Tilläggsbudget 1 för 2004

Betänkande 2003/04:FIU21

1, Förslag
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 17 juni 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

DOC

Tilläggsbudget 1 för 2004(doc, 3 MB)

PDF

Bilaga: bet_200304_fiu_21(pdf, 3 MB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:21 Tilläggsbudget 1 för 2004

Beslut

Tilläggsbudget 1 för 2004 (FiU21)

Riksdagen godkände regeringens förslag till tilläggsbudget för 2004 förutom förslaget om förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag. Riksdagen beslutade om en annan lösning än regeringen, vilket innebär att ett särskilt anslag för kapitalinsatser i statliga bolag anordnas i statsbudgeten. Regeringen ska få föra över 55 miljoner kronor från Fonden för den mindre skeppsfarten till det särskilda kontot i Riksgäldskontoret för samma ändamål. Riksdagen får 14,8 miljoner kronor mer under 2004. Pengarna ska användas för att öka stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till prop. 100 yrk. 5-39, 41, 43-45 och prop. 128. Delvis bifall till prop. 100 yrk. 40 och 42. Avslag motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 9
Propositioner: 2

Från regeringen

2004 års ekonomiska vårpropositionProposition 2003/04:100
Medel från Fonden för den mindre skeppsfartenProposition 2003/04:128

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-05-18
Justering: 2004-05-27
Trycklov: 2004-06-09
Trycklov till Gotab och webb: 2004-06-11

Reservationer: 24
Betänkande 2003/04:FIU21

Alla beredningar i utskottet

2004-05-11, 2004-05-13, 2004-05-18

Tilläggsbudget 1 för 2004 (FiU21)

Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till tilläggsbudget för 2004 förutom förslaget om förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag. Finansutskottet föreslår en annan lösning än regeringen, vilket innebär att ett särskilt anslag för kapitalinsatser i statliga bolag anordnas i statsbudgeten. Regeringen ska få föra över 55 miljoner kronor från Fonden för den mindre skeppsfarten till det särskilda kontot i Riksgäldskontoret för samma ändamål. Riksdagen får 14,8 miljoner kronor mer under 2004. Pengarna ska användas för att öka stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-06-17

Debatt om förslag 2003/04:FIU21

Webb-tv: Tilläggsbudget 1 för 2004

Dokument från debatten

2004-06-17Protokoll 2003/04:130

Protokoll från debatten

Carin Lundberg (S)

Anf. 1 Carin Lundberg (S)

God morgon, herr talman! Finansutskottet inleder dagens debatt med att debattera regeringens förslag till tilläggsbudget. Innan jag kommer in på detta ärende vill jag dock kommentera gårdagens stora händelse, nämligen fotbollsmatchen som slutade 4-0 till Socialdemokraterna. Jag vill bara säga att jag hoppas att dagens debatt ska präglas av lika god och ädel kamp som vi såg i går. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att 55 miljoner från Fonden för den mindre skeppsfarten får tillföras det särskilda kontot i Riksgäldskontoret för insatser i av staten hel- eller delägda bolag. När det gäller frågan om förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag föreslår utskottet vissa ändringar jämfört med propositionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att högst 5 miljarder kronor - tillsammans med den tidigare angivna ramen på högst 3 miljarder kronor - i form av extra utdelningar från de statliga bolagen får tillföras det särskilda kontot i Riksgäldskontoret för insatser i av staten hel- eller delägda bolag under 2003 och 2004. Underskott får dock inte uppkomma på kontot. Ett nytt ramanslag, Kapitalinsatser i statliga bolag, om 1 miljon kronor anvisas under utgiftsområde 24 Näringsliv. Regeringen bemyndigas att överskrida anslaget med högst 2 miljarder. I den takt som medel tillförs anslaget från kontot avräknas dessa mot anslaget. Avsikten är att anslaget inte ska belastas vid årets slut. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till slutreglering av det generella statsbidraget till kommuner och landsting för att neutralisera effekterna på det kommunala skatteunderlaget med anledning av pensionsreformen. Utskottet bedömer att regleringsbeloppet på 2,6 miljarder kronor motsvarar den beräknade ökningen av kommunsektorns skatteintäkter 2003 och 2004 till följd av pensionsreformen och konstaterar att slutregleringen därmed sker i enlighet med finansieringsprincipen. Regeringens förslag om bland annat nya och ändrade bemyndiganden att ingå ekonomiska förpliktelser tillstyrks. När det gäller bemyndiganderamen inom anslaget till försvarets materielanskaffning delar utskottet regeringens uppfattning att de framtida bindningarna som görs angående materielanskaffning behöver minskas för att skapa handlingsfrihet inför försvarsbeslutet avseende försvarets inriktning åren 2005-2007. Den här reduceringen förändrar inte inriktningen i försvarsbeslutet under innevarande år och föregriper inte heller kommande ställningstagande till Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning. När det gäller storleken på framtida anslagsnivåer samt bemyndiganden på försvarsområdet anser utskottet, liksom försvarsutskottet, att man bör invänta resultatet av Försvarsberedningens och Regeringskansliets arbete med försvarsbeslutet 2004. Först efter det att försvarsbeslutet antagits av riksdagen kan såväl anslagsbeslut som beslut om omfattningen av och ändamålet med nya bemyndiganden prövas med vederbörlig noggrannhet. Utskottet behandlar också tre förslag för budgetåren 2005-2006, vilka tas upp i samband med förslaget till tilläggsbudget för 2004. Regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 samt om ändringar i lagen om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät respektive lagen om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation tillstyrks. Samtliga motionsyrkanden i betänkandet avstyrks. Herr talman! Eftersom det till betänkandet har fogats 24 reservationer och fyra särskilda yttranden finns det mycket mer man skulle kunna säga, men jag har här tagit upp det jag ansett vara viktigast för debatten.

Gunnar Axén (M)

Anf. 2 Gunnar Axén (M)

Herr talman! Regeringens förslag till tilläggsbudget är ett kvitto på att regeringen och stödpartierna håller på att tappa greppet om statens finanser. Trots ett omfattande budgettricksande klarar man inte av att hålla utgiftstaket för innevarande år. Med de utgifter som föreslås i tilläggsbudgeten räknar Ekonomistyrningsverket med att man i år överskrider utgiftstaket med drygt 4 miljarder kronor. Redan nu har man raderat ut budgeteringsmarginalen genom att skjuta utgifter som borde belasta innevarande års budget framför sig. En annan aspekt av tilläggsbudgeten är att den visar hur regeringen underskattat konjunkturen och arbetslöshetsutvecklingen. Den ökade arbetslösheten leder nu till att man ökar satsningarna på arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 7 miljarder kronor eller 18 %. Samtidigt är vårpropositionen likväl som tilläggsbudgeten i total avsaknad av tillväxtåtgärder. Statens finanser gick förra året med 46 miljarder kronor i underskott. I år beräknas underskottet bli 63 miljarder kronor och nästa år 41 miljarder kronor. Trots att konjunkturen förväntas återhämta sig går statens ekonomi med underskott, vilket är oroväckande eftersom det pekar på en strukturell obalans i ekonomin. Regeringens budgettricksande har nu blivit en allmänt vedertagen metod för att försöka frisera siffrorna och hålla utgiftstaket. Årets tilläggsbudget är inget undantag. Det utgör snarare en provkarta på vilka metoder man använder sig av. Utöver att skjuta utgifter framför sig från i år till nästa år läggs utgifter utanför statsbudgeten. Ett exempel på det är det nyligen inrättade kontot hos Riksgäldskontoret dit man för vinstmedel från statliga företag för att sedan återföra dem till förlustbringande företag utan att transaktionerna redovisas över statsbudgeten. Ett annat exempel är att man på en extra bolagsstämma avser att ge Svenska Spel direktiv att använda vinstmedel för att ge bidrag till olika former av kulturell verksamhet. Ytterligare en metod är den som man har använt sig av många gånger tidigare, att kreditera kommuners, landstings och företags skattekonton för att på det sättet skapa olika tillfälliga och särskilda sysselsättningsåtgärder utan att det redovisas via utgiftssidan i budgeten. Ännu en metod är att låta myndigheter själva få behålla och använda sig av offentligrättsliga avgifter som de drar in. Regeringen summerar själv krediteringarna av skattekonton med mera till närmare 10 miljarder kronor, och Riksrevisionen har nyligen redovisat att de offentligrättsliga avgifter som disponeras av myndigheterna själva uppgår till 9 miljarder kronor. Lägger man till det de 5 miljarder kronor som transfereras via det särskilda kontot hos Riksgälden ser man att det är betydande summor som regeringen på det här sättet lägger utanför statsbudgeten, i storleksordningen 25 miljarder kronor. Sannolikt är siffran ännu högre eftersom den nuvarande redovisningen gör det mycket svårt att upptäcka det omfattande budgettricksande man ägnar sig åt. Enligt budgetlagens 17 § ska statens inkomster och utgifter budgeteras och redovisas brutto i statsbudgeten. Bruttoredovisningen är viktig eftersom den innebär att budgeten blir tydligare och olika utgifter och åtaganden enklare kan prövas mot varandra. Finansutskottet har vid upprepade tillfällen betonat bruttoredovisningens betydelse för att öka statsbudgetens genomsiktlighet i syfte att förbättra riksdagens möjligheter att fatta väl grundade budgetbeslut. Vi ser det som mycket allvarligt att regeringen inte hörsammat de här uppmaningarna. Jag undrar hur länge vänstermajoriteten ska finna sig i att regeringen tillåts tricksa med budgeten. Herr talman! Vi moderater tar inte ställning till tilläggsbudgeten som helhet eftersom vi i höstas presenterade ett annat budgetalternativ, som då avvisades av riksdagen. Enligt riksdagsordningen har vi inte heller någon möjlighet att föreslå förändringar av andra anslag än dem som regeringen väljer att aktualisera. Det är därför inte praktiskt möjligt för oss att presentera ett eget förslag till tilläggsbudget. Ansvaret för tilläggsbudgeten vilar därför på Socialdemokraterna och deras stödpartier. Det finns däremot några förslag, bland annat introduktionen av nya stödformer och åtgärder, som har effekt på kommande års budget som vi avvisar. Först och främst handlar det om det tidigare nämnda kontot hos Riksgälden. Det är i strid mot budgetlagen att inte bruttoredovisa utdelningar från och utbetalningar till statliga bolag över budgeten. Därför motsätter vi oss den särskilda inleveransen av medel från fonderna för den mindre skeppsfarten till detta konto. Av samma anledning avvisar vi regeringens förslag att höja ramen för de medel som ska få avsättas på det här kontot och de låneramar till fyra SJ-bolag som regeringen föreslår ska införas. Vi avvisar också förlängningen av stödet till kommunerna som ges via kreditering av deras skattekonton för utbyggnad av telenät, vilket vi tidigare har motsatt oss med hänvisning till att den här utbyggnaden bör ske på marknadsmässiga villkor. Herr talman! Den alltmer ökande arbetslösheten har fått regeringen att föreslå förlängningar och höjningar av ett par olika sysselsättningsstöd. Det här är endast en kortsiktig lösning som beror på att regeringen totalt saknar strategi för ökad tillväxt och nya jobb. Vi förordar en politik som skapar bättre villkor för företagande, ekonomisk tillväxt och därmed nya jobb. Därför avvisar vi regeringens förslag om att förlänga det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting samt höjningen av det särskilda anställningsstödet. Förslaget i tilläggsbudgeten om att minska Försvarsmaktens bemyndigande för materielanskaffning föregriper Försvarsberedningens arbete och det kommande försvarsbeslutet. Indragningarna, som sker redan under innevarande år, under en känslig övergångsperiod från det mobiliserande till det insatsberedda försvaret, ger helt fel signaler. I stället för att underlätta och stödja omställningen fördröjer nu Socialdemokraterna och deras stödpartier omställningen. Vidare föreslås några marginella förslag till stöd till bostadssektorn, däribland ett stöd för installerande av hissar som kommer att räcka till ca 100 nya hissar. De här åtgärderna är långt ifrån vad som skulle behövas för att få ökade investeringar i bostadssektorn. För att lyckas med detta krävs bland annat en rimligare beskattning och ett hyressättningssystem som skapar incitament för nyinvesteringar i bostäder och för underhålls- och ombyggnadsåtgärder. Herr talman! Tilläggsbudgeten är ett bevis på att regeringen inte har någon framförhållning i den ekonomiska politiken och är i total avsaknad av tillväxtstrategi. Lagandet och lappandet i de offentliga finanserna går vidare. Statsskulden fortsätter att växa. Budgettricksandet har blivit en del av regeringens ekonomiska politik. Socialdemokraterna och deras stödpartier närmar sig vägs ände. Herr talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 1.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 3 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Tillfälligt är ledordet för det här betänkandet. Tillfälligt är också ledordet för regeringens och dess stödpartiers ekonomiska politik. Jag tror att det finns en mycket naturlig förklaring till det. Det beror på att man inte har någon gemensam vision, någon gemensam inriktning för vart man är på väg, och därför blir lösningarna just mycket tillfälliga. De handlar om att efter bästa förmåga hantera uppkommande problem eller försöka skapa tillfälliga plåsterlappar på svårigheter i samhället. Därför var det i mediebevakningen och i den allmänna politiska debatten också tilläggsbudgeten, det vill säga de tillfälliga förslagen på hur man ska hantera de akuta problemen, som var huvudnumret när man presenterade riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det fanns inga riktlinjer, däremot fanns det en hel del tillfälliga försök till plåsterlappar. Det är tillfälliga krediteringar på olika konton. Det är tillfälliga byggstöd. Det är tillfälliga sysselsättningsstöd. Det är tillfälliga förlängningar av tillfälliga stöd för olika typer av bredbandsgrävande och annat. Det är tillfälliga hissbidrag och så vidare. Men det är väldigt lite struktur och väldigt lite riktning på arbetet. Herr talman! Ramverket och processen kring budgeten är mycket viktiga för tilltron till den ekonomiska politiken och finanspolitiken. Att man håller sig till det här ramverket och att man följer regelverket är mycket viktigt för hållfastheten i finanspolitiken, eftersom regeringen och dess stödpartier ständigt undergräver ramverk och regelverk och detta undergrävande ständigt blir mer och mer omfattande. För varje gång vi får en tilläggsbudget eller en budget återkommer regeringen och stödpartierna med nya kreativa lösningar på hur man går runt det regelverk som i vart fall regeringen själv säger är så viktigt. Utgifter blir minskade inkomster. Man nettoredovisar på ständigt nya sätt. Man fuskar med den tekniska justeringen av utgiftstaket. Sanningen är att årets utgiftstak är spräckt. Jag står inte här som en olyckskorp och säger att det kommer att ske. Sanningen är att det är spräckt. Det är spräckt så att det bara krasar om det. Enligt skrivningen i tilläggsbudgeten är marginalen fullständigt obefintlig. Enligt Ekonomistyrningsverkets rapport, som kom förra veckan, blir sprickan efter fusk 4 miljarder. Låt oss se till verklighetens budgethantering och inte till hur regeringen och stödpartiernas egna utskottsmajoritet väljer att tolka verkligheten i strid med bugetlagens intentioner. Det är några få enstaka exempel. Vi kan alltid stå och göra långa listor, men utifrån några få enstaka exempel kan jag säga att utgiftstaket är spräckt med åtskilliga miljarder och att sprickan ökar med hjälp av förslagen i tilläggsbudgeten. 3 miljarder fanns redan i budgetfusk vad gäller omstrukturering av kapital till de statliga bolagen, som man nettoredovisar på konto i Riksgälden i stället för att i enlighet med budgetlag föra in det på först inkomst- och sedan utgiftssidan. Här ökar man det till 5. Det är 2 miljarder i nytt fusk i tilläggsbudget. Man hade redan 3,4 miljarder i rent fusk när det gäller kommunanslag. Nu tillför man 2,6 i fusk genom att dra in enligt finansieringsprincipen 2,6 miljarder på ett i sig otillständigt sätt - som min kollega Christer Nylander bland annat kommer att ta upp senare - mitt i året utan att göra motsvarande tekniska justering ned av utgiftstaket. Bara genom två ingrepp i tilläggsbudgeten har man nästan 5 miljarder som man i praktiken överskrider utgiftstaket med. Vad är då konsekvenserna av detta? Ja, dels att tilltron till ramverket naturligtvis minskar, dels att det i sak innebär att man får ett ständigt ökat strukturellt budgetunderskott. Det är precis det vi ser nu. Det är genom att man inte förmår att hålla utgiftstaken som det strukturella underskottet växer. Herr talman! I stället för att vara så kreativ när det gäller att hitta på sätt att runda utgiftstaket borde man vara mer kreativ när det gäller att hålla i pengarna. Vi behöver faktiskt begränsa statens utgifter. Det bör då ske genom att man begränsar i stället för att ständigt utöka statens åtaganden. Ta till exempel åtagandet att driva en massa statliga bolag, bland annat för att anlägga telenät och se till att folk får hem rabatterade anslutningar av datakommunikation, att alla ska ha en digitalbox hemma och att man ska ha olika typer av stöd till bostadsunderhåll. Det är en lång rad nya uppgifter i det statliga åtagandet, som också innebär att utgifterna ökar - och för att klara det undergräver budgetsystemet. Då är det fantastiskt att notera att trots att man är så kreativ när det gäller att få plats med nya utgifter som bland annat ska täcka saker som på intet sätt är rimligt att de är ett statligt åtagande, är man oförmögen att prioritera de allra mest utsatta i vårt samhälle. Ta exemplet med bilstödet till funktionshindrade och handikappade. Trots det lilla tillägg som nu görs kommer det att ta slut till sommaren, vilket innebär att resterande ärenden får läggas på hög till nästa 1 januari. De människor som är allra mest utsatta i vårt samhälle får sitta emellan. Då är det inga bredband som ska grävas utan då är det funktionshindrade människor som ska kunna få möjligheten och den frihet det innebär att något lite kunna klara sig själva. Herr talman! Jag skulle kunna prata länge om den så kallade omstruktureringen av statliga bolag. Jag tror att Folkpartiets hållning är väl känd när det gäller de statliga bolagen. Staten ska inte vara både spelare och domare på denna spelplan. Staten ska inte driva bolag i konkurrens med annan privat verksamhet. Staten ska driva bolag endast i sådana sektorer där det är befogat med ett statligt monopol. I vårt fall handlar det om att vi tycker att det är befogat i fråga om Systembolaget - inget annat. Gunnar Axén har redan mångordigt beskrivit det fullkomligt hårresande i hela systemet och att man nu ytterligare går runt olika rimliga regelverk för att kunna utvidga detta. Det är tydligen så att regeringen inte nöjer sig med att försöka lösa det som är det statliga kärnåtagandet. Rättare sagt: Där går man bet. I stället vill näringsministern leka storpatron. Herr talman! Det pågår, såvitt jag har förstått, EM i fotboll. Jag hörde i morse att en av de italienska spelarna riskerar att inte få vara med på nästa match därför att han har spottat en annan spelare i ansiktet. Jag önskar att vi när det gäller företagande kunde ha ett lika fast regelverk som man har i fotboll, det vill säga att det när den ene aktören spottar den andra i ansiktet - som staten som ägare gör när staten tar pengar och skickar in till underskottsbolag och därmed bedriver osjyst konkurrens -finns någon domare som sätter upp rött kort. I stället säger de egna lagkamraterna att det är helt okej. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2. Vi står givetvis bakom samtliga reservationer. Min kollega Christer Nylander kommer att ta upp ytterligare några frågor.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 3 Karin Pilsäter (Fp)

Mats Odell (Kd)

Anf. 4 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Med årets tilläggsbudget visas med all önskvärd tydlighet att Socialdemokraterna regerar fullständigt ur hand i mun. Långsiktigheten, planeringen, framförhållningen är noll. Den är bortblåst. Det här syns på olika sätt. Marginalerna är borta. Talet om stora överskott i de offentliga finanserna visar när det kokar ned till realiteter att staten går med ett underskott med ungefär 60 miljarder i år. Bosse Ringholm lånar 5 miljoner i timmen, 119 miljoner per dygn. Kommunsektorn går med ett underskott på kanske 10 miljarder. Det enda överskottet finns i pensionssystemet. Det är naturligtvis inte långsiktigt hållbart med en sådan ordning. Efter ett ganska långvarigt träningspass visar sig nu regeringen ha uppnått nästan en fulländning - ett närmast akrobatiskt budgettricksande - i denna proposition. Det är i själva verket ett förvirrat hopkok av motstridiga och kontraproduktiva förslag som läggs på riksdagens bord av en trött och visionslös minoritetsregering. Låt mig, herr talman, börja med det allvarligaste i propositionen. Det allvarligaste för de offentligt finansierade välfärdstjänsterna är att man drar in ytterligare 2,6 miljarder kronor från kommunsektorn mitt i en megakris för vård och omsorg, som vi kan läsa om varenda dag i våra tidningar. Detta är fullständigt sanslöst. Vi vet att arbetslösheten ökar. Detta drabbar kommunsektorn. Men har inte också regeringen ett ansvar för att arbetslösheten ökar? Kan man överlasta hela den notan till kommunsektorn? Vi kristdemokrater tycker inte det. Självklart har skatteintäkterna blivit lägre, men vi behöver då i stället tillföra de resurserna. Den nuvarande ordningen innebär att kommuner och landsting tvingas säga upp tiotusentals människor. Visst, man drar in pengarna, och sedan ger man samma pengar till Arbetsmarknadsstyrelsen för att de ska betala ut a-kassa till de människor som har friställts från vård, omsorg och skola. Detta är naturligtvis en fullständigt ologisk och orimlig situation, inte minst för de människor som i dag står i cancerbehandlingsköer i Stockholm. Nu får de höra att under pågående budgetår dras in ytterligare pengar, samtidigt som skatteintäkterna i Stockholms läns landsting har vikit med 900 miljoner. De 2,6 miljarderna, och mer därtill, behövs för att säkra de välfärdsåtaganden som den offentliga sektorn har gjort. Det finns i tilläggsbudgeten ett förslag om ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting nästa år. Det är egentligen ett förslag som inte hör hemma i en tilläggsbudget utan i den budgetproposition som läggs fram i höst och gäller nästa år. Men det är inte det värsta, utan det värsta är att det här är ett konkurrenssnedvridande bidrag, som enbart gäller de offentligt drivna välfärdstjänsterna. De privata företag, personalkooperativ och sjuksköterskor som har startat och tagit över vårdcentraler får noll kronor av detta. Är det rimligt, när vi vet att kommuner och landsting lägger ut mer och mer av sin verksamhet på duktiga entreprenörer som tidigare har arbetat inom den offentliga sektorn? Vi tycker inte det. Låga löner och brist på kompetensutveckling tillhör också de största bristerna i dagens vård och omsorg, och vi anser därför att det är angeläget att det vidgade rekryteringsbidrag som planeras träda i kraft i höst går just till vård- och omsorgspersonal. Det är en annan sak som har förvånat många. Den stora kris vi har inom psykiatrin ledde till att regeringen tillsatte en psykiatrisamordnare, Anders Milton. Alla förväntade sig då att denne Anders Milton i denna tilläggsbudget skulle få resurser till alla de projekt som har förhandlats fram. Nej! Det finns noll kronor för detta. Anders Milton är ingen trollkarl. Jag tycker att det är ynkligt att regeringen efter allt som har varit i detta - efter mordet på Anna Lindh och efter allt det som har skett - inte kommer fram med några pengar på det här området. Köerna till barnpsykiatrin är också oacceptabelt långa. På vilket sätt förbättras den situationen när nu 2,6 miljarder ytterligare dras in från kommunsektorn? Här handlar det om vårdköer inte på månader utan på år i vissa fall för barn som står och väntar på tillgång till barnpsykiatri. Det här är effekterna av att man inte kan hålla ordning och inte satsar på de verkligt svaga grupperna i samhället utan har fokus på stora transfereringssystem. Vi kristdemokrater vill i stället i vår motion för innevarande år förstärka resurserna för att förbättra den psykiatriska vården och avsätter därför 300 miljoner kronor. Herr talman! Det talas och konfereras ganska mycket om tillväxt. Regeringen skickar ut enkäter: Vad kan vi göra för att förbättra tillväxten? Ja, det kan man fråga sig efter att ha haft regeringsmakten i tio år. Det är dags att börja undra hur man skulle kunna förbättra det här. Men Bosse Ringholm lånar, som sagt, 5 miljoner i timmen, och tillväxtkongressen har ännu inte avlagrat några konkreta förslag vare sig tidigare eller nu. Arbetslöshetskrisen löser man nu genom att ge 7 366 miljoner ytterligare till Arbetsmarknadsstyrelsen. Vi tycker att arbetsmarknadspolitiken har nått vägs ände. Arbetslösheten är hög, både den öppna och den dolda. Lägger man också till alla som är sjukskrivna framstår den här krisen i all sin tydlighet. Nu måste det bli ett skiftat fokus, så att man i stället satsar på att offensivt lösa detta genom en mer aktiv tillväxt- och näringspolitik. Jag vill till slut säga några ord om de statliga bolagen, herr talman. Den hanteringen ger ett alltmer märkligt intryck. Flera har varit inne på det tidigare. Dels föreslås i tilläggsbudgeten att riksdagen ska godkänna att regeringen i år får besluta om låneramar i Riksgäldskontoret för Euromaint AB, Green Cargo AB, Jernhusen AB och AB Swedcarrier för 2005 och 2006 som sammanlagt uppgår till 2 300 miljoner kronor. Det är ganska mycket pengar - 2 300 miljoner - till dessa bolag, utan att man specificerar vad de ska användas till. Dels uppmanas riksdagen att godkänna vad regeringen förordar om en förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag. Det förslaget innebär bland annat att det knyts en kredit på 2 000 miljoner, 2 miljarder, till ett särskilt konto i Riksgälden som inrättades förra året. Jag ska inte gå in på alla de detaljerna, men det finns mycket att säga. Bland annat tycks man nu dammsuga varenda vrå för att få fram pengar till dessa statliga bolag. Ta Fonden för den mindre skeppsfarten: 55 miljoner drar man in därifrån, trots att man tidigare en gång har tagit 50 miljoner, som var det ursprungliga statliga kapitalet. Här har alltså små redare i kustsjöfart betalat in avgifter, som man nu drar in och ska ge till ospecificerade, olönsamma satsningar i statliga företag utan insyn och utan att det ska belasta utgiftstaket. Riksdagen fattade ett beslut på den här punkten så sent som i höstas, men redan nu föreslås vi bryta mot de besluten. Herr talman! För att avsluta vill jag yrka bifall till reservation nr 2.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 5 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Beskedet om indragningarna från kommunsektorn i tilläggsbudgeten kom som en chock för våra företrädare i kommuner och landsting. Aldrig tidigare har så radikala ingrepp gjorts under löpande budgetår i kommun- och landstingsbudgetar som nu. Det här visar att den ekonomiska situationen är kaotisk. Extra allvarligt är det att det direkt drabbar den instans i samhället som främst står för välfärdsbegreppet. Kommun- och landstingspolitiker höll redan före tilläggsbudgeten på att spara i verksamheten. De negativa effekterna av den kommunala resursbristen låter inte vänta på sig. Tyvärr kan jag konstatera att situationen i dag är sådan att det gamla auktionsförfarandet med människor åter har införts i landet. Människor berövas i dag sin medborgerliga rätt att själva avgöra var de vill leva och bo i kommunernas kamp för att minska sina kostnader. Människovärdet i samhället håller alltså på att undermineras - detta i ett land som säger sig värna de mänskliga rättigheterna. Fallet Maria i Sala är ingen enstaka händelse, där en funktionshindrad människa av sin hemkommun tvångsskrivs i en annan kommun. Det är ett av exemplen i kommunernas interna strid att vältra över kostnaderna på någon annan därför att pengarna är slut. När krubban är tom bits hästarna. Mitt i den situationen lastar regeringen över ytterligare kostnader på kommunerna. Det håller inte. Från Centerpartiet motsätter vi oss den här förnedrande behandlingen av människor anno 2004. Vi motsätter oss också neddragningarna på 2,6 miljarder kronor till kommuner och landsting - ett förslag som ytterligare bidrar till omänskliga effekter ute i verkligheten, ett förslag som också visar upp ett förakt gentemot det kommunala självstyret. Regeringen anslår i tilläggsbudgeten 7,4 miljarder kronor för bidrag till arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstöd. Från Centerpartiet ser vi kostnadsökningen som en effekt av neddragningarna inom kommunsektorn. Denna ekonomiska situation inom kommunerna resulterar i arbetslöshet, vilket späder på kostnaderna för staten. Resultatet av neddragningarna av de generella statsbidragen leder alltså till ökade kostnader för arbetslösheten. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som är långsiktigt hållbar. Ett tillfälligt sysselsättningsstöd fokuserar i stället på de kortsiktiga lösningarna, samtidigt som ett sådant här förfarande visar på en dålig tilltro till framtiden. Bara den signalen i sig är katastrofal. Regeringens ständiga brandkårsutryckningar visar på en bristfällig syn på hur framtidens arbetsmarknadsproblem ska lösas. Att pengarna är slut visar också regeringens förslag att överföra medel från Fonden för den mindre skeppsfarten till Riksgälden. Det är en form av tricksande för att hålla mer eller mindre tveksamma företag under armarna. Vad Sverige behöver är tillväxt, mer arbetade timmar och produktivitetshöjningar, mindre av friår och kortare arbetsdagar. En ekonomisk politik ska vara öppen och transparent. Det innebär att riksdagen ska pröva alla anslag enligt den så kallade bruttoprincipen. Det förhållandet är, som många har sagt, inskrivet i budgetlagen. Att ständigt söka vägar för att kringgå denna öppenhet, som regeringen nu gör, är besvärande, dels utifrån det förhållandet att riksdagen undanhålls full information, dels genom att vi ständigt framhåller större behov av öppenhet inom EU, samtidigt som vi själva verkar i annan riktning. Beträffande förändringen i bemyndigandet till försvaret är vi från Centerpartiet mycket kritiska. Det är en kritik som delas av ett enigt försvarsutskott. Vårt framtida försvar måste bygga på en hög kompetens, byggd på forskning och utveckling. För att uppnå det målet är det viktigt att bemyndiganderamen hålls på en sådan nivå att det finns utrymme för beställningar som gynnar kompetensutbyggnad och materielutveckling. En permanent sänkning av bemyndiganderamen till försvaret kommer att ställa till problem. Centerpartiet och regeringen gjorde en överenskommelse i samband med det senaste försvarsbeslutet. I överenskommelsen lades inriktningen fast fram till nästa försvarsbeslut. Det beslut som nu föreslås är ett avsteg från den uppgörelsen. Förmodligen är det stödpartierna som styr, och det är beklagligt. Grunden för att ge försvaret en arbetsro som så väl behövs i en tid av omställning har därmed raserats. Herr talman! Jag biträder givetvis samtliga reservationer under det här avsnittet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 24.

Mats Odell (Kd)

Anf. 4 Mats Odell (Kd)

Hans Hoff (S)

Anf. 6 Hans Hoff (S)

Herr talman! Låt oss gemensamt glädja oss åt de alltmer positiva uppgifter som nu presenteras om att konjunkturen har vänt, till exempel SCB:s siffror som visade att BNP i Sverige ökade med 2,6 % första kvartalet 2004. Vi kan med stor sannolikhet fastställa att vi nu lämnar åren av lågkonjunktur bakom oss. Vi kan då konstatera att vi trots allt har klarat denna lågkonjunktur relativt bra. Sverige är ett av få länder i Europa som har om än ett litet så ändock ett överskott i de offentliga finanserna. Samtidigt är samhällsekonomin i slutet av denna lågkonjunktur mycket pressad. Vi ser detta bland annat på innevarande års mycket lilla, i stort sett obefintliga, budgeteringsmarginal. Samtidigt vill jag för kammaren bestämt understryka att utgiftstaket ska hållas. Den socialdemokratiska regeringen och samarbetspartierna i riksdagen kommer aldrig att tillåta att vi, oavsett konjunktur, tappar greppet om landets finanser. Vi vet att om så sker är det alltid de människor med minst marginaler och störst behov av ett generellt välfärdssamhälle som drabbas hårdast. Herr talman! Jag kommer inte att gå igenom eller bemöta alla förslag och reservationer som finns när det gäller tilläggsbudget 1 för innevarande år. Jag kommer att nöja mig med att beröra vissa delar som jag anser vara av större betydelse. För att stärka den kommunala verksamheten samt för att upprätthålla sysselsättningen inom välfärdsproduktionen införs ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting om 1,5 miljard kronor 2005. Stödet utformas på samma sätt som det tidigare sysselsättningsstödet till kommuner och landsting. I en reservation anför de borgerliga partierna att det tillfälliga sysselsättningsstödet på 1,5 miljard kronor inte ska införas. De anför bland annat att de är tveksamma till om stödet är konkurrensneutralt. Att så är fallet klargjordes vid en utfrågning som finansutskottet arrangerade den 12 mars 2001. Finansutskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om att minska försvarets medel för materielinköp kommande år med 4 miljarder kronor. Finansutskottet delar regeringens uppfattning att de framtida bindningar som görs i fråga om materielanskaffning behöver minskas för att skapa handlingsfrihet inför kommande försvarsbeslut. Denna minskning av möjligheten till beställningar förändrar inte inriktningen i försvarsbeslutet under innevarande år. Den föregriper inte heller kommande ställningstaganden till Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning. Herr talman! Kommunernas och landstingens skatteintäkter ökade tekniskt år 2003 beroende på ändringar i hur pensioner utbetalas. Vid denna typ av tekniska ekonomiska förändringar mellan staten och kommunerna gäller finansieringsprincipen. Därför minskades det generella statsbidraget till kommuner och landsting med drygt 5,3 miljarder kronor under förra året. Denna reglering var preliminär. Finansutskottet konstaterar att det i praktiken blir varken mer eller mindre pengar till verksamhet eller andra åtgärder i kommuner och landsting efter regleringen. Det framförs nu att kommunerna har fått ändrade förutsättningar för innevarande budgetår, vilket i sig är minst sagt förvånande. Redan den 6 november 2002 vid ett möte mellan Finansdepartementet och Kommun- Landstingsförbunden kom man överens om att SCB skulle utföra beräkningar kring hur stor regleringen skulle vara. Hösten 2002 beslutade riksdagen om en preliminär reglering i budgeten för 2003. Redan då aviserade regeringen att den slutliga regleringen skulle ske i budgeten för 2004. I mars 2003 fick SCB i uppdrag att beräkna beloppet för slutregleringen. SCB presenterade beräkningarna den 20 maj 2003. Det som då presenterades var att 1,7 miljarder kronor per år var kvar att slutreglera. Kommun- och Landstingsförbunden påpekade då vissa osäkerheter i underlaget, vilket gjorde att SCB fick i uppdrag att utföra beräkningarna ännu en gång. De nya beräkningarna visade att det som kvarstod att slutreglera för att uppfylla finansieringsprincipen 2003 och åren framöver är de nu aktuella 1,3 miljarderna. Att mot denna bakgrund hävda att det inte fanns kunskaper om att regleringen skulle göras, trots att man gemensamt arbetat med denna reglering sedan november 2002 och den nu aktuella slutregleringen sedan mars 2003, torde snarare vara ett politiskt spel för gallerierna än ett inlägg i sakdebatten. Herr talman! Utskottet konstaterar vidare att nya överskridanden har gjorts av bemyndiganden. Anmärkningsvärt är att Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning ånyo har överskridit sina befogenheter. Finansutskottet vidhåller sin uppfattning om det oacceptabla i att en myndighet gör åtaganden som är mer omfattande än vad riksdagen godkänt. Som regeringsformen anger får statens medel inte användas på annat sätt än vad riksdagen har bestämt. Utskottet vill understryka det allvarliga i att riksdagens beslut överskrids. Det åligger regeringen att ha kontroll över myndigheternas hantering av medel. Det kan nu finnas anledning för regeringen att utöver den utlovade redovisningen i budgetpropositionen för 2005 vad gäller Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning även inkludera vilka åtgärder man vidtagit så att denna situation inte uppstår på andra områden. Utskottet har också iakttagit att övriga överskridanden som nu är aktuella och även tidigare överskridanden som gjorts finns inom utgiftsområde 16. Det kan därför enligt utskottet finnas anledning för regeringen att närmare utröna om det finns särskilda problem inom just detta utgiftsområde. Herr talman! Vid behandlingen av 2003 års ekonomiska vårproposition ansåg riksdagen att det fanns goda skäl att skapa en ordning som underlättar kapitalomstruktureringar i den statliga företagssfären, detta eftersom staten bör kunna agera på samma sätt som ett moderbolag som ger koncernbidrag till vissa dotterbolag och finansierar detta med medel från andra dotterbolag. Regeringen återkommer nu i frågan om kapitalstrukturen i de statliga bolagen. Utskottet ställer sig bakom att inklusive den tidigare medgivna ramen på högst 3 miljarder kronor nu högst 5 miljarder kronor i form av extra utdelningar från de statliga bolagen får tillföras det särskilda kontot i Riksgäldskontoret under 2003 och 2004 samt att behållningen på kontot vid utgången av 2003 får användas även under 2004 för kapitaltillskott till SJ AB. Som utskottet anförde våren 2003 ska de extra utdelningarna avse medel som annars skulle ha legat kvar i bolagen. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande från 2003 att något underskott inte får uppkomma på kontot. För att klara av situationer då behov av kapitaltillskott uppstår men medel ännu inte har hunnit inlevereras föreslår utskottet i stället för det förslag som regeringen har att ett nytt ramanslag, Kapitalinsatser i statliga bolag, uppförs under utgiftsområde 24. 1 miljon kronor tillförs detta anslag. Anslaget ska endast belastas om det vid tillfället för en kapitalinsats inte finns medel på kontot i Riksgäldskontoret. Riksdagen bemyndigar regeringen att överskrida anslaget med högst 2 miljarder kronor. Utskottet förutsätter att om anslaget belastas återbetalas hela underskottet inklusive ränta före utgången av 2004. Utskottet vidhåller också riksdagens beslut från våren 2003, vilket innebär att kapitalinsatser inte får göras utan riksdagens godkännande. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Herr talman! Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Mats Odell (Kd)

Anf. 7 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Hans Hoff har ingen lätt uppgift att försvara de uppkast som nu finns i tilläggsbudgeten. Det är klart att han gläder sig åt att andra regeringar har varit mera lyckosamma och fått fart på sin tillväxt så att svenska exportföretag kan börja exportera dit. Den internationella konjunkturen har vänt. Men det är trots allt en ganska god beskrivning av det passiva förhållningssätt som regeringen har. Man väntar på att andra får fart på sin ekonomi. Då kan vi skörda lite grann och få en del av smulorna från deras bord i stället för att ha en egen tillväxtpolitik. Låt oss gå in på de konkreta sakerna. Tillfälliga sysselsättningsstöd tycker Hans Hoff är bra. Samtidigt drar han med andra handen in 2,6 miljarder kronor. Han försvarar nu med matematiska formler och beräkningar vad som har varit. Är det inte så att regeringen och de socialdemokratiska, vänsterpartistiska och miljöpartistiska riksdagsgrupperna här i riksdagen har ett ansvar för medborgarnas situation i verkligheten? Har Hans Hoff lyssnat på den socialdemokratiska ledningen för Kommunförbundet? Har han lyssnat på den socialdemokratiska ledningen för Landstingsförbundet och hört vad de säger om situationen? Vad säger han till dem som står i kö till cancerbehandling och som får vänta oacceptabelt lång tid? Han hänvisar till statistikserier hos Statistiska centralbyrån om skatteutfall. Ni har väl för allt i världen ansvar för dagssituationen i politiken. Det är årets budget och de tillkortakommanden som kommuner och landsting nu ger medborgarna som ni har att förhålla er till. Varför finns det inga pengar till psykiatrin? Ni har ändå ett ansvar för medborgarna. Ni måste regera här och nu. Jag vill ha svar från Hans Hoff. Borde inte de här pengarna ha fått vara kvar hos kommunsektorn, mot bakgrund av situationen i verkligheten?

Hans Hoff (S)

Anf. 6 Hans Hoff (S)

Hans Hoff (S)

Anf. 8 Hans Hoff (S)

Herr talman! Jag sade i mitt huvudanförande: Låt oss gemensamt glädjas över att konjunkturen nu med största sannolikhet har vänt. Som Mats säger beror det mycket på den internationella konjunkturen. Visst gör det det. Samtidigt ska vi veta att det inte bara påverkar de siffror som vi slår varandra i huvudet med utan det påverkar i mycket stor utsträckning människor i vardagen just när det gäller sysselsättningsökning och pengar till kommuner och landsting under åren framöver. Det är en oerhört viktig del. Samtidigt ska vi se att mycket i den situation vi befinner oss i är präglat av att vi är i slutet av en lågkonjunktur. När det gäller den reglering som görs enligt finansieringsprincipen blir det varken mer eller mindre pengar till kommuner och landsting för verksamhet eller annat. Förändringarna i den första regleringen, och nu i den slutreglering som görs, är helt och hållet neutrala. Det vi tillför för nästkommande år är ytterligare 1,5 miljarder kronor i denna budget som handlar om ett tillfälligt sysselsättningsstöd. Finansieringsprincipen är en kärnfråga i de ekonomiska relationerna mellan staten, kommunerna och landstingen. Anser Mats Odell att vi ska ta bort finansieringsprincipen? Om Kristdemokraterna säger att vi inte längre ska ha en finansieringsprincip är det ett besked till kommuner och landsting som jag är helt säker på att man kommer att reagera oerhört kraftfullt mot. Det är de facto det förslag som Mats Odell framför.

Mats Odell (Kd)

Anf. 9 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag kan inte låta bli att le. Den slutsatsen drar alltså Hans Hoff, att vi skulle vilja avskaffa finansieringsprincipen. Jag säger: Följ finansieringsprincipen. Om man läser Kommun- och Landstingsförbundens rapporter ser man att det anses att regeringen inte följer den. Det jag säger är ju att det nu är en katastrofal situation i kommuner och landsting - man går back med 10 miljarder - och att de inte har någon handlingsfrihet. Det är staten som har möjlighet att komma dem till undsättning. Det vi kristdemokrater gör är att minska anslagen till a-kassa för AMS för de människor som nu ska friställas. Vi låter de pengarna vara kvar i kommunsektorn. Det är inte att överge finansieringsprincipen. Det är att hålla fast vid någon typ av grundläggande förnuft. Att först avskeda människor, dra in pengar och ge dem till AMS för att samma människor ska få a-kassa i stället är ingen lösning på problemen. Nästa år ska de få ett tillfälligt sysselsättningsstöd. Hur kul känns det när man har blivit avskedad? Jag tror ändå, herr talman, att Hans Hoff har ett problem. Han står här på byråkraternas sida. Försök att se till verkligheten! Berör det inte Hans Hoff när han ser hur cancerpatienter får vänta i månader? Man säger att det saknas personal. Sanningen är att det saknas pengar. Dem drar ni in till staten och hänvisar till finansieringsprincipen. Försök att leva upp till finansieringsprincipen i de andra fall där Kommun- och Landstingsförbunden med rätta pekar på att ni inte uppfyller den! Hans Hoff har inte gett något bra svar på frågan om tilläggsbudget. Tanken med den är ju att man ska se om verkligheten förändras och om det behövs mer resurser någonstans för att man ska klara av de åtaganden som man har utlovat i valrörelsen. Tror ni att dessa cancerpatienter - om de har röstat på Socialdemokraterna, som i valet lovade mer pengar till vård, skola och omsorg - tycker att det känns logiskt att man nu drar in ytterligare 2,6 miljarder?

Hans Hoff (S)

Anf. 10 Hans Hoff (S)

Herr talman! Mats Odell talar om lite olika betänkanden. Det vi nu har att debattera är tilläggsbudgeten och det som öppnas upp i samband med detta. I morgon har vi en budgetproposition, och då finns det säkert möjlighet att återkomma till detta. Mats Odell får nog studera kopplingarna lite noggrannare när det gäller effekterna av kommunpengar och a-kassa. Det finns nog inga sådana direkta kopplingar när det gäller påverkan. Arbetsmarknadsutskottet har ju utrett den frågan och konstaterat att det inte finns någon direkt koppling däremellan. Visst är finansieringsprincipen byråkratisk på ett sätt, men det är ett förhållningssätt mellan staten, kommuner och landsting som handlar om att reglera ekonomiska förehavanden. Det har vi haft i tio år. Kommun och landsting är oerhört noga med att finansieringsprincipen ska finnas kvar. Man säger att den är värdefull. I den reglering på 2,6 miljarder kronor som görs nu har Kommun- och Landstingsförbunden varit med i hela processen sedan 2002. När det gäller den reglering som nu görs har Kommun- och Landstingsförbunden varit med sedan i mars 2003 och berett frågan. Om man skulle säga att det här inte ska genomföras, som Mats Odell säger, kommer man ju i en situation där man får säga att vi inte ska ha någon finansieringsprincip. Eller ska finansieringsprincipen bara gälla ibland? Det här blir någon form av lustiga huset.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 11 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Såvitt jag har förstått noterar kommunerna att finansieringsprincipen bara gäller ibland. När man till exempel inför maxtaxor som innebär betydligt större kostnader än vad man får bidrag för gör man just den noteringen att den bara gäller delvis och ibland. Hans Hoff tyckte att vi skulle glädja oss åt att konjunkturen har vänt. Det gör vi givetvis. Jag gläds också åt att solen skiner och att försommaren är här. Nu skulle vi ju prata om ekonomisk politik och sådant som vi kan påverka, inte om vare sig väderleksprognoser eller konjunkturprognoser. Det är nog mer konstruktivt att vi lägger ned vår tid på det. Hans Hoff sade att utgiftstaket ska hållas och att om det spräcks inträffar olika saker. Sanningen är ju att det bara är besvärjelser. Utgiftstaket har ju spräckts, inte bara i år utan även under åren som gått. Det har hänt i verkligheten. Då är det också intressant att notera att precis det som Hans Hoff sade skulle hända - att de människor som är mest utsatta och har minst marginaler drabbas - ju har hänt. Jag vill be Hans Hoff komma med någon kommentar till dessa besvärjelser kring utgiftstaket. När det gäller de 2,6 miljarder som ni nu drar in skulle det ha skett en teknisk nedjustering på samma sätt som när man gjorde den preliminära. Det har inte skett. Bara där har ni ju dragit över med 2,6 miljarder. Jag vill be Hans Hoff förklara varför ni inte genomför en teknisk justering och alltså fuskar. De olika årens budgetar är ju inte lätta att hålla reda på. Varför bestämmer ni nu att med hjälp av budgetfusk återinföra det tillfälliga sysselsättningsstödet nästa år?

Hans Hoff (S)

Anf. 12 Hans Hoff (S)

Herr talman! Först ska vi konstatera att det inte förekommer något budgetfusk. Det är klart att det från och till finns oenighet om huruvida staten uppfyller sitt åtagande enligt finansieringsprincipen. I fråga om maxtaxan är det väl Skolverket som dömer av kostnaderna. Men när det gäller principen i sig vill jag ge en eloge till Folkpartiet som i betänkandet skriver att man självfallet står bakom finansieringsprincipen som en viktig del. Det är oerhört väsentligt att vi håller fast vid det, till skillnad från vissa andra. Jag nämnde i mitt huvudanförande att utgiftstaket ska hållas med de konsekvenser som det innebär. Det går tillbaka till att jag kom in i riksdagen vid en tid som präglades av en ekonomisk situation med stora besparingar och stora skattehöjningar, och det var allmänt turbulent i Sveriges ekonomi. Jag behöver inte gå in på olika orsaker till att det var så. Men detta gör att många av oss som upplevde den tiden - även Karin var här då - och som fick förklara, försvara och genomlida detta i dag är oerhört besjälade av att vi har en ekonomi som är sund och att vi håller på de regelverk som finns. Varje år sägs att utgiftstaken kommer att spräckas. Men inte något år sedan utgiftstaken infördes har de spräckts. Och skulle de ha spräckts är jag själv, och kanske många andra med mig, personligen rädd för att det kan få ekonomiska effekter på olika sätt i samhället, inte minst effekter som skulle undergräva trovärdigheten för den ekonomiska politiken ganska mycket. Men utgiftstaken har inte spräckts. Och jag vill understryka att utgiftstaken, trots att vi har denna mycket lilla budgeteringsmarginal, vilket jag också sade i mitt huvudanförande, inte ska spräckas nu heller.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 13 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Det där är helt fel i sak. Det är möjligt att ni är besjälade av att framföra dessa besvärjelser. Men sanningen är ju att utgiftstaken har spräckts. Att ni själva så att säga som domslut över ert eget agerande kommer fram till att ni är godkända är ungefär som när en elev som inte har läst läxan sedan själv får rätta sin skrivning och skriver att det är rätt fast det är fel svar. Men det betyder inte att man har klarat skrivningen, även om det står godkänt längst ned på papperet om eleven själv, elevens kamrat eller elevens mamma har skrivit dit det. På samma sätt är det med ert sätt att klara utgiftstaket. Bara för att ni själva påstår att ni har klarat utgiftstaket har ni inte gjort det. Jag pekade till exempel på den enkla och extremt övertydliga frågan när det gäller indragningen av de 2,6 miljarderna. Då skulle ni ha gjort en teknisk nedjustering på samma sätt som ni gjorde en teknisk nedjustering när den preliminära neddragningen gjordes och på samma sätt som ni har gjort tekniska uppjusteringar för motsvarande saker. Bara där har ni alltså spräckt utgiftstaket med 2,6 miljarder. Jag kan fortsätta här halva dagen med exempel på hur ni så att säga fuskar med utgiftstaket. Då är sanningen också att det är just detta beteende som har lett till att ni har ett strukturellt underskott och därför har tappat greppen om ekonomin. Det beror i sin tur på att ni inte förmår att hålla i pengarna. Under högkonjunkturen som kom utifrån och som inte var skapad av er, då brände pengarna i fickorna, och ni kan inte låta bli att ge pengar till folk för att de ska gräva ned bredband eller bygga om här. Byggnadsarbetareförbundet måste ha en enormt stark ställning. Det är ju detta som är orsakerna. Ta bara detta med kapitalstrukturen. Det är fel i sak. Om ni nu tycker att det är så rätt, varför fuskar ni då och nettoredovisar?

Hans Hoff (S)

Anf. 14 Hans Hoff (S)

Herr talman! Vi fuskar inte på något sätt. Jag vill understryka det. Sedan vill jag återkomma till det som på något sätt är det huvudsakliga för Karin Pilsäter i detta replikskifte, nämligen att utgiftstaket är spräckt och att det på något vis är vi eller regeringen som avgör detta. Karin Pilsäter var inne på mammor och pappor. Men det är inte så. Det är utomstående bedömare som avgör detta, det är Konjunkturinstitutet och andra som avgör och bedömer detta. Och under varje år kommer rapporter där det sägs att utgiftstaket riskerar att överskridas. Och varje år har dessa olika institut haft fel därför att regering och riksdag har vidtagit olika åtgärder som har gjort att vi har klarat utgiftstaken. Det är inte vi som bedömer detta, det är andra som vi inte på något sätt kan påverka eller skulle vilja påverka som gör det. Att utgiftstaken skulle vara spräckta kan man alltså helt och hållet avfärda. Jag säger däremot att det inte är en allmän besvärjelse från vår sida när vi säger att det är viktigt att vi har sunda statsfinanser och att det är viktigt att vi håller utgiftstaken. Vi vet nämligen hur oerhört viktigt detta är för samhällsekonomin. Och om vi tappar kontrollen över den ekonomiska utvecklingen vet vi också att det är de människor som har minst marginaler som alltid drabbas hårdast. Och vi har genomlidit det tidigare, och vi ska inte dit igen.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 15 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Hans Hoff säger att vi ska glädja oss åt högkonjunkturen, och givetvis ska vi göra det - en högkonjunktur som någon annan har skapat. Vad vi saknar, vilket flera tidigare har sagt, är visionen från regeringen om hur vi ska få fart på tillväxten i Sverige. Ekonomistyrningsverket sade i veckan att utgiftstaket inte kommer att hållas under innevarande år. Då måste man ändå ha en tanke från regeringens sida om vilka åtgärder som man ska vidta för att detta utgiftstak inte ska spräckas. Signalen är ändå mycket tydlig - att utgiftstaket inte kommer att hållas. Det är oerhört viktigt med klara och tydliga spelregler i relationen till kommuner och landsting. Finansieringsprincipen på papperet är en sådan bra regel. Den ska också följas. Men finansieringsprincipen innebär också att det ska vara en djup dialog. Där förmodar jag att Hans Hoff likaväl som jag vet att Kommun- och Landstingsförbunden inte är överens om de domar som ändå ges i detta sammanhang vad gäller kompensation för nominella statsbidrag och liknande. När det gäller slutregleringen av de 2,6 miljarderna håller jag med om att Kommun- och Landstingsförbunden var väl medvetna om att detta ska regleras, men att detta kommer under innevarande budgetår hade ingen en aning om så sent som när budgetarna antogs i kommuner och landsting i november. Med andra ord har en kaotisk ekonomi i statens finanser inneburit att man fick lov att göra på det här viset. Och i och med det kör man totalt över Kommun- och Landstings-Sverige. Det räcker att gå in och titta på pressmeddelandena från Ilmar Reepalu och Lasse Isaksson i dessa frågor. Det här är en total överkörning av Sveriges kommuner.

Hans Hoff (S)

Anf. 16 Hans Hoff (S)

Herr talman! Ekonomistyrningsverket kommer nu med sina prognoser, precis som man gjorde förra året och året innan. Och varje gång har man sagt att utgiftstaket kommer att spräckas. Men vid varje års slut har det visat sig att vi gemensamt har kunnat hålla utgiftstaket, eller hur? Så är det. Så kommer det att bli i år också. Det är vår ambition. Jörgen Johansson är före detta landstingsman. Han vet hur oerhört viktigt det är att vi håller på den finansieringsprincip som finns. Nu kommer det som en överraskning, påstås det, att det ska ske en slutreglering. Det är häpnadsväckande. Hösten 2002 beslutade riksdagen om en preliminär reglering i budgeten för 2003. Redan i den budgeten aviserades att den slutliga regleringen skulle ske i budgeten för 2004. Samtidigt har man gemensamt suttit och arbetat med slutregleringen sedan mars 2003. Vad är det som kommer som överraskningar? Var finns överraskningsmomentet? Man har ju arbetat aktivt, och det har funnits hur mycket information som helst, och man har själv deltagit i processen. Jag förstår inte var överraskningsmomentet ligger i detta.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 17 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Det är uppenbart att dialogen inte har fungerat. Jag har nämligen inte träffat någon kommunföreträdare över huvud taget som har haft en aning om att detta skulle komma under innevarande år. Att det skulle ske en reglering i framtiden var man hel medveten om. Men de visste inte att det skulle komma under innevarande år i en situation då kommuner och landsting uppvisar stora underskott och i en situation, precis som jag beskrev, då kommunerna tvångsskriver sina funktionshindrade i andra kommuner för att komma undan kostnaderna. Detta är ett helt omänskligt förfaringssätt i dagens Sverige. I det sammanhanget belastar man kommuner och landsting ytterligare. Lite fingertoppskänsla när det gäller hur man ska agera och hur situationen ser ut hos den instans som trots allt företräder välfärden i första ledet gentemot den enskilda människan måste man ändå ha från regeringens sida. Den finkänsligheten finns över huvud taget inte.

Hans Hoff (S)

Anf. 18 Hans Hoff (S)

Herr talman! Låt mig allra först bara understryka att finansutskottet konstaterar att det i praktiken varken blir mer pengar eller mindre pengar till verksamhet eller andra åtgärder i kommun- och landstingssektorn efter den reglering som har skett och efter den slutreglering som sker. Finansieringsprincipen innebär ju att det ska vara neutralt i de ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunerna. I det här fallet är det pensionsutbetalningar som lagts om och som tillfört kommunerna och landstingen skattepengar. Pengarna är tillförda. Nu neutraliseras detta. I budgeten för 2003 aviserades att den slutliga regleringen skulle ske i budgeten 2004. Man har gemensamt arbetat med hela regleringen sedan november 2002 och med slutregleringen sedan mars 2003. Det är det arbete som är nedlagt mellan Kommun- och Landstingsförbunden och staten. Vilka kommunikationer som varit och hur det har fungerat i övrigt kan jag inte gå in på, för jag vet inte hur det har fungerat eller inte fungerat. Jag kan bara konstatera att kunskapen i allt väsentligt har funnits. Det har varit helt klart att det här skulle ske under 2004, och arbetet har förberetts. Nu har Jörgen inte rätt till ytterligare replik, men jag utgår från att Centerpartiet står fast vid att vi ska ha en finansieringsprincip åren framöver. Det säger jag trots den skrivning som finns i betänkandet om att detta är viktigt för Centerpartiet framöver. För ett parti som faktiskt sitter på många kommunstyrelseposter och i olika landsting är det oerhört viktigt att kunskapen finns att finansieringsprincipen är viktig.

Christer Nylander (Fp)

Anf. 19 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! När jag satt och lyssnade på replikskiftet här funderade jag på om man när det gäller utgiftstaken kanske skulle tillföra ytterligare en rad i årsredovisningen så att det går att se utgiftstaken före fusk och utgiftstaken efter fusk. Det hade gett en tydligare signal om hur läget är. En känd historisk person påstås ha sagt att han tog från de rika och gav till de fattiga. Regeringen gör inte så. Den ger till de fattiga med buller och bång men tar också från de fattiga i tysthet. I vårpropositionen uttrycker regeringen stor oro för kommunernas och landstingens ekonomi. Man skriver till exempel: "De senaste åren har antalet kommuner och landsting som redovisar underskott ökat." Så är det. Många kommunpolitiker får nu stå till svars för att man inte lyckas leverera vad man lovade i valrörelsen 2002, till exempel mer pengar till skolan eller till vården. I kommun efter kommun diskuteras just nu vilka neddragningar som ska göras inför 2005. Blir det större klasser? Blir det en sämre kvalitet i äldreomsorgen? I kommun efter kommun diskuterar man just nu om man ska tvingas till skattehöjningar inför 2005 trots att vi de senaste åren sett gigantiska skattehöjningar runtom i Kommun-Sverige. Många hushåll kommer att få se redan små marginaler krympa ännu mer. I grunden är det, som vi tidigare hört, den höga arbetslösheten som är det stora problemet. Regeringen har satt upp mål om 4 % arbetslöshet och 80 % sysselsättning. Ändå gör man ingenting för att få fart på jobben. Är det något som skulle ha behövts i den här tilläggsbudgeten så är det tydliga förslag som får fart på jobben. Tyvärr blev det väldigt lite av den varan. Följden är att den höga arbetslösheten består under en lång tid framöver. Många människor saknar jobb, och många människor får se sin ekonomi förstörd. Alldeles för många kommuner och landsting får kraftiga försämringar i sin ekonomi. Redan nu kan vi se att 2004 blir ett tufft år. Vi ser också att 2005 blir ett minst lika kärvt år. Samtidigt, och detta har den här debatten mycket handlat om, tornar nya orosmoln upp sig inför hösten. På väldigt kort sikt kan vi få se att flera kommuner tvingas till panikbesparingar. Redan till höstterminen ska man klara att betala in miljoner till staten, vilket kan innebära att man tvingas säga upp lärare. Jag har tagit del av tre skrivelser till finansutskottet om detta med indragningar och blir förvånad när jag i debatten hör att det inte skulle komma som någon överraskning. S-styrda Kommun- och Landstingsförbunden har skickat in en skrivelse daterad den 4 maj. De skriver att de är mycket starkt kritiska mot den reglering som föreslås under löpande budgetår. De hävdar att man inte är överens mellan förbunden och regeringen om grunderna för beräkningen. Är det så att Isaksson och Reepalu har missuppfattat någonting? Är det så att Reepalu inte har förstått att man är överens när man har förhandlat - eller vad står denna skrivelse för? Den kom alltså i maj i år, för bara en månad sedan. Vi har också fått in en skrivelse från s-styrda Region Skåne. De säger i sin skrivelse till utskottet att den föreslagna minskningen innebär att 108 miljoner kronor försvinner under innevarande år från sjukvården i Skåne. Vad är det som socialdemokraterna i Region Skåne inte har förstått? Vad är det som den regionstyrelsen med Uno Aldegren i spetsen har missat? Vidare har vi fått in en skrivelse från Kristianstad kommun, också denna s-styrd. De säger i sin skrivelse till utskottet att det här är helt oacceptabelt eftersom det kommer mitt under löpande budgetår, att summan inte tidigare aviserats, att det hela görs retroaktivt och att underlaget till beslutet dessutom är omtvistat. Vad är det socialdemokraterna i Kristianstad kommun har missat? Vad är det som den VU-ledamot som styr Kristianstad inte har förstått? Runtom i Sverige oroas nu kommunpolitiker över hur man ska klara dessa regeringens nya indragningar. Det är möjligt att finansieringsprincipen innebär just nämnda summa, men detta vet vi inte därför att Kommun- och Landstingsförbunden inte är överens med regeringen - enligt den skrivelse som de själva har skickat till utskottet. Herr talman! Det här är ingen bra politik. Det är i stället riktigt dålig politik att så kraftigt förändra förutsättningarna för kommunerna mitt under löpande budgetår. Det är riktigt dålig politik att tvinga fram panikbesparingar i kommunerna mitt under höstterminen. Avslutningsvis skulle jag vilja fråga Socialdemokraterna och deras samarbetspartier: Varför väljer ni denna konfrontation mot kommunerna i den här frågan när det är så uppenbart att Kommun- och Landstings-Sverige inte är överens med regeringen just om den summa som ska dras in under hösten?

Hans Hoff (S)

Anf. 20 Hans Hoff (S)

Herr talman! Risken är uppenbar att det blir en och annan upprepning från tidigare replikomgångar här. Nej, Christer, inte heller jag kan riktigt förstå varför det har blivit en sådan otydlighet i detta. Precis som jag sade tidigare har detta aviserats i budgetpropositionen. Det har varit ett arbete mellan Finansdepartementet och Kommun- och Landstingsförbunden. Där har man jobbat igenom den preliminära beräkningen och sedan gemensamt arbetat fram den slutliga regleringen. Som jag sade i mitt huvudanförande visar den första prognosen som SCB tog fram - man gav SCB i uppdrag att göra detta för att det skulle bli lite neutralt så att säga; Kommun- och Landstingsförbundens tjänstemän har sin syn och Finansdepartementet kanske sin - på 1,7 miljarder i slutreglering per år - detta enligt den första körningen. Då hade Kommun- och Landstingsförbunden synpunkter på ett antal underliggande delar som jag kanske inte behöver gå in på men som man ansåg borde tas hänsyn till på ett annat sätt. Gemensamt gav man SCB i uppdrag att göra en förnyad körning. Då kom man fram till de aktuella 1,3 miljarder kronor per år som nu regleras framöver. Detta har helt och hållet varit känt, i alla fall mellan Finansdepartementet och Kommun- och Landstingsförbunden. Det har också funnits med i budgetpropositionen. På något vis kan jag inte svara på frågan utifrån hur Christer ställt den.

Christer Nylander (Fp)

Anf. 21 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Det är ändå viktigt att kunna göra det när man i en så här viktig fråga väljer konfrontation mot Kommun- och Landstings-Sverige, när man ser att kommuner och landsting redan i dag har stora problem med ekonomin och när man dessutom ser den skrivelse daterad i maj i år som inkom till utskottet. Där skriver Kommun- och Landstingsförbunden tillsammans: Vi vill med denna skrivelse fästa utskottets uppmärksamhet på att den föreslagna regleringen inte baseras på någon överenskommelse med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, vilket är brukligt vid tillämpningen av finansieringsprincipen. Uppenbarligen har Kommun- och Landstingsförbunden inte förstått att de, som Hans Hoff säger, är överens med regeringen. På vilka punkter har de inte förstått det, och varför väljer regeringen tillsammans med majoriteten i utskottet att gå till konfrontation i stället för att vänta och se till att man blir överens med Kommunförbundet innan man gör de här neddragningarna?

Hans Hoff (S)

Anf. 22 Hans Hoff (S)

Herr talman! Låt mig först och främst återigen säga att finansutskottet konstaterar att det i praktiken blir varken mer pengar eller mindre pengar till verksamhet eller andra åtgärder i kommuner och landsting efter de regleringar som görs. Det är det som är finansieringsprincipen - att kunna reglera förhållandena mellan kommunerna, landstingen och staten så att det är neutralt. Det blir varken mer eller mindre pengar. Det här är inte konfrontation. Det är långt ifrån konfrontation. Man har ju samarbetat. Sedan november 2002 har man samarbetat kring dessa regleringar. Här är det inte så att regeringen säger: Så här ska det vara, och så här ska det genomföras. Man har ju gemensamt arbetat fram detta. Man har också under processens gång kunnat väga in de synpunkter som Kommun- och Landstingsförbunden har haft på beräkningsunderlagen och gjort nya beräkningar, som visar på att det blir en halv miljard lägre vid förändring av de här regleringarna. Jag sade i en tidigare replik till Karin, och jag tycker att det är viktigt att upprepa det, att Folkpartiet säger att finansieringsprincipen skall gälla. Det är för mig oerhört viktigt med tanke på de skrivningar som finns i betänkandet att man inte kommer i en situation där finansieringsprincipen ifrågasätts. Det är oerhört viktigt för kommuner och landsting att den finns. När anser Folkpartiet att denna reglering ska göras, om det nu inte ska göras i år? Är det nästa år den ska göras, med 4 miljarder i så fall? Eller är det ytterligare ackumulerade summor som ska tas nästkommande år igen? Hur ser Folkpartiet på detta? Ni anser ändå att finansieringsprincipen ska gälla.

Christer Nylander (Fp)

Anf. 23 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Jag tror att det finns en ganska stor och bred överenskommelse i denna kammare om att finansieringsprincipen ska gälla. Jag tror också att Kommun- och Landstingsförbunden är ganska intresserade av att finansieringsprincipen gäller, oavsett om det gäller att staten finansierar de åtaganden som man lägger på kommunerna eller om det gäller regleringen av pensionen. Det bekymmersamma är att man går i konfrontation mot Kommun-Sverige och Landstings-Sverige under löpande budgetår. Kommun- och Landstingsförbunden säger att oavsett det berättigade i regleringen är de mycket starkt kritiska till att det föreslås bli genomförd under löpande budgetår. Nu har kommuner och landsting runtom i Sverige lagt sina budgetar i år. Ska de kunna finansiera inbetalning till staten måste de göra panikbesparingar under höstterminen. Ska det gälla skolan, sjukvården, omsorgen, eller vad rekommenderar Hans Hoff? Eller så måste man gå med ytterligare kraftiga underskott, och det är ganska mycket pengar det gäller. 2,6 miljarder på kommunsektorn är till exempel 108 miljoner i region Skåne. Är det så att Hans Hoff vill att socialdemokraterna i Region Skåne ska skära ned på sjukvården? Ska man under hösten se till att man får ytterligare några hundra miljoner i underskott, eller vad är det Hans Hoff vill att man ska göra? Problemet är att den här regleringen kommer i konfrontation med Kommun- och Landstingsförbunden och med kommuner och landsting under innevarande budgetår, när dessa redan har lagt en budget för hela året och då på något sätt måste hantera de här stora summorna i en redan lagd budget - som dessutom redan är väldigt kärv.

Lars Bäckström (V)

Anf. 24 Lars Bäckström (V)

Herr talman! Det är oppositionens plikt att kritisera. Det är majoritetens plikt att försvara men också att gå till motattack och kritisera oppositionens alternativ. Men debatten om tilläggsbudget är krånglig, för oppositionen har inte en möjlighet att redovisa helhetsalternativ. Då är det också svårt att kritisera frånvaron av det. Det är både en fördel och en nackdel för oppositionen. Den kan kritisera vad som helst, och den behöver inte redovisa något eget alternativ. Men vi får ta reglerna som de är. Nu kritiserar oppositionen nästan allting i tilläggsbudgeten. Det gör den med oerhört kraftiga ord. Jag tror vi ska sansa oss lite grann i kammaren. Man kallar majoritetens politik för ett uppkast. Det är en enorm omskrivning. Vi behöver väl inte ha sådant språkbruk när vi talar om varandras politik, inte heller "att spotta i ansiktet". Nej, det är förlöpningar. Låt oss i stället försöka se: Är vi överens om någonting i denna kammare? Jag tror att vi är överens om att vi behöver fler arbetade timmar, fler i arbete - löneinkomster, anställningar eller företagares inkomster. Det är det grundläggande och det vi behöver för att få ordning på den svenska ekonomin. Det finns metoder som kan ge fler i arbete men som också ger oerhört sneda fördelningseffekter, dock inte värda priset. Det är den amerikanska modellen, som vi från majoritetens sida inte går med på. Visst kan den ge sysselsättningseffekter, men den skapar också sådana klyftor i samhället att vi inte får en uthållig tillväxt vare sig ekologiskt eller socialt. Nu är det sagt, så ni förstår; det är en svår balansgång. Jag läste en OECD-rapport i går kväll, visserligen från förra året, där det stod att för att få upp sysselsättningen måste man radikalt sänka skatterna. Det finns ett undantag: Sverige har inte använt den metoden. Nej, just det. Vi väljer en väg, och vi har klarat av den. Vi har en mycket god sysselsättning i ett internationellt perspektiv, men vi har en katastrofalt hög arbetslöshet i förhållande till våra ambitioner. Så är det. Vi har inte klarat 4-procentsmålet och inte 80-procentsmålet det här året, och det är ett nederlag. Men det är värre i omvärlden. Vi ska inte heller överdriva politikens förmåga. Jag sade en gång till en folkpartist i kammaren att vi inte kan tro att vi politiker kan styra allting. Då sade denne: Det är trist att höra Bäckström, han vill ha planekonomi. Han missförstod mig totalt. Jag vill inte ha någon planekonomi. Jag sade att i en marknadsekonomi har aldrig politikern total kontroll. Och i en så internationaliserad ekonomi som den svenska kan vi absolut inte bestämma stenhårt. Sverige är en av de mest internationaliserade ekonomierna i hela världen. Då påverkar den internationella konjunkturen även Sverige. Så är det. Det är en förutsättning jag utgår ifrån. Jag kommer så till sakdebatten och den hårda kritik som riktas på några punkter. Vi tricksar med taken, vi har totalt tappat kontrollen över den offentliga ekonomin. Det skulle finnas en domare som säger: Ni har gjort fel. Det är ett slags överdomare, ex praeto , eller vad de nu kallar sig. Men det finns ett slags domare i en marknadsekonomi - de finansiella marknaderna, ratinginstituten. Jag har själv haft nöjet att ställa mig inför skranket. Jag var inkallad till någon sorts experter som ville prata med mig på ett fint kontor, eleganta lokaler där man förhörde mig. Jag undrade hur det skulle gå. "Läraren" var där och förhörde. Det var inte jag som rättade och inte kamraterna eller mamma, utan de internationella ratinginstituten. Sedan får jag rapporten. Vi fick höjt betyg, till och med efter det att de hade träffat mig. Vi har alltså nästan den högsta ratingen i omvärlden. Vi har oerhört låga marknadsräntor. Visst, det är betyget. Men det är inte Karin Pilsäter eller Odell eller Moderaterna som är överdomare vad gäller om vi tricksar, utan det är faktiskt marknaderna. Där har vi fått högsta betyg. Men sedan är det problem med hur vi hanterar utgiftstaken ibland. Visst är det så. Lägg märke till en sak. Ni pratar nu om att vi för pengar från bolag A till bolag B för att ta vårt ägaransvar. Men en ägare gör det ibland. Hade inte General Motors tagit sitt ägaransvar för Saab i Trollhättan hade Saab i Trollhättan varit dött nu. Jag kritiserar inte General Motors för att de tillför ägartillskott till Saab i Trollhättan och säger: Vad dåligt, lägg ned eländet. Det är rejäla tag. Nej, man tar ägaransvar om man äger någonting, både för regioner, för anställda och för marknaden. Det är att visa ägaransvar. Där säger andra: Lägg ned. Det är väl en fin metod. Det är de asociala ägarna som agerar så, eller säger "sälj klabbet, så är du av med det". Det är inget ägaransvar. Om en kommun vill föra pengar från ett bolag till ett annat, till exempel ett energibolag eller ett bostadsbolag som har det jobbigt, skulle en kommun då säga: Nu har vi fört pengar från bolag A till bolag B, nu måste vi dra in på förskolorna? Ingen kommun skulle agera så tossigt. Men de borgerliga partierna säger uppenbarligen så tossigt att om ni vill föra pengar från bolag A till bolag B statligt ska ni dra in på försvaret, Centern, eller på vägarna, Folkpartiet, eller på någon förskola eller någonting annat. Det ska ni göra för att hålla utgiftstaket. Det vore väl - ursäkta uttrycket - tossigt om det skulle vara effekten av att hålla utgiftstaken. Ni kan väl ändå inte tycka det på allvar? Snälla ni, tycker ni att så bör man göra? För man över pengar från bolag A till bolag B behöver man minska på statens transfereringar till hushåll? Det kan ni rimligen inte mena. Eller att man skulle minska på kriminalvården eller på bilstödet? Vad är det ni vill att man ska minska på i så fall? Ska vi aldrig ta något ägaransvar, aldrig föra över pengar från ett bolag till ett annat? Nej, aldrig. Ni kan inte mena så. Det andra ni är mot gäller det kommunala. I min hemkommun visste man inte om det; det är alldeles sant. Den styrs av socialdemokrater och vänsterpartister. Vi har 15 %, och det är ganska bra i en kommun som Uddevalla med 50 000 invånare. Vi visste inte om det. Det har varit dålig rapportering från Kommunförbundet. Inte ens jag visste om det. Jag fick reda på det av regeringen: Det var dåligt av Bäckström att inte läsa på. Det stod ju där. Ojdå, sade jag, och jag tog på mig att jag var dåligt påläst. Jag reagerade kategoriskt när jag fick reda på det: Det här kan vi inte göra innevarande år. Det blir ju katastrof. Sedan började jag att fundera: Blir det bättre i Uddevalla om vi gör det nästa år? Nej, det blir ännu värre. Vi har problem med vår ekonomi i Uddevalla. Ska vi tappa dessa pengar nästa år blir det en riktig katastrof. Nu kan vi inte göra någonting åt det. Vi lägger inte om vår budget. Vi får ta den smällen. Det blir ett sämre bokslut, men nästa år hade vi fått dra in på personal. Nu är det så vist att man i tilläggsbudgeten skjuter till ett tillfälligt stöd. Det är ingen kompensation, men det blir ungefär samma ekonomiska bidrag till Uddevalla. Så vi behöver inte avskeda någon nästa år av den här anledningen. På det viset är balanskravet upprättat. Men visst hade det varit bättre om det hade varit en bättre rapportering. Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Så är det alltid. Men nu är det som det är. Och det är många både i riksdagen och i Kommunförbundet som har misskött detta med information till kommunpolitiker. Fast det andra alternativet blir värre för sysselsättningen. Sedan gör några här det oerhörda reptricket att lyfta sig själv i håret. De säger: Vi minskar kostnaderna för arbetslösheten, och sedan kan vi ge dessa pengar till kommunerna. Att man bidrar med 7 miljarder till arbetslöshetskostnaderna är en prognos som gjordes innan indragningen från kommunerna. Dessa pengar behövdes innan kommunerna avskedade några extra, och det är få kommuner som avskedar några extra under innevarande år. Det går inte till så. I så fall är det fråga om väldigt brutala kommuner, men det finns särskilda lagar och regler för detta. Effekten kan inte föregå själva händelsen. Det är en grundläggande lag i allting, både i politik och i naturvetenskap. Er finansiering innebär alltså ett reptrick. Ni är bekymrade över kommunerna. En i den här församlingen vill jag ge en eloge, och det är Mats Odell. Hans parti vill ha mer pengar till kommunerna. Det föreslår Kristdemokraterna för nästa år. Men ni andra, berätta för kammaren hur mycket mer än regeringen och de samverkande partierna ni vill ge till kommunerna! Säg summan! Ni föreslår mindre pengar till kommunerna. Ge inte intryck av att ni föreslår mera, för ni föreslår mindre! Rätta mig om jag har fel! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Mats Odell (Kd)

Anf. 25 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Det är verkligen betecknande att lyssna på vänsterpartisten Lars Bäckström. Han kallar sig inte kommunist, men han gjorde en utpräglat marxistisk analys. Det är viktigare med ett ägaransvar gentemot de statliga företagen än med psykiskt sjuka barn och människor i kö för cancerbehandling - kommunsektorns svagaste länkar. Ni begär 2 645 miljoner kronor till statliga bolag. Samtidigt drar ni in 2 600 miljoner från kommunsektorn. Jag är medveten om att det finns olika bokföringskolumner för detta. Men det här är ändå en sinnebild. Lars Bäckström talar sig varm för ägaransvaret för de statliga bolagen. Det är tydligen där som ni har ert hjärta. Varför inte ha samma extensiva tolkning av budgetlagen när det gäller behoven inom kommunsektorn? Nej, det är de statliga bolagen som man ska slå vakt om. Det är därför man vill dammsuga upp pengarna. Det är därför man vill låna pengar från Riksgälden, för att se till att man kan behålla dessa förlustgivande statliga bolag. Men dem kan man göra sig av med om man skulle önska; det är fullt möjligt. Jag säger inte att det finns en färdig plan för det, men Socialdemokraternas och Vänsterpartiets hjärta ligger där, herr talman. Sedan vill jag ställa en fråga till Yvonne Ruwaida. Är hon lika angelägen om att satsa 2 645 miljoner kronor på statliga företag och dra in 2 600 miljoner från kommunsektorn, trots att vi är medvetna om den katastrofala situation som där råder? Det är en fråga som hon kan ha med sig när hon ska hålla sitt anförande. Jag vet att repliken gäller Lars Bäckström, men ni befinner er i samma gäng. Ni gör en extensiv tolkning av budgetlagen för att få ihop pengar till de statliga företagen. Varför gör ni inte samma extensiva tolkning för att se till att kommunsektorn inte drabbas av ytterligare 2 600 miljoner i indragna pengar?

Lars Bäckström (V)

Anf. 26 Lars Bäckström (V)

Herr talman! Det är sällan som jag har blivit utsatt för ett så tydligt exempel på manlig härskarteknik med ett sådant osynliggörande. Lite knöligt känns det allt. Mats Odell tycks ha missförstått nästan allt jag sade. Det hördes redan i hans inledning. Han sade: Bäckström är kommunist. Men jag är vänstersocialist, socialist för solidariteten och vänster för friheten. Jag säger ju att vi inte tar med det här under utgiftstaket. Ni vill det: Det som ska föras från bolag A till bolag B ska in under utgiftstaket och rymmas under det. Om man tillämpar Mats Odells princip får man mindre pengar till kommunerna, mindre pengar till psykiatrin, till bilstöd, till försvaret och till vägar. Mats Odells teknik innebär alltså att man måste minska antingen de offentliga transfereringarna till hushållen eller den direkta offentliga konsumtionen i kommunerna. Men jag vill värna detta, Mats Odell. Ni måste väl ändå förstå vår avsikt någorlunda. Våra två partier är överens om att vi vill öka statsbidraget till kommunerna. Låt oss inte ge intryck av något annat. Sedan har vi helt olika sätt att finansiera detta, och det är det vi bör diskutera. Då är jag djupt kritisk mot Mats Odells ofinansierade metoder för att ge dessa stöd. Men det är en annan diskussion som vi ska ha i morgon. I dag gäller det tilläggsbudgeten. Herr talman! Vi gör också oerhört mycket för jobben på olika sätt i tilläggsbudgeten, trots utgiftstaken som är svåra att hålla sig inom. Men vi har lovat att respektera dem.

Mats Odell (Kd)

Anf. 27 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag sade alltså att jag är medveten om att Lars Bäckström inte är kommunist, men han gjorde ändå en marxistisk analys. Det är de statliga företagen som är det viktiga. De människor som finns i den offentligt finansierade välfärden tycks komma i andra hand. Det är inte så att vi vill ha de 2,645 miljarderna till statliga företag. Vi säger nej till det. Där har vi inte problem med utgiftstaket. Men nu tricksar ni fram 2,6 miljarder. Varför då inte säga: Vad bra, nu har vi ordnat pengar genom att tricksa med utgiftstaken. Låt oss använda dem till de stackars barn som står och väntar i köer till barnpsykiatrin, de projekt som psykiatrisamordnaren Anders Milton har föreslagit men som nu inte fick några pengar. Nej, ni gör ingenting. Ni hänvisar till en byråkratisk finansieringsprincip, men ni har möjlighet att göra något. Detta kapitel är så att säga öppnat. Ni borde säga: Det råder kris i kommunsektorn. Därför får ni extra pengar i tilläggsbudgeten. Men ni gör precis tvärtom. Ni drar in 2,6 miljarder och gömmer er bakom denna byråkratiska princip. Herr talman! När det slutligen gäller finansieringen vill jag peka på att om Lars Bäckström slår upp s. 144 i tilläggsbudgeten finner han en tabell. Vi i oppositionen kan inte spela på hela klaviaturen. Vi har en väldigt kort klaviatur att spela på. Men det har vi gjort trots allt. Vi säger: När det nu under innevarande budgetår försvinner 2,6 miljarder, vad finns det för andra saker att spara in på än att göra sig av med personal? Det är klart att de som får sluta behöver a-kassa. Ändå finns det 67 000 miljoner kvar på det utgiftsområdet och det anslag som vi här diskuterar.

Lars Bäckström (V)

Anf. 28 Lars Bäckström (V)

Herr talman! Idén att undvika att göra indragningarna från kommunerna under innevarande år genom att reducera pengarna för att betala ut kontanta arbetsmarknadsstöd är ett reptrick. De 7 miljarderna bygger på en kalkyl som kommunerna inte kände till, så de hade inte kunnat prognostisera den här indragningen. Ni har ju just sagt att kommunerna inte kände till det här. Det var ju fullständigt obekant för dem. Vi har 7 miljarder till, och sedan gör ni reptricket att ni tar bort en del av pengarna och säger att det beror på det som kommunerna inte kände till. Fundera på vad ni själva säger! Ni säger att kommunerna inte kände till detta, men att de på grund av detta kommer att avskeda folk, att kostnaderna då kommer att stiga och att ni därför har 7 miljarder till det. Men så är icke fallet. De 7 miljarderna fanns innan, och kommunerna har inte verkställt några permitteringar med anledning av denna indragning enligt finansieringsprincipen. Effekten för sysselsättningen skulle bli värre. Jag erkänner att för mig spelar det roll att vi gjorde indragningen under innevarande år för att kunna hålla utgiftstaket. Men när jag analyserar läget tycker jag att det hade varit värre om vi gjort indragningen nästa år. Min hemkommun hade fått det mycket jobbigare om vi hade vältrat ut totalt 4 miljarder kronor för kommunsektorn nästa år. Det hade inte med sannolikhet lett till neddragningar. Det hade med absolut säkerhet lett till neddragningar. Det här är ett mildare och smidigare sätt att göra en reglering av finansieringsprincipen. Påstå inget annat! Jag står för att jag tycker att det är ett reptrick som ni försöker att finansiera det med. Det kommer inte att bli lätt att sätta sig ned med Ackerby på Kommunförbundet och gå ingenom det. Han har jobbat på Finansdepartementet och är så pass klok att han inser att det är ett reptrick som ni håller på med. Det är reptrick, bluff och båg - ingen riktig finansiering. Odell, nu har jag tänkt efter. Jag tror att Mats Odell kallade mig kommunist. Men det var nog bara en felsägning, för jag är en vänstersocialist. Och vi vänstersocialister står för solidaritet och frihet. Marx har aldrig sagt att det bara ska finnas statliga företag. Vi behöver en blandning av företag. Det tycker vi vänstersocialister alltid. Men alla ägare ska vara ansvarsfulla.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 29 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Lars Bäckström säger att vi inte ska överskatta politikernas förmåga. Det är dock upp till oss politiker att ha visionerna och tankarna om hur vi ska lösa olika ekonomiska situationer. Överdomarna i det här sammanhanget är givetvis medborgarna. Bäckström säger att han är vänstersocialist och alltså står för solidariteten. Jag återkommer till frågan om de 2,6 miljarderna och till fallet Maria i Sala, som är ett typexempel på hur kommunerna håller på att bolla funktionshindrade människor emellan sig. Är detta ett solidariskt sätt att arbeta i dagens Sverige? Kommunerna och landstingen hade ett mångmiljardunderskott redan innan de fick de 2,6 miljarderna. Jag tycker att det här är så långt ifrån solidaritet man kan komma. Vad sedan gäller öppenheten och tricksandet med pengar till företagen och så vidare har vi en budgetlag som innebär att vi ska ha en bruttoredovisning för att kunna göra prioriteringar mellan olika områden. Den bruttoredovisningen och öppenheten kör man ju totalt över i det här sammanhanget. Avslutningsvis har jag ytterligare en fråga, eftersom Bäckström sitter med i den ledande trojkan. ESV har, som sagt, sagt att regeringen inte klarar att hålla budgettaket. Vad har Bäckström för tankar på ytterligare indragningar under året för att klara budgettaket?

Lars Bäckström (V)

Anf. 30 Lars Bäckström (V)

Herr talman! En sak har jag lärt mig av ett studiebesök i Bryssel: Laga inte saker som inte är sönder. Vi har ett avtal med regeringen om att vi ska hålla utgiftstaket, och så kommer det att bli. Lägg märke till hur hårt vi agerade när det gällde SGI:n när ni säger att vi inte vidtar åtgärder. Det var ju en stenhård neddragning som vi ska återställa nästa år. Men det kommer att bli så att utgiftstaket klaras. Det kommer att kräva ibland kreativa åtgärder. Det är korrekt. Även de kreativa åtgärderna har haft den effekten att de har visat de finansiella marknaderna att vi har respekt för det här. Men jag tror att budgetsystemet bör ses över. Jörgen Johansson, tänker efter nu. Om man flyttar pengar från företag A till företag B ska de enligt Jörgen Johansson in i statsbudgeten. Då skulle alltså någon annan post reduceras. Det är konsekvensen av Centerpartiets politik. Menar ni i Centerpartiet verkligen på fullt allvar att ni vill ha den effekten? Skulle centerpartistiska kommunalpolitiker tillämpa den principen i kommunerna? Tror Jörgen Johansson att någon i ansvarig ställning i Centerpartiet i en kommun skulle föra över pengar från ett energibolag till ett bostadsbolag och sedan minska på pengarna till förskolan? Så stolliga är inga centerpartister på kommunplanet, inte ens i Sala. Nu har jag fått en lapp här där det står att det där är nio centerpartister. Tillsammans med sina borgerliga vänner är de 25 stycken. Det är en borgerlig kommun, och det är möjligt att det händer konstiga saker i borgerliga kommuner. Men det kan inte jag ta ansvar för och inte heller någon riksdagspolitiker i Centern, så ansvaret för det får vi ta upp med dem. Men det som borgarna har ställt till med där verkar väldigt eländigt. Det håller jag med om. Låt oss slå en signal till dem. Vi ska göra mycket. Men vad Centern gör är ett reptrick. Läs på s. 123 där ni gör det här reptricket: "Centerpartiet avvisar den av regeringen föreslagna minskningen av det generella statsanslaget till kommuner och landsting. Som en konsekvens av detta bör motsvarande reducering ske inom utgiftsområde 13." Trodde ni att vi satsade 7 miljarder och då hade räknat in en tänkt neddragning i kommunerna? Så var det inte.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 31 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! För att börja med Sala är det ju inte majoriteten i Sala som är busen i sammanhanget, utan det är de som är offret. Busen i sammanhanget är, för att nämna två kommuner, Stockholms kommun och Köpings kommun, båda med en annan majoritet. Men det här är bara ett exempel. Det här förhållandet förekommer i hela landet. Vad sedan gäller om vi i min hemkommun skulle flytta pengar på det här viset skulle det givetvis konkurrera med andra prioriteringar inom kommunen. Det är ju en fullmäktigefråga, men här drar man bort den från fullmäktige i den särskilda prövningen. För att återvända till frågan om besparingarna i samband med det spräckta budgettaket sade Bäckström i sitt anförande att vi måste ha fler arbetade timmar. Det är en helt riktig bedömning. Men Vänsterpartiet har ju med sitt friår och liknande en inriktning som totalt drar undan mattan för det tänkandet.

Lars Bäckström (V)

Anf. 32 Lars Bäckström (V)

Herr talman! Jag erkänner gärna att friåret inte är en av de reformer som jag hårdast har slagits för. Men vi står upp för den eftersom vi har ett gemensamt intresse av det. Man ska vara ärlig även mot andra partier i den frågan. Exemplet med Sala visar kanske att vi i riksdagen inte ska gå in i detalj och diskutera kommunala förvaltningsfrågor, för det går inte att vara påläst om allting. Det visar den röriga debatt som vi har haft här. Det visar också på risken med att dra in sådana oerhört lokala frågor. Men från vårt partis sida erkänner vi att det behövs mer pengar till kommunsektorn. Där är vi uppenbarligen överens med Kristdemokraterna, och jag tror att vi kommer att bli överens med regeringspartiet och med Miljöpartiet. Vi känner alla ansvaret i de här fyra partierna och inte bara i ord utan även i handling, tydligen. Men låt oss gå tillbaka till finansieringsprincipen, Jörgen Johansson. Hur skulle ni i Centern vilja organisera det i statsbudgeten när man tar pengar från bolag A och ger till bolag B? Då ska de alltså in i statsbudgeten och konkurrera under ett för redan tre år sedan satt utgiftstak. Om arbetslösheten dramatiskt har stigit och man har använt alla reserver till det och vill ta ett ägaransvar, hur gör man då? Jag tycker att det finns en viss poäng med vad Jörgen Johansson säger, att man ska ha kontroll på riksdagen. Då borde man nog göra en teknisk uppjustering av taket, eftersom det är fullständigt saldoneutralt. Kan vi vara överens om det? Kan Jörgen Johansson och Centern stödja mig i att man då bör tillämpa tekniska justeringar lovar jag att ta upp den diskussionen med mina samarbetsvänner i socialdemokratin och i Miljöpartiet. Då kommer jag att säga: Men även Centern som brukar vara försiktiga med budgetprinciper är med mig. Kan jag inte få det beskedet i dag? Det skulle stärka min diskussionspunkt.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 33 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Det var faktiskt en replik från komediserien om Sally som precis for genom mitt huvud: Man kan ju inte lyckas jämt. Hur skulle det se ut om alla lyckades jämt? Lars Bäckström har just varit en mycket tydlig illustration till det. Han har till exempel erkänt att indragningen från kommunerna i år gjordes just för att kunna hålla utgiftstaket, och han håller med om det här. Men eftersom utgiftstaket ska justeras när man gör regleringar enligt finansieringsprincipen har han därmed också erkänt att man bryter mot regelverket. Alldeles nyss ville han ha en teknisk justering för saldoneutrala frågor. Det är naturligtvis helt felaktigt. Då skulle man ju kunna säga att man justerar utgiftstaket om man höjer en skatt. Om man tar skatt från medborgarna för att sedan ge tillbaka i bidrag skulle det också kunna medföra tekniska justeringar. Men det är när det är neutralt för den offentliga sektorn som man ska göra tekniska justeringar. Nu har alltså Lars Bäckström själv här på ett mycket tydligt sätt erkänt att de fuskar. Han har också alltid erkänt vad det beror på, nämligen att Vänsterpartiet inte står bakom de här principerna i budgetlagen. De stöder inte de här grundläggande principerna. Det har också framgått av diskussionen här. Då gör man som Vänsterpartiet brukar göra när det är lagar som man inte gillar. Man anser att det är helt okej med så kallad civil olydnad. Den här gången är det inte "Reclaim the streets" utan det är "Reclaim the budgetunderskott". Bäckström kan gärna kommentera den här frågan lite. Lars Bäckström är ju lärare, och jag kan säga att parallellen här är inte att det är Standard & Poors som är domare utan parallellen är att om eleven fuskar på ett prov och det sedan är kompisen som rättar, och läraren inte märker det, så har man lika fullt fuskat och inte klarat provet. Då är det så att det nu är några andra kompisar som försöker påtala detta och göra folk uppmärksamma på fusket.

Lars Bäckström (V)

Anf. 34 Lars Bäckström (V)

Fru talman! Jo, men apropå den här liknelsen som Karin Pilsäter använder: Den bästa domaren över om vi har kontroll på den offentliga ekonomin är ju den finansiella marknaden. De här systemen byggdes ju upp så att Göran Persson skulle slippa möta flinande finansvalpar som var hånfulla. Nu är de inte hånfulla. Han får till och med ringa i klockan. Det är väl examen nog för att vi ska kunna säga att vi har kontroll på den offentliga ekonomin. Vi behöver budgetsystem. Det behöver vi, ja. Men man behöver inte ha så rigida system att man blir principens fånge. Principen ska hjälpa en, inte stjälpa en. Det finns bedömningsfrågor, och då får riksdagen ta ställning. Det måste vara riksdagen som är domare i fråga om vad som följer av och ligger inom ramverket. Så måste det vara. Ingen annan kan ju vara det. Sedan får vi en debatt. Då får man ha respekt för olika bedömningar. Jag tycker i så fall att Folkpartiet i några delar fuskar med utgiftstaket, men jag använder inte riktigt det ordet. Ni gör en bedömning, vi gör en annan. Men det kan vi ta en lång debatt om längre fram. Vi har korta tider nu. Det grundläggande här är att den åtgärd vi nu vidtar följer finansieringsprincipen. Det är faktiskt bättre för kommunerna att vi gör det i år än nästa år. Det ger oss en marginal till utgiftstaket; det är sant. Det är bra, för annars hade vi inte haft möjlighet att göra de här satsningarna på de arbetslösa. Jag tycker att det är ganska bra att vi kunde göra det nu. Det var bättre för kommunerna. Så jag förstår inte den poängen. Nu hoppas jag att jag har svarat på frågorna. Men det andra som Karin Pilsäter tog upp, att vi tidigare har gjort en justering, förstod jag inte. Den tidigare justeringen gjorde vi på grund av utjämningssystemet, som fick en större omsättning. Då höjde vi nivån. Då säger Karin Pilsäter att vi nu borde sänka den. Jag förstår inte - genuint - vad Karin Pilsäter säger. Det här med finansieringsprincipen och pensionerna har ingenting att göra med det kommunala utjämningssystemet.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 35 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Det här var ju ett kvalificerat försök att förvirra publiken, och det kanske lyckades i några fall. Men det lyckades inte när det gäller mig. Vi har hört det här ett otal gånger - några gånger till så kan jag Hans Hoffs replik utantill. Vi kan se om det lyckas med den här papegojträningen. Det har gjorts en preliminär justering av just den här frågan vid tidigare tillfälle, och om Lars Bäckström slår upp den budgetpropositionen kan han också se att i den slutgiltiga tekniska justeringen av utgiftstaket är de posterna inräknande. Det är mycket lätt att slå upp och kontrollera. Om man hade haft den logiken att man följde sina egna beteenden hade man gjort detta nu. Det är helt glasklart. Om man inte tror mig kan man till exempel fråga Ekonomistyrningsverket. Det refererades här till bland annat Statistiska centralbyrån, som också skulle vara neutral. Generaldirektören där, den förre socialdemokratiske statssekreteraren, har ju utrett budgetlagen och förtecknat långa listor på fusk som regeringen gör sig skyldig till och utifrån det kommit med förslag på hur man bör strama upp lagstiftningen. Det är ju, Lars Bäckström, i grunden egentligen en orimlig ordning att det är riksdagsmajoriteten som gör bedömningen av om olika åtgärder ligger inom ramen för en lagstiftning eller inte. Det här visar ju på det. Så har vi det inte på något annat område, utan om en majoritet vill göra på ett sätt som strider mot en lag så ändrar man lagen. Man påstår inte att man följer lagen. Ni ändrar ju till exempel lagen nu för att kunna göra en indragning av statsbidragen mitt i året. Det kunde ni inte göra enligt gällande lagstiftning, utan då ändrar ni lagen. Det är väl rimligt att göra det på andra punkter också, att inte göra väldigt extensiva tolkningar. Det är förbjudet att gå mot röd gubbe. Folk gör det ändå. Det finns inga sanktioner. Men det betyder inte att vi står här och säger att det är helt okej att bryta mot den regeln, att det liksom inte är ett fel. Det är ett fel även om det inte finns några sanktioner. Gör man det begår man ett fel.

Lars Bäckström (V)

Anf. 36 Lars Bäckström (V)

Fru talman! Nu sade ju Karin Pilsäter: Ni ändrar lagen. Ja, vi bryter inte mot lagen. När det behöver ändras en lag gör vi det. Detta med tillämpningen av utgiftstaken är bedömningsfrågor. Det kan man debattera både i Folkpartiets fall och när det gäller oss i den här trepartialliansen. Jag kan ge ett exempel på hur det har ändrats och hur vi har gjort olika bedömningar. En gång var det så att regeringen samverkade med Centerpartiet. Då sänkte regeringen och Centerpartiet fastighetsskatten. Och då sänkte man i motsvarande grad utgiftstaket så att man skulle ha kontroll. Så tillämpades det den gången. Skulle man tillämpa den principen nu för tiden med de borgliga partiernas skattesänkningar blir det väldigt drakoniska neddragningar i utgiftstaken. Det visar lite grann. Det är ett väldigt tydligt exempel på att det inte är någon oerhört fast vetenskap. Den fasta vetenskap som vi har här är folkviljan, som har fått bestämma i riksdagen. Det andra alternativet, Karin Pilsäter, att det inte skulle vara riksdagen som avgör hur budgetlagen och utgiftstaket ska tillämpas, är ju förfärande. Det ska alltså vara någon förvaltningsdomstol? Kanske Nils Lundgren skulle avgöra det? Eller Wohlin? Nej, vill sådana experter avgöra får de ställa upp i val. Vi ska inte ha professorer och sådana självutnämnda experter som avgör detta. Då får de ställa upp i val som alla andra - och de får ju ett visst stöd. Annars ska det vara de folkvalda som avgör det. Folkpartiet går till anfall mot oss. Vi skulle inte ta ansvar för kommunernas ekonomi. Nu har inte Karin Pilsäter någon replik kvar, men det går ju att efteranmäla sig. Det går för alla talare. Det går även för andra talare som inte har någon repliktid att efteranmäla sig och ge svar på frågor om man vill. I morgon tror jag att Karin Pilsäter är med. Redovisa då hur mycket Folkpartiet vill ge mer till kommunerna! Tänk efter när ni skriver anförande i kväll och redovisa för kammaren i morgon hur mycket mer kommunerna får i Folkpartiets Sverige än av de här tre partierna. Jag ska anteckna siffran. Jag ska vänta. Jag ska göra en liten tom ruta som jag ska fylla i. Hur mycket mer vill ni ge till kommunerna? Jag väntar med spänning på morgondagen.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 37 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Alla som lyssnar! Vi har en debatt om tilläggsbudgeten för 2004. I och med att det är en tilläggsbudget som tar upp vissa specifika förändringar samtidigt som hela den ekonomiska politiken debatteras kan det bli en lite förvirrande diskussion. Jag vill ändå bemöta lite av den kritik som har kommit från oppositionen. Jag kan väl säga att varenda gång vi har den här typen av debatter blir det samma eländesbeskrivning från de borgerliga partierna om hur svensk ekonomi ser ut. Jag tycker att man i många fall faktiskt överdriver ganska mycket. Sedan kan jag förstå att man delvis vill ha en annan politik och att man är kritisk till vissa saker. Men det blir verkligen eländesbeskrivningar som saknar något slags förankring i verkligheten. Vi har just haft en lågkonjunktur och håller på att komma upp ur den. Vi har flera utmaningar framför oss. I den här tilläggsbudgeten - för det är ju en tilläggsbudget - har vi vidtagit en del åtgärder för att satsa på framtiden. En del åtgärder har varit beslutade sedan tidigare. Det handlar till exempel om den stora infrastruktursatsningen. Vi har ju en historiskt stor satsning på järnväg, där man nu får bemyndiganden att tidigarelägga både järnvägssatsningar och vägsatsningar som är viktiga för framtiden. Det är något som kommer att ge sysselsättning på ett positivt sätt i Sverige men som också skapar en grogrund för ett Sverige som kan hålla ihop och ha ett bra företagande i framtiden. Vi ger också bemyndiganden om till exempel satsningar på biologisk mångfald, vilket vi tycker är viktigt för den framtida miljön. Sedan gör vi dessutom en del satsningar inom byggsektorn. Det är det här ROT-avdraget, som ska omfatta 2,4 miljarder. Det är också en satsning på miljöomställning inom offentlig sektor. Olika typer av miljöinvesteringar i offentliga lokaler ska få bidrag. Man ska också kunna få bidrag för att bygga om eller bygga till utrymmen för källsortering. Det är både en satsning för att minska arbetslösheten inom byggsektorn och en satsning på åtgärder som behövs för att minska energiförbrukningen i offentliga lokaler och för att öka möjligheten att ha en bra källsortering i hela landet. De beslut vi nu kommer att fatta är väldigt viktiga. De omfattar 2,4 miljarder kronor. När man kommer ur en lågkonjunktur har man en högre arbetslöshet. Det tar ett tag innan sysselsättningen får fart. Det vi också gör är en satsning på att människor inom offentlig sektor, inom kommuner och landsting, ska kunna vidareutbilda sig. De ska kunna jobba deltid och utbilda sig deltid. Det är också en väldigt viktig satsning som vi ser det. Det vi har diskuterat här i dag handlar också om kommunernas ekonomi och den slutreglering man har gjort mellan staten och kommuner och landsting. Vi tycker att kommunernas och landstingens ekonomi är problematisk. Vi vet att beslutet om slutreglering är ett svårt beslut för kommunerna. Vi står bakom finansieringsprincipen. Det är också därför vi fullföljer detta. Men vi vet att inte alla kommun- och landstingspolitiker har varit medvetna om slutregleringen. Det skapar också problem. Man har inte varit medveten om det. Där har det brustit i kommunikationerna, vilket är olyckligt. Vi fattar också beslut som handlar om att ge offentlig sektor mer resurser framöver. Det är både en utökning av sysselsättningsstödet och också att man ger besked om att kommuner och landsting kommer att få ett ökat statsbidrag framöver. Det handlar om 3 miljarder 2005 och 5 miljarder 2006. Vi skulle vilja ge mer. Där kan jag hålla med Lars Bäckström. Vi kommer att jobba för att kommuner och landsting får mer pengar framöver. Vi tycker att det är viktigt. Jag vill påpeka att satsningen på vidareutbildning av människor som jobbar i offentlig sektor också är ett stöd till kommuner och landsting. När man har människor som arbetar deltid och utbildar sig deltid kan man spara pengar. Vi är väldigt glada över att Försvarsmaktens bemyndigande för att köpa ny materiel minskar med 4 miljarder. Vi tycker att det är fel om försvaret utan politisk styrning kan föregripa ett nytt försvarsbeslut genom att låsa upp kommande anslag med att köpa upp materiel. Vi tycker att det är bra att man har gett den möjligheten till en ökad handlingsfrihet. Den är inte så stor som vi skulle vilja. Vi hade velat gå längre med det. Men vi tycker ändå att det var ett bra steg. Det ger oss en större politisk frihet att fatta ett försvarsbeslut som inte är upplåst av de materielanskaffningsbeslut som man skulle fatta. Jag vill ta upp frågan om hisstödet, som några har hånat här i dag. Hisstödet är ett väldigt viktigt beslut. Det finns i dag väldigt många hushåll som är hisslösa. Det är en fråga för dem som är mest utsatta. Det gäller äldre människor och människor med olika funktionshinder som inte kan komma fram. Hisstödet är ett sätt att stödja byggsektorn och minska arbetslösheten där. Men det gör också, och det är det viktigaste, att människor kan ta sig till olika bostäder. De kan besöka vänner och släktingar eller själva bo i dessa bostäder. Det är en insats för dem som är utsatta. Vi aviserar också friåret. Jag vill ändå nämna det här. Det är några som har gått in på den frågan. Nästa år, den 1 januari 2005, kommer vi att införa friår i hela landet, vilket vi är väldigt glada över. Det innebär att människor får möjlighet till vila. Det kan vara att man till exempel behöver umgås med en gammal mor som kanske håller på att dö eller är sjuk eller att man behöver umgås med sina tonårsbarn. Det kan handla om att man satsar på vidareutbildning eller på eget företagande eller att man helt enkelt är utbränd och behöver vila upp sig. Man kan ta ett friår om man har en vikarie för sitt jobb. Den vikarien får då en möjlighet att gå vidare. De utvärderingar som har gjorts av det friår vi har haft i olika kommuner visar att väldigt många av dem som får vikariat får vidare anställning hos dem de har vikarierat hos, vilket är väldigt positivt. Det har också visat sig att vi i dag inom offentlig sektor har väldigt många timvikarier. Det är en hel del timvikarier som har fått möjligheten till ett långtidsvikariat. De är väldigt glada över det. De har kunnat få en arbetsmiljö som är lugn och stressfri. De har kunnat visa arbetsgivaren vad de egentligen går för. Det är flera timvikarier som har sagt till mig: När jag var timvikarie kunde jag aldrig visa vad jag gick för. Jag var alltid stressad och mådde dåligt i den situationen. När jag fick tio månader på samma arbetsplats, med samma chef, med arbetskolleger och lugn och ro kunde jag visa att jag var duktig. Vi har ambitionen att minska antalet timvikarier. Att vara timvikarie är inte någonting positivt för den enskilde. Där har friåret kunnat spela en väldigt stor roll, vilket vi är positiva till. Vi tror att man i framtiden skulle behöva ha ett par friår i livet i vår framtidsvision. Samtidigt skulle vi också vilja ha en arbetstidsförkortning. Jag är säker på att ni i era repliker kommer att återkomma till friåret, så jag sparar mitt krut i den frågan. Vi stöder tillväxtbudgeten och yrkar bifall till den och avslag på reservationerna.

Mats Odell (Kd)

Anf. 38 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Det är glädjande att Yvonne Ruwaida tycker att kommunsektorn hade behövt mer resurser och att hon inte bara förfäktar en byråkratisk finansieringsprincip. Det är faktiskt möjligt för regeringen och samarbetspartierna att utöver denna finansieringsprincip fatta beslut om detta. Föresvävade det aldrig Miljöpartiet att det krisläge som nu var motiverade ett tillskott i stället för att dra in pengar? Jag har en mycket specifik fråga till Yvonne Ruwaida på det temat. Det handlar om, som jag tycker, en av de största skandalerna med denna tilläggsbudget. Psykiatrin var utlovad att få resurser. Psykiatrisamordnaren har själv skrivit debattartiklar där han tar upp den stora besvikelse som finns. Det har släppts ut rykten om att regeringen hade skrivit in pengar till detta men att samarbetspartierna krävde att de skulle tas bort. Nu har Yvonne Ruwaida en möjlighet att dementera det ryktet. Stämmer det att det fanns pengar avsatta men att de togs bort? Det har varit flera uppgifter i medierna om detta.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 39 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Vi har diskussioner om hur vi ska stärka psykiatrin. Där är alla tre samarbetspartier eniga. Sedan har vi olika syn på hur detta ska kunna ske. Ska det vara öronmärkning? Hur ska en sådan öronmärkning se ut? Eller ska man ge kommuner och landsting mer resurser? Den diskussionen förs just nu. Jag vet att vi har ett möte på departementen som pågår parallellt med den här debatten som handlar om den frågan. Det är vad diskussionen handlar om. Hur ska pengarna komma ut? Jag kan fråga Mats Odell om han tycker att man ska ha en öronmärkning av pengar till psykiatrin och hur denna öronmärkning ska se ut. Är det verkligen så att det finns ett sätt som skulle vara rättvist? Ni kritiserar, med rätta tycker jag, öronmärkningen på flera olika områden i andra fall. Det gäller till exempel öronmärkningen till fler lärare i skolan. Ni har kritiserat den eftersom utformningen slår väldigt olika i olika kommuner.

Mats Odell (Kd)

Anf. 40 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Jag är glad för Yvonne Ruwaidas väldigt ärliga och öppna svar. Vi har diskuterat detta mycket ingående med vårt kommun- och landstingsfolk. Vi har kommit fram till en mellanlösning där vi säger att pengarna ska gå till psykiatrin. Vi har i vår motion med anledning av tilläggsbudgeten anslagit 500 miljoner kronor till detta. Vi säger att pengarna ska gå till psykiatrin. Men vi går inte in som när det gäller skolpengarna och säger att det bara ska gå till lärare. Man säger att psykiatrisektorn ska få detta. Pengarna ges till kommuner och landsting. Men sedan måste de själva få stor frihet att utforma hur de ska användas. I den stora gemensamma kris som finns inom vårdsektorn i dag har psykiatrin kommit i kläm. Om vi vill göra ett riktat tillskott ska det ske till denna sektor. Det måste vi se till härifrån. Detaljstyrningen är däremot helt av ondo. Jag tror att det går att få med sig kommun- och landstingspolitiker på att pengarna avsätts dit men att de själva får avgöra detaljutformningen.

Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 41 Yvonne Ruwaida (Mp)

Fru talman! Vi tycker också att det är väldigt dåligt med detaljstyrning och att den kan slå väldigt fel. Vi samarbetspartier, s, v och mp, för en diskussion med Kommunförbundet och Landstingsförbundet om hur man ska kunna stärka psykiatrin och hur pengar ska lämnas. Den diskussionen pågår. Mats Odell kan vara lugn för att psykiatrin kommer att få pengar.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-06-17

Förslagspunkter: 35, Acklamationer: 32, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

2004-06-17Protokoll 2003/04:130

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Medel från fonden för den mindre skeppsfarten
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:128 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna 2003/04:Fi17 yrkande 1, 2003/04:Fi18 och 2003/04:Fi19 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 0 49 0 6
fp 0 43 0 5
kd 0 31 0 2
v 25 0 0 5
c 0 18 0 4
mp 14 0 0 3
Totalt 175 141 0 33
Ledamöternas röster
En förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 40 och avslår motionerna 2003/04:Fi17 yrkande 2, 2003/04:Fi23 yrkande 13, 2003/04:Fi27 yrkandena 5 i denna del och 6 samt 2003/04:Fi28 yrkande 10.
Reservation 2 (m, c, fp, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 0 50 0 5
fp 0 43 0 5
kd 0 31 0 2
v 25 0 0 5
c 0 18 0 4
mp 14 0 0 3
Totalt 175 142 0 32
Ledamöternas röster
Lag om ändring i lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 8 och avslår motionerna 2003/04:Fi23 yrkande 7 och 2003/04:Fi28 yrkande 1.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 9 och avslår motion 2003/04:Fi23 yrkande 8.
Reservation 5 (fp)
Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 41 och avslår motionerna 2003/04:Fi25 yrkande 7, 2003/04:Fi27 yrkande 4 och 2003/04:Fi28 yrkande 11.
Reservation 6 (m, c, fp, kd)
Förvärv av fastigheten Blåmannen 21 i Stockholms kommun
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 12.
Köpoption avseende en ny byggnad för svenska ambassaden i Washington, Förenta staterna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 13.
Statens fastighetsverk (ny investeringsplan)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 14.
Statens fastighetsverk (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 15.
Riksrevisionen (låneram)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 45.
Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 16 och avslår motionerna 2003/04:Fi28 yrkande 3 och 2003/04:Fi29 yrkandena 1 och 2.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (c)
Överenskommelse mellan staten och Landstinget Västmanland om Salberga sjukhus
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 17.
Höjd ersättning för det särskilda anställningsstödet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 18 och avslår motion 2003/04:Fi28 yrkande 4.
Reservation 9 (m, fp)
Arbetsmiljöverket (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 19.
Bidrag till kvalificerad yrkesutbildning (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 20.
Särskilda utgifter inom universitetet och högskolor m.m. (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 21.
Medel hos AB Svenska Spel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 22.
Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet (anslagsvillkor)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 23 och avslår motion 2003/04:Fi28 yrkande 5.
Reservation 10 (m, fp)
Omstrukturering av kommunala bostadsföretag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 24.
Bidrag till installationer av hissar (riktlinjer)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 25 och avslår motionerna 2003/04:Fi27 yrkande 1 i denna del och 2003/04:Fi28 yrkande 6.
Reservation 11 (m, fp, kd)
Bidrag till installationer av hissar (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 26 och avslår motionerna 2003/04:Fi27 yrkande 1 i denna del och 2003/04:Fi28 yrkande 7.
Reservation 12 (m, fp, kd)
Investeringsstimulans till ombyggnad av vissa utrymmen till bostadslägenheter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 27 och avslår motionerna 2003/04:Fi27 yrkande 2 och 2003/04:Fi28 yrkande 8.
Reservation 13 (m, fp)
Reservation 14 (kd)
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 28.
Åtgärder för biologisk mångfald (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 29 och avslår motion 2003/04:Fi27 yrkande 3.
Reservation 15 (kd)
Miljöforskning (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 30.
Stöd till klimatinvesteringar (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 31 och avslår motionerna 2003/04:Fi23 yrkande 10 och 2003/04:Fi28 yrkande 9.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (fp)
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser (anslagsvillkor)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 32.
Väghållning och statsbidrag (låneram)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 33 och avslår motion 2003/04:Fi23 yrkande 11.
Reservation 18 (fp)
Väghållning och statsbidrag (anslagsvillkor)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 34.
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter (låneram)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 35 och avslår motion 2003/04:Fi23 yrkande 12.
Reservation 19 (fp)
Låneram för fyra SJ-bolag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 36 och avslår motion 2003/04:Fi27 yrkande 5 i denna del.
Reservation 20 (m, c, fp, kd)
Avveckling av VTI Utveckling AB
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 37.
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning (bemyndigande)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 38.
Avgiftsintäkter från pass för sällskapsdjur
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkt 39.
Ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:100 punkterna 5-7, 10, 11, 43 och 44, bifaller delvis proposition 2003/04:100 punkt 42 och avslår motionerna 2003/04:Fi23 yrkandena 6 och 9, 2003/04:Fi25 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Fi26, 2003/04:Fi27 yrkande 7 och 2003/04:Fi28 yrkandena 2 och 12-16.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (fp)
Reservation 23 (kd)
Reservation 24 (c)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 24 (c)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 0 0 50 5
fp 0 0 43 5
kd 0 0 31 2
v 25 0 0 5
c 0 18 0 4
mp 14 0 0 3
Totalt 175 18 124 32
Ledamöternas röster

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	136	0	8
m	0	49	6
fp	0	43	5
kd	0	31	2
v	25	0	5
c	0	18	4
mp	14	0	3
Totalt	175	141	33

Tilläggsbudget 1 för 2004

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Hela betänkandet

Beslut

Tilläggsbudget 1 för 2004 (FiU21)

Ärendets gång

Förslag

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Tilläggsbudget 1 för 2004 (FiU21)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Tilläggsbudget 1 för 2004

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Carin Lundberg (S)

Anf. 2 Gunnar Axén (M)

Anf. 3 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 3 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 4 Mats Odell (Kd)

Anf. 5 Jörgen Johansson (C)

Anf. 4 Mats Odell (Kd)

Anf. 6 Hans Hoff (S)

Anf. 7 Mats Odell (Kd)

Anf. 6 Hans Hoff (S)

Anf. 8 Hans Hoff (S)

Anf. 9 Mats Odell (Kd)

Anf. 10 Hans Hoff (S)

Anf. 11 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 12 Hans Hoff (S)

Anf. 13 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 14 Hans Hoff (S)

Anf. 15 Jörgen Johansson (C)

Anf. 16 Hans Hoff (S)

Anf. 17 Jörgen Johansson (C)

Anf. 18 Hans Hoff (S)

Anf. 19 Christer Nylander (Fp)

Anf. 20 Hans Hoff (S)

Anf. 21 Christer Nylander (Fp)

Anf. 22 Hans Hoff (S)

Anf. 23 Christer Nylander (Fp)

Anf. 24 Lars Bäckström (V)

Anf. 25 Mats Odell (Kd)

Anf. 26 Lars Bäckström (V)

Anf. 27 Mats Odell (Kd)

Anf. 28 Lars Bäckström (V)

Anf. 29 Jörgen Johansson (C)

Anf. 30 Lars Bäckström (V)

Anf. 31 Jörgen Johansson (C)

Anf. 32 Lars Bäckström (V)

Anf. 33 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 34 Lars Bäckström (V)

Anf. 35 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 36 Lars Bäckström (V)

Anf. 37 Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 38 Mats Odell (Kd)

Anf. 39 Yvonne Ruwaida (Mp)

Anf. 40 Mats Odell (Kd)

Anf. 41 Yvonne Ruwaida (Mp)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Medel från fonden för den mindre skeppsfarten

Beslut:

Utskottets förslag:

En förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag

Beslut:

Utskottets förslag:

Lag om ändring i lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät

Beslut:

Utskottets förslag:

Lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation

Beslut:

Utskottets förslag:

Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005

Beslut:

Utskottets förslag: