Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m.

Betänkande 2007/08:SoU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
5 december 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m.(pdf, 3 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:5 Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m.

Beslut

Barn och ungas ställning ska stärkas (SoU5)

Reglerna om skydd och stöd för unga inom den sociala barn- och ungdomsvården ska ändras. Det har riksdagen sagt ja till. Syftet är att stärka barns och ungas ställning och att skapa förutsättningar för en säker och sammanhållen vård av barn och unga. Beslutade ändringar: lagen om vård av unga (LVU) ska innehålla uppgift om hur och vilket slags information som lämnats till den unge och den unges inställning det ska göras en genomförandeplan för barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende eller familjehem ett barn får inte placeras i ett jourhem eller familjehem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd Statens institutionsstyrelse ska få större möjligheter att ta prov för att kontrollera alkohol- eller drogpåverkan hos dem som vårdas i ungdomshem Lagändringarna börjar gälla den 1 april 2008.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 22
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-10-30
Justering: 2007-11-15
Trycklov till Gotab och webb: 2007-11-22
Trycklov: 2007-11-22
Reservationer: 14
Betänkande 2007/08:SoU5

Alla beredningar i utskottet

2007-10-30

Barn och ungas ställning ska stärkas (SoU5)

Reglerna om skydd och stöd för unga inom den sociala barn- och ungdomsvården ska ändras. Det föreslår socialutskottet att riksdagen säger ja till. Syftet med förslagen är att stärka barns och ungas ställning och att skapa förutsättningar för en säker och sammanhållen vård av barn och unga.

Förslag på ändringar:

  • lagen om vård av unga (LVU) ska innehålla uppgift om hur och vilket slags information som lämnats den till den unge och den unges inställning

  • det ska göras en genomförandeplan för barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende eller familjehem

  • ett barn får inte placeras i ett jourhem eller familjehem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd

  • Statens institutionsstyrelse ska få större möjligheter att ta prov för att kontrollera alkohol- eller drogpåverkan hos dem som vårdas i ungdomshem

    • Enligt förslaget ska lagändringarna börja gälla den 1 april 2008.

    Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

    Debatt, Genomförd

    Debatt i kammaren: 2007-12-03
    Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:SoU5, Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m.

    Debatt om förslag 2007/08:SoU5

    Webb-tv: Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m.

    Dokument från debatten

    Protokoll från debatten

    Lars-Ivar Ericson (C)
    Anf. 52 Lars-Ivar Ericson (C)
    Herr talman! Barnen och ungdomarna är vår framtid, som det heter - ett välbekant uttryck. Att barn och ungdomar ska ha det så bra som möjligt under sin uppväxttid är en självklarhet för de flesta. Men tyvärr inträffar saker som stör den trygga uppväxten, och då behövs samhällets skyddsnät. En viktig del av detta skyddsnät är den sociala barn- och ungdomsvården som vi i dag ska debattera. Regeringen har lagt fram en proposition om utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården. Med anledning av denna proposition har två motioner med sammanlagt 25 yrkanden väckts. Dessutom ska vi behandla ett 20-tal motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2005, 2006 och 2007. Propositionen innehåller förslag om ändringar i reglerna om skydd och stöd för unga inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det är förslag som syftar till att stärka barns och ungas ställning och att en bättre vård utvecklas. Informationen till den unge via LVU-omhändertagande ska förbättras. För barn och unga som vårdas i ett familjehem eller i ett hem för vård och boende ska en genomförandeplan upprättas. Dessutom får inte barn placeras i ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård, det vill säga jourhem, eller i ett familjehem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd. Vidare ges utökade möjligheter att kontrollera alkohol- och drogpåverkan hos dem som vårdas i särskilda ungdomshem. Utskottet tillstryker förslagen i propositionen och avstyrker samtliga motioner. I betänkandet finns 14 reservationer och ett särskilt yttrande. Efter dessa inledningsord, fru talman, kan debatten om den sociala barn- och ungdomsvården börja. Jag är övertygad om att debattörerna kommer att redovisa intressanta tankar om hur samhällets skyddsnät ska fungera när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården.
    Eva Olofsson (V)
    Anf. 53 Eva Olofsson (V)
    Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag stöder alla Vänsterpartiets reservationer men vill lyfta fram två för omröstning här i kammaren. Det är först reservation nr 10 där Vänsterpartiet liksom Miljöpartiet vill inrätta ett nationellt riskbarnscentrum. Det är också reservation nr 12 från Vänsterpartiet om att också personalen på hem för vård och boende för barn och ungdom ska ha anmälningsplikt om missförhållanden, en lex Sara precis som det finns i äldreomsorgen, och att länsstyrelsen ska få ett tydligt uppdrag att barn och unga på ett lätt sätt ska kunna höra av sig dit om det finns missförhållanden på det ställe i barn- och ungdomsvården de befinner sig. Kommuner som missköter tillsynen av barn placerade på institution eller familjehem ska kunna få sanktionsavgifter. Fru talman! Vi ska i dag diskutera ett antal förslag som berör barn och ungdomar som behöver samhällets stöd. Det är barn och ungdomar som befinner sig i en väldigt svår livssituation som är så svår att de har blivit placerade i familjehem eller i institutionsvård. När samhället omhändertar barn och ungdomar tar samhället på sig ett mycket stort ansvar. Därför är det så viktigt att barn och ungdomar och familjer får det allra bästa stödet och att insatser som görs är så bra som de någonsin kan bli. Vi måste lyssna på vad barn och ungdomar själva tycker och känner. Det är oftast inte kärleken mellan barnen och föräldrarna som brister. Det är många olika skäl som gör att man inte klarar av att ta hand om sitt barn på ett tillräckligt bra sätt och ge det vård, trygghet och stödja barnets utveckling som man skulle behöva göra som förälder. Barnet kan ha hamnat snett, och familjen räcker inte till för att ändra på ett destruktivt sätt att bete sig. Eftersom det är en sådan genomgripande handling att flytta barn från deras närmaste är en av de allra viktigaste sakerna att vi måste försöka förebygga och sätta in tidiga insatser och tidigt stöd. Det är inte socialtjänsten som är den allra största och viktigaste arenan, även om socialtjänstens kunskap och socialtjänsten som samarbetspartner är viktig att ha med. Vi har mödra- och barnavårdscentraler som tidigt kan stötta blivande föräldrar. De kan se om det redan är någonting kring det lilla barnet. Vi har möjlighet att utveckla olika former av föräldrastöd så att man klarar av att vara en förälder. Vi har förskolan som är så oerhört viktig. Där befinner sig väldigt många barn. Man träffar barnen i stort sett alla vardagar i veckan. Man har mycket tidigt möjlighet att se och sätta in stöd både när barnet behöver stöd och när det finns något mellan föräldrar och barn. Det är viktigt att förskolan inte har för stora barngrupper utan har utrymme för att kunna se och ge stöd eller samarbeta ihop med andra. Skolan är också väldigt viktig. Där går alla barn i Sverige oftast i tolv år. Det måste finnas tillräckligt många vuxna i skolan för att kunna upptäcka och ge stöd till barn och ungdomar som behöver det. Det behövs en skolhälsovård som är så utbyggd att den kan jobba förebyggande och som förutom skolsköterska och skolläkare har kuratorer och psykologer. Det måste finnas resurser för att samarbeta mellan förskola, skola, socialtjänst, fritidsverksamhet, hälso- och sjukvård och för att förebygga brottslighet polis och kanske åklagare. Det är mot denna bakgrund som Vänsterpartiets jobbsatsning ska ses. Det handlar om att fler människor ska jobba där vi verkligen behöver fler. Det gäller bland annat förskola, skola och fritidshem. Men vi behöver också socialsekreterare som har tid att jobba förebyggande. Det är där vi gör vår stora jobbsatsning i Vänsterpartiet. Fru talman! Bakgrunden till de förslag som vi diskuterar i dag är utredningen Källan till en chans som tillsattes av den förra regeringen och lämnade sitt förslag hösten 2005. Vänsterpartiet hade en representant i den utredningen. Vi är positiva till de flesta förslag som regeringen lägger fram. Vi tycker att det görs en översyn av lagstiftningens bestämmelser om skydd och stöd till utsatta barn. Man ska se över helheten och se om det behövs nya insatser och nya skrivningar i lagen för att på ett bättre sätt kunna ge barn och ungdomar stöd. Vi tycker att det är väldigt bra och viktigt, och skriver in det i lagen, att barn ska ha rätt till information. Man ska också dokumentera att de har fått informationen, vad den innehållit och hur den har getts. Det är också bra att man utvärderar och följer upp familjecentralerna. Vi tycker att de är väldigt positiva och viktiga. Det är bra att man tydliggör ansvaret hos socialnämnden för godkännande av familjehem. Alla hem ska vara godkända, och jourhem ska också vara godkända. Man kan inte lägga över det ansvaret på någon annan som kanske sköter och ger stöd åt familjehemsverksamheten, utan det är socialnämndens ansvar. Det vi hade velat ha med lite mer om, förutom det som tas upp i de reservationer som jag redogjort för här, gäller genomförandeplanen som vi hörde om tidigare. Det gäller hur vården i familjehem och på institution och stödet när man kommer hem så att man klarar sig fortsättningsvis ska genomföras. Vi hade velat att man hade skrivit in att planen skulle göras ihop med barnet och dess anhöriga. Det skulle klart framgå att syskon ska ha kontakt med varandra när de inte placeras på samma håll. Vi vet att det ibland har blivit så att syskon har fått leva utan den kontakt de ska ha, i stor oro för varandra. Vi har i dag en diskussion om hur det har fungerat för barn som under tidigare årtionden blivit placerade i familjer eller på barnhem. Vi vet att det inte alltid fungerade bra. Vi vet till exempel att syskon inte alls placerades tillsammans. Till sist, fru talman, vill jag säga att vi från Vänsterpartiets sida hade velat ha ett nationellt riskbarnscentrum. Socialstyrelsen presenterade på uppdrag av den förra regeringen ett förslag till ett nationellt riskbarnscentrum för barn som blivit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Det nationella centrumet skulle bidra till att utveckla och förbättra kvaliteten i insatserna, sammanställa god praxis och aktuell forskning om våld och övergrepp mot barn, hur man tidigt upptäcker det, hur man handlägger det och följa upp insatser. Regeringen och kommittén har velat vänta på utvärderingen av försöksverksamheten med barnahus. Barnahus är ju ett samverkansarbete. I stället för att ett barn som har blivit utsatt för våld eller övergrepp ska få träffa socialtjänsten den ena stunden, barn- och ungdomspsyk den andra och polisen den tredje har man samlat alla resurser med människor som är speciellt kunniga i att arbeta med barn på ett ställe. Man vill vänta på att den verksamheten utvärderas. Vi tycker liksom Rädda Barnen och brottsofferjouren att det är olika verksamheter. Att barnahusen direkt går in och hanterar enskilda barn och utreder brott och i samband med det ger det stöd som behövs till barnet och barnets nära har inte den funktion som ett nationellt riskbarnscentrum skulle ha. Fru talman! Det finns anledning till oro. Misshandel och aga av barn har inte minskat de senaste åren. Det ligger på samma siffror som tidigare. Vi har ett antal fall de senaste veckorna som exemplifierar de siffrorna. Ungefär 3 000 barn mellan noll och sex år är, enligt den utredning som tittar på detta, utsatta för allvarlig och grov misshandel av föräldrar eller någon närstående. Jag tycker inte att det finns anledning att vänta med ett nationellt riskbarnscentrum. Våra barn är egentligen allas. Föräldrar är naturligtvis oerhört viktiga. Ibland sviktar föräldrar. Vi kan inte få en bra barndom utan bra stöd från samhället för alla barn, men det behövs också extra stöd för de barn som far illa. Vi har alla ett ansvar som vuxna att rycka in och säga ifrån om vi ser ett barn som far illa.
    Thomas Nihlén (Mp)
    Anf. 54 Thomas Nihlén (Mp)
    Fru talman! Fru talman! Till det här betänkandet har Miljöpartiet tio reservationer, och vi ställer oss naturligtvis bakom samtliga våra reservationer men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nr 1 som handlar om inrättandet av regionala och lokala barnombudsmän. I det här betänkandet finns det många bra förslag till ändringar av regler och lagstiftning, med syfte att stärka stödet till barn och ungdomar inom den sociala barn- och ungdomsvården. Miljöpartiet ställer sig bakom de flesta av förslagen, men vi anser att betänkandet saknar ett antal förslag som skulle skärpa och ytterligare stärka stödet till dessa barn och ungdomar, därav våra reservationer. Under avsnittet En samlad lagstiftning för den sociala barnavården föreslår utskottet, i likhet med regeringen, att en utredning tillsätts för att skapa en samlad lagstiftning på detta område. Miljöpartiet menar att den särskilde utredare som regeringen vill tillsätta också borde få i uppdrag att se över hur stöd till barn i form av lokala och regionala barnombudsmän skulle kunna utformas och komma med förslag på de ändringar som krävs lagmässigt för att möjliggöra detta. Miljöpartiet driver och har länge drivit frågan om lokala och regionala barnombudsmän, och vi tar även upp frågan i den senaste budgetmotionen. Under Utskottets ställningstagande kommenterar utskottet att frågan om lokala och regionala barnombudsmän bör hanteras på lokal och regional nivå. Här har nog utskottet missförstått Miljöpartiets förslag. Vårt förslag innebär att en centralt organiserad funktion inrättas men att det sedan sker en lokal placering av barnombudsmännen. De lokala och regionala barnombudsmännens uppgifter skulle vara att finnas på barnens sida vid vårdnadstvister, omhändertaganden eller i samband med svåra hemförhållanden. De skulle också kunna företräda barnen. En annan särskilt viktig funktion skulle vara att barn som är placerade och inte har det bra ska kunna höra av sig själva till denna helt oberoende funktion med barnperspektiv. Fru talman! Under rubriken Barn som bevittnar våld lämnar regeringen inga förslag utan beskriver endast de aktuella statliga insatserna inom den sociala barn- och ungdomsvården. Den 15 november 2006 trädde den ändring i socialtjänstlagen i kraft som tydliggör att socialtjänsten bör betrakta ett barn som brottsoffer om barnet bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna. Detta är ett nytt perspektiv på våld inom familjen, och det kan vara svårt att hantera i och med att våld i nära relationer är komplicerade problem och brott. Miljöpartiet menar att exempelvis länsstyrelserna bör få i uppdrag att utreda, redan nu efter ett år, hur kommunernas socialtjänst har hanterat och agerat enligt den nya lagen. Utskottet menar att det är för tidigt att utvärdera. Det kan man förstås tycka, men genom att ställa frågor till socialtjänsten om hur man hanterat den nya lagstiftningen visar man också hur viktiga dessa frågor är. Det finns goda skäl att påbörja ett uppföljningsarbete redan nu. Det handlar om på vilket sätt man har förberett sig för frågan inom socialtjänsten, till exempel genom utbildningsinsatser och handlingsplaner men också att titta på hur man, sedan lagen infördes, har agerat i förhållande till barn som har bevittnat våld i de fall av misshandel mellan partner som man fått kännedom om. Utskottet lyfter under avsnittet Förebyggande arbete och tidigt stöd fram exempel på verksamheter som är viktiga ur ett förebyggande perspektiv. Men Miljöpartiet saknar förslag på hur dessa verksamheter skulle kunna förbättras, utvecklas och samarbeta bättre för att man ska kunna sätta in mer relevanta hjälpinsatser i ett tidigt skede. Ett stort problem - som visserligen tas upp i betänkandet - är tillgången till barn- och ungdomspsykiatriska kliniker, så kallade BUP. Miljöpartiet saknar dock en något djupare analys av BUP:s verksamhet, bristen på platser, långa köer och vilka orsaker som finns till dessa problem samt vilka åtgärder som skulle behöva vidtas. Miljöpartiet hade också gärna sett en större och mer detaljerad diskussion kring förskolans förebyggande betydelse för barn som riskerar att fara illa, exempelvis när det gäller problemet med stora barngrupper och vikten av att det finns många vuxna på förskolorna, det vill säga många med adekvat utbildning. Vi menar att om det finns många vuxna är chansen mycket större att varje barn hinner få sina specifika behov tillgodosedda. Ungdomsmottagningars arbete vill vi också lyfta fram som en viktig förebyggande verksamhet. Med utökade psykosociala resurser skulle de kunna ta ytterligare ansvar som att ta hand om de ungdomar som inte söker sig till och inte heller platsar inom vare sig barn- och ungdomspsykiatrin eller vuxenpsykiatrin, men som ändå är i stort behov av hjälp. En utbyggd primärvård med psykosocial kompetens är också en viktig förebyggande verksamhet. Mer psykosociala resurser i primärvården, inklusive BVC, skulle vara en stor avlastning för BUP och spara både pengar och lidande i ärenden som rör barns och ungdomars psykiska hälsa. En väl fungerande elevhälsa med nära kontakter mellan skolkuratorer, psykologer, läkare och sköterskor är en annan mycket bra förebyggande verksamhet, men om det finns inte heller något att läsa i detta betänkande. Enligt betänkandet bör inrättandet av ett nationellt riskbarnscentrum övervägas först när erfarenheterna från arbetet med utredningar avseende barn som avlidit i anledning av brott, nationellt utvecklingscentrum för tidiga insatser till barn och unga samt de så kallade barnahusens verksamhet sammanställts. Miljöpartiet menar att ett nationellt riskbarnscentrum bör inrättas snarast med målgruppen barn och ungdomar som är eller misstänks vara utsatta för övergrepp. Brott mot barn är svåra att handlägga, och många myndigheter involveras i arbetet, vilket skapar samordningsproblem. Det är stora problem att förena vård- och omsorgsstrategier med rättsvårdande insatser. Frågan om ett nationellt riskbarnscentrum är utredd sedan länge, bland annat redan i SOU 2001:72 och av Socialstyrelsen. Vi menar att initiativ till ett sådant centrum inte behöver invänta utvärderingen av verksamheter som nyligen satts i gång. Fru talman! Avslutningsvis vill jag passa på att säga något om barnkonventionen. Barnfrågor är inga särfrågor. Det är frågor som berör alla människor. Man kan lugnt säga att allt som är bra för barn är bra för samhället i dess helhet. Övergripande handlar det bland annat om att ge mer tid, tänka långsiktigt, ha fantasi, agera begripligt och ha ett medmänskligt beteende. Barnkonventionen är inte intagen i svensk lagstiftning. Miljöpartiet har ett antal gånger motionerat om att man borde göra detta. Vad finns det egentligen för skäl till att barnkonventionen inte är svensk lag? Ett skulle kunna vara att vi i Sverige anser att vi redan i dag gör det som barnkonventionen säger att vi ska göra. Då skulle det å andra sidan inte vara några problem att ha konventionen i dess helhet i lagstiftningen för att markera ett ställningstagande, men så enkelt är det nog inte. Det är nog snarare så att det finns ett antal områden där barns behov inte fullt ut är tillgodosedda i Sverige såsom barnkonventionen säger att de ska vara. Barn som är omhändertagna av samhället eller barn som riskerar att bli det är en särskilt utsatt grupp vars rättssäkerhet behöver bli så bra som den kan bli. Dessa barn skulle få ett starkare skydd om barnkonventionen vore gällande svensk rätt.
    Marina Pettersson (S)
    Anf. 55 Marina Pettersson (S)
    Fru talman! När det gäller den sociala utvecklingen av barn- och ungdomsvården måste man mer än i dag förebygga och tillsätta resurser. Det handlar om resurser och kompetens för de barn som är i störst behov av dem. Det kan inte vara så länge till att vi vuxna blundar för den verklighet som faktiskt är en realitet i ett Sverige där barnen inte får sina rättigheter utifrån FN:s barnkonvention tillgodosedda fullt ut. Låt mig ta ett exempel. Jag vill berätta om en liten tjej som placerades långt bort från mamma och pappa en julhelg. Hon sade: Alla de andra fick prata med sina föräldrar. Jag fick inte ens prata med pappa på julafton, vilket resulterade i att jag grät och mådde fruktansvärt dåligt. Hon skar sig. Alla skar sig på avdelningen, och personalen märkte det, men gjorde inte så mycket åt det. Vi måste lyssna på hennes sanning, för den kan ingen ta ifrån henne. Vi måste också ta reda på hennes inställning till det som samhället erbjuder henne. Det förslag som har lagts fram i dag är gott, för det bästa är gott nog. Det ska alltid ske i nära samarbete med föräldrarna när det är möjligt och när det är lämpligt. Barnens bästa betyder faktiskt barnens bästa, inte föräldrarnas, inte samhällets och inte systemets bästa. Det handlar om vad just den här lilla flickan eller pojken behöver för att komma ur en svår livssituation och få den trygghet, den omsorg och det omhändertagande som varje barn har rätt till enligt FN:s barnkonvention. Det förslag som regeringen lägger fram i dag om dessa svåra frågor kommer från en utredning som vi socialdemokrater tillsatte under den förra mandatperioden, den sociala barn- och ungdomskommittén. Vi stöder dessa förslag, men det krävs mer än regeringens förslag i dag. Det krävs mer resurser och medel för att nå målen att alla barn ska få den hjälp de rätteligen ska ha. I vårt budgetförslag satsar vi 2,4 miljarder på psykiatrin för perioden 2008-2010, vilket är 1,4 miljarder mer än regeringen. Vi vill använda dessa medel till ökade anslag för barn- och ungdomspsykiatrin och till att göra särskilda insatser för ungdomar med psykiatrisk problematik som enligt vår mening får alldeles för liten hjälp i dag. När det gäller omhändertagna ungdomar är den mest allvarliga och mest ingripande händelsen i deras liv att samhället skiljer barn och föräldrar åt. Bakgrunden kan vara, som vi har hört i de föregående anförandena, att föräldrarna inte klarat sin föräldraroll, till exempel på grund av egna problem med alkohol, missbruk eller narkotika. Men det kan också handla om barns egna problem. Det ska självfallet vara för barnens bästa utifrån deras egna situationer. Barn och ungdomar som växer upp i familjehem eller institutionsvård är en mycket utsatt grupp även som unga vuxna. Det redovisas i Socialstyrelsens rapport från 2006. Fru talman! Vi saknar en helhetssyn, ett samlat grepp och en långsiktig planering för att utveckla den sociala barn- och ungdomsvården. Det anser vi socialdemokrater, och vi kommer att följa denna fråga mycket noga. Förslaget att sammanföra bestämmelserna om skydd och stöd till utsatta barn i en samlad lagstiftning ser vi mycket positivt på. Vi hoppas att regeringens utredare kommer tillbaka så snart som möjligt med ett förslag. I propositionen talas det om den frustration som uppstår när socialtjänsten inte kan förändra situationen för barn som man känner oro för. Här snuddar man vid en väldigt viktigt fråga. Socialtjänsten får ibland kritik och är utsatt för korstryck. Ibland anklagas man för att göra för lite och ibland för att göra för mycket när man skiljer barn och föräldrar åt. För att förbättra den situationen behöver socialtjänstens personal mycket stöd. Det kan ofta bara ges lokalt. Men det finns saker som man kan göra på central nivå. En ökad tydlighet när det gäller den samlade lagstiftningen är en sak. Statligt stöd för utvecklande av metoder är ett annat sätt. Den här särskilda utredaren som har tillsatts ska titta på hur en ny evidensbaserad kunskap kan spridas och tillämpas i praktiken regionalt och lokalt. Kan man nå dit är mycket vunnet. Stödet för dem som jobbar lokalt är i dag mycket ojämnt. En undersökning som länsstyrelsen i dagarna presenterat angående Västmanland visar tydligt att förutsättningarna skiljer sig markant mellan kommuner när det gäller socialtjänstens möjligheter att hantera denna typ av ärenden. Fru talman! Tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården behöver förstärkas. I det korta perspektivet måste länsstyrelserna ges ökade tillsynsresurser så att all verksamhet kan granskas, inte minst viktigt mot bakgrund av att kommunen anlitar en rad olika privata verksamheter, till exempel hem för vård och boende, som man rimligen inte kan ha full uppsikt och kontroll över. Den utredning om stärkt tillsyn som just avslutats pekar ju på behovet av att kommunen inte själv granskar utan att det görs av en annan part, staten. Detta är ytterligare ett område som inte kan avgöras i dag, här och nu. Lösningen får komma efter sedvanlig remissbearbetning och hantering av utredningen. En annan fråga som tas upp i betänkandet utan att avgöras är barns rätt till kontakter med socialtjänsten utan att vårdnadshavaren informeras. Det här är en avgörande fråga vid till exempel hedersproblematiken. Frågan kommer att tas upp i ett annat sammanhang. Jag vill bara här betona hur viktig denna fråga är så att den inte bara försvinner därför att det är så svårt att hitta en bra lagstiftning runt omkring. Det förebyggande arbetet kan aldrig bli stort nog, att upptäcka, att ge kunskap, att lära, att se till att föräldrar och barn knyter an till varandra och sätta in insatser så tidigt som möjligt är de bästa sätten att förhindra en negativ utveckling för barnet och föräldrarna i deras roll som mamma och pappa. Föräldracentraler och annan verksamhet som ger föräldrastöd under ett barns uppväxt är något som vi ser mycket positivt på. Det är faktiskt lite märkligt att det finns så lite samlad kunskap om dessa typer av verksamheter. Studier och kartläggningar skulle kunna visa vad som är det mest framgångsrika sättet att jobba på. Här har också Socialstyrelsen fått i uppgift att göra en kartläggning. Fru talman! Avslutningsvis vill jag sätta fokus på en fråga som behandlas i det här betänkandet och som jag tror kommer att bli alltmer aktuell. Det är legitimation för socionomer. Socialstyrelsen har nyligen pekat på behovet av en behörighetsreglering för de socialsekreterare som arbetar med planering, utredning och uppföljning av ärenden som rör barn. Detta skulle förstärka barnens rättigheter, det skulle stärka yrkets status och utvecklingsmöjligheter, och det skulle på sikt bidra till bättre hantering. Jag hoppas och tror att vi kan pröva denna fråga i positiv anda framöver och att regeringen driver på den här utvecklingen.
    Magdalena Andersson (M)
    Anf. 56 Magdalena Andersson (M)
    Fru talman! Det var drygt 20 700 barn och unga som hade heldygnsinsats någon gång under förra året. Vid en alldeles bestämd tidpunkt, den 1 november, var det 14 900 barn som hade det, som fick sin vård, omsorg, skolgång och sitt boende någon annanstans än hemma. Av dem var det 10 100 som fick omsorg och vård med stöd av socialtjänstlagen och ungefär 4 600 enligt lagen om vård av unga. Dessutom var det 200 barn som var omedelbart omhändertagna enligt samma lag. De flesta av dem fanns i familjehem. Bortåt 80 procent vårdas enligt socialtjänstlagen och 65 procent enligt lagen om vård av unga. Förutom insatser som pågår dygnet runt är det många barn och unga som får olika former av öppenvårdsinsatser. De bor kvar hemma men med stöd på något sätt. Den 1 november förra året var det 28 100 barn och unga som hade en sådan insats. Det är många barn som behöver stöd och hjälp. I snitt är det 43 000 varje dag i vårt land som får hjälp på hemmaplan och utanför hemmet. Det är barn som kommer att påverkas, som kommer att ha de olika insatser de har varit med om med sig resten av sitt liv. Fru talman! Det vilar ett stort ansvar på den vuxenvärld som beslutar om att göra eller att avstå från att göra olika former av insatser för de här barnen. Jag hade förmånen att delta i den utredning som är grunden till propositionen vi behandlar i dag, en utredning som ju tillsattes av den förra regeringen och som lämnade sitt slutbetänkande för ungefär två år sedan. Där lyfts en mängd olika frågor fram. Mycket tydligt för oss alla som satt i utredningen var att den sociala barn- och ungdomsvården är ett område som i mångt och mycket är outforskat, att insatser som görs inte alltid vilar på kunskap och beprövad erfarenhet och att barn och unga alldeles för sällan är medverkande i processerna. Utredningen hade en referensgrupp av ungdomar som tidigare hade varit placerade. De fick berätta om sina upplevelser och tankar. Man tog del av material från Bris och andra. Parallellt med utredningen gjorde Rädda Barnen någonting som man kallade för höringar. Det var samtal med barn och unga som var placerade. Sammantaget kan man säga att det här materialet visade på en massiv önskan att bli sedd, att bli lyssnad till och att få vara med i beslutet. Jag har en del meningar som några av de ungdomar som var placerade formulerade. Soc skulle ringa minst en gång i månaden. Om du är fosterförälder ska du göra lika för alla barn i familjen. Man ska få träffa familjen innan man åker dit, två tre gånger före. Kolla med släktingar! Lyssna på det som är bra också! Inga tillgjorda möten med städning innan och kaffe. Mer oanmälda besök! Det ska inte vara så många socialsekreterare. Man ska bli mer lyssnad till. Så sade de. Fru talman! Det har hänt mycket i vårt land, både på de 25 år som har gått sedan socialtjänstlagen kom till och på de 15 år som passerat sedan lagen om vård av unga kom. Därför anser regeringen, och utskottet stöder den tanken, att det är ett stort behov av att se över och överväga att föra samman bestämmelser för skydd och stöd för barn och unga i en samlad lagstiftning. Själva betänkandet handlar ju inte bara om det utan om ett stort antal andra frågor som hänger samman med den sociala barn- och ungdomsvården. I betänkandet finns förslag som handlar om barns och ungas rätt till information, precis det de efterlyste. Där ska det nu införas bestämmelser både i lagen om vård av unga och i socialtjänstlagen. Här finns förslag om att samla ihop kunskap och sammanställa erfarenheter om familjecentraler, som ju först och främst arbetar förebyggande och stödjande. Det är precis det vi behöver. Där finns inte någon samlad erfarenhet eller kunskap, precis som Marina Pettersson talade om. Det har Socialstyrelsen fått regeringens uppdrag att göra. Det finns förslag om att införa bestämmelser i socialtjänstlagen om hur vården ska genomföras. Det ska inte bara finnas en vårdplan, det ska också vara en genomförandeplan som visar vilka mål man har, när insatser ska ske, hur det ska gå till och hur kontinuerliga kontakter ska skötas. Självklarheter, kan man tycka, men det har inte tidigare varit reglerat. Det handlar om att ge tydligare förutsättningar för familjehem, vilka kriterier man ska ha då man bedömer ett familjehem och vilket stöd de ska ha. Regeringen kommer att tillsätta en utredare som ska få det här uppdraget. Det kommer också att föras in en bestämmelse i socialtjänstlagen som reglerar att det är socialnämnden som ansvarar för utredningen av ett familjehem. Dessutom kommer det att regleras att ett jourhem inte får vara jourhem i mer än två månader, för att barn inte ska behöva ha många snabba uppbrott. När det gäller forskning framgår det tydligt att det behövs insatser som stimulerar och som underlättar utvecklingen av en socialtjänst som är kunskapsbaserad. Därför har en särskild utredare fått i uppdrag att precisera hur formerna för ett stöd i framtiden bör se ut. Statens institutionsstyrelse kommer att få möjligheter att ta prov för att kontrollera alkohol- eller drogpåverkan. Det är en självklarhet, tycker jag, för att de ska kunna garantera ett tryggt och drogfritt boende. Ibland behövs det verktyg för att nå ett sådant mål. Ett sådant verktyg är utökade möjligheter till drogtester. Fru talman! Jag tänkte avsluta mitt anförande med att ytterligare en gång referera vad som sades av några av de barn och ungdomar som var omhändertagna för samhällsvård av en eller annan anledning när utredningen Källan till en chans gjordes. Det handlar om deras syn på hur en önskevuxen ska vara. De ska ha minne och komma ihåg när vi fyller år, vad de har lovat och om vi har berättat om något. De ska vara omtänksamma. De ska vara lite stronga när det behövs. De ska ha regler, men inte för strikta. De ska se oss som människor och inte som ungdomar, och de ska inte tro att de alltid vet bäst för att de är vuxna eller för att de är personal. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
    Maria Kornevik Jakobsson (C)
    Anf. 57 Maria Kornevik Jakobsson (C)
    Fru talman! Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården är en proposition som till sitt innehåll borde ha varit självklar redan för många år sedan. Det gör den inte mindre viktig - tvärtom. Det finns hemskt mycket att ta igen. Att ett samhälle har barn som far illa är på alla vis ett misslyckande. Barn som far illa är ett samhälles absolut svagaste länk, och man säger ju att ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Centerpartiet anser att det allra viktigaste arbetet som vi har framför oss när det gäller barn och unga i riskmiljöer är det förebyggande arbetet - att få in det arbetet på alla nivåer och i alla miljöer där barn och unga befinner sig: dagis, BVC, förskolor, skolor, ja, precis överallt. Där barn finns ska det också finnas vuxna, vuxna som har ett ansvar att se hur barn har det. De flesta har också en möjlighet att på något sätt föra vidare det som de ser. Om vi skulle klara av det så skulle vi inte behöva ha så mycket av den här varan, ungdomsvård. Föräldrar är de personer som har störst betydelse för sina barn och blir i och med det också de som påverkar barnen allra mest. Därför är det angeläget att föräldrar får den hjälp och den stöttning som de behöver under hela barnets uppväxt. Stöttningen ska även bestå i att visa föräldrarna på sin egen kraft och förmåga. Vi har under en lång period varit duktiga på att plocka bort det från föräldrarna och i stället visa att professionen är bättre. Men om inte föräldrarna klarar av det allra viktigaste arbetet och också klarar av att ta ansvar för sitt barn så kommer vi att få ännu fler än de 40 000 per dag som Magdalena Andersson nyss vittnade om. Familjeförskolor och familjecentraler, som finns i vissa kommuner, är bra exempel på verksamhet dit barn och föräldrar kan komma. Där finns all kompetens som behövs under samma tak och under friare former. Fru talman! Regeringen föreslår nu en samlad lagstiftning för den sociala barn- och ungdomsvården, och det är ju bra. Att alla institutioner runt barnet och den unge samarbetar är viktigt, för annars händer det så lätt att barnet eller den unge faller mellan de berömda stolarna. Facit visar, då det gäller familjehemsplacerade barn, att samhället inte alltid varit så bra på och lyckats så bra med att ta hand om de mest utsatta barnen. Det finns många unga vuxna och vuxna som kan berätta om hur deras barndom präglats av flytt mellan olika fosterhem, behandlingshem och tillbaka till det egna hemmet för att sedan göra resan om och om igen, att aldrig veta från dag till dag, att ingen berättade vad som skulle hända, att inte kunna känna sig trygg eller säker någonstans, oron över vad som händer med föräldrarna och så vidare. Det kan ju hända att när man bodde hemma var man den som tog hand om föräldrarna. Vem gör det nu? Trygghet är, som bekant, det andra trappsteget på Maslows behovstrappa. Regeringens förslag om att det i socialtjänstlagen införs en bestämmelse om att en plan för hur vården ska genomföras ska upprättas när ett barn vårdas i ett familjehem eller hem för vård eller boende tycker Centerpartiet är positivt, och egentligen är det ju väldigt självklart. Om man ska ta hand om ett barn och barnet har ett behov så är det väl ytterst självklart att man gör upp denna plan. Jag tror faktiskt att de flesta socialkontor gör det, och då är det väl väldigt bra att det sätts på pränt här. Det fanns en tid då det var praxis vid placeringar att alltid skilja syskon åt eller att hitta familjehem så långt borta som möjligt från det egna hemmet. I dag vet vi, som tur är, bättre. Att kunna ha kontakt med föräldrar och släktingar är ovärderligt om en familjehemsplacering ska fungera. Om barnet eller den unge behöver placeras ska det alltid i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Men även här är det självklart så att det är det som är det bästa för barnet som ska beaktas. Regeringen föreslår en rad regelförändringar som ska stärka och skydda barn inom den sociala ungdomsvården. Förslagen syftar till att stärka barns och ungas ställning och skapa förutsättningar för en säker och sammanhållen vård. Denna vård ska ges i enlighet med evidensbaserad kunskap och beprövad erfarenhet. I de nu föreslagna bestämmelserna stadgas att barn och unga ska få relevant information om vad som händer dem. Det var precis det som de inte fick, de som dag för dag inte hade en aning om vad som skulle hända i morgon. Vad var det som gjorde att de blev omhändertagna? Vad händer hemma? Vi kommer nu att sätta på pränt att allt detta ska göras. När det gäller de barn som har en problematik där det finns både psykiska och sociala problem är det ytterst viktigt att det finns en kvalitet och ett gott samarbete med den sociala ungdomsvården och med barn- och ungdomspsykiatrin. En nödvändig förutsättning för ett sådant samarbete är att tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin förbättras. Regeringen avser därför att förstärka vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin. Vi måste veta vad som händer på BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Vi måste veta om det är långa köer. Vi måste veta resultat av barn- och ungdomspsykiatrins insatser. Vi är många som undrar vad som egentligen händer, och därför ser vi verkligen fram emot att den här utredningen ska komma till. Fru talman! Vi ska inte glömma att det är de barn som är barn i dag som ska bli föräldrar i morgon. Om vi inte klarar av att ge dem det de behöver kan vi lugnt räkna med att de i sin tur inte heller kommer att veta hur de ska ta hand om sina barn. Med det här vill jag yrka bifall till propositionen.
    Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
    Anf. 58 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
    Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. I dag ska vi debattera ett betänkande om utvecklingen av den sociala barn- och ungdomsvården. Det är ett synnerligen viktigt betänkande med fokus på våra barn och ungdomar. I den senaste rapporten från Bris kan vi läsa att den mest märkbara trenden i kontakter som Bris har haft under 2000-talet är den massiva ökningen av problem som hänger samman med psykisk ohälsa. Det innefattar självdestruktiva beteenden, självmordstankar, ätstörningar, depressioner, fobier och panikångest. Men Bris tar även upp barn i utsatthet, barn som utsätts för övergrepp av olika slag. Under 2006 handlade 26 procent av Bris barnkontakter om just detta, och mörkertalet känner vi inte till. Det som många barn och ungdomar klagar över är att de inte har någon vuxenrelation. Det är många gånger svårt att hitta vuxna som kan hjälpa dem. Det är långa väntetider till barn- och ungdomspsykiatrin. Man måste dessutom ha föräldrarnas tillstånd för att söka kontakt. Elevhälsan är underbemannad och har brist på tider att erbjuda. Att vända sig till socialtjänsten är ett stort steg. Dessutom dras föräldrarna in. Man kan då fråga sig vart barn som inte kan prata med sin mamma och pappa ska vända sig. Och vad gör barn som lever i utsatthet? Vilken bild har vi i dag av socialtjänstens insatser och av andra aktörer? Det som vi får höra och det som ofta bekräftas är att samverkan mellan myndigheter är bristfällig, vilket gör att många barn och ungdomar faller mellan stolarna. Elevhälsan inom många kommuner är kraftigt nedrustad trots det alltmer ökande ohälsotalet bland våra barn och ungdomar. Alkoholkonsumtionen har gått ned bland ungdomar, men bland de ungdomar som dricker har konsumtionen ökat. 22 procent av flickorna och pojkarna i årskurs 9 dricker minst någon gång i månaden. Antalet sjukhusvårdade på grund av akut alkoholförgiftning har ökat under de senaste åren. Med droger följer det alltmer ökande ungdomsvåldet. Föräldraskapet sviktar och kommer många gånger i konflikt med föräldrarnas egna behov av förverkligande. Stressen är överlag mycket hög bland barn och ungdomar i Sverige. Socialsekreterare vittnar om att de inte hinner med utredningar. Arbetet är stressigt, och kommunerna sparar inom individ- och familjeomsorgen. Kritikerna uttrycker att anmälningar inte leder till tillräckligt snabba och kraftfulla ingripanden. Enligt en undersökning som gjordes på våren 2006 av fackförbundet SSR anser en majoritet av socialarbetarna att socialtjänsten inte alls eller bara delvis lever upp till socialtjänstlagens intentioner. Barnperspektivet och barnkompetensen måste få större fokus inom socialtjänstens område. I socialtjänstlagen och i FN:s barnkonvention, som många har talat om här och som Sverige har ratificerat, slås det fast att barnets inställning så långt som möjligt ska klarläggas. Barn har ofta svårt att göra sin röst hörd. Därför är det angeläget att de som ska utreda utsatta barns behov också kan tala med barnen. Många beslut som får en avgörande inverkan på ett barns liv fattas alltså över huvudet på dem, trots att barnperspektivet har förstärkts i socialtjänstlagen. Det är inte ovanligt att bedömningarna ser mycket olika ut. Vid flera studier av barn som placerats i familjehem har barnen varit kritiska mot att de inte har fått tala enskilt med den socialsekreterare som har ansvarat för utredningen. I en studie - Cederborg & Carlsson - från 2001 intervjuades 20 barn mellan 5 och 19 år. De flesta mindes inte att de hade fått berätta om sina åsikter över huvud taget under utredningstiden. 17 av barnen ansåg att de aldrig hade haft möjlighet att påverka valet av familjehem, och 13 av dem hade aldrig talat i enrum med socialsekreteraren under placeringstiden. Barn är individer med skilda behov. Det är även angeläget att alla barn i praktiken och inte bara i teorin har samma rättigheter oavsett var i landet som de bor. Enligt socialtjänstlagen ska en utredning inledas om det finns skäl att misstänka att ett barn far illa. Enligt samma lag ska barnets vårdnadshavare informeras om detta - i lagtexten står det "skyndsamt". Det går i dag inte att hålla vårdnadshavaren utanför, inte ens i ett inledningsskede. Socialtjänstlagen är inte skriven för barn som riskerar att mördas, misshandlas, giftas bort, könsstympas eller bli sexuellt utnyttjade av sina anhöriga. Socialtjänsten ska ha ett tydligt brottsofferperspektiv i arbetet med utsatta barn. Barnet ska ges tid att bygga upp ett förtroende. Att berätta om övergrepp är inte enkelt, speciellt inte om det är pappa, mamma eller någon annan närstående som är skyldig. Vi kan konstatera att den sociala barn- och ungdomsvården har genomgått stora förändringar under årens lopp. Sedan 2000 har kommunernas kostnader för individ- och familjeomsorg ökat med 17 ½ procent fram till 2005. Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer har pekat på att den sociala barn- och ungdomsvården inte har utvecklats utifrån de mål och regler som finns i socialtjänstlagen. Det är därför glädjande att vi i detta betänkande har fokuserat på förslag som syftar till att stärka barns och ungdomars ställning, skapa förutsättningar för en sammanhållen och trygg vård i enlighet med kunskap och beprövad erfarenhet. Med dessa förslag ska socialnämnden bland annat i samband med ansökan om tvångsvård informera om vilken information som har lämnats till barnet och vilken inställning barnet har. Vid en placering i ett familjehem ska inte bara en vårdplan utan också en genomförandeplan upprättas. Det är synnerligen angeläget för att barnet och vårdnadshavaren ska känna sig införstådda med vad som kommer att hända och vilka mål som ska uppnås. När det gäller familjehem vet vi att det inte är så lätt att rekrytera till det uppdraget. Uppdraget är otydligt och behöver tydliggöras. Regeringens initiativ att tillsätta en utredning för att komma till rätta med dessa otydligheter känns mycket positivt. Det handlar om frågor kring arbetslöshetsförsäkring och socialförsäkring. Vi får inte glömma det förebyggande arbetet. I betänkandet fokuseras på föräldrastödet och familjecentralerna. Familjecentralernas koncept skapar goda förutsättningar för samverkan och goda möjligheter för att tidigt upptäcka barn som far illa eller föräldrar som behöver stöd i sin föräldraroll. Ett omfattande arbete pågår även för att förebygga psykisk ohälsa bland våra barn och ungdomar men även för att satsa på dem som har drabbats av ohälsa. Fru talman! Avslutningsvis vill jag göra några påpekanden när det gäller barns möjligheter att ha en egen kontakt med socialtjänsten utan vårdnadshavarens kännedom. Utskottet tar inte ställning utan vill beakta pågående utredning. För mig och Folkpartiet känns det positivt att man i betänkandet Beslutanderätt vid gemensam vårdnad föreslagit denna möjlighet. När denna möjlighet inte finns för socialtjänsten kan det innebära att socialnämnden inte får ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till om man behöver vidta åtgärder. Rättssäkerheten för barnet kan i ett sådant fall vara helt satt ur spel då följden kan bli att en nödvändig insats för barnet aldrig kommer i fråga. Det viktiga för socialnämnden är att ett samtal ska vara förenligt med barnets bästa. Vi kommer alla här ihåg lille Bobby och flickan i Vetlanda. Vi har en barnkonvention som tydligt deklarerar att man ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mognad. Som sagt har mycket hänt sedan socialtjänstlagen tillkom, vilket i högsta grad ställer krav på den lagstiftning som finns inom detta område. Regeringens initiativ att utreda behovet av en samlad lagstiftning är ett steg i rätt riktning.
    Maria Larsson (Kd)
    Anf. 59 Maria Larsson (Kd)
    Fru talman! Jag träffade Jennie. Hon är 19 år och har haft ett ganska trassligt liv. Det var problem hemma, och Jennie fick ta ett stort ansvar för sina mindre syskon redan när hon var tio elva år. Hon kom till ett jourhem som först inte fungerade bra. Efter flera placeringar och några rymningar blev det ett LVU-hem när Jennie var 14 år. Jag frågade Jennie om hon trodde att man hade kunnat förhindra ett omhändertagande. Hon svarade: Jag tror att det hade gått att göra något tidigare. Jag hade velat vara i en familj, en bra familj. Men jag hamnade i ett jourhem som inte var bra. Jag sade till socialtjänsten att jag inte kunde bo där, men ingen lyssnade. Nej, ingen frågade vad Jennie själv ville. Den här berättelsen har jag hört från många barn som har blivit LVU:are. I dag bor Jennie i en egen lägenhet. Hon pluggar in gymnasiekompetens. Jennies lilla dotter på två och ett halvt år blev vändpunkten för henne till ett annat liv. Det går bra för Jennie. Det gör det tyvärr inte för alla ungdomar som omhändertas enligt LVU. För många följs en otrygg uppväxt av ett vuxenliv som alltför ofta innehåller missbruk och brottslighet. Det är för Jennies skull, och för alla andra barn och ungdomar som far illa, som propositionen om den sociala barn- och ungdomsvården har lämnats till riksdagen. Det är för att stärka deras rätt att få information om vad som ska hända och för deras rätt att få göra sin vilja känd och dokumenterad så att den blir en del av beslutsunderlaget. Den här propositionen, som nu har lett fram till ett betänkande, ska stärka barns rättigheter och möjligheter till en trygg och bra uppväxt också när man har varit i en väldigt utsatt situation. Låt mig ändå först säga att de allra flesta barn i Sverige har det bra och lever och växer upp under trygga och goda förhållanden tillsammans med sina föräldrar. Föräldrarna är de viktigaste personerna i varje barns liv. Så gott som alla föräldrar älskar sina barn och vill dem väl. Och det är också föräldrarna som i första hand har ansvaret för barnets uppfostran och utveckling, vilket också framhålls i FN:s barnkonvention. Samhällets roll är att stödja och komplettera föräldrarna i deras föräldraskap. Barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, förskolor och skolor bidrar till att ge föräldrarna ett generellt stöd genom den verksamhet de bedriver. Familjecentraler har inte minst betytt mycket. Det var roligt att höra också oppositionens välvilliga uttalande om familjecentraler i dag. Det förebyggande arbetet är eftersatt, och regeringen avser att stärka föräldrars möjlighet till stöd i deras viktiga uppgift. Det förebyggande arbetet måste därför inriktas på föräldrarna mer än på förskola och skola. Det finns otroligt mycket mer att göra för att ge föräldrarna stöd i deras viktiga uppgift eftersom de är de som är mest betydelsefulla för deras barn. Därför säger vi från regeringens sida att det ska finnas ett föräldrastöd under barnets hela uppväxt, inte bara under de första åren. Till detta avser regeringen att återkomma. För en del familjer behöver samhället och staten ta ett större ansvar genom insatser från den sociala barn- och ungdomsvården. Behoven kan variera, och ibland handlar det om kortare perioder, ibland under barnets hela uppväxttid. Även i ett utvecklat välfärdsland som Sverige vet vi att det är alltför ofta som barn inte ses eller inte hörs inom socialtjänsten, inom psykiatrin, inom missbrukarvården och i vårdnadstvister. Fru talman! Nu tar vi viktiga steg för att förstärka barnets rätt. I lagen om vård av unga, LVU, och i socialtjänstlagen skriver vi in rätten för barn att få relevant information. Observera att rätten för barn att få upplysningar i saker som kan ha betydelse för barnet i dag inte finns föreskriven i vare sig SOL eller LVU. Vi skriver också in i LVU att socialnämndens ansökan om vård enligt LVU ska innehålla dokumentation om vilket slags information som har lämnats till den unge och den unges inställning. Det är alltså både en rätt till information och en skyldighet för socialtjänsten att efterfråga vad den unge själv vill och att dokumentera detta. Vidare föreslår vi att en genomförandeplan upprättas för barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende, HVB, eller i ett familjehem. Detta görs i allmänhet, men alltför ofta görs det inte. Nu slår vi fast att det ska göras i varje fall. Det ska inte bara vara fråga om en placering utan den ska vara genomtänkt, och det ska formuleras i text vad som avses med vården. Fru talman! Vi föreslår också att samhället ska kunna uppträda med större bestämdhet till skydd för barn och unga som måste flyttas från sin familj. Barn ska inte få placeras i ett jourhem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd. Tiden för en jourhemsplacering ska inte överstiga två månader. Det är för att skapa större trygghet för barnet, det vill säga att veta tidsgränsen och att något sedan ska hända som blir av mer permanent karaktär. Att gå länge och inte veta vad som händer härnäst är verkligen motsatsen till trygghetsskapande. Därför måste den tiden begränsas. Länsstyrelsen ska också utan föregående föreläggande få förbjuda fortsatt verksamhet vid ett HVB om det föreligger fara för barnets liv, hälsa eller personliga säkerhet. Vi förbereder också just nu på Socialdepartementet att tillsätta en utredning som ska pröva en samlad lagstiftning för den sociala barn- och ungdomsvården. Det ska helt enkelt vara en barnskyddslag, bland annat för att samhällets stöd och skydd till barn i utsatta situationer ska bli riktigt tydligt. Om behov finns i vissa situationer vill vi också utreda om man från socialtjänstens sida ska kunna erbjuda barn och ungdomar stöd utan godkännande från föräldrar och utan att man för den skull ska behöva tillgripa tvångsmedel. Vi hör många berättelser från socialtjänsten om komplikationen när till exempel en förälder är missbrukare och kanske vill dölja sitt missbruk eller har en psykisk sjukdom som gör att föräldern inte ser barnets bästa. Man ska då inte behöva låta det gå så långt att man måste tillgripa ett LVU utan kunna gå in i ett tidigare skede därför att barnets behov är så tydliga. Vi vill titta på om det är framkomligt med en lagstiftning på området. För att förstärka vårdkedjan, särskilt när det gäller behov av stöd och hjälp för barn och ungdomar efter det att de har blivit 18 år, gör vi ett tillägg i socialtjänstlagen. Alla vi som är föräldrar till större barn vet att vuxenstöd minsann behövs också efter det att man har blivit myndig. Vi har tidigare berättat om att vi vill skapa öppna kvalitetsjämförelser inom äldreomsorgen. Nu tar vi också de första men viktiga stegen för en socialtjänst som i högre utsträckning kan baseras på kunskap och beprövad erfarenhet. Socialtjänsten rymmer många eldsjälar. Men ofta har de inte fått de verktyg och den kompetensutveckling de behöver för sitt viktiga arbete. Socialstyrelsen får därför i uppdrag att samla in mer data som gäller den sociala barn- och ungdomsvården. Statistiken och informationen om socialtjänstens insatser går i dag inte att följa över tid, och utvecklingen kan alltså inte följas. Jag vet som ansvarig minister för socialtjänsten inte hur många anmälningar som görs per år i det här landet om barn som far illa. Jag vet inte hur många av de anmälningarna som leder till en utredning. Jag vet inte hur många av utredningarna som leder till en insats för barnet. Jag måste säga att jag har blivit väldigt förvånad över att denna statistik inte har inhämtats tidigare på nationell basis. Det är verkligen undermåligt att vi så totalt saknar nationell kunskap på området. Socialstyrelsen ska också upprätta och driva ett offentligt register över hem för vård eller boende. Kommunerna blir skyldiga att anmäla verksamheter till länsstyrelserna. Vidare ska Socialstyrelsen tillsammans med forskare, sociala barn- och ungdomsvården och företrädare för brukarorganisationer utarbeta system för att upprätta nationella kvalitetsregister för den sociala barn- och ungdomsvården. Då kan vi börja mäta och jämföra på samma sätt i alla kommuner och skapa ett system som driver kvalitetsutveckling inifrån verksamheten. Kerstin Wigzell har fått i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur en i högre grad kunskapsbaserad socialtjänst ska utvecklas. Det här är ett viktigt arbete. Kunskap om sociala insatsers resultat, alltså vad som ger god kvalitet och avsedd effekt, är en förutsättning för en väl fungerande socialtjänst men också en förutsättning för möjligheten att bedöma om mål och regler i lagstiftningen efterlevs. För klienten eller brukaren är det viktigt att känna till detta inför planeringen av insatser. Yrkesverksamma behöver den här kunskapen för att kunna bedriva och utveckla arbetet. För huvudmän och verksamhetsansvariga är det nödvändigt för uppföljningen av verksamheten och när man ska besluta om förändringar och resurstilldelning. Fru talman! Propositionen rymmer ytterligare förslag. En del har nämnts av tidigare talare. Sammantaget är det många åtgärder som vidtas för att stärka barn som far illa och deras möjligheter till en trygg och harmonisk uppväxt. Ett barn har rätt att i en svår situation tas på allvar som en egen person. Barn ska få relevant information som berör deras eget liv och deras egen framtid. De ska lyssnas på. Deras vilja ska dokumenteras, och den ska vara en del av beslutsunderlaget. För mig är det här en mycket viktig fråga. Men mer finns att göra. Detta är steg ett. Regeringen avser att återkomma för att stärka rätten för barn som far illa. Min förhoppning är att riksdagen i dag ska anta det betänkande som ligger på bordet och som bygger på den proposition som är lämnad till riksdagen.

    Beslut, Genomförd

    Beslut: 2007-12-05
    Förslagspunkter: 21, Acklamationer: 18, Voteringar: 3

    Protokoll med beslut

    Riksdagsskrivelse

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Fi244 yrkande 9.
    2. Regionala och lokala barnombudsmän

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So452 yrkande 6, 2007/08:So5 yrkande 3 och 2007/08:So493 yrkande 7.
      • Reservation 1 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1110019
      m870010
      c24005
      fp23005
      kd18006
      v19003
      mp01603
      Totalt28216051
      Ledamöternas röster
    3. Barns och ungas rätt till information

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen antar
      a) 3 kap. 5 § regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
      b) 1 och 4 §§ regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
      Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:129 i denna del och avslår motion 2007/08:So5 yrkande 4.
      • Reservation 2 (mp)
    4. Barns rätt till egen kontakt med socialtjänsten

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So230 och 2007/08:So402 yrkande 4 i denna del.
    5. Föräldrautbildning m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So222, 2006/07:So265 yrkande 3, 2006/07:So373, 2007/08:So284, 2007/08:So338 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:So412.
    6. Utredning om familjerådslagsmodellen m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:So5 yrkandena 5 och 6.
      • Reservation 3 (mp)
    7. Föräldrautbildning i genuspedagogik

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:So499 yrkande 4.
      • Reservation 4 (v)
    8. Genomförandeplan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen antar 11 kap. 3 § andra stycket regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
      Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:129 i denna del och avslår motionerna 2007/08:So4 yrkande 1 och 2007/08:So5 yrkandena 7 och 8.
      • Reservation 5 (v, mp)
    9. Tydligare förutsättningar för familjehem

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So5 yrkandena 9-11 och 2007/08:So405.
      • Reservation 6 (mp)
    10. Utredning av familjehem m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen antar 6 kap. 6 § regeringens förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
      Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:129 i denna del och avslår motion 2007/08:So5 yrkandena 12-15.
      • Reservation 7 (mp)
    11. Insatser för barn som har både sociala och psykiatriska problem

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:So5 yrkande 16.
      • Reservation 8 (mp)
    12. Legitimation av socionomer

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:So422.
    13. Strategiska insatser för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:So4 yrkande 2.
      • Reservation 9 (v)
    14. Nationellt riskbarncentrum

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So4 yrkande 3 och 2007/08:So5 yrkande 17.
      • Reservation 10 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1110019
      m850012
      c24005
      fp23005
      kd19005
      v01903
      mp01603
      Totalt26235052
      Ledamöternas röster
    15. Ökade möjligheter till provtagning för att hålla de särskilda ungdomshemmen drogfria

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen antar
      a) 17 a § regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
      b) regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
      Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:129 i denna del och avslår motion 2007/08:So4 yrkande 4.
      • Reservation 11 (v)
    16. En samordnad utveckling av den sociala tillsynen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So4 yrkandena 5-7 och 2007/08:So5 yrkande 18.
      • Reservation 12 (v)
      • Reservation 13 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1110019
      m860011
      c24005
      fp22006
      kd19005
      v01903
      mp00163
      Totalt262191652
      Ledamöternas röster
    17. Barn som bevittnat våld

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:So5 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 14 (mp)
    18. Samarbetssamtal

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Sf432 yrkande 24 och 2005/06:So647 yrkande 2.
    19. Barn i slutna samfund

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:So321 och 2006/07:So208.
    20. Barn drabbade av sorg

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:So270 yrkande 2 och 2005/06:So695 yrkande 2.
    21. Lagförslagen i övrigt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen antar regeringens förslag till
      a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
      b) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
      c) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
      d) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
      i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit under punkterna 3, 8, 10 och 15.
      Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:129 i denna del.