Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående kommunalt bostadstillägg till folkpension m. m.

Betänkande 1972:SfU22

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 22 år 1972    SfU 1972: 22

Nr 22

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående kommiuialt bostadstillägg till folkpension m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas

motionen 1972:322 av herrar Hylländer (fp) och Enskog (fp), vari hemstäUs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag tiU mUdrande av reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstUlägget för folkpensionärer med extrainkomster i enlighet med vad som anförs i motionen;

motionen 1972: 324 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1.  översyn av reglerna för erhåUande av kommunala bostadstiUägg och
andra inkomstprövade pensionsförmåner, syftande till en höjning av de
avdragsfria beloppen i enUghet med vad som anges i motionen,

2.    förslag till statUga åtgärder i syfte att utjämna skUlnaderna i de kommunala bostadstilläggen och Undra kommunernas kostnader för dessa,

3.    utredning och förslag för att undanröja eller mUdra de otillfredsställande effekterna av en samtidig reduktion av de inkomstprövade pensionsförmånerna och beskattningen av pensionäremas sidoinkomster;

motionen 1972:444 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåUer om utredning och förslag om tredjedelsavtrappning i stället för den nuvarande hälftenavtrappningen av folkpensionärernas kommunala bostadstUlägg, i syfte att minska folkpen-sionäremas stora marginella inkomstbortfaU vid sidoinkomstökningar.

GäUande bestämmelser m. m.

Enligt 1§ lagen (1962:392) om hustmtUlägg och kommunalt bostadstUlägg tiU folkpension tUlkommer hustmtiUägg hustm tiU den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, om

Riksdagen 1972. 11 saml Nr 22

SfU 1972:22                                                                             2

hustmn är mellan 60 och 67 år och under fömtsättning att hon själv inte erhåUer folkpension och att makarna varit gifta minst fem år. Om särskUda skäl föreligger kan hustrutUlägg utgå trots att vissa av dessa förutsättningar inte är uppfyUda.

Enligt 2 § nyssnämnda lag utgår kommunalt bostadstUlägg, efter beslut av vederbörande kommun, tUl den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen, liksom tUl där mantalsskriven kvinna som åtnjuter hustmtUlägg.

HustmtiUägg och kommunala bostadstUlägg är inkomstprövade. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med 50 % av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen, i den mån sidoinkomsten överstiger I 500 kr. för den som är gift (3 000 kr. för makar tUlhopa) och 2 000 kr. för ensamstående. Minskning skall först göras på bostadstillägget och därefter på hustmtUlägget. Med inkomst avses intäkter av alla slag, såsom arbetsinkomst, ränteinkomst, avkastning av fastighet och tjänstepension. Såsom inkomst räknas däremot ej aUmänt barnbidrag, tUläggspension tUl den del den föranlett minskning av pensionstiUskott, ersättning på gmnd av sjukförsäkring i allmän försäkringskassa m. m. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning höjs denna med 10% av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 40 000 kr. och för annan 50 000 kr. För sammanlevande makar beräknas vardera makens inl:omst utgöra hälften av makamas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

De kommunala bostadstUläggen utgår erUigt grunder som kommunen själv bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna får dock inte göras och inte heller får kommunen uppställa vUlkor om viss tids bosättning i kommunen eUer liknande. För pensionärer som är bosatta i ålderdomshem eller därmed likstäUt hem äger Kungl. Maj:t maximera bostadstUlägget.

BostadstUläggen finansieras helt av vederbörande kommun.

Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna för bostadstUlägget enligt någol: av följande alternativ.

Alternativ I: BostadstUlägget utgår med ett genereUt belopp oberoende av den verkliga bostadskostnaden.

Alternativ II: BostadstUlägget bestäms av bostadskostnaden inom ramen för ett maximum, beloppsmässigt eUer standardmässigt (t. ex. kostnaden för två rum och kök).

Alternativ III: BostadstUlägget, som utges inom ramen för ett maximibelopp, består dels av ett genereUt gmndbelopp dels av ett belopp som är knutet tUl bostadskostnaden.

Av   undersökningar   som   riksförsäkringsverket   utfört   framgår   att

SfU 1972:22                                                             3

alternativen i januari 1969 fördelade sig meUan de dåvarande 848 kommunema så att 561 (66 %) gått in för alternativ 1, 133 kommuner (14%) för alternativ II och 154 kommuner (20%) för alternativ III. Alternativ I tUlämpades framför aUt av de mindre kommunerna. Av bostadstiUäggen var 1968 ca 24 % reducerade på gmnd av inkomstprövningen.

Beloppsmässigt har de kommunala bostadstUläggen av kommunalekonomiska, kommunalpolitiska och andra skäl kommit att bU mycket varierande - från tUlägg som täcker hela den faktiska bostadskostnaden vid en normal utrymmes- och utmstningsstandard tUl mycket låga belopp som täcker endast en mindre del av bostadskostnaden. En tabeU, hämtad från Svenska kommunförbundets material, över utgående tUläggsbelopp i juh 1968 är intagen i andra lagutskottets utlåtande 2LU 1970:72, tUl vUken hänvisas. Av tabellen framgår att beloppen för ensamstående varierade mellan 200 och 5 499 kr. per år, vartUI kom några fall utan maximering.

Ett stort antal kommunsammanslagningar ägde mm vid årsskiftet 1970/1971. Mot 848 kommuner dessförinnan svarar från och med 1971 464 kommuner. En av Pensionärernas riksorganisation utförd undersökning visar att kommunsammanslagningarna haft en gynnsam inverkan på bostadstUläggens storlek och medfört en viss utjämning av skUlnadema mellan olika kommuner. Enligt denna undersökning varierar tUläggsbe-loppen från och med 1971 för ensamstående meUan 500 kr. och 5 820 kr. per år och för äkta makar meUan 600 kr. och 6 000 kr. per år, vartiU kommer ett antal kommuner utan maximering.

1 syfte att främja en utveckling mot större enhetlighet utfärdade Svenska kommunförbundet i november 1968 en rekommendation beträffande gmnderna för bostadstiUägget. Enligt denna skulle målsättningen vara att ge största möjliga grupp folkpensionärer täckning för den verkliga bostadskostnaden. Detta borde ske inom ramen för en rimlig kostnad för kommunerna och med rimlig administrativ belastning för försäkringskassorna. Utifrån denna målsättning rekommenderade förbundet att gmnderna för de kommunala bostadstUläggen utformas så att tUl alla pensionärer utgår ett genereUt gmndbelopp, vUket som regel inte bör överstiga 700-1 000 kr., samt att bostadskostnad över gmndbe-loppet täcks intUl ett tak, som kan vara antingen beloppsmässigt eUer standardmässigt fixerat.

Rekommendationen har enligt Kommunförbundets uppfattning lett tUl höjningar av bostadstUläggen. Detta förhåUande jämte ökningen av antalet pensionärer har medfört betydande kostnadsökningar för kommunerna. Från 1966 tUl 1971 ökade kommunernas kostnader för bostadstUläggen från ca 450 tUl ca 850 milj. kr. För budgetåret 1972/73 beräknas de uppgå tUl ca 1 150 mUj. kr.

SfU 1972:22 4

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

A. Reglerna för inkomstprövning

Inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg och kommunalt bostadstiUägg har i sin nuvarande form funnits sedan 1954. De har i nu aktuella delar ändrats vid upprepade tiUfäUen i för pensionärerna förmånlig riktning. Åren 1957, 1962, 1963 och 1965 genomfördes ändringar av detta slag. En närmare redogörelse härför är intagen i andra lagutskottets utlåtande 2LU 1968:60.

1 sitt betänkande SOU 1968:21 föreslog pensionsförsäkringskommittén att det avdragsfria beloppet skuUe höjas från 1 700 kr. tiU 2 000 kr. för ensamstående pensionär och från 2 400 kr. tiU 3 000 kr. för två gifta pensionärer tUlsammans. Vidare föreslog kommittén att avdragsfaktorn, som dittills utgjort 1/3 för inkomster mellan 1 700 och 2 400 kr. och 2/3 för inkomster däröver i fråga om ensamstående, 1/3 för inkomster mellan 2 400 och 3 400 kr. och 2/3 för inkomster däröver för två makar tillsammans, skulle göras enhetUg och bestämmas till hälften.

Kommitténs förslag lades oförändrat fram i prop. 1969: 38. I samband med denna behandlade riksdagen dels motioner i vUka yrkades att det avdragsfria beloppet skuUe bestämmas tUl 2 500 kr. för ensam pensionär och 3 500 kr. för två makar tiUsammans, dels en motion i vUken yrkades att avdragsfaktorn skulle bestämmas tUl 1/3 för aUa inkomster över det avdragsfria beloppet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:41 anförde andra lagutskottet bl. a. följande:

Nackdelarna med nuvarande inkomstprövningsregler har främst bestått i kraftiga tröskeleffekter i vissa inkomstskikt. En mindre ökning av sidoinkomsten har kunnat medföra en reducering av det kommunala bostadstillägget i en sådan omfattning att om hänsyn också tas till beskattningsfaktorn pensionären inte fått något nämnvärt ekonomiskt utbyte av sitt förvärvsarbete. Pensionsförsäkringskommittén har ingående prövat olika lösningar att åstadkomma en avvägning mellan å ena sidan intresset av att förvärvsarbete blir lönsamt och å andra sidan angelägenheten av att kretsen av förmånsberättigade begränsas tUl de mest behövande. Kommitténs förslag, som departementschefen gett sin anslutning, är enligt utskottets bedömande en godtagbar lösning. Genom förslaget tUlgodoses framför allt att avtrappningen av förmånerna sker efter en flackare kurva. Utskottet, som även vUl erinra om att Kungl. Maj.t i prc>position nr 95 tiU årets riksdag föreslår ändrade regler i skatteförfattningarna innebärande ökad avdragsrätt för folkpensionärer med inkomster vid sidan av folkpension, tiUstyrker således propositionen i förevarande del.

Vid 1970 års riksdag föreslogs i prop. 1970: 66 att det skärpningsfria förmögenhetsbeloppet skulle höjas med hänsyn tUl höjningen av fastigheternas taxeringsvärden.  Andra lagutskottet tUlstyrkte förslaget i sitt

SfU 1972:22                                                                             5

utlåtande 2LU 1970:34. I samma utlåtande behandlade utskottet två motionspar med yrkande om sänkning av avdragsfaktom från 50 % tUl 30 resp. 33 1/3 %. Utskottet avvisade motionsyrkandena med hänvisning tiU de föregående år genomförda ändringarna. Utskottet framhöll vidare att det skatteförslag som avlämnats tUl 1970 års riksdag innehöU förbättringar beträffande folkpensionärernas beskattning, vUka medförde att marginaleffekten - även om den i förening med avtrappningen av det kommunala bostadstUlägget aUtjämt kunde bli ganska hög - mUdrades i de inkomstlägen som berättigade tUl bostadstUlägg. Utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan om marginaleffekterna av bidrags- och skattereglema för folkpensionärer. Samma uttalande gjorde bevUlningsutskottet i sitt betänkande över skatteförslaget, BeU 1970:40.

1 motioner tUl 1971 års riksdag framfördes på nytt krav på sänkning av avdragsfaktorn tUl 30 resp. 33 1/3 %. I en annan motion föreslogs att inkomstprövningsreglema skuUe Undras på så sätt att de avdragsfria beloppen höjdes tUl 3 000 kr. för ensamstående och 5 000 kr. för makar. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande 1971: 23 avstyrkte socialförsäkringsutskottet motionerna med hänvisning tUl att väsentliga förbättringar genomförts mindre än två år tidigare. Utskottet erinrade om riksdagens uttalanden i frågan föregående år och förklarade sig fömtsätta att Kungl. Maj:t, om det visade sig möjligt, skuUe lägga fram förslag i syfte att motverka de påtalade marginaleffekterna av bidrags- och skattereglema.

B.  De kommunala bostadstilläggens storlek och finansiering

Vid remissbehandlingen av pensionsförsäkringskommitténs år 1968 avlämnade betänkande PensionstUlskott m. m. (SOU 1968:21) föreslog riksförsäkringsverket och Svenska kommunförbundet ytterligare utred-mng av vissa frågor och ansåg att det bl. a. borde övervägas om staten skuUe överta ansvaret för de kommunala bostadstiUäggen. Andra remissinstanser underströk att det var önskvärt att åstadkomma mer likartade regler för de kommunala bostadstUläggen, eftersom de stora skUlnadema meUan olika kommuner måste anses otiUfredsstäUande.

1 propositionen 1969:38 med förslag tUl lag om pensionstiUskott, m. m. förklarade föredragande departementschefen att han inte var beredd att förorda utredningar av det slag som riksförsäkringsverket och Kommunförbundet föreslagit. Sådana utredningar skuUe ta avsevärd tid och de förbättringar beträffande de inkomstprövade förmånerna, som kommittén föreslagit och som i övervägande grad mottagits med tUlfredsställelse   av   remissinstanserna,   skuUe   inte   kunna  genomföras

SfU 1972:22                                                                             6

förrän längre fram i tiden. Departementschefen ansåg sig böra godta kommitténs förslag. När det gällde påpekandena om de olikheter som förelåg mellan bostadstUläggen i ohka kommuner, erinrade departementschefen om att utvecklingen i fråga om bostadstUläggen alltmera gått i den riktningen att deras storlek anknutits tUl pensionärernas faktiska bostadskostnader. Han hänvisade också tUl innehåUet i den av Svenska kommunförbundet utfärdade rekommendationen angående gmndema för bostadstiUäggen.

Med anledning av motioner om översyn av bestämmelserna om de kommunala bostadstUläggen uttalade andra lagutskottet vid 1970 års riksdag (2LU 1970: 72) sin anslutning tUl förslagen om mer likformiga gmnder fö:f de kommunala bostadstUläggen, innebärande en anpassning av tUläggens belopp tUl pensionäremas faktiska bostadskostnader. En sådan utveckling var emellertid enligt utskottet redan i gång och skulle accentueras genom de förestående kommunsammanslagnmgarna. Bakom denna utveckling spårade utskottet också Kommunförbundets ovan redovisade rekommendation angående gmnderna för bostadstUläggen. Utskottet utgick från att kommunerna i huvudsak skuUe följa Kommunförbundets rekommendation. En utredning med uppgift att skapa normer för bostadstiUäggen var därför enligt utskottets mening inte erforderlig.

1 motio:ner tUl 1971 års riksdag framfördes på nytt krav som syftade tUl åstadkommande av enhetliga regler för utgivande av kommunala bostadstUlägg. Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan av socialförsäkringsutskottet, som i sitt betänkande nr 40 uttalade att utvecklingen mot enhetUga gmnder för utgivande av bostadstUlägg enligt utskottets mening kunde sägas vara på så god väg att någon särskUd utredning av frågan inte var erforderlig.

De kommunala bostadstUläggens finansieringssida har aktualiserats i riksdagen vid ett flertal tiUfäUen genom motionsyrkanden om införande av ett statligt gmndbelopp i det kommunala bostadstiUägget. Syftet med yrkandena har varit bl. a. att uppnå en längre gående utjämning av de ekonomiska olikheterna mellan kommunema än skatteutjämningssystemet i sin nuvarande utformning ger. 1 enlighet med statsutskottets utlåtanden 1969:36 och 1970: 120 har riksdagen båda åren understmkit att aUmänt håUna, automatiskt verkande regler som ej inkräktar på kommunemas självbestämmanderätt även i fortsättningen bör vara huvudprincip i skatteutjämningssystemet, varför riksdagen inte kunnat biträda de motionsvis framförda yrkandena om vissa specialdestinationer.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 aprU 1970 tUlkaUade chefen för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag att se över reglerna om skatteutjämningsbidrag tUl kommunerna skatteutjämnings-revisionen. Översynen skall ha som målsättning att med bevarande av det

SfU 1972:22                                                                             7

nuvarande systemets principieUa uppbyggnad uppnå en bättre och rättvisare utjämning av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet (Fi 1971:59).

Chefen för civUdepartementet tUlsatte med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 en beredning med uppgift att behandla frågor om uppgifts- och ansvarsfördelningen meUan stat och kommun -länsberedningen (C 1971: 19).

Med hänvisning tUl länsberedningens arbete avstyrkte finansutskottet i sitt betänkande 1971: 11 motioner om en skyndsam utredning av frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Utskottet avstyrkte också ett motionsyrkande om förtur i skatteutjämningsrevisionens arbete av frågan om ett statligt gmndbelopp i det kommunala bostadstUlägget för folkpensionärer. Utskottet anförde bl. a. att ett statligt bidrag på 100 kr. i månaden tiU var och en av de pensionärer som i dag uppbär bostadstillägg skulle innebära ökade statsutgifter på ca 800 milj. kr. per år.

1 en reservation tUl finansutskottets betänkande hemställdes att riksdagen skulle anhålla om en skyndsam parlamentarisk utredning rörande kommunemas ekonomiska situation, varvid frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skuUe beaktas. I en annan reservation uttalades att kostnadema för de kommunala bostadstUläggen var mycket betungande för kommunerna, vUket ansågs vara ett betydelsefullt exempel på nödvändigheten av att snabbt utreda kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Denna reservation mynnade ut i en hemstäUan att riksdagen i anledning av motionen om ett statligt gmndbelopp i det kommunala bostadstUlägget skuUe ge Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört.

Vid behandlingen av finansutskottets betänkande den 14 aprU 1971 biföll riksdagen de båda reservationerna.

1 en skrivelse den 1 oktober 1971 tiU chefen för socialdepartementet hemstäUde Svenska kommunförbundet att staten mot bakgrund av kommunernas ekonomiska situation och kostnadsutvecklingen för bostadstUläggen tiU pensionärer skuUe medverka tUl finansieringen av bostadstiUäggen. Detta borde enligt förbundets mening lämpUgen ske genom införande av ett statsbidrag bestämt tUl visst belopp för varje pensionär som är berättigad tUl kommunalt bostadstUlägg. Förbundet föreslog att det statliga bidraget bestäms tUl 500 kr. för varje pensionär, dock högst det belopp pensionären uppburit i bostadstiUägg.

Även vid 1971 års riksdag väcktes motioner med yrkanden att bostadstiUäggen skulle förstatligas eUer att statliga bidrag tUl dessa skiUle införas. Motionerna behandlades i socialförsäkringsutskottets betäiUcande nr 40. Utskottet erinrade om de uttalanden riksdagen tidigare under året gjort  i  samband  med  sin  begäran  om  utredning  av  kommunemas

SfU 1972:22                                                                             8

ekonomiska situation och av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Utskottet hänvisade tiU att en utredning härom kunde väntas bli tUlsatt under de närmaste månaderna och förklarade sig ta för givet att frågan om bostadstUläggens finansiering skulle komma att ingå i utredningens arbetsuppgifter. Då motionärernas krav på utredning angående förstatligande av bostadstUläggen, helt eUer delvis, därigenom torde komma att bU tiUgodosedda avstyrkte utskottet bifaU tUl motionerna, som sedan avslogs av riksdagen.

Med anledning av riksdagens begäran om en utredning av kommunernas ekono:miska situation och frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun har chefen för finansdepartementet den 28 december 1971 tUlkallat tio sakkunniga med uppgift att verkstäUa en allsidig utredning av primärkommunemas och landstingens ekonomiska situation. Enligt direktiven för kommittén (Från departement och nämnder 1972: 2) bhr en av dennas huvuduppgifter att bedöma efterfrågeutveck-lingen på de områden som har kommunalt huvudmannaskap. Mot bakgmnd härav bör kommittén bl. a. genomföra en analys av kommunernas behov av kapital. Kommunernas beredvUhghet att tUlgodose efterfrågan på tjänster inom olika områden bör ses i relation till utformningen av det statUga bidragssystemet. 1 samband med bedömningen av den framtida kommunala finansieringssituationen bör kommittén enligt direktiven också undersöka fördelar och nackdelar av en övergång tUl mer generella former för statsbidragsgivningen.

Utskottet

HustmtiUägg och kommunala bostadstUlägg tUl folkpension är inkomstprövade. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med 50 % av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen, i den mån sidoinkomsten överstiger 2 000 kr. för ensamstående och 3 000 kr. för två makar tillsammans. Med inkomst avses arbetsinkomst, ränteinkomst, avkastning av fastighet, tjänstepension m. m. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning höjs denna enUgt särskUda regler, om förmögenheten överstiger ett visst belopp. För gifta pensionärer skall hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet anses tUlkomma vardera maken.

1 förevarande motioner framställs yrkanden som syftar tiU lindring av reglerna om inkomstprövning. Som skäl för en Undring åberopar man framför allt de kraftiga marginaleffekter som uppstår för en folkpensionär med sidoinkomster genom reduktionen av bostadstillägg och hustrutUlägg och genom beskattningen av sidoinkomster. 1 motionema 1972: 322 och 1972: 444 föreslås sänkning av avdragsfaktorn från 50 %

SfU 1972:22                                                                             9

tiU 30 resp. 33 1/3%. Motionärerna i motionen 1972:324 begär utredning av hithörande frågor och förordar att reglerna uppmjukas genom höjningar av de avdragsfria inkomstbeloppen till 3 000 kr. för ensamstående och 5 000 kr. för två makar.

Reglerna om inkomstprövning har i sin nuvarande form funnits sedan 1954. De har vid upprepade tillfäUen ändrats tUl förmån för pensionärerna. Senast så skedde var 1969, då de avdragsfria beloppen höjdes från 1 700 kr. för ensamstående och 2 400 kr. för två makar tiU 2 000 resp. 3 000 kr. samtidigt som avdragsfaktorn bestämdes tiU 50 %. Tidigare var denna 33 1/3 % för inkomster närmast över det avdragsfria beloppet (meUan 1 700 och 2 400 kr. för ensamstående och meUan 2 400 och 3 400 kr. för makar) och 66 2/3 % för högre inkomster. 1 samband med dessa ändringar avslog riksdagen motionsyrkanden som syftade till en större höjning av de avdragsfria beloppen och tUl en sänkning av avdragsfaktorn tiU 33 1/3 %.

Vid både 1970 och 1971 års riksdagar framställdes motionsyrkanden med samma innebörd som de nu ifrågavarande. 1 sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970:34 avstyrkte andra lagutskottet motionerna med hänvisning till de föregående år genomförda ändringarna. Utskottet framhöll att det skatteförslag som nyUgen avlämnats innehöU förbättringar beträffande folkpensionärernas beskattning, vilka medförde att marginaleffekten även om den i förening med avtrappningen av de kommunala bostadstilläggen alltjämt kunde bU ganska hög mildrades i de inkomstlägen som berättigade tUl bostadstUlägg. Även motionema vid 1971 års riksdag avslogs med hänvisning tUl de tidigare genomförda förbättringarna. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:23 uttalade socialförsäkringsutskottet i anslutning tUl andra lagutskottets utlåtande året innan och tiU vad beviUningsutskottet anfört i sitt utlåtande 1970: 40 att det kunde fömtsättas att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan om marginaleffekterna av bidrags- och skattereglerna för folkpensionärer och att Kungl. Maj:t om det var möjUgt skulle framlägga förslag i syfte att motverka de påtalade effekterna av dessa regler.

Utskottet, som ansluter sig till dessa uttalanden, anser med hänsyn till den förhållandevis korta tid som förflutit sedan förbättringar på ifrågavarande område senast genomfördes det inte påkaUat att föreslå riksdagen att begära förslag tiU ytterligare förbättringar av de inkomstprövade förmånerna eller att ta initiativ till utredning av hithörande frågor. Utskottet avstyrker följaktUgen bifall till förevarande yrkanden.

1 motionen 1972:324 begärs, fömtom översyn av reglerna om inkomstprövning,   förslag   tiU   statUga   åtgärder   i  syfte   att   utjämna

SfU 1972:22                                                                            10

skiUnaderna mellan olika kommuner i fråga om storleken av de kommunala bostadstiUäggen och i syfte att Undra kommunernas kostnader för bostadstiUäggen.

EnUgt nu gäUande bestämmelser finansieras bostadstiUäggen helt av vederbörande kommun och denna bestämmer själv efter vilka grunder tUlägg skall utgå. Kommunerna har utformat dessa grunder enligt något av följande tre alternativ. Det första alternativet innebär att ett generellt tUlägg utgår till alla pensionsberättigade i kommunen, oberoende av pensionstagarens bostadskostnad. EnUgt det andra alternativet bestäms tilläggets storlek av bostadskostnaden inom ramen för ett visst maximibelopp. Det tredje alternativet utgör en kombination av de båda andra och innebär att bostadstillägget inom ramen för ett maximibelopp utgår med dels ett genereUt gmndbelopp, dels ett belopp som är knutet tiU bostadskostnaden. Beloppsmässigt varierar bostadstilläggen starkt meUan olika kommuner, från tiUägg som täcker endast en mindre del av bostadskostnaden tiU belopp som täcker hela den faktiska bostadskostnaden vid normal standard.

Svenska kommimförbundet utfärdade år 1968 anvisningar angående bostadstiUäggen, i vilka kommunerna rekommenderas att utforma grunderna för bostadstilläggen i enUghet med det tredje alternativet. Alla pensionärer bör erhålla ett generellt grundbelopp, vilket som regel inte bör överstiga 7001 000 kr. per år. Bostadskostnader däröver ersätts intiU ett tak, som kan vara antingen beloppsmässigt eller standardmässigt fixerat.

Motioner med syfte att åstadkomma större enhetUghet i fråga om de kommunala bostadstilläggen avslogs på Ukartade grunder av 1970 och 1971 års riksdagar (2LU 1970:72, SfU 1971:40). Socialförsäkringsutskottet uttalade vid 1971 års riksdag bl. a. att Kommunförbundets rekommendation lett till att pensionärerna i ökad utsträckning kommit att erhålla bostadstillägg som täckte hela bostadskostnaden upp tiU ett visst maximum. En accentuering av denna utveckhng hade kunnat noteras särskilt i samband med de många kommunsammanslagningarna vid årsskiftet 1970/71. EnUgt utskottets mening kunde utvecklingen mot enhetliga jpunder för beräkning av bostadstillägg anses vara på så god väg att någon utredning av frågan inte var erforderUg.

Av samma skäl som utskottet anförde förra året finner utskottet inte skäl föreslå riksdagen att vidta några åtgärder för att påskynda den utveckhng mot större enhetUghet som sålunda redan påbörjats.

Även frågan om finansieringen av bostadstiUäggen har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen med anledning av motioner om förstatUgande av bostadstUläggen eller införande av statUga bidrag tiU dessa. Senast vid förra årets riksdag avslogs en motion med detta syfte. Vid sin behandling

SfU 1972:22                                                                             11

av motionen erinrade socialförsäkringsutskottet (SfU 1971:40) om att riksdagen tidigare under året beslutat begära en utredning angående kommunernas ekonomiska situation, varvid bland annat kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skuUe beaktas. Utskottet hänvisade också till riksdagens samtidigt gjorda uttalande att ordningen för finansiering av de kommunala bostadstilläggen utgjorde ett betydelsefullt exempel på nödvändigheten av att kostnadsfördelningen meUan stat och kommun snabbt utreddes. Utskottet framhöll att det måste tas för givet att frågan om bostadstUläggens finansiering skulle komma att ingå i utredningens arbetsuppgifter. Då följaktUgen motionäremas krav på utredning angående förstatUgande av bostadstilläggen kunde väntas bli tillgodosedda, fann utskottet något initiativ från riksdagens sida i denna fråga inte erforderligt.

Med anledning av riksdagens nämnda begäran om utredning har chefen för finansdepartementet den 28 december 1971 tiUkallat en kommitté med uppgift att verkstäUa en allsidig utredning av primärkommunemas och landstingens ekonomiska situation. EnUgt direktiven för kommittén har denna bl. a. att undersöka kommunemas möjUghet att tillgodose efterfrågan på tjänster inom oUka områden i relation tUl det statUga bidragssystemet och att, i samband med bedömningen av den framtida kommunala finansieringssituationen, undersöka fördelar och nackdelar med en övergång tUl mer generella former för statsbidragsgivningen. EnUgt vad utskottet inhämtat kommer även frågan om finansieringen av bostadstilläggen tiU folkpensionärer att uppmärksammas av kommittén.

Då motionärernas krav på förslag till åtgärder i fråga om finansieringen av bostadstiUäggen således får anses tillgodosett finner utskottet att riksdagen inte behöver ta något ytterUgare initiativ i denna fråga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifaU tUl motionen 1972:324 i återstående delar.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A.              beträffande reglerna för inkomstprövning
att riksdagen avslår

1.    motionen 1972:322,

2.    motionen 1972: 324 i motsvarande del,

3.    motionen 1972:444;

B. beträffande de  kommunala  bostadstilläggens storlek och
finansiering

att riksdagen avslår motionen 1972: 324 i motsvarande del.

Stockholm den 25 aprU 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar

ERIC CARLSSON

SfU 1972:22                                                                            12

Närvarande: herrar Fredriksson (s)*, Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp)*, fröken SandeU (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s)*, fröken Pehrsson (c)*, herrar Andersson i Nybro (c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m), Mundebo (fp) och Andersson i Ljung (m), vUka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "förevarande yrkanden" bort ha följande lydelse:

"De nu gäUande reglema om avtrappning av hustrutUlägg och kommunala bostadstiUägg drabbar enUgt utskottets mening aUtför hårt pensionärer med sidoinkomster. De ogynnsamma effekterna av avtrapp-ningsreglema bUr särskilt påtagliga genom att sidoinkomstema i de inkomstlägen där avtrappning sker också träffas av beskattning. Det år 1970 införda extra avdraget vid beskattningen är visserUgen fördelaktigt för pensionärer med mycket små sidoinkomster, eftersom det innebär att sidoinkomster som inte överstiger 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för makar inte beskattas. Men om sidoinkomstema är högre avtrappas det extra avdraget med en tredjedel av överskjutande belopp. För en pensionär vars sidoinkomster överstiger de beloppsgränser, ovanför vilka sidoinkomster beskattas och inkomstprövade tillägg reduceras, bUr tröskeleffekterna mycket kännbara. Den sammanlagda marginaleffekten uppgår för pensionärer med sidoinkomster mellan 2 000 och 10 000 kr. tiU mer än 90 procent.

De år 1969 genomförda ändringarna av reglema om inkomstprövning innebar visserUgen förbättringar men dessa var enUgt utskottets mening otillräckliga. Sedan dess har betydande prishöjningar förekommit som höjt pensionärernas levnadskostnader. Samtidigt har den nominella inkomstnivån imdergått en inte obetydUg höjning, vUket gör att en pensionär vid oförändrad arbetsinsats i dag kommer upp i högre inkomst än för ett par år sedan. Detta medför i sin tur att marginaleffekterna blir än större.

Vad som nu anförts utgör enligt utskottets mening starka skäl för att ompröva reglerna om reduktion av de inkomstprövade förmånerna. Denna  fråga  bör därför tas upp tiU utredning. Mot bakgrund av de

SfU 1972:22                                                            13

otillfredsställande effekterna av nu gäUande regler om reduktion av de inkomstprövade tUIäggen och beskattning av pensionärernas sidoinkomster bör därvid prövas såväl frågan om höjning av de avdragsfria beloppen som frågan om sänkning av avdragsfaktorn för hustrutUlägg och kommunalt bostadstiUägg."

dels att utskottet under punkten A bort hemställa

"att riksdagen med anledning av motionema 1972:322, 1972:324, såvitt nu är i fråga, och 1972:444 hos Kungl, Maj:t anhåller om utredning och förslag angående reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstiUägg i enUghet med vad utskottet anfört,"