Fredagen den 14 april 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:23

1 §  Jordbruk
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från ministerrådsmöte den 20 och 21 mars 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 april 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då ber vi att få hälsa jordbruksminister Margareta Winberg och hennes medarbetare välkomna hit. Det dröjsmål ni utsattes för beror på att vi har haft en egen diskussion som berör regeringen och Jordbruksdepartementet. Vi återkommer till den senare på din föredragningspunkt.

Vi lämnar över ordet direkt till dig dels för en muntlig återrapport från förra ministerrådsmötet, dels för det som ska komma nästa vecka. Vi börjar med återrapporten. Varsågod.

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket. Jag ska säga något kort om några punkter som kan vara av intresse.

En av de svenska punkterna som vi tog upp under övriga frågor handlade om vårt förhållande till Norge när det gäller de s.k. protokoll-3-förhandlingarna. Det gick jag igenom förra gången med er.

Resultatet blev att alla medlemsländer vid bordet uttalade sitt stöd för vår linje att inte acceptera kommissionens förslag till överenskommelse med Norge om genomförande av EES-avtalets protokoll 3. Det handlar om utökad handel av vissa vidareförädlade jordbruksprodukter där vi anser att det inte följer EES-avtalets principer om borttagande av industriskydd för dessa produkter.

Det blev en mycket klar signal till kommissionen att den måste gå tillbaka till förhandlingsbordet. Vi följer nu upp detta med en rad kontakter med kommissionen för att konkretisera ett förhandlingsupplägg.

En annan fråga som vi har diskuterat mycket är skolmjölken och det stöd som kommissionen först ville ta bort och sedan skära ned. Det visade sig att en majoritet av medlemsländerna motsatte sig kommissionens förslag. Det tyckte Sverige var bra, eftersom vi har varit pådrivande här. Förslaget kommer att diskuteras vidare. Vi får se vad vi kommer fram till för lösning.

Vitboken om säkra livsmedel diskuterades utifrån de tre frågeställningar som jag redogjorde för här. Medlemsländerna stödde moderniseringen och de gemensamma riktlinjerna för tillsyn och kontroll, nätverksarbete, samarbete, osv. Vi betonade också alla vikten av öppenhet, särskilt beträffande publicering av rapporter. Finland upprepade då Helsingfors kandidatur som lokaliseringsort för det nya organet. Det fick återigen Sveriges stöd. Det hade vi stött en gång tidigare.

Sedan var det ett antal frågor under punkten Övrigt som kanske inte är så intressanta att ta upp. Jag tror att ni har fått en rapport om det skriftligt.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Då kan vi lämna den punkten och komma in på nästa veckas föredragningslista. Varsågod.

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har ännu inte fått veta någonting om A-punkterna.

Punkten 3, som blir den stora frågan, handlar om märkning av nötkött. Det är en fråga som har diskuterats här tidigare. Det finns en ambition hos det portugisiska ordförandeskapet att man ska komma till ett beslut i den här frågan. De driver detta mycket hårt. Vi har där några frågeställningar att ta ställning till.

Den första handlar om möjligheten att ha ytterligare nationella krav på obligatoriska uppgifter även efter den 1 januari 2003. Vi har tidigare sagt att vi inte tycker att man ska ha det. De regler vi kommer fram till ska gälla för alla medlemsländer. Det som ska stå på paketet med kött ska stå där. Man ska inte obligatoriskt kunna ha en massa andra saker.

Vi har haft en diskussion om det. Det är möjligt – det beror lite grann på diskussionen – att man skulle kunna gå med på en ”positiv”-lista över vad som skulle kunna vara nationellt obligatoriskt utöver det som vi kommer fram till på gemenskapsnivå.

Den andra frågeställningen handlar om datum för ikraftträdande av det andra steget i märkningen, dvs. om djurens ursprung.

Vi tar ju det här stegvis. Det första steget ska, om det går som det är tänkt, träda i kraft den 1 september. Det handlar om att det ska stå ett referensnummer på köttet eller köttpaketet. Det ger ingen information till konsumenterna, men det är viktigt ur spårbarhetssynpunkt att ha ett referensnummer. Dessutom ska slakteriet vara angivet.

Det andra steget är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2003, såsom kommissionen har sagt. Då kommer själva ursprungsmärkningen. Det gäller alltså var djuren är födda, uppvuxna och slaktade. Vi ser gärna att det här sker tidigare än 2003. Skälet till att det tycks dra ut så långt på tiden har att göra med att vissa länder inte är klara med de s.k. djurpassen, eller kopassen. Men vi får avvakta diskussionen och höra om det finns en möjlighet att få fram det här tidigare. Det är svårt för mig att säga det i dag. Det beror ju på argumenten. Men vi vill helst att det ska ske före 2003.

Den tredje frågan handlar om möjligheten att märka med EU som ursprung – det har jag också haft uppe här tidigare – i stället för medlemsstaternas namn. Sverige menar att man ska ange från vilket land köttet kommer. Jag har tidigare haft uppe det här och fått stöd för detta när det gäller länder inom EU. Nu gäller frågeställningen också det som kommer från länder utanför EU. Ska det då märkas med namnet på landet, t.ex. Polen, eller ”tredje land” eller ”utom EU”? Min uppfattning är att det, om vi nu ska ha ursprungsbeteckningar, bör märkas med landet och inte ”tredje land” eller ”utom EU”. När köttet är från EU ska det inte heller vara märkt som ”EU-kött”.

Jag skulle gärna vilja få bekräftat att EU-nämnden står fast vid det här. När vi tidigare diskuterade detta med ”inom EU” uppfattade jag det ändå som att ni delade uppfattningen att det bör stå land. Jag hoppas att det gäller. Jag vill också höra era synpunkter på vad som ska skrivas på paketet när det gäller sådant som kommer från länder utanför EU. Jag stannar här.

Anf.  5  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Jag behöver kanske inte repetera vad vi har sagt som princip om det här systemet, men när vi nu går vidare i de här faserna läser jag den svenska ståndpunkten. Man skriver att systemet inte får medföra en för stor administration och höga kostnader och att det ska vara möjligt att kontrollera. Det tycker jag är riktigt. Det är ju klokt skrivet.

Sedan kan man läsa vad steg tre verkligen innebär. Jag läser ur de handlingar som jag har lyckats få fram i sammanhanget om vad som ska anges på etiketterna på paketet. Det ska anges medlemsstat eller tredje land där djuret är fött, eventuell användning av antibiotiska eller tillväxtfrämjande preparat, alla medlemsstater eller tredje land där djuret är gött. Det handlar alltså först om ”fött” och sedan om ”gött”. Gödningsmetoder samt medlemsstat eller tredje land där djuret slaktades ska anges. Sedan tillkommer möjligheter till undantag när det gäller malet kött. Om det inte är möjligt att ange dessa olika parametrar ska man kunna medge undantag för det.

Jag måste ju med förlov säga att jag, när ministern säger att man diskuterar vad man ytterligare ska kunna ha för uppgifter på dessa paket, undrar vad mer man över huvud taget kan ange. Ska det stå hur det transporterades, om det gick med tåg eller bil, eller vad är det mer som ska anges?

Jag tycker med andra ord att man måste försöka se vad som är möjligt framför allt att kontrollera. Detta är ju inte möjligt att kontrollera. Därför måste vi kanske slå näven i bordet och säga att det måste vara ett system som fungerar, så att vi inte inger konsumenterna något slags falsk säkerhetskänsla av att de vet vad de köper. Jag har sagt det många gånger tidigare vid detta bord, och det är värt att upprepa det.

Anf.  6  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det här är naturligtvis en konsumentfråga. Det måste vara ett glasklart system, så att konsumenterna kan lita på det. Och det måste finnas en information som konsumenterna efterfrågar, och det är ursprungsland.

Det här är naturligtvis baserat på de skandaler som vi har haft med både BSE och underligheter med foder. Om en marknad ska fungera kräver det upplysta konsumenter. Om konsumenterna ska kunna vara upplysta måste de få information. Så enkelt är det.

Jag tycker att den linje som ministern redovisar är helt riktig. Sedan är det självklart att det måste vara både administrativt vettigt och kontrollerbart. Annars får inte konsumenten den säkerhet som är tanken.

Sedan måste jag säga att jag återigen är oerhört förvånad över att det ska vara så svårt att få fram uppgifter om varifrån djuret kommer, var det är uppfött och var det är slaktat. Jag är förvånad över att det måste dröja till 2003, med tanke på att varenda djur i hela EU går runt med den här plastbrickan i örat. Jag får en känsla av att många kanske inte vill ha den här informationen, eftersom de inte vill att konsumenterna ska kunna välja. Då finns det all anledning för Sverige att verkligen klart deklarera det här.

En märkning där det bara står ”EU” ger ju ingen information till konsumenterna. Då har konsumenten inte möjlighet att välja, vara en aktiv konsument och en aktör på marknaden. På samma sätt är det om det bara står ”utom EU”. Det ger inte heller någon information. Men det får inte bli märkning för märkningens skull, utan det ska bli en märkning för att konsumenten ska kunna göra ett medvetet val. Det är det viktiga. Försök att få igenom det här så fort som möjligt därför att det efterfrågas av konsumenterna!

Anf.  7  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag tycker också att det rimliga är att ursprungslandet ska framgå oavsett om det är inom eller utanför EU. Det är väl den mest tydliga signalen, och den enklaste, för konsumenten att ta till sig. Det har ju också varit mycket diskussion om detta när det gäller matkvaliteten.

När det gäller köttfärsen är jag osäker. Jag skulle vilja ha det lite förtydligat. Jag kan inte se att det skulle vara en omöjlighet att man även när köttet är malt och blandat skulle kunna registrera det och få upplysning om var det kommer ifrån. Jag kan egentligen inte förstå riktigt vad det finns för argument för att det skulle vara en omöjlighet eller en svårighet, men det kanske beror på att jag inte jobbar så mycket med jordbruksfrågor.

Sedan skulle jag vilja ta upp en sak som också finns i det papper som vi diskuterade tidigare, innan ministern kom in. Det gäller system för kontroll av märkningen, så att man har någon form av överkontroll av hur den här märkningen går till, att den är schyst och korrekt. Det är också en säkerhetsåtgärd och en upplysning för konsumenterna, en sorts säkerhetsventil. Hur ser ministern på det?

Och vad händer när det gäller sanktioner? Finns det något sanktionsförfarande för dem som bryter mot det här på något sätt? Hur ser det i så fall ut?

Anf.  8  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Först och främst är det naturligtvis viktigt att man hittar en så pass enkel och klar märkningsmetod att det inte behöver råda någon osäkerhet för konsumenterna om var det här kommer ifrån.

Det togs upp tre frågor. Vi tycker att regeringens linje är riktig när det gäller punkt 1 om nationella krav efter år 2003. När det gäller den andra punkten tycker jag också att det är viktigt att arbeta för att det här ska komma till stånd tidigare. När det gäller den tredje punkten tycker vi att det är helt nödvändigt och klart att det är fråga om landet. Ursprungslandet för djuret är det som ska anges; om köttfärsen har malts i något annat land är det inte det som ska anges. Det är väldigt viktigt.

Utöver detta vill jag framhålla vikten av att det blir möjligt för det enskilda medlemslandet att gå före med märkningen, före år 2003 om det skulle handla om det. Det är viktigt.

Anf.  9  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Vi ställer oss också bakom jordbruksministerns ställningstagande om märkning av ursprungsland oavsett om det är inom eller utom EU. Det jag möjligen är lite mer frågande till gäller det som ministern sade om ytterligare nationell märkning – det kan också bero på att jag inte jobbar med jordbruksfrågor. Skulle det inte vara möjligt? Det är det kanske inte.

Anf.  10  CARL G NILSSON (m):

Får jag bara göra ett litet tillägg, herr ordförande? Vi måste ha klart för oss att vi naturligtvis inom unionen kan sätta upp regler för obligatorisk märkning och kräva att det står ett visst land eller att det står EU eller besluta någonting annat. Men vi måste ha klart för oss att det icke är möjligt att besluta om detta med ursprungsland utanför unionen. Detta är icke möjligt att kontrollera. Vi har ingen möjlighet att sätta regler för tredjelandshanteringen. Det gäller om ett djur kommer från tredje land eller om det kommer från import från ett fjärde land. Vi måste ha regler som vi kan visa är kontrollerbara.

Anf.  11  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag delar Carl G Nilssons uppfattning, och det har vi sagt tidigare också. Det är svårt att säga att vi ska försöka göra det enkelt. Men vi ska försöka göra det så lite krångligt som möjligt och därmed så billigt som det bara går. Men med den utformning som det här nu tycks få – det var ju inte den svenska linjen från början att alla de här olika uppgifterna skulle vara med – ska väl förhoppningarna inte vara alltför stora att det blir enkelt och att det blir billigt.

Det du läste upp, Carl G Nilsson, var ju inte det som vi arbetar med, utan det var parlamentets yttrande. Parlamentet vill ha det här. Det är också lite grann därför som jag är angelägen om att fråga er ordentligt. Jag känner en viss rädsla över parlamentet, som har medbestämmande i den här frågan. Vi måste naturligtvis ta hänsyn till vad man säger.

Jag är inte heller intresserad av att ha med alla dessa uppgifter som du läste upp. Från början ville vi från svensk sida ha med landet – alltså nationaliteten – som djuret är fött, uppvuxet och slaktat i och inget mer. Sedan har det tillkommit lite andra saker.

Du frågade efter vad som mer kan anges i den s.k. positivlistan. I Storbritannien har de t.ex. en regional beteckning som heter Scottish beef, som de skulle vilja ha med därutöver. Men vi menar att det i så fall måste stå UK på förpackningen, eller Storbritannien. Det är nämligen inte säkert att Scottish beef är brittiskt kött, utan det kan vara kött från Polen som har blivit Scottish beef. Därför är det viktigt att man också har med ursprungslandet om man nu ska ha sådana här regionala beteckningar.

Det här var från början – och är det naturligtvis fortfarande – en fråga om konsumenternas möjlighet att välja själva. Men det är också en smittofråga med tanke på de skandaler som har varit. Man ska kunna spåra köttet, därav referensnumret, om det inträffar någonting.

Återigen säger jag till Gudrun Lindvall att jag också tycker att det är konstigt, men man kan ju inte ge sig in i den diskussionen. Om det i vissa länder inte är klart med dessa kopass är det inte möjligt att genomföra detta i alla länder. Men det är möjligt för något land att gå före – det är ett svar till Agne Hansson – och det gör ju Sverige i det här fallet. Vi ska införa det här snabbare hos oss, eftersom vi har de här sakerna klara.

När det sedan gäller köttfärs och undantag för märkning av malet kött är min uppfattning att det ska vara möjligt att spåra också malet kött. Därför ska det vara märkt med ett referensnummer som säkerställer detta. Jag menar också att malet kött, precis som helt kött eller köttbitar, ska vara märkt med sitt ursprung. Frankrike och Sverige är inne på samma linje, nämligen att man ska ha referensnummer och slaktplats, och från 2003 ska man också ha med ursprung, så att det blir lika och inte blir något konstigt med det malda köttet.

System för kontrollen av märkningen kommer inte att finnas på EU-nivå, utan det blir vårt livsmedelsverk som ska kontrollera det hela. Det kommer senare i tillämpningsföreskrifter att tas upp vilka sanktioner som ska gälla. Det var svar på Karl-Göran Biörsmarks frågor.

Agne Hanssons fråga har jag svarat på. Jag uppfattade också att du stödde det som vi har föreslagit, likaså Willy Söderdahl.

Det är svårt med parlamentet på den här punkten. Om det finns en gemensam syn på just det här med att man inte ska skriva ”EU-land” utan att man ska skriva den nation som köttet kommer från både inom och om möjligt utom EU, men framför allt inom EU, skulle jag därför uppskatta mycket om ni kunde ta en diskussion om det här i era respektive partigrupper i parlamentet för att vi ska klara av detta. Annars är jag rädd att vi inte klarar det. Det finns nämligen en tendens i EU-parlamentet att det ska stå ”EU-kött”. Det vore väldigt bra om ni kunde prata med era respektive partikolleger, så att vi får stöd för det här.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  13  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om stödsystem för bomull. Detta har aktualiserats av framför allt Grekland men i viss mån också av Spanien. Det blir en diskussionspunkt. Det är väl något slags upptakt till revideringen av marknadsordningen för frukt och grönt.

Nej, förlåt, jag sade fel. Anders Klum får ta det här.

Anf.  14  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det är alltså ett förslag till en ändring av den marknadsordning som råder för bomull. Det är alltså Spanien och Grekland som odlar bomull, och det är de som producenter som har starka intressen. Det är en dyrbar ordning. Som nettobetalare har vi naturligtvis intresse av att bevaka att det inte blir för dyrt. Det är egentligen vad den här första diskussionen handlar om.

Anf.  15  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Den här bomullsproduktionen är väl ungefär som tobaksproduktionen. Det är något som bedrivs i sydliga EU-länder och kanske inte under de mest gynnsamma produktionsbetingelser. Det skulle med fog kunna överlåtas åt andra länder i den internationella arbetsfördelningens namn att syssla med den här produktionen.

Nu står det här i den svenska ståndpunkten att ambitionen för kommissionen är att begränsa kostnaderna. Den föreslagna besparingen kunde dock ha varit större, säger regeringen. Och det grundläggande bör vara en marknadsledd utveckling.

Det är alldeles utmärkt. Jag hoppas att man kan driva detta i diskussionerna, men problemet för oss är ju att vi bara några veckor tidigare har intagit en ståndpunkt när det gäller skolmjölken. I det fallet var kommissionen också ute efter att göra en besparing och en marknadsanpassning. Eftersom vi hade intresse i saken och såg möjligheten till ett återflöde agerade vi kraftfullt för att stjälpa kommissionens förslag och be-sparingsambitioner över ända. Det blir ju inte så lätt att agera med kraft när det kan göras gällande att vi gör det i en fråga som vi själva inte har några intressen i.

Det här visar ju dilemmat. Olika länder bekänner sig möjligen med läpparna till tanken på att avreglera, marknadsanpassa och göra besparingar på den stora jordbruksbudgeten, men när det sedan kommer upp ärenden som man har intresse av gör man i praktiken allt för att kratsa fram pengar åt sig själv. Det går inte att komma någon vart med det arbete som måste bedrivas inom EU för att åstadkomma den här marknadsanpassningen om man agerar på det viset. Därför tycker jag att man bör ålägga sig en strävan efter att vara konsekvent. Om man talar för besparingar när det gäller bomull bör man göra det också när det gäller skolmjölk.

Anf.  16  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag ser en risk för att det här kommer att innebära att man ökar odlingen av bomull. Jag har svårt att se att just det här reformförslaget skulle innebära någon större besparing. Men ni kanske kan förklara det för mig.

Anf.  17  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först vill jag säga till Lars Tobisson att vi är konsekventa när vi driver besparingar. Vi tog upp skolmjölksprogrammet och ifrågasatte den prioritering som kommissionen gjorde när man satte skolmjölken före glass- och bagerinäringen. Då ansåg jag att vi skulle reagera, och vi hade ett alternativ till den besparingen som vi också framförde. Det står i de tal som ni har fått och som jag har framfört där nere.

Sedan kan Anders Klum berätta om själva innehållet i förslaget om bomullsordningen.

Anf.  18  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det är alltså väsentligen fråga om att man höjer den s.k. stabilisatorn, dvs. att när man går över den beräknade produktionen, som får fullt stöd, inträffar en sänkning av stödet. Den sänkningen har tidigare varit 50 %. Nu blir den 60 %. Det är därmed ett medel att försöka få ned produktionen. Sedan finns det också delar i förslaget som rör miljöordningar som gör att man kommer att kräva att de här producentländerna gör miljö-analyser av produktionen och en uppföljning av detta efter år 2003. Vi har kanske tyckt att det kunde gå lite fortare, men i princip välkomnar vi det här.

Anf.  19  GUDRUN LINDVALL (mp):

Såvitt jag har förstått är många av de bönder som odlar den här typen av produkter, både tobak och bomull, ganska påvra. Såvitt jag kan förstå är tanken med att Spanien och Grekland lyfter upp det här att man på något sätt vill öka lönsamheten hos de här bönderna. På vilket sätt ser de en möjlighet att öka lönsamheten hos de här bönderna med den här reformen?

Anf.  20  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är det som de inte gör. De motsätter ju sig en sådan här förändring. Jag vet inte om det står i era papper, men två tredjedelar av dessa bönders inkomster är detta stöd.

Anf.  21  GUDRUN LINDVALL (mp):

Nej, precis. Det var det svaret som jag ville ha. Då kan man se att dessa länder självklart kommer att gå emot det här. Då frågar man sig vilken kompensation de kommer att kräva för att gå med på förslaget.

Anf.  22  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det vet vi inte.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi har kommit fram till ett slut i den här diskussionen. Det är förvisso en diskussionspunkt, men det är ändå en pågående förhandling. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då kan vi gå vidare.

Anf.  24  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan kommer det en fråga om ändring av förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött som ska presenteras av kommissionen. Vi vet inte riktigt vad det är, men det torde röra sig om konjunkturutjämningsfonder. Frågan har varit uppe i förvaltningskommittén i höstas. Den är föranledd av den situation som har varit. Det har nämligen varit väldigt svårt för grisproducenterna inom hela EU, så även i Sverige. Bakgrunden känner ni ju till. Det har byggts ut för mycket. Priserna har därmed fallit. Då kommer det krav på motprestationer.

Vi har haft en diskussion med näringen om det här, och det finns inget stöd för detta hos näringen i Sverige. Vi är naturligtvis inte intresserade av att göra det här. Den här sektorn är ju begränsad i sin reglering. Eftersom vi driver en avreglering anser vi inte att vi ska reglera på det här viset.

Anf.  25  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag tycker att det är bra att klarlägga det här. ”Tveksamt” låter ju lite tveksamt, men det betyder alltså att Sverige är rent negativt.

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja.

Anf.  27  CARL G NILSSON (m):

Jag hade faktiskt precis samma formulering. Jag är beredd att medverka till att stärka Sveriges ståndpunkt i det här avseendet.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  29  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om WTO-förhandlingarna. Det blir en diskussion. Det handlar om vilken hänsyn man ska ta till u-ländernas intressen och hur bred den kommande förhandlingen inom WTO ska vara.

Sveriges uppfattning är att vi för det första ska lyssna till u-länderna. Vi ska se vad som går att göra i alla fall för de minst utvecklade och för de nettoimporterande u-länderna. För det andra handlar det om att vi vill att WTO-rundan ska bli så bred som möjligt. Nu har vi tid på oss fram till mars år 2001. Vi ska använda den tiden till att göra olika typer av analyser för att kunna driva förhandlingsprocessen framåt. Jag tror att jag nöjer mig med att säga det, så får ni fråga om det är något.

Anf.  30  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag vill bara säga att Sverige under den här förberedelsetiden har anledning att ägna sig åt att påminna de andra länderna om att det, för att det ska vara möjligt att komma fram till en uppgörelse, krävs förhandlingsvilja även från EU:s sida.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< Jag tycker att det ser bekymmersamt ut.

Jag tror att det är väldigt viktigt att på ett tidigt stadium, med medverkan av andra länder, förmå de mera envisa företrädarna i dessa sammanhang att förstå att det inte kommer att vara möjligt att sitta och tro att man kan få igenom precis den egna ståndpunkten från början till slut. Det måste föreligga en förhandlingsvilja. Detta var ju en ståndpunkt som regeringens företrädare i Seattle, Leif Pagrotsky, drev hela tiden, och det tycker jag att vi ska göra i de här förhandlingarna också.

Anf.  31  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det finns absolut ingen motsatt uppfattning, utan vi har i SCA drivit just denna åsikt att vissa länder måste vara beredda att göra avkall på sina principer. Sedan är det sannolikt att det blir Sverige som får göra det här. Det kommer inte fram under det här året. Jag vet inte om Anders Klum kan säga något ytterligare om förhandlingssituationen >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<.

Anf.  32  Departementsrådet ANDERS KLUM:

För dagen är det snarare så att det blir fråga om att ta fram underlag under det franska ordförandeskapet. Vi är ganska eniga om att det är bra att i god tid analysera alla de olika ståndpunkter som finns, både EU:s och icke EU:s ståndpunkter, så att vi är väl förberedda när det blir en mer aktiv förhandling som förmodligen kommer under det svenska ordförandeskapet. Det verkar, trots allt, som att det finns en relativt gemensam vilja inom medlemskretsen när det gäller att det inte ligger i EU:s intresse att bromsa jordbruksförhandlingen. Det beror bl.a. på den s.k. fredsklausulen som löper ut 2003 och som gör att EU har intresse av att se till att man når ett resultat i god tid.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet. Vi kan då gå vidare.

Anf.  34  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 7 handlar om FN:s skogsforum, och vi ska anta några rådsslutsatser. Sverige har ingen avvikande uppfattning, utan vi stöder rapportens förslag.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkten 8 är struken. Punkten 9 gäller övriga frågor. Det var det här som jag blandade ihop förut. Det var nötsektorn, dvs. nötter, inte djurnöt utan nötter.

Det är en fråga som tas upp av Spanien. Här är det sannolikt en förfäktning inför den revidering av frukt och grönt som ska göras. Det blir naturligtvis inget beslut utan bara en rapport från Spanien.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då har vi gått igenom dagordningen. Jag vet inte om det är någon ledamot som har någon fråga i övrigt på dagordningen.

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är två ytterligare övriga frågor som kom in i går kväll.

En handlar om majs. Det gäller importkvoter som vissa länder har. De används inte längre bara för fodermajs. Britterna och holländarna har tagit upp detta som en punkt. Kommissionen har här lovat att söka hitta lösningar, men det blir naturligtvis inte något beslut.

Sedan är det ytterligare en fråga som handlar om FAO och ett kommande ministermöte i Portugal.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

På slutet vill jag ta upp en sak. Som naturligtvis jordbruksministern känner till har miljö- och jordbruksutskottet behandlat vitboken om livsmedelssäkerhet. Utskottet har haft utfrågningar kring den, och utskottet har beslutat att göra ett yttrande till EU-nämnden som vi ska kunna ha i det fortsatta samrådet med regeringen.

Det är ett genomarbetat dokument, och vi har i dag beslutat att överlämna miljö- och jordbruksutskottets yttrande till regeringen för beaktande i den fortsatta beredningsprocessen beträffande vitboken. Jag berättar för jordbruksministern att vi därmed överlämnar yttrandet.

Då är vi klara med vårt samråd i dag. Vi tackar för det. På återseende så småningom.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från ministerrådsmöte den 20 och 21 mars 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 april 20001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN1

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN2

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)2

Anf.  5  CARL G NILSSON (m)3

Anf.  6  GUDRUN LINDVALL (mp)3

Anf.  7  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)4

Anf.  8  AGNE HANSSON (c)4

Anf.  9  WILLY SÖDERDAHL (v)5

Anf.  10  CARL G NILSSON (m)5

Anf.  11  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)5

Anf.  12  ORDFÖRANDEN6

Anf.  13  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)6

Anf.  14  Departementsrådet ANDERS KLUM6

Anf.  15  LARS TOBISSON (m)7

Anf.  16  GUDRUN LINDVALL (mp)7

Anf.  17  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)7

Anf.  18  Departementsrådet ANDERS KLUM8

Anf.  19  GUDRUN LINDVALL (mp)8

Anf.  20  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)8

Anf.  21  GUDRUN LINDVALL (mp)8

Anf.  22  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)8

Anf.  23  ORDFÖRANDEN8

Anf.  24  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)8

Anf.  25  GUDRUN LINDVALL (mp)9

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)9

Anf.  27  CARL G NILSSON (m)9

Anf.  28  ORDFÖRANDEN9

Anf.  29  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)9

Anf.  30  LARS TOBISSON (m)9

Anf.  31  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)10

Anf.  32  Departementsrådet ANDERS KLUM10

Anf.  33  ORDFÖRANDEN10

Anf.  34  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)10

Anf.  35  ORDFÖRANDEN10

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)10

Anf.  37  ORDFÖRANDEN11

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)11

Anf.  39  ORDFÖRANDEN11