Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Polisfrågor

Betänkande 2010/11:JuU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
15 juni 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Polisfrågor(pdf, 356 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:7 Polisfrågor

Beslut

Nej till motioner om polisfrågor (JuU7)

Riksdagen sa nej till motioner om polisfrågor från den allmänna motionstiden 2010. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om polisens arbetsmetoder, Tullverkets befogenheter i brottsutredningar, arbetet mot barnsexturism och samarbetet inom EU.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 49

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-05-17
Trycklov till Gotab och webb: 2011-05-31
Trycklov: 2011-05-31
Justering: 2011-05-31
Reservationer: 16
Betänkande 2010/11:JuU7

Alla beredningar i utskottet

2011-05-17

Nej till motioner om polisfrågor (JuU7)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om polisfrågor från den allmänna motionstiden 2010. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om polisens arbetsmetoder, Tullverkets befogenheter i brottsutredningar, arbetet mot barnsexturism och samarbetet inom EU.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-06-09
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:JuU7, Polisfrågor

Debatt om förslag 2010/11:JuU7

Webb-tv: Polisfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Elin Lundgren (S)
Anf. 163 Elin Lundgren (S)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 1, 3, 9, 11, 12 och 13. I dag ska vi diskutera polisfrågor här i riksdagens kammare, och det ser jag fram emot. Polisen är en mycket viktig del i det svenska rättsväsendet. Att svenskarna vet hur och med vad polisen arbetar skapar en trygghet hos människor som behöver polisens tjänster. Det kan vara du, och det kan vara jag - vilken dag som helst. När SOM-institutet nyligen mätte allmänhetens förtroende för yrkesgrupper kom polisen på pallplats näst efter sjukvården. Förtroendet har också ökat de senaste åren, och det är mycket glädjande. Vi har i dag fler poliser än någonsin tidigare. Det är ett arbete som Socialdemokraterna startade och alliansregeringen har arbetat vidare med. Dess värre ser vi att resultaten inte är så bra som vi hade kunnat hoppas på efter denna satsning. Det finns fortfarande en stor skillnad i hur bra landets 21 olika polismyndigheter har lyckats med sin verksamhet, och inte allt som är mätbart i polisens verksamhet har blivit bättre. Somligt har faktiskt blivit sämre än före satsningen. Till exempel redovisas i polisens verksamhetsrapport för 2010 att antalet redovisade ärenden till åklagare i förhållande till arbetad tid har blivit färre. Att polisen alltid och överallt jobbar metodiskt är mycket viktigt. Medborgarna ska garanteras samma goda bemötande. Därför väntar vi socialdemokrater på den polisorganisationsutredning som om mindre än ett år förväntas lägga fram ett förslag på hur 21 polismyndigheter kan bli 1. Vi tror att det är brister i ledning och styrning som orsakar ojämn kvalitet i polisens arbete. En sammanslagning ger fördelar både avseende resursfördelning och styrning av verksamheten samt skapar möjligheter att effektivisera den administration som behövs så att samtliga polismyndigheter inte behöver ha sin egen. Den grova organiserade brottsligheten känner varken nationella eller regionala gränser. Organiserade mc-klubbar etablerar sig runt om i landet. Många gånger söker de sig medvetet till områden där polisens och samhällets resurser är förhållandevis svaga. Samhällets förmåga att slå tillbaka måste vara lika hög i mindre orter som i de stora städerna. Det visar sig att i de kommuner där man tagit krafttag mot organiserad brottslighet är samarbetet mellan polisen och andra myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket och kommunen centralt för att lyckas. Socialdemokraterna vill ha en organisatorisk modell där vi slår ihop de enheter inom rättsväsendet som arbetar med dessa brott, alltså Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen och Ekobrottsmyndigheten, till en nationell spetsorganisation. Vi har kallat den REKO, Polisens riksorganisation mot ekonomisk och organiserad brottslighet. En sådan organisation skulle ge en betydligt kraftfullare mobilisering mot den organiserade brottsligheten än vad vi ser i dag. Eftersom de brott detta handlar om nästan alltid har koppling till alla tre myndigheterna skulle de kunna hanteras mycket mer effektivt. Vi socialdemokrater vill också se fler civilanställda inom polisen. Civilanställda behövs för att poliser ska kunna ägna sig åt polisarbete och inte sitta som arrestvakter eller i receptioner. Vi ser att civilanställda är en av förutsättningarna för att polisen ska kunna utveckla sin verksamhet. Nu har antalet civilanställda minskats, särskilt i förhållande till antalet poliser, samtidigt som verksamheten blivit större. Ju fler poliser som anställs, desto fler civilanställda behövs för att backa upp dem. Det kan vara analytiker, handläggare och vaktmästare, till exempel. Poliser ska göra polisiärt arbete. När antalet civilanställda minskar riskerar poliser att hamna på att täcka upp civila uppgifter. Vi ska inte tro att det bara är antalet poliser som är avgörande. Poliserna måste också arbeta effektivt, och det är genom en bra utbildning vi kan göra polisen ännu bättre. Vi socialdemokrater vill ersätta dagens polisutbildning med en högskoleutbildning. Det är en åsikt som vi delar med bland andra Lena Nitz, som är ordförande i Polisförbundet. Hon skriver i en ledare i senaste Polistidningen att det är en av de viktigaste frågorna för polisen i framtiden. "Polisen ska arbeta efter beprövade metoder och forskning och för detta krävs en utbildning knuten till högskolesystemet", skriver Lena. Uppgifterna för polisen är många. Man ska inte bara lösa begångna brott utan också jobba brottsförebyggande på flera plan med olika aktörer. Man ska bemöta brottsoffer och människor som befinner sig i olika utsatta situationer. Detta ställer höga krav på polisens kunskap och på polisens utbildning. Det är otidsenligt att poliser inte får högskolepoäng i samma utsträckning som andra studenter. En närmare koppling till högskolan skulle skapa bättre förutsättningar för forskning, och mer forskning ger i sin tur bättre förutsättningar för att utvärdera polisarbetet. Frågan har utretts i två utredningar tidigare, men ingenting hörs från justitieministern. Det är helt tyst när det gäller hur vi ska komma vidare med denna fråga. Vi önskar att det snart kommer ett förslag för oss att ta ställning till. Vi socialdemokrater har i flera år talat om att införa så kallade kontaktpoliser. Meningen är att kontaktpoliser ska arbeta både brottsförebyggande genom att åka ut och informera, men även vara med i andra aktiviteter på skolan - sprida kunskap och bygga förtroende och relationer. Det ska också vara de som i efterhand utreder incidenter och händelser som har inträffat i och omkring skolan. Samverkan mellan myndigheter som polis, skola, kommun och hälso- och sjukvård i det brottsförebyggande arbetet är en nödvändighet, och här finns mycket vi kan utveckla. Flera av de motioner vi diskuterar och behandlar i dag handlar om barnsexturism. Ingen kan i dag säga hur omfattande problemet är och hur många svenskar som begår brottet att köpa barn och begå sexuella övergrepp mot dem. Barnsexturisternas destinationer växlar i takt med att myndigheterna i ett land jobbar med att motverka problemet. Då väljer köparna ett annat land med en svagare rättsapparat. En viktig faktor i sexhandeln med barn är fattigdom, men handeln förutsätter givetvis att det finns köpare. Utan deras pengar skulle barnsexhandeln inte existera. Detta är ytterligare ett exempel på hur fattigdom och klyftor utnyttjas på ett brutalt sätt. Ett arbetssätt där alla myndigheter med ansvar för frågan, både svenska och internationella, hittar bättre sätt att arbeta mot barnsexturismen är väldigt viktigt. Vi ser till exempel att det kan finnas lättillgängliga telefonlinjer dit alla som ser misstänkt barnsexturism kan ringa och enkelt anmäla för en snabb reaktion. Vi har också valt att ställa oss bakom en motion som handlar om skärpta straff för vapenbrott. Vi ser hur fler kriminella grupperingar har fått tillgång till vapen som används för att till exempel hota vittnen eller representanter för rättsväsendet. Skarpladdade vapen på allmän plats är helt oacceptabelt och måste räknas som grovt vapenbrott. Vi ser att straffen för olagligt innehav av vapen är för låga och vill uppdra åt regeringen att ta tag i denna fråga för att ännu starkare motverka vapen på allmänna platser. Det sista området jag vill säga någonting om handlar om motionen Personskydd och analys av hotbilder . Den tar upp den alltid aktuella problematiken att människor som innehar politiska förtroendeuppdrag hotas och ibland faktiskt väljer att lämna sina uppdrag, vilket är ett allvarligt demokratiskt problem. Vi vill därför att regeringen ska se över reglerna för personskyddet och myndigheternas förmåga att analysera hotbilder. Med det vill jag avsluta mitt anförande. I detta anförande instämde Laila Olsen och Anna Wallén (båda S).
Maria Ferm (Mp)
Anf. 164 Maria Ferm (Mp)
Herr talman! Motionerna i det här betänkandet rör alltså polisfrågor. Jag vill inleda med att säga att jag självfallet står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3 och reservation 10. Vi lever i en tid då trygghetssystemen i samhället försämras och arbetslösa får det svårare samtidigt som de med höga inkomster får stora skattesänkningar. Barnfattigdomen ökar. Allt fler har inte råd att ge tillräckligt med mat till sina barn. Frivilligorganisationer och kyrkor vittnar om hur allt fler är i behov av hjälp för att ha råd med de mest basala saker. Denna utveckling är direkt kontraproduktiv för det brottsförebyggande arbetet. Ett samhälle med ökande klyftor och urholkade trygghetssystem är inte direkt ett mer säkert samhälle. Det som behövs är ett solidariskt och tryggt samhälle där den som råkar bli sjuk vet att samhället backar upp och den som blir arbetslös vet att det finns ett samhälleligt stöd under omställningsprocessen. Det som behövs för att unga ska tro på framtiden är att vi satsar på vår gemensamma framtid och tar oss an vår stora ödesfråga, klimatet. Vi behöver rusta upp miljonprogrammen, bygga ut järnvägen och satsa på förnybart och energieffektivisering. Nu behövs en politik som tar oss framåt i stället för ett samhällsklimat som skapar otrygghet och splittring. För mig som grön är det inte mer befogenheter, även kallat mer muskler, som är det mest relevanta för en effektiv brottsbekämpning. Jag anser det vara minst lika viktigt med en bra möjlighet för poliser att hantera och bearbeta sina upplevelser och att effektivisera polisens arbete. En motion som behandlas i det här betänkandet, av en moderat riksdagsledamot, vill dock att polisen ska få ökade befogenheter att begära ut IP-adresser även för bötesbrott och inte bara för brott som kan leda till fängelse, som i dag. Jag vill beklaga regeringens agerande under det senaste året, som gör att motionen anses tillgodosedd. Regeringen föreslog nämligen i en lagrådsremiss i december 2010 att skyldigheten för operatörer att lämna ut uppgifter om abonnemang till de brottsbekämpande myndigheterna inte ska vara begränsad till brott av en viss svårighetsgrad. Anledningen till att sådana personuppgifter endast lämnas ut för brott som i alla fall kan leda till fängelse i dag är att det är så pass integritetskränkande att det hittills inte har ansetts försvarbart. Tyvärr verkar den här regeringen inte bry sig särskilt mycket om den personliga integriteten. I stället är detta ytterligare ett steg vad gäller att utöka möjligheten att begära ut personuppgifter. Redan för några år sedan gav regeringen privata företag rätt att kräva ut IP-adresser vid misstanke om bötesbrott. Ipredlagen gav stora företag rätt att göra detta i jakt på fildelare. Nu ska alltså även denna möjlighet utökas till polisen. Precis som när Ipredlagen infördes är det inte otänkbart att även en lagstiftning som ger polisen rätt att kräva ut dessa personuppgifter kommer att leda till fler anonymiseringstjänster och därmed försvåra för det brottsbekämpande arbetet. Inte heller är det för mig som grön endast viktigt med kvantitet när det gäller polisfrågor. Jag tror inte att lösningen på alla problem är fler poliser. Jag tror att det är helt andra saker som behövs för att minska brotten och öka tryggheten, till exempel att arbeta mot fattigdom, utsatthet och missbruk och att ge unga en framtidstro och se till att polisen kan arbeta effektivt och få stöd i sina upplevelser. Personer som har krävande arbeten där de möter svåra berättelser, livsöden och traumatiska händelser varje dag, som poliser, är i behov av handledning för att kunna hantera och bearbeta händelserna. Det är inte någon vanlig debriefing det handlar om, utan det som beskrivs i reservation 3 är personalhandledning som ska vara obligatorisk. Redan våren 2006 gjorde riksdagen ett tillkännagivande om detta på förslag från justitieutskottet, men trots riksdagens beslut och trots att Rikspolisstyrelsen har tagit fram ett projekt är så kallad vardagshandledning ännu inte fullt genomförd i polismyndigheterna. Det är viktigt att detta snarast sker. Det är av högsta vikt att poliser genomgår obligatorisk handledning för att inte de svåra upplevelserna ska hanteras på ett olämpligt sätt. Om man inte får möjlighet att bearbeta svåra upplevelser riskerar hjärnan att hantera detta genom att man till exempel kan bli avtrubbad, cynisk eller bryta ihop. Detta är varken humant, rättssäkert eller särskilt effektivt för det brottsbekämpande arbetet. Herr talman! Trots att Sverige var det första landet i världen att införa extraterritoriell lagstiftning som möjliggör lagföring av svenskar för bland annat sexualbrott mot barn begångna utomlands finns det fortfarande ytterst få fällande domar i Sverige. Huvudregeln är att brott ska beivras där de har begåtts, men i förhållande till andra brottsområden är skillnaden markant. En anledning till detta är att brottsområdet som sådant inte har varit, och fortsättningsvis inte heller är, ett prioriterat brottsområde. En annan anledning är att anmälningar av detta slag har lagts ned per automatik för att de ansetts vara för svåra att utreda. Många gånger har inte ens den misstänkte hörts eller nåtts med information om att han eller hon har varit misstänkt, vilket bidragit ytterligare till den gängse uppfattningen, att det är riskfritt att utnyttja barn sexuellt utomlands. Anmälningsbenägenheten är mycket liten när det gäller brott som barnsexturism. Vad avsaknaden av anmälningar från enskilda individer, till exempel medresenärer, beror på är okänt. En förklaring kan vara att de saknar kännedom om att det är olagligt och att det går att anmäla på plats. Än mindre vet de att det går att anmäla i Sverige. En annan anledning kan vara att man inte litar på den lokala polisen och inte känner till de olika anmälningskanalerna samt att det känns lönlöst att anmäla i Sverige eftersom anmälan inte kommer att leda någonstans. Det gäller i synnerhet om det rör sig om okända offer och förövare. För att underlätta möjligheten att anmäla har man exempelvis i Thailand inrättat en telefonfunktion för att kunna ta emot tips om barnsexturister. Detta har skett i samverkan mellan den svenska polisen och den svenska ambassaden. Exemplet borde få fler efterföljare i länder där svensk barnsexturism är vanligt. Sverige får kritik för att man gör för lite på det här området. Så sent som förra året fick Sverige kritik från FN:s barnrättskommitté för att man gör för lite i arbetet mot barnsexturism. FN:s barnrättskommitté underströk att Sverige måste "increase its efforts to prevent and combat the worrying phenomenon of child sex tourism". Sverige måste ta kritiken från FN på allvar och i enlighet med reservation 10 öka insatserna för att nå målet, som det uttrycks i handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn: Inga barn i andra länder ska utsättas för sexuell exploatering av personer från Sverige.
Kent Ekeroth (Sd)
Anf. 165 Kent Ekeroth (Sd)
Herr talman! I det här betänkandet har vi tre reservationer, 14, 15 och 16. Vi yrkar bifall till samtliga tre. Jag ska kort beröra de här tre reservationerna. Den första handlar om Tullverkets befogenheter att leta efter stöldgods. I dag tillåts inte Tullverket att leta efter stöldgods som lämnar landet. I den här reservationen menar jag att de borde ha den här möjligheten. I utskottets ställningstagande i betänkandet står det att ett betänkande bereds inom Regeringskansliet och att de vill avvakta det här betänkandet. Det brukar ofta vara så från regeringens håll att olika frågor ligger i olika betänkanden. Det är bra, men jag hoppas att den utredningen kommer fram till precis det här, att Tullverket behöver de här befogenheterna. Vi yrkar bifall till denna reservation, för vi anser att de bör ha dessa befogenheter. Reservation 15 handlar om att ge Tullverket ytterligare befogenheter, bland annat att lagra information om personer som dömts för smugglings- och langningsbrott. Det handlar om att göra fysiska kontroller i skatteupplag och inleda förundersökningar när det gäller människosmuggling, till exempel. I betänkandet skriver utskottet att de inte är beredda att föreslå att Tullverkets befogenheter ska utvidgas utöver vad som har redovisats. De lyfter fram att det finns möjligheter för Tullverket att samverka med andra. Vi menar dock att Tullverket bör ha de här befogenheterna och säkert många andra befogenheter, som vi ämnar återkomma till i höst. Vid Öresundsbron har till exempel Öresundskonsortiet rätt att registrera registreringsnummer på bilarna, men Tullverket har inte den rättigheten när det gäller brottsbekämpande ändamål. Det finns alltså mycket inom Tullverket som behöver rättas till, och de bör ges befogenheter för att kunna bekämpa brottslighet bättre. Därför yrkar vi bifall till reservation nr 15. Sist, men inte minst, har vi vår motion om offentliga brottsregister. Det handlar om att man ska ha ett offentligt register över dömda pedofiler som bedöms ha hög återfallsrisk alternativt våldtäktsmän som har dömts ett flertal gånger. Vi menar att det är väldigt viktigt att ha den möjligheten för att förhindra att det blir fler offer. Barnfamiljer ska kunna kontrollera om det finns någon som har en hög återfallsrisk i bostadsområdet. Med denna vetskap kan man kanske förhindra att barnen kommer i kontakt med den här personen. Eller så väljer människor att inte flytta dit i första taget. Detta är alltså en åtgärd som vi menar bör införas helt enkelt för att värna de blivande offren och förhindra att det blir offer i första taget. Motargumentet mot det här är att det kränker folks integritet, men återigen måste man ställa integritetsperspektivet mot perspektivet för framtida eller befintliga brottsoffer. Vi menar att om det finns möjlighet att förhindra att någon blir offer för till exempel en pedofil är det värt att ta den integritetskränkningen. Därför har vi lagt fram denna motion och yrkar på den.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 166 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Som det har sagts är detta inte ett propositionsbetänkande utan ett motionsbetänkande. Det innebär att vi har ett smörgåsbord av olika förslag, alltifrån elpistoler och civila poliser till något som är så viktigt att jobba mot som barnsexturism och den typen av övergrepp och trafficking. Det är alltså en väldigt bred flora av förslag som behandlas i samma betänkande. Jag tänkte hålla mig till de förväntningar som vi har på svensk polis och vad vi kan se framåt i tiden. Om man tittar lite grann i backspegeln på när vi tog över regeringsmakten 2006 hade vi då mött en debatt som mycket handlade om kommunala poliser. Det var en debatt som jag nu tycker har försvunnit och som jag tror hade sin upprinnelse i att man i många delar av landet upplevde en brist på synlig och närvarande polis, och som ett brev på posten kom ofta kraven på just kommunala poliser. Den debatten möter vi inte längre, och det tycker jag är positivt. Men vi mötte också 2006 en poliskår som hade börjat få en hyfsat hög medelålder, inte minst på grund av att utbildningen hade legat ganska lågt under ett antal år. Den ökade sedan, men den hade inte ökat i större omfattning än att man i princip ersatte gamla poliser med nya. Poliskåren ökade inte numerärt. Vi mötte en situation där bara egentligen bara 7 000 av strax under 17 000 poliser någonsin var i yttre tjänst. Därav, tror jag, fick vi diskussionen om kommunala poliser. Vi mötte också en situation där arbetssättet - det finns anledningar att diskutera förändringar i det också - i stort sett var detsamma som det hade varit decennier tidigare. För oss är det väldigt viktigt att som ansvarsfull regering ha en ekonomisk politik som innebär att landet kan säkerställa resurser till viktiga offentliga verksamheter. Låt mig slå fast: Polisen är en mycket viktig offentlig verksamhet som behöver de resurser som finns. Naturligtvis har hela rättsväsendet och hela rättskedjan fått betydande satsningar. Vi har utbildat långt fler poliser och är i dag uppe på en nivå på 20 000 poliser. Vi har också sett till att säkerställa ett ekonomiskt utrymme, vilket inte minst bekräftas av polisen själv. Vi har också under de här åren sett att polisen får allt bättre siffror när man gör mätningar om människors trygghet, till exempel i Brås undersökning, Nationella trygghetsundersökningen. Fler människor, inte överallt ska dock sägas, upplever att man ser en mer synlig polis och det inte bara i kvarteren i Stockholm. Samtidigt måste man konstatera att vi som ansvariga politiker inte nöjer oss med att bara ge ut resurser. Vi har också rätten att som medborgarnas företrädare ställa krav på de verksamheter där skattepengarna går in. Och där finns en del att nämna vad gäller polisen. Det finns anledning att vara kritisk när det gäller den resultatuppräkning som finns, för resultaten har inte gått i takt med de resurser vi har gett. Jag tycker gott att man kan ställa krav på högre kvalitet inom polisen. Vi kan gott ställa högre krav på en ökad kostnadseffektivitet, och vi kan definitivt ställa krav på en ökad flexibilitet. Vi kräver bara ett förbättrat resultat. Polisverksamheten tar 52 miljoner kronor varje dag. Det är en betydande del av skattebetalarnas resurser. Därför finns det anledning att också se över det polisen jobbar med. I grunden är vår polisverksamhet organiserad nästan på samma sätt som den var när polisen förstatligades 1965, med en del gradvisa förändringar. Men arbetssättet är detsamma trots att brottsligheten har förändrats ganska ordentligt under tiden. Inte minst har vi fått en ny teknik som gör att gamla brott har hittat nya arenor och där det ibland är svårt att hitta sätt och olika motmedel att möta detta. Med den utgångspunkten och med den debatt som har funnits, inte minst om att titta på polismyndigheterna och slå samman dem, har alliansregeringen valt att tillsätta en utredning som kallas för Polisorganisationskommittén. Utgångspunkten i den utredningen är inte att fastställa en redan påhittat lösning en måndag förmiddag utan att se över vilket ansvar och vilka befogenheter som finns i styrningen i polisen i dag, att titta på var problemen de facto finns och också därmed lägga fram förslag. Det är en ganska viktig utgångspunkt att faktiskt titta och vända på alla stenar. Vi kan i dag dra några slutsatser, och det är att det är en svårstyrd organisation. Det vittnas mycket om att Rikspolisstyrelsen har svagt mandat. Det vittnas om en hög chefstäthet, vilket ofta leder till att det kommer olika budskap som skapar ett brus i organisationen och gör det svårt för den som är ute på fältet att direkt veta vad som gäller, också med den risk som finns att den som har lägst ambitionsnivå kanske vinner de gånger det finns en diskussion om vad man ska kraftsamla kring. Vi ser höga administrativa kostnader och ett ganska snårigt och rörigt datasystem, men det är saker som nu äntligen börjar åtgärdas. Vi ser stora resultatskillnader i landet utan att det går att hitta någon rimlig förklaringsgrad till det. Allt detta är problem som det är dags att ta tag i, för vi är skyldiga att se till att medborgarna får resultat för de skattekronor som finns. Vår utgångspunkt kommer alltid, även i en majoritetssituation, att vara att vi ska vara samhällskritiska och kunna ställa krav på våra myndigheter men också kunna stötta upp våra myndigheter med de resurser som behövs, när de behövs. Vår utgångspunkt är kort och gott att vi vill att fler brott ska klaras upp och lagföras, och vi vill att färre brott ska begås. Det innebär att vi har säkerställt resurser och kommer att fortsätta göra det, men det innebär också att vi kommer att ställa fortsatta krav på att polisen utvecklar sitt arbete. (Applåder) I detta anförande instämde Pia Hallström (M).
Elin Lundgren (S)
Anf. 167 Elin Lundgren (S)
Herr talman! Jag har en fråga till Krister Hammarbergh från Moderaterna. Hur ser ni på polisutbildningen och en eventuell omvandling till en högskoleutbildning?
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 168 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Som Elin Lundgren väl känner till har vi tillsatt en utredning, och utredaren har lagt fram ett förslag som nu bereds i Regeringskansliet.
Elin Lundgren (S)
Anf. 169 Elin Lundgren (S)
Herr talman! Hur lång tid kommer det här att ta? Vi är väldigt ivriga att komma i gång.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 170 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag har förstått det hela. Den diskussion och det arbete som ni deltar i så här långt, hoppas jag, när det gäller Polisorganisationskommittén och det ledningsarbetet är viktigt. Men jag tror inte att Elin Lundgren behöver vänta särskilt länge.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 171 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Nu när vi ska diskutera allmänna polisfrågor i detta betänkande denna underbara sommarkväll får man passa på att göra det ordentligt, så jag tänkte använda en stund till att göra några reflexioner över det vi har framför oss. Jag vill börja med att notera Maria Ferms inlägg som började med barnfattigdomen - den fattigdom som i absoluta tal har minskat med 30 procent de senaste tio åren. Jag tycker att det är att gå rätt väg, för det är väl klart att i fattigdom skapas elände, och i fattigdom kan skapas miljöer och destruktiva beteenden som i förlängningen kan leda till kriminalitet. Jag tycker dock att man ska vara väldigt noga med att slå fast att det faktum att man har lite pengar i plånboken inte betyder att man blir kriminell. Det är ett väldigt konstigt synsätt i så fall. Det är inte det det handlar om. Det visar sig dessutom snarare vara tvärtom; om man tittar på brottsstatistiken är det en massa människor med en massa pengar som begår massor av brott. Men det är klart, ägnar man sig åt Miljöpartiets retorik kan man ju tänka sig att vi utrotar barnfattigdomen om alla människor blir förtidspensionärer eller lever på friår och vi hämtar pengarna någon annanstans ifrån. Det skulle nästan utrota den relativa barnfattigdom som Miljöpartiet gärna mäter. Men nog om detta, herr talman. Polisen i Sverige har en enormt stor utvecklingspotential. Det reformarbete som har genomförts på senare år har byggt mycket på att se till att det finns ett tillräckligt antal poliser. Innan man kan organisera poliser, innan man kan utbilda poliser och innan man kan se till att poliser har rätt arbetsmetoder och kan förbättra sitt uppträdande och allt det som är viktigt - ledarskap, resurser och så vidare - för en bra polis gäller det att det finns ett visst antal. Det har vi nu levererat på plats. Där tycker jag att det är viktigt att lyfta fram Socialdemokraternas förändrade tonläge som någonting positivt, det vill säga att man gärna ser annat än antal poliser. Jag förstår att Socialdemokraterna själva inte vill räkna antalet poliser, för det enda de svarade på varenda fråga under ett antal år i riksdagen var: 4 000 nya poliser! Vad ska vi göra åt brottsligheten? Svaret blev: 4 000 nya poliser! Och så där höll det på i varenda fråga. Problemet var att det knappt blev några nya poliser netto. Nu har vi netto runt 20 000 poliser. De ska jobba betydligt mer effektivt. När vi nu tittar på ytterligare satsningar uppfattar jag det som att också oppositionen är öppen för att man jobbar med andra begrepp och ser vilka duktiga civila experter och civila utredare och vilken viktig administrativ stödpersonal som behöver komma till för att vi ska få en riktigt effektiv polis. Men man kommer inte runt att det handlar rätt mycket om organisation. Det är mycket som efterlyses här från tidigare talare. När det gäller till exempel kampen mot barnsexturism är jag mer positivt inställd till Maria Ferms inlägg, vill jag understryka. Där behöver vi göra mycket mer. Det kan vi göra där, och det kan vi göra mot vapenbrott. Vi kan också göra mer mot grov organiserad brottslighet. Det är detta som Polisorganisationskommittén arbetar med att titta på. Det är inte optimalt med de myndigheter vi har i dag. Det är för många myndigheter som inte har tillräckligt med kraft. Jag och Folkpartiet menar att det exempelvis för vissa brottstyper inte heller är tillräckligt med de stora myndigheterna. Om vi tar människosmuggling av det värsta slaget är inte ens storstadsmyndigheterna tillräckligt stora för att långsiktigt kunna jobba med att bekämpa den typen av brottslighet. För Folkpartiets del har vi kommit ganska långt på den skiss som vi nu vill leverera till Polisorganisationskommittén. Vi ska få en nationell polis, som vi ser det, och det ska vara ett tydligt regionalt ansvar. Vissa centrala uppdrag för specialiserade och svåra brott ska kunna samlas i en central, kraftfull verksamhet. Exakt hur den ska se ut vill jag inte föregripa, men polisen står enligt min bedömning och Folkpartiets önskemål inför ganska stora och omfattande förändringar. När det gäller några av de frågor som tas upp tycker jag att frågan om provokation är intressant. Om man på allvar vill komma åt den absolut grövsta brottsligheten - den som de facto kränker och tar livet av människor - måste man vara beredd att i vissa fall kunna ägna sig åt provokativa åtgärder. Det ska naturligtvis ske under domstolsprövning, och det får bara ske i en proportionalitetsbedömning. I dag tycker man lätt akademiskt att det är tillåtet med bevisprovokation men förbjudet med brottsprovokation. Men gränsdragningen är vid en närmare diskussion ganska knepig. Samtidigt vet vi att det finns situationer där det kan vara nödvändigt med en provokativ åtgärd för att skydda och rädda liv, om den prövas och kontrolleras noga. Det får inte gå över styr. Utskottets majoritet pekar här på att utredningen föreligger och att vi jobbar med frågan. Men jag vill säga att den är komplicerad. Det hela måste uppfylla de krav på rättssäkerhet som vi alla ställer. I betänkandet lyfts frågan om transporter fram. Det är något som jag tycker är angeläget. Om svensk polis ska användas effektivt är en sak som de ska få göra att just vara poliser. Det gäller inte minst om det blir så att vi snart får en ny polisutbildning, vilket jag hoppas. Jag håller med Socialdemokraterna om att detta är riktigt, men då ska polisen ägna sig åt polisarbete och inte åt att vara transportjänst i den omfattning den är i dag. Polisen kan behöva rycka in och köra transport av personer när det är direkt nödvändigt och när personer är våldsamma eller farliga. Men någon annan måste ta en hel del av dessa stafettkörningar som görs inom landet. De är enormt tids- och kostnadskrävande för polisen. Också när det gäller detta är vi i ett arbete som vi ser slutet på, och jag hoppas att vi kan komma tillbaka med ett förslag där polisen avlastas en del. Det råder åsiktsskillnader här i kammaren inte minst i frågan om tillgången till elektronisk kommunikation. Här är skiljelinjerna tydliga. Jag tillhör de som hävdar att det är mycket svårt att säga att Internet ska vara en frizon där man ska få göra precis vad man vill. Internet är ett fantastiskt verktyg. Det skapar enorma möjligheter. Men där sker också kränkningar av människor som är nog så allvarliga som dem som sker i verkliga livet, så att säga. Här tycker jag att det på vissa håll i oppositionen finns en lätt naiv inställning till det som sker. Jag menar till exempel att de människor som blir kränkta på nätet - ett brott som i dag omfattas av bötesstraff - i många fall kan få sina liv förstörda. Det är allvarligt, och det är också en integritetskränkning, menar jag. Mycket handlar om den organiserade brottsligheten. Vapenfrågorna lyfts upp av en del. Jag tycker också att man bör ha en skärpt syn på vapenfrågorna. Detta är också under beredning. Jag tillhör dem som ofta hävdar att det verkligen är dags att min egen regering levererar till exempel en vapenamnesti som sedan följs upp med en skärpt syn. Det handlar om personer som springer omkring med vapen på allmän plats. Då pratar jag inte om jägarna som går in och handlar mjölk på Ica och har vapnet inlåst i bilen - om man nu ens får ha det - utan jag pratar om människor som har vapen för att skydda sig själva och sin brottsliga verksamhet eller för att hota andra. Det är ingen slump, och straffvärdet där måste skärpas. Det är det enda som hjälper. Det är tråkigt, men jag tror att det är så. Slutligen ska jag säga en sak som hänger ihop med polisens framtid. Vi pratar om utbildning. Polisen ska göra rätt saker. Jag nämnde transporterna. Också beredskapspolisen är uppe till diskussion i betänkandet. Jag tycker att den frågan är intressant och relevant. Här har vi ett ansvar att återigen se till att polisen används på det mest effektiva sättet. Poliserna är välutbildade redan i dag, men om de dessutom formellt sett ska bli högskoleutbildade är det inte okej att de står och vaktar Vasaloppet. Jag tycker inte det. Man kan inte ha högskoleutbildade personer till detta. De ska inte heller delta i mängder av andra enklare bevakningsarrangemang. Man hör ofta från Polisförbundet och andra att det kan bli våldsamt, att polisen kan behöva ingripa, att det kan bli stökigt och så vidare. Men ursäkta mig - det kan det bli jämt! Då ska man inte ha ordningsvakter på krogen, och framför allt inte på en fotbollsmatch med tanke på utvecklingen på senare tid. Det är helt otänkbart. Men det tycker man är okej. Jag menar att man bör hitta ett mellanting där personer som är sunda och någorlunda utbildade kan rycka in och göra en insats för enklare bevakningsuppdrag. Det frigör resurser för polisen så att de till exempel kan ägna sig åt att bekämpa barnsexturism, vapenbrott och grov brottslighet. Här är det inte riktigt klart vad som kommer att hända. Vi tittar på detta. Beredskapspolisen i sig är kanske inte optimalt lagreglerad i dag. Det kanske inte är optimalt när det gäller hur man tar ut dem och inte heller när det gäller hur organisationen ser ut. Men här har vi ett ansvar att återkomma, och det är ett ansvar som vi delar med alla partier i utskottet. Vi ska fundera på hur man ska få fram dessa. Herr talman! Solen skiner en stund till härute i det vackra Stockholm. För Folkpartiets del yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Johan Linander (C)
Anf. 172 Johan Linander (C)
Herr talman! Nu har vi debatten om polisfrågor. Det är en debatt som vi har varje år. Vi behandlar knappt 60 motionsyrkanden, och det finns 16 reservationer. Man kan kanske tycka att det är många, men jag gick tillbaka några år och tittade, nämligen till 2006. Det var en slump, och det var det sista året med den socialdemokratiska regeringen. Det året behandlade vi 214 motionsyrkanden, och det fanns 54 reservationer. Det kan man tolka på olika sätt. Ett sätt är att tolka det som att riksdagsledamöterna nu är mer nöjda med hur polisverksamheten fungerar och att det därför finns mindre anledning att motionera. Mycket har gjorts under de snart fem år som alliansregeringen har haft regeringsmakten. Det finns definitivt en hel del kvar att göra. Mycket ligger i organisationsfrågorna, och därför är Polisorganisationsutredningen viktig. Det blir definitivt en fråga som vi lär återkomma till senare under mandatperioden. På det stora hela fungerar polisen allt bättre, även om det finns en hel del kvar att göra. Jag plockade fram mitt gamla anförande från 2006. Jag hade glömt bort det, men då gjorde jag en sammanfattning av mandatperioden 2002-2006 och vad som oroade mig inför framtiden. Jag tänkte att det kunde vara bra att använda det för att se hur det har gått. De saker som jag oroade mig för då var att brottsligheten ökade och att uppklaringen inte alls såg bra. Det handlade om människors trygghet, förtroendet för polisen och nedläggning av polisstationer. Det var färre poliser i yttre tjänst, och vi hade inte en polis i tiden, det vill säga en modern polis. Hur har det utvecklats sedan dess? Jag tittade lite i statistiken, och visst har det hänt en hel del. Nu blir det lite statistik. Ni får stå ut med det. Det finns definitivt mycket mer att göra för att få ned brottsligheten. Det är inget snack om det. Under det senaste decenniet har antalet anmälda brott ökat med 14 procent, men vi hade ett trendbrott 2010 när antalet anmälda brott minskade med 3 procent. Vi får verkligen hoppas att den trenden fortsätter under det här året, och än så länge ser det bra ut. Detta bekräftas också i den nationella trygghetsundersökningen. Där får man bort lite av problemen med att alla brott inte anmäls, och olika anmälningsbenägenhet kan slå ganska mycket i statistiken. I den nationella trygghetsundersökningen var det nu, 2010, 24 procent som sade att de hade varit utsatta för brott under det gångna året. År 2005 var det 26 procent. Det är ingen revolution. Det är 2 procent, men 2 procent är faktiskt 180 000 personer. Jag fortsatte med att gå igenom hur uppklaringen hade förändrats. År 2005 låg uppklaringen på 32 procent, varav 16 procent var personuppklarade brott. Nu, 2010, var siffrorna 39 procent, varav 18 procent var personuppklarade. Det har alltså ökat med 7 procent. Det är inte någon revolutionerade förändring det heller, men det går definitivt åt rätt håll. Har då människor blivit tryggare? Ja, där är den nationella trygghetsundersökningen väldigt bra. Den visar att alldeles för många fortfarande känner otrygghet när de ska ut sent på kvällen, men utvecklingen går åt rätt håll. Den har gått från 26 procent som kände sig otrygga 2006 till 24 procent 2010. Det är framför allt kvinnor som numera känner sig mindre otrygga. Samtidigt ska det sägas att i förhållande till män är det ändå alldeles för många kvinnor som känner otrygghet. Den nationella trygghetsundersökningen frågar också om oro över brottsligheten, och här är förändringen större. År 2006 svarade 29 procent att man kände oro för brottsligheten i samhället. Det har nu minskat till 22 procent. Det är över 600 000 färre svenskar som känner oro för brottsligheten i samhället. Det är en stor förändring till det bättre. Vad har då hänt med förtroendet för polisen sedan alliansregeringen tog över 2006. Här finns det flera olika undersökningar, och de visar egentligen samma sak. SOM-institutet vid Göteborgs universitet har de senaste åren visat på en stor förändring. År 2008 hade 53 procent av svenska folket stort förtroende för polisen. Nu är det uppe i 62 procent. Av de institutioner i samhället som medborgarna får ranka eller svara på om man har förtroende för är det bara sjukvården och universiteten som numera har större förtroende än polisen. Riksbanken ligger strax efter. Den nationella trygghetsundersökningen visar samma sak. Där har förtroendet för rättsväsendet ökat från 54 procent 2006 till 61 procent 2010. Det som jag kanske uppehöll mig längst vid 2006 när jag sammanfattade den socialdemokratiska mandatperioden var nedläggningen av polisstationer. Då hade vi sett nedläggningar av över 100 polisstationer under den mandatperioden. Hemma i Skåne fanns det ett nedläggningshot över flera av polisstationerna eftersom det skulle sparas på lokalkostnaderna. Sedan dess har det gått i rätt riktning. Många nya polisstationer och poliskontor, inte minst här i Stockholm, har öppnats. I mitt eget Skåne finns nu minst en polisstation i samtliga av våra 33 kommuner. Detta har också gjort att vi har fler poliser i yttre tjänst. Ökningen av antalet poliser i landet från ca 17 000 till 20 000 gör ju att fler poliser kan vara ute, men det finns också nya direktiv om att polisen ska vara mer ute i yttre tjänst. I detta ligger också en polis i tiden, och här har vi kanske sett den största förändringen nu på senare tid. Just nu håller polisens mobila utredningsstöd, det som kallas PUST, på att förändra utredningarna av mängdbrott på ett nästan revolutionerande sätt. Nu utreds brotten mycket snabbare, även om det inte har hållit på så länge. Det började på försök i Norrköping i oktober förra året. Nu läggs det ut i hela landet. Det är bara ett antal brott som än så länge finns med i systemet, men det visar verkligen goda resultat. Ett exempel är rattfylleriärendena. Tidigare tog det i snitt en månad innan ärendet gick till åklagare. Nu tar det i snitt tre dagar, en tiondel av tiden. Vi har också fått fler civila experter, vi har bättre mångfald i poliskåren och rättsväsendets informationsförsörjning pågår. Vi har också fått en ny polisdatalag som vi fattade beslut om under den förra mandatperioden men som ännu inte har trätt i kraft. Visst kvarstår det problem. Det är inget snack om den saken. Det finns mycket att göra med effektiviteten hos polisen. Kvaliteten kan bli bättre, och organisationen måste förändras. Där är vi alldeles överens. Johan Pehrson tog tidigare upp polisutbildningen. Det finns mycket kvar att göra, men jag tycker att vi ska vara stolta över svensk polis. De poliser vi har ute i samhället gör dagligen ett väldigt bra jobb, och det tycker jag sägs alldeles för sällan. Därför säger jag det nu. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Caroline Szyber (Kd)
Anf. 173 Caroline Szyber (Kd)
Herr talman! I kväll diskuterar vi polisfrågor. När jag var liten sjöng vi i skolan: Här är polisen som mitt i gatan står, han visar hur man kör, och så vidare. Vi hade också en polis som brukade besöka oss i skolan, och ofta sågs poliser på gator och torg. Men den verkligheten förändrades drastiskt. I början av den förra mandatperioden kände alliansregeringen att det fanns ett orosmolnen på horisonten inom poliskåren med polisavgångar, bristande resurstilldelning och en växande kriminalitet. Inför valet 2006, och även inför valet 2010, var tryggheten i vårt land en av våra stora prioriteringar. I vårt Sverige finns i dag fler poliser på gator och torg som garanterar den tryggheten. Vi prioriterar medborgarnas trygghet. Polisen ska vara närvarande och inte frånvarande. Polisen har framför allt sedan Alliansen tillträdde fått helt andra förutsättningar än man tidigare hade. 2 500 gör skillnad. Det gäller också de stora ekonomiska satsningar som Alliansen har gjort på polisen. Nu handlar det naturligtvis om att polisen ska utnyttja det positiva utgångsläget till att genomföra de förändringar som är nödvändiga för att hela organisationen ska fungera optimalt. Det finns mycket att göra. Det har allmänheten också rätt att förvänta sig. Mycket har redan gjorts, och ännu mer går att göra inom den polisorganisation som vi har i dag. Vi kristdemokrater tycker också att det är bra att den övergripande polisorganisationen ska utredas så att den blir mer effektiv, för det kan den bli. En mängd saker skulle också kunna förbättras inom polisorganisationen. Ledarskapet måste förbättras, organisationen måste användas mer effektivt och fler måste frigöras från pappersuppgifter och arbeta närmare medborgaren. All brottslighet måste bekämpas. Polisen ska ges de verktyg som behövs för att på ett effektivt och rättssäkert sätt komma åt vardagsbrottsligheten, annars förlorar allmänheten förtroendet för polisen och det övriga rättsväsendet. De stora utmaningar som polisen står inför är den gränsöverskridande brottslighet, terrorism, ekonomisk brottslighet, mc-relaterad brottslighet, ungdomsbrottslighet, brott med rasistiska inslag, narkotikabrott, barnpornografi samt våld mot kvinnor och barn. Polisens uppgift är att förebygga brott, upprätthålla ordningen samt utreda och beivra brott. Förutom att Alliansen ökar antalet poliser lyfter vi vikten av att det också ska finnas civilanställd personal i tillräcklig omfattning, så att polisens speciella kompetens kan tas till vara ute på fältet. Arbetet ska vidare organiseras så att tillgången på poliser är störst vid tidpunkter och på platser då erfarenhet och statistik visar att brottsligheten kan förväntas vara som mest omfattande. Att vi får en mer synlig polis, som genom sin närvaro skapar trygghet bland medborgarna, kan förebygga brott och ingripa snabbare när brott begås, är helt avgörande. Förtroendet skapas i mötet och det informella samtalet mellan allmänhet och polis. Därför är just synligheten avgörande för att öka människors trygghet. Känslan av trygghet är viktig i ett samhälle. Man ska möta polisen ofta - på gatan, i skolan, på fritidsgården, i centrum och utanför restaurangen. Då känner man sig trygg. Så upplever många människor det i dag. I Stockholm har vi sedan några år mobila polisstationer på Stureplan och på Medborgarplatsen, platser som tidigare tidvis varit stökiga. Det har gett bra resultat. Polisen är en viktig del i vårt rättssamhälle. Deras vardag är tuff, och de får under ett arbetspass ofta möta sådant som vi andra aldrig skulle möta eller vilja möta. Det är viktigt att verkligheten speglar sången Här är polisen , och jag hoppas att vi inom en snar framtid får se fler patrullerande närpoliser som ger medborgarna större tillgänglighet och bidrar till en mer personlig kontakt. Flickor och kvinnor ska inte berövas rätten att vistas utomhus av rädsla för övergrepp. Unga killar och män ska kunna vistas på gator och torg utan att bli nedslagna och få sina mobiltelefoner stulna. Barnfamiljer ska kunna lämna sitt hus under semestern utan att få huset länsat av internationella ligor. Och våra äldre ska inte behöva oroa sig för stöld och rån. Tack vare våra satsningar har steg i rätt riktning kunnat tas. Jag vill avslutningsvis lyfta fram två motioner, en som väckts av min partikollega Annelie Enochson och centerpartisten Fredrick Federley gällande skyddet av judiska institutioner. Det är inte rimligt att religiösa samfund ska vara tvungna att bära säkerhetskostnaden till följd av hot och våld mot dem. Det finns i dag ett nära samarbete mellan flera samfund och polisen, men det är viktigt att vi politiker känner ansvar för att alla människor i Sverige, oavsett ursprung eller trosuppfattning, ska kunna känna sig trygga. Men om samfunden själva måste lägga mycket pengar på säkerhet då de inte anser att polisen ger dem trygghet - ja, då måste vi politiker visa öppenhet och se till att staten går in och stöder detta ekonomiskt. Den andra motionen är skriven av min partikollega Penilla Gunther och handlar om att med hjälp av en stationerad sambandsman utöka och underlätta anmälningsmöjligheterna för sexbrott mot barn utomlands. Rikspolisstyrelsen har gjort satsningar som lett till fler fällande domar, och det är bra. Som framgår av betänkandet är det dock inte riksdagen bord att detaljreglera handläggningsordningen för anmälningar och tips, men regeringen följer dessa frågor på flera plan. Som nämndes tidigare i debatten har exempelvis den jourtelefon som funnits fungerat mycket väl. Mycket mer kan göras, och både EU-kommissionären Cecilia Malmström och vår kristdemokratiske Europaparlamentariker Alf Svensson jobbar mycket med dessa frågor på EU-nivå för att vi ska få en större samverkan. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Pia Hallström (M).
Anton Abele (M)
Anf. 174 Anton Abele (M)
Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i den här debatten, men jag hörde Maria Ferm nämna att det fanns en moderatmotion om att ge polisen möjlighet att begära ut IP-adresser även för brott med böter på straffskalan. Faktum är att det inte är en moderatmotion. Av betänkandet framgår att det är en motion av Socialdemokraterna, alltså från er sida, Maria Ferm. Låt mig så gå in på det som jag egentligen ville tala om, nämligen att bloggar, sociala medier och Internet fundamentalt förändrat sättet vi kommunicerar med varandra på. Det är fantastiskt att se vad dessa demokrativerktyg gjort för frihetssträvare världen över. De har skapat en frihetsrevolution över hela världen där alla utan inskränkningar numera har möjlighet att göra sin röst hörd. Samtidigt har denna fantastiska utveckling medfört en rad utmaningar som vi behöver hantera. Det är inte bara de som vill förbättra samhället som fått en ny plattform där de fritt kan uttrycka sig utan även alla de som i sin vardag mobbar, förtrycker och förtalar andra människor. I dag tar sig många större friheter på Internet än de gör i verkligheten. På senare tid har allt fler vittnat om en oroväckande utveckling när det gäller just näthatet. Och det ökar. Varje dag kränks tusentals unga människor på nätet. Hot, trakasserier och förtal är vardag. Med nätet följer mobbningen ända hem, även efter det att skolan har slutat. Det är helt oacceptabelt. Alltför ofta leder polisanmälan av just kränkning på Internet till att förundersökningen läggs ned. Ingen gärningsman kan spåras till brottet eftersom polisen saknar befogenheter att spåra förövaren. Lagen medger inte att abonnemangsuppgifter lämnas ut för brott där straffet endast är böter. Snart ges dock polisen möjlighet att begära ut abonnemangsuppgifter även för brott med endast böter på straffskalan. Det är en konkret åtgärd och precis den reform som behövs för att de brottsbekämpande myndigheterna effektivt ska kunna spåra personerna bakom kränkningarna och hoten på Internet. Vissa, framför allt Miljöpartiet, hävdar att yttrandefriheten därmed inskränks. I realiteten är det dock ingen skillnad när det handlar om friheten att yttra sig. Det som i verkligheten alltid varit olagligt att säga eller skriva blir det nu även på Internet, i den virtuella världen. Samtidigt får kampen mot trakasserier på Internet inte göras till en fråga enbart för oss lagstiftare. Nya lagar och regler är jätteviktiga, men det allra viktigaste är nog vårt gemensamma ansvar att respektera våra medmänniskor. Det vi inte kan acceptera på vår arbetsplats eller i hemmet ska vi heller inte acceptera på nätet. Det betyder att de regler som gäller i verkligheten också måste gälla på Internet. Jag välkomnar att flera tongivande företag, såsom Apple och Facebook, inför etiska riktlinjer just för att kunna motverka näthatet. Många företag som har bloggavdelning hävdar att de har ett fungerande system som verkar mot näthatet, men det tycks vara mer prat än verklighet. Mer måste göras. Leverantörerna av sådana tjänster måste agera och markera att deras plattformar inte ska användas för att kränka andra människor. När polis och åklagare snart får befogenheter att utreda nätbrott på bötesnivå är det dags att också samhället som helhet tar sitt ansvar. Det är sista utvägen för att behålla friheten och tryggheten på Internet. I detta anförande instämde Johan Pehrson (FP).
Maria Ferm (Mp)
Anf. 175 Maria Ferm (Mp)
Herr talman! För mig kvittar det ifall det är en socialdemokrat eller en moderat som väckt motionen. Det relevanta är att det är integritetskränkande att ge polisen allt större befogenheter att begära ut personuppgifter för brott som endast skulle leda till böter. Jag skulle vilja ställa en fråga som egentligen inte rör huruvida det är integritetskränkande utan huruvida det är kontraproduktivt att ge polisen den möjligheten. Det man kunnat se efter att Ipredlagen infördes är att det inte lett till att fler personer blivit dömda. I stället har det lett till att anonymiteten på Internet ökat. Fler använder sig av anonymiseringstjänster, vilket gör det svårare att utreda alla möjliga brott eftersom det helt enkelt blir enklare att dölja sin identitet när sådana tjänster ökar. Jag undrar hur Anton Abele ser på dessa farhågor. Är det inte så att förslagen egentligen är kontraproduktiva, att de bara leder till ett mer anonymt Internet?
Anton Abele (M)
Anf. 176 Anton Abele (M)
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande ska samma regler gälla på Internet som i verkligheten. För att det ska vara möjligt måste vi stifta nya lagar på det här området. I dag har vi en situation där man fritt kan kränka människor på Internet, utan att någonting händer. Eftersom polisen inte har möjligheter eller befogenheter att utreda sådana brott läggs förundersökningarna ned gång på gång. Jag har själv varit med om det. Det är uppenbart att Maria Ferm inte känner till att människor dagligen kränks. Tusentals unga människor kränks på Internet, och ingenting kan göras åt det. När Maria Ferm säger att integriteten och yttrandefriheten kränks förstår jag inte hur hon menar. Det som alltid har varit olagligt att säga eller skriva i verkligheten kommer nu att bli det också på Internet. Jag förstår inte vad som är problemet. Jag skulle vilja fråga Maria Ferm vad hon har att säga till de personer som dagligen kränks. Vad ska du göra för att hjälpa dem, Maria Ferm?
Maria Ferm (Mp)
Anf. 177 Maria Ferm (Mp)
Herr talman! Jag inser att detta blir lite grann av en personlig debatt. Det är fruktansvärt när personer kränks på nätet. Att Anton Abele varit utsatt för det tycker jag är avskyvärt. Jag tror att alla som är politiskt aktiva har varit med om sådana saker, och det ska förstås bekämpas. Men jag tror att det kan vara kontraproduktivt när man gör så här. Det kanske bara leder till att Internet blir mer anonymt och att till och med värre brott än kränkningar på Internet blir svårare att klara upp eftersom det är enklare för brottslingar att gömma sig på nätet. Förutom den invändningen anser jag att man när man diskuterar sådana här saker alltid måste göra en avvägning mellan den personliga integriteten och en effektiv brottsbekämpning. Man måste alltid se hur ingripande sådana här åtgärder är i förhållande till brottets svårighetsgrad. Den avvägningen gör vi alltid när vi diskuterar hur stora befogenheter polisen ska ha, och så måste det så klart också vara vad gäller de här brotten.
Anton Abele (M)
Anf. 178 Anton Abele (M)
Herr talman! Maria Ferm säger att vi ska ha en god proportionalitet mellan integritetskränkning och yttrandefrihet. Jag håller helt med. Men att situationen är som den är i dag är bara att konstatera. Samma lagar och regler gäller inte på Internet som i verkligheten, och det är inte okej. Det är tydligt att det Maria Ferm nu säger är att vi ska låta mobbarna fortsätta. Låt dem som kränker få fortsätta med detta! Det är mycket viktigare. Det är ganska intressant. Det är någonting vi inte har hört förut. Det är nytt. Frågan är då: Är Miljöpartiet det parti som nu ska låta mobbarna fortsätta på Internet?

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-06-15
Förslagspunkter: 35, Acklamationer: 25, Voteringar: 10

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Provokation och infiltration

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju278, 2010/11:Ju370 yrkande 3 och 2010/11:Ju385.
    2. Polisens möjlighet att begära ut IP-adresser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju210.
    3. Riskanalys vid vårdnadstvister

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:C314 yrkande 4.
    4. Personskydd och analys av hotbilder

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju362.
      • Reservation 1 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S099013
      M100007
      MP02104
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V01504
      Totalt172135042
      Ledamöternas röster
    5. Omhändertagande av berusade personer

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju253 yrkandena 1 och 2.
    6. Polisens handräckning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju377.
    7. Utredningsgaranti

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju293 yrkande 4.
      • Reservation 2 (S, V)
    8. Skydd av de judiska institutionerna

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Kr302 yrkande 5.
    9. Åtgärder mot organiserad brottslighet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju370 yrkande 4.
    10. Handledning av poliser

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju411 yrkande 6.
      • Reservation 3 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S099013
      M100007
      MP02104
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V01504
      Totalt172135042
      Ledamöternas röster
    11. Civila utredare inom polisen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju411 yrkande 7.
      • Reservation 4 (MP, V)
    12. Trafiksäkerhet inom polisen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju373.
    13. Polisens våldsanvändning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju229.
    14. Nätleverantörer som samarbetar med Rikskriminalpolisen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju321.
      • Reservation 5 (S, V)
    15. Beredskapspolisen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju211.
    16. Europeiskt polissamarbete

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju277.
      • Reservation 6 (S)
    17. Frontex

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Sf368 yrkandena 16 och 17 samt 2010/11:Sf394 yrkande 6.
      • Reservation 7 (V)
    18. Befogenheter för ordningsvakter m.fl.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju220 yrkande 2, 2010/11:Ju260 och 2010/11:Ju290.
    19. Auktorisation av ordningsvakter och väktare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju372.
    20. Tillstånd till offentliga danstillställningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju246.
    21. Drogtester i trafiken

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju339 och 2010/11:Ju382.
    22. Alkohol- och drogtester vid trafikolyckor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju296 och 2010/11:T411 yrkande 1.
      • Reservation 8 (S)
    23. Skärpta straff för vapenbrott

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju299, 2010/11:Ju317 och 2010/11:Ju383.
      • Reservation 9 (S)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S099013
      M100007
      MP21004
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V15004
      Totalt20899042
      Ledamöternas röster
    24. Tillstånd för effektbegränsade vapen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju201.
    25. Statistikredovisning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju218 och 2010/11:Ju348.
    26. Utökad vapengarderob

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju381.
    27. Sexuell exploatering av barn

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju252 yrkande 1.
      • Reservation 10 (MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (MP)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S980014
      M100007
      MP02104
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V01504
      Totalt27036043
      Ledamöternas röster
    28. Internationellt samarbete

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju237.
      • Reservation 11 (S, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (S, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S198013
      M100007
      MP21004
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V01504
      Totalt194113042
      Ledamöternas röster
    29. Anmälningsmöjligheter utomlands

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju252 yrkande 3, 2010/11:Ju320 yrkande 2, 2010/11:Ju352 yrkande 2, 2010/11:Ju353 yrkande 2, 2010/11:Ju402, 2010/11:Ju410 yrkande 2 och 2010/11:Ju416 yrkande 2.
      • Reservation 12 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S099013
      M100007
      MP02104
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V01504
      Totalt172135042
      Ledamöternas röster
    30. Statistik

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju410 yrkande 5.
      • Reservation 13 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S099013
      M100007
      MP02104
      FP18006
      C17006
      SD20000
      KD17002
      V01504
      Totalt172135042
      Ledamöternas röster
    31. Tullverkets befogenheter och identitetskontroll

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Sk384.
    32. Tullverkets befogenheter att leta efter stöldgods

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju363 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 14 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M100007
      MP21004
      FP18006
      C17006
      SD02000
      KD17002
      V15004
      Totalt28720042
      Ledamöternas röster
    33. Tullverkets befogenheter i övrigt

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ju370 yrkande 1, 2010/11:Ju396, 2010/11:Ju397 och 2010/11:Ju398.
      • Reservation 15 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 15 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M100007
      MP21004
      FP18006
      C17006
      SD02000
      KD17002
      V15004
      Totalt28720042
      Ledamöternas röster
    34. Gränskontrollmyndighet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju292.
    35. Offentliga brottsregister

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju425 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 16 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S971014
      M100007
      MP20104
      FP18006
      C17006
      SD02000
      KD17002
      V15004
      Totalt28422043
      Ledamöternas röster