Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ungdomspolitik m.m.

Betänkande 2001/02:KRU2

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
24 oktober 2001

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Ungdomspolitik m.m.(doc, 160 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_kru_2(pdf, 367 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:2 Ungdomspolitik m.m.

Beslut

Motioner om ungdomspolitik (KrU2)

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiderna 1999/2000 och 2000/01 om bl.a. ungdomspolitiken och statsbidraget till trossamfund.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 18

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-05-31
Justering: 2001-09-27
Trycklov: 2001-10-16
Reservationer: 3
Betänkande 2001/02:KRU2

Alla beredningar i utskottet

2001-05-03, 2001-05-31

Motioner om ungdomspolitik (KrU2)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiderna 1999/2000 och 2000/01 om bl.a. ungdomspolitiken och statsbidraget till trossamfund.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2001-10-24
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:KRU2, Ungdomspolitik m.m.

Debatt om förslag 2001/02:KRU2

Webb-tv: Ungdomspolitik m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Dan Kihlström (Kd)
Anf. 50 Dan Kihlström (Kd)
Herr talman! I anslutning till detta betänkande ska vi nu behandla motioner som väcktes under riksmö- tena 1999/2000 och 2000/01. Alldeles nyligen har det varit ytterligare en allmän motionstid. Även i höst har vi kristdemokrater väckt en omfattande motion om ungdomspolitik. Någon gång under detta riksdagsår får vi alltså ytterligare ett tillfälle att diskutera ung- domspolitiken, och det är bra. Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. Ungdomsfrågorna är mycket aktuella. Så sent som i går presenterades i Regeringskansliet slutbetä- nakndet från kommittén Välfärdsbokslut som heter just Välfärdsbokslut för 1990-talet. Med en gång ska sägas att jag inte har hunnit att läsa betänkandet, men rubrikerna i TV handlade faktiskt om ungdomars situation. Jag vill citera ur sammandraget av press- meddelandet på regeringens hemsida: "Ungdomar är en tredje grupp där vi redovisar en problematisk utveckling. Deltagandet i utbildning ökade visserligen men de ungas etablering i arbetsli- vet försköts samtidigt markant uppåt i ålder, vilket medförde tydliga inkomstförluster för gruppen. Gene- rellt sett skedde en åldersförskjutning i välfärdens fördelning. Utvecklingen av inkomster och ekono- miska resurser tenderade att vara mer gynnsam ju högre upp i åldrarna man befann sig. En särskilt oro- ande trend för de yngre var den kraftiga ökningen av psykisk ohälsa och otrygghet." Herr talman! Det är precis det vi pekar på i vår re- servation. Det är så lätt att vi hamnar i frågorna kring bostad, utbildning, arbete, lön osv., och det är jätte- viktigt. Men lika viktigt är välbefinnandet, dvs. hur man mår. Ungdomspolitiken måste bygga på en bre- dare helhetssyn än den som präglar inriktningen av 1999 års ungdomspolitik. Detta gäller bl.a. den en- skildes överblick över sitt eget liv. Vi kristdemokrater tror att individens identitet formas i ett samspel med familj, vänner och andra små gemenskaper. Frågor om välbefinnandet måste få en mera fram- trädande roll. I dag är det alltför många ungdomar som saknar vuxna i sin närhet - vuxna som orkar och har tid och vilja att vara den trygghetsfaktor som vi alla egentligen behöver. Under tonåren är den psykis- ka omvårdnaden mycket viktig, och jag utgår ifrån att regeringen uppmärksammar och snabbt vidtar åtgär- der utifrån de oroande trender som presenterades i går i välfärdsbokslutet. Det skulle vara intressant att höra någon kommentar från majoriteten om det möjligen kan få konsekvenser när det gäller synen på mål och delmål för ungdomspolitiken. I betänkandet menar majoriteten att det inte finns någon anledning att nu, när målen tillämpats under ca 1 ½ år, ta ställning till om det behöver göras någon komplettering eller något förtydligande av målen eller av inriktningen av ungdomspolitiken. Jag menar att den oroande trend som presentera- des i går när det gäller den kraftiga ökningen av psy- kisk ohälsa och otrygghet är en orsak till just en sådan komplettering. Jag menar inte att vi här i riksdagen löser alla frågor når det gäller ungdomspolitiken, men det behövs en aktiv ungdomspolitik, och det är viktigt att vi här i riksdagen får möjlighet att diskutera och besluta om både mål och delmål. Men det är också viktigt att våra samlade insatser inte utformas på ett sådant sätt att de leder till att de unga, deras föräldrar och andra vuxna i deras närhet inte känner sitt ansvar. Ibland kan det i diskussionen förekomma uttryck som "det är skolans ansvar" eller "det är samhällets ansvar". Inget kan vara mer fel. Vi har alla ett ansvar. Vi här ska ta ett aktivt ansvar för att stödja de frivilli- ga positiva krafterna i de ungas omgivning. Ett sär- skilt ansvar har vi för de mest utsatta. Herr talman! När jag nu har tagit upp den psykis- ka ohälsan skulle jag helt kort vilja ta upp den fysiska hälsan också. Den har också försämrats. Enligt Soci- alstyrelsen har andelen överviktiga 18-åringar ökat från 7 till 18 % på 30 år. Vi vet att tidig övervikt kraftigt ökar riskerna för bl.a. hjärt- och kärlsjukdo- mar i framtiden. Ungdomars hälsomedvetande behö- ver stärkas, och ungdomars hälsa är en framtidsfråga. Här har t.ex. idrottsrörelsen en viktig roll att spela såväl när det gäller ungdomars fysiska som psykiska hälsa. Genom ett ökat idrottsutövande kan ungdo- marna ges en bättre kondition, men de kan även ge- nom gemenskap och stimulerande sysselsättning få en friskare själ. Det var ett exempel. Självklart har andra folkrörelser också en viktig roll i detta avseende. Det är också viktigt att stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från droger. Vi kristdemo- krater anser att det är viktigt att uppmärksamma och stödja initiativ som tas för att skapa drogfria miljöer. Nu kan det låta som att det bara är bekymmer med ungdomar och att vi med en djup suck här i kamma- ren måste lösa problemen. Jag tycker att det är ange- läget att peka på de problembilder som finns och att dessa måste lösas. Men jag vill avsluta detta positivt. Ungdomspolitiken måste ta sin utgångspunkt i och ta till vara det engagemang och de erfarenheter som ungdomar har i olika samhällsfrågor. På kul- turområdet, t.ex., sker en spännande och intressant utveckling. Det kanske det alltid har gjort, förresten. Ungdomar tar egna initiativ och skapar egna kul- turaktiviteter, och det finns ingen motsättning mellan att erkänna ungdomars egna kulturyttringar och att söka mer av samverkan över generationsgränserna. Slutligen är det också en utmaning och ett ansvar för oss i de politiska partierna att tillvarata ungdomars engagemang och erfarenheter i det politiska arbetet. Jag skulle t.ex. vilja se fler ungdomar i beslutsfattan- det.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 51 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! "Vi tröttnade på att drömma stort och leva litet, så vi gav järnet för att leva vår dröm." Det säger Tilde Björfors, Sveriges yngsta och defini- tivt enda kvinnliga cirkusdirektör - direktör för det i dag välkända Cirkus Cirkör. Hon berättade att hon när hon ville starta Cirkus Cirkör gick till kommunen och bad om hjälp. En efter en av tjänstemännen som hon talade med sade: Det är inte mitt bord! Hon tala- de med 22 olika personer innan hon lyckades få hjälp. De flesta unga människor - gamla också, förresten - hade nog gett upp långt tidigare. Som tur var visste Tilde Björfors att hennes idé var så bra att den var värd att kämpa för. Det kan vi vara glada för i dag, för nu är hennes cirkus välkänd och bejublad var hon är uppträder. För oss i Centerpartiet är det väldigt viktigt att ungdomar får resurser så att de kan göra trevliga saker i sin hembygd under sin uppväxttid. Det står visserligen väldigt bra saker i ungdomspropositionen som vi fattade beslut om 1999, men jag anser att vi inte lever upp till alla de fina orden. I propositionen står det bl.a.: "En kulturpolitik för unga människor måste ta sin utgångspunkt i deras eget skapande och kreativa förmåga." Det är så sant, så sant, men lever vi upp till det? När jag går ut och frågar ungdomar om de tycker att vi vuxna lyssnar till deras önskningar ruskar de väldigt ofta på huvudet och säger: Vuxna vill nog väl, men de tror att de hjälper oss genom att fråga oss vad vi vill, och sedan planerar de vuxna aktiviteterna åt oss precis som om vi inte skulle kunna klara det själ- va. Herr talman! Unga människor har många idéer, och de vill gärna genomföra dem själva. Det måste vi tillåta dem. Det är genom att själv få göra saker som man lär sig. Gör man ett misstag lyckas man bättre nästa gång. Vi i Centerpartiet har därför gjort en extra sats- ning på ungdomar i vårt budgetförslag. Det har vi gjort under några år, och vi planerar också för att göra det framöver. Vi anser att ungdomskulturen ska utfö- ras av ungdomar, med ungdomar och för ungdomar. Därför har vi föreslagit ett KUL-bidrag på 100 miljo- ner, som är tänkt att växa till 280 miljoner nästa år. Principen bakom fördelningen av de pengarna ska vara att varje kommun får ca 1 miljon var oberoende av hur många invånare som bor i kommunen. Hur ska då dessa pengar fördelas? Vi föreslår i ett första skede att pengarna ska gå till Ungdomsstyrel- sen för att sedan efter ansökan fördelas till de kom- munala ungdomsråden eller motsvarande. Det är mycket viktigt att ungdomar på orten själva får be- stämma över hur resurserna ska fördelas och att de inte går via kommunen, för då riskerar de att hamna i det välkända svarta hålet. Vän av ordning tänker säkert att vi redan har an- slag som Ungdomsstyrelsen ansvarar för, och det är också sant. Men det tar lång tid innan ungdomarna får pengar som de ansökt om, och vi vet alla att ungdo- mar vill att deras idéer ska förverkligas genast. Det ska helst komma pengar redan i morgon för det som ska göras i övermorgon. Det är också så i dag att man i de flesta fall måste ordna ungdomsverksamhet som handlar om ungdo- marnas problem för att få pengar. Det ska handla om t.ex. droger eller rasism för att de ska få dessa kultur- bidrag. Då är det knappast på ungdomarnas villkor och gäller kanske inte det de har önskat att få göra. Många ungdomar ordnar gärna aktiviteter som hand- lar just om droger och rasism, men de kan ha andra idéer också. Därför måste det gå att ordna snabba vägar för KUL-bidraget. Det är också viktigt att även före- ningslösa ungdomar ska kunna ta del av pengarna. Om ungdomarna fick uppleva att de hade en me- ningsfull fritid under sin uppväxt genom att det fanns möjligheter att ordna roliga aktiviteter är vi i Center- partiet övertygade om att de efter avslutade studier och när de har bildat familj gärna återvänder till barndomens hembygd för att deras barn också ska få uppleva den uppväxtmiljö som var så bra för pappa och mamma. Det finns redan i dag en del kommuner som har försök med att låta ungdomarna förfoga över en pott pengar. Jönköping är t.ex. en sådan kommun. Där får ungdomar bidrag även om de inte tillhör någon före- ning, och kulturförvaltningen har tagit fram ansök- ningsblanketter som är enkla. Det går lätt att hantera dem, och det går snabbt att fatta beslut utan att det blir långa väntetider. Det här är en hjärtefråga för oss i Centerpartiet. Jag yrkar därför bifall till reservation 3. Herr talman! Centerpartiet vill också införa ung- domsfrid, dvs. motverka det utanförskap som så många unga känner i dag. Ungdomar råkar ibland ut för att de stängs ute från olika aktiviteter fastän de har fyllt 18 år och således är myndiga. Vi föreslår därför att regeringen ska se över de författningsreglerade åldersgränserna. Vi klagar ofta över att gatuvåldet har ökat, men i många fall kan orsaken vara att ungdomar har blivit irriterade över att de utestängs från en mängd offentliga lokaler. Den motion som vi har skrivit, som handlar om ändring av åldersgränser, har jag inte reserverat mig till förmån för, utan vi har i stället valt att lämna ett särskilt yttrande. En annan fråga som jag vill passa på att ta upp är mediernas påverkan på ungdomarnas livsstil och syn på könsroller. Medierna visar väldigt ofta upp bilder på hur den "ideala" kroppen ska se ut. Det ska vara stora musk- ler, stora bröst, smal midja osv. Konsekvenserna av mediernas genomslagskraft är att unga kvinnor och män försöker förvandla sina kroppar till det stereoty- pa kroppsidealet, som medierna för fram. Ungdomar- na får lära sig vilken mall de ska passa in i. Det leder till en utseendefixering som kan få katastrofala följ- der. Vi vet ju att väldigt många drabbas bl.a. av anorexi. För att man ska få bukt med det måste en utred- ning göras så att man får klarhet i hur medierna på- verkar ungdomarnas syn på kroppsidealet. Resultatet av en sådan utredning bör kunna vara ett bra ut- gångsläge för hur man ska arbeta för att minska den kroppsfixering som vi har i dag. Medierna måste ta sitt ansvar och få upp ögonen för hur de påverkar väldigt många ungdomars syn på sina kroppar, som kan leda till att deras hälsa blir påverkad på ett nega- tivt sätt. Medierna måste ta sitt ansvar för att minska den ohälsa som drabbar ungdomar som mår dåligt till följd av den kroppsfixering som de har hamnat i.
Ewa Larsson (Mp)
Anf. 52 Ewa Larsson (Mp)
Herr talman! Jag tänkte börja med att säga några ord om de tre nya målen för ungdomspolitiken. Det första målet handlar om ett självständigt liv. Det andra handlar om inflytande och delaktighet. Det tredje handlar om engagemang, skapande förmåga och kritiskt tänkande och att det ska ses som en resurs för samhället. Vi kan börja med målet om ett självständigt liv. Jag är lite fundersam över varför man inte i det sam- manhanget tar upp själva kärnan när det gäller ett självständigt liv, nämligen möjligheten till en egen bostad för ungdomarna. Jag är kritisk till att Ung- domsstyrelsen inte riktigt har följt upp det. Här finns mycket att göra - det vet alla. Och det går att bygga för ungdomar. Det går att lätta på de statliga regle- ringar som finns inom det här området. Att man kan flytta hemifrån är förutsättningen för mål nummer ett, säger jag. Mål nummer två handlar om inflytande och del- aktighet. Det skulle ju underlätta om t.ex. unga män- niskor skulle få rösta när de är 16 år i kommun- och landstingsval. Sedan tog kristdemokraterna upp be- hovet av att ha flera ungdomar i beslutande försam- lingar. Det är ju bara för kristdemokraterna att placera ungdomarna högt upp på sina vallistor, så löser det sig självt, för jag tror inte att kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen nästa år. När det gäller engagemang, skapande förmåga och kritiskt tänkande kan man ju visa på att det i Göteborg var ett otroligt engagemang hos ungdomar- na för att de skulle ge röst åt sitt kritiska tänkande. Så som de ungdomarna blev behandlade av samhället hade vi aldrig behandlat medelålders män i kavaj. Här visar vi på diskrepansen mellan hur vi behandlar ungdomar och hur vi behandlar andra grupper i sam- hället. Det finns alltså mycket att hämta in för att man ska nå de här nya målen för ungdomspolitiken. En annan sak som jag vill ta upp är det ekonomis- ka stödet till ungdomarnas egna organisationer. Det finns en enighet i riksdagen om att stödet behöver göras mer öppet och flexibelt för att det ska överens- stämma med det sätt som ungdomar arbetar på och organiserar sig i dag. När Britta Lejon besökte ut- skottet meddelade hon dock att denna justering skulle ske först år 2004, om jag uppfattade det hela rätt, och jag kan inte förstå varför just en sådan här ändring skulle behöva ha fyra års handläggningstid. Sedan vill jag ta upp lite grann om vår motion om mediernas påverkan på unga människors beteende. Utskottet har valt att avstyrka den motionen. Det handlar alltså om en utredning för att koppla ihop de olika delar i samhället i dag som sysslar med ung- domsfrågor för att man ska få en samlad bild. Ut- skottet konstaterar att det är viktigt att barn och unga inte får en vrångbild av vad det innebär att bli en vuxen man eller kvinna. Men det är ju precis det som barn och ungdomar får i dag. Mediernas genomslags- kraft är så pass stor, och det är det som är själva po- ängen i den här begäran om att få en utredning. Sedan säger man från utskottets sida att det måste föras en engagerad debatt. Javisst måste det göras det, men då måste man ha något samlat resultat att föra den här debatten kring. Och så säger man att det här ansvaret ligger på föräldrarna och samhället i stort. Visst gör det det, men samhället i stort är ju vi i riksdagen, så vi skulle kunna ta ansvaret för att ge en samlad bild. Sedan vill utskottet också lägga ansvar på skolan. Självklart har skolan ansvar, men än så länge har inte lärarna på lärarhögskolan fått möjlighet att utbilda sig inom medieområdet. Trots påstötningar under många år, mer än tiotals, för att alla lärare ska få lära sig att hantera medierna, som ungdomarna lever med i dag, är det fortfarande bara bildläraren som har den här utbildningen och som har huvudansvaret för den här frågan. När man nämner skolan bör man också ge möjlighet för lärarna på lärarhögskolan att få utbild- ning själva, så att de kan utbilda bättre. Sedan lyfter utskottet fram stat, kommun och landsting och att alla har ansvar för ungdomarna. Visst är det så. Man lyfter fram nöjesbranschen, id- rottsrörelsen och i princip allt, men det är ju den samlade bilden vi behöver. Vi vet att det är så här spritt. Låt oss då få en översyn av mediernas roll och ansvar för hur de påverkar ungdomarnas syn bl.a. på kroppsidealet men också ett helhetsgrepp på den kunskap som vi redan har, så att vi kan se vartåt det barkar och så att vi kan hjälpa och stödja ungdomar- na, så att de själva blir mer medvetna om hur medier- na påverkar deras liv och självbild. På så sätt kan vi också stödja dem i deras utveckling. Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 4. Till sist, herr talman, vill jag påminna om att Sve- rige har stipulerat minst antal idrottstimmar i skolan i hela Europa. Det är faktiskt sant. Det är viktigt att komma ihåg när vi diskutera barn och fetma och barns ökade stillasittande att det är den här verklig- heten som barnen möter i skolan. Nu finns det som tur är skolor som tar egna initiativ och hittar på saker och ting utöver det som är reglerat för att de har för- stått att de måste göra det. Det är bara att välkomna. Sedan anser jag att det behövs en analys av varför spontanidrottandet har minskat. Vi vet att Riksidrotts- förbundet i en utredning lyfter fram behovet av nära gräsplaner för att stimulera spontanidrottande. När- heten för barnet - nu pratar jag om barn och inte ungdomar - har väldigt stor betydelse. Här i Stock- holm bygger vi i dag hus på de nära friytorna. Vi behöver alltså analysera och ge den här frågan mer energi, tycker jag. Med det tackar jag för mig.
Annika Nilsson (S)
Anf. 53 Annika Nilsson (S)
Herr talman! I det betänkande vi nu ska diskutera behandlas ungdomspolitik. Jag har haft glädjen att följa detta politikområde sedan jag blev riksdagsle- damot 1994 och kan konstatera att det har hänt väl- digt mycket under de här åren. Ungdomspolitiken är både rolig och väldigt positiv att syssla med. Det handlar om kraft, det handlar om energi och det handlar om den oerhörda initiativförmåga som unga har. Den är speciell, och den måste vi på olika sätt ta till vara i samhället. I december 1999 fattade riksdagen beslut om en ny ungdomspolitik. Den hade föregåtts av ett antal utredningar och var nästa steg, det steg vi skulle ta för att utveckla och gå vidare med ungdomspolitiken. Propositionen tog sitt avstamp i övergången från att vara ung till att bli vuxen. Den hade som utgångs- punkt att alla ska ha jämlika förutsättningar inför framtiden, att vi måste försöka skapa jämlika villkor oavsett vilken bakgrund man har - socialt, ekono- miskt, kulturellt eller etniskt. Vi fattade beslut om tre övergripande mål - ett självständighetsmål, ett inflytandemål och ett resurs- mål. Dessa mål ska vara styrande för all statlig verk- samhet och vara vägledande för den kommunala nivån. Med komplettering av de 41 delmål som rege- ringen beslutat om fick vi en tydlig målstyrningsmo- dell. Delmålen omfattar och riktar sig till de flesta samhällsområden. Nu har Ungdomsstyrelsen kommit med den första uppföljande rapporten om det första året med ny ungdomspolitik. I den rapporten kan vi få en samlad kunskap om ungas levnadsförhållanden och hur ung- domspolitiken har utvecklats. Ungdomsstyrelsen har en central roll i arbetet med ungdomspolitiken. Den har samarbetat med 15 olika statliga myndigheter, följt upp delmålen och analyserat vad som skett under respektive område. En synpunkt från uppföljningen är att ungdomspolitiken skulle tjäna på att delmålen blev färre och tydligare, vilket skulle leda till lättare prio- riteringar. Jag tycker att det är väldigt kul att ungdomspoliti- ken faktiskt har fått det genomslag vi nu kan se. Förra veckan träffade jag en representant från Kommunför- bundet som berättade att han upplevde ett oerhört tryck från kommunerna när det handlade om ung- domsfrågor. Man kände att man behövde stöd och information på olika sätt om hur andra kommuner har jobbat, ett intresse som inte riktigt har funnits tidiga- re. Detta har också verifierats när jag haft kontakter med Ungdomsstyrelsen. Jag är övertygad om att ungdomspolitiken blir allt viktigare, att det inte längre går att säga till unga: Er tid kommer. Ni får vänta på inflytande och delaktig- het. Unga vill påverka, bli lyssnade på och vara den kraft de faktiskt är. Vår syn på ungdomspolitiken ligger fast. Vi anser att målen ska vara kvar till dess att Ungdomsstyrelsen kommer in med en fördjupad analys, vilket ska ske vart fjärde år. Dan Kihlström lyfte upp välfärdsbokslutet. Jag har inte heller kunnat läsa hela detta utan har bara sett pressmeddelanden och vad medierna har rapporterat. Men jag utgår från att det inom alla politikområden funderas över vad man nu har kommit fram till och vilka förändringar som ska ske. Det här gäller också ungdomspolitiken: Vad är det som har skett, och vad kan vi göra för att förändra utvecklingen? Jag förut- sätter att regeringen funderar över detta även på ung- domsområdet. Herr talman! I betänkandet finns två reservationer till. Den första handlar om en begäran om en utred- ning för att få bättre kunskap om mediernas påverkan på ungdomars bild av könsroller och vad som är manligt och kvinnligt. Alla i utskottet anser att det är viktigt att ungdomar inte får en vrångbild av vad det innebär att vara vuxen kvinna eller man. Det är också viktigt att det förs en ständig debatt om dessa frågor samt att snedvridna och stereotypa uppfattningar om jämställdhet inte får stå oemotsagda. Här har vi alla ett ansvar som medborgare. Jag är övertygad om att det är oerhört viktigt att både föräldrar och andra vuxna i ungdomars vardag diskuterar detta. Här spe- lar naturligtvis skolan en viktig och betydelsefull roll. I den ungdomspolitik som riksdagen fattade beslut om hösten 1999 sade man att just jämställdheten särskilt skulle beaktas. Här handlar det mycket om forskning. I reservationen lyfter man fram detta med att få en samlad bild av hur det här området har ut- vecklats. Ungdomsstyrelsen har i en rapport bedömt att det även i fortsättningen finns behov av en särskild ungdomsforskning. Jag vet att man jobbar med det här på Ungdomsstyrelsen. Det är av den anledningen, och med anledning av att vi vet att det sker mycket forskning och annat arbete på annat håll i samhället, som vi för närvarande, i dagsläget, inte tycker att det är aktuellt att initiera en statlig utredning på det här området. Den sista reservationen handlar om ungdomars möjlighet att delta i planeringen och utformningen av kulturverksamhet för unga. Jag har redan i början av mitt anförande lyft fram de ungdomspolitiska målen, där vi säger att ungdomars delaktighet är viktig, lik- som att unga ses som den resurs i samhället de fak- tiskt är. Även i de kulturpolitiska målen lyfter vi fram vikten av delaktighet och eget skapande. Det är vik- tigt att kulturpolitiken för unga tar sitt avstamp i ung- as eget skapande och egen kreativa förmåga. Jag är övertygad om att skolan har en central plats när det handlar om kulturen för unga. Det är där alla kan få möta kulturen på lika villkor och kanske möta alla kulturgenrer. Därför måste skapande verksamhet finnas i den dagliga verksamheten i skolan. I dag finns det stöd som ges till ungas egna kulturaktivite- ter, genom Kulturrådet, Ungdomsstyrelsen och All- männa arvsfonden. Jag vet att dessa alltid ser till att det finns unga med i verksamheten och att det inte ska vara enbart vuxna som ska styra över verksam- heten. Bland de 41 delmål som regeringen fastställt finns dessutom även kulturen och möjligheten till eget skapande med. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till ut- skottets förslag i dess helhet.
Ewa Larsson (Mp)
Anf. 54 Ewa Larsson (Mp)
Herr talman! Just alla som förväntas ha ansvar för ungdomars situation och verklighet i dag skulle be- höva få en belysning av mediernas genomslagskraft, de medier som när vi växte upp inte alls hade det inflytande som de har i dag. Jag tror inte att vi alla riktigt förstår vilken påverkan som medierna har i dag, då ungdomarna umgås med dem från morgon till kväll. Det är viktigt, tycker jag, att samla all den här kunskapen nu genom att tillsätta en utredning. När Annika Nilsson säger att det inte är aktuellt "för närvarande" tolkar jag det som att socialdemo- kraterna själva kommer att komma med ett sådant förslag om kanske ett halvår, och det är ju positivt. Då kan man se att man gjort lite grann för att påverka. Men min fråga handlade om skolan som en cen- tral plats för medvetandegörande om mediernas på- verkan. Vi tycker att skolan har en central roll här. Vi är överens om det. Varför kan då inte lärarna få ut- bildning i medier?
Annika Nilsson (S)
Anf. 55 Annika Nilsson (S)
Herr talman! Det är upp till Ewa Larsson att tolka det jag säger på sitt sätt. Jag tycker att det är viktigt att de här frågorna dis- kuteras. Jag tycker att det är viktigt att de finns. Jag tror inte alltid att det är vi vuxna som ska initiera det, utan jag vet att man i många ungdomsföreningar och ungdomsverksamheter diskuterar detta. Det är också där som det är viktigt att debatten hålls levande. Jag tycker inte riktigt att det är en statlig utredning vi behöver på det här området. Jag tror att man behö- ver jobba med det här på väldigt många olika områ- den, men inte med kartläggning genom en statlig utredning. Det är det jag framför allt vänder mig emot.
Ewa Larsson (Mp)
Anf. 56 Ewa Larsson (Mp)
Herr talman! Här tycker vi uppenbart olika. Ung- domar diskuterar svårigheten i problematiken, men vi här i riksdagen har möjlighet att besluta om den. Det kan inte ungdomarna göra. Vi kan besluta att ge dem ett redskap, nämligen genom att tillsätta en utredning och samla all den kunskap som finns i dag för att se vartåt det barkar. Men min fråga var: När vi nu är så rörande eniga om skolans roll när det gäller mediekunskap för att hjälpa ungdomarna att förstå mediernas påverkan och inflytande så att de ska kunna hantera detta och kunna göra egna motbilder, varför kan inte lärarna på Lärar- högskolan få utbildning i medier?
Annika Nilsson (S)
Anf. 57 Annika Nilsson (S)
Herr talman! Jag är inte helt säker på att ett red- skap till ungdomarna i den här frågan är en statlig utredning. Jag tror att det kanske behövs andra red- skap i så fall. Jag vet inte hur den exakta utformningen av lärar- utbildningen ser ut, men jag vet att man lyfter fram detta i bl.a. vidareutbildningen, på studiedagar för lärare och vid andra tillfällen. Åtminstone har jag mött flera lärare som har diskuterat detta. Men den exakta utformningen av lärarutbildningen känner jag inte till, så det kan jag inte svara på.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 58 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Att skolan är mycket viktig för kul- turen stryker vi också gärna under. Men eftersom detta inte är en skoldebatt tänker jag inte ta upp allt vi har poängterat på det området. Däremot vill jag när det gäller medierna ta upp deras ansvar. Vi pratar mycket om att föräldrarna har ansvar och att skolan har ansvar, men jag anser också att medierna måste ta på sig en del av det här ansvaret och inte exponera på det sätt de gör i dag i väldigt många tidningar. Vad gäller ungdomarnas möjligheter att få hjälp till olika aktiviteter vet vi i dag via Ungdomsstyrelsen att det ibland är lite för krångliga regler. Det tar tid att få pengar. Jag har pratat med ungdomsorganisa- tioner som har sökt pengar och de säger: Ibland får vi vänta upp till ett år innan vi får besked om vi får pengar till det här projektet eller inte. I bästa fall går det på några månader. När det tar så här lång tid är det inte realistiskt att tro att ungdomarna ska känna att det är meningsfullt. Därför måste vi försöka få till stånd regler som gör att de snabbt kan söka resurser och att vi ger dem sådana som, som sagt, inte är låsta i kommunerna utan som finns övergripande att få. När det gäller att få del av Ungdomsstyrelsens pengar är det problem för dem som är föreningslösa. Jag skulle vilja veta hur Annika Nilsson ser på möj- ligheten att de lättare ska komma åt pengar för att ordna aktiviteter.
Annika Nilsson (S)
Anf. 59 Annika Nilsson (S)
Herr talman! Jag tror att vi är helt överens, Bir- gitta Sellén och jag, om att medierna måste ta ett ansvar och vara väldigt självkritiska när det gäller hur de lyfter fram och belyser könsroller, vilken kropp man ska ha och annat. Jag hoppas att man är beredd att ta det ansvaret. När det handlar om stöd från Allmänna arvsfon- den till egna aktiviteter och kulturaktiviteter för ung- domar kan man kanske uppfatta att det är lite krångli- ga regler och att det tar lite tid. Nu har Allmänna arvsfonden den utformningen, och jag är inte helt säker på att vi genom de statliga myndigheterna allti- genom kommer att kunna möta önskemålet att spon- tant kunna söka pengar för att man vill att det ska vara väldigt kort tid mellan idé och genomförande. Däremot har jag i många kommuner mött att man har valt att göra det. Jag har ett antal år suttit med i juryn till Årets ungdomskommun. Där har jag sett att man på kommunnivå väljer att ge pengar till ungdomsrå- det, som de själva får lov att disponera och göra olika aktiviteter för. De här ungdomsråden har naturligtvis attraherat många som har varit aktiva i andra föreningar, men har också lyckats nå många av de ungdomar som inte har varit föreningsaktiva. Jag tror att en viktig del i att kunna stödja de ungdomar som inte är föreningsakti- va är att stödja ungdomsråd och andra lokala grupper som faktiskt har växt fram under de här åren.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 60 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! På respektive ort måste det vara pre- cis som Annika Nilsson säger, att det är ungdomsrå- den eller vad man kallar dem, det är lite olika på olika platser, som har huvudansvaret. Det finns goda ex- empel. Jag gav också några exempel och skulle kunna ta ännu fler, för det händer väldigt mycket som är bra. Men det finns kommuner som är så pass små, som är så pass fattiga att de inte anser sig ha möjligheter att avsätta pengar till en ungdomspott. Därför skulle det vara intressant att höra hur Annika Nilsson ser på den tanke som vi i Centerpartiet har, att det ska finnas pengar som ligger på en statlig nivå för att även de små kommunerna lätt ska kunna få pengar.
Annika Nilsson (S)
Anf. 61 Annika Nilsson (S)
Herr talman! Vi har i vår budget inte valt att göra som Centerpartiet, utan vi har valt att på annat sätt stödja ungdomsverksamheten. Men jag är inte helt säker på att inte varje kommun har en möjlighet, även om man har lite dålig ekonomi. Jag har träffat på många kommuner som ansökt om Årets ungdom- skommun, men även andra, som valt att inse att det här är en framtidsfråga. Ska man behålla ungdomarna på orten måste de också känna att de är delaktiga, att de finns där, att de tas till vara och att de får lov att göra allt det de har idéer till. Både Kommunförbundet och Ungdomsstyrelsen vittnar om det oerhörda intresse som faktiskt finns och som har förändrats under de senaste två åren hos kommunerna som vänder sig till dem för att få hjälp och stöd: Hur kan vi göra för att uppmärksamma..., hur ska vi göra för att utveckla ungdomspolitiken i vår kommun? Den bild jag har är att man talar om att det är vik- tigt att stödja sådana här ungdomsråd och att ge dem lov att verka utifrån sina egna villkor. Då tror jag också att det kommer en pott pengar som ungdomar- na faktiskt kan styra över själva.
Lars Elinderson (M)
Anf. 62 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag ska tala om en två år gammal motion som handlar om åldersgränser och som även Birgitta Sellén har berört lite grann på grund av mot- svarande yrkande i Centerpartiets motion K397. Den här motionen aktualiserades för ganska länge sedan. Det är alltså två år sedan den väcktes, men den aktualiserades i min hemkommun Falköping under den tid jag var kommunalråd. Bakgrunden var att polisen var bekymrad över att en mycket stor del av de ingripanden man gjorde helt enkelt berodde på okynnesmissbruk av legitimationshandlingar. Vid möten med diverse olika företrädare för ung- domar, ungdomsorganisationer, ungdomsverksamhet i kommunen, de sociala myndigheterna och polisen återkom frågan om vilken splittring och vilka mot- sättningar åldersgränsen ibland kunde ha i ålders- grupper där man ofta umgås årsklassvis. Det här var ett problem för idrottsrörelsen för 20- 25 år sedan. Men idrottsrörelsen hittade ganska tidigt en modell för att lösa detta. Man kvalificerade inte för sitt fotbollslag den dag man fyllde åtta år, utan det år man fyllde åtta. Man kvalificerade inte för att delta i vissa tävlingar den dag man nådde en viss ålder, utan det år man kom upp i en viss ålder. Därmed kunde man skapa en gemenskap mellan de ungdomar som umgicks i det vanliga livet även i den fritidsverksam- het de ägnade sig åt. I den lagmässiga regleringen av åldersgränser finns däremot ingen sådan hänsyn. Det här leder till olika former av manipulationer av de åldersgränser som finns. Det dök upp en situation då en hel skolklass var på skolresa. Halva klassen hade fyllt 15 år och den andra halvan fyllde på hösten och hade alltså inte fyllt 15 år. Men klassen hade kollektivt gått på en barnför- bjuden bio under skolresan. Det blev ganska stor uppmärksamhet kring detta och läraren i fråga, som hade sett mellan fingrarna med åldersgränsen, råkade illa ut. Utskottet har avstyrkt mitt motionsyrkande, som jag själv egentligen tycker är ganska försynt. Jag föreslår att regeringen ska återkomma med en över- syn av bestämmelserna mot bakgrund av den argu- mentation jag har fört fram i min motion. Utskottet avstyrker min motion, men samtidigt skriver utskottet i sitt ställningstagande med hänvisning till Ålders- gränsutredningen från 1995 att regeringen då ansåg att frågan om de författningsreglerade åldersgränsbe- stämmelser som bl.a. jag tar upp i min motion borde undersökas närmare. Det är lite motsägelsefullt när utskottet så distinkt och bestämt avstyrker motionsyr- kandet samtidigt som utskottet konstaterar att rege- ringen för bara några år sedan faktiskt hade samma uppfattning. Inför behandlingen av motionen har jag blivit kontaktad av några poliser på hemmaplan som kände till att motionen hade väckts. De undrade vad som hade hänt med den. De lämnade några konkreta ex- empel på vad man kan tycka är bagatellartade förseel- ser men som ändå leder till en skyldighet att anmäla till sociala myndigheter. Visserligen avskrivs miss- tanke om brott, men det måste ske en formell process. I det här fallet gällde det pojkar som lånade varandras mopeder. När halva klassen fyller år under vårterminen får den halva klassen åka moped när de kommer fram i april maj, och den andra halvan av klassen har inte fyllt 15 år. En del föräldrar kan inte stå emot trycket från sina ungdomar utan låter dem få mopeden några månader i förväg. En del andra föräldrar står emot trycket, men finner då att ungdomarna lånar varand- ras mopeder oavsett när under året de fyller år. Det skapar en misstro mot rättssamhället. Det skapar en misstro hos föräldrarna och inte minst hos ungdomar- na själva. Det är ett problem. Om vi tror på att vi ska vara normgivare för våra ungdomar, att ge dem regler som är lätta att följa, då ska vi också ta hänsyn till de problem den typen av åldersgränser medför. Jag har själv fyra barn - ungdomar. Två av dem är födda under första halvåret, i januari och februari. Två av dem är födda i oktober och december. Jag vet inte om någon annan har samma erfarenheter - men jag skulle tro det. Jag minns de ständiga konflikterna i frågor om barnförbjudna biofilmer och disco med åldersgräns och liknande som ungdomarna som råka- de händelsevis vara födda på hösten konfronterade oss föräldrar med. Det är onödiga problem som ett bifall av denna motion ändå skulle ge förutsättningar att plöja vidare i, för att kanske så småningom leda till ett förslag om förändrade åldersgränser av den typen som skapar spänningar och konflikter mellan ungdomar i samma åldersklasser och som dessutom minskar förtroendet för rättssamhället och de regler som vi ska leva efter. Det finns ingen reservation till förmån för mitt förslag, men det finns ett särskilt yttrande. Där när man ändå en viss förhoppning att regeringen ska fundera vidare och möjligen återkomma med förslag i den riktningen. Jag får väl dela den förhoppningen, och jag hoppas att om motionsyrkandet kommer upp vid ett senare tillfälle att utskottet behandlar det med lite större vidsynthet än i dag.
Charlotta L Bjälkebring (V)
Anf. 63 Charlotta L Bjälkebring (V)
Herr talman! Vänsterpartiet har i dag inga yrkan- den vad gäller ungdomspolitiken eftersom vi har gjort upp med regeringen om den, och vi har gjort upp med regeringen om budgeten. Jag vill dock beröra en del av betänkandet, nämligen humanistisk konfirmation - som jag känner stark sympati för. Det är en motion som har väckts av Tullia von Sydow, socialdemokrat. I betänkandet står det att det är regeringen som beslutar vilka samfund som ska få statliga bidrag, och det är den statliga myndigheten Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund som har att besluta om fördelning av bidragen. Nämnden granskar att stats- bidragen används i enlighet med lagen om stöd till trossamfund. Utskottet uttalar också att humanisterna kan använda studieförbunden för sin verksamhet. Jag hoppas att båda dessa bidrag ska kunna komma hu- manisterna till del. Vänsterpartiet har även motionerat om att en ny bidragsform bör införas som stimulerar generations- överskridande verksamhet. Den humanistiska konfirmationen anser jag bör erbjudas fler ungdomar på fler platser i landet. Om det ska kunna genomföras krävs det att humanisterna får möjligheter att bygga ut sin handledarutbildning. Många ungdomar i Sverige tänker att de kan komma att träffa någon, bli förälskad i någon, från en annan kultur eller religion än vad de själva har. De vill inte låsa sig utan hålla sina sinnen öppna. Det är många tjejer och killar som vill läsa och lära om värdegrun- derna. De vill lära sig om och diskutera livsåskådning med varandra, med ungdomar och också med andra vuxna. Samtidigt vill de sätta sig själva i centrum, och de vill också skapa ett bättre samhälle för fler. Det är svåra frågor som ungdomar i dag behöver diskutera. Alla vill inte diskutera frågorna med en präst och samtidigt känna sig tvungna att binda sig till en viss religion. För dessa tjejer och killar kan just humanistisk konfirmation vara ett bra alternativ. Jag har inga yrkanden, men jag yrkar bifall till ut- skottets förslag. Jag hoppas att den humanistiska konfirmationen kan få större genomslag i Sverige.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2001-10-24
Förslagspunkter: 14, Acklamationer: 11, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Inriktningen av ungdomspolitiken

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr345 yrkande 41.
      • Reservation 1 (kd)
      Ledamöternas röster
    2. Ändring av åldersgränser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr502 och 2000/01:K397 yrkande 12.
    3. Åldersgräns på 18 år för entréavgifter m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr505.
    4. Mediernas påverkan på ungdomars livsstil och syn på könsroller

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr233 yrkande 1, 1999/2000: A819 yrkande 22 och 2000/01:Kr343 yrkande 10.
      • Reservation 2 (c, fp, mp)
      Ledamöternas röster
    5. Ett jämställdhetsår

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 1999/2000:A803 yrkande 2.
    6. Ungdomar med annan etnisk bakgrund

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr201 yrkande 6.
    7. Ungdomars kultur

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr289 yrkandena 2-4.
      • Reservation 3 (c)
      Ledamöternas röster
    8. Ungdomsperspektiv i internationellt utvecklingssamarbete

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr345 yrkande 42.
    9. Europeiskt Ungdomscentrum i Eksjö

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr528 och 2000/01:Kr529.
    10. Ungdomsutbyte i Östersjöregionen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr530.
    11. Överläggningar med Kommunförbundet om stöd till ungdomsverksamheter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr502.
    12. Insatser för ungdomar i Kalmar län

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr527.
    13. Statsbidraget till Romersk-Katolska kyrkan i Sverige

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr531.
    14. Statligt stöd till sekulära livssynsorganisationer och till s.k. humanistisk konfirmation

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr532 och 2000/01:Kr533.