TTE dp 09 rådsPM MAC

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:E2A8

Rådspromemoria

2008-05-27

Näringsdepartementet

Rådets möte (transportministrarna) den 13 juni 2008

Dagordningspunkt 9

Rubrik: Land Transport – Communication from the Commission to the Council and the European Parliament – ”Multi-annual contracts for rail infrastructure quality”

Dokument: KOM(2008) 54 – Fleråriga kvalitetsavtal för järnvägsinfrastruktur

Tidigare dokument: FaktaPM 2007/08:FPM Fleråriga kvalitetsavtal för järnvägsinfrastruktur, N-dep 2008-04-16

Ej tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden.
Bakgrund
Kommissionens (KOM) presenterade den 6 februari 2008 ett meddelande om fleråriga kvalitetsavtal för järnvägsinfrastruktur. Meddelandet tar sikte på den situation att ägaren av järnvägsnätet valt att lägga ut förvaltningen av infrastrukturen på ett privaträttsligt subjekt i form av exempelvis ett privat företag. Om avtal saknas, som i Sveriges fall, förkunnar meddelandet att medlemsstaterna åtminstone bör se till att infrastrukturförvaltaren åtar sig att förvalta resurser (internt eller på entreprenad) under mer än tre år i taget.

Kommissionens meddelande fastställer de åtgärder som medlemsstaterna och infrastrukturförvaltarna bör vidta för att uppnå en kombination av ekonomisk jämvikt och lämplig nivå av infrastrukturtjänster.

I EG-direktivet 2001/14 artikel 6 om infrastrukturkostnader och redovisning, fastställs bl.a. att medlemsstaterna ska säkerställa att förbättring av kvaliteten på infrastrukturen och sänkta kostnader för tillhandahållande av infrastruktur uppnås. Detta kan medlemsstaterna säkerställa genom antingen ett avtal mellan behörig myndighet och infrastrukturförvaltaren för en period om minst tre år varigenom den statliga finansieringen tilldelas, eller genom inrättandet av lämpliga kontrollåtgärder till vilka tillräckliga befogenheter är knutna. Den senare åtgärden har Sverige tillämpat. Sverige uppfyller kravet genom offentligrättslig reglerad styrning av Banverket. Detta sker genom årlig medelstilldelning, att krav finns på hur pengarna ska användas och att ett antal effekter ska uppnås med Banverkets uppdrag.

Civilrättsliga avtal mellan infrastrukturägare och infrastrukturförvaltare i alla medlemsstater, skapar konstitutionella problem för SE. Ett civilrättsligt avtal mellan staten, i egenskap av infrastrukturägare, och den statliga myndigheten Banverket, i egenskap av infrastrukturförvaltare, kräver förändringar i den svenska grundlagen. Även KOM:s förslag om att infrastrukturförvaltaren åtar sig att förvalta resurser (internt eller på entreprenad) under mer än tre år i taget, skulle innebära problem för SE att införliva. Idag sker medelstilldelningen för Banverket genom regeringsbeslut (regleringsbrev) och finansiering hanteras via 3-åriga budgetunderlag med åtföljande ettårig medelstilldelning fördelade på anslagsposter. Den folkvalda riksdagen har det yttersta ansvaret för denna tilldelning och en förändring av detta får stora konsekvenser på svensk lagstiftning.

Vid de fyra rådsarbetsgruppsmötena i frågan har dock en hel del förtydligats.

Vid det första mötet förtydligade KOM, på begäran av SE och FI, att någon begränsning av befintlig möjlighet att välja mellan fleråriga kvalitetsavtal eller annan styrning inte är aktuell. KOM har inte heller någon avsikt att lägga fram ett lagändringsförslag i frågan. Därefter fastslogs att medlemsstater som valt att uppfylla artikel 6 i direktiv 2001/14/EG infrastrukturkvaliteten och kostnader för tillhandahållande av infrastruktur genom inrättandet av lämplig reglering som i Sveriges fall, även fortsättningsvis kan göra detta. Diskussionerna kring rådsslutsatserna har därför i huvudsak kommit att behandla utformningen av och villkoren för de fleråriga kvalitetsavtalen. Dock är det tänkbart att KOM, i revidering av 1:a järnvägspaketet i höst kommer med lagförslag som rör användandet av fleråriga kvalitetsavtal för järnvägsinfrastruktur.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Rådsslutsatser där konsensusbeslut råder.
Svensk ståndpunkt
Sverige anser att stabila finansiella förutsättningar för järnvägens infrastruktur och tydliga åtaganden i infrastrukturförvaltningen är viktigt. Ska järnvägen bli mer konkurrenskraftig för långväga gods- och persontrafik, så behöver minimistandard på järnvägarnas kvalitet säkras.

Förslaget till rådsslutsatser innehåller inte någon begränsning av nuvarande regleringsform mellan infrastrukturägare och infrastrukturförvaltare. Därmed kan Sverige fortsätta tillämpa kontrollåtgärder med tillräckliga befogenheter för styrandet av infrastrukturförvaltaren Banverket med årlig budgettilldelning. Sverige avser inte heller att införa fleråriga kvalitetsavtal för de fall där staten genom Banverket valt att lägga ut infrastrukturförvaltningen på fristående privaträttsliga subjekt som Inlandsbanan, Arlandabanan och Öresundsbron.
Europaparlamentets inställning
Ej känd.
Förslaget
KOM beskriver i meddelandet att det krävs incitament till att minska kostnaderna för tillhandahållande av infrastruktur och åtföljande tillträdesavgifter, i enlighet med EU-lagstiftningen. Kostnaderna måste minskas utan att det sker på bekostnad av säkerhet och underhåll, och kvaliteten på infrastrukturtjänsterna måste bli bättre. Gemenskapen har fastställt detaljerade föreskrifter för säkerhetsorganisation och olycks(data)rapportering, men än så länge finns det på gemenskapsnivå inga motsvarande krav för övervakning av infrastrukturtjänster.

Nästan en tredjedel av gemenskapens infrastrukturförvaltare uppger att finansieringen inte räcker till för att underhålla nätet. Det förekommer enorma skillnader i underhållsutgifter per spårkilometer i de olika medlemsstaterna, ibland upp till 30 gånger. I vissa medlemsstater mottog infrastrukturförvaltarna inga statliga medel för infrastruktur under 2003–2006, trots de betydande nät som de förvaltar. De medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 lade ut 280 miljoner euro på infrastrukturutveckling under det året, vilket ska jämföras med 13 miljarder i EU-15.

Denna diskrepans kan betyda att vissa nät håller på att utveckla en eftersläpning, som infrastrukturförvaltaren inte kommer att kunna finansiera.

Efter ärendets behandling i rådsarbetsgrupp innehåller förslaget till rådsslutsatser inte någon begränsning av nuvarande regleringsform mellan infrastrukturägare och infrastrukturförvaltare. Medlemsstaterna får själva avgöra om de vill uppfylla artikel 6 i direktiv 2001/14/EG genom fleråriga kvalitetsavtal eller genom andra reglerande åtgärder. Därmed kan Sverige fortsätta tillämpa kontrollåtgärder med tillräckliga befogenheter för styrandet av infrastrukturförvaltaren Banverket med årlig budgettilldelning. Rådsslutsatserna tar dock sikte på att välkomna att åtgärder genomförs på gemenskapsnivå för att förbättra infrastrukturförvaltningen inom EU, där även åtgärder inom medlemsstaterna och hos infrastrukturförvaltarna är nödvändiga. Tydligare incitament är nödvändiga för att tillhandahållandet av infrastruktur inte ska bli eftersatt på vissa delar inom gemenskapen. Det är dock som sagt upp till varje medlemsstat att besluta om man vill tillämpa fleråriga kvalitetsavtal eller andra regleringsåtgärder för att uppnå detta krav på att infrastruktur kan tillhandahållas i enlighet med artikel 6 i direktiv 2001/14/EG.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
I och med att det statliga järnvägsnätet huvudsakligen förvaltas direkt av Banverket påverkas därmed svenska förhållanden endast marginellt av förslaget. Finansieringen av investeringar och underhåll kommer med andra ord även fortsättningsvis att beslutas inom ramen för den normala budgetprocessen. Det är endast i fråga om Inlandsbanan, Arlandabanan och Öresundsbron som staten genom Banverket valt att lägga ut infrastrukturförvaltningen på fristående privaträttsliga subjekt. I dessa fall tillämpas inte fleråriga kvalitetsavtal idag. I rådsslutsatserna presenteras inte heller något krav på att detta måste införas utan det är upp till varje medlemsstat att välja hur man vill uppfylla artikel 6 i direktiv 2001/14/EG.
Ekonomiska konsekvenser
Inga budgetära konsekvenser förväntas av att Sverige fortsätter att offentligrättsligt styra Banverket och inom ramen för denna styrning tillämpar regler utformade för att hålla nere kostnaderna och garanterar kvalitet i infrastrukturen.

Om staten väljer att införa fleråriga kvalitetsavtal för de banor som förvaltas av annan part än staten, kan det medföra att budgetmedel bör garanteras för minst 3 år framåt till skillnad från dagens 3-åriga budget med ettårig medelstilldelning. Detta är dock något som medlemsstaten väljer själv.

Övrigt