Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Offentlig upphandling

Betänkande 2006/07:FiU13

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
28 februari 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Offentlig upphandling(pdf, 272 KB)
PDF
Offentlig upphandling(pdf, 272 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:13 Offentlig upphandling

Beslut

Offentlig upphandling (FiU13)

Riksdagen sade nej till förslag från Riksrevisionens styrelse om statliga bolag och offentlig upphandling. Riksdagen sade också nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om offentlig upphandling. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som Riksrevisionens styrelse och motionärerna tar upp.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på framst. 2006/07:RRS6 och samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 26
Framställningar / redogörelser: 1

Från riksdagens organ

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-23
Justering: 2007-01-30
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-08
Trycklov: 2007-02-08
Reservationer: 2
Betänkande 2006/07:FiU13

Alla beredningar i utskottet

2007-01-23

Offentlig upphandling (FiU13)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till förslag från Riksrevisionens styrelse om statliga bolag och offentlig upphandling. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om offentlig upphandling. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som Riksrevisionens styrelse och motionärerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-02-28
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:FiU13, Offentlig upphandling

Debatt om förslag 2006/07:FiU13

Webb-tv: Offentlig upphandling

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 39 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Finansutskottets betänkande 13 heter Offentlig upphandling . Lagen om offentlig upphandling, LOU, trädde i kraft den 1 januari 1994 till följd av EES-avtalet. Tidigare gällde den statliga upphandlingsförordningen och det kommunala upphandlingsreglementet. Under de år som LOU, det vill säga lagen om offentlig upphandling, varit gällande har lagen genomgått ett antal ändringar för att bättre överensstämma med de bakomliggande direktiven. Den offentliga sektorn styrs av ett omfattande regelverk, och den leverantör som vill göra affärer med stat, kommun och landsting måste kunna spelreglerna. De tre tidigare EG-direktiven för byggnadsentreprenader, varor och tjänster har därför nu sammanförts till ett direktiv i syfte att göra upphandlingsprocessen tydligare och mer lättläst. Det införs nu även en ny möjlighet för medlemsländerna att använda sig av ett nytt förfaringssätt samt elektroniska auktioner och regler för dynamiska inköpssystem, om landet så önskar. Det nya förfarandet, kallat konkurrenspräglad dialog, innebär en process där gången är: annonsering med angivande av myndighetens behov, kvalificering av sökandena och efter avslutad dialog infordrande av anbud och utvärdering. Fru talman! I betänkandet behandlas 38 motionsyrkanden om offentlig upphandling samt Riksrevisionens styrelses framställning angående statliga bolag och offentlig upphandling. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden 2006 och rör bland annat frågor om sociala hänsyn vid upphandling, direktupphandling, kundvalssystem, kollektivavtal och antidiskrimineringsklausuler. I betänkandet finns två reservationer, båda gemensamma, av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett särskilt yttrande finns av Ulla Andersson, Vänsterpartiet, och Mikaela Valtersson, Miljöpartiet. Därmed lämnar jag över för debatt.
Jörgen Hellman (S)
Anf. 40 Jörgen Hellman (S)
Fru talman! Staten, kommunerna och landstingen upphandlar för omkring 400 miljarder kronor per år och den offentliga upphandlingen utgör en stor del av samhällsekonomin. Vi menar att den offentliga upphandlingen, som har stor ekonomisk betydelse, bör användas som ett verktyg för att genomföra sociala förbättringar i samhället i mycket högre grad än vad som görs i dag. Jag vill inledningsvis i mitt anförande yrka bifall till reservationerna 1 och 2. Jag kommer i anförandet att ta upp två principfrågor. Den första är sociala och icke-kommersiella hänsyn vid upphandling, den andra är att kollektivavtal ska krävas vid offentlig upphandling. För oss är det självklart att alla som arbetar i Sverige ska ha rätt till lika villkor för lika arbete oavsett om de bor i vårt land permanent eller tillfälligt. Inga arbetsgivare ska tillåtas att dumpa löner och anställningsvillkor genom att kringgå eller missbruka regelverket på den svenska arbetsmarknaden. Det borde enligt vår mening vara en självklarhet att myndigheter, kommuner och andra offentliga arbetsgivare i sin upphandling anlitar företag som följer spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Staten, kommunerna och landstingen ställer i dag alltför sällan krav på sina leverantörer vad gäller kollektivavtal samt respekt för deklarationen om de mänskliga rättigheterna och för ILO:s kärnkonventioner. Vi anser därför att LOU bör ses över på flera punkter för att möjliggöra ett större inslag av sociala hänsyn vid upphandling och ett förbättrat skydd för arbetstagares rättigheter. I dag uppställer inte lagstiftningen några krav på att de löner och övriga anställningsvillkor som allmänt gäller för arbetet i branschen och på den ort där arbetet utförs ska tillämpas vid upphandling. Detta har lett till att personalen i vissa fall fått sämre anställningsvillkor och otryggare arbetsförhållanden. Löner och övriga anställningsvillkor bör därför tas in i LOU. Den nuvarande lagstiftningen - främst LOU och MBL - ger inte de fackliga organisationerna tillräcklig insyn i upphandlingarna och möjlighet att påverka dem. En viktig aspekt av detta är att kollektivavtalsbärande fackföreningar måste ges möjlighet att påverka underlaget för en upphandling. Detta skulle innebära att onödiga misstag undviks på ett tidigt stadium i upphandlingsprocessen. Ett konkret område där det finns möjlighet att genom krav vid upphandling påverka företagens agerande är kampen mot diskriminering, genom att antidiskrimineringsklausuler tas in i de statliga upphandlingsavtalen. När det gäller möjligheten att kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling anser vi att den nuvarande upphandlingslagstiftningen är bristfällig och bör förändras för att motverka social dumpning och trygga goda arbetsvillkor för anställda hos leverantörer och underleverantörer. Jag anser att det är dags att Sverige ratificerar ILO:s konvention nr 94, som slår fast att offentliga myndigheters upphandling ska innehålla klausuler som garanterar arbetare löner, arbetstid och andra arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och på den ort där arbetet utförs. En ratificering av ILO:s konvention nr 94 skulle, liksom ett krav på kollektivavtal vid upphandling, kraftigt förbättra möjligheterna att motverka social dumpning, eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentlig upphandling. Konventionen underlättar upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i vårt land, och vi anser att Sverige nu bör ratificera den. Det har uppgetts att det finns frågetecken när det gäller förhållandet mellan gällande EG-rätt å ena sidan och konventionens regler å andra sidan. Med hänsyn till att sammanlagt nio EU-länder redan har ratificerat konventionen förefaller det osannolikt att det numera skulle finnas några EG-rättsliga hinder mot en ratificering av konventionen även i Sverige. (Applåder)
Josefin Brink (V)
Anf. 41 Josefin Brink (V)
Fru talman! Egentligen borde vi inte behöva ha en debatt om svenska folkets skattepengar ska användas för att gynna företag som ägnar sig åt lönedumpning, diskriminering och miljöförstöring. Det borde vara ganska självklart att så inte ska ske. Som sagts tidigare upphandlar stat, kommuner och landsting varor och tjänster för omkring 400 miljarder kronor varje år. Det är en ansenlig summa pengar. Med tanke på att det är pengar som förtroendevalda politiker förfogar över på medborgarnas uppdrag, borde den lagstiftning som omger den offentliga upphandlingen garantera att pengarna används på ett sätt som i första hand gynnar medborgarnas intressen och demokratiska målsättningar. Men så ser det inte ut i dag. Den svenska lagen om offentlig upphandling är i allt väsentligt utformad för att säkra privata företags intressen. Det är rättigheterna för de anbudsgivare som gör anspråk på att sälja varor och tjänster till det offentliga som regleras i den nuvarande lagen. Affärsmässighet är den allt överordnade principen i lagen om offentlig upphandling. Det är en uppfinning av den förra borgerliga regeringen som är helt frikopplad från EG-rättens principer och faktiskt är extrem i sitt slag. Jag tror inte att särskilt många medborgare känner till den extrema utformningen av den svenska lagen om offentlig upphandling. Och jag tror faktiskt att de allra flesta, om de kände till den, skulle inse det absurda i att lagen om offentlig upphandling inte ger medborgarna, vare sig som finansiärer, brukare eller anställda, några som helst garantier för att de företag som anlitas för skattemedel inte bryter mot diskrimineringsförbud eller dumpar löner och anställningsvillkor. Det här är en befängd ordning. Lagen om offentlig upphandling måste naturligtvis skrivas om så att det uttryckligen framgår att kollektivavtal självklart ska krävas vid offentlig upphandling. Icke-diskriminering och miljöhänsyn måste vara självklara kriterier när det offentliga upphandlar varor och tjänster. Vidare är det också dags att Sverige ratificerar ILO:s konvention nr 94, som garanterar löner och arbetsvillkor i nivå med kollektivavtal eller motsvarande både här och i andra länder. Alla dessa förändringar i lagen om offentlig upphandling, som skulle garantera att skattepengar inte uppmuntrar social dumpning, motsätter sig riksdagens borgerliga majoritet. Utskottsmajoriteten säger att man inte vill föregripa en pågående beredning inom Regeringskansliet när det gäller ILO 94. Men med tanke på att nio andra EU-medlemmar har ratificerat konventionen, bland annat våra grannar Danmark och Finland, måste man fråga sig om det inte snarare är ovilja att ratificera konventionen som ligger bakom förhalningen. Det är ju inte helt okänt att till exempel Svenskt Näringsliv är fullkomliga motståndare till att ratificera konventionen. Det är värt att fundera på vems ärenden man går när man upprätthåller den linjen från den borgerliga majoritetens sida. Fru talman! Motståndet i de borgerliga leden mot krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling är ju väl dokumenterat sedan tidigare. När Vänsterpartiet i ett stort antal kommuner och landsting har ställt krav på kollektivavtal och andra sociala hänsyn vid upphandling har borgerliga företrädare mangrant röstat emot. För att legitimera oviljan mot kollektivavtal brukar de borgerliga företrädarna föra fram argumentet att det strider mot EG-rätten. Dessvärre har, efter överklaganden av lokala näringslivsföreträdare och borgerliga politiker, också svenska domstolar valt att tolka EG-rätten som att det skulle finnas sådana hinder. Det är mycket märkligt eftersom det inte finns någon EG-rättspraxis som styrker att krav på kollektivavtal är oförenligt med gemenskapsrätten, tvärtom ger de domar som finns ett stort utrymme för att ställa upp sociala och andra icke-kommersiella villkor vid offentlig upphandling. Vårt grannland Danmark, som ju också är EU-medlem, har en lagstiftning som ser helt annorlunda ut än den svenska. Där ställer man krav på miljöhänsyn, på icke-diskriminering av de anställda och på kollektivavtal vid all offentlig upphandling. Varför skulle inte Sverige kunna ha en motsvarande lag? Det enda rimliga skälet är politisk ovilja. Upphandlingsutredningen som kom med sitt slutbetänkande förra året drar ju slutsatsen att det inte finns några rättsliga hinder, vare sig i EG-rätten eller i svensk lagstiftning, för att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav vid offentlig upphandling. Utredningen skriver: Givet att riksdag och regering vill framhålla betydelsen av att miljöhänsyn och sociala hänsyn tas vid upphandling framstår lagstiftning som ett effektivt sätt att ge spridning åt denna inställning. Den svenska rättspraxis som har utvecklats gör, med andra ord, att lagen måste skrivas om om vi ska kunna ställa krav på kollektivavtal och sociala hänsyn. Det går att göra det om den politiska viljan finns. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger ju på att parterna tecknar avtal om löner och anställningsvillkor. Utan kollektivavtal lämnas man utan skydd på den svenska arbetsmarknaden i flera viktiga avseenden. När vi nu har ett system som alla partier i den här kammaren säger sig stå bakom blir det ganska absurt att det offentliga inte ska agera för att upprätthålla och stärka det systemet. Vill vi värna den svenska modellen med kollektivavtal kan vi ändra lagen, och ingen kommer att hindra oss. Vill vi att offentliga investeringar ska användas för att bekämpa diskriminering och främja miljöomställning kan vi besluta det, och ingen kommer att hindra oss. Vill vi däremot att offentliga utgifter ska hållas nere genom att oseriösa företag får konkurrera med taskiga löner och anställningsvillkor kan vi ju låta bli. Det är det val som vi står inför. När den borgerliga majoriteten nu avslår förslagen att ändra i lagen om offentlig upphandling är det för detta man tar ställning - för företags rätt att diskriminera, dumpa löner och anställningsvillkor, allt på skattebetalarnas bekostnad. Det ger i sig ett besked om hur det egentligen står till med förnyelsen av högern som nu säger sig värna den svenska kollektivavtalsmodellen. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 2 om att ställa krav på kollektivavtal vid all offentlig upphandling. I detta anförande instämde Ulla Andersson (v).
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 42 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Offentlig upphandling har stor påverkan på samhällsutvecklingen. Att se upphandling så har varit en partipolitisk skiljelinje ganska länge. Jag satt med i den parlamentariska utredning som lämnade slutbetänkandet Mera värde för pengarna . Där var det väldigt tydligt. S, v och mp visade att det inom ramen för EU:s direktiv och svensk lag går att använda upphandling som ett effektivt verktyg för samhällsutveckling, inte bara vad gäller konkurrens utan även som en pusselbit för långsiktigt hållbar utveckling både ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det upphandlas årligen för drygt 400 miljarder kronor. Det är mycket pengar. Det har både Jörgen Hellman och Josefin Brink tagit upp. Det verkar som om de borgerliga i utredningen inte ville se detta. Det går igen i det här betänkandet och svaren på motionerna. Vi anser att staten bör underlätta så att upphandling verkligen blir ett praktiskt verktyg. Josefin Brink nämnde Danmark. Danmark har valt att bara gå på EU-direktivet och inte ha en särskilt lagreglering för de värden som är under EU:s gränser. Det är en annan modell. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är bra att NOU läggs ned och att verksamheten flyttas till Konkurrensverket. Men man borde också skilja på tillsyn och utveckling. Att tillsyn av lagefterlevnad ligger på Konkurrensverket är okej, men att samma myndighet ska utveckla upphandling som verktyg tror jag inte är bra. Att se till att upphandling främjar sociala och icke-kommersiella hänsyn, som det brukar kallas, eller med andra ord, värden som inte mäts i pengar, är inte Konkurrensverkets starka sida. I betänkandet skriver de borgerliga partierna att ändringen bidrar till en stärkt tillsynsverksamhet, men utvecklingsdelen nämns inte alls. Det är ganska typiskt eftersom de borgerliga verkar se upphandling enbart som en fråga om konkurrens och lägsta pris. Man ser inte till vad man får för pengarna. Miljöpartiet anser att det är viktigt att stärka Miljöstyrningsrådet som ansvarar för EKU-verktyget - de som tar fram miljökraven. Men det är också viktigt att staten verkligen ställer tuffa krav i sin upphandling och därmed driver på utvecklingen både inom miljöområdet och när det gäller de sociala frågorna. Vi anser att det är av största vikt att utveckla flera metoder så att upphandlingen kan bidra till en samhällsutveckling som är långsiktigt hållbar. Ett antal motioner berör de här områdena. Jag står naturligtvis bakom Miljöpartiets båda reservationer, men för att vinna tid här i kammaren yrkar jag bifall endast till reservation 1. I betänkandet finns våra reservationer att läsa. Vi utvecklar där texten kring varför vi anser att det är så viktigt att ställa krav på kvalitet vid upphandling och inte bara på lägsta pris. Antidiskrimineringsklausulen till exempel skulle kunna användas betydligt mer aktivt. Den lydelse som föreslås i Miljöpartiets motion 218 borde användas vid all statlig upphandling. Hur vi i Sverige ställer krav på upphandling påverkar människors situation både i Sverige och i andra länder. Det handlar om tillgänglighet på marknaden och om sociala förutsättningar som skäliga arbetsvillkor, fackligt inflytande, respekt för mänskliga rättigheter, ILO:s kärnkonventioner och antidiskriminering. Det är verkligen beklagligt att de borgerliga inte vill se möjligheten i upphandlingsinstrumentet. Om staten ställde krav på till exempel öppna standarder vid upphandling av programvara skulle det kunna innebära att utbudet på marknaden förbättrades. Det skulle komma såväl konsumenter som småföretagare till del. Det är rimligt att det finns bra spelregler. Men när det gäller sanktioner gör det inte det. Frågan om marknadsskadeavgift till exempel bör ses över. Vi välkomnar att man lyfter upp den frågan. Som det är i dag kan det stå en upphandlande enhet dyrt att göra lite fel. Att helt strunta i LOU ger däremot ingen påföljd alls. Det är inte heller rimligt att upphandling blir för administrativt belastande i förhållande till varans eller tjänstens värde. Det är bra att det troligtvis kommer att föreslås att gränsen för direktupphandling ges ett fast värde. När det gäller affärsmässighet innebär förslaget till ny lag att det ska tas bort. Men LOU styrs inte bara av de orden. Det handlar om procedurregler. De procedurreglerna behöver bli tydligare och det ska av lagen framgå att staten ska ställa krav på social och miljömässig kvalitet. Man ska inte bara stirra sig blind på priset. Som sagt, bifall till reservation 1.
Göran Pettersson (M)
Anf. 43 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Sällan får man höra hyllningstal till lagen om offentlig upphandling. I stället skulle jag vilja säga att detta nog är en av Sveriges mest baktalade lagar. Otaliga är de gånger då såväl politiker som tjänstemän i offentlig förvaltning flytt undan medborgarnas kritik med orden: Till detta var jag tvingad av lagen om offentlig upphandling. Sanningen är dock att LOU, som den förkortas, bidrar till att ge medborgarna valuta för skattepengarna. Detta sker genom att upphandlingen genomförs i konkurrens där endast för upphandlingen relevanta aspekter beaktas. Lagen om offentlig upphandling bidrar därigenom till att bekämpa en mängd former av korruption, från oskyldigaste sort till grövre sort. Men lagen i sig själv löser inte problemet med världens orättvisor. Men om lagen förses med alltför många tilläggsuppgifter, som har varit uppe här i diskussionen, finns en uppenbar risk att dess ursprungliga syfte, att ge medborgarna valuta för pengarna, går förlorat. Varje var för sig välment tillägg till lagen riskerar att införa subjektiva värderingskriterier i upphandlingen som skadar lagens funktion och tankegångarna när det gäller lagen. Det är inte heller genom lagstiftning som allt det goda som det talas om i denna kammare kan åstadkommas utan det är också genom hur man väljer att tillämpa lagen. En funktionell och tydlig lag måste förenas med en god tillämpning. När lagen tillämpas finns möjligheter att utforma upphandlingen efter lokala förhållanden. Jag vill också betona värdet av att slå vakt om det kommunala självstyret. Det finns en tendens här i debatten att om kommunalpolitikerna i en kommun inte fattar rätt beslut så ska vi fatta det beslutet här i Stockholm i stället. Jag vänder mig mot det synsättet. Allt som beslutas i Stockholm är inte bäst. Oppositionens reservationer berör två ämnen, kollektivavtal och sociala icke-kommersiella hänsyn vid upphandling. I sin reservation signalerar oppositionen en ny politik som jag skulle vilja kalla aktivistisk. Man säger att den offentliga upphandlingen i mycket högre grad än i dag bör användas som ett verktyg för att genomföra sociala förbättringar. Man vill alltså använda lagstiftningen inom upphandlingen för att genomföra sociala förbättringar. Det tycker jag är ett omvänt tankesätt. Om det krävs lagstiftning för att åstadkomma sociala förbättringar kan man lagstifta om dessa saker och inte gå omvägen via upphandling. Ett företag kan inte bedriva verksamhet om man inte följer övrig lagstiftning i landet. Det som också förvånar mig lite grann är hur Socialdemokraterna kan stå bakom detta i mycket högre grad i dag. Detta är någonting som man har kommit till insikt om nu. Under tolv år i regeringsställning var detta tydligen någonting som låg på tillväxt för att man nu i opposition skulle ha denna mer aktivistiska inställning. Josefin Brink höll ett väldigt engagerat tal om aktivistisk lagstiftning. Jag undrar: Delar Socialdemokraterna verkligen Vänsterpartiets uppfattning och deras krav på att minska de kommersiella inslagen i LOU och se den mer som ett politiskt styrmedel, ett aktivistiskt styrmedel? Per Bolund lyfter i en motion fram frågan om öppna standarder vid upphandling av programvaror. Det är en mycket intressant motion som handlar om att det delvis bildas en monopolsituation på mjukvarusidan. I den här behandlingen i finansutskottet har motionen avstyrkts. Och jag tror egentligen att motionen har blivit lite felplacerad i utskottet. Detta är en väldigt teknisk fråga. Och frågan är om den handlar om lagstiftning eller om tekniska krav som kommer fram vid tillämpningen av lagen. Jag tror att det är det senare. Avslutningsvis: Förra året lämnade Upphandlingsutredningen sitt slutbetänkande. Utredningen har varit ute på remiss och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen har för avsikt att lägga fram en proposition i juni. Med anledning av det pågående beredningsarbetet yrkar jag avslag på samtliga motioner och reservationer och bifall till utskottets förslag. (Applåder)
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 44 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Det var intressant att höra Göran Petterssons inlägg. Han sade att upphandlingen genomförs i konkurrens och att endast för upphandlingen relevanta aspekter kan tas upp i tillägg. Tid efter annan har man till exempel yttrat att produktionsmetoder inte skulle ha med saken att göra. För mig betyder det att man inte kan ställa krav på kvalitet. Vidare talades det om att tilläggsuppgifter kan medföra subjektiva värderingskriterier. Jag skulle vilja påstå att det faktiskt inte är någonting nytt. Göran Pettersson är kanske lite dåligt påläst. Men i betänkandet som lämnades av den parlamentariska utredningen, Mera värde för pengarna , som var den senaste parlamentariska utredningen i fråga om detta, så hade man en gemensam skrivning om att det fanns möjligheter att använda upphandlingen som ett sådant gemensamt verktyg. Det är precis det som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet pläderar för i dag. Jag skulle vilja höra vad Göran Pettersson tänker sig kommer i denna proposition i juni eftersom han yrkar avslag på reservationerna och säger att detta verktyg bara är intressant för konkurrens. Är det så man ska uppfatta det?
Göran Pettersson (M)
Anf. 45 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Konkurrensen omfattar många saker. Och när jag säger relevanta aspekter så är kvalitet en mycket relevant aspekt. Vi har i dagarna sett ett upphandlingsexempel i Stockholms län som handlar om att den förra majoriteten har handlat upp tolkar. Man hade tydligen ensidigt fokuserat på pris. Och det är väldigt olyckligt. I de relevanta aspekterna finns både pris och kvalitet. Men när jag talar om icke-relevanta aspekter är det sådana som inte påverkar den vara eller tjänst som medborgarna får utan som är tillagd för att man känner extra för någonting. Man ömmar för något. När dessa varor och tjänster produceras lyder de under samma regelverk som all annan varu- och tjänsteproduktion i landet. Det är alltså där som det är viktigt att inte lägga till några extra krav.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 46 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Vad skulle då detta extra vara? I det EU-direktiv som föregick den proposition som nu ska läggas fram i juni skrev man från början att hur elström produceras - om det är grön el - kanske man inte ska bry sig om. Men sedan ändrade sig EU tack och lov. Man insåg att produktionsmetoderna faktiskt har betydelse för en varas kvalitet och en varas påverkan på samhällsutvecklingen. När det gäller öppna standarder är det bra att ni stöder den idén. Men jag tycker att det är beklagligt att ni då inte vågar gå hela vägen och göra ett tillkännagivande om att staten faktiskt skulle kunna göra en insats i denna fråga. Om man värnar om kvalitetsaspekterna så vore det väl också självklart att staten skulle kunna ställa krav på att man i lagen reglerar vilka spelregler som det gäller att hålla sig inom. Miljöpartiet är en varm förespråkare av det kommunala självstyret. Men spelreglerna ska vara lika i hela landet. Och spelreglerna för staten, som vi beslutar i denna kammare, borde ändå vara att man ska ställa både sociala krav och miljömässiga krav. Delar inte Moderaterna den uppfattningen?
Göran Pettersson (M)
Anf. 47 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Det ställs väldigt många krav. Det ställs många krav på tjänsteproduktion och varuproduktion. Frågan är var de lagmässiga kraven ska ställas. Det som vi diskuterar i dag är lagen om offentlig upphandling. För att ha en väl fungerande lag om offentlig upphandling som gynnar medborgarna genom att man får en bra konkurrensutsatt upphandling är det viktigt att hålla lagstiftningen så funktionell och ren som möjligt och inte blanda in mycket annan lagstiftning i den. Det finns en tudelning. Vad säger lagen, och vad tillåter tillämpningen? Vad ska fattas beslut om här i Stockholm, och vad ska fattas beslut om i kommuner? Om jag tolkade dig rätt är Miljöpartiets uppfattning att kommunalt självstyre är bra bara så länge man gör likadant överallt. Det kändes något konstigt. Uppdelningen i form av en ren, tydlig och funktionell lagstiftning kombinerat med en klok tillämpning är det som blir bäst.
Josefin Brink (V)
Anf. 48 Josefin Brink (V)
Fru talman! Nu börjar man känna igen Moderaterna. Nu hör vi att kollektivavtal är vällovligt och någonting som man kanske ömmar lite särskilt för om man till exempel är Vänsterpartist eller så, men de är helt irrelevanta. Så brukar det låta från moderater. Men på sista tiden har det låtit lite annorlunda. Nu gillar man den svenska modellen och kollektivavtalen och vill värna dem. Men på punkt efter punkt fattar man beslut och driver en linje som innebär att man undergräver kollektivavtalens ställning och den svenska modellen. Det är för mig fullkomligt obegripligt vad som skulle vara anstötligt i att ställa krav när skattebetalarnas pengar används för att upphandla varor och tjänster. Det ligger i medborgarnas intresse att de företag som man ger skattepengarna till inte ägnar sig åt lönedumpning eller undergräver den svenska arbetsmarknadsmodellen. Jag förstår inte på vilket sätt detta skulle vara en irrelevant faktor i samband med offentlig upphandling, om man säger sig stå upp för den svenska modellen och vill ha kollektivavtalen kvar. Vad är det som är så irrelevant med att skattemedel inte ska användas för att gynna företag som diskriminerar den som söker jobb där och råkar vara invandrare, kvinna eller funktionshindrad? Ur ett medborgarperspektiv är det väl högst relevant att inte använda våra gemensamma pengar för att gynna sådana företag? Det är samma sak med miljöhänsyn. Vad är det som är så anstötligt i att det offentligas pengar används för att värna och förbättra vår gemensamma livsmiljö? Det övergår mitt förstånd att Moderaterna inte tycker att det kan vara ett medborgarintresse och anser att det skulle vara irrelevant. Det är ett tecken på den gamla klassiska höger-nyliberala antipolitiken att ingenting som vi gör politiskt ska ha några andra mål än rent kommersiella hänsyn. Det är en obegriplig linje för ett parti som nu säger sig vilja värna om exempelvis den svenska kollektivavtalsmodellen.
Göran Pettersson (M)
Anf. 49 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Man måste tänka öppet och fritt för att man ska kunna ta till sig vad motparten säger. Är man fast vid vad man vill höra så hör man det. Du tillskrev mig att ha sagt en mängd saker som jag inte tycker att jag har stått och sagt här. Vad jag har fört fram är renodlingen mellan olika lagstiftningar. Du talar om att de vi upphandlar från måste följa miljölagstiftning, diskrimineringslagstiftning och så vidare. Det är självklart. Man måste följa den lagstiftning som finns för tjänster och varor som produceras i Sverige. Men vad det nu har varit tal om i debatten om lagen om offentlig upphandling är att göra en dubbelskrivning så att man skriver in bestämmelserna två gånger och både har dem i diskrimineringslagen och sedan har dem en gång till i lagen om offentlig upphandling. Det jag tror är större risk för är att man gör lite extralagstiftning inom lagen om offentlig upphandling. Man lägger till lite extrakrav. Då är vi inne på det sluttande planet som gör att lagstiftningens syfte inte uppfylls. Syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling består av två delar. Den ena delen är att medborgarna ska få maximal valuta för sina skattepengar. Det måste vi väl alla tycka är bra. Den andra delen är att lagstiftningen ska se till att det råder rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden så att alla kan vara med och tävla om uppdragen på likvärdiga villkor. Vi undviker därigenom korruption.
Josefin Brink (V)
Anf. 50 Josefin Brink (V)
Fru talman! Att skriva in i lagen om offentlig upphandling att krav ska kunna ställas på kollektivavtal, antidiskriminering, miljöhänsyn och annat handlar om att man i förväg ska kunna ställa de kraven. Man ska inte bara i efterhand kunna konstatera: Oj då, vi köpte varor och tjänster av ett företag som har burit sig åt som svin. Det är en demokratisk kontrollfunktion att man har det i lagen om offentlig upphandling. När det gäller kollektivavtalen talar man om att medborgarna ska få maximal valuta för pengarna. Om den maximala valutan bara har en strikt affärsmässig inriktning, nämligen att det ska vara så lågt pris som möjligt, är risken överhängande att det sker till priset av lönedumpning. Det har visat sig att det är precis så det har gått till tidigare. Det är därför som vi anser att lagen måste ändras. Vi i Vänsterpartiet anser inte att oseriösa företag ska vara med och konkurrera om offentlig upphandling. Vi anser att skattebetalarnas pengar ska användas på ett ansvarsfullt sätt, precis som majoriteten säger. Vi anser att till exempel rimliga löner och anställningsvillkor och försvaret av den svenska kollektivavtalsmodellen ingår i en ansvarsfull hantering av offentliga medel.
Göran Pettersson (M)
Anf. 51 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Jag återkommer till detta en gång till. Det är en tudelning i en ren, bra och funktionell lagstiftning och en god tillämpning. Det är de två delarna tillsammans som fungerar. Jag ska en gång till ta upp det aktuella exemplet i Stockholms läns landsting med upphandling av tolktjänster. Det var inget problem med lagstiftningen. Lagstiftningen fanns som gjorde att man kunde beakta både pris och kvalitet. Men vad jag förstår var det en mycket illa genomförd tillämpning. Ni som lyssnar på debatten kan gå hem och studera vilket parti det var som satt i ledningen och var ansvarig för den upphandlingen. Jag tror att det kommer att vara en överraskande läsning.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-02-28
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 8, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Direktupphandling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:Fi261.
  2. Sociala och icke-kommersiella hänsyn vid upphandling

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2006/07:Fi218 av Karla López m.fl. (mp),
    2006/07:Fi232 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s),
    2006/07:Fi234 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 1-4,
    2006/07:Fi237 av Per Bolund (mp),
    2006/07:Fi257 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s),
    2006/07:Fi259 av Ronny Olander m.fl. (s),
    2006/07:Fi267 av Anders Ygeman och Carin Jämtin (båda s) yrkande 1 och
    2006/07:C321 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkande 2.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0114016
    m870010
    c23006
    fp22006
    kd21003
    v01705
    mp01603
    Totalt153147049
    Ledamöternas röster
  3. Kollektivavtal

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2006/07:Fi215 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s),
    2006/07:Fi217 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 1-3,
    2006/07:Fi238 av Christina Axelsson m.fl. (s),
    2006/07:Fi251 av Eva-Lena Jansson m.fl. (s),
    2006/07:Fi260 av Sylvia Lindgren och Christina Axelsson (båda s),
    2006/07:Fi263 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s),
    2006/07:Fi264 av Kerstin Andersson m.fl. (s) och
    2006/07:Fi267 av Anders Ygeman och Carin Jämtin (båda s) yrkande 3.
    • Reservation 2 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0114016
    m860011
    c23006
    fp22006
    kd21003
    v01804
    mp01603
    Totalt152148049
    Ledamöternas röster
  4. Kundvalssystem

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi235 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:Fi240 yrkande 3.
  5. Små företags möjligheter vid upphandling och lokal upphandling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2006/07:Fi266 av Lars Lilja och Britta Rådström (båda s).
  6. Verksamhet i offentlig egenregi och obligatorisk upphandling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2006/07:Fi207 av Anders Karlsson (s) yrkandena 1 och 2 samt
    2006/07:Fi231 av Hillevi Larsson och Inger Jarl Beck (båda s) yrkande 1.
  7. Utmaningsrätt och upphandling i konkurrens

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2006/07:Fi222 av Hans Backman (fp) och
    2006/07:Fi240 av Anne Marie Brodén (m) yrkandena 1 och 2.
  8. Utbildning och forskning rörande upphandlingsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2006/07:Fi212 av Elisabeth Svantesson (m) yrkandena 1 och 2,
    2006/07:Fi231 av Hillevi Larsson och Inger Jarl Beck (båda s) yrkande 2 och
    2006/07:Fi262 av Anne Ludvigsson (s).
  9. LOU:s tillämpning på hälso- och sjukvårdsverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2006/07:Fi211 av Solveig Ternström och Maria Kornevik Jakobsson (båda c) och
    2006/07:Fi270 av Jan-Olof Larsson m.fl. (s).
  10. Riksrevisionens styrelses framställning om statliga bolag och offentlig upphandling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår framställning 2006/07:RRS6.