Dp 09 RådsPM kollektivtrafik jväg o väg PSO

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2005/06:1364 Till p. 2-3

Rådspromemoria 2006-05- Näringsdepartementet Rådets möte den 9 juni 2006 (transportministrarna)

Dagordningspunkt 9

Rubrik: Reviderat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kollektivtrafik på järnväg och väg

Politisk överenskommelse

Dokument: 9442/06 TRANS 125 CODEC 488

Tidigare dokument: 11508/05 TRANS 155 CODEC 657 med kommissionens förslag KOM (2005) 319 slutlig

Fakta-PM N-dep 2004/05:FPM83

Detta förslag har tidigare behandlats vid samråd med EU-nämnden den 2 december 2005 inför TTE-rådet den 5 december 2005 och den 24 mars 2006 inför TTE-rådet den 28 mars 2006.

Bakgrund

Förslaget behandlar hur kontrakt skall tilldelas transportföretag som utför kollektivtrafik på järnväg och väg. Förslaget, som är en omarbetning av två tidigare förslag, tar hänsyn till diskussionerna om vitboken om tjänster av allmänt intresse och till rättspraxis (Altmark-domen). Huvudregeln i förslaget har inledningsvis varit att kontrakt ska tilldelas efter anbudsförfarande i konkurrens. Ett annat syfte med förslaget är därför att fastställa en ordning som så lite som möjligt påverkar konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Under behandlingen av förslaget har det dock visat sig att många MS inte vill ha anbudsförfarande utan vill kunna direkttilldela kontrakt till de transportföretag de själva väljer ut, i många fall tidigare monopolföretag. I ett sådant läge har fråga aktualiserats om de MS som tillämpar ett system med anbudsförfarande i konkurrens ska kunna utestänga företag från länder som har mindre öppna marknader från att delta i anbudsförfarande.

Det österrikiska ordförandeskapet avser att uppnå en politisk överenskommelse om förslaget vid TTE-rådet den 9 juni 2006.

Rättslig grund och beslutsförfarande

Rättslig grund är artiklarna 71 och 89 i EG-fördraget. Beslutsförfarande sker enligt fördragets artikel 251. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet i medbeslutandeförfarande med Europaparlamentet.

Svensk ståndpunkt

Sveriges inställning till förslaget har inledningsvis varit ganska positiv eftersom det inte innebär några väsentliga ingrepp i det regelsystem som vi i dag tillämpar i Sverige. Under behandlingen av förslaget har det dock visat sig att många MS inte vill ha anbudsförfarande utan vill kunna direkttilldela kontrakt till de transportföretag de själva väljer ut, i många fall tidigare monopolföretag.

SE bör motverka ökade inslag av marknadsbegränsningar som bland annat alltför långa kontraktstider, omfattande möjligheter till direkttilldelning till så kallade interna företag och alltför långa övergångsperioder. En majoritet MS är överens om att alla kontrakt som avser järnvägstrafik ska kunna direkttilldelas.

SE bör tillsammans med ett antal likasinnade MS (EE, IT, NL, SK och UK) försöka begränsa denna möjlighet till enbart långväga tågförbindelser för att inte motverka marknadsöppning för den typ av trafik där SE har en öppen marknad. Vidare bör SE verka för att kontraktstiderna inte förlängs alltför mycket i jämförelse med KOM:s ursprungliga förslag. Slutligen bör SE driva frågan om ömsesidighet när det gäller marknadstillträde.

Europaparlamentets inställning

Europarlamentet anser att det redan lämnat sina synpunkter på tidigare förslag och kommer därför inte att göra någon särskild läsning av det nu aktuella förslaget som är en omarbetning av två tidigare. I det aktuella förslaget har många av Europaparlamentets ändringsförslag arbetats in så det är troligt att parlamentet kan godta stora delar av förslaget i dess nuvarande utformning.

Förslaget

Artikel 1: Syfte och tillämpningsområde

Förordningens tillämpningsområde är detsamma som i det tidigare förslaget, dvs. kollektivtrafik på väg och spårbunden kollektivtrafik. Syftet med förslaget begränsas till fastställandet av ramarna för de behöriga myndigheternas tilldelning av ensamrätt och ersättning för allmän trafikplikt, dvs. de myndighetsåtgärder som medför den största risken att påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

Artikel 2: Definitioner

Begreppen "kollektivtrafikföretag" och "avtal om allmän trafik" definieras så att de täcker alla rättsliga relationer mellan myndigheterna och transportföretagen. "Internt företag", "behörig lokal myndighet" och "regional transport eller fjärrtransport" definieras på ett sätt som skall göra det möjligt att tillämpa bestämmelsen om direkttilldelning i artikel 5. Definitionen av lokal järnvägstrafik har försvunnit eftersom en majoritet MS vill kunna direkttilldela alla järnvägskontrakt. SE, UK, EE, IT och SK har invändningar mot detta.

Artikel 3: Allmänna bestämmelser och avtal om kollektivtrafik

Texten i den här artikeln har hämtats från det tidigare förslaget och rör skyldigheten att sluta avtal om kollektivtrafik med det utvalda transportföretaget samt en del allmänna bestämmelser.

Artikel 4: Obligatoriskt innehåll i avtal om kollektivtrafik och i allmänna bestämmelser

Den här artikeln innehåller bestämmelser om avtalens innehåll och löptid. Den behandlar, med beaktande av den senaste tidens rättspraxis (Altmark-domen), skyldigheten att fastställa allmän trafikplikt och metoder för beräkning av ersättningen för allmän trafikplikt.

Artikel 5: Tilldelning av avtal om kollektivtrafik

I punkt 1 klargörs kopplingen till gemenskapens regelverk om offentlig upphandling.

Genom punkt 2 får de lokala myndigheterna möjlighet att själva tillhandahålla kollektivtrafiktjänster eller att uppdra åt ett internt företag som myndigheten kontrollerar fullt ut på samma sätt som sina egna avdelningar att tillhandahålla sådana tjänster, dock under förutsättning att verksamheten endast bedrivs inom de lokala myndigheternas geografiska område. Detta område har utvidgats under arbetet med förslaget.

I punkt 3 fastställs principen om att avtal skall tilldelas genom ett anbudsförfarande och hur ett anbudsförfarande skall gå till. Genom denna punkt införs också möjligheten till förhandlingar.

I punkterna 4 (mindre avtal ), 5 (nödåtgärder) och 6

(all järnvägstrafik) finns bestämmelser om omfattande undantag från skyldigheten att tilldela kontrakt genom ett anbudsförfarande.

Artikel 6: Ersättning för kollektivtrafik

I punkt 1 hänvisas till bestämmelserna i artikel 4 och i bilagan om villkoren för och beräkning av ersättning vid direkttilldelning av avtal.

I punkt 2 fastställs de behöriga myndigheternas skyldigheter gentemot kommissionen när det gäller kontrollen av att förordningen tillämpas på rätt sätt.

Artikel 7: Offentliggörande

I denna artikel fastställs vad som krävs (årlig rapport och offentliggörande i Europeiska unionens offentliga tidning) för att garantera tillräcklig insyn.

Artikel 8: Övergångsperiod

I denna artikel fastställs bestämmelser om avtalets löptid och olika övergångsperioder för busstransportsektorn (8 år) och järnvägstransportsektorn (10 år).

I artikeln fastställs också en mekanism för successivt införande av anbudsförfaranden och där regleras även frågan om avtal som slutits före förordningens ikraftträdande.

Principen om ömsesidighet under övergångsperioden bibehålls.

Artikel 9: Förenlighet med fördraget

Enligt artikeln är endast sådan ersättning för allmän trafikplikt som utbetalas i enlighet med förordningen förenlig med den gemensamma marknaden. Den omfattas dessutom inte av kravet på förhandsanmälan.

Artikel 10: Upphävande

Förordning 1107/70, som blivit föråldrad, upphör att gälla.

Artikel 11 Uppföljning

I denna artikel fastställs att kommissionen skall följa upp hur förordningen genomförs och hur kollektivtrafiken i Europa utvecklas.

Bilaga: Regler för beviljande av ersättning i de fall som avses i artikel 6.1

Bilagan innehåller de regler som är nödvändiga i de fall där avtal tilldelas utan anbudsförfarande.

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

Regler finns framförallt i lagen om offentlig upphandling (1992:1528).

Någon detaljerad genomgång om förslagets effekter på befintliga svenska regler har ännu inte gjorts. En preliminär bedömning är att det går att fortsätta att tillämpa det svenska regelverk som idag tillämpas vid upphandlig av kollektivtrafik med iakttagande av förslagets regler som komplement. Övriga regler som kan tänkas påverkas av förslaget finns i lagen om ansvar för viss kollektiv persontrafik (1977:734).

Ekonomiska konsekvenser

En preliminär bedömning är att förslaget inte får några nämnvärda konsekvenser för berörda svenska aktörer eller statsbudgeten.

Övrigt

Fortsatt behandling av ärendet

Om rådet kan enas om en politisk överenskommelse kommer ärendet efter sedvanlig behandling att slutligt antas som A-punkt vid ett rådsmöte och sedan gå vidare till EP för en andra läsning.