Förslag till riksdagen1988/89:8
Framställning / redogörelse 1988/89:8
Förslag till riksdagen
1988/89:8
Fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag om teckning
av aktier i en penningmarknadscentral samt hemstäl- j9gg}89.8
lan om medel på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89, m m.
Dnr 19-883202
I Teckning av aktier i en penningmarknadscentral
På svensk kreditmarknad förmedlas en betydande del av kreditgivningen i
form av värdepapper. Under senare år har utöver staten och bostadsinstituten
även en rad andra låntagare tillkommit som lånar på svensk kreditmarknad
via emissioner av värdepapper. Omsättningen av värdepapper mellan
olika långivare och mellan s k marketmakers har ökat kraftigt i omfattning.
Till följd av detta har de säkerhetsmässiga problemen vad gäller fysiska
transporter, betalningsrisker, m m uppmärksammats. Det har varit uppenbart
att de administrativa rutinerna hos låntagarna ej följt med i den snabba
marknadstillväxten.
För att lösa problemen med de fysiska leveranserna av värdepapper
bildades Penningmarknadscentralen PmC AB 1985. Riksgäldskontoret
förvärvade - efter beslut av 1984/85 års riksdag - aktier för ett värde av
192 000 kr. Vidare utfärdades en garantiförbindelse på 3 600 000 kr.
Utvecklingen av bolagets värdepapperssystem stötte emellertid på betydande
problem. Dessa problem gällde dels systemets tekniska konstruktion,
dels PmC AB:s förmåga att svara för eventuella förluster. Mot denna
bakgrund beslöts i september 1986 att avbryta starten av bolagets verksamhet
och i stället tillsätta en utredning, som förutsättningslöst skulle utreda hur
verksamheten lämpligen borde utformas.
På riksbankens initiativ bildades ett konsortium bestående av riksbanken,
riksgäldskontoret, Stadshypotekskassan, bankernä, försäkringsbolagen,
Allmänna Pensionsfonden och de fristående fondkommissionsbolagen.
Konsortiets uppgift var att finansiera en förstudie och en huvudstudie om hur
en ny Penningmarknadscentral (PmC) lämpligen skulle utformas. För att
finansiera riksgäldskontorets del av utredningskostnaderna erhöll riksgäldskontoret
på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1987/88
400 000 kr.
Ett systemförslag har nu presenterats av PmC i form av en huvudstudie
(PmC: Huvudstudierapport för en ny penningmarknadscentral. 1988-05-16.). Förslaget som accepterats av konsortiet innehåller jämfört med de
ursprungliga planerna för det tidigare PmC ett flertal förändringar. Dessa är i
huvudsak följande.
1 Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr 8
- PmC:s värdepapperssystem skall ha integrerade rutiner för äganderätts- Förs. 1988/89:8
övergång och utväxling av likvid. Därmed säkerställs likvid mot leverans
för ett stort antal aktörer på marknaden. De risker som kan föreligga på
motparten i en affärsuppgörelse bortfaller därmed.
- För att garantera likvid mot leverans måste PmC få en upplåningsrätt i
riksbanken.
- PmC kommer att ombesörja clearing av avslut på såväl avista- som
terminsmarknaden i statspapper och bostadsobligationer och certifikat
emitterade av bostadsinstitut.
- Mycket höga krav på datasäkerhet måste ställas på de tekniska systemen.
Detta innebär att såväl datorer som kommunikationskanaler måste vara
dubblerade.
- För att PmC skall garantera betalningar krävs att medlemmarna i systemet
ställer säkerheter för de ränterisker som PmC kan åsamkas vid ett
eventuellt utnyttjande av upplåningsrätten i riksbanken.
- Aktiekapitalet i PmC har beräknats uppgå till 174 miljoner kronor.
- PmC skall teckna en försäkring på 50 miljoner kronor.
- Härutöver skall PmC erhålla en utfästelse om en uttaxeringsrätt på
konsortiemedlemmarna - pro rata parte - som en yttersta kompletterande
säkerhet, om PmC:s eget kapital, jämte en försäkring på 50 miljoner
kronor, inte skulle täcka en förlust i PmC:s verksamhet utan att framkalla
likvidationsplikt för bolaget.
Huvudstudien remissbehandlades under sommaren 1988. Fullmäktige
ställde sig bakom huvudstudien i remissvar den 9 juni 1988. Vidare tillstyrkte
fullmäktige i riksbanken det föreslagna systemet i sitt remissvar den 16 juni
1988. För att utfärda den föreslagna krediten till PmC krävde fullmäktige i
riksbanken emellertid att ökade krav på säkerhet i systemet måste uppfyllas.
Övriga remissinstanser tillstyrkte i princip förslaget.
De positiva remissvaren har inneburit att styrelsen i PmC beslutat realisera
systemet. För erforderliga investeringar krävs att nyemission sker av aktier.
Proceduren avses bli följande.
Inledningsvis kommer de nuvarande bolaget PmC AB att ändra firma.
Därefter skall ett nytt bolag benämnt PmC AB bildas i vilket den framtida
verksamheten skall bedrivas.
Aktierna i PmC AB skall bestå dels av A-aktier med 10 röster per aktie,
dels av B-aktier med 1 röst per aktie. A-aktierna skall ägas av parterna
ingående i konsortiet för PmC, i vilket riksgäldskontoret avses ha en
sjundedel. B-aktierna skall ägas individuellt i lika delar av samtliga medlemmar.
PmC:s kapital avses bestå av A-aktier till ett värde av 56 000 000 kr. samt av
B-aktier uppgående till 60 000 000 kr. Aktiernas nominella värde är 1 000 kr.
men emission kommer att ske till 50 % överkurs. Detta innebär att PmC:s
kapitalbas kommer att uppgå till totalt 174 miljoner kr varav 58 miljoner kr
utgörs av en reservfond.
Nyemissionen planeras ske i två etapper under månaderna oktober och
november 1988. I en första etapp emitteras A-aktierna, och i nästa etapp
emitteras B-aktierna. Riksgäldskontorets aktieteckning får ske med förbehåll
för riksdagens godkännande.
Vid emissionen erbjuds riksgäldskontoret att teckna A-aktier för Förs. 1988/89:8
12 000 000 kr. Därutöver erbjuds riksgäldskontoret teckna B-aktier om ett
maximalt värde om 4 500 000 kr.
Kostnaderna för arbetet fram tom PmC:s huvudstudie har för riksgäldskontorets
del uppgått till 798 000 kr. Av dessa kostnader har riksdagen
tidigare anslagit 400 000 kr. För att täcka dessa merkostnader samt för viss
anpassning av tekniska system vid riksgäldskontoret föreslår riksgäldskontoret
att ytterligare 500 000 kr. anslås.
Efter nyemissionen av aktier i det nya bolaget PmC AB planeras avyttring
av aktierna i det gamla bolaget. Detta avses äga rum under 1989. Kontoret
äger för närvarande sådana aktier till ett värde om 192 000 kr.
Mellan riksgäldskontoret, riksbanken, Stadshypotekskassan, Allmänna
Pensionsfonden samt underkonsortier för bankerna, fondkommissionsbolagen
resp försäkringsbolagen avses ett konsortialavtal slutas. Avtalet skall
löpa på fem år.
Konsortiets uppgift är att överenskomma om konsortiets ställningstagande
till fråga som skall avgöras på bolagsstämma.
De ovan angivna parterna avses som tidigare nämnts inneha lika stora
andelar A-aktier och ha lika andelar i konsortiet. Riksbankens representant
skall vara ordförande i konsortiet och ha utslagsröst vid lika röstetal.
De löpande kostnaderna för drift av systemet beräknas uppgå till ca 40
miljoner kronor per år. Dessa planeras bli finansierade via avgifter på
placerare och emittenter. Därutöver skall transaktionsavgifter tas ut för
handeln. Den planerade avgiftsstrukturen baseras på att avgifter skall tas ut
av låntagare, placerare och handlare i ungefärligt lika andelar.
De årliga kostnaderna för PmC kan för närvarande uppskattas till ca 10
miljoner kronor för riksgäldskontorets del. Dessa kostnader är beräknade på
förutsättningen att riksgäldskontoret har ca 330 miljarder kronor registrerade
i systemet.
För riksgäldskontoret är ett skuldbokssystem av PmC:s karaktär en
nödvändig förutsättning för att statsupplåningen skall ske effektivt och för att
risknivån i finansmarknaderna skall kunna reduceras. Det presenterade
förslaget är enligt fullmäktiges mening av sådan karaktär att likviditeten i
låneinstrumenten förbättras och att kontorets risktagande minskar. Dessa
fördelar av systemet har vägts in i fullmäktiges bedömning av de årliga
kostnaderna.
IIUtbyggnad av ADB-stödet för förvaltningen av statens
utlandsskuld
Bakgrund
Statens utlandsskuld uppgår nu till ca 110 miljarder kronor och består av mer
än 100 utelöpande lån med skiftande lånekonstruktioner i ett tiotal valutor.
Dessutom finns 175 ingångna skuldbytesavtal och flera andra avtal som
påverkar skuldens valutasammansättning och räntebindningstider. Låneförvaltningen
leder årligen till närmare 1500 betalningar. Volymerna har ökat
kraftigt under det senaste året. Antalet skuldbytesavtal har nästan fördubb- 3
1 * Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 8
lats på ett år (från 90 till 175), och nya instrument för skuldskötselåtgärder Förs. 1988/89:8
har tillkommit. Den komplexa strukturen föranleds av den aktiva skuldskötsel
som riksgäldskontoret bedriver i syfte att sänka kostnaderna och minska
ränte- och valutariskerna i statens utlandsskuld. Denna skuldskötsel sker i
dag praktiskt taget utan datorstöd. Kontorets nuvarande redovisningssystem
är inte konstruerat för alla nu förekommande låneformer och skuldskötseltekniker.
Risken för fel i bevakning och handläggning av betalningstransaktionerna
ökar i takt med volymökningen. Dataprogram för beslutsstöd o d
finns endast i ringa omfattning.
Det har därför under en tid stått klart att verksamheten behöver ett väl
fungerande ADB-stöd med de möjligheter detta innebär för förenklad
låneadministration och förbättrad bevakning och analys. Riksbankens
valutaavdelning har dessutom ett starkt behov av förbättrad rapportering
rörande statens utlandsskuld.
Förstudier
Inom riksgäldskontoret har inte funnits resurser att på egen hand utveckla ett
fullständigt utlandslånesystem. Fullmäktige hemställde därför i skrivelse till
riksdagen den 22 oktober 1987 (Förs 1987/88:8) om medel på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1987/88. De beräknade konsultkostnaderna
för en förstudie och en första del av systemutvecklingsarbetet angavs i
skrivelsen till 800 000 kr. Det planerade arbetet var inledningen till en
fortsatt utveckling som troligen skulle sträcka sig över flera år.
Riksdagen beslöt i enlighet med fullmäktiges hemställan.
Sedan denna hemställan bifallits har riksgäldskontoret genomfört två
förstudier med två datakonsultfirmor - en dansk, SimCorp (Simulation
Plänning Corporation A/S) och en norsk, CBA (Commercial Banking
Applications A/S). Detta arbete som bedrevs under vintern och våren 1988
resulterade i en förstudierapport från var och en av firmorna under
försommaren 1988. Anledningen till att två separata förstudier genomfördes
var att det i utgångsläget inte kunde bedömas om deras respektive system
skulle kunna uppfylla kraven. Riksgäldskontoret bedömde dessutom att den
kommande investeringen skulle komma att bli så omfattande och kostnadskrävande
att det var viktigt att redan från början arbeta systematiskt och
förvissa sig om att den bästa konsultfirman och det bästa systemet valdes.
Kostnaderna för förstudierna var dessutom små i sammanhanget.
Förstudierapporterna granskades och utvärderades i juni 1988. SimCorp
befanns ha ett mer komplett system än CBA. Det gjordes även en
kostnadskalkyl för inköp av både system och maskinvara. De 800 000 kr som
riksgäldskontoret fått genom tilläggsbudgeten konstaterades vara otillräckliga
för detta projekt, och det beslöts därför att medlen skulle lämnas orörda
förutom det belopp på 122 500 kr som använts till att betala de båda
datafirmornas förstudier.
4
Fortsatt utvecklingsarbete
Förs. 1988/89:8
Förstudierna visade att det är nödvändigt med ett mer koncentrerat
genomförande av utbyggnaden (i stort sett inom ett budgetår) och en mer
omfattande medverkan av utomstående konsulter (SimCorp). En sådan
utbyggnad innebär väsentligt större kostnader än man tidigare räknat med.
Den kan således inte finansieras inom ramen för de av riksdagen särskilt
anvisade medlen eller genom omprioriteringar inom budgeten för 1988/89.
Analys av SimCorps system
Kostnaderna för det valda systemet är av tre slag: systemutvecklingskostnader
(engångsbelopp), maskininvesteringar (engångsbelopp) och drifts-,
underhålls- och utvecklingskostnader (årliga betalningar).
Införandet av ett datasystem från SimCorp medför en maskininvestering i
form av en minidator (Vax 3500). En anledning till att inte någon av de
befintliga Norsk Data-datorerna hos riksgäldskontoret kan utnyttjas är att
det programspråk som SimCorp använder (APL) för närvarande inte är
anpassat till Norsk Datas datorer. För att det skall fungera krävs att Norsk
Data i samarbete med SimCorp gör denna anpassning, ett arbete som både
skulle vara tidskrävande och dyrt. En annan anledning till att riksgäldskontorets
Norsk Data-datorer inte är lämpliga är att det inte finns tillräcklig
minneskapacitet. Denna extra kapacitet måste i så fall införskaffas med extra
kostnader som följd.
Systemutvecklingskostnaderna uppgår till sammanlagt 2 500 000 kr.
Utgifterna för maskininvesteringar uppgår till 1 445 000 kr medan de årliga
underhålls- och utvecklingskostnaderna uppgår till 425 000 kr. Underhållsoch
utvecklingskostnaderna under budgetåret 1988/89 beräknas uppgå till
60 000 kr. En närmare redovisning av kostnaderna lämnas i bilaga 1 till detta
förslag.
På intäktssidan redovisas följande fakta vilka till stor del är svåra att
kvantifiera.
- Datasystemet beräknas medföra rationaliseringsvinster i administrationsarbetet.
Utskrifter av betalningsorder, insättningsuppdrag, bokföringsinstruktioner
förenklas.
- Datasystemet är mer motiverat ur säkerhetssynpunkt. Mångfalden av
transaktioner kräver ett ADB-system, då brister i bevakningen och
handläggningen lätt uppstår då den utförs manuellt. Större brister här är
något som kan äventyra Sveriges goda rykte hos utländska långivare.
- Datasystemet bedöms också vara närmast en förutsättning för att den
sedan ett par år bedrivna aktiva skuldskötseln skall kunna genomföras
även i framtiden. Denna har under de två senaste åren medfört besparingar
om närmare 500 miljoner kr per år. Verksamheten medför att ett stort
antal skuldskötselavtal tecknas. En stor mängd betalningar skall bevakas
och genomföras. Skuldens valutasammansättning, räntebindningstider,
löptider etc skall kalkyleras och utvärderas. En fullständig databas med
information om varje lån och skuldbytesavtal m m samt kvalificerade
5
simulerings- och analysprogram är en förutsättning för en professionell Förs. 1988/89:8
skuldportfölj förvaltning.
- Datasystemet kommer också att medverka till snabbare och effektivare
analyser av enskilda affärsförslag som banker och mäklare dagligen förser
riksgäldskontoret med.
III Riksgäldskontorets 200-årsjubileum
Riksgäldskontoret firar i maj år 1989 sitt 200-årsjubileum. Den historiska
tidpunkten kommer att uppmärksammas på ett flertal sätt, bl a genom en
festskrift, ett symposium och en bankett.
Riksdagen har tidigare anvisat 1 miljon kr. för framtagande av en
jubileumsskrift. Arbetet med denna är i full gång, och skriften beräknas
utkomma lagom till jubileet i maj 1989. Arbetet utförs i nära samarbete med
Institutet för ekonomisk- historisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm.
Skriften kommer att belysa några viktiga perioder under de gångna 200
åren då utlandsupplåningen varit av stor betydelse för den samhällsekonomiska
utvecklingen.
Riksgäldsfullmäktige har beslutat att högtidlighålla 200-årsjubileet den 11
maj 1989. Avsikten är att den dagen arrangera ett symposium i riksdagens
gamla andrakammarsal och att därefter avsluta dagen med en bankett i
stadshuset.
Till symposiet kommer en eller två utländska föredragshållare att inbjudas
för att på olika sätt belysa den internationella kapitalmarknadens utveckling
och hur denna påverkat de inhemska finansiella marknaderna. Några
svenska föredragshållare kommer också att engageras.
Banketten planeras äga rum i stadshuset. Kungaparet kommer att närvara.
Ca 650 svenska och utländska gäster kommer att inbjudas, däribland all
personal vid riksgäldskontoret.
Kostnaderna för symposiet och banketten uppskattas till ca 650 000 kr.
Förutom den miljon kronor som riksgäldskontoret erhållit för jubileumsskriften
erfordras således ytterligare 650 000 kr för att högtidlighålla
riksgäldskontorets 200-årsjubileum i enlighet med vad som angivits.
IV Disposition av vinst i riksgäldskontorets
uppdragsverksamhet avseende budgetåret 1987/88
Sedan budgetåret 1985/86 lånar riksgäldskontoret ut medel till vissa affärsverk
utanför statsbudgeten. Riksdagen gav år 1985 statens järnväger (SJ) och
luftfartsverket nya finansieringsförutsättningar. Dessa innebar bl a att de
båda verken fick rätt att låna medel hos kontoret för både investeringar och
rörelsekapitalbehov. Kreditgivningen skulle ske inom av riksdagen fastställda
ramar och beträffande investeringarna enbart omfatta sådana där full
förräntning kunde påräknas. Sjöfartsverket har senare getts samma rätt att
låna såväl till investeringar, fr o m budgetåret 1986/87, som till rörelsekapital,
fr o m budgetåret 1987/88. Vidare har vägverket getts rätt att låna till
investeringar avseende utbyggnad av E6 i Bohuslän.
Den kortfristiga utlåningen ökade under budgetåret 1987/88 med 666,6
miljoner kr och den långfristiga med 1 080,0 miljoner kr d v s sammanlagt Förs. 1988/89:8
1 746,6 miljoner kr. Den långfristiga utlåningen ökade med sju lån samt med
utlåningen till vägverket. Inga långfristiga lån har ännu förfallit.
Kreditgivningen bedrivs som s k uppdragsverksamhet vilket innebär att
verksamhetens kostnader skall täckas av dess intäkter. Nedanstående tabell
visar kostnaderna uppdelade på personalkostnader, utvecklingskostnader
och övriga kostnader samt intäkter och vinst. Intäkterna utgörs helt och
hållet av de ovan beskrivna avgifterna.
| 1986/87 | 1987/88 |
Personalkostnader | 200 000 | 240 000 |
Datorbearbetningar | 10 000 | 50 000 |
Konsulter | 36 369 | 94 710 |
Övrigt | 115 000 | 210 880 |
Summa kostnader | 361 369 | 595 590 |
Intäkter | 1 915 265 | 5 166 494 |
Vinst | 1 553 896 | 4 570 904 |
Vinsten för budgetåret 1987/88 uppgick till 4 570 904 kr.
För myndigheter i allmänhet som bedriver uppdragsverksamhet gäller att
myndigheten skall föreslå hur överskott skall disponeras resp hur underskott
skall täckas. Det ankommer sedan på regeringen att fastställa vilka åtgärder
som skall föranledas av redovisat överskott eller underskott. För riksgäldskontorets
del beslutar riksdagen om hur vinster skall disponeras respektive
hur underskott skall täckas. Fullmäktige föreslår att vinsten i kontorets
uppdragsverksamhet under budgetåret 1987/88 i sin helhet skall inlevereras
till statsbudgeten (inkomsttitel 2811 Övriga inkomster i statens verksamhet).
V Avskrivning av viss fordran
Åren 1923 och 1924 emitterades olika trancher av 1923 års internationella lån
för Österrikes ekonomiska och finansiella återuppbyggnad. Lånet garanterades
av åtta stater. Bland dessa stater var även Sverige (genom beslut av 1923
års riksdag). Den svenska garantin utgjorde 2% av förräntningen och
amorteringen av lånet.
Under år 1934 biträdde Sverige en överenskommelse rörande en internationell
garanti för ett lån till Österrike. Lånet upplades i slutet av år 1934 för
konvertering till lägre räntefot av då ännu utelöpande belopp av 1923 års lån.
Det nya lånet, Österrikes garanterade konverteringslån 1934-1959, emitterades
i nio trancher (i Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Schweiz,
Storbritannien, Sverige, Tjeckoslovakien, Österrike). Liksom för 1923 års
lån utgjorde garantin för Sveriges del 2% även för 1934-1959 års lån. Den
svenska garantin motsvarade enligt valutakurserna i december 1934 cirka 8,8
miljoner kronor.
Under de första åren av lånets löptid fullgjorde Österrike sina betalningar
av räntor och amorteringar. Perioden den 12 mars 1938 till den 8 maj 1945 var
Österrike annekterat av Tyskland. Fram tom juni 1939 skötte Tyskland
betalningarna på lånet. Därefter började garantierna tagas i anspråk.
Under åren 1939-1945 erlade Sverige enligt sitt garantiåtagande 1 676 112 Förs. 1988/89:8
kr i räntor och amorteringar (jämte vissa andra kostnader). De svenska
utbetalningarna fortsatte även efter kriget fram till och med budgetåret
1959/60. Totalt uppgick de svenska utbetalningarna till 4 993 948 kr under
budgetåren 1939/40-1959/60. Mot 1940-talets slut började vissa garantstater
aktualisera frågan, om inte Österrikes ekonomiska läge blivit sådant att
Österrike kunde återuppta sin skuldtjänst och även lämna ersättning till
garantstaterna för erlagda belopp. I detta sammanhang blev också den frågan
aktuell, om den tyska förbundsrepubliken skulle ersätta de garantibelopp
som utbetalats av garantstaterna under Anschlussperioden. Vid konferenser
1 London och Rom under år 1952 reglerades båda dessa frågor.
Från den västtyska förbundsrepubliken erhöll Sverige under åren 1954-1968 totalt 872 220 kr som ersättning för det ovannämnda belopp (1 676 112
kr) som Sverige i sin egenskap av garantstat utbetalt under Anschlussperioden,
medan återstoden (803 892 kr) avskrevs genom överföring till fonden för
oreglerade kapitalmedelsförluster. Därmed reglerades slutgiltigt de betalningar
som Sverige gjort under Anschlussperioden.
Beträffande resterande belopp 3 317 846 kr som Sverige betalade fram till
och med budgetåret 1959/60 har Österrike under åren 1954-1980 återbetalat
2 060 417 kr. Skillnaden mellan dessa båda belopp, 1 257 419 kr, är upptagen
som en fordran på riksgäldskontorets balansräkning.
En omfattande genomgång av de svenska utbetalningarna och av de
österrikiska återbetalningarna visar att Österrike har fullgjort sina förpliktelser
enligt den överenskommelse angående Österrikes utländska offentliga
förkrigslån som ratificerades den 9 december 1953 (prop 236/1953, rskr
427/53). I propositionen görs vissa preciserade beräkningar med utgångspunkt
i överenskommelsen där det anges att den slutliga gottgörelsen till
garantstaterna skulle bli 65-70%. Enligt dessa beräkningar skulle Sverige
erhålla 65% av de utbetalda beloppen, och Sveriges totala förlust beräknades
kunna komma att uppgå till cirka 2 000 000 kr. Österrikes återbetalningar på
2 060 417 kr utgör 62,1% av det belopp som Sverige utbetalat under perioden
efter Anschluss. Skillnaden mellan beräkningar och utfall förklaras av olika
valutakursrelationer under periodens gång.
Därmed bör den på riksgäldskontorets balansräkning upptagna fordran på
1257 419 kr kunna avskrivas. Närmast till hands synes härvid vara att utnyttja
anslaget F 5 Täckande av förluster till följd av vissa statliga garantier under
sjunde huvudtiteln. Riksgäldskontoret har i denna fråga under hand samrått
med finansdepartementet som inte har någon erinran mot en sådan åtgärd.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts under avsnitt I hemställer fullmäktige
att riksdagen bemyndigar fullmäktige sluta konsortialavtal med
konsortiet för penningmarknadscentralen,
att riksdagen bemyndigar fullmäktige att teckna A- och B-aktier i
PmC AB,
att riksdagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 för upp ett anslag för teckning av aktier i en penningmarknads- Förs. 1988/89:8
central och anvisar 16 500 000 kr under detta anslag,
att riksdagen bemyndigar fullmäktige att ikläda sig de förpliktelser
som ett delägarskap i PmC AB innebär och att vidta de övriga åtgärder
som erfordras för medverkan i PmC AB,
att riksdagen bemyndigar fullmäktige att avveckla sitt ägarengagemang
i gamla PmC AB.
Med hänvisning till vad som anförts under avsnitt II samt avsnitt I vad gäller
kostnaderna för arbetet fram tom PmC:s huvudstudie och kostnaderna för
viss anpassning av tekniska system hemställer fullmäktige
att riksdagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 för upp ett reservationsanslag benämnt Riksgäldskontoret:
Kostnader för systemutveckling och under detta anslag anvisar
4 445 000 kr.
Med hänvisning till vad som anförts under avsnitt III samt avsnitt II vad avser
underhålls- och utvecklingskostnader under budgetåret 1988/89 hemställer
fullmäktige
att riksdagen under anslaget B 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för 1988/89 anvisar 710
000 kr utöver det belopp på 49 786 000 kr som tidigare anvisats d v s ett
sammanlagt anslag på 50 496 000 kr.
Med hänvisning till vad som anförts under avsnitt IV hemställer fullmäktige
att riksdagen godkänner vad som föreslagits om dispositionen av
riksgäldskontorets vinst i uppdragsverksamheten avseende budgetåret
1987/88.
Med hänvisning till vad som anförts under avsnitt V hemställer fullmäktige
att riksdagen godkänner vad som föreslagits beträffande avskrivning
av viss fordran.
Stockholm den 13 oktober 1988
På fullmäktiges vägnar
Maj-Lis Landberg
Göran Carnhagen
I detta ärendes handläggning har deltagit fullmäktiges vice ordförande
Maj-Lis Landberg samt Tage Sundkvist, Lars Tobisson, Bo Södersten,
Marianne Stålberg, Iris Mårtensson, Erik Hovhammar ävensom riksgäldsdirektör
Staffan Crona.
9
Sammanställning av kostnader för utbyggt ADB-stöd för förvaltningen av statens
utlandsskuld
Systemutvecklingskostnader |
|
|
Detaljspecifikationer: | ||
Administrativa moduler |
| 150 000 kr |
Analysmoduler |
| 50 000 kr |
Program: | Summa | 200 000 kr |
Administrativa moduler |
| 1 100 000 kr |
Analysmoduler |
| 650 000 kr |
| Summa | 1 950 000 kr |
Projektomkostnader: | ||
SimCorps omkostnader resor logi, datainläsning, idrifttagande m m |
| 250 000 kr |
Oförutsedda utgifter |
| 100 000 kr |
Summa | 350 000 kr | |
Systemutvecklingskostnader totalt |
| 2 500 000 kr |
Underhåll och utveckling av systemet | ||
Med SimCorp tecknas, vilket är brukligt i bransch-en, ett underhållsavtal. Detta avtal ger tillgång till | Årskostnad | 320 000 kr |
Förs. 1988/89:8
Bilaga
Maskinanskaffningskostnader inkl moms
Dator m m Dator Vax 3500 Utbildning Kabel Skrivare (Norsk Data) |
| 732 324 | inkl moms |
Kommunikationsutrustning Komplettering av lokallinjenät Kommunikation mellan ND-dator och Vax 3500 | 822 124 180 778 | 1 020 000 | |
|
| 255 356 | 317 000 |
APL Plus program | totalt Årskostnad |
| 60 000 |
Investeringskostnader totalt |
|
| 3 945 000 kr |
Underhållskostnader per år totalt |
|
| 425 000 kr |
10
gotmb Stockholm 1988 15918