Omarbetning av direktivet om sena betalningar

Fakta-pm om EU-förslag 2008/09:FPM135 : KOM (2009) 126

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM135

Omarbetning av direktivet om sena betalningar

Justitiedepartementet

2009-07-02

Dokumentbeteckning

KOM (2009) 126

Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)

Sammanfattning

Kommissionen har lagt fram ett förslag till omarbetning av 2000 års direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (2000/35/EG, direktivet om sena betalningar). I förslagets motivering nämns att syftet är att förbättra de europeiska företagens likviditet och bidra till en väl fungerande inre marknad genom att undanröja hinder för gränsöverskridande betalningar. Sena betalningar vid handelstransaktioner sägs i motiveringen fortfarande vara ett allmänt problem i EU och särskilt drabba små och medelstora företag.

Förslaget innehåller alltså nya bestämmelser som syftar till att skapa ekonomiska incitament för snabbare betalningar. En starkare rätt till ersättning för indrivningskostnader vid sena betalningar, ska ge borgenären skäl att begära ersättning i högre grad än i dag och avskräcka gäldenären från att dröja med betalningar. Förslaget innebär bl.a. att en borgenär vid en försenad betalning ska ha rätt till en schablonersättning för indrivningskostnader vid sidan av dröjsmålsräntan. Vid försenade betalningar från det allmänna till företag, ska ersättning utgå med ett belopp som motsvarar fem procent av det förfallna beloppet, utöver ersättningen för indrivningskostnader och dröjsmålsränta.

Regeringen är positiv till förslagets syfte. Förslaget måste dock analyseras mer ingående för att klarlägga huruvida det får önskad effekt för små och medelstora företag. Närmare bedömning får ske när remissvaren inkommer.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Direktivet om sena betalningar antogs år 2000. Som förutskickades i detta direktiv har kommissionen följt upp genomförandena i medlemsstaterna och undersökt effekterna av direktivet på betalningstiderna inom EU. Enligt kommissionens undersökningar är betalningstiderna fortsatt långa och de skiljer sig fortfarande väsentligt mellan staterna. Kommissionen har därför tagit fram ett förslag till omarbetning av direktivet om sena betalningar med syftet att förkorta betalningstiderna vid handelstransaktioner, något som anses särskilt viktigt för små och medelstora företag vars soliditet och likviditet kan påverkas i högre grad av sena betalningar. I kommissionens meddelande ”Tänk småskaligt först – en Small Business Act för Europa”, KOM2008 (394) slutlig, anges tio principer för genomförandet av politiken för att främja små och medelstora företag samt för att förbättra den rättsliga och administrativa miljön i EU. Ett antal lagförslag tas upp bland annat ändringen av direktivet om sena betalningar.

1.2Förslagets innehåll

Förslaget syftar alltså till att få företag och det allmänna att betala sina fakturor snabbare.

En rätt till ersättning för indrivningskostnader föreslås. Mellan företag ska en ersättning utgå med minst 40 euro (för fordringar understigande 1 000 euro) och med mest 1 procent av fordringens storlek (för fordringar överstigande 10 000 euro). Är det myndigheter eller liknande offentliga organ som är försenade med betalningar ska en ersättning utgå med fem procent av det till betalning förfallna beloppet. Denna ersättning är inte beroende av att någon faktisk kostnad har uppstått för borgenären och den utgår vid sidan av dröjsmålsränta och ersättning för faktiska kostnader. Myndigheter och andra offentliga organ ska som huvudregel vara skyldiga att betala inom trettio dagar (art. 4 och 5).

Det nuvarande direktivets bestämmelser om att grovt oskäliga avtalsvillkor ska kunna ogiltigförklaras och förbjudas föreslås vara kvar. En bestämmelse föreslås som innebär att vid tillämpning av reglerna om oskäliga avtalsvillkor ska ett villkor om att dröjsmålsränta inte får tas ut alltid anses grovt oskäligt och alltså vara ogiltigt (art. 6).

Vidare innehåller förslaget ändringar som syftar till att förenkla och tydliggöra bestämmelserna i det nuvarande direktivet. Det gäller bestämmelserna om dröjsmålsränta och referensränta, om möjlighet för företagens intresseorganisationer att vidta åtgärder för att förbjuda fortsatt användning av grovt oskäliga avtalsvillkor samt om tidsfrister för indrivning av obestridda fordringar. Undantaget från direktivets tillämpningsområde för räntefordringar som understiger fem euro föreslås tas bort.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Vid sena betalningar utgår dröjsmålsränta enligt räntelagen eller enligt avtal. Har borgenären vidtagit inkassoåtgärder (inkassokrav eller upprättande av avbetalningsplan), kan han eller hon få ersättning för dessa enligt inkassolagen. Har borgenären vidtagit rättsliga åtgärder (ansökt om betalningsföreläggande eller stämning), har han rätt till kostnadsersättning också för detta. Samma regler gäller vid sena betalningar från det allmänna till företag.

Förslagen om en schablonersättning vid sena betalningar mellan företag och mellan företag och det allmänna, utan koppling till att borgenären har vidtagit en åtgärd för att driva in betalningen, saknar motsvarighet i svensk rätt.

Oskäliga avtalsvillkor om betalningar kan ogiltigförklaras med stöd av avtalslagen och förbjudas med stöd av avtalsvillkorslagen mellan näringsidkare. Enligt förslaget ska ett villkor om att dröjsmålsränta inte ska utgå vid försenad betalning alltid anses vara grovt oskäligt och vara ogiltigt. Enligt svensk rätt (36 § avtalslagen) ska dock hänsyn alltid tas till omständigheterna i det särskilda fallet. Ett villkor om att dröjsmålsränta inte ska utgå, behöver alltså inte alltid anses vara oskäligt.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Enligt kommissionen är de budgetära konsekvenserna för institutionerna begränsade till administrativa utgifter.

Kommissionen har gjort en konsekvensanalys, dok nr SEK (2009) 315/2, och en sammanfattning av den, SEK (2009) 316, enligt vilken det framgår att de aktuella förslagen, som gäller lagstiftning, uppfyller kraven på att få önskad effekt, vara kostnadseffektiva och att inte få negativa konsekvenser på andra områden (enhetlighet).

Förslaget kan inte antas få stora budgetära konsekvenser för medlemsstaterna. Eventuella kostnader ska finansieras inom befintliga ramar (också för EU-budgeten). Förslagets syfte, att betalningar ska ske snabbare, är naturligtvis samhällsekonomiskt positivt. Det kan dock finnas en risk att större företag, i högre grad än mindre företag, kan komma att använda sig av rätten till ersättning som förslaget ger borgenärerna än omvänt. Närmare bedömning får ske när remissvaren inkommer. En ny form av ersättningsregler kräver anpassning av företagen och därmed följande kostnader för att bevaka och hantera den nya möjligheten till extra ersättning. En utredning har nyligen utvärderat åtgärder mot sena betalningar (SOU 2007:55, Betalningstider i näringslivet). I sammanfattningen sägs bl.a. följande. Vid en internationell jämförelse är den faktiska betalningstiden vid handelstransaktioner mellan företag och mellan företag och offentlig sektor kortare i Sverige och övriga nordiska länder än i andra europeiska länder. Detta förklaras såväl av kortare avtalade betalningstider som av färre och kortare förseningar. De åtgärder som utredningen bedömde kunna genomföras på nationell nivå avsåg ökade kostnader för den som inte betalar i tid, ökad transparens när det gäller betalningstider i större företag samt informationsinsatser. Utredningens slutsats var dock att det är svårt att bedöma om problemen med långa avtalade betalningstider och sena betalningar är så allvarliga, och utredningens förslag så effektiva, att de kan uppväga de nackdelar som utredningens förslag för med sig utan att mer ingående analysera de negativa konsekvenserna (s. 12-13). Utredningen har inte lett till någon lagstiftningsåtgärd.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen är positiv till förslagets syfte att främja snabbare betalning och bidra till en väl fungerande inre marknad. Regeringen är också positiv till att befintliga bestämmelser förtydligas och förenklas. Det bedöms dock som osäkert om förslaget får önskad effekt för små och medelstora företag. Vid handelstransaktioner bör myndigheter och företag likställas och verka under samma villkor om inte starka skäl talar för en annan lösning.

Regeringen anser att sena betalningar bör stävjas genom proportionella åtgärder. Vid handelstransaktioner mellan företag ska regleringen bygga på avtalsfriheten och balansera parternas intressen.

Den sakligt sett bästa lösningen och ett direktiv som ger tillräcklig rättslig klarhet bör eftersträvas.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaterna har hittills angivit preliminära ståndpunkter. Många har uttalat sig positivt om förslagets syfte. Flera medlemsstater har framfört kritik mot förslagen om schablonersättningar för indrivningskostnader.

2.3Institutionernas ståndpunkter

EU:s institutioner har ännu inte uttalat sig.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget har skickats på remiss. Remisstiden går ut den 15 augusti 2009.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artikel 95 i EG-fördraget. Medbeslutandeförfarande.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen gäller på området. Kommissionen menar att sena betalningar snedvrider konkurrensen inom EU och utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad. I analysen sägs att företag anser att risken för sena betalningar är större vid försäljningar till företag och myndigheter i andra medlemsstater. Vidare sägs att osäkerheten om gäldenärens ställning är större och kostnaderna för att begränsa risken för kreditförlust högre vid gränsöverskridande handel. Förslagets syfte kan inte uppnås på nationell nivå. De åtgärder som föreslås är enligt analysen förenliga med subsidiaritetsprincipen.

I fråga om förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen menar kommissionen att förslaget i tillräcklig grad beaktar principen om avtalsfrihet genom att företagen kan avtal om längre betalningstider. Kostnader som uppstår för företag och det allmänna på grund av att de betalar sent, står i proportion till deras betalningsmoral.

Regeringen har ingen invändning mot bedömningen i fråga om förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget har remitterats. Remisstiden går ut den 15 augusti 2009.

Förslaget behandlas i en rådsarbetsgrupp. Första mötet hölls i maj 2009.

Europaparlamentet förväntas bli klar med sin första läsning tidigast under hösten 2009.

4.2Fackuttryck / termer