Samhällets räddningstjänst och sotningsväsendetm.m.

Betänkande 2001/02:FÖU4

Försvarsutskottets betänkande2001/02:FÖU4

Samhällets räddningstjänst och sotningsväsendetm.m.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Deltidsbrandmännens situation
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö201,
2001/02:Fö211 och 2000/01:Fö242.

2. Rekryteringen till brandmannayrket

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande
26.

3. Brandskydd för medeltida kyrkor

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö268.

4. Transporter av farligt gods m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö224 och
2001/02:So501 yrkande 13.

5. Räddningstjänst m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö240 och
2001/02:Fö262.

6. Säkerheten vid allmänna
badanläggningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö233 yrkandena
1 och 2.

7. Avgifter för tillsyns- och
myndighetsutövning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö234.

8. Sotningsväsendet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om sotningsväsendet.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2000/01:Fö208 yrkande 19, 2000/01:Fö703 yrkandena
1-3, 2000/01: Fö705, 2000/01:Fö717, 2000/01:Fö719
och 2001/02:Fö219.

Stockholm den 7 mars 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke
Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf
Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig
(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),
Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur
Egervärn (c) och Runar Patriksson (fp).

2001/02

FöU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet tolv motioner från
den allmänna motionstiden 2001/02 och fem motioner
från den allmänna motionstiden 2000/01 som rör
sotningsväsendet. I motionerna tas bl.a. frågor upp
som rör deltidsbrandmännens situation, transporter
av farligt gods, räddningstjänstlagen, säkerheten
vid badanläggningar, sotningsmonopolet m.m.

När det gäller transporter av farligt gods utgår
utskottet ifrån att regeringen noga följer denna
angelägna fråga och vid en lämplig tidpunkt
återkommer till riksdagen med en redovisning. En
sådan redovisning kan bl.a. innehålla en uppföljning
av beslutet om införandet av säkerhetsrådgivare vid
transporter av farligt gods m.m.
Frågan om monopolet inom sotningsväsendet har nära
nog behandlats vid varje riksmöte sedan riksdagen
fattade beslut om en ny räddningstjänstlag vid
riksmötet 1986/87. Utskottet anser det
anmärkningsvärt att regeringen inte heller under
innevarande riksmöte kommer att lämna någon
proposition i ärendet. Utskottet förutsätter att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag om en avveckling av det s.k.
sotningsmonopolet.
Vad utskottet anfört om monopolet inom
sotningsväsendet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionsyrkandena i denna
fråga föreslår utskottet delvis bifallas av
riksdagen.
Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Utskottets överväganden

Rekrytering av deltidsbrandmän,
brandskydd m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motionerna Fö201 (m) av Rolf Gunnarsson, Fö211 (m)
av Anders G Högmark och Jan-Evert Rådhström och
Fö242 (kd) av Chatrine Pålsson framhålls bl.a. att
deltidsbrandkårerna fyller en viktig uppgift i vårt
avlånga och glest befolkade land. Enligt
motionärerna finns det på många håll problem med att
rekrytera personer till dessa deltidskårer. I
motionerna pekas också på att deltidsbrandmännens
låga löner ofta blir hårt beskatttade genom orimliga
marginalskatteeffekter. Enligt motion Fö211 har även
regeringen, som uppdrog åt Statens räddningsverk att
till den 1 november 2001 redovisa förutsättningarna
för deltidsanställda brandmän vad avser rekrytering,
ersättning, utbildning och arbetsförhållanden, också
uppmärksammat problemen.

Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för att
säkerställa deltidsbrandmännens medverkan i den
framtida brand- och räddningstjänsten.

I partimotion A317 (v) tas frågan upp om
rekryteringen till brandmannayrket av personer med
utländsk bakgrund. Enligt Vänsterpartiet finns
uppskattningar om att det bland de 5 000 brandmännen
i Sverige finns ca 1 % med utländsk bakgrund. En
orsak till detta är enligt motionen att den allmänna
uppfattningen alltjämt är att det krävs svensk
medborgarskap för att få tjänstgöra som brandman
trots att detta krav inte längre finns. En annan
orsak är att rekryteringen till brandmannayrket är
annorlunda än till andra yrkeskårer, vilket många
ungdomar med utländsk bakgrund inte känner till. För
att rekryteras till brandman måste man först ha ett
arbete på en brandstation för att därefter få sin
utbildning på någon av Räddningsverkets skolor.
Enligt Vänsterpartiet bör Räddningsverket utveckla
åtgärder i syfte att öka andelen personer med
utländsk bakgrund inom brandmannayrket (yrkande 26).

I motion Fö268 (c) av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson föreslås en översyn av räddningstjänstlagen
beträffande brandskydd för medeltida kyrkor. Enligt
motionärerna är det inte rimligt att jämföra
medeltida kyrkobyggnader med moderna lokaler och
därmed ha samma bestämmelser som för bygdegårdar,
församlingshem, varuhus, restauranger osv. där
risken för brandspridning torde vara betydligt
större än i dessa medeltida kyrkor, ofta byggda i
sten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade frågor om deltidsbrandmännens
situation m.m. vid förra riksmötet. I april 2001
redogjorde utskottet för de initiativ som regeringen
vidtagit i denna fråga (bet. 2000/01:FöU8 s. 8).
Utskottet redovisade bl.a. att Statens räddningsverk
avslutat ett regeringsuppdrag där verket tillsammans
med berörda fackförbund, kommuner och Svenska
Kommunförbundet lämnat ett förslag till ett nytt
utbildningssystem för den kommunala
räddningstjänstpersonalen. Förslaget syftade till
när det gäller deltidsutbildningen att göra den mer
flexibel och därigenom underlätta rekryteringen.
Räddningsverket genomförde under år 2001 denna nya
deltidsutbildning på försök.

Utskottet redovisade också försvarsminister Björn
von Sydows svar till ledamoten Tomas Eneroth (s),
som i skriftlig fråga till försvarsministern tagit
upp deltidsbrandmännens situation. Enligt
försvarsministern har Statens räddningsverk
framhållit att det blivit svårare att rekrytera
deltidsanställda brandmän och att det medfört att 15
% av landets kommuner haft problem med att
upprätthålla den i räddningstjänstplanen angivna
beredskapen. Med hänsyn till detta övervägdes det
därför inom Regeringskansliet att ge Räddningsverket
i uppdrag att redovisa förhållandena för
deltidsanställda brandmän vad avser rekrytering,
ersättning, utbildning och arbetsvillkor.
Enligt vad som nu framkommit har regeringen i juni
2001 gett Räddningsverket detta uppdrag. Enligt
uppdraget skall Räddningsverket göra en bedömning av
framtida behov av deltidsanställda brandmän och
redovisa en analys av framtida rekryteringsproblem.
Räddningsverket skall även lämna förslag till
förändringar för att underlätta rekryteringen.
Regeringen har också i regleringsbrev för år 2001
uppdragit åt Räddningsverket att redovisa en
utvärdering av den försöksutbildning av
deltidsbrandmän som genomförts under år 2001.
Utvärderingen skall redovisas senast den 1 mars
2002.
Som utskottet ser det har regeringen uppmärksammat
de problem som motionärerna pekar på och bereder
därför nu frågan inom Regeringskansliet. Utskottet
bedömer att den beredning som nu pågår borde kunna
ge det underlag som behövs för att bl.a. se om behov
finns om ytterligare ekonomiska incitament för att
trygga bemanningen framöver i enlighet med vad som
efterfrågas i motionerna. Resultatet av denna
beredning bör därför avvaktas. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Fö201 (m), Fö211 (m) och Fö242
(kd).

Frågan om rekrytering till brandmannayrket av
personer med utländsk bakgrund har tidigare
behandlats av utskottet. Vid denna behandling (bet.
1999/2000:FöU5 s. 6) hänvisade utskottet bl.a. till
utredningsuppdraget om en reformerad
räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94).
Utredningsuppdraget är nyligen överlämnat till
regeringen (SOU 2002:10). I uppdraget har bl.a.
ingått att lämna förslag om
räddningstjänstpersonalens kompetens och utbildning.
För denna del av uppdraget uppdrogs samma dag åt
Statens räddningsverk och Svenska Kommunförbundet
att se över den kommunala
räddningstjänstutbildningen. Utskottet har erfarit
att en särskild utredningsgrupp den 3 december 2001
redovisat ett förslag i denna fråga och att ärendet
nu bereds i Regeringskansliet.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
regeringen i propositionen (prop. 2001/02:10 s. 184)
Fortsatt förnyelse av totalförsvaret uppmärksammat
frågor som tas upp i Vänsterpartiets motion när det
gäller Försvarsmaktens personalförsörjning.
Utskottet kan därvid glädjande nog konstatera att
regeringen anser att etnisk och kulturell mångfald
bör betraktas som en förutsättning för
Försvarsmaktens personalförsörjning och för
myndighetens förankring i samhället som helhet.
Beträffande rekryteringen till brandmannayrket
vill utskottet framhålla att detta är en kommunal
personalförsörjningsfråga som hanteras av den
enskilda kommunen. Som utskottet ovan redogjort för
har nu Svenska Kommunförbundet tillsammans med
Räddningsverket gjort en översyn av den kommunala
räddningstjänstutbildningen. Utskottet utgår från
att frågor som rör rekryteringen till
brandmannayrket i enlighet med vad som efterfrågas i
motionen behandlas i detta sammanhang. Utskottet
anser att det inte finns anledning att nu föregripa
pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet.
Något uttalande från riksdagen anser utskottet
därför inte vara påkallat. Motion A317 (v) yrkande
26 avstyrks av utskottet.

Med anledning av motion Fö268 (c) som tar upp frågan
om en översyn av räddningstjänstlagen beträffande
brandskydd av medeltida kyrkor vill utskottet anföra
att räddningstjänstlagen nyligen blivit föremål för
en översyn. Av utredningsdirektiven (dir. 1999:94)
framgår att utredaren bl.a. skall beakta
möjligheterna att minska detaljregleringen av den
kommunala räddningstjänsten och i övrigt modernisera
bestämmelserna i lagstiftningen i syfte att skapa en
effektiv räddningstjänst på såväl det kommunala som
statliga området. Exempel på områden som skall
utredas är kommunala räddningstjänstplaner och
ledningen vid stora olyckshändelser. Lagstiftningen
måste även med minskad detaljreglering tillgodose
det behov av reglering som krävs för att stat och
kommun skall kunna utöva tillsyn m.m. på ett
ändamålsenligt sätt.

Utredaren har i januari 2002 överlämnat sitt
betänkande (SOU 2002:10) om en reformerad
räddningstjänstlagstiftning. Frågan bereds nu vidare
inom Regeringskansliet. Som utskottet ser det torde
frågor av det slag som motionärerna pekar på ligga
inom ramen för denna översyn. Om behov av
förändringar i enlighet med förslagen i motion Fö268
(c) skulle bedömas föreligga utgår utskottet från
att regeringen tar sådana initiativ. Något uttalande
från riksdagen anser utskottet inte vara påkallat.
Motion Fö268 (c) avstyrks av utskottet.
Farligt gods m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet utgår ifrån att regeringen noga
följer frågan om transport av farligt gods
och vid en lämplig tidpunkt återkommer till
riksdagen med en redovisning i denna
angelägna fråga.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motion Fö224 (m) av Lars Björkman och Anders G
Högmark tas frågan upp om ett sammanhållet
informationssystem för farligt gods. Ett nationellt
databaserat system som skulle kunna hantera hela
kedjan, tillverkare/importörer, speditörer,
transportörer, godsmottagare, larmcentraler, polis,
räddningsorganisation och Statens räddningsverk
finns på marknaden. Därmed skulle alla aktörer kunna
vara anslutna till ett gemensamt datanätverk där man
kan lagra alla uppgifter om det farliga godset och
dess färdväg. Enligt motionärerna bör regeringen ge
Räddningsverket i uppdrag att finna vägar för en
samordning och ett samutnyttjande av det redan
befintliga datanätverket.

I partimotion So501 (c) framhålls att tung trafik
och transporter av farliga ämnen måste flyttas från
städernas innerområden och en övergång till säkra
spårbundna transporter av miljöfarliga varor bör
utvecklas. För att i största mån minska gas- och
bränsletransporter genom storstäderna bör dessa
frakter styras över till ytterhamnarna (yrkande 13).

Utskottets ställningstagande

Frågan om informationssystem för farligt gods
behandlades av utskottet vid förra riksmötet (bet.
2000/01:FöU5 s. 29-30). Utskottet hänvisade då till
det nystartade projektet inom Statens räddningsverk
om användningen av transporttelematik inom området
farligt gods. Med transporttelematik menas då
integration av telekommunikation och
informationsteknik inom transportområdet. Den
referensgrupp som knöts till projektet om
användningen av transporttelematik inom området för
farligt gods bestod av representanter från
räddningstjänsten, tillsynsmyndigheterna,
Räddningsverket, SOS Alarm och transportföretagen.

Enligt vad utskottet då erfor hade Statens
räddningsverk i två rapporter redovisat läget vad
beträffar användningen av transporttelematik inom
området farligt gods. Av rapporterna framgick att
utvecklingen går mot en sammankoppling av olika
delsystem. Rent generellt finns stora delar av den
nödvändiga informationen lagrad i olika system och
dessa behöver nu anpassas till varandra. Det
framgick också bl.a. att tillsynsmyndigheternas
vision är att på ett enda ställe kunna nå
elektroniskt lagrad information om transporter av
farligt gods.
Enligt vad utskottet nu erfarit i fråga om
telematikens användning inom området för transporter
av farligt gods har Vägverket gjort försök med att
följa vissa utvalda fordon lastade med farligt gods
och lagra data på deras rörelser. För närvarande
studerar Vägverket riskerna med transporter av
farligt gods. Vägverket ser fördelarna med
telematikens användning ur perspektivet som ansvarig
väghållare. Räddningsverket ser fördelarna ur
säkerhetssynpunkt genom att telematiken kan ge
räddningstjänsterna snabb information om att en
olycka inträffat och vad fordonets last innehåller.
I fråga om telematik för vägtransporter samarbetar
de båda verken.
Enligt Räddningsverket använder alltfler företag
GPS (Global Positioning System) för att kunna följa
sin fordonsflotta. Kostnaden för utrustningen
sjunker stadigt. Ett telematiksystem skulle i ett
första steg kunna vara applicerbart för de
transporter av farligt gods på väg som vid en olycka
kan orsaka mycket allvarliga skador på människor
eller i miljön. Explosiva ämnen och föremål,
kondenserade brännbara gaser (t.ex. gasol),
kondenserade giftiga gaser (t.ex. klor) skulle då
kunna vara sådana grupper av ämnen där ett krav på
telematik införs. Räddningsverkets uppfattning är
dock att kostnaderna för ett sådant system i nuläget
inte är motiverat.
Räddningsverket ser att en ny riskbild framtonat
det senaste året som innebär att olyckor med farliga
ämnen avsiktligt arrangeras genom t.ex. terrorister
som vill uppnå vissa mål. Detta är en ny ingrediens
i motiveringen för att införa ett telematiksystem
som i varje fall medger att ett fordon med mycket
farliga ämnen kan spåras om det bortförs för andra
syften än endast transport.
Som utskottet ser det arbetar berörda myndigheter,
transportföretag m.fl. mer aktivt med
säkerhetsåtgärder, varav utvecklingen av
transporttelematik ingår som ett moment i linje med
vad som yrkas i motionen. Utskottet finner det
därför inte motiverat att riksdagen begär
ytterligare initiativ av regeringen i denna fråga.
Motion Fö224 (m) avstyrks av utskottet.

Frågan om transporter av farligt gods i
storstadsområden m.m. behandlades utförligt av
utskottet vid riksmötet 1999/2000 (bet.
1999/2000:FöU5 s. 8-9). Inledningsvis erinrade då
utskottet om de gällande internationella
bestämmelserna för farligt gods-transporter på väg
och järnväg. Dessa bestämmelser gäller även vid
nationella transporter. När det gäller
vägvalsstyrning spelar länsstyrelserna en viktig
roll då många transportleder berör flera kommuner.
Med stöd av trafikförordningen (1998:1276) beslutar
länsstyrelsen om lokala trafikföreskrifter som
gäller för transporter av farligt gods.

Ur risksynpunkt anser utskottet att
vägvalsstyrning är ett mycket värdefullt instrument
för att kunna styra om transporter av farligt gods,
så att befolkningstäta och miljöansträngda områden
avlastas från sådana transporter. Utskottet inser
dock att möjligheterna att styra om farligt gods i
den befintliga infrastrukturen kan vara begränsade.
Detta gäller inte minst i järnvägsnätet. Utskottet
bedömer mot den bakgrunden därför det som särskilt
viktigt att säkerhetsaspekten rörande transport av
farligt gods tidigt kommer in i den regionala och
lokala planeringsprocessen. Ett genomtänkt
samhällsbyggande bäddar, som utskottet ser det, för
en framtida säkrare ordning inom området för
transport av farligt gods.
Mot bakgrund av de senaste årens allvarliga
olyckor med farligt gods ser utskottet det som
självklart att regering och berörda myndigheter m.m.
tar initiativ till förändringar som ytterligare
minimerar riskerna vid transport av farligt gods.
Utskottet kan i det sammanhanget glädjande nog
konstatera att Stockholms stad för närvarande
utreder frågan om transport av farligt gods i
kommunen - i första hand flygbränsletransporterna
till Arlanda. Utredningen syftar till att hitta en
långsiktigt hållbar lösning på dessa transporter. I
detta arbete övervägs olika lösningar, bl.a. att
frakta flygbränslet på järnväg från någon lämplig
ytterhamn till en depå, varifrån sedan flygbränslet
fraktas vidare i rörledning till Arlanda.
Utskottet ser positivt på de utredningsinitiativ
som kommunen nu tagit och den lösning som bl.a.
övervägs om transport av flygbränslet i rörledning
till Arlanda. Utskottet ställer stora förhoppningar
till detta utredningsarbete och räknar med att den
svårlösta frågan med flygbränsletransporterna till
Arlanda inom förestående tid kan komma att lösas på
ett långsiktigt tillfredsställande sätt.

Vid utskottets behandling av frågan om transport av
farligt gods under riksmötet 1999/2000 redogjorde
också utskottet för en arbetsgrupp för transporter
av farligt gods på järnväg som tillsatts av
generaldirektörerna för Banverket och
Räddningsverket. Arbetsgruppen, vari även ingår
representanter från trafikutövarna,
kemikalieindustrin, vagnsägarna och Svenska
Kommunförbundet, skall bl.a. kartlägga erfarenheter
och risker samt föreslå eventuella åtgärder som kan
reducera riskerna.

Utskottet har nu erfarit att arbetsgruppen har
värderat ca 20 olika åtgärder avseende effektivitet,
kostnad, genomförbarhet och prioritet för att öka
säkerheten vid transporter av farligt gods på
järnväg. Dessa åtgärder är bl.a. telematik,
vägvalsstyrning, förbättrad tillbudsrapportering,
hastighetsnedsättning, förbättrad vagnskonstruktion,
information till allmänheten och tillsättande av en
permanent arbetsgrupp i riskfrågor om farligt gods.
Inom EU pågår också ett arbete med dessa frågor, och
på förslag av Tyskland införs i RID-reglerna för
transport av farligt gods på järnväg bestämmelser om
att länderna måste upprätta planer för
olycksberedskap, informera berörd allmänhet och
minska riskerna genom olika åtgärder på de
rangerbangårdar som har den största hanteringen av
farligt gods.
Den nu permanenta arbetsgruppen i riskfrågor om
farligt gods har under år 2001 i första hand ägnat
sig åt frågor rörande säkerhet i järnvägstunnlar,
säkerhet vid rangerbangårdar, forskning och
utveckling m.m.
Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer
frågan om transport av farligt gods och vid en
lämplig tidpunkt återkommer till riksdagen med en
redovisning i denna angelägna fråga. En sådan
redovisning kan bl.a. innehålla en uppföljning av
beslutet om införandet av säkerhetsrådgivare vid
transporter av farligt gods m.m.
Som utskottet ser det pågår det ett intensivt
arbete med säkerhetsfrågorna inom området för bl.a.
transporter av farligt gods i enlighet med vad som
efterfrågas i motion So501 (c). Motion So501 (c)
yrkande 13 avstyrks av utskottet.

Räddningstjänstlagen,
räddningsinsatser m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motion Fö262 (s) av Ann-Kristine Johansson pekar
motionären bl.a. på erfarenheterna från den extrema
situation som rådde hösten 2000 i Värmland och
konstaterar att det finns brister i lagstiftningen
vid sådana påfrestningar på samhället. Ofta berörs
flera kommuner, och i många fall är det inte
räddningstjänst, enligt räddningstjänstlagens
mening, i den kommun där dammen ligger, varför
länsstyrelsen ibland tvivelaktigt beslutat att ta
över räddningstjänsten endast för att framtvinga en
ökad eller minskad tappning i ett vattendrag, ett
beslut som egentligen borde tas av dammägaren mycket
tidigare när signalerna om ökade vattenmängder
kommer. Det finns ett glapp i lagstiftningen mellan
miljöbalkens vattenregleringsbestämmelser och
räddningstjänstlagens tvingande bestämmelser i en
nödsituation.

En annan aspekt som finns som ett viktigt
kriterium för räddningstjänsten är "behov av ett
snabbt ingripande". Om ordet "snabb" i kriteriet för
räddningstjänst "behov av snabbt ingripande" i
sammanhanget kunde betraktas som ett relativt
begrepp och kanske röra sig om veckor till månader
vid den här typen av händelser med långsamma förlopp
skulle den kommunala räddningstjänsten kunna ta ett
tvingande beslut om ökad tappning med stöd av
räddningstjänstlagen långt innan några större
översvämningar inträffat i kommunen och utan att
länsstyrelsens övertagande krävdes.
Därför behövs det förändringar i
räddningstjänstlagen, kriterierna för
räddningstjänst "behovet av snabbt ingripande" är
inte ändamålsenliga för denna typen av händelser.
Men även bristen i lagstiftningen, glappet mellan
räddningstjänstlag och miljöbalk, måste täppas igen.

I motion Fö240 (s) av Urban Ahlin och Carina Ohlsson
tas frågor upp som rör räddningsinsatser från
Landvetter. Enligt motionärerna gör start- och
landningsavgifterna på Landvetter att Statens
räddningsverk inte kan använda flygplatsen utan i
stället flyger ut förnödenheterna från Billund i
Danmark, eftersom flygplatsen i Billund inte tar ut
någon sådan avgift. Materielen som skickas ut av
Räddningsverket är placerat i förråd mycket nära
Landvetter.

Denna hantering måste anses vara synnerligen
opraktisk. Avgifterna på Landvetter gör att onödig
tid spills på att transportera materiel från förråd
nära Landvetter till flygplatsen i Billund, vilket
leder till att hjälpen inte kommer fram så fort som
den borde ha kunnat göra. Regeringen bör undersöka
möjligheten att finna en lösning på detta problem.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av en motion togs frågan om
räddningstjänstbegreppet upp vid förra riksmötet
(bet. 2000/01:FöU8 s. 7-8). Utskottet erinrade då om
att regeringen uppdragit åt en särskild utredare att
lämna förslag till en reformerad
räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94). I
uppdraget har ingått att bl.a. föreslå hur
lagstiftningen kan moderniseras och hur
detaljregleringen av den kommunala räddningstjänsten
kan minskas. Vidare har i uppdraget ingått att
tydliggöra gränsdragningen mellan
räddningstjänstlagstiftningen och annan lagstiftning
som reglerar olycks- och skadeförebyggande
verksamhet.

Utskottet kan nu konstatera att
utredningsuppdraget har slutförts och att ett
betänkande om en reformerad
räddningstjänstlagstiftning har överlämnats till
regeringen (SOU 2002:10).
Utskottet vill därtill erinra om att Utredningen
om kommuners och landsting beslutsfattande vid
extraordinära fredstida händelser i samhället
nyligen har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU
2001:105) till justitieministern. Av
utredningsdirektiven (dir. 2001:40) framgår att en
översyn skall göras och förslag lämnas till de
lagändringar som behövs för kommunernas och
landstingens organisation och beslutsfattande vid
extraordinära fredstida händelser. Frågan när en
sådan reglering får tillämpas och hur detta avgörs i
varje situation skall också utredas. I uppdraget
ingår också att överväga om det med hänsyn till
kommunernas och landstingens behov finns anledning
att förtydliga de regler som styr deras planering
inför extraordinära fredstida händelser och, om så
är fallet, lämna förslag till författningsändringar.
Som utskottet ser det har regeringen uppmärksammat
de frågor som motionären tar upp. Beredningen av de
utredningar som utskottet ovan redovisat pågår inom
Regeringskansliet.
Utskottet finner inte anledning att med särskilda
uttalanden föregripa detta beredningsarbete utan
vill avvakta till dess förslag i frågan föreligger
från regeringen. Motion Fö262 (s) avstyrks av
utskottet.

Storleken på start- och landningsavgifterna på
Landvetters flygplats och dess inverkan på
effektiviteten vid räddningsinsatser från Landvetter
är en fråga för den myndighet som svarar för
insatsen, i detta fall Statens räddningsverk. Enligt
vad utskottet erfarit finns det många aspekter att
ta hänsyn till när Räddningsverket skall upphandla
transporter m.m. vid en räddningsinsats.
Räddningsinsatserna måste bl.a. utformas efter
behov, tidsförhållanden och finansiering för att
kunna uppnå mesta möjliga nytta och största
effektivitet. Utskottet, som anser att detta är ett
rimligt tillvägagångssätt, har inte funnit anledning
att ifrågasätta detta. Något utskottsinitiativ anses
därför inte vara påkallat. Motion Fö240 (s) avstyrks
av utskottet.

Tillsynen vid badanläggningar,
avgifter för tillsyn m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motion Fö233 (s) av Kent Härstedt och Annika
Nilsson tas frågor upp som rör tillsynen vid
badanläggningar. Enligt motionärerna finns det i dag
inga särskilda rättsregler för säkerhetsfrågor för
badanläggningar utomhus eller inomhus, inte heller
för hur tillsynen skall gå till eller vem som skall
utföra densamma. Det som gäller är samma rättsliga
regler som för resten av samhället. Motionärerna
pekar också på att det under den gångna sommaren har
inträffat flera tragiska drunkningsolyckor där barn
förolyckats.

Det är enligt motionärernas mening angeläget att
vi i Sverige får en lag som gör det till ett
obligatorium att det skall finnas badvakter vid alla
badanläggningar där allmänheten har tillträde, att
vi slår fast att det skall finnas krav på
utbildningsnivå för badvakter där vattensäkerheten
skall ligga i paritet med de krav som håller på att
införas i övriga Europa samt att det skall finnas
krav på uppdatering av badvaktskompetensen
(yrkandena 1 och 2).

I motion Fö234 (m) av Anita Sidén och Cecilia
Magnusson framhålls den kommunala räddningstjänstens
rätt att av företag ta ut avgifter för tillsyns- och
myndighetsutövning.

Den kommunala räddningstjänsten utför flera typer
av tillsyn och myndighetsutövning. Nuvarande
räddningstjänstlag möjliggjorde 1986 för kommunerna
att ta betalt för brandsynen, det vill säga kontroll
av brandskyddet i vissa objekt, likaså möjliggjordes
att ta betalt för tillsyn av brandfarlig vara enligt
lagen om brandfarlig och explosiv vara.
I andra delar av lagstiftningen finns inte
liknande formuleringar om kommuners möjlighet att ta
betalt för tillsyn och myndighetsutövning. Detta har
skapat en osäkerhet om denna möjlighet i dessa
lagrum. I motionen nämns bl.a. exempel på
kommunernas tillsyn över farliga anläggningar med
tonvikt på storskalig kemikaliehantering s.k.
Sevesoanläggningar.
Motionärerna föreslår att det i lagar, om det som
åläggs kommuners räddningstjänster, förtydligas att
kommuner ges möjlighet att ta betalt av företagen
för det säkerhetsarbete de är skyldiga att utföra.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade frågor om säkerheten vid
badanläggningar vid förra riksmötet (bet.
2000/01:FöU8 s. 9-10).

Utskottet redogjorde då för tidigare
riksdagsbehandlingar (bet. 1996/97: BoU12 och
1999/2000:BoU9). Bostadsutskottet som beredde dessa
frågor våren 1997 och våren 2000 instämde i
motionärernas uppfattning om att säkerheten vid bad-
och simanläggningar skall vara mycket god.
Bostadsutskottet hänvisade också till generella krav
på säkerhet beträffande simanläggningar som följer
av bl.a. plan- och bygglagen jämte av Boverket
utfärdade byggregler samt 3 kap. 5 § ordningslagen
(1993:1617).
I sin beredning anförde bostadsutskottet bl.a.
också att ett ytterligare sätt att förbättra
säkerheten är att med andra insatser, som ökad
tillsyn t.ex. med hjälp av badvakter eller annan
personal. I anslutning härtill kan det naturligtvis
också vara aktuellt att kräva viss kompetens av den
personal som har att svara för tillsynen. I vilken
utsträckning tillsynspersonal erfordras vid en sim-
eller badanläggning är dock primärt en fråga för den
för anläggningen ansvarige att avgöra. Även
kommunerna måste enligt bostadsutskottets mening
anses ha ett betydande ansvar i hithörande frågor. I
många fall är det dessutom kommunen som driver eller
på annat sätt ansvarar för bad- och simanläggningar.
Enligt utskottets mening har ingenting nytt
framkommit, sedan frågan senast behandlades i
utskottet våren 2001, som skulle kunna föranleda en
omprövning av utskottets tidigare ställningstaganden
om säkerheten vid badanläggningar. Utskottet
instämmer också i vad bostadsutskottet tidigare
uttalat i denna fråga. Motion Fö233 (s) yrkandena 1
och 2 avstyrks av utskottet.

När det gäller frågan om avgifter för tillsyns- och
myndighetsutövning har utskottet erfarit att den
nyligen avslutade Räddningstjänstlagsutredningen har
behandlat denna fråga i sitt betänkande (SOU
2002:10) Reformerad räddningstjänstlagstiftning.
Betänkandet överlämnades till försvarsministern den
25 januari 2002 och remissbehandlas för närvarande.

Utskottet, som kan förstå motionärernas
synpunkter, anser dock att regeringens beredning av
frågan bör få slutföras och förslag föreligga innan
utskottet uttalar sig om frågan om avgifter för
tillsyns- och myndighetsutövning. Motion Fö234 (m)
avstyrks av utskottet.

Sotningsväsendet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är anmärkningsvärt
att regeringen inte heller under innevarande
riksmöte kommer att lämna någon proposition i
detta ärende.
Utskottet förutsätter att regeringen - när
effekterna av bl.a. avregleringen av
taxiväsendet och elmarknadsreformen m.m.
utvärderats - snarast återkommer till
riksdagen med förslag om en avveckling av det
s.k. sotningsmonopolet.
Vad utskottet anfört i denna fråga bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Motionsyrkandena föreslår utskottet delvis
bifallas av riksdagen.

Motioner

I ett flertal motioner från allmänna motionstiden
2000/01 tas frågor upp som rör sotningsväsendet.

I kommittémotion 2000/01:Fö208 (kd) yrkande 19 av
Åke Carnerö m.fl. och motionerna 2000/01:Fö703 (m)
yrkande 1 av Sten Tolgfors, 2000/01:Fö705 (kd) av
Amanda Agestav, 2000/01:Fö717 (fp) av Helena
Bargholtz samt 2000/01:Fö719 (m) av Roy Hansson
föreslås sotningsmonopolets avskaffande.

I motionerna motiveras detta bl.a. med att onödiga
kostnader som uppstår på grund av sotningsmonopolet
drabbar villaägare och hyresgäster i form av ökade
boendekostnader.
I dag tvingas nämligen fastighetsägaren anlita den
av kommunen utsedda sotaren för sotning av
rökkanaler, eldstäder, imkanaler m.m. och den
obligatoriska brand- skyddskontrollen. Det är inte
tillåtet för en fastighetsägare att sota själv,
eller anlita annan lämplig person för att utföra
sotningen. Den lokala sotaren har monopol på sotning
och säkerhetskontroller inom sitt sotningsdistrikt.
Det gör att varken pris eller kvalitetskonkurrens
förekommer, vilket starkt talar för att prisnivån är
onödigt hög. Det gör också att den enskilda
fastighetsägaren inte har någon valfrihet, vilket
hindrar gemensamma uppköp av sotartjänster bland
fastighetsägare och försvårar val av lämpliga
tidpunkter för sotning.
Vidare anförs i motionerna att regeringen
förhalar frågan. Sotningsutredningen föreslog för
snart två år sedan att sotningsmonopolet skulle
avskaffas. Regeringen har dock ännu inte lagt fram
förslag till riksdagen i frågan trots att riksdagen
på olika sätt uppmärksammat frågan.
I någon motion framhålls också att Svenska
Kommunförbundet, SABO, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund,
HSB:s Riksförbund, Riksbyggen och Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC) i
slutet av 1999 gemensamt begärde att
sotningsmonopolet, liksom kravet på
sotning/rengöring av imkanaler, skulle slopas.

I motionerna 2000/01:Fö703 (m) yrkande 2 av Sten
Tolgfors och 2001/02:Fö219 (s) av Sören Lekberg och
Anita Johansson föreslås att kravet på rengöring av
imkanaler tas bort.

I motion 2001/02:Fö219 (s) anförs att det, med
hänsyn till att genomförandet av förslaget om en
reformering av sotningsväsendet kräver en
tidsutdräkt av flera år, är angeläget att vissa
frågor kan brytas ut ur helheten och behandlas
separat. En sådan fråga, som enligt motionärernas
mening bör behandlas med förtur, är den
obligatoriska rensningen av imkanaler i bostadskök.
Den anses inte av expertisen ha någon
brandförebyggande effekt utan betraktas som onödig
och dyr. Obligatoriet är således ineffektivt och
höjer boendekostnaderna samtidigt som det orsakar
onödiga besvär för de boende i samband med att de
myndighetsutövande skorstensfejarna skall beredas
tillträde till lägenheterna. Liknande resonemang
finns också i motion 2000/01:Fö703 (m).

I motion 2000/01:Fö703 (m) yrkande 3 av Sten
Tolgfors föreslås att regeringen lägger fram förslag
om förstärkt brandskyddskontroll i enlighet med
Sotningsutredningens förslag. I motionen, vari även
föreslås sotningsmonopolets avskaffande, framhålls
att det i hög grad ligger i fastighetsägarnas
intresse att brandsäkerheten i landets fastigheter
är god. Det ligger likaså i fastighetsägarnas
intresse att värmeanläggningar fungerar effektivt
och rökgångar m.m. rensas och underhålls. Vidare
ligger det i fastighetsägarnas och övriga boendes
intresse att sotning och brandsäkerhetsbesiktningar
kan ske smidigt, samordnat och effektivt.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om att motioner
som tog upp frågor rörande konkurrensen inom
sotningsväsendet behandlades redan i samband med
riksdagens beredning av nu gällande
räddningstjänstlag i november 1986 (bet.
1986/87:FöU2 s. 23). Nära nog vid varje riksmöte
sedan dess har motioner av detta slag behandlats av
riksdagen. Samtliga motioner, vari bl.a. yrkanden om
en avveckling av det s.k. sotningsmonopolets
framförts, har avslagits av riksdagen. Under de
senaste tio årens riksmöten har detta skett med
bl.a. hänvisning till att frågan utreds eller avses
bli utredd. Så t.ex. anförde utskottet i oktober
1992 att regeringen avsåg tillkalla en utredare med
uppgift att lägga fram förslag om hur ordningen med
långvariga entreprenadavtal för skorstenfejarmästare
kan förnyas. Utredaren skulle också undersöka
möjligheterna att öka inslaget av konkurrens i
verksamheten (bet. 1992/93:FöU1 s. 7).

När utskottet senast behandlade frågan om
konkurrensen inom sotningsväsendet i april 2000
(bet. 1999/2000:FöU5) lämnade utskottet en utförlig
redovisning av frågans grundliga beredning under
senare år. Utskottet uttryckte sin förståelse för
att konsekvenserna av ett hävande av monopolet måste
belysas grundligt, så att fördelarna med en
konkurrensutsatt marknad gagnar brandsäkerheten inom
sotningsväsendet. Utskottet utgick dock ifrån att de
fördjupade analyser i ärendet som återstod skulle
komma att beredas skyndsamt och att regeringen
skulle återkomma till riksdagen med förslag i
ärendet, senast under påföljande riksmöte 2000/01.
I maj 2001 kom den senaste statliga redovisningen
om konkurrensen inom sotningsväsendet. Då
överlämnades utredningen (SOU 2001:42) Reformerat
sotningsväsende till försvarsministern. Utredningen
konstaterade att det är förenat med uppenbara
fördelar om det kommunala sotningsmonopolet upphävs
och om ansvaret för rengöring och
brandskyddskontroll (brandskyddsbesiktning) kan
föras över på den enskilde.
Utskottet kan nu konstatera att försvarsministern
i svar på interpellation 2001/02:172 av Gunnel
Wallin (c) den 29 januari 2002 anfört att en
reformering av sotningsväsendet får anstå till dess
resultatet av en utvärdering av de genomgripande
avregleringar och förändringar av offentlig
verksamhet som genomdrivits under senare år
genomförts. Konsekvenserna av detta är, som
utskottet ser det, att regeringen inte heller kommer
att lämna någon proposition om ett reformerat
sotningsväsende till riksdagen under innevarande
riksmöte. Utskottet anser detta anmärkningsvärt.
I en föredragning inför utskottet den 7 mars 2002
har representanter för Svenska Kommunförbundet
framhållit att nuvarande lagstiftning inom
sotningsväsendet är föråldrad och att den senaste
tidens lokala förhandlingar om taxor visat på stora
lokala problem. Enligt Kommunförbundet hade
flertalet av Sveriges kommuner förväntat sig en
proposition om sotningsväsendet under hösten 2001
och inriktat sin planering därefter. Kommunförbundet
anser att den ordning som nu råder inom området är
ohållbar i längden.
Om nu regeringen gör den bedömningen att
effekterna av bl.a. avregleringen av taxiväsendet
och elmarknadsreformen m.m. först bör utvärderas
innan förslag till några förändringar inom
sotningsväsendet kan föreligga bör - enligt
utskottets mening - denna utvärdering prioriteras
och genomföras med stor skyndsamhet.
När utvärderingen är genomförd förutsätter
utskottet att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag om en avveckling av det s.k.
sotningsmonopolet. Förslag som rör brandsäkerhet,
brandskyddskontroll, rengöring av imkanaler m.m. bör
naturligtvis i det sammanhanget också redovisas för
riksdagen.
Vad utskottet nu anfört och med anledning av
motionerna 2000/01:Fö208 (kd) yrkande 19,
2000/01:Fö703 (m) yrkandena 1-3, 2000/01:Fö705 (kd),
2000/01:Fö717 (fp), 2000/01:Fö719 (m) och
2001/02:Fö219 (s) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
2000/01

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör lämna förslag om en avveckling av
sotningsmonopolet som inte äventyrar en hög
brandsäkerhet.

2000/01:Fö703 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som säkerställer sotningsmonopolets
avskaffande.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som säkerställer borttagande av kravet på
rengöring av imkanaler.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förstärkt brandskyddskontroll i
enlighet med Sotningsutredningens förslag.

2000/01:Fö705 av Amanda Agestav (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avreglering av
sotningsmonopolet.

2000/01:Fö717 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av förändringar
rörande sotningsväsendet.

2000/01:Fö719 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att avskaffa
sotningsmonopolet.

Motioner från allmänna motionstiden
2001/02

2001/02:Fö201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om villkoren för och
rekryteringen av deltidsbrandmän.

2001/02:Fö211 av Anders G Högmark och Jan-Evert
Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skyndsamma åtgärder för att
säkerställa deltidsbrandmännens medverkan i den
framtida brand- och räddningstjänsten.

2001/02:Fö219 av Sören Lekberg och Anita Johansson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att slopa den obligatoriska
rensningen av imkanaler i bostadskök.

2001/02:Fö224 av Lars Björkman och Anders G Högmark
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om registrering och
utnyttjande av lagrad information kring farligt
gods.

2001/02:Fö233 av Kent Härstedt och Annika Nilsson
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av säkerheten vid allmänna
badanläggningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga
åtgärder.

2001/02:Fö234 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den kommunala
räddningstjänstens rätt att av företag ta betalt för
tillsyns- och myndighetsutövning.

2001/02:Fö240 av Urban Ahlin och Carina Ohlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att hindra
onödig tidsspillan vid räddningsinsatser.

2001/02:Fö242 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen utreder vilka
förändringar som är möjliga att genomföra i syfte
att stimulera medborgare att åta sig frivilliga
samhällsuppdrag, utan att behöva drabbas av orimliga
marginalskatteeffekter.

2001/02:Fö262 av Ann-Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om räddningstjänstlagen.

2001/02:Fö268 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
räddningstjänstlagen beträffande brandskydd för
medeltida kyrkor.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minimera
transporter av miljöfarligt gods i
innerstadsområden.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Räddningsverket behöver utveckla åtgärder
i syfte att öka andelen personer med utländsk
bakgrund inom brandmannayrket.