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 2006/07:RR2
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2 SAMMANFATTNING
2000-08-11 16.42

Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Redogörelse för ärendet 4
Överväganden 5
Ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser 5
Bilaga
Lagtext 8

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42
2006/07:RR2

3

Förslag till riksdagsbeslut

INNEHåLLSFöRTECKNING 2006/07:RR2
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2 INNEHåLLSFöRTECKNING
2000-08-11 16.42

Med hänvisning till de motiveringar som framförs under avsnittet Överväganden föreslår riksrevisorerna följande:
Lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
Riksdagen antar riksrevisorernas förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.

Stockholm den 11 juni 2007

Lennart Grufberg Eva Lindström Karin Lindell

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2006/07:RR2

4

Redogörelse för ärendet

FöRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT 2006/07:RR2
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2 FöRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT
2000-08-11 16.42

Riksrevisorerna får enligt 3 kap. 8 § första stycket riksdagsordningen göra framställningar hos riksdagen i frågor som rör Riksrevisionens kompetens, organisation, personal eller verksamhetsformer. I denna framställning föreslår vi ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.
Ärendet har beretts inom Riksrevisionen. Följande myndigheter och organisationer har beretts tillfälle att yttra sig över vårt förslag: Regeringskansliet (Socialdepartementet), Försäkringskassan, Sveriges Kommuner och Landsting, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statskontoret och Ekonomistyrningsverket.

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42
2006/07:RR2

5

Överväganden

ÖVERVäGANDEN 2006/07:RR2
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2 ÖVERVäGANDEN
2000-08-11 16.42

Riksrevisionen inrättades den 1 juli 2003 som en myndighet under riksdagen och är en del av riksdagens kontrollmakt. Bakgrunden till vårt förslag är att det föreligger behov av att säkerställa Riksrevisionens oberoende roll som revisionsmyndighet i förhållande till de myndigheter som granskas.
Ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
Vårt förslag i korthet
Vi föreslår att 25 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ändras så att Försäkringskassan, i stället för Riksrevisionen, skall utse den revisor som för förbundsmedlemmarnas (Försäkringskassan och länsarbetsnämnden) räkning skall granska samordningsförbundens räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning.

Remissinstanserna: Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och Statskontoret tillstyrker riksrevisorernas förslag. Ekonomistyrningsverket har inga synpunkter att tillföra angående förslaget. Regeringskansliet (Socialdepartementet) och Sveriges Kommuner och Landsting avstår från att yttra sig.

Regeringens proposition Vissa sjukförsäkrings- och pensionsfrågor, m.m. (prop. 2006/07:117): Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen med förslag om en delvis annan ordning för att utse revisorer i samordningsförbund. Regeringens förslag innebär att var och en av de samverkande kommunerna och landstinget får träffa överenskommelse om att utse en gemensam revisor. I regeringens proposition föreslås inte någon ändring i de delar som omfattas av vårt förslag i denna framställning till riksdagen.

Som skäl för vårt förslag vill vi anföra följande.
Samordningsförbunden är en relativt ny organisationsform som bedriver finansiell samordning mellan Försäkringskassan, länsarbetsnämnd, kommun och landsting för att uppnå effektiv resursanvändning. Den finansiella samordningen skall avse individer som är i behov av rehabiliteringsinsatser, men får inte innefatta myndighetsutövning eller tillhandahållande av tjänster avsedda för enskilda.
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket avvecklades den 31 december 2004 och en ny sammanhållen statlig myndighet för socialförsäkringens administration inrättades den 1 januari 2005 under namnet Försäkringskassan. Samtidigt infördes en följdändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (samordningslagen).
Av samordningslagen framgår bl.a. följande.

Finansiell samordning får bedrivas mellan Försäkringskassan, länsarbetsnämnd, kommun och landsting för att uppnå en effektiv resursanvändning (1 §). Verksamheten med finansiell samordning bedrivs av ett för detta ändamål särskilt bildat samordningsförbund i vilket de samverkande parterna är medlemmar (4 §). Lagen (1997:614) om kommunal redovisning skall gälla i tillämpliga delar för styrelsens upprättande av årsbokslut och årsredovisning (24 §). Riksrevisionen skall utse den revisor som för Försäkringskassans och länsarbetsnämndens räkning skall granska samordningsförbundets räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning (25 §). Bestämmelserna i 9 kap. 4-17 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas vid revision av samordningsförbunden (26 § första stycket). Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen, förbundsmedlemmarna och Arbetsmarknadsstyrelsen (26 § tredje stycket). Det finns för närvarande ca 50 stycken samordningsförbund.
Att Riksrevisionen har ålagts en skyldighet att utse personer som skall agera för en annan myndighets räkning innebär en del såväl tolknings- som tillämpningsproblem. Att den myndigheten dessutom är ett av Riksrevisionens granskningsobjekt medför att regleringen ifrågasätts av rent principiella skäl.
Vad först gäller tolknings- och tillämpningsproblemen är det tydligt att den roll Riksrevisionen tilldelats i samordningslagen inte passar ihop med hur Riksrevisionens granskningsverksamhet skall bedrivas enligt lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. (revisionslagen). Riksrevisionen åstadkommer årlig granskning på två sätt. Antingen granskar Riksrevisionen som revisionsmyndighet årsredovisningar i enlighet med 3 och 5 §§ revisionslagen eller förordnar revisorer i statliga aktiebolag eller stiftelser enligt 1 § tredje stycket revisionslagen.
Samordningslagen medför även andra oklarheter. Det framgår t.ex. inte av samordningslagen vilket ansvar Riksrevisionen har för den utsedda revisorn. Frågan uppstår också om det är tänkt att revisorn skall ha ett personligt ansvar eller inte. Kravet att Riksrevisionen även skall utse personlig ersättare tyder på att den enskilde revisorn har ett eget personligt ansvar för sin granskning.
Vi har även principiella invändningar mot ordningen att ge Riksrevisionen i uppdrag att utse revisor att agera för en annan statlig myndighets räkning och dessutom ta betalt av ett granskningsobjekt för den tjänst som utförs för granskningsobjektets räkning. Bestämmelserna om Riksrevisionen i 12 kap. 7 § regeringsformen och 8 kap. 12 § riksdagsordningen skall säkerställa myndighetens oberoende och integritet. Vår inställning är att Riksrevisionens oberoende kan ifrågasättas om Riksrevisionen åläggs att arbeta för en statlig myndighets räkning samtidigt som Riksrevisionen enligt revisionslagen skall granska den myndighetens verksamhet och finansiella rapportering. Generellt sett är tvingande ekonomiska och andra mer formella relationer med den granskade ett hot mot revisionens självständiga ställning.

Mot denna bakgrund är det inte lämpligt att Riksrevisionen åläggs uppdraget att bestämma vilka personer som skall agera för Försäkringskassans och länsarbetsnämndens räkning i ett samordningsförbund. Denna reglering i samordningslagen behöver därför ändras.
Det finns starkt vägande skäl för att Försäkringskassan, som den statliga myndighet som tillskjuter 50 % av medlen till samordningsförbundet, i egenskap av förbundsmedlem skall utse gemensam revisor för Försäkringskassan och länsarbetsnämnden. Försäkringskassan är numera en av landets största myndigheter. Övriga förbundsmedlemmar utser själva sina revisorer och ersättare. I den promemoria (Ds 2003:2) som låg till grund för samordningslagen angavs att revisorer bör utses på likartat sätt som för beställarförbund enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (Socsam-lagen). I den promemoria som låg till grund för Socsam-lagen (Ds 1994:15) föreslogs att varje förbundsmedlem själv skulle välja revisorer. Regeringen föreslog därefter (prop. 1993/94:205), utan motivering, att i stället dåvarande Riksrevisionsverket skulle utse revisor i fråga om förbundsmedlemmen den allmänna försäkringskassan. Vi anser att numera rådande förhållanden inte kan motivera en liknande lösning som regeringen föreslog 1994.
Försäkringskassan betalar arvode till den revisor och den ersättare som genomför granskning för länsarbetsnämndens och Försäkringskassans räkning. Det måste anses lämpligt att den som skall avgöra om ett arvode som skall betalas är skäligt, också är uppdragsgivare. Det är också Försäkringskassans styrelse som har att ta ställning till frågorna om ansvarsfrihet och eventuell skadeståndstalan med anledning av granskningen av samordningsförbund. Kontrollen över de samordnade resurserna är i högsta grad en angelägenhet för Försäkringskassan. Det finns inget som talar mot att Försäkringskassan har kompetens och förutsättningar att utse revisorer för sin egen och länsarbetsnämndens räkning. En sådan ordning innebär dessutom att endast Försäkringskassans anslag belastas, i stället för som i dagsläget även Riksrevisionens.
Riksrevisionen granskar såväl Försäkringskassan som länsarbetsnämnderna genom årlig revision, vilken innefattar verksamhet som dessa myndigheter utför på beställning av samordningsförbunden. Vidare kan Riksrevisionens granskning genom årlig revision omfatta Försäkringskassans kontroll av medelsanvändningen respektive genomförandet av verksamheten i ett samordningsförbund. Därtill kan samordningsförbunden bli föremål för Riksrevisionens effektivitetsrevision.
Avslutningsvis menar vi att Försäkringskassan bör utse de revisorer som för Försäkringskassans och länsarbetsnämndens räkning ska granska samordningsförbund.

En övergångsbestämmelse bör införas med innebörden att äldre bestämmelser fortfarande tillämpas avseende de revisorer som har utsetts för granskning t.o.m. räkenskapsåret 2007, eftersom dessa revisorer slutför sitt arbete under den första delen av år 2008.

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2006/07:RR2

8

BILAGA

ÖVERVäGANDEN BILAGA 2006/07:RR2
2000-08-11 16.42

2006/07:RR2 BILAGA ÖVERVäGANDEN
2000-08-11 16.42

Lagtext
Riksrevisorerna har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
Härigenom föreskrivs att 25 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande förslag
Föreslagen förslag

25 §

Ett samordningsförbunds räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning skall granskas av en revisor för varje förbundsmedlems räkning. För Försäkringskassan och länsarbetsnämnden skall en gemensam revisor utses. För revisorerna skall det finnas personliga ersättare. Revisorer och deras ersättare skall såvitt avser kommun och landsting utses av kommun- och landstingsfullmäktige. När kommun- och landstingsfullmäktige utser revisorer och ersättare skall 12 § första och andra styckena och 14 § denna lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas på motsvarande sätt. Riksrevisionen skall utse den revisor som för Försäkringskassans och länsarbetsnämndens räkning skall granska samordningsförbundets räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning. Skäligt arvode till den revisor och den ersättare som utses av Riksrevisionen betalas av Försäkringskassan.
Ett samordningsförbunds räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning skall granskas av en revisor för varje förbundsmedlems räkning. För Försäkringskassan och länsarbetsnämnden skall en gemensam revisor utses. För revisorerna skall det finnas personliga ersättare. Revisorer och deras ersättare skall såvitt avser kommun och landsting utses av kommun- och landstingsfullmäktige. När kommun- och landstingsfullmäktige utser revisorer och ersättare skall 12 § första och andra styckena och 14 § denna lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas på motsvarande sätt. Försäkringskassan skall utse den revisor som för Försäkringskassans och länsarbetsnämndens räkning skall granska samordningsförbundets räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning. Skäligt arvode till den revisor och den ersättare som utses av Försäkringskassan betalas av Försäkringskassan.

För granskning av ett nybildat förbund skall revisor och revisorsersättare utses senast när förbundet bildas och avse tiden från tidpunkten för utseendet till dess nästa mandattid för revisorer och revisorsersättare börjar.
-------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången för granskning avseende det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2007.

Elanders Gotab, Stockholm 2007

Prop. 2001/02:190 s. 141.