Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Legitimation för lärare och förskollärare

Betänkande 2010/11:UbU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 mars 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se

PDF
Legitimation för lärare och förskollärare(pdf, 1 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:5 Legitimation för lärare och förskollärare

Beslut

Lärarlegitimation från 2012 (UbU5)

Riksdagen har beslutat att en legitimation för lärare och förskollärare ska införas. För att få anställas inom skolan utan tidsbegränsning och för att få undervisa ska lärarlegitimationen i regel krävas. Lärare som vill ha legitimationen måste ha en lärarexamen medan förskollärare ska ha en förskollärarexamen, eller motsvarande äldre examen. Endast legitimerade lärare ska, med få undantag, självständigt kunna sätta betyg. En lärare som inte är legitimerad ska sätta betyg tillsammans med en legitimerad lärare. Nyexaminerade läraren och förskolläraren ska dessutom få en introduktionsperiod på minst ett år innan de kan legitimeras. Om lärare vidareutbildar sig kan legitimationen kompletteras. Går förskollärare kompletterande kurser och blir lärare kan de i stället få en lärarlegitimation utöver sin tidigare förskollärarlegitimation. Ett nytt karriärsteg, lektor, införs också för lärare och förskollärare. Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2011 och kommer kunna användas fullt ut den 1 juli 2012.
Utskottets förslag till beslut
Utskottet tillstyrker med vissa ändringar proposition 2010/11:20 Legitimation för lärare och förskollärare samt avstyrker motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 5
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-12-16
Justering: 2011-02-03
Trycklov till Gotab och webb: 2011-02-14
Trycklov: 2011-02-14
Reservationer: 6
Betänkande 2010/11:UbU5

Alla beredningar i utskottet

2010-12-16

Lärarlegitimation från 2012 (UbU5)

Regeringen föreslår att en legitimation för lärare och förskollärare införs. För att få anställas inom skolan utan tidsbegränsning och för att få undervisa ska lärarlegitimationen i regel krävas. Lärare som vill ha legitimationen måste ha en lärarexamen medan förskollärare ska ha en förskollärarexamen, eller motsvarande äldre examen. Endast legitimerade lärare ska, med få undantag, självständigt kunna sätta betyg. En lärare som inte är legitimerad ska sätta betyg tillsammans med en legitimerad lärare. Nyexaminerade läraren och förskolläraren ska dessutom få en introduktionsperiod på minst ett år innan de kan legitimeras.

Om lärare vidareutbildar sig kan legitimationen kompletteras. Går förskollärare kompletterande kurser och blir lärare kan de i stället få en lärarlegitimation utöver sin tidigare förskollärarlegitimation. Ett nytt karriärsteg, lektor, införs också för lärare och förskollärare.

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2011 och kan användas fullt ut först den 1 juli 2012.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-03-02
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:UbU5, Legitimation för lärare och förskollärare

Debatt om förslag 2010/11:UbU5

Webb-tv: Legitimation för lärare och förskollärare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mikael Damberg (S)
Anf. 33 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Att alla barn och ungdomar möts av välutbildade och motiverade lärare är kanske den enskilt viktigaste faktorn för ett skolsystem av högsta klass. För att uppnå detta krävs att läraryrkets status stärks. Det var också i det syftet som den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om auktorisation av lärare. Vi socialdemokrater välkomnar därför regeringens förslag till en ny lärarlegitimation i Sverige. Behovet är stort. Vi vet att svensk skola brottas med stora utmaningar. 14 000 elever lämnade grundskolan utan behörighet till gymnasieskolan. Vi ser att de internationella undersökningarna, PISA och Timss med flera, visar sjunkande kunskapsresultat och en växande skolsegregation där elevernas bakgrund i större utsträckning än tidigare avgör elevernas prestation i skolan. Jag träffar frustrerade lärare som berättar om det allt hårdare och svårare jobbet att vända den sjunkande kunskapstrenden. Det är lärare som vittnar om att administration och pappersarbete har ökat. Många lärare känner sig otillräckliga eftersom de inte hinner med och ofta saknar möjlighet att sätta in extra stöd och specialistkunskaper för att stötta de elever som behöver det. Detta måste vi ta på allvar. Skolforskningen visar också att lärarnas ämneskunskaper, pedagogiska förmåga och personliga engagemang är några av de viktigaste faktorerna för att höja elevernas kunskaper. Därför tar Socialdemokraternas skolpolitik sin utgångspunkt i just lärarna - i syfte att stärka lärarnas ställning och status. Det handlar om allt från att få upp söktrycket till lärarutbildningen och införa lämplighetstest vid antagningen till att premiera lärare och lärarlag som uppnår resultat. Det behövs också mer forskning, pedagogiskt utvecklingsarbete i klassrummet och fler karriärtjänster. Låt mig vara tydlig med en sak som ibland uppfattas som kontroversiell. Det finns lärare som inte längre fungerar eller som har tappat lusten och viljan att undervisa. Dessa lärare måste ges möjlighet att omskola sig till andra yrken. Allt detta behövs också för att driva upp lönerna och förbättra villkoren för lärare. Lärarlegitimationen är också en viktig del av allt detta. Det finns dock delar av propositionen som vi socialdemokrater anser skapar frågetecken och får oss att undra om reformen är tillräckligt genomarbetad. Vi pekar på ett par områden där vi ser behov av fortsatt utveckling för att kvalitetssäkra lärarlegitimationsreformen. En del handlar om det nya prövoåret. Det får inte bli någon form av förlängd ställtid eller förlängd provanställning. Det var i alla fall inte vår idé när vi lanserade ett förslag som liknade en AT-tjänstgöring för lärare, ungefär som i vården. Vi menar att man måste kvalitetssäkra prövoåret. Lärarna ska mötas av en erfaren mentor, och tiden ska användas för praktik, handledning och lärande så att den nya läraren får en bra start i läraryrket. En annan orosfråga är huruvida regeringen har rätt bedömt behovet av fortbildning för att man ska klara den stora omställning som svensk skola nu står inför. Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet har i olika sammanhang signalerat en oro för vad som händer med alla de lärare som behöver fortbildning för att få sin legitimation. Det kan vara lärare som har arbetat länge i yrket och inte vet hur valideringen ska fungera, vilka regelverk som ska gälla och hur lång tid det tar. Osäkerheten är stor. Samtidigt ser vi att regeringen i sin budget planerar för att minska Lärarlyftet ganska kraftigt de kommande åren, nästan ned till en tiondel av vad det har varit de senaste åren. Jag tror att det finns en brist i regeringens analys när det gäller vad som krävs och vilken omställning som behövs i många kommuner och fristående skolor för att reformen ska fungera som det är tänkt. Det båda lärarorganisationerna välkomnar reformen. De menar att det här är ett led i att höja statusen och kvalitetssäkra undervisningen för barnen i skolan. Jag delar den bedömningen. Jag tror att det är viktigt att vi politiker, när vi genomför reformer, har stora öron och lyssnar till den oro som finns för att reformen inte ska få avsedd verkan. Därför hoppas jag att den här debatten ska ge en del lugnande och klargörande besked från den borgerliga majoriteten om hur man svarar på den oro som finns för om lärarna faktiskt kommer att få den kompetensutveckling som krävs för att komma in i lärarlegitimationen. Jag hoppas att vi får besked om hur man ser på frågan om validering och hur man ska kunna omvandla de kunskaper man har i yrket. Jag hoppas på tydligare besked om kvalitetssäkring av introduktionsåret. Jag och många unga lärarstudenter menar att det är en av de viktigaste delarna av reformen om det görs på rätt sätt. Det finns personal i skolan som inte omfattas av regeringens proposition. Jag menar att det vore fel att i dag säga nej till lärarlegitimation bara för att vi inte har kommit tillräckligt långt för att ta in fler grupper i ett legitimations- och kvalitetssäkringssystem. I vår motion skriver vi att kvalitetssäkring och förstärkning av yrkesstatusen behöver ske över hela linjen, i förskola, skola och skolbarnomsorg. Allt annat vore att inte förstå betydelsen av det arbete som dessa yrkesgrupper utför och skulle kunna utföra i framtiden. Därför skriver vi i en av våra reservationer att regeringen borde återkomma och göra en analys av läget för att se vad som krävs för att komma vidare med att kvalitetssäkra fler yrkesgrupper och hela verksamheten i skolan. Jag hoppas att regeringen tar sig an den utmaningen. Det är en viktig utmaning för hela det svenska skolsystemet att klara hela kvalitetssäkringen och lärarlegitimationen framöver. Fru talman! Med dessa ord vill jag säga att jag välkomnar den nya lärarlegitimationen, men jag vill påpeka att det finns områden som måste utvecklas för att förbättra reformen. Därför yrkar jag bifall till två av våra reservationer, reservationerna 2 och 4 som i korta drag beskriver vad vi vill göra.
Jabar Amin (Mp)
Anf. 34 Jabar Amin (Mp)
Fru talman! Tänk den dagen då läraryrket lockar bara de allra bästa pedagogerna, då skolan får tillgång till den bästa ämneskunskapen och samhällets viktigaste uppdrag också belönas i enlighet med de krav vi ställer på det. Föreställ er också en god arbetsmiljö och utvecklings- och karriärmöjligheter för dem som till slut kommer igenom antagning, utbildning och examen för att så småningom tituleras lärare. Det är inte en omöjlighet, och det behöver inre ligga så långt fram i tiden. Men det kräver vilja, och det kräver beslutsamhet. Införandet av en lärarlegitimation för lärare och förskollärare kan komma att bidra till att förändra läraryrket. Det kan komma att förbättra villkoren för många lärare, och det kan komma att utveckla det svenska utbildningssystemet. Nästan 45 procent av dagens sysselsatta lärare är 50 år eller äldre. De kommande 15 åren kommer många att gå i pension. Fram till 2018 behöver vi över 30 000 nya lärare. Vi ska inte nöja oss med något annat än de allra bästa. Det är viktigt att satsa på lärarna och öka deras delaktighet och inflytande i skolan. Om vi kan stärka professionen genom att lärarna blir ansvariga inför varandra i fråga om kvaliteten i skolan utan att man begränsar kunskapskulturen genom att inte öppna för nya metoder och ny kunskap, är det utmärkt. Genom att skolans pedagoger gemensamt arbetar för måluppfyllelse och blir ansvariga inför varandra ökar förutsättningarna att skapa en framgångsrik skola. Samtidigt finns det flera delar i regeringens förslag till lärarlegitimation som inte är tillräckligt genomtänkta. Att förslaget dessutom har ändrats flera gånger på vägen visar att regeringens reformiver ibland överstiger dess förmåga att göra rätt saker från början. Jag anser att det är märkligt att regeringen först utredde den nya lärarutbildningen och beslutade om den och först därefter utredde lärarlegitimationen. Tänk så mycket bättre det hade varit om dessa två förslag hade kommit tillsammans. Då hade vi kunnat få en lärarlegitimation som en integrerad del av lärarutbildningen. Nu blir det i stället konstgjort. Det finns flera osäkerheter i förslaget om lärarlegitimation som jag vill ta tillfället i akt att yttra mig om. En gäller kravet på en ettårig introduktionsperiod för att kunna få sin legitimation. I dag finns det inte någon garanti för att en student som avslutat sin lärarutbildning ska få en introduktionsperiod. Regeringen måste se upp så att inte introduktionsutbildningen blir mer som en introduktion till arbetsplatsen än till läraryrket. Det är inte meningen att en nyutbildad och kreativ lärare ska gå miste om sin lärarlegitimation för att arbetsplatsen - skolan - inte är mottaglig för nya idéer och metoder. Det är också ett argument för att legitimationen tydligare skulle vara integrerad i lärarutbildning. Jag vill därför uppmana utbildningsministern att upprätta ett regelverk som fastslår krav på huvudmännen att organisera och tillgängliggöra introduktionsåret för nya lärare. Regeringen har inte nämnt något om behovet av ett sådant regelverk. En annan osäkerhet gäller den lämplighetsbedömning som ska ske innan läraren blir tilldelad sin legitimation. Vi kan inte blunda för att det finns en rättssäkerhetsproblematik i att det är rektor som ska göra den. Det finns en risk att skolsystemet sluter sig i en tid då vi behöver ett öppet och lyhört skolsystem som tar in impulser och perspektiv. Även om införandet av lärarlegitimation är ett steg framåt kommer legitimationen inte att kunna lösa alla de utmaningar som finns när det gäller läraryrket. Det måste också till andra reformer, och dessa lyser med sin frånvaro. Jag vill avslutningsvis säga att vi från Miljöpartiet tycker att lärarlegitimationen är ett steg framåt och att vi stöder den. Men vi vill se den som en integrerad del i lärarutbildningen. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.
Richard Jomshof (Sd)
Anf. 35 Richard Jomshof (Sd)
Fru talman! Regeringen föreslår i sin proposition Legitimation för lärare och förskollärare att det ska införas ett legitimationssystem för lärare och förskollärare. Vi menar att förslaget i stora drag är mycket bra och också mycket välkommet. Jag tror att ett legitimationssystem kommer att innebära flera fördelar, inte minst för att kvalitetssäkra verksamheten men också för att öka rättssäkerheten för eleverna. Det är två viktiga punkter. Däremot är jag inte lika säker på att systemet med legitimation per automatik skulle innebära att vi får en utökad rekryteringsbas. Det har man kunnat ta del av i vissa debattartiklar under de senaste månaderna. Jag tror inte att det räcker. Jag menar att problemen inom den svenska skolan är mycket större än så. De är så många och så omfattande att det kommer att krävas en rad olika insatser för att vända den negativa trend som svensk skola befinner sig i. Det handlar inte minst om en bristfällig lärarutbildning. Jag vet också att det har höjts röster om att man skulle se till att åtgärda lärarutbildningen innan man inför lärarlegitimationen. Det är en ganska vettig synpunkt i sammanhanget. Vi ska också vara medvetna om att lärarlegitimationen åtminstone under en övergångsperiod kommer att leda till en ökad börda för såväl våra skolor som den enskilda läraren. Jag delar Socialdemokraternas farhågor om att regeringen mycket väl kan ha underskattat det stora omställningsarbete som reformen kommer att innebära. Därför är det av stor vikt att staten tar sitt ansvar och ser till att skjuta till de medel som behövs för att reformen ska kunna genomföras så smärtfritt som det bara går. Det handlar om att underlätta för våra lärare och för våra skolor, annars finns det risk för att detta förslag, som är bra och som är tänkt att underlätta, förbättra och utveckla, bara blir ytterligare en börda som läggs på skolorna och på lärarna. Regeringen skriver i propositionen att det ska krävas en avslutad lärarutbildning samt ett godkänt introduktionsår för att erhålla en lärarlegitimation. Vidare ska endast legitimerade lärare få ansvara för undervisning och betygsättning och erbjudas möjlighet till fast anställning. Samtidigt radar man upp flera exempel på lärargrupper som ska få anställas i svensk skola utan tidsbegränsning trots att de saknar lärarutbildning och legitimation. Det anser jag vara mycket problematiskt. Det är viktigt att än en gång poängtera att ett av huvudmålen med Sverigedemokraternas skol- och utbildningspolitik är att skapa en likvärdig och rättvis skola. Det är därför som vi ställer oss mycket tveksamma till att vissa lärargrupper ska tillåtas undervisa utan tidsbegränsning även i de fall som de saknar legitimation. Vi har förståelse för att det under en övergångsperiod kommer att vara svårt att hitta legitimerade lärare med rätt kompetens inom vissa delar av skolväsendet, inte minst lärare som ska undervisa i modersmål eller i yrkesämnen. Men att bygga in flera undantag i detta nya system, vilket regeringen nu föreslår, är inte hållbart. Detta beror på att dessa undantag kommer att vara ett hot mot en likvärdig och rättvis skola. Vår uppfattning är att inga undantag från kravet på legitimation ska tillåtas annat än under en övergångsperiod. Därför vill jag kraftfullt avstyrka denna del av propositionen. En lärarlegitimation med en rad olika undantag riskerar i själva verket att bli mer av ett slag i luften i stället för att vara det som den är tänkt att vara, nämligen ett av många redskap avsedda att förbättra och utveckla svensk skola. Vi är också starkt kritiska till att lärare i modersmål och yrkesämnen ska få sätta betyg även om de saknar legitimation, inte minst för att det kommer att innebära en börda för de lärare som har legitimation men också för att dessa undantag även i detta fall är ett hot mot en likvärdig och rättvis skola. Därför finns det också risk för att denna reform, som i grund och botten är mycket bra och mycket välkommen, blir ganska tandlös. Jag nöjer mig tills vidare med detta och yrkar bifall till reservation 5. I detta anförande instämde Carina Herrstedt (SD).
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 36 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! De flesta lärare som jag har haft genom åren har jag glömt. Men några kommer jag ihåg. De som jag kommer ihåg är de som var riktigt bra, så bra som man önskar att alla lärare skulle vara. Jag kommer också ihåg de lärare som var riktigt dåliga. Men de flesta lärarna var så där i en elevs ögon. Om det hade funnits lärarlegitimation på min tid hade jag kanske sluppit de riktigt dåliga lärarna. Man kan hoppas det. Vi ser positivt på att det ska införas en lärarlegitimation därför att lärare, alltifrån förskollärare till lärare långt upp i gymnasieåren, är de personer som utöver föräldrarna sätter störst spår hos våra barn och som har störst betydelse för deras utveckling. Då är det självklart viktigt att dessa lärare får en god och för yrket helt adekvat utbildning och att det är rätt personer som kommer in på lärarutbildningen. Vi menar att lärarutbildningen ska ge tillräckliga kunskaper för att utöva yrket. Om det behövs mer praktisk erfarenhet än den som ges i dag innan en lärare kan få en tillsvidareanställning och sin legitimation ska det förstås ingå i utbildningen i och med att den verksamhetsförlagda praktiken ute på skolorna förstärks. Men när utbildningen väl är klar ska givetvis den som får sin examen också få sin legitimation. I annat fall måste själva innehållet i lärarutbildningen ses över. Men att man först ska gå igenom utbildningen och sedan göra ett praktikår, i själva verket en provtjänstgöring ute på en skola, och därefter vara utlämnad till en enskild rektors gillande eller ogillande för att få sin legitimation tror vi är helt fel väg att gå. Jag tänker mig unga och fräsiga nyutbildade lärare som kommer med stora intentioner och stångar huvudet blodigt hos någon gammal stofil till rektor. Det finns andra rektorer också, men dessa nyutbildade lärare är faktiskt utlämnade till hur dessa rektorer är. Det är klart att det är möjligt att så småningom överklaga, men vi tycker att detta absolut är att börja i helt galen ända. Om vi vill vara säkra på att få ut välutbildade och för yrket lämpliga personer borde vi börja i den andra ändan med någon typ av urval vid ansökningstillfället. Men praktik ska göras inom utbildningens ram. Om en lärarstudent inte klarar av att hantera elever eller har gjort ett olämpligt yrkesval måste det framgå mycket tidigare i undervisningen på lärarhögskolan. Vi vill att det ska finnas en legitimation för alla lärare eftersom vi vill ha en sammanhållen lärarutbildning. Därför bör alla lärarutbildningar vara fyraåriga och ge möjlighet till senare forskning för dem som vill det. Utbildningen för förskollärare och fritidspedagoger bör därför också förlängas och omfatta 240 poäng. Vi tror och hoppas att det ska vara bra för läraryrket när det blir ett legitimationsyrke och att det ökar statusen på yrket och till och med pressar upp lönerna. Kravet på legitimation bör alltså gälla alla lärare, även om vi inser att det är svårt att lika snabbt införa krav på legitimation på till exempel yrkeslärare, komvuxlärare och andra. Men det kanske regeringen har tänkt på, och den kanske tänker återkomma snabbt kring detta eftersom det behövs. Vad vi inte kan förstå är att lärare i modersmål ska vara undantagna från kravet på legitimation. Varför ska de vara det? Varför är det inte lika viktigt att den som får undervisning i sitt modersmål - spanska, arabiska eller något annat språk - ska få det av lärare som är lika välutbildade och legitimerade som de lärare som lär ut moderna språk? Vi förstår inte och accepterar inte den skillnaden. Vi tycker att alla språkkunskaper ska tas till vara och värdesättas. Därför ska kunskaper i modersmålet naturligtvis värderas lika mycket som kunskaper i moderna språk. De kunskaperna behöver också omfattas av legitimerade lärare. Vi anser att det så småningom måste gälla alla grupper. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 6. I detta anförande instämde Marianne Berg (V).
Michael Svensson (M)
Anf. 37 Michael Svensson (M)
Herr talman! Vår skola är inte som den borde vara. Sverige är på topp i många olika undersökningar men inte när det gäller skolan. Alltför många elever mår inte bra och klarar inte målen. Starten i livet blir en besvikelse för många. Det är det största bekymret för oss som föräldrar och för Sverige som nation. 20-30 års felsatsningar har nedmonterat kunskapskraven och lett till att redan svaga elever halkat efter. Det är illa! Vår skola måste bygga på att alla elever ges samma chans i livet. Det värsta är att det tar lång tid att ställa allt till rätta. Gamla jämlikhetssträvanden har slagit fel. Högpresterande elever uppnår mindre, och lågpresterande halkar efter ännu mer. Herr talman! År 2011 är ett av de största reformåren i svensk skolhistoria. För många är det i dag en högtidsstund. Likt Gert Fylking när Nobelpriset presenteras kan man i dag ropa: Äntligen! Ledningen för Lärarnas Riksförbund sitter på åhörarläktaren här och jublar i det tysta. En lärarlegitimation ska införas för lärare och förskollärare. Tanken är att alla elever ska undervisas av utbildade och legitimerade lärare. År 2015 är en slutpunkt för reformens övergångsregler. Då gäller reformen fullt ut, men den börjar genomföras redan till hösten. Äntligen börjar vi vrida den koloss som skolan är åt rätt håll. Det viktigaste för Sverige är bra utbildning - lärarna spelar naturligtvis en nyckelroll - och att vi bättre värderar läraryrket och utbildar våra lärare rätt. För att i framtiden få fast anställning krävs det legitimation. Också för att utfärda betyg krävs det legitimation. Naturligtvis framhåller vi att det är oerhört viktigt att introduktionsåret blir bra och att det leder till att man blir en bättre lärare. En duktig mentor är också viktigt. Efter lämplighetsbedömning får man en lärarlegitimation. Det kommer också att införas lektorstjänster som förutsätter att man forskat - detta som ett karriärsteg och för att få en högre kvalitet bland lärarna. Naturligtvis krävs det också att kommunerna vaknar, att de ser över och inventerar behovet av vidareutbildning. Det kommer säkert att krävas mer resurser ute i kommunerna - detta om lärarlegitimationen. Herr talman! Det finns fler glädjeämnen. Lärarnas ansvarsnämnd ska inrättas. I denna nämnd kan en lärare varnas om vederbörande varit oskicklig. Legitimationen kan till och med dras in om läraren varit grovt oskicklig eller begått grövre brott. Jag tror att denna förändring är av lika stor vikt som förändringen med att införa en legitimation. Herr talman! Att se till att skolan får rätt kurs och fokus kommer att kräva lång tid. Jag hoppas nu på ärlighet och öppenhet från oppositionen och att man inte 2012 eller 2013 vilseleder svenska folket och pekar på att inget hänt i svensk skola, på att resultaten inte har förbättrats. Alla vet vi att det tar oerhört lång tid att vrida det här till rätta. För att inte ytterligare två, tre eller fyra generationer ska gå förlorade under de fem tio år som fordras för att kanske se något resultat av de reformer som genomförs i år krävs det ett tydligare ledarskap från rektorer och inte minst ett större ansvar från föräldrar. Det krävs att vi skapar en miljö där lärarna helt enkelt får göra sitt jobb - i framtiden med auktorisation. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Camilla Waltersson Grönvall (M).
Mikael Damberg (S)
Anf. 38 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag välkomnar diskussionen om en långsiktig skolpolitik som väl inte är någonting som vi sett alltför mycket av under de senaste åren i svensk skola. Däremot är det någonting som vi i oppositionen talat om men som majoriteten haft väldigt svårt att hantera. Jag hoppas att det nu är nytt ljud i skällan och att det kan bli en mer långsiktig skolpolitik. Innan jag kommer in på lärarlegitimationen vill jag säga att det blir lite problematiskt att tala om tidsperioder för att vända utvecklingen. Moderaterna hänvisar till att det tar fem tio år till att vända trenden. Man är nu inne på sitt femte år. Det betyder att det tar uppemot 15 år innan vi ser något resultat av den under den tiden förda skolpolitiken. Det är en väldigt egen analys av vad som krävs för att vända skolsystem. Man kan titta på PISA-rapporten och på vad som hänt i Polen och vad som händer i Norge och på McKinseyrapporten som visar på ganska snabba besked om vad som kan göras för att vända skolresultaten. Jag hoppas att vi kan skapa en gemensam diskussion om att mycket snabbare vända resultaten. Det är bra att vi är överens om att vi ska ha en lärarlegitimation. Men jag tycker att det också är viktigt att ta den oro som finns på allvar. Finns det några nya lugnande besked från regeringspartiernas sida när det gäller det som inte minst lärarorganisationerna pekar på? Är introduktionsåret tillräckligt kvalitetssäkrat? Är ni nöjda med den utformning ni valt? Det är inte den utformning som fanns i utredningen, utan introduktionsåret ligger nu på en helt annan nivå än i er egen utredning. Titta på de kompetensutvecklingsinsatser som behövs och på valideringsinsatserna! Tidigare har vi fått rapporter om att högskolor inte jobbar särskilt systematiskt med validering. Är systemet alltså riggat för det här, och är besluten på plats så att de lärare som i dag känner en stor oro kan känna en trygghet i denna process?
Michael Svensson (M)
Anf. 39 Michael Svensson (M)
Herr talman! Också jag tycker att det är oerhört glädjande att det i dag verkar råda en större samsyn än på många år mellan regering och opposition. Om Mikael Damberg tagit på sig ledartröjan när det gäller att vrida den socialdemokratiska skolpolitiken åt rätt håll är det mycket glädjande. Naturligtvis är det oerhört viktigt att regeringen följer upp denna reform liksom alla reformer. Ingen reform är komplett, fullständig. Vi tror givetvis på det som står i propositionen och på att det kommer att innebära väldigt mycket. Men om allting inte uppfylls så som vi tror kommer vi självfallet att rätta till det.
Mikael Damberg (S)
Anf. 40 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag har full förståelse för att regeringen tror på sin egen proposition och hoppas att den blir bra. Till och med jag i opposition kan hoppas att det blir bättre än jag befarar att det blir. Just när det gäller introduktionsåret kan jag berätta att när jag möter unga lärarstudenter säger de att vägen in i läraryrket är någonting som är oerhört viktigt och betydelsefullt. Men här har man från regeringens sida valt en modell som inte riktigt liknar den modell som utredningen pekar på och som vi i oppositionen talat om - AT-tjänstgöring och sådant. Man har valt en annan modell. Lite grann delar jag Vänsterpartiets syn. Om det här bara blir ett slags provanställning under ett års tid utan ett ordentligt innehåll avseende utbildning, praktik och utveckling av yrket har man förfuskat reformen. Här borde man vara tydligare. Jag vet inte hur det är med er, men jag får i dag funderingar från oroliga lärare. Dessa har ganska länge jobbat som lärare men vet kanske inte riktigt hur de passar in i det här systemet. De är oroliga och undrar om valideringssystemet fungerar och om tillräckliga insatser kommer att sättas in. Jag delar din uppfattning, Michael Svensson. Många kommuner har ännu inte riktigt gjort kartläggningsarbetet. Därför har vi nog inte riktigt sett omfattningen av det omställningsarbete som kommer att ske både i kommuner och i fristående skolor. Det finns två saker att göra. Antingen kan man vänta och bara utvärdera det efteråt och se att det inte gick så bra, eller så lyssnar man på de farhågor som finns redan nu och försöker skapa tydlighet i informationen redan från början. Jag tror att det skulle lugna många i processen. Jag ser att det är väldigt många som fortfarande är oroliga över att beskeden från regeringen och myndigheterna inte är tillräckligt tydliga. Jag tror att fortbildningsinsatserna är underskattade i den här reformen. Det lär vi få återkomma till, inte minst i nästa budgetarbete.
Michael Svensson (M)
Anf. 41 Michael Svensson (M)
Herr talman! Regeringen har avsatt pengar till 2014 för ett fortsatt lärarlyft. Det finns naturligtvis en möjlighet att det inte kommer att räcka under den sista delen av mandatperioden. Om ekonomin tillåter och det visar sig att det behövs kommer regeringen att försöka sätta av mer pengar för vidareutbildning. Vi delar också åsikten att det är viktigt att följa upp reformen. Annars är risken att en del skolledare och kommuner vaknar upp något chockartat till hösten och även nästa år. Det är oerhört viktigt att vi går ut med information till alla kommuner.
Richard Jomshof (Sd)
Anf. 42 Richard Jomshof (Sd)
Herr talman! Jag fick delvis svar på min första fråga genom svaret på den fråga som Mikael Damberg ställde. Den gäller omställningsarbetet. Jag delar de farhågorna. Jag tror inte att regeringen riktigt har förstått vilket enormt arbete det här kommer att innebära. Jag vill än en gång säga att jag tycker att legitimationen som grundtanke är mycket bra. Jag välkomnar förslaget, och jag välkomnar reformen, men jag tror inte det är tillräckligt. Om jag förstår det hela rätt ska ni nu ut och informera och tala om vikten av att kommunerna tar sitt ansvar och så vidare. Det är så jag tolkar svaret, men frågan är om det är tillräckligt. Även om reformen inte är genomförd tycker jag ändå att detta är någonting som man skulle ha börjat med mycket tidigare. Den bild jag har fått från vissa kommuner är att man inte riktigt vet hur man ska göra. Man är rädd att det kommer att kosta för mycket. Man har en känsla av att regeringen inte tar sitt ekonomiska ansvar i frågan. Men det är möjligt att vi kommer att få se någonting annat framöver, vilket jag hoppas. Den andra frågan som jag vill trycka lite mer på handlar om det som jag tog upp i mitt anförande. Jag förstår inte varför ni bygger in dessa undantag där vissa lärargrupper ska undantas. Om vi nu ska införa den här lärarlegitimationen, varför inte göra det rätt från början? Varför ge upp? Varför säga att de här grupperna ska slippa de här kraven? De här eleverna får helt enkelt inte samma rätt som alla andra elever att ha legitimerade lärare. Jag tycker att det är en enorm brist i förslaget, och jag beklagar det. Jag skulle vilja ha ett svar på hur ni egentligen tänker, för jag förstår det inte.
Michael Svensson (M)
Anf. 43 Michael Svensson (M)
Herr talman! Låt mig börja med själva reformen. Någonstans måste man trycka på startknappen. Tveksamhet och oro ute i kommunerna får inte göra att man väntar med en väldigt angelägen reform. Men däremot krävs det naturligtvis att Skolverket och alla andra berörda myndigheter är så aktiva som möjligt på den här punkten. Undantagen gäller bland annat yrkeslärare. Där förutsätter vi att de är utbildade yrkeslärare. Det kan vara snickare, mekaniker och andra som undervisar. Det kan också vara lärare i modersmål. Där sker det inte någon större förändring mot hur det är i dag. Där känner vi inte heller någon oro.
Richard Jomshof (Sd)
Anf. 44 Richard Jomshof (Sd)
Herr talman! Jag känner oro. När jag läser propositionen får jag bilden av att man i vissa fall kanske inte har gett upp men på förhand bestämt sig för att det inte går att hitta utbildade lärare i de här grupperna. Jag tycker att det är fel. I propositionen och när man väl genomför reformen kan man tala om att man har det här kravet, det ska gälla alla lärargrupper, så enkelt är det, och nu ser vi till att genomföra det. Jag tycker som sagt att det är ett jätteproblem att vissa grupper ska undantas. Jag tycker att ni ger upp från början. Jag beklagar det. Jag hoppas att det här är någonting som kommer att förändras framöver, men jag förstår inte varför man inte gör det rätt från början.
Michael Svensson (M)
Anf. 45 Michael Svensson (M)
Herr talman! Jag kan bara lova att vi inte har gett upp på något sätt. Vi har bara startat vår resa mot en ny och bättre skola. Inte sedan 1842 när den allmänna folkskolan infördes har det skett fler reformer, och det kommer att genomföras fler framdeles. Vi fortsätter att kämpa för att vi ska vi få en utbildning i världsklass.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 46 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Kära vänner! Hur många av oss skulle ärligt talat vilja bli diagnostiserade före en operation av en icke legitimerad läkare? Hur många av oss skulle vilja genomgå denna operation utförd av samma icke legitimerade läkare? Jag tror att vi alla vill och utgår ifrån att den läkare vi besöker är välutbildad med minst godkända resultat och han eller hon har praktiserat under noga övervakning av meriterade kolleger för att först efter det få ett slutår ute i verksamheten där man blir godkänd och därefter får sin legitimation. Läkare är livsviktiga, och det är lärare också. Det tror jag att vi alla är överens om, annars hade vi inte valt detta utskott. Åren 2011 och 2012 kan gå till historien som skolreformens stora år. Nu börjar alla de åtgärder som Alliansen har planerat att komma på plats. Vi vet varför alliansregeringen hela tiden har haft fokus på skolfrågorna. Från att ha varit en hyfsat stark bildningsnation har vi sett konsekvent sjunkande skolresultat, elever och lärare som upplever att skolan är en stökig arbetsplats och ett minst sagt sviktande söktryck till våra lärarutbildningar. Samtidigt som vi alla talade om att Sverige skulle konkurrera med kunskapen höll kunskapsfundamenten på att raseras. Herr talman! Det finns inte en enda lösning. Det finns ingen quick fix för svensk skola. Det är därför det nu genomförs så många olika reformer inom så många olika områden från förskolan till forskningen. Men ingen operation i hela världen kommer att lyckas, oavsett hur fina salar, instrument och medicinska teorier det finns, om det inte finns välutbildade, motiverade och praktiskt kunniga läkare, och detsamma gäller för skolan. Den enskilt viktigaste faktorn för skolan är lärarna, och det tror jag att vi är överens om. Det är därför alliansregeringen skiftade fokus och har lagt om lärarutbildningen för att återigen uppvärdera ämneskunskapen. Man måste vara behörig för att undervisa i sitt ämne och på den nivå man går in, men det räcker inte. Om vi ska lyckas att attrahera en ny generation lärare måste statusen på yrket höjas. Det kommer inte att räcka med en ny utbildning eller tydligare befogenheter för lärare, som den nya skollagen stipulerar. Vi måste också tydligt visa att man bara har tillträde till läraryrket om man har visat att man verkligen kan leva upp till de höga krav som vi ställer på dem som ska utveckla och utbilda vår nästa generation. Lärare är ingenting som vem som helst kan bli. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara lärare. Därför är det så viktigt att man under ett praktikår efter lärarutbildningen får handledning i det praktiska arbetet, blir bedömd och förhoppningsvis får sin lärarlegitimation efter det. Det är det yttersta beviset på lärarlegitimitet, på en yrkeslegitimitet. Genom att det ställs höga krav på kompetens och lämplighet ökar också rättssäkerheten för eleverna. Eftersom det blir möjligt att återkalla en legitimation innebär det ett extra skydd. Precis lika viktigt som det är att kvaliteten säkras är det att det finns flera vägar in i yrket. Därför måste en legitimation eller en annan högskoleutbildning som ger tillräckliga ämneskunskaper kunna kompletteras med ytterligare behörighet om man vill vidareutbilda sig. Det är också en väg in om man har yrkeskunskaper som validerats och därefter kompletterats med en pedagogisk utbildning. En lärare eller en förskollärare ska också kunna ha en utländsk lärarexamen eller legitimation som grund för en senare svenska legitimation. Vi behöver många typer av kompetens i den svenska skolan för att kunna möta globaliseringen, men vi behöver legitimerad kompetens. Herr talman! Mina allianskolleger har som vanligt förtjänstfullt gått igenom detaljerna i förslaget, så jag kommer bara att uppehålla mig vid några små detaljer. Det ligger i oppositionens roll att kritisera den förda politiken. Det vet vi. Det har vi själva varit med om. Det är kul men inte speciellt fruktbart. Om man har som målsättning att vara någonting utöver en ledamot i opposition vore det kanske klädsamt att komma med några egna förslag. Låt oss titta på de förslag som föreligger. Miljöpartiet säger att införandet av lärarlegitimation kan komma att bidra till att förbättra utbildningen och förändra läraryrket. Man är positiv till lärarlegitimation - och därför yrkar man avslag. Är det någon mer än jag som tycker att logiken brister? Vänsterpartiet säger som vanligt att det viktigaste är att lärare är mer behöriga men att det ändå kan vara motiverat att införa lärarlegitimation. Man föreslår därför att en godkänd lärarutbildning ska ge legitimation. Fortfarande samma retorik som vi är så vana vid. Varför fortsätter vi inte som vi alltid har gjort? Det var ju så bra så. Inga nya, konkreta förslag alltså. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans välkomnar förslaget på lärarlegitimation men menar att systemet kan behöva utvecklas, att regeringen kan ha underskattat omställningsarbetet i skolor och kommuner och att det är viktigt att både stat och huvudmän genomför erforderliga utbildningsinsatser. Jag håller med Mikael Damberg. Däremot tror jag inte att systemet kan behöva utvecklas. Jag utgår från att alla system behöver utvecklas. Alla system behöver kontrolleras, mätas och utvecklas. Därför kan kanske Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans med mig och mina kolleger uppskatta att det tydligt står i betänkandet att tid bör avsättas för mentorn och den nyutexaminerade för att den nya läraren ska ges goda förutsättningar att komma in i yrket. Mikael Damberg säger att det är viktigt att vi lyssnar till den oro som finns ute i verksamheten. Det håller jag i allra högsta grad med om. Det är alltid viktigt att lyssna. Det är alltid viktigt att mäta. Det är alltid viktigt att korrigera de eventuella fel som uppstått. Däremot är det mot principen om huvudmännens självstyre att detaljreglera exakt vilken tid som bör avsättas med mentorn under introduktionsåret. Vi vet att Statens skolverk ska utarbeta mål för introduktionen liksom mål för rektors och förskolechefs bedömningar. För att stödet ska bli så bra och väl anpassat som möjligt ska rektor alltså se till att det finns en plan för introduktionsperioden, rektorsutbildningen ska innehålla ett avsnitt om introduktionen och Skolverket ska utfärda råd och stöd. Där har vi kontrollfunktionerna. Jag säger fortfarande att vi under tiden måste lyssna på verksamheterna och eventuellt genomföra korrigeringar till dessa. Det finns också en oro för att pengarna inte ska räcka. Det finns alltid en oro för att pengarna inte ska räcka. Under den tid jag var kommunpolitiker skällde jag ständigt och jämt på riksdag och regering för att de avsatte för lite pengar. Det ligger så att säga i rollen ute i de kommunala verksamheterna att man ska göra det. Men vi vet att i budgetpropositionen för 2011 har regeringen avsatt 60 miljoner för administration av systemet och 160 miljoner för 2012. Därefter avsätts 260 miljoner vartdera året. Det är inte nålpengar. Uppföljningen visar att Lärarlyftet är den största statliga fortbildningssatsningen någonsin under 2007-2010. Det avsattes 4,3 miljarder kronor för det, och det har bidragit till lärarnas kunskapsutveckling för att förbättra undervisningen. Den satsningen fortsätter parallellt men nu med ändrad inriktning, mot lärare som undervisar i andra ämnen än de har behörighet för och som därför behöver komplettera sin utbildning. Mer än 1 ½ miljard avsätts för Lärarlyftet steg 2 under det närmaste året. Till det kommer 450 miljoner kronor för vidareutbildning av de lärare som saknar lärarexamen. Det måste lyssnas och vi måste korrigera, men detta är definitivt ett steg i rätt riktning både för att undervisningen av våra barn ska bli bättre och för att läraryrket som sådant ska få högre status. Slutligen, herr talman, vill jag citera Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén som i dag är en mycket lycklig kvinna kan jag meddela. Låt mig för protokollet säga att jag är minst lika förtjust i det andra lärarförbundet; detta är alltså inte någon som helst markering vad gäller lärarförbunden. Eva-Lis Sirén skriver: Är det lönt att bli lärare? Nej, är svaret, det är det inte, men det måste bli det. Med den lilla hälsningen till skolhuvudmän, fackförbund och kommuner yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Karin Granbom Ellison och Christer Nylander (båda FP) samt Camilla Waltersson Grönvall (M) och Annika Eclund (KD).
Richard Jomshof (Sd)
Anf. 47 Richard Jomshof (Sd)
Herr talman! Tina Acketoft gör en liknelse där hon säger att ingen vill bli opererad innan man blivit diagnostiserad av en utbildad läkare. Det var så jag tolkade det hon sade i sitt anförande. Jag kan bara hoppas att Alliansen inte genomför en framtida sjukvårdsreform på samma sätt som de nu driver igenom reformen om lärarlegitimation. Det skulle i så fall innebära att vissa läkargrupper fick verka och kanske även operera utan legitimation medan andra skulle behöva legitimation. Det vore inte speciellt trevligt för de patienterna. Jag tycker nog att den liknelsen haltar något. Jag skulle gärna vilja höra hur Acketoft resonerar i sammanhanget. Hur får hon ihop den liknelsen? Jag förstår inte hennes anförande. Alliansen genomför nu, vilket jag konstaterade i mitt förra inlägg, en reform som innebär att vissa lärargrupper undantas.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 48 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! I vanliga fall tycker jag att Sverigedemokraterna är ett ytterst pragmatiskt parti, men helt plötsligt börjar de bli väldigt teoretiska. Richard Jomshof skriver i sin reservation, när det gäller just undantaget från krav på legitimation, att de inser att det kan finnas stora problem med att hitta personer i dessa grupper som över huvud taget skulle kunna bli legitimerade. Det tror jag lite grann är grunden till att vi har resonerat som vi gjort. Det finns i yrkeskårer människor som är extremt lämpliga att bli lärare, men det finns helt enkelt inte tillräckligt många. Därför skriver vi på flera ställen att det är regeringens och allianspartiernas yttersta målsättning att alla lärare ska vara legitimerade, men vi inser också att vissa grupper inte kommer att finnas. När det till exempel gäller yrkes- och modersmålslärare, de kategorier som Jomshof här anför, kan de självklart också bli legitimerade. Det står tydligt i betänkandet att utskottet hoppas att en strävan efter att alla lärare ska bli legitimerade finns. Det står klart och tydligt. Vi är dock fullständigt medvetna om att som det är i dag finns inte den möjligheten. Men vi arbetar för det.
Richard Jomshof (Sd)
Anf. 49 Richard Jomshof (Sd)
Herr talman! Jag skriver i motionen att jag kan förstå att det kan finnas problem under en övergångsperiod. Det är en sak, men det är något helt annat att göra som ni, Tina Acketoft, kapitulera och säga att vissa lärargrupper ska inte behöva det. Som jag sade tidigare: Varför inte göra det rätt från början? Jag vill än en gång säga att jag verkligen hoppas att ni inte genomför en framtida sjukvårdsreform på samma sätt.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 50 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Parallellen mellan sjukvården och lärarkåren ska kanske inte dras in absurdum. Jag tror att Richard Jomshof förstår att det är viktigt att vi har en stor bredd på lärarna. Målsättningen är att alla lärare ska vara legitimerade, men det finns grupper där det inte är möjligt. Då är det viktigare att vi ser till att det finns modersmålsundervisning i skolorna så att de barn som kommer till Sverige får möjlighet att utveckla både sitt modersmål och svenskan. Min förhoppning är att vi så småningom inte ska behöva tala om modersmålsundervisning över huvud taget utan om språkundervisning med olika pedagogiska inriktningar. Dithän vill vi driva politiken med tiden. Till dess får vi se till att lärare i så hög grad som möjligt är legitimerade, välutbildade, motiverade och har den status som de förtjänar.
Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Anf. 51 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Ännu en dag på jobbet när man får känna stolthet över att vi arbetar så målmedvetet för att på olika sätt skapa framgångsrika skolor. Centerpartiet och våra allianskolleger tog från första stund tag i de utmaningar som finns för att just stärka kvaliteten. Sedan kan vi diskutera hur lång tid detta kommer att ta, vilket tagits upp tidigare i debatten, och vad det är vi behöver göra. Jag tror att det är oerhört viktigt att se att vi steg för steg fattat viktiga beslut för att få en mer framgångsrik skola. Det finns, och har funnits under lång tid, nedåtgående trender när det gäller elevers resultat. Det är klart att det oroar oss mycket och av många olika anledningar. Men de satsningar som gjorts har i utvärderingar redan visat att man har höjt lärares kompetens. I betänkandet står att läsa beträffande utvärderingen av Lärarlyftet, som är en satsning på över 4 miljarder kronor 2007-2010, att det inneburit förbättringar i lärares kompetens men också i den undervisning som sker. Den nya lärarutbildningen från förskola till gymnasieskola är en oerhört viktig del. Det görs satsningar på läsa-skriva-räkna, speciallärare och ett förstärkt pedagogiskt uppdrag i förskolan. Det är bara några exempel på olika delar som vi har gjort. Vid de seminarier där vi har lyft fram de övergripande målsättningarna om att skapa framgångsrika skolor återkommer hela tiden lärarens oerhört viktiga roll för elevernas kunskapsutveckling. Ibland har debatten lite felaktigt kommit att handla om kepsar och mobiler och om på vilket sätt vi skapar ordning och reda. Egentligen handlar den om på vilket sätt man skapar studiero och en god arbetsmiljö, så att alla barn kan lära sig så mycket som möjligt. Herr talman! Lärarlegitimationen som vi debatterar och beslutar om i dag är ännu ett steg på vägen för att säkra kvaliteten i den svenska skolan. Vi vill att våra elever ska ha riktigt bra lärare. Sedan vet vi att lärare lever under styrning från väldigt många olika håll. Man styrs av de policy- och styrdokument som vi beslutar om i Sveriges riksdag. Det handlar om kursplaner, läroplaner och så vidare. Man styrs av kommunala styrdokument. Arbetsgivare och rektorer är ansvariga för styrningen på olika sätt. Elever och föräldrar har och ska ha ett stort inflytande över det arbete som sker i skolan, och den rollen har också stärkts i den nya skollagen. Men framför allt är det läraren själv som styr sitt arbete, och det är ett oerhört betydelsefullt arbete. Det handlar om att skapa förtroende, att motivera och att öppna dörrar mot helt nya världar. Det gäller oavsett om eleven är en yngre person, 7 år gammal, under sitt första skolår, eller en 13-14-åring, som ibland känner en viss skoltrötthet. Att kunna öppna dörren till nya världar är oerhört viktigt. Här handlar det om lärarskickligheten, som är en viktig faktor. Från politiskt håll vill vi på olika sätt ge verktygen, så att man kan vara en duktig lärare. Karriärvägar har under många år diskuterats på olika sätt. Det har nämnts tidigare i debatten och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att lektorers möjlighet att verka från förskola till gymnasieskola blir en viktig karriärväg för en del lärare, både med avseende på den egna professionella utvecklingen och med avseende på den verksamhetsutveckling som kommer att ske och som vi ser i satsningar på forskarskolor och så vidare. Verksamhetsutvecklingen kommer att vara betydelsefull. Herr talman! Det är positivt att det finns en så bred samsyn när det gäller lärarlegitimation. Tina Acketoft beskrev tydligt oppositionens olika delar i den här samsynen. Jag uppskattar verkligen att man från det största oppositionspartiet lyfter fram lärarlegitimationen som viktig. Man pekar på ett antal faktorer där man är lite ifrågasättande. Självklart ser också vi i allianspartierna ett stort behov av att följa detta. Det kan alltid diskuteras hur mycket resurser man har avsatt och inte. Vi kommer att följa upp de resurser som är avsatta. Vi kommer att följa kommunernas arbete med detta på olika sätt, och vi kommer att se om vi behöver korrigera det hela på något sätt. Det lämnas dock inte helt oskrivet hur man ska göra, utan Skolverket kommer att få i uppdrag att ta fram allmänna råd och riktlinjer för hur introduktionsåret ska fungera. Det är viktigt att man kan kvalitetssäkra det. Man tycker att lärarutbildningen på olika sätt ska kvalitetssäkra alla dem som genomgår den. Men vi vet också att en del som genomgår lärarutbildningen inte är de bäst lämpade att vara lärare. Då ser jag introduktionsåret som en viktig kvalitetssäkrande faktor, så att det blir de som passar bäst för läraryrket som får sin legitimation. Introduktionsåret är givetvis en viktig väg in i läraryrket. Just därför är det viktigt att det finns allmänna råd och riktlinjer. Det är klart att det finns olika behov hos dem som kommer ut från lärarutbildningen beroende på vilka åldrar de ska undervisa i, vilka tidigare erfarenheter de har och så vidare, men det är viktigt att man alltid kan säkra en god kvalitet under introduktionsåret. Jag vill än en gång poängtera att vi måste vara lyhörda. Ett sådant här omfattande omställningsarbete kommer att ta tid, och vi kommer givetvis att följa det nära för att det ska bli den kvalitetsreform som vi förväntar oss. Det har tidigare diskuterats om de undantag som görs från kravet på legitimation. Man undantar faktiskt ingen från att kunna bli legitimerad, men vi ställer inte i det här läget kravet att alla måste vara legitimerade. Validering har nämnts som en viktig faktor, och vi kommer att följa det noga för att se hur man validerar de lärare som i dag finns i skolan med hänsyn till det utbildningsbehov som de eventuellt har för att nå behörighet. Herr talman! Jag är glad och stolt över att i dag få yrka bifall till propositionen om lärarlegitimation för att ytterligare förstärka kvalitetssatsningen i den svenska skolan och att öka lärarnas status. I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).
Annika Eclund (Kd)
Anf. 52 Annika Eclund (Kd)
Herr talman! lag vill börja med att utropa: Äntligen! Äntligen kommer lärarlegitimationen att bli verklighet. Det är en mycket välkommen reform för att öka kvaliteten i svensk skola. Det är oroande att resultaten i den svenska skolan har sjunkit under de senaste årtiondena. Men alliansregeringen har tagit de låga resultaten på allvar och lagt om skolpolitiken genom att införa en lång rad reformer, som ny gymnasieskola, nya läroplaner, ett nytt betygssystem, lärlingsutbildningar, fler nationella prov och en modern skollag. I dag ska vi besluta om lärarlegitimationen, som kommer att bli en av de viktigaste pusselbitarna när det gäller att öka resultaten hos eleverna men också att höja lärarnas status. Herr talman! Ingen skulle komma på tanken att prova ut nya glasögon hos någon annan än en legitimerad optiker eller att låta någon annan än en legitimerad läkare operera bort ens blindtarm. Men hittills har vi kunnat skicka det värdefullaste vi har, nämligen våra barn, till en skola som vi inte vet om den har pedagogiskt utbildad personal. Även om kanske samtliga av skolans lärare har lärarexamen garanterar det ändå inte att de är behöriga i de ämnen de undervisar i. Det är inte ovanligt att en utbildad lågstadielärare undervisar i matematik på högstadiet eller att en lärare som är utbildad för högre åldrar ska lära barn att läsa utan att ha någon utbildning i läsinlärning. Det säger sig självt att resultaten blir därefter. Situationen jag beskriver är mycket vanligare än man tror, och rektorer och huvudmän har faktiskt ganska dålig koll på vad personalen har för bakgrund. Lärarlegitimationen kommer att göra det tydligt vem som är behörig för det arbete man utför. Herr talman! Var femte lärare i den svenska skolan saknar i dag behörighet att undervisa, och det är inte acceptabelt. Den här gruppen kommer även fortsättningsvis att vara anställd inom skolan men eftersom de inte kommer att få sätta betyg sätter det press på kommunerna att ge dem fortbildning så att de blir behöriga. Här kommer det andra steget i Lärarlyftet in som en viktig del i att göra det möjligt att på sikt ha endast behöriga lärare på våra skolor. Under många år har jag sett lärare som valt att satsa på en lång utbildning, med tillhörande studieskulder, bli anställda på en skola och sedan, när tjänster ska fördelas, ha fått stå tillbaka för någon som undervisar i ämnen som han eller hon inte har formell behörighet i. Detta är inte rimligt. Herr talman! Legitimationen innebär en auktorisering av läraryrket och klargör att lärares arbete är ett myndighetsutövande, då endast legitimerade lärare kommer att få sätta betyg. Legitimationen är samtidigt en kvalitetsgaranti, då legitimationen kan återkallas från lärare som inte sköter sitt uppdrag. Grov oskicklighet i yrkesutövningen eller grova brott ska leda till indragen legitimation. Detta innebär en trygghet för alla som jobbar i skolan. I bästa fall är också lärarlegitimationen ett första steg i en bättre löneutveckling för lärarkåren. Herr talman! Efter att ha jobbat i skolan under åtskilliga år då jag med egna ögon har sett hur man i princip har kunnat plocka in vem som helst att undervisa i skolan som dessutom fått befogenhet att sätta betyg är det stort att i dag kunna stå här och vara en av dem som i eftermiddag kommer att trycka på ja-knappen när vi voterar i den svenska riksdagen om regeringens proposition om lärarlegitimationen. Det är stort! Det kommer att höja mina kollegers status. Det kommer att göra att fler vill bli lärare. Det kommer att garantera att våra barn och ungdomar får undervisning av professionella människor. Det är en trygghet för eleverna och för deras föräldrar att de vet att det bara är behöriga lärare som utövar yrket. Herr talman! En skola i världsklass är en förutsättning för att Sverige ska vara ett framgångsrikt land också i framtiden. Att kvalitetssäkra läraryrket genom lärarlegitimationen är ett mycket viktigt steg i den riktningen. Jag yrkar därmed avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet och till propositionen i dess helhet. (Applåder) I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (C).

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-03-02
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avslag på propositionen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub7.
    • Reservation 1 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S104008
    M101006
    MP02302
    FP22002
    C19004
    SD19001
    KD17002
    V00163
    Totalt282231628
    Ledamöternas röster
  2. Lag om ändring i skollagen (2010:800)

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) med de ändringarna att övergångsbestämmelserna får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.
    Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2010/11:20 punkt 1 och avslår motionerna 2010/11:Ub4 i denna del, 2010/11:Ub6 yrkandena 1 och 2 samt 2010/11:Ub414.
    • Reservation 2 (S, SD)
    • Reservation 3 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S010408
    M101006
    MP10222
    FP22002
    C20003
    SD71102
    KD18001
    V00163
    Totalt1691153827
    Ledamöternas röster
  3. Undantag från krav på legitimation m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub4 i denna del, 2010/11:Ub5 och 2010/11:Ub6 yrkandena 3-5.
    • Reservation 4 (S)
    • Reservation 5 (SD)
    • Reservation 6 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S010408
    M101006
    MP14173
    FP22002
    C20003
    SD00191
    KD18001
    V00163
    Totalt1751054227
    Ledamöternas röster
  4. Lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800)

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800) med den ändringen att 33 § får den lydelse utskottet föreslår i bilaga 3.
    Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2010/11:20 punkt 2.
  5. Lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:20 punkt 3.