Kommissionens rapport om tillämpningen av förordningen om ömsesidigt erkännande på varuområdet

Fakta-pm om EU-förslag 2011/12:FPM164 : KOM (2012) 292 slutlig

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2011/12:FPM164

Kommissionens rapport om tillämpningen av förordningen om ömsesidigt erkännande på varuområdet

Utrikesdepartementet

2012-07-19

Dokumentbeteckning

KOM (2012) 292 slutlig

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Första rapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG, nedan kallad "förordning (EG) nr 764/2008" eller "förordningen".

Sammanfattning

I kommissionens rapport om de tre första årens tillämpning av förordningen (EG) nr 764/2008, dras slutsatsen att rättsakten fungerar i stort sett tillfredsställande såtillvida att några ändringar av förordningen för närvarande inte är nödvändiga. Kommissionen föreslår däremot en nära och regelbunden övervakning av tillämpningen genom den rådgivande kommittén för ömsesidigt erkännande vad gäller vissa kategorier varor och andra horisontella frågeställningar.

Regeringen välkomnar rapporten och ambitionen att följa utvecklingen på området, även om rapporterade ingripanden/beslut under förordningen tycks ha gällt i huvudsak ett område. Att frågan om ytterligare insatser inte behandlas förrän vid nästa rapporteringstillfälle om fem år kan emellertid accepteras, då de nationella förvaltningarna bör ges ytterligare möjligheter att förstå och tillämpa rättsakten korrekt. Regeringen anser att det, inte minst i ljuset av kommissionens meddelande om stärkt styrning av inre marknadens regelverk (KOM (2012) 259) torde finnas förutsättningar att också förbättra tillämpningen av den aktuella förordningen.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

En grundprincip på EU:s inre marknad är att en vara som lagligen släppts på marknaden i en medlemsstat inte kan hindras tillträde till en marknad i en annan medlemsstat. Det är endast under väldigt strikta omständigheter som varan ska kunna stoppas eller krav ställas på att den ska ändras. Trots att denna grundprincip stadgas i fördraget (artiklarna 34 och 36 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och trots specifikt regelverk till ledning för nationella myndigheters ingripande mot varor, har problem kvarstått.

Som en del av det s.k. varupaketet (innefattande även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG), började förordningen (EG) nr 764/2008 att gälla den 13 maj 2009. Tanken är att en direkt tillämplig förordning ska kunna bidra till en bättre tillämpning av ovan nämnda grundprincip. Syftet med rättsakten är att underlätta fri rörlighet genom att motverka att handelshinder uppstår till följd av behöriga myndigheters beslut att utifrån nationella regler hindra eller ställa ytterligare krav på produkterna för att de ska tillåtas på marknaden. Genom förordningen etablerades ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att bistå företag och myndigheter med information om regelverken för varor i respektive land. De administrativa beslut som fattas enligt förordningen ska meddelas kommissionen.

Enligt förordningens artikel 12.3 ska kommissionen regelbundet se över tillämpningen av förordningen. Första rapporten har nu utarbetats mot bakgrund av sammanträden i rådgivande kommittén för ömsesidigt erkännande, medlemsstaternas årliga rapporter och synpunkter från nationella kontaktpunkter, berörda parter, klagomål och parlamentsfrågor.

Hur rättsakten fungerar har betydelse för den inre marknadens funktion, för EUs konkurrenskraft och tillväxt.

1.2Förslagets innehåll

Kommissionen gör i rapporten bedömningen att förordningen i stort sett fungerar tillfredsställande, i synnerhet när det gäller förbättrade möjligheter till dialog mellan näringsidkare och myndigheter samt ökad tillgång till information. Slutsatsen är att det i detta skede inte behövs några förändringar av förordningen. I rapporten nämns att vissa produktkategorier är behäftade med fler problem än andra, men det framgår inte hur stort problemet är över lag. Byggprodukter, kosttillskott, livsmedel, reservdelar till bilar, gödselmedel, elektriska produkter, källvatten och artiklar av ädelmetall är de produktkategorier som tas upp.

Med anledning av förordningens bestämmelser om att administrativa beslut ska anmälas har anmälningar inkommit från sju medlemsstater. Av dessa har 90 % gällt ädelmetaller, men också livsmedelstillsatser/läkemedel, energidrycker och elektrisk utrustning har omfattats. Från maj 2009 till december 2011 gjordes 1 524 anmälningar, varav 1 378 gällde ädelmetaller och kom från samma medlemsstat. Kommissionen anser att detta tyder på att medlemsstaterna inte anmäler alla beslut som egentligen borde anmälas och lyfter som en förklaring fram svårigheter med rapportering av beslut hos lokala organ samt oklarheter i gränsdragningen mot produktsäkerhetsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2011 om allmän produktsäkerhet).

Vidare redogör kommissionen för vad medlemsstaterna rapporterat i sina årliga rapporter. I redogörelsen framkommer problem med att visa att en produkt lagligen saluförts i en annan medlemsstat, att fastställa vilka nationella rättsregler som gäller, förhållandet mellan förordningen och förhandsgodkännanden samt mellan förordningen och system för provning/certifiering.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Anpassning till rättsakten har skett genom förordningen (2009:52) om kontaktpunkt och informationsförfaranden angående tillämpning av ömsesidigt erkännande av tekniska regler för produkter.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Inga budgetära konsekvenser förutses då rapporten inte innehåller några förslag av kostnadsdrivande karaktär.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen välkomnar rapporten och ambitionen att granska tillämpningen av förordningen (EG) nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande på varuområdet. En regelbunden uppföljning utgör en förutsättning för att kunna hantera de tillkortakommanden som finns på området.

Rapporten redogör inte för hur olika medlemsländer tolkat och tillämpat förordningen, vilket enligt regeringen hade varit av intresse. Med tanke på att endast sju länder rapporterat ingripanden (Sverige har rapporterat ett) och att de allra flesta besluten gällt ett enda område (ädelmetaller) och främst härstammar från en och samma medlemsstat får kommissionens slutsats att rättsakten i stort sett fungerar tillfredsställande betecknas som något förvånande.

Regeringen accepterar emellertid att kommissionen avvaktar till nästa rapporteringstillfälle om fem år med att behandla frågan om behovet av ytterligare insatser. Detta mot bakgrund av att de nationella förvaltningarna bör ges ytterligare möjligheter att tillämpa rättsakten korrekt. Regeringen anser att det, inte minst i ljuset av kommissionens meddelande om stärkt styrning av inre marknadens regelverk (KOM (2012) 259) torde finnas förutsättningar att också förbättra tillämpningen av den aktuella förordningen.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Ännu ej kända.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Ännu ej kända.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Rapporten har inte skickats ut på remiss.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Enligt artikel 12.3 i förordningen (EG) nr 764/2008 ska kommissionen senast den 13 maj 2012 och därefter vart femte år göra en översyn av tillämpningen av rättsakten och lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet därom.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Denna del av faktapromemorian är inte tillämplig då kommissionens meddelande inte är ett utkast till en lagstiftningsakt.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Rapporten väntas behandlas vid nästa möte i den stående kommittén som har inrättats under rättsakten.

4.2Fackuttryck/termer