Förslag till riksdagen1986/87:22

Framställning / redogörelse 1986/87:22

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1986/87:22

Finansieringen av Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfonds verksamhet

1. Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I denna skrivelse föreslår fullmäktige i riksbanken ändrade regler för
finansieringen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet.

Fullmäktige anser det vara angeläget att fondens finansiering erhåller en
långsiktig lösning varigenom fonden får sådana finansiella resurser att
nuvarande utdelningskapacitet kan behållas utan ytterligare tillskott. Med
hänvisning härtill och för att underlätta fondens planering av sin verksamhet,
särskilt på lång sikt, föreslår fullmäktige att riksbanken förvärvar de
till fonden överlämnade obligationerna för en köpeskilling av 600 milj. kr.,
att riksbanken till fonden överför ytterligare 900 milj. kr. kontant samt att
fonden erhåller möjlighet att själv förvalta fondmedlen och att placera
dessa, helt eller delvis, i andra tillgångar än obligationer, t. ex. aktier eller
fastigheter.

Föreslagna ändringar förutsätter att fondens stadgar ändras vilket kräver
riksdagens beslut. Det bör utredas närmare vilka nya bestämmelser i
fondens stadgar och andra bestämmelser och riktlinjer som bedöms erforderliga.

2. Kort historik

Förslaget om en riksbankens jubileumsfond väcktes av fullmäktige i riksbanken
i skrivelse till riksdagen den 1 mars 1962 angående användandet av
bankovinsten för 1961. Riksbanken skulle 1968 fira sitt 300-årsjubileum.

Med anledning härav förslogs att riksbanken skulle göra en stor donation
”till hugfästande av riksbankens 300-åriga tillvaro och samtidigt till främjande
av ett angeläget nationellt ändamål”. En viss del av riksbankens
obligationsportfölj skulle avskiljas till en särskild fond, vars avkasting
skulle användas till att främja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning.

Fondens medel skulle förvaltas av riksbanken och placeras i samma
slags svenska värdepapper som riksbanken höll i egen portfölj. Om riksbanken
behövde dem för sina marknadsoperationer, skulle den ha rätt att
genom byte eller på annat sätt förvärva värdepapper från fondens portfölj,
s. k. supplementär dispositionsrätt. Fullmäktige föreslog vidare att en särskild
kommitté skulle få i uppdrag att dra upp riktlinjerna för jubileumsfondens
verksamhet.

Bankoutskottet beslöt avsätta 250 milj. kr. till den föreslagna fonden och
gav i uppdrag åt en särskild kommitté att utreda och framlägga förslag till 1

Förs.

1986/87: 22

I Riksdagen 1986187. 2 sami. Nr 22

närmare bestämmelser rörande riksbankens jubileumsfond (BalJ 1962:13). Förs. 1986/87:22
I april 1964 lade kommittén fram sina förslag till stadgar och övriga riktlinjer
för fondens verksamhet. Såväl komittén som utskottet (BaU
1964:44) följde i finansieringsfrågan i allt väsentligt fullmäktiges förslag.

Fonden kom emellertid att börja sin verksamhet redan 1965, tre år före
riksbankens jubileum.

3. Finansieringen av fondens verksamhet

Jubileumsfonden startade således sin verksamhet hösten 1965. En fond för
finansieringen skapades genom att riksdagen, såsom tidigare nämnts, beslöt
överföra obligationer till ett bokfört värde om 250 milj. kr. från
riksbanken till jubileumsfonden. Obligationerna skulle förvaltas av riksbanken.
Avkastningen på obligationerna tillfördes fonden och utgjorde den
ekonomiska ramen för fondens verksamhet.

Avkastningen på fondens medel har i princip fullt ut tagits i anspråk för
utdelning. För att upprätthålla fondens realvärde krävs emellertid att den
del av avkastningen som motsvarar den genomsnittliga ökningen av prisnivån
— och därmed kan ses som en ersättning för inflationens urholkande
effekt på fondens medel — fonderas.

Någon fondering har emellertid ej skett, vilket medfört en successiv
urholkning av fondens realvärde. Under 1960-talet då den genomsnittliga
inflationstakten fortfarande var ganska låg — runt 4 % — gick denna
process relativt långsamt. Den snabba pris- och kostnadsutvecklingen
under 1970-talet accentuerade emellertid problemen, och vid två tillfällen
- 1974 på förslag från riksbanksfullmäktige och 1978 efter motion i riksdagen
— beslutade riksdagen att från riksbankens vinstmedel tillskjuta medel
till fonden. Vid båda tillfällena gällde det obligationer till ett bokfört värde
av 100 milj. kr. Dessa tillskott har naturligtvis bidragit till att stärka
finansieringsbasen för fonden.

Förändringen fr. o. m. 1981 som innebar att ett visst års inkomster direkt
kunde tas i anspråk för det årets utgifter, och inte såsom tidigare först
nästkommande år, innebar samtidigt att ett års nettointäkter kunde fonderas.
Detta har naturligtvis ytterligare underlättat finansieringen under de
senaste åren.

Dessutom har avkastningen på fondens obligationsportfölj ökat väsentligt,
i takt med att gamla lågförräntande obligationer förfallit till inlösen och
ersatts med nyemitterade obligationer till betydligt högre nominell ränta.

Sett över hela verksamhetsperioden 1965 — 1986 har emellertid, såsom
framgår av tabell, beviljade forskningsmedel ökat betydligt långsammare
än den allmänna pris- och kostnadsnivån. Till detta har naturligtvis bidragit
det faktum att fondens medel varit bundna i obligationer och att någon
aktiv finansförvaltning i syfte att höja avkastningen därmed inte varit
möjlig.

Det bör dock noteras att forskningsanslagen under 1980-talet inte alls
urholkats på samma sätt som tidigare. För perioden 1980-1986 har således
forskningsanslagen ökat i ungefär samma takt som pris- och lönekostnads utvecklingen.

2

Tabell Av Tondén beviljade forskningsmedel i relation till pris- och
kostnadsutvecklingen

Förs. 1986/87:22

Basår 1965 = 100	Procentuell ökningstakt
1965	1980 1986	1965-1980 1980-1986

Beviljade forsknings-medel	100	220	351	120	59
Konsumentprisindex	100	300	482	200	60
Lönekostnadsindex	100	450	715	350	60

Fonden utgör, även om dess betydelse relativt sett minskat något, ett
viktigt komplement till de statliga forskningsråden som arbetar inom samma
forskningsområde. Riksdagen har också vid ett flertal tillfällen framhållit
det som angeläget att fondens möjligheter att stödja forskningen ej
minskar.

Vid rådande nivå för forskningsanslagen kommer urholkningen av fondens
reala värde att fortsätta och frågan om nya tillskott från riksbankens
vinstmedel med jämna mellanrum att aktualiseras. Forskningsmedlens
reala värde kan visserligen under en övergångsperiod, vars längd beror på
kostnads- och ränteutvecklingen, upprätthållas genom att även en del av
fondmedlen tas i anspråk. Detta är emellertid en kortsiktig lösning som
enbart skjuter på problemet.

Den kortsiktighet och ryckighet som dagens finansieringssystem skapar
ger anledning att föreslå en mer långsiktig lösning av fondens finansiering.

Vid en omläggning av systemet för fondens finansiering bör också ansvaret
för all verksamhet som berör fonden samlas hos styrelsen. Ansvaret
för fondkapitalets förvaltning och besluten om forskningsanslagen bör
ligga i samma instans. Därigenom skapas bättre förutsättningar för att rätt
avvägning görs mellan fonderingen av avkastningen i syfte att bevara
grundkapitalets reala värde och utdelningen av forskningsmedel.

4. Finansieringsfrågans tidigare behandling

På förslag av fullmäktige i riksbanken i samband med dispositionen av
riksbankens vinstmedel för 1973 beslöts att 100 milj. kr. skulle överföras
till fonden genom överlämnande av obligationer till ett bokfört värde av
detta belopp (FiU 1974: 15). Frågan om ytterligare tillskott av medel till
fonden upptogs nästa gång till behandling av riksbanksfullmäktige i samband
med förslaget till disposition av riksbankens vinst 1977. Härvid
anmäldes att fullmäktige avsåg utvärdera erfarenheterna av fondens dittillsvarande
verksamhet och därefter återkomma till frågan. Efter väckta
motioner i ämnet beslöts emellertid på hemställan av utskottet att ytterligare
100 milj. kr. skulle tillföras fonden genom överlämnande av obligationer
från riksbanken till ett bokfört värde av detta belopp. Utskottet anförde
bl. a. att, eftersom det kunde ta viss tid innan resultatet av dessa och vissa
andra bedömningar förelåg, åtgärder borde vidtas redan nu som säkerställde
fondens utdelningskapacitet (FiU 1977/78:27),

Frågan om ytterligare tillskott upptogs härefter till behandling i samband
med dispositionen av riksbankens vinst för 1979. Utskottet avstyrkte ett i 3

en motion väckt yrkande om avsättning med ytterligare 100 milj. kr. Förs. 1986/87:22

Härvid erinrades om fullmäktiges tidigare anmälda avsikt att låta göra en

utvärdering av erfarenheterna av fondens verksamhet. Vidare antecknades

att också inom fonden pågick en uppföljning av verksamheten på olika

vägar. Slutligen erinrades om ett utskottets tidigare uttalande (FiU 1977/

78:27) att mer principiella frågor rörande fondens ställning, finansiering
och verksamhet borde tas upp när resultaten av utvärderingen förelåg (FiU
1979/80:31).

Fullmäktige har låtit verkställa en utredning avseende finansieringen av
fondens verksamhet som färdigställts 1981. Utredningsförslagen ansågs
emellertid inte böra föras vidare utan ytterligare överväganden. Tillfälligt
har också fondens finansieringsproblem, såsom tidigare nämnts, varit
mindre akuta genom att vissa lågförräntade obligationer ersatts av obligationer
med högre förräntning samtidigt som en bokföringsmässig praxisändring
inom fonden genomförts varigenom en reserv av ett års avkastning
tillskapats.

Nu anser emellertid fullmäktige att frågan om fondens framtida finansiering,
särskilt på längre sikt, har kommit in i ett sådant läge att den inte
längre bör anstå. Fullmäktige vill därför ta upp frågan och lägga fram
förslag för riksdagen.

5. Överväganden och förslag

Ett grundläggande krav vid finansiering av forskningsverksamhet är att
den ekonomiska basen för verksamheten är stabil. Detta krav förstärks om
finaniseringen, såsom är fallet för jubileumsfonden, främst skall avse stora
och långsiktiga forskningsprojekt.

Den finaniseringsform som valdes vid tillkomsten av fonden motsvarade,
utifrån då rådande förhållanden avseende inflation och räntepolitik,
sådana krav. Inflationen var relativt låg och räntenivån ganska stabil. Det
faktum att någon fondering av avkastningen inte skett har dock inneburit
att fondens realvärde successivt urholkats.

Den ökande inflationen sedan början av 1970-talet har accentuerat finansieringsproblemen
och vid ett par tillfällen har fonden därför tillförts ytterligare
obligationer från riksbankens obligationsportfölj. Samtidigt har den
ökade ränterörligheten bidragit till att försvåra en långsiktig utdelningspolitik.
Vid överväganden av den framtida finansieringen av fondens verksamhet
finns det mot denna bakgrund anledning att söka finna en form som
skapar en mer långsiktigt stabil finansieringsbas.

Grundproblemet har varit att någon fondering av avkastningen på fondens
medel ej ägt rum, vilket medfört en successiv urholkning av fondens
realvärde. Fullmäktige anser mot denna bakgrund att fonden bör tillföras
ett större engångsbelopp, som gör det möjligt att långsiktigt upprätthålla
fondens utdelningskapacitet. Obligationsportföljen har i dag ett marknadsvärde
om knappt 600 milj. kr. Fullmäktige gör bedömningen att en fond på
ca 1,5 miljarder kronor krävs för att forskningsanslagen långsiktigt skall
kunna upprätthållas på dagens nivå. Utgångspunkten har varit att fonden
långsiktigt avkastar ca 4% realt räknat. 4

Fullmäktige föreslår därför att 900 milj. kr. tillskjuts fonden av riksban- Förs. 1986/87: 22
ken. Beträffande förvaltningen av fondens medel anser fullmäktige att det
inte längre finns skäl för att förvaltningen skall ligga kvar hos riksbanken.

Riksbanken har inte längre något behov av s. k. supplementär dispositionsrätt
till de till fonden tidigare överlämnade obligationerna. För marknadsoperationer
disponerar riksbanken obligationer i egen portfölj i tillräcklig
omfattning. Medelsförvaltningen bör av fondens styrelse kunna anförtros
utanför fonden stående expertis.

Fonden bör enligt fullmäktiges mening ges möjlighet att placera fondmedlen
eller del därav i andra tillgångar än obligationer, t. ex. aktier och
fastigheter. Detta bör på sikt kunna bidra till en högre förräntning av
fondens medel.

Fullmäktige föreslår att riksbanken förvärvar de till fonden tidigare
överlämnade obligationerna för en köpeskilling av 600 milj. kr. Vidare
föreslås att det här föreslagna tillskottet om 900 milj. kr. sker i form av
kontant överföring.

Ett genomförande av förslagen förutsätter ändringar i fondens stadgar.

Det kräver beslut av riksdagen (14 § fondstadgarna). Fullmäktige föreslår
att riksdagen låter utreda och föreslå nya bestämmelser i fondens stadgar
och övriga bestämmelser och riktlinjer som bedöms erforderliga.

Sammanfattningsvis föreslår fullmäktige i riksbanken
att riksbanken till fonden överför ytterligare 900 milj. kr. i form av kontanta
medel,

att riksbanken förvärvar de till fonden tidigare överlämnade obligationerna
för en köpeskilling av 600 milj. kr.,
att riksbankens förvaltning av fondens medel upphör,
att fonden ges möjlighet att placera fondens medel, helt eller delvis, i
andra tillgångar än obligationer,
att nödvändig fondering av fondens avkastning sker i syfte att bevara
fondkapitalets reala värde, samt
att närmare förslag till nya bestämmelser i fondens stadgar och de övriga
bestämmelser och riktlinjer som bedöms erforderliga utreds.

Stockholm den 19 mars 1987

Pä fullmäktiges vägnar:

Jan Bergqvist

Hanna Ericson

Sveriges Riksbank

Utdrag ur fullmäktiges protokoll den 19 mars 1987

Närvarande: Jan Bergqvist ordförande, Bengt Dennis, Staffan Burenstam
Linder, Karl Boo, Klas Eklund, Ivar Nordberg, Christer Eirefelt

7 § Skrivelse till riksdagen angående finansieringen av Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfonds verksamhet.

Fullmäktige beslöt att avlåta skrivelse till riksdagen angående ändrade
regler för finansieringen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet.

Skrivelsens lydelse framgår av registraturet.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur protokollet:

Ulla Wettermark

Förs. 1986/87:22
Bilaga 1

Noritadta Tryckar!, Stockholm 1967

6