Fredagen den 21 januari 2011

EU-nämndens uppteckningar 2010/11:19

1 §  Jordbruk och fiske

Statssekreterare Magnus Kindbom

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske den 13–14 december 2010

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske den 24 januari 2011

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat.

Vi ska börja med en närvarofråga. Är vi överens om att praktikanten Elvira Frickne får närvara i dag? Jag finner så.

Då ber vi att få hälsa statssekreterare Magnus Kindbom välkommen som ersättare för landsbygdsministern, som försöker sälja svenska jordbruksprodukter och livsmedel i Frankrike. Det kräver nog en personlig närvaro om det ska vara framgångsrikt i någon större skala, tror jag.

Det är en ganska enkel och kort dagordning i dag. Den första punkten är frågan om det finns en återrapport från mötet den 13–14 december. Vill statssekreteraren säga något om det? Finns det frågor från nämndens sida?

Anf.  2  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Jag har ingen återrapport förberedd här, men jag kan gärna svara på frågor om det finns några särskilda sådana.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Finns det några frågor? Om så inte är fallet, kan vi lägga återrapporten till handlingarna? Jag finner att svaret är ja.

Vi har inga A-punkter, utan vi går vidare. Punkten 6 är struken, och några frågor har tillkommit. Det får vi ta allteftersom.

Vi börjar med punkt 4, Ordförandeskapets arbetsprogram. Det är en informationspunkt, och miljö- och jordbruksutskottet behandlade denna fråga den 20 januari. Vill Jonas Sjöstedt säga något innan statssekreteraren får ordet? Nej.

Anf.  4  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Det ungerska ordförandeskapet kommer på mötet att presentera sitt ordförandeskapsprogram. För det ungerska ordförandeskapet är arbete och ett starkare Europa viktigt, och det sista omfattar bland annat den framtida jordbrukspolitiken.

På jordbrukssidan är alltså den framtida gemensamma jordbrukspolitiken prioriterad, och under den första halvan av ordförandeskapet planeras diskussion om kommissionens meddelande i frågan. Målet för ordförandeskapet är slutsatser som kan accepteras av samtliga medlemsstater.

När det gäller mjölk planerar ordförandeskapet att ta upp bland annat kommissionens förslag på kontraktsförhållanden i mjölksektorn. Även kloning av djur och nya livsmedel finns på ordförandeskapets lista över frågor man planerar att ta upp. Listan omfattar även en anpassning till det nya fördraget om kvalitetspaketet. Honungsbin, djursjukdomen blåtunga och skydd av Europas skogar är andra frågor man har med på listan.

Det ungerska ordförandeskapet kommer slutligen att ta upp reformen av den gemensamma fiskepolitiken. Särskilt ett hållbart fiske och vattenbruk har nämnts.

Anf.  5  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Jag har två frågor, som bägge avser fiskeavtal.

Den första gäller de bilaterala avtal som sluts med framför allt utvecklingsländer. I år har det varit Kap Verde, Guinea-Bissau och Komorerna, och man planerar avtal med Mikronesien, São Tomé och Príncipe och Seychellerna framöver. Det förvånar mig att detta går som A-punkt och att Sverige aldrig har några kritiska ståndpunkter.

Dessa avtal, om man ska uttrycka det lite rakt på, går ut på att vi betalar för att spanjorernas överdimensionerade fiskeflotta ska fiska ut fattiga länders fiskevatten. Jag tycker att Sverige borde ta upp frågan till kritisk granskning och åtminstone behandla dessa länder från fall till fall. Man kan nämligen med rätta ifrågasätta kapaciteten för länder som Guinea-Bissau och Komorerna att övervaka att fisket sker på ett ekologiskt hållbart sätt. Det är stater som har problem att fungera som statsbildningar i dag.

Jag undrar alltså om ni har någon diskussion om detta och någon strategi för hur de fiskeavtal som kommer upp ska behandlas.

Den andra frågan gäller fiskeavtalet med Marocko, vilket kommer att bli en viktig och känslig fråga under våren. Det handlar naturligtvis om att EU i dag fiskar i det ockuperade Västsaharas vatten. Jag undrar vilken strategi regeringen har för att få med sig fler länder i EU:s ministerråd på en linje där Västsaharas fiskevatten undantas från fiskeavtalet om man sluter ett nytt sådant med Marocko. Vilka kontakter tar man? Hur har man tänkt sig konstruktionen på avtalet? Ska man göra en geografisk uppdelning, eller ska man ha en bättre kontroll? Vilken är strategin?

Anf.  6  LARS HJÄLMERED (M):

Ordförande! Jag antar att statssekreteraren senare kommer att svara i sak på dessa frågor, men vi hade en information i miljö- och jordbruksutskottet i går där Jonas Sjöstedts kollega lyfte fram detta med inkomna EU-ärenden.

Vi hade en liten diskussion där vi konstaterade att den referensgrupp landsbygdsministern har diskuterar dessa frågor framåtsyftande och kanske inte diskuterar de dagsaktuella ärendena. Då blev slutsatsen att man skulle begära en överläggning med regeringen angående ett antal aktuella fiskeavtal och att det kanske kan ske i mitten av februari om allt klaffar med departementet. Det kan vara bra att ha med i diskussionen.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Den överläggning du nämner, är det den som omtalas under punkten om den gemensamma jordbrukspolitiken?

Anf.  8  LARS HJÄLMERED (M):

Om jag minns rätt kommer det att vara en formell överläggning angående den gemensamma jordbrukspolitiken den 17 februari.

Jag minns inte vilka länder det var i diskussionen i går, men det kanske någon av de andra kommer ihåg. Det var egentligen det som var i listan då. Vi sade att man, om det fungerar med departementet, skulle kunna ta en diskussion samtidigt, givet att det ungerska ordförandeskapet har sagt att en del av dessa ärenden ska tas upp under våren. Det framåtsyftande ska ske i referensgruppen.

Anf.  9  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Jag tackar statssekreteraren för informationen. Vi undrar lite grann hur svensk skogsindustri skulle kunna påverkas av det virkesexportavtal som det ungerska ordförandeskapet har för avsikt att förhandla om. Det är den första frågan.

Sedan tänker vi lite grann på hur man funderar kring bina. Vi undrar hur regeringen ser på oron över binas hälsa. Det är väldigt mycket pengar i detta. Det handlar om 16 miljarder dollar i USA och 50 miljoner pund i Storbritannien, och det är uppskattat till 200 miljoner i Sverige. Man har sedan 2006 känt till att det har legat till på detta vis och fått upp ögonen för det. Jag undrar alltså hur man tänker kring detta.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Vi kan väl ta frågan om bina under nästa punkt 4.

Anf.  11  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Vad gäller fiskeavtalen har Sverige en tydlig position i de frågor vi har en diskussion med både kommission, ordförandeskap och andra länder om. Vi har en uppfattning liknande den Jonas Sjöstedt anmäler, och vi har som sagt hela tiden en pågående dialog för att försöka förändra avtalen.

Ramen för hur de utformas beslutades 1992 i den nu gällande gemensamma fiskepolitiken, som nu är öppen för förhandling då det ska fattas ett nytt beslut inom något år. Detta är också ett område där vi aktivt arbetar för att få till en förändring av ramarna för hur dessa avtal ska utformas. Det gäller inte minst Marocko, där det dessutom finns en aspekt vad gäller de mänskliga rättigheterna och hur de hanteras i Marocko.

Detta fäster vi särskild vikt vid i dessa kontakter, och jag kan försäkra ledamöterna om att det pågår ett aktivt arbete i kontakten med andra länder och kommissionen i denna fråga. Jag tror att ni också känner till att den svenska synen inte delas fullt ut av alla andra länder, så det är inte säkert att det finns en framgång i sikte. Det är dock det vi arbetar för.

När det gäller skogsindustrin är jag lite osäker. Det finns ingen förhandling som ordförandeskapet ska ha just nu. Det antogs en timmerförordning i höstas, men den är redan avklarad. Jag är alltså lite oklar beträffande frågan.

Bina återkommer jag gärna till under kommande punkt.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Det är väl en fråga som kan tas upp i miljö- och jordbruksutskottet eller näringsutskottet.

Finns det ytterligare synpunkter eller frågor? Nej. Då tackar jag för informationen.

Vi går vidare till bifrågan under punkt 4. Det är en informationspunkt, och den var också uppe i jordbruksutskottet i går.

Anf.  13  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Kommissionen ska som sagt presentera ett meddelande om honungsbins hälsa. Bakgrunden till meddelandet är att biodlarorganisationerna inom EU har efterlyst ett större fokus på hälsan för bin i EU, särskilt mot bakgrund av den pågående översynen av EU:s djurhälsolagstiftning. I november 2008 antog dessutom Europaparlamentet en resolution om situationen inom biodlingssektorn. I resolutionen uppmanades kommissionen att vidta vissa åtgärder.

Regeringen kan stödja innehållet i det meddelande kommissionen nu har presenterat, och jag kan apropå den tidigare frågan lägga till att det är bekymmersamt och att regeringen ser de problem som finns för bisektorn. Detta har stora konsekvenser inte bara för bina i sig utan för livsmedelsproduktionen i stort. Detta kan alltså tyckas vara en bisak men är det inte, utan det är faktiskt ett allvarligt problem. Vi följer med andra ord också detta arbete noga.

Anf.  14  ÅSA ROMSON (MP):

Med detta meddelande kanske det inte kommer att ske någon revolution i den europeiska bipolitiken, men det kan vara ett första steg i att uppmärksamma frågan.

Min fråga är hur Sverige så att säga föder in och försöker stärka kunskapsbilden – vi har gjort en del forskning kring detta i Sverige – men kanske framför allt vad det är för åtgärder man föreslår ska beaktas, särskilt med tanke på diskussionen om den kommande jordbrukspolitiken. Binas hälsa hänger nämligen starkt ihop med hur man organiserar och utför jordbruket i EU. Det är ganska gränsöverskridande med tanke på de gifter som sprids inom jordbruket och som påverkar bina.

Där är det väl så att Sverige inte ligger i framkant när det gäller att begränsa spridningen av vissa gifter som bina är känsliga för, utan det finns såvitt jag vet insektsgifter vi tillåter som inte andra EU-länder tillåter. Frågan är i så fall om det är någonting departementet jobbar med.

Anf.  15  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Sverige bidrar i olika delar för att försöka öka kunskapen om bins hälsa och betydelse, och min uppfattning är att det finns en bred kunskap om betydelsen av detta också inom EU. Det finns expertgrupper som arbetar med frågan. Vi har också haft egen forskning; regeringen har tidigare ökat den svenska satsningen på bin, och det finns även ett nordiskt samarbete i dessa frågor.

När det gäller växtskyddsmedel och liknande ligger det ansvaret under miljödepartementet i huvudsak, men jag har noterat en debatt under hösten där Sverige faktiskt ligger i framkant och har förbjudit medel som är tillåtna i andra länder. Det kan alltså finnas olika synpunkter på detta, kan jag tro.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Finns det ytterligare synpunkter? Då så inte är fallet tackar vi för informationen.

Vi går vidare till punkt 5, den stora frågan om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020. Där vill jag verkligen understryka att vi – eller jag kanske ska säga ”jag” – inte vill ha en ny överläggning om hela den kommande jordbrukspolitiken. Det är nämligen inlagt en överläggning i miljö- och jordbruksutskottet den 17 februari, och jag hoppas verkligen att det blir en uttömmande överläggning så att vi avlastas lite i denna väldigt stora fråga här i EU-nämnden.

Vad kommer att ske på detta möte? Vi fokuserar på den frågan.

Anf.  17  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Kommissionens meddelande om det framtida CAP har diskuterats i rådet under 2010 och kommer att diskuteras även på det här rådsmötet.

På rådsmötet i december var det en diskussion om den första målsättningen för CAP i kommissionens meddelande, nämligen den om hållbar livsmedelsproduktion. Den här gången ska rådet diskutera kommissionens andra målsättning. Det är en hållbar förvaltning av naturresurserna och en förbättrad klimatanpassning.

Inför rådsmötet har det ungerska ordförandeskapet frågat medlemsstaterna om de kan stödja denna målsättning samt i vilken utsträckning den första och den andra pelaren bäst kan nyttjas för att för det första garantera en hållbar produktion och tillhandahålla kollektiva nyttigheter, för det andra främja en grön tillväxt genom innovation och, för det tredje, om vi kan stödja och vidta åtgärder för att lindra klimatförändringarna för att anpassa oss till dem.

Regeringens svar är att hållbart nyttjande av resurserna bör vara den främsta målsättningen för CAP. CAP ska användas för att ge det som samhället efterfrågar men som marknaden inte kan tillhandahålla i tillräcklig omfattning. Till detta hör de miljötjänster som jordbruket producerar men också att minimera de negativa miljöeffekterna som livsmedelsproduktionen orsakar.

I kommissionens meddelande är det framför allt fyra komponenter i den gemensamma jordbrukspolitiken som ska bidra till en hållbar förvaltning av naturresurserna. Det är tvärvillkoren, en förgröning av direktstöden, ersättning till områden med naturliga handikapp samt miljöinsatser inom den andra pelaren.

Kommissionen skriver i sitt meddelande att tvärvillkoren bör förenklas. Det är någonting som är mycket välkommet. Omfattningen av och komplexiteten i tvärvillkoren upplevs som betungande av både företagare och administration. Vi behöver sträva efter riktade och ändamålsenliga tvärvillkor som är enkla att förstå för brukarna.

I meddelandet om den framtida CAP finns också förslag om förgröning av den första pelaren genom att införa obligatoriska ettåriga miljöersättningar som en del av direktstöden. Vi anser att det är angeläget att få en så stor miljöutväxling som möjligt av satsade resurser inom CAP.

Det finns redan i dag ett system med riktade och effektiva miljöinsatser inom den andra pelaren som fungerar. Att införa nya miljöinsatser inom den första pelaren skulle kunna skapa en otydlighet i politiken och därmed försvåra gränsdragningen mellan de två pelarna. Det skulle också kunna leda till en ökad administrativ börda för brukare såväl som för myndigheter. Därför förespråkar vi i första hand att effektiva miljöinsatser genomförs via den andra pelaren.

Den tredje komponenten i meddelandet är ersättningen till områden med naturliga handikapp. Regeringen anser att det finns skäl att behålla jordbruksverksamhet även i dessa områden, vilket också framhölls av många länder vid det senaste ministerrådsmötet. Då var det dock i syfte att bibehålla livsmedelsproduktionen. Vår åsikt är däremot att syftet snarare är ett hållbart nyttjande av naturresurserna och bibehållandet av en levande landsbygd i alla delar av landet.

Ordförandeskapet ställde en fråga om grön tillväxt. Med detta vill vi mena att det är att bruka de naturresurser som företagaren förfogar över utan att förbruka dem. Att bruka innebär att nyttja de möjligheter som finns för att omsätta naturresurserna till tillväxt och jobb. Enligt min åsikt bör vi använda CAP till att ge förutsättningar för att omsätta sådan kunskap, teknik och metoder som ligger i framkant till både nytt företagande och nya produkter. Jag vill därför gärna använda CAP till att stärka bryggan mellan innovativa idéer och tillämpning.

Slutligen vill vi se att resurserna inom den andra pelaren i större utsträckning ska riktas mot gemensamma miljöutmaningar och att minst 50 procent av de gemensamma resurserna ska riktas mot just miljöinsatser på EU-nivå.

Anf.  18  BENGT-ANDERS JOHANSSON (M):

Herr ordförande! Jag ska respektera herr ordförandens vädjan att vi inte ska dra upp själva CAP:en som sådan. Jag tänkte därför hålla mig till ett lite mer övergripande resonemang.

Vi brukar normalt sett vara väldigt överens när det gäller de här frågorna i Sverige. Jag utgår från att vi kan vara det även i fortsättningen. När man tittar på återrapporten från det senaste jordbruksrådet ser man att Sveriges position i vår inriktning gör att vi har en ganska tuff uppförsbacke gentemot andra länder, om man uttrycker sig milt.

Vi är överens om att vi vill minska CAP:s utrymme över huvud taget inom den gemensamma budgeten. Eftersom budgeten kommer att läggas fast innan CAP:en antas är det utomordentligt viktigt att vi med alla till buds stående medel ser till att vi inom det finansiella rådet minskar budgetutrymmet för CAP:en. Då kan vi med utgångspunkt från den lägre nivån diskutera innehållet i CAP:en sedan.

Jag vill bara skicka med statssekreteraren vikten av samkörning med Finansen.

Anf.  19  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Herr ordförande! Vi håller inte riktigt med regeringen att man bör fasa ut direktstöden i denna snabba takt. Vi har även sagt det tidigare. Det finns uppenbara risker med att man går för fort fram med avvecklingen.

För att vara konkret kan jag nämna att det riskerar att framför allt öka arbetslösheten inom jordbruket. Det förhindrar generationsväxling då jordbrukare inte kan försörja sig på sina jordbruk. Vi tror att de bästa att lära ut i jordbruket är föräldragenerationen. Här kan det finnas risker att man går för fort fram och att det kan bli problem. Det riskerar konjunkturkänsliga priser. Summan av detta blir till slut att det finns en risk att EU inte blir självförsörjande på lång sikt. Där ser vi faran med den alltför snabba avvecklingen.

Här vill jag anmäla avvikande mening och ge mitt stöd till kommissionen i stället.

Anf.  20  ÅSA ROMSON (MP):

Jag ska göra ett annat medskick. Det handlar om klimatanpassningen. Som har sagts har vi tidigare i Sverige varit ganska överens över partigränserna när det gäller ramarna och inriktningen på EU:s jordbrukspolitik där mycket behöver förändras. Det är väl inte riktigt problemet att det går för fort fram där.

Den diskussion som är viktig och intressant att föra gäller stöd inför kommande utmaningar som jordbruket står inför. Där kan man gemensamt ha en bra diskussion. Jag noterar att det senare kommer upp en informationspunkt om en möjligen intressant rapport från britterna där man höjer blicken lite och tittar på livsmedelsförsörjning ur ett lite mer gemensamt perspektiv.

I det kommer också klimatpolitiken in. Där förstod jag att ordförandeskapet hade ambitionen att ta in sårbarheten och anpassningen. Jag tror att man i den diskussionen i dag reellt måste ta in diskussionen att EU:s livsmedelsproduktion är så beroende av fossila bränslen.

Det är klart att mycket av det stöd och den inriktning som Sverige driver beträffande jordbrukspolitiken stöder en omläggning. Men krismedvetenheten om vad ett betydligt högre oljepris betyder för livsmedelsproduktionen tror jag inte riktigt finns. Den finns inte riktigt i Sverige, och den finns definitivt inte i EU med den jordbrukspolitik man har. Det är något för regeringen att ta med sig.

Anf.  21  JONAS SJÖSTEDT (V):

Jag vill börja med att hålla med Moderaterna. Det är viktigt vad gäller budgetfrågan att hålla nere CAP:s andel av budgeten.

Jag har förut sagt att vi har motsatt uppfattning mot Sverigedemokraterna. Vi tycker att det är viktigt att fasa ut direktstöden och egentligen hela systemet med interventionspriser. Exportsubventioner är det värsta av allt i det här systemet.

De frågor jag har gäller först prisbilden på världsmarknaden. Priserna stiger kraftigt på många av de stora jordbruksvarorna. Det måste rimligen påverka förutsättningarna för diskussionen. På vilket sätt påverkar det debatten om den långsiktiga utformningen av CAP? Det ger helt nya möjligheter att kanske avskaffa en del stöd.

Det andra gäller hur diskussionen går om aktiva jordbrukare. Det handlar om att begränsa stödet till dem som faktiskt är jordbrukare och kanske ta bort större företag, koncerner och sådant.

En ytterligare fråga är om Sverige på något sätt driver linjen att få en större tyngd vid att skydda småjordbruken i förhållande till de riktigt stora företagen i reformeringen. I dag går mest pengar till dem som har de största arealerna och de största jordbruken.

Anf.  22  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Jag tar till mig medskicken även om jag inte delar något av dem, eller kanske ett av dem. Det var främst några frågor från Jonas Sjöstedt att kommentera.

Vad gäller prisökningen på livsmedelsvaror är det helt korrekt att det har varit en kraftig uppgång. Rimligen borde det underlätta diskussionen och att kunna hitta lösningar.

Det finns en annan sida av det. Det är också väldigt stora prissvängningar. För två tre år sedan hade vi väldigt höga livsmedelspriser. Därefter har de sjunkit kraftigt för att nu gå upp igen. Vissa förutser en risk för att de går ned kraftigt igen. Några använder det som argument för att det behövs ett skydd för kraftiga svängningar. Det finns alltså två sidor av den prisuppgång som sker. Men rimligen, och det är vad vi arbetar för, ska det kunna bidra till att förenkla diskussionen ur vårt perspektiv för att nå fram till en förändrad gemensam jordbrukspolitik.

När det gäller de aktiva jordbrukarna är också det en viktig diskussion som vi noga följer. Vi välkomnar om man kan hitta ett sådant instrument. Det finns även här vissa problem. Det handlar om att inte riskera att få en återkoppling av stöden så att man får något slags produktionsstöd igen. Det är någonting som vi inte vill se och som kan ligga nära till hands om man är aktiv brukare.

Det kan också handla om problem vad gäller att återigen skapa krångliga system som vi vill undvika. Vi stöder arbetet med att försöka hitta mekanismer för att stöden ska riktas till dem som är aktiva jordbrukare och på det sättet kunna begränsa omfattningen av stöden.

I den delen finns också kopplat en diskussion till de mindre jordbruken kontra de stora. Det hänger ihop och är en diskussion som är viktig. Där är vi från svensk sida aktiva och med för att försöka hitta en lösning.

Anf.  23  PYRY NIEMI (S):

Ordförande! Jag har två rent principiella frågeställningar. Den ena är att ni på s. 5 skriver att regeringen beklagar att kommissionens meddelande inte är mer ambitiöst vad gäller fortsatta reformer för en ökad marknadsorientering. Sedan kan man läsa vidare att regeringen också anser att det är nödvändigt med en viss styrning av medel inom landsbygdsprogrammet i synnerhet till miljöinsatser.

Detta är två saker som i praktiken tar udden av varandra. Man koncentrerar sig på marknadsorientering och sedan vill man ha mer utökad miljöstyrning. Jag kan inte riktigt se kopplingen där. Miljö och marknad är inte alltid förenliga. Vi känner alla till att om man jobbar hårt för att få ett ekologiskt jordbruk kanske det också under en viss period krävs stöd för att komma dit. Det är det första.

Det andra handlar om självförsörjningsgraden i Sverige som har sjunkit ganska mycket under de senaste åren när det gäller livsmedelsprodukter. Vi vet att vi har ett tufft läge i Sverige. Det känner statssekreteraren mycket väl till. Det är en livsmedelskris ute i världen, och vi ser ökade livsmedelspriser.

Det i sig talar egentligen direkt emot en ökad marknadsorientering i dagsläget. Jag håller med om att vi ska fasa ut direktstöden, och jag håller definitivt med om att vi ska fasa ut marknadsstöden. Men verkligheten är lite mer komplex. Det gäller speciellt på EU-nivå och också globalt. Situationen ser inte sådan ut.

Vi står nu ganska ensamma när det gäller den svenska förhandlingspositionen om att alltid, hela tiden, hävda en kraftigt ökad marknadsorientering. De signalerna fick vi ganska tydligt Bryssel.

Jag säger detta till statssekreteraren inför de fortsatta diskussionerna. Vi ska ha bra diskussioner också i miljö- och jordbruksutskottet. Men ett medskick är att om vi står ensamma kvar kanske vi bara får stå och knacka på dörren och ta det som blir över.

Då är det bättre att ha en lite smartare förhandlingsstrategi i ett läge där världen i stora delar har en ganska stor livsmedelskris och ökade livsmedelspriser.

Anf.  24  FREDRICK FEDERLEY (C):

Herr ordförande! Jag hade en fråga i samma riktning som Pyry Niemis fråga, men lite annorlunda. Den höge statssekreteraren får inte tro att jag är förmäten nog att försöka kliva över hans domäner. Men huvudinriktningen måste vara att vi försöker få CAP:s andel av budgeten att minska i omfattning så långt det går.

Sedan handlar det också om att försöka vara klok i fråga om hur vi använder de resurser som faktiskt kommer att finnas framöver. Precis som Pyry Niemi sade kommer det att vara fortsatt betydande delar. Där kan det handla om att inse att om vi har en så här stor mängd pengar att använda inom den gemensamma jordbrukspolitiken vad gäller stöd och så vidare är det klokare, enligt min tolkning – och jag tror att den delas av statssekreteraren – att försöka använda dem till olika typer av miljöomställningar, till energiproduktion, och försöka styra det i en mer grön riktning av det europeiska jordbruket. Precis som Åsa Romson sade finns det otroligt mycket att göra här. Jag tror inte att man överallt i hela Europa är riktigt medveten om de stora utmaningar man står inför framöver som kommer att leda till kostnadsökningar på det vi producerar och så vidare.

Jag tycker också att det är bra att vi i nämnden får en mer begåvad diskussion om CAP som inte bara handlar om för eller emot utan om vad vi faktiskt ska göra med det hela. CAP är inte bara de direktstöd som vi alla vill ta bort, utan det är också att gemensamt ha en politik som ser till att vi har en säker och sund mathållning, att vi har en djurhållning som är acceptabel och en lång rad andra saker.

Jag skulle bara vilja fråga statssekreteraren vad han tror att det finns för möjligheter att försöka styra, av det vi sedan kommer fram till, som förhoppningsvis är mycket mindre, av jordbrukspolitikens ekonomiska omfattning. Vad tror du att det finns för möjligheter att nå framgång hos de andra, att växla till en mer effektiv grön användning av pengarna i stället för att till exempel, som Jonas Sjöstedt sade, lägga pengarna i träda hos icke aktiva jordbrukare?

Anf.  25  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Ordförande! Om jag börjar med Pyry Niemis synpunkter kan jag hålla med föregående talare. Vad gäller marknadsorienteringen, miljöomställningen och det som du tog upp är det självklart komplexa frågor. Men jag anser inte att de nödvändigtvis måste stå emot varandra, och då kopplat till livsmedelspriserna, som går upp och ned, de stora förändringar som sker. Det kan också vara så att den begränsning som i dag finns på marknaden bidrar till att det blir en osund handel, att den inte är så effektiv som den skulle kunna vara. En ökad marknadsorientering skulle kunna bidra till att man får fler aktörer på marknaden och därmed också en bättre prissättning över tiden.

Detsamma gäller kopplingen till miljöstyrning av stöden. Jag ser inte att de hänger ihop, utan vi vill minska marknadsstöden. Jordbrukspolitiken ska ju vara inriktad på det som marknaden inte kan tillhandahålla, som jag nämnde. Det är den vägen som vi vill gå. När det gäller de nyttigheter som marknaden inte kan tillhandahålla finns det ett utrymme för att den gemensamma jordbrukspolitiken skulle kunna gå in och ge stöd. Det är den inriktningen som vi ser framför oss och arbetar för.

Grunden för detta är, som har framkommit här – en uppfattning som jag delar – att ramen för omfattningen på den gemensamma jordbrukspolitiken ska minska. Regeringen arbetar för att det ska tas i den ordningen inom EU, att finansministrar med de beslut de fattar ska kunna göra det först för att därefter kunna besluta om innehållet i de ramar som vi får.

För att avslutningsvis komma till Fredrick Federley fråga om att nå framgång konstaterar vi i alla fall att kommissionen i sitt meddelande nämner att den första pelaren bör bli grönare. Vi önskar att det ska kunna hanteras i den andra pelaren. Det pratas om de här frågorna, vilket gör att det kan finnas ett utrymme att nå framgång. Men det finns, som har redogjorts för tidigare här och som alla är medvetna om, olika uppfattningar om det här i EU. Inte alla – tvärtom – har den uppfattning som vi från Sverige stöder. Det är ett ständigt arbete som pågår att försöka påverka andra länder i den riktning som vi anser vara den riktiga.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar med att det här naturligtvis är ett kapitel i en lång följetong om den nya jordbrukspolitiken.

Det finns en avvikande mening från Sverigedemokraterna, som inte vill fasa ut direktstöden i den takt som regeringen har indikerat och som också, om jag förstod det rätt, anser att Europeiska unionen ska vara självförsörjande inom livsmedelsområdet. Är det riktigt uppfattat?

Anf.  27  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Ja, det räcker väl att säga att vi inte vill fasa ut direktstöden i den här takten utifrån de risker som vi ser med ökande arbetslöshet bland annat.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Okej. Det finns ändock ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 6, som är struken.

Sedan är det punkt 7, Övriga frågor. Det är ett antal informationspunkter. Vill statssekreteraren säga någonting om de frågorna, 7 a, b, c, d eller e?

Anf.  29  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM:

Om det finns några särskilda frågor eller synpunkter på någon av dem svarar jag gärna.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Då det inte finns några frågor tackar vi för den icke utförda informationen under punkt 7 och för beredvilligheten att svara på frågor.

Därmed är vi klara med statssekreteraren och hans medarbetare, och vi tackar för deras närvaro.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk och fiske1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN1

Anf.  2  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN1

Anf.  4  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM1

Anf.  5  JONAS SJÖSTEDT (V)2

Anf.  6  LARS HJÄLMERED (M)2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN3

Anf.  8  LARS HJÄLMERED (M)3

Anf.  9  MARGARETA SANDSTEDT (SD)3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN3

Anf.  11  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN4

Anf.  13  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM4

Anf.  14  ÅSA ROMSON (MP)4

Anf.  15  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN5

Anf.  17  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM5

Anf.  18  BENGT-ANDERS JOHANSSON (M)6

Anf.  19  MARGARETA SANDSTEDT (SD)7

Anf.  20  ÅSA ROMSON (MP)7

Anf.  21  JONAS SJÖSTEDT (V)7

Anf.  22  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM8

Anf.  23  PYRY NIEMI (S)8

Anf.  24  FREDRICK FEDERLEY (C)9

Anf.  25  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM10

Anf.  26  ORDFÖRANDEN10

Anf.  27  MARGARETA SANDSTEDT (SD)10

Anf.  28  ORDFÖRANDEN11

Anf.  29  Statssekreterare MAGNUS KINDBOM11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN11