Dp 03 rådspm

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:484294

Rådspromemoria

2004-09-22

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Rådets möte EPSCO den 2 oktober 2008

Dagordningspunkt
3
Rubrik
Kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning

Dokument
12981/08 SOC 495 JAI 454 MI 308 (innehållande ordförandeskapets frågeställningar inför riktlinjedebatten)

11531/08 SOC 411 JAI 368 MI 246 (innehållande kommissionens förslag KOM(2008) 426 slutlig)

KOM (2008) 420 Kommissionens meddelande ”Ickediskriminering och lika möjligheter: Ett förnyat engagemang”
Tidigare dokument
Fakta-PM SB 2007/08: FPM 127

Behandlad vid samråd med EU-nämnden: 26 september 2008

Bakgrund
Likabehandling och förbud mot diskriminering är grundläggande principer i gemenskapsrätten. Artikel 13 i EG-fördraget ger EU befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Gemenskapen har sedan början av 1970-talet antagit en rad rättsinstrument för att motverka diskriminering. Inledningsvis har dessa fokuserat på könsdiskriminering. Under senare tid har dock rådet antagit rättsakter som rör även de andra diskrimineringsgrunderna i artikel 13 i EG-fördraget, närmare bestämt direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung samt direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

Det gemenskapsrättsliga skyddet mot diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung är än så länge mer långtgående än motsvarande skydd för diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. De rättsinstrument som hittills antagits rörande sistnämnda diskrimineringsgrunder rör endast likabehandling i arbetslivet, yrkesutbildning och därmed sammanhängande områden.

Kommissionen aviserade i sitt arbetsprogram för 2008 ett förslag om nytt EG-direktiv för att motverka diskriminering utanför arbetslivet med syftet att säkerställa samma nivå av skydd mot diskriminering oavsett diskrimineringsgrund.

Med stöd av artikel 13 i EG-fördraget har kommissionen den 2 juli 2008 lagt fram ett förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Franska ordförandeskapet har inlett förhandlingar på rådsarbetsgruppsnivå och vid EPSCO den 2 oktober avser man hålla en riktlinjedebatt om direktivet. Debatten kommer att fokusera på fyra frågeställningar:

- Vilken ambitionsnivå ska direktivet ha?
- Resultat och erfarenheter från existerande direktiv?
- Var går gränsen mellan nationell kontra EU kompetens på området?
- Vilka begrepp behöver definieras, bl.a. när det gäller frågan om tillgänglighet för personer med funktionshinder?

Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 13.1 i EG-fördraget. Beslutsförfarandet är enhälligt beslut efter hörande av Europaparlamentet.
Svensk ståndpunkt
Regeringen har verkat för ett brett direktiv mot diskriminering och välkomnar därför kommissionens förslag i stort. Regeringen anser att det är angeläget att i EU säkerställa en gemensam miniminivå av skydd mot diskriminering oavsett diskrimineringsgrund.

Regeringen anser att det är viktigt att fastslå att det handlar om ett minimidirektiv och att medlemsstaterna kan välja att gå längre när det gäller att främja likabehandlingsprincipen än vad som följer av bestämmelserna i direktivet.

Regeringen anser vidare att det är viktigt att begreppen och bestämmelserna i detta förslag, där det är möjligt, bör överensstämma med gällande direktiv mot diskriminering (2000/43/EG, 2000/78/EG och 2004/113/EG) som antagits med stöd av artikel 13 i EG-fördraget.

Regeringen har i dagsläget ingen färdig ståndpunkt i alla frågor som omfattas av direktivet. Vissa frågor kräver ytterligare överväganden. Innan regeringen kan ta ställning måste en bedömning av konsekvenserna av samtliga kommissionens förslag göras. Som underlag inför fortsatta överväganden så har regeringen, vid möte i rådsarbetsgruppen för sociala frågor, bett om att få innebörden av vissa begrepp förtydligade.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har ännu inte tagit ställning till förslaget.
Förslaget
Kommissionens förslag till direktiv är i huvudsak uppbyggt på samma sätt som de tidigare antidiskrimineringsdirektiven: direktivet mot etnisk diskriminering (2000/43/EG), arbetslivsdirektivet (2000/78/EG) samt direktivet om varor och tjänster (2004/113/EG). Det föreslagna direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna får införa eller behålla regler som går längre när det gäller att tillvarata likabehandlingsprincipen än vad som anges i direktivet.

Syfte
Syftet med förslaget är att fastställa bestämmelser för bekämpning av diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning för att på andra samhällsområden än arbetslivet genomföra principen om likabehandling i medlemsstaterna.

Begreppet diskriminering
Diskriminering kan enligt förslaget utgöras av direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier samt instruktioner att diskriminera en person på någon av diskrimineringsgrunderna i direktivet. I linje med direktiv 2000/78/EG och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska även en vägran att vidta rimliga anpassningsåtgärder för personer med funktionshinder, om det inte medför en oproportionerlig börda, anses vara diskriminering.

Tillåten särbehandling
Viss särbehandling, som i och för sig är diskriminerande, föreslås vara tillåten.

Medlemsstaterna får tillåta särbehandling på grund av ålder om sådan särbehandling kan motiveras av ett berättigat mål och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet. Det anges särskilt i detta sammanhang att direktivet inte utgör hinder mot bestämda åldersgränser när det gäller tillgång till sociala förmåner, utbildning samt till vissa varor och tjänster.
Medlemsstaterna får också tillåta proportionell särbehandling när det gäller finansiella tjänster om särbehandlingen baseras på riskbedömningar där ålder eller funktionshinder används som bestämmande faktor, förutsatt att bedömningen bygger på relevant och tillförlitlig statistik.
Vidare ska direktivet inte påverka sådana åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för den allmänna säkerheten, ordningens bevarande, förebyggande av brott samt skydd för hälsa och andra personers fri- och rättigheter.

Tillämpningsområde
Förbudet mot diskriminering föreslås gälla alla personer, såväl inom den offentliga som inom den privata sektorn, och tillämpas i fråga om socialt skydd, inklusive social trygghet och hälso- och sjukvård, sociala förmåner, utbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som är tillängliga för allmänheten, inklusive bostäder. När det gäller tillhandahållandet av varor och tjänster, inklusive bostäder, föreslås förbudet gälla privatpersoner endast i den mån dessa utövar yrkesmässig kommersiell verksamhet.
Det uttalas särskilt i förslaget att direktivet inte ska påverka vissa områden, bl.a. tillämpningen av nationell lagstiftning gällande civilstånd, medlemsstaternas ansvar för innehåll i utbildning och organisationen av medlemsstaternas utbildningssystem, åtgärder i nationell lagstiftning som säkerställer en sekulär stat samt bestämmelser och villkor för inresa till och bosättning på medlemsstaternas territorium för medborgare i tredje land och statslösa personer.

Likabehandling av personer med funktionshinder
I förslaget finns särskilda bestämmelser om likabehandling av personer med funktionshinder. För att garantera principen om likabehandling av personer med funktionshinder ska åtgärder vidtas för att göra det möjligt för personer med funktionshinder att få effektiv icke-diskriminerande tillgång till socialt skydd, sociala förmåner, hälso- och sjukvård och utbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder och färdmedel. Sådana åtgärder bör dock inte medföra en oproportionerlig börda eller innebära krav på väsentliga ändringar inom dessa områden.

Rimliga anpassningsåtgärder ska, enligt förslaget, alltid vidtas såvida sådana åtgärder inte medför en oproportionerlig börda. Rimliga anpassningsåtgärder är inte begränsade till fysiska ändringar, utan det kan också handla om alternativa sätt att erbjuda service.
Vid bedömningen av om åtgärder av ovan nämnt slag skulle medföra en oproportionerlig börda, ska hänsyn tas särskilt till storlek och resurser hos den som ska vidta åtgärderna, verksamhetens karaktär, uppskattad kostnad, varornas eller tjänsternas livslängd samt möjliga fördelar med ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder. Om bördan i tillräcklig grad kompenseras genom åtgärder som redan ingår i den berörda medlemsstatens politik rörande likabehandling bör den inte anses oproportionerlig.
Enligt förslaget ska direktivet inte påverka gemenskapsrättsliga bestämmelser eller nationella bestämmelser rörande tillgång till särskilda varor eller tjänster.

Tillgång till rättslig prövning m.m.
Förslaget uppställer på samma sätt som i de tidigare direktiven mot diskriminering krav på att medlemsstaterna ska se till att alla har tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt direktivet. Föreningar, organisationer eller andra juridiska personer som har ett berättigat intresse av att se till att bestämmelserna i direktivet efterlevs ska med den diskriminerades tillstånd få engagera sig i ett sådant förfarande. Medlemsstaterna ska vidare införa bestämmelser som skyddar enskilda från repressalier på grund av att de har framfört klagomål eller inlett ett rättsligt förfarande.

Bevisbörda
Liksom i tidigare direktiv föreslås en särskild regel om bevisbördans placering. Den innebär att om den som anser sig ha blivit diskriminerad lägger fram fakta som ger anledning att anta att diskriminering har förekommit, åligger det den som påstås ha diskriminerat att bevisa att diskriminering inte har ägt rum.

Organ för främjande av likabehandling
Det föreslås att det ska finnas ett eller flera organ i varje medlemsstat med uppgift att främja, analysera, övervaka och stödja likabehandling av alla personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Motsvarande krav på organ för främjande av likabehandling, samt behörighet för dessa, finns i direktivet mot etnisk diskriminering (ras eller etniskt ursprung) och direktivet om varor och tjänster (kön).

Efterlevnad och påföljder
Bestämmelser om efterlevnad och påföljder föreslås på motsvarande sätt som i tidigare direktiv. Det innebär bl.a. att lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling ska upphävas samt att bestämmelser i t.ex. avtal och interna regler för företag som strider mot principen om likabehandling ska kunna förklaras ogiltiga eller ändras.

Medlemsstaterna ska även se till att det finns effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder vid överträdelser av de bestämmelser som antagits med stöd av direktivet.

Informationsspridning och dialog
Medlemsstaterna ska enligt förslaget se till att myndigheter och andra får lämplig information om de bestämmelser som antas med anledning av direktivet, samt föra en dialog med berörda intressenter.

Genomförande
Direktivet föreslås vara genomfört i medlemsstaterna senast två år efter den dag då direktivet antas. När det gäller de särskilda bestämmelserna rörande personer med funktionshinder får medlemsstaterna om så behövs ta ytterligare två år på sig. Inom fem år efter ikraftträdandet ska medlemsstaterna lämna den information som kommissionen behöver för att upprätta en rapport om direktivets tillämpning.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslagets har konsekvenser för gällande svenska regler som finns beskrivna i FaktaPM 2007/08:FPM127.

Ekonomiska konsekvenser
Förslagets ekonomiska konsekvenser är ännu svåra att bedöma. En beskrivning finns i ovan nämnda FaktaPM