Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Konsumentfrågor

Betänkande 2006/07:CU12

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
15 mars 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Konsumentfrågor(pdf, 273 KB)
PDF
Konsumentfrågor(pdf, 273 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:12 Konsumentfrågor

Beslut

Nej till motioner om konsumentfrågor (CU12)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om konsumentfrågor. Motionerna handlar om bland annat konsumentpolitiken inom EU, marknadsföring, konsumentskydd och vissa frågor om bland annat överskuldsättning.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 22

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-30
Justering: 2007-02-27
Trycklov: 2007-03-05
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-07
Trycklov: 2007-03-07
Reservationer: 13
Betänkande 2006/07:CU12

Alla beredningar i utskottet

2007-01-25, 2007-01-30

Nej till motioner om konsumentfrågor (CU12)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om konsumentfrågor. Motionerna handlar om bland annat konsumentpolitiken inom EU, marknadsföring, konsumentskydd och vissa frågor om bland annat överskuldsättning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-03-15
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:CU12, Konsumentfrågor

Debatt om förslag 2006/07:CU12

Webb-tv: Konsumentfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eva Sonidsson (S)
Anf. 87 Eva Sonidsson (S)
Därmed är frågestunden avslutad. Jag vill tacka medverkande statsråd och ministrar.
Egon Frid (V)
Anf. 88 Egon Frid (V)
Fru talman! Civilutskottet ska nu behandla ett antal motioner på det konsumentpolitiska området väckta under den allmänna motionstiden hösten 2006. Betänkandet innehåller 13 reservationer och 3 särskilda yttranden. Vi socialdemokrater står självfallet bakom alla våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 2, 6 och 12 för tids vinnings skull. Konsumentfrågorna berör alla. Det är inte alltid lätt att göra medvetna och hållbara val. Varje år förlorar vi konsumenter gemensamt mångmiljonbelopp på grund av problem med varor och tjänster. Så får det inte vara. De senaste åren har vi socialdemokrater satsat på att bygga upp ett bra konsumentskydd. Trots det är många konsumenter i underläge. Därför vill vi fortsätta detta arbete. Vi socialdemokrater vill att det för konsumenterna ska finnas väl fungerande informationskanaler till konsumenterna som når alla i landet, med en hög och likvärdig kvalitet, ett starkt konsumentskydd som stöd för de lokala konsumentvägledarna ute i landet och för enskilda konsumenter, en stark konsumentrörelse där konsumenter kan vara med och påverka och ett starkt europeiskt konsumentskydd, med tanke på den handel som sker över gränserna i dag. I den regeringsförklaring som kom i höstas saknas helt skrivningar om konsumentpolitiken. Vi socialdemokrater vill inte, som den borgerliga regeringen, låta marknaden styra över konsumentpolitiken. Näringslivet ska inte ha veto mot alla förslag på förbättringar för konsumenterna. Vi vill i stället stärka och vidareutveckla den konsumentverksamhet som finns vid Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Konsumentverket i dag. Konsumentpolitiken intresserar alla, ligger nära var och en och berör i vardagen. Konsumentpolitiken innefattar många olika områden från livets nödvändiga livsmedel, rent vatten och mat till kläder, tjänster, service, el, post och tele med mera. Förutom diskussioner om pris och tillgänglighet i samhället innehåller konsumentpolitiken många etiska frågor, som hur varor och tjänster produceras, av vem eller vilka de produceras, av vad de produceras och vilken påverkan det ger. Konsumenterna kan ställa krav på producenterna och handla därefter och på det sättet få konsumentmakt. Men det förutsätter att konsumenten får tillräcklig information om tillverkningen för att ges möjligheten att debattera frågor om arbetsförhållanden för dem som producerar varorna. Verklig konsumentmakt kan endast åstadkommas när konsumenterna har den kunskap de behöver för att kunna ställa de rätta frågorna och få riktiga och ärliga svar och därigenom kunna göra ett aktivt val och på det sättet få konsumentmakt. För att kunna välja och utöva konsumentmakt behöver konsumenterna inte bara kunskap. De måste också tillförsäkras god tillgång på och närhet till service som butiker, banker, kommunikationer med mera. Regeringen bör ansvara för att alla landets invånare ges en god service i hela landet. Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Konsumentverket är viktiga statliga verktyg för att tillförsäkra konsumenterna bra varor och tjänster. Det behövs också verktyg för konsumenternas eget engagemang. Vi behöver aktiva folkrörelser med aktiva och kunniga konsumenter som kan påverka varuutbudet och produktionssättet. Det visar inte minst omställningen vid tillverkningen av papper, som numera inte längre är klorblekt. De folkrörelser som nu växer fram inom konsumentområdet måste därför uppmuntras och ges stöd. Det är viktigt med balans mellan statliga verk och folkrörelser för att få bred påverkan på konsumentfrågorna. I dag sker en stor del av handeln över Internet. Den elektroniska handeln känner inte några gränser. Den är global, och detta måste konsumenterna förhålla sig till. Den elektroniska handeln har en rad fördelar för konsumenterna i form av ökad konkurrens genom ökat utbud, lägre priser med mera. Vi vet också att det tyvärr begås en hel del brott vid handel över Internet. Som konsument måste man vara medveten om dessa risker. Det kan till exempel handla om att lämna ut sitt kontokortsnummer vid elektronisk handel. Konsumenten måste vara mycket noggrann och medveten om riskerna vid köp över Internet. För företag i Sverige fungerar svenska lagar, men det gäller inte de många utländska företag som gör reklam och som säljer till konsumenter i vårt land. Enskilda konsumenter kan hamna i ett svårt underläge vid tolkning av överenskommelser i samband med elektronisk handel med internationella företag. Inom EU har ett arbete startats för att stärka konsumenternas ställning genom frivilliga åtgärder från handelns sida med till exempel certifiering och kvalitetsmärkning av e-handelsaktörernas hemsidor. Kraven för certifiering ska vara höga och desamma inom hela EU. Det är viktigt och måste stimuleras. Information är en av de åtgärder som effektivt kan få konsumenterna att känna sig mer trygga när de handlar över Internet. Därför bör regeringen stötta dels de svenska organisationer som jobbar med konsumentinformation, så att de kan bidra till en säkrare och tryggare e-handel för konsumenterna, dels den europeiska utveckling som redan pågår med kvalitetsmärkning och certifiering av e-handelns hemsidor. Vi kommer i civilutskottet inom en snar framtid att medverka i processen för att, om en majoritet så anser, utforma en ny konsumentpolitik på EU-nivå. Den grönbok som nu finns framme på detta område kan komma att innebära stora förändringar på området på såväl nationell som internationell nivå. Majoriteten i Sveriges riksdag har ett stort ansvar för att bidra till att utforma detta på ett sätt som gagnar svenska folket som konsumenter. Vi får alltså all anledning att återkomma i dessa frågor inom en snar framtid, och det ska bli intressant att se hur regering och riksdag tillsammans tar sig an dessa frågor för att vi ska få en stark gemensam konsumentpolitik. Fru talman! I konsumentpropositionen Trygga konsumenter som handlar hållbart som den socialdemokratiska regeringen lade fram var barn och konsumtion en av de stora frågorna. Man markerade tydligt att konsumentpolitiken är viktig i den generella välfärdspolitiken. Barn och ungdomar är viktiga i detta arbete. Vi måste tidigt lära våra unga att bli starka unga konsumenter. Konsumentverket har fått i uppdrag att ta fram skolmaterial om privatekonomi, konsumentskydd och hållbar konsumtion. I Konsumentpolitiska kommitténs betänkande Starka konsumenter i en gränslös värld redovisas en undersökning där 90 procent av lärarna svarat att de behandlar hushållsekonomi i sin undervisning. Det fanns en skillnad mellan flickor och pojkar. Flickorna svarade att skolan var den viktigaste kunskapskällan för konsumentkunskap, medan pojkarna svarade att massmedierna var deras viktigaste kunskapskälla. En stor majoritet av eleverna tyckte att de inte fick tillräckligt med konsumentkunskap i skolan. Skolan spelar en viktig roll på konsumentområdet. Eleverna ska enligt läroplanens mål i skolan förberedas för vuxenlivet och arbetslivet. Därför bör detta vara ett prioriterat område för eleverna. I det uppdrag som Konsumentverket har fått av regeringen ingår det att särskilt uppmärksamma eventuella skillnader i pojkars och flickors konsumtionsmönster. Resultatet av det pågående arbetet hos Konsumentverket bör enligt majoriteten i civilutskottet avvaktas. Konsumentverkets roll när det gäller att ta fram skolmaterial som rör konsumtion har inte prioriterats av Konsumentverket i nuläget, och det oroar. Vi vet alla att tidiga insatser förebygger. Därför anser vi att kunskapsbyggandet inom konsumentområdet måste prioriteras för att vi ska få trygga konsumenter i framtiden. Fru talman! Vi socialdemokrater vill stärka konsumenternas möjligheter att få information och göra rätt val med ökad kunskap, märkning och konsumentvägledningar. Den borgerliga regeringen är kritisk till märkning, konsumentvägledning och information. För den kommer marknaden i första hand och konsumenten i andra hand. Den borgerliga politiken leder till ökad orättvisa, där de med minst resurser tvingas att göra de sämsta valen. I detta anförande instämde Christina Axelsson (s).
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 89 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Konsumentfrågor och konsumentpolitik är ett viktigt politiskt område inom civilutskottet. För medborgarna är köptrygghet, konsumentinformation och produktsäkerhet viktiga frågor som påverkar oss i vardagen varje dag. Det finns en tradition och historia av bra konsumentpolitik och konsumenttrygghet i Sverige, men vi ser att det nu finns goda internationella exempel som hjälper oss att skärpa vår lagstiftning på området här i Sverige. Vänsterpartiet stöder naturligtvis förslag och beslut som leder till bättre konsumentförhållanden men är kritiskt till överstatliga regleringar. Vi ser dock att mellanstatligt samarbete inom konsumentområdet kan gynna medborgarna och öka vår köptrygghet. Fru talman! Jag vill också inledningsvis framhålla att jag naturligtvis står bakom alla våra reservationer från Vänsterpartiet i betänkandet om konsumentfrågor men väljer att yrka bifall till reservationerna 7 och 13. I januari deltog jag i en interpellationsdebatt om överskuldsättning tillsammans med justitieministern. Trots att justitieministern var positiv till en utredning om möjligheterna till skuldavskrivning väljer jag att lyfta fram vår reservation i dagens betänkande. Det beror på att frågan om överskuldsättning är en av våra främsta konsumentfrågor. Vi lever i ett samhälle där konsumtionen styr många av våra vardagliga rutiner och val. Kreditinstituten lockar med snabba och stora lån till ockerräntor utan säkerhet. Det är populärt att tala om att människor själva ska ta ansvar för sina skulder och för att avtal ska hållas. Jag och Vänsterpartiet är medvetna om att de flesta människor naturligtvis vill göra rätt för sig, precis som de flesta människor vill ha ett jobb som ger en lön som det går att försörja sig på. Frågan är vilket ansvar kreditinstituten själva bör bära för att människor som tar lån hos dem råkar illa ut. Jag menar att vi kan ställa krav på att kreditinstituten och marknaden ska ta sin del av ansvaret för att de erbjuder lån på usla villkor. Vi som lagstiftare har ett ansvar för att reglera kredit- och inkassomarknaden genom att till exempel lagstifta om tak för högsta tillåtna räntesats och införa en absolut preskriptionstid för civilrättsliga fordringar gentemot privatpersoner. Vänsterpartiet har flera förslag om att förbättra situationen för överskuldsatta som inte kommer att behandlas här i dag eftersom de hänvisats till andra utskott, men jag tänker ändå nämna att vi vill göra en översyn av hur många barn som växer upp med föräldrar som är föremål för utmätning hos kronofogden. Den kunskapen saknar vi i dagsläget. Vad vi däremot vet är att barn som växer upp i fattigdom löper större risk än andra barn att få en dålig start i sitt liv. Detta, fru talman, borde vara skäl nog att bifalla samtliga Vänsterpartiets krav på förbättringar för överskuldsatta. Så sent som i går läste jag om hur barn och ungdomar riskerar att hamna i kronofogdens register på grund av skolfoton som deras föräldrar inte betalat. Så kallade sms-lån gör att många ungdomar skuldsätter sig och blir föremål för utmätning. Min poäng är att vi måste ta ett samlat grepp om överskuldsättningsfrågan för att komma till rätta med problematiken. Skatteverket och Kronofogdemyndigheten har klara förslag på åtgärder. Det är bara för regeringen att sätta i gång och arbeta. Fru talman! Jag tänker också lyfta fram vår reservation om könsdiskriminerande reklam, även det en fråga som jag för inte så länge sedan talade om här i kammaren under en interpellationsdebatt med jämställdhetsministern. Ministern hänvisade till den utredning som Vänsterpartiet var med och utformade direktiven till och som tillsattes strax före valet. Även majoriteten i civilutskottet hänvisar till denna utredning när man väljer att avstyrka Vänsterpartiets motion med krav på ett förbud mot könsdiskriminerande reklam. Frågan är om den här utredningen kommer att leda till ändrad lagstiftning eller om den kommer att bli ytterligare en i raden av utredningar som göms i en byrålåda på departementet. Ett eventuellt förbud mot könsdiskriminerande reklam har funnits på den politiska dagordningen sedan 1970-talet, och frågan har utretts ett antal gånger. Eftersom majoriteten av allianspartierna redan tydligt klargjort var de står i frågan finns det all anledning att oroa sig för att ingenting kommer att hända när utredningen kommer. Alliansen menar uppenbarligen att det är konsumenternas eget ansvar att se till att få bort den könsdiskriminerande reklamen - inte vårt, i vår roll som lagstiftare, och inte heller marknadens. Moderaterna och Folkpartiet skriver i en reservation från 2006 att de hellre ser att näringsidkare som spelar på grumliga könsrollsfördomar får påhälsning av konsumenter som förklarar att de vägrar köpa varorna än påhälsning av polisen. Det är alltså uppenbart att alliansregeringen inte tar problemen med objektifieringen av kvinnor i reklamen på allvar. Regeringen borde i stället komma med kreativa lösningar på hur vi kan komma till rätta med att unga kvinnor svälter sig till döds för att leva upp till de osunda fotomodellsideal som vi ser i reklamen. Regeringen borde arbeta för att bekämpa det förtryck av kvinnor som objektifieringen av kvinnors kroppar innebär. Regeringen borde vara en motvikt till de negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet som objektifieringen av kvinnor medför. Fru talman! När jag ändå är inne på frågan om reklam ska jag kort nämna vår reservation om oönskad sådan. "Envar borde ha rätt till frid i sitt hem", skriver vi i vår reservation. Vi anser att det behövs åtgärder för att komma till rätta med den störtflod av marknadsföring som företagen levererar direkt in i våra hem. Att reklamen ibland dessutom är kvinnoförnedrande gör att det är ännu mer angeläget att få till en förändring. Att sätta upp lappar på dörren eller anmäla sig till Nixregistret räcker inte alltid. Alla personer bör ha rätt att välja om de vill ta emot reklam i sina hem eller inte. Även här har vi som lagstiftare ett ansvar för att skärpa marknadsföringslagen, och det är dags för en lag om konsumtionsfrid.
Katarina Brännström (M)
Anf. 90 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Civilutskottets betänkande om konsumentfrågor behandlar motioner som kan sägas ha det gemensamt att de berör avigsidan av den galopperande konsumtionshysterin. Här finns motioner som allmänt vill stärka konsumentskyddet, motioner som specifikt pekar ut behovet av tydligare konsumentfokus inom Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Konsumentverket. Men det finns också motioner som behandlar utpekade produkter, som behovet av att samhället genomför tester på vissa elektriska produkter, för att öka konsumenternas tillgång till oberoende information. Här behandlas även förslag om förbättrad konsumentkunskap i skolan för att stärka morgondagens konsumenter så att de ska kunna göra mer egna, självständiga och genomtänkta val. Stödet till konsumentrörelsen är också en fråga som berörs och som naturligtvis har stor betydelse för att underlätta för konsumenten när det gäller att kryssa sig fram i varufloden. Olika hjälpmedel för konsumenten behandlas också i betänkandet. Där vill jag särskilt framhålla en motion från min moderate kollega på Dalabänken, Rolf Gunnarsson, som föreslår att Sverige ska ta strid med EU och behålla tvättråden i kläder, som ju av EU betraktas som ett handelshinder, som ni vet. Jag debatterar ofta med Rolf i dalapressen - där vi är inbitna motståndare, som ni kan förstå - och därför känns det extra roligt att yrka bifall till den motionen i kammaren. Frågan om tvättråd i våra kläder eller inte är ett bra exempel på den detaljstyrning som vi blev lovade att EU inte skulle ägna sig åt när vi röstade om medlemskapet. Jag tror att många medborgare känner sig oerhört lurade när EU på område efter område petar i sådant som de flesta ändå uppfattar som självklarheter och där det är svårt att förstå varför de måste regleras på EU-nivå. Fru talman! Det finns många märkningssystem som på olika sätt underlättar för oss som konsumenter. Rättvisemärkning, Kravmärkning och Svanen är bara några exempel på system som gör att kunderna slipper analysera all den detaljerade information som förhoppningsvis finns på förpackningarna för att sedan dra egna slutsatser. En del märkningssystem innebär även olika former av certifiering som garanterar vissa kvaliteter, exempelvis rimliga löner och att barnarbete inte förekommer. I betänkandet behandlas en motion från Miljöpartiet där vi föreslår mål för andelen rättvisemärkt i den offentliga upphandlingen, mål för den totala importen och strategier för hur det ska vara möjligt att nå dit. Att bidra till att utveckla den typen av märkningssystem är bra både för kunderna här i landet och för alla producenter runt om i världen oavsett var de befinner sig. Naturligtvis avslår den nykoloniala regimen i det här landet - eller vad man ska kalla den - sådana goda intentioner. Det är tråkigt att se när stoltheten bedrar visheten och även de bästa och väl beprövade metoderna för att skapa enkelhet och rättvisa i världshandeln avslås. Men kammaren har naturligtvis möjlighet att bifalla reservation 6 och visa att man inte sitter fast i gamla låsningar. Det finns även en motion som tar upp begreppet konsumtionsfrid, det vill säga rätten att slippa det ständiga flödet av konsumtionsstimulerande påverkan. Vi bombarderas dagligen i det offentliga rummet alltmer av reklam i alla former. Det är inte bara konsumenterna som tvingas gå omkring som någon sorts reklamgubbar med märkesdekaler på jackor, väskor och skor. Husfasader, bilar, bussar och konsumentförpackningar är bara några exempel på alla de reklamytor som vi hela tiden exponeras för. Det är illa nog att man inte längre kan röra sig fritt i samhället utan att bli hjärntvättad av alla dessa bilder - man har inte ens rätt till konsumtionsfrid i sitt hem. Trots Nixregistret och "Nej tack till reklam" på brevlådan hittar marknadsförare legala luckor i de skydd som vi konsumenter försöker bygga upp. Här finns förslag på att regeringen ska ta initiativ till att säkerställa konsumtionsfrid för dem som önskar det. Det är rimligt att man som konsument har verklig, reell, möjlighet att skydda sig från reklamens skadliga verkningar - åtminstone i hemmet. För att underlätta för konsumenterna att känna till sina rättigheter och utöva dem anser vi i Miljöpartiet att det behövs ett uppdrag till regeringen att samla relevant lagstiftning i en konsumentbalk. Bakgrunden är densamma som för kravet på barnbalken: enkelhet, överblickbarhet och transparens. Vi anser inte att det är ett hållbart sätt att argumentera mot tydlighet och enkelhet att hänvisa till EU och andra internationella låsningar. Vi vet självklart att det finns problem med det här, men de problemen är till för att övervinnas. Vi tycker att politiken måste våga peka på målen och att riksdagen måste våga fatta beslut som pekar framåt. Om riksdagen enbart ska fatta beslut om sådant som den sittande regeringen - oavsett vilken den nu må vara - redan har genomfört fyller riksdagen i praktiken inte någon funktion. Det är i alla fall så jag ser det. I betänkandet behandlas ytterligare ett antal frågor, som alla har det gemensamt att de berör avigsidan av den galopperande konsumtionshysterin. Problem med e-handel och överskuldsättning är bara några exempel. Fru talman! Innan jag går in på den sedvanliga argumentationen om varför det är så viktigt att riksdagen snarast ger Banverket i uppdrag att bygga ett dubbelspår för järnvägstrafik mellan Falun och Borlänge vill jag stanna vid ett av betänkandets detaljer. Det finns i betänkandet ett förslag om att regeringen ska initiera ett arbete med att se över lagstiftningen vad gäller manipulering av bilder som bidrar till utseendefixering och psykisk ohälsa bland ungdomar. Att bilden av kvinnor i reklamen ofta manipuleras med modern datateknik så att deras kroppar anpassas till de rådande skönhetsidealen är ett exempel på de värsta avarterna inom reklamen. Att vi luras att köpa prylar av olika slag där det som visas på bilden inte är det som ingår i det utannonserade priset är naturligtvis illa nog. Att det sedan inte alltid informeras annat än i en mikroskopisk text någonstans i annonsen om att till exempel bilen på bilden kan vara extrautrustad eller något liknande är naturligtvis också skandalartat. Men när människokroppen förfalskas för att skapa ouppnåeliga ideal för att konsumtionshysterin ska bli oändlig tycker tydligen majoriteten att det är helt okej att inte informera om det förljugna i bildbudskapet. Jag tror mig ha förstått att majoriteten inte tycker att det är så bra. Man kanske inte ska överdriva, men även här, precis som på tidigare punkter, tycker jag att majoriteten radar upp en massa praktiska hinder som gör det svårt eller kanske till och med orimligt att genomföra en lag om märkning av manipulering av bilder. Jag råkar känna en äldre man som brukar säga: Kan man sända en människa till månen kan man göra nästan vad som helst. Jag skulle vilja se mer av den inställningen i riksdagen. Om riksdagen, återigen, inte kan ge regeringen uppdrag som inte redan är lösta blir det ganska patetiskt med en riksdag. Jag har förstått att majoriteten egentligen är överens med oss. Majoriteten tycker också att det är fult att luras. Ingen av oss anser att det är bra att kommunicera lögner. Det är de facto vad manipulerade bilder innebär, det vill säga de är inte varudeklarerade. Önskemålet är inte ett förbud mot att manipulera utan ett märkningssystem som varudeklarerar bilderna. Min förhoppning som jag riktar till majoriteten är att valet att inte reservera sig - avsaknaden av en votering - i en sådan fråga ändå ska innebära en lägre tröskel av prestige för er att kliva över. Då kan majoriteten titta på frågan och återkomma med förslag, gärna i något EU-sammanhang. Jag är helt övertygad om att vi alla är överens om att det är svårt att hitta något osmakligare än att medvetet ljuga med bilder för att hetsa till ytterligare konsumtion. Jag lovar att vi kommer att återkomma i frågan om den inte får en lösning - precis som vi skriver i det särskilda yttrandet. Det kommer att växa fram någon form av proteströrelse bland konsumenter som gör att reklammakare av olika slag kommer att passa sig för att använda sig av den sortens knep i framtiden. Köpbojkotter har använts förut. Det är ett alternativt vapen som konsumenterna kan använda när det demokratiska systemet inte kan ta hand om problemet. Jag återkommer till frågan om saklig information. Det är ändå alltid en grundförutsättning för att man ska fungera i rollen som konsument. Den sakliga informationen borde det politiska systemet alltid kunna garantera. Fru talman! Självklart står vi bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservationerna 5 och 6.
Eva Sonidsson (S)
Anf. 91 Eva Sonidsson (S)
Fru talman! Konsumentfrågor är rubriken för det betänkande vi behandlar just nu. Här ryms otroligt många områden. En del är stora och viktiga, och andra kan synas mindre viktiga. Men de rör ändå många människor. Det är konsumentpolitik och det är konsumenträttsliga frågor. Motionsyrkandena gäller bland annat konsumentpolitiken inom EU, marknadsföring och konsumentskydd inom olika områden. Jag kommer att beröra dem i dag. Frågan om överskuldsättning kommer att belysas senare av Jan Ertsborn. Av de 30-talet motioner som lagts fram under allmänna motionstiden inom konsumentområdet är endast ett fåtal skrivna av alliansens ledamöter. Detta är kanske naturligt, men det betyder inte att konsumentfrågor är ointressanta eller att vi tycker att allt är bra som det är. Konsumentområdet har varit utsatt för politikers intresse mycket länge, och de konsumentorganisationer som finns har varit aktiva. Lagstiftningen är därför långt framme i Sverige. Nu är det inom EU som de stora problemen måste lösas och där arbetet bedrivs för att förenkla och skydda konsumenter på ett bra och gemensamt sätt. Självklart är det så att vi blir mer sårbara ju mer komplext samhället blir med varor och tjänster som är tekniskt komplicerade, som säljs över nationsgränser och snabbt och enkelt byter ägare via e-handel. Vi lever i ett konsumtionssamhälle där utbud och varor ständigt utvecklas. Det kan till och med numera vara svårt att definiera vad som verkligen är ett köp, vem som är säljare och vilka villkor som ska gälla inom konsumentområdet. Gränsen mellan privat och offentligt eller näringsliv suddas ut alltmer i all handel. Det finns auktioner på Internet där varorna rör sig snabbt utan att säljare och köpare har någon kontakt. Det finns varor som är så billiga att man aldrig reparerar dem och därmed kanske också accepterar sämre kvalitet och kortare livslängd. Tekniken och utvecklingen gör att man köper nytt i allt snabbare takt, och trender och livsstil påverkar konsumenter alltmer. Detta gäller även dyrare varor. Det alltmer gränslösa samhället med influenser från när och fjärran gör det allt svårare att kontrollera och styra upp såväl reklam som köp- och säljmetoder. Även kvalitet och annat kan det vara svårt att styra upp i det samhälle vi nu lever i. Vi kan inte som enskilt land alltid bestämma vad som ska gälla. Fru talman! På många områden inom konsumentområdet pågår arbeten inom Regeringskansliet och inom EU. I fråga om flera av de motioner som behandlats i civilutskottet har vi ingen annan principiell uppfattning än motionärerna, men vi vill avvakta de förslag som kommer och de utredningar som nu görs. En så kallad grönbok om översyn av regelverket är på remiss från EU, och en ny strategi håller på att utarbetas vid EU-kommissionen. Arbetet med hållbar konsumtion och produktion är tänkt att resultera i en departementspromemoria till sommaren. Redan i dag har Jordbruksverket och Livsmedelsverket i sina regleringsbrev uppdragen att arbeta för ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar produktion som motsvarar konsumenternas efterfrågan och även omfattar folkhälsoaspekten. Målet är naturligtvis att alla livsmedel ska vara säkra och att konsumenter ska få tillräcklig kunskap om mat och matens betydelse. Regeringen stöder arbetet med CSR, Corporate Social Responsibility, inom ramen för Globalt Ansvar. Föreningen Rättvisemärkt har ett statligt stöd, och det finns anslag för bidrag till miljömärkning av produkter. Konsumentverket har fått i uppdrag att följa och analysera utvecklingen inom konsumentområdet både nationellt och internationellt. Konsumentverket har också erhållit särskilda bidrag till frivilliga konsumentorganisationer och stöd till olika projekt, för opinionsbildning och för att företräda svenska konsumenter i EU. Dock ingår inte längre testverksamhet i verkets uppgifter. Härmed kan konstateras att dagens konsumenter har blivit starkare och fått större möjligheter att hitta bra och billiga produkter och få bra jämförelser och information. Å andra sidan finns det risk för fällor och fel och att konsumenter kan hamna i ekonomiska svårigheter. Ärenden för indrivning har vuxit, och många har svårt att komma ur sin skuldsituation. Konsumentskyddet inom det finansiella området måste stärkas, och här pågår ett arbete i Regeringskansliet. En kommande översyn av skuldnedsättning är också initierad av Justitiedepartementet. Man kan alltid diskutera hur man ska skydda konsumenter och om man ytterligare ska stärka konsumentskyddet. Samtidigt måste detta vägas mot producenternas villkor i en konkurrerande värld och konsumenternas eget ansvar. På en väl fungerande marknad finns både nöjda kunder och producenter, och man får de varor och tjänster som efterfrågas. Målet måste också vara ökad handel mellan länder, med regler som inte hindrar detta. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i civilutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Katarina Brännström (M)
Anf. 92 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Det gläder mig att den borgerliga delen i utskottet är positiv till konsumentpolitiken. Som du sade, Katarina, pågår det mycket arbete inom det här området, och jag hoppas att när det slutgiltiga arbetet är klart blir det positivt och bra för konsumenten i slutändan. Det känns ganska kul att stå här i kammaren och debattera i dag när det är internationella konsumentdagen.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 93 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Tack, Eva! Du nämnde tidigare att vi var kritiska på flera punkter inom konsumentpolitiken. Jag tror inte att det står någonstans. Däremot kanske vi vill avvakta utvecklingen och vad de utredningar som kommer kan ge. Jag tror att vi inte står så väldigt långt ifrån varandra. Då kan jag också säga tillbaka att det har gjorts väldigt mycket av den tidigare regeringen på just området konsumentpolitik.
Egon Frid (V)
Anf. 94 Egon Frid (V)
Fru talman! Konsumentpolitikens utformning är viktig eftersom den på något sätt berör i princip varje människa. Relationen mellan köpare och säljare av tjänster och produkter behöver balanseras, och det är ett av de viktigaste inslagen i lagstiftningen. Ett starkt konsumentskydd är med andra ord en av de bärande pelarna inom området. I en starkt globaliserad värld ökar också behovet av tydliga regelverk över nationsgränserna, och det är ju som alla vet ett område som i högsta grad är aktuellt just nu. Sverige har en bra lagstiftning inom konsumentområdet, och om man läser motionerna blir detta bekräftat. Innehållet i motionsfloran är av den karaktären att det andas finlir och putsning och i några fall en detaljgrad som kanske inte är önskvärd i en lagstiftning. I andra fall, som till exempel överskuldsättning, torde vi vara överens om att det finns skäl att se om vissa förändringar skulle underlätta situationen för de drabbade, och detta är också uppmärksammat av regeringen. Det finns också en samsyn på att nya produkter och framför allt nya tjänster kan kräva förändrad eller ny lagstiftning. Detta är ett tecken på att den nuvarande politiken är väl genomtänkt och, som jag upplever det, att det finns ett starkt stöd för den över alla partigränser. Nuvarande budgetnivå är till exempel i princip en uppräkning av tidigare års anslag trots regeringsskiftet. Därför förstår jag inte Socialdemokraternas kritik att eftersom frågorna inte fanns med i vår regeringsförklaring skulle det innebära att vi inte har några ambitioner inom konsumentområdet. En förklaring kunde vara på sin plats. En sak vill jag dock markera, och det är att vi inte ska ha eller ska skapa lagar som innebär att vi inte har något ansvar som konsumenter, att vi inte behöver vara kritiska eller ifrågasättande. Det finns tendenser till att "nånannanismen" breder ut sig och att man alltid skyller på någon annan när man gör en dålig affär eller när man ångrar sig. Vi får aldrig ta bort det slutliga personliga ansvaret vid ett köp om vi bortser från dem som inte har förmågan att bedöma detta själva. En annan sak som bör beaktas är handel med begagnade varor. Det måste även i lagstiftningen alltid vara skillnad på en ny och en tidigare använd vara. Vi kan inte som köpare förvänta oss att en begagnad vara är i nyskick. Till sist, fru talman, kan jag inte låta bli att kommentera en av motionerna särskilt. Det blir onekligen lite extra intressant när riksdagsledamot Frid vill ha just frid - frid från konsumtion, frid för kvinnorna, inte från, och frid för hemmen. Däremot kan jag inte läsa ut att Frid vill ha valfrid 2010. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande innebärande att vi lyser frid över samtliga motioner.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 95 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Jag får tacka för den fina komplimangen på slutet. De här olika typerna av konsumtionsfrid handlar just om maktförhållandena på konsumtionsmarknaden. Mycket av debatten om detta handlar om hur vi kan stötta konsumenterna när det gäller att ta ansvar och också om att de ska få den hjälp som de behöver för att göra bra konsumentval. Och som ni har hört mig säga förut är Vänsterpartiet naturligtvis medvetet om - och det är Vänsterpartiets utgångspunkt - att människor vill göra rätt för sig. Men vi vet också att många människor som drabbas i konsumtionssamhället gör det av orsaker som de själva inte rår över. Sjukdom eller arbetslöshet är alltså grunden för de flesta människors utsatthet i konsumtionssamhället och också orsaken till överskuldsättning och de komplikationer som det innebär. Då är min fråga till Lennart: Anser du som regeringsföreträdare att det finns en tillräckligt stark jämvikt i dag som hjälper konsumenterna att ta detta ansvar? Är det inte så att man i konsumtionshysterin och konsumtionssamhället använder överdrivna och oacceptabla metoder, att man lockar in människor i oönskad konsumtion så att de inte får den konsumtionsfrid som både du och jag eftersträvar?
Egon Frid (V)
Anf. 96 Egon Frid (V)
Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande tror jag egentligen att vi i dag har en rätt balanserad lagstiftning. Däremot behöver vi alltid putsa på den, i synnerhet om det kommer nya produkter och nya tjänster. Jag jobbade som bankchef i 17 år och hjälpte oerhört många människor som av olika anledningar hade hamnat i en skuldfälla. Vissa har hamnat där på grund av det som du beskriver, nämligen omständigheter som de inte styr över. Men det är också oerhört många som på grund av sitt eget handlande hamnar i den här situationen, och de är inte lika lätta att hantera när det gäller lagstiftningen. Det är där jag kommer tillbaka till att vi har ett egenansvar som konsumenter. Vi kan aldrig glömma detta. Det går inte att skylla på en duktig säljare eller en annons och säga: Bara för det måste vi skärpa lagstiftningen. Det måste vara rimligt att göra affärer. Det måste vara tillåtet att sälja produkter. Det jag däremot kan sakna är frågan om hur vi hanterar detta i våra skolor. Jag vet att det finns en motion om detta, men där pratar motionären om konsumentfrågor. För mig är det minst lika viktigt med konsumtionsfrågor. Vad innebär det att konsumera? Och vad är konsekvenserna av det vi konsumerar? Det tycker jag belyses på tok för dåligt i skolorna. Vad blir effekterna om jag nu använder någonting som kostar pengar och jag inte betalar för det? Jag tycker att man i dag, generellt i utbildningen, borde trumma in det såväl på högstadiet som på gymnasieskolorna.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 97 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Det är sant att vi i civilutskottet naturligtvis kommer att få möjligheter att tillsammans putsa på mycket av konsumentpolitiken och göra den bättre i ett gemensamt arbete under mandatperioden. Men jag blir ändå lite beklämd när jag än en gång hör dig betona egenansvaret. Det är inte fel att betona det, utan det är fel att överbetona egenansvaret gång på gång. Det finns ju inga överskuldsatta som inte har fattat att de har ett eget ansvar för den situation som de har hamnat i. De vill bara ha all den hjälp som går att få för att ta det här ansvaret. Det är ju det som vi som lagstiftande församling måste hjälpa till med. Det handlar om att utsatta människor ska få hjälp att ta det ansvar som de vill ta. Sedan är det extra roligt att du varit en seriös före detta bankman. Men problemet är att vi inte har de seriösa kreditgivarna i dag. Vi har extrema exempel på oseriös kreditgivning som vi tillsammans här i utskottet definitivt måste hjälpas åt att begränsa och göra någonting åt. Ta bara de snabba sms-lånen! Man kollar inte ens att det är myndiga personer som tar de här sms-lånen. Man har till och med suddat ut möjligheten att kontrollera att kredittagaren är myndig och kan ta ansvar för sitt lån. Vi ser exempel på att barn ärver skulder. Tvivelaktiga inkassoföretag utnyttjar ett barns namnteckning för att fortsätta att kräva in fordran när barnet fyller 18 år. Det kan inte Lennart Pettersson tycka är rimligt.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 98 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Nej, Lennart Pettersson tycker inte att det är rimligt. Detta är vi helt överens om. Jag tycker att det är helt förfärligt att man som förälder kan sätta sina barns framtid på spel - många gånger är det så - genom att ge dem skulder som de blir tvungna att ta hand om. Detta tyder på att det också är andra insatser som behövs. Då pratar vi om annat än konsumentlagstiftningen. Eller, rättare sagt, den behöver kombineras med andra åtgärder för att detta ska fungera. Vi är helt överens om detta, Egon Frid. Sedan gällde det oseriösa kreditgivare. Tyvärr har det dykt upp ett antal sådana. Och om vi nu pratar om sms-lån är detta kanske en produkt som är ny och som kräver en översyn när det gäller lagstiftningen. När det kommer ett nytt sätt måste vi som lagstiftare, helt klart, vara beredda att diskutera och se vad det innebär för medborgarna. Och vi måste ta ställning till frågan: Finns det skäl att justera, eller kan det vara som det är inom gällande lagstiftning? Du pratade allra först om överskuldsatta. Det finns också en nyansskillnad i detta. Det är alltid så att någon har sålt den här produkten. Någon har inte fått sina pengar. Det kan vara du och det kan vara jag som företagare som i god tro har sålt något till en kund, och så får vi inte betalt. Är det rimligt att jag inte ska kunna få min betalning för vad jag har levererat? Där gäller det att hitta balansen. Jag ser inte detta i svart eller vitt, utan jag tycker att det är en skillnad mellan dem som inte har förmågan att hantera situationen och dem som inte vill hantera situationen. Jag har nämligen också träffat på tämligen många under min livstid som inte har viljan att göra rätt för sig, helt enkelt. Dem tycker jag inte att det finns skäl att skydda i lagstiftningen.
Egon Frid (V)
Anf. 99 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag ska fortsätta lite med överskuldsättning, ett ämne som civilutskottets företrädare lagutskottet sysslade med i stort sett hela förra mandatperioden. Det gjordes på olika sätt, och man försökte få till stånd lösningar för en grupp människor som lever under mycket svåra ekonomiska förhållanden. Men först ska jag ge en liten bild av hur det ser ut hos kronofogden i dag. Man har 485 000 kunder, om vi ska kalla dem så, enligt de senaste uppgifterna, som har gått att få fram. Av dessa har 28 000 personer löneutmätningar som har pågått i mer än tre år. 15 000 av dem har löneutmätningar som har pågått i över fem år. Då är det löneutmätningar för personer som har sådana inkomster att det går att ta en liten del av inkomsten och skicka över till fordringsägaren. Sedan finns det ett stort antal gäldenärer där det inte går att ta någonting alls. Det innebär att när kronofogden på sitt sätt räknar fram och sätter etiketten evighetsgäldenärer på de 28 000 personerna gäller begreppet evighetsgäldenärer egentligen ett par gånger till minst. Jag skulle tro att det handlar om 100 000 personer i det här landet som skulle kunna ha den etiketten att de inte kan betala någonting av sina skulder. Vi har försökt med skuldsanering. Under förra mandatperioden förändrade vi en del i skuldsaneringslagstiftningen. Då var det reglerna kring förfarandet för att göra det snabbare. Vi ändrade inte förutsättningarna för att få skuldsanering. Under 2006 sökte 3 830 personer skuldsanering, en ganska liten siffra i förhållande till de 100 000 som jag misstänker att det handlar om. Men av dessa 3 830 var det inte mer än 1 542 som blev beviljade skuldsanering, alltså mindre än hälften. Varför det? Jo, kraven är så höga för att få skuldsanering. I praxis säger man att man gör en bedömning av om man kan betala skulderna inom tolv år. Då är man inte berättigad till skuldsanering, för då ska man ta de tolv åren och betala sina skulder. Då förstår ni säkert att det måste handla om åtskilliga hundratusentals kronor i skulder för att man ska få skuldsanering. 300 000, 400 000 eller 500 000 kronor är minimisiffror för att det ska löna sig att söka skuldsanering. Jag fick nyligen i min hand ett beslut. Det var en förtidspensionär som hade 129 000 kronor i skulder och som får avslag på sin skuldsanering, trots att hon alltså lever på en förtidspension. Skuldsaneringslagen kan man naturligtvis tänka sig att ändra för att göra det lite lättare för de här människorna. Men Skatteverket, Konsumentombudsmannen och även Barnombudsmannen, som varit något lite inblandad i det här genom åren, har tagit fram några andra modeller. Det är de modellerna som vår regering nu kommer att arbeta med och lägga i en utredning så snart som möjligt. Det är fråga om man ska införa en så kallad absolut preskriptionstid, det vill säga en tidpunkt då man inte längre kan driva in skulderna. I Finland har man nyligen infört det, och där har man satt tidpunkten till 15 år. Vi kan jämföra med skatter i Sverige. Där har vi alltid haft en absolut preskriptionstid på fem år. Om man får en ordentlig skatteskuld på sig är den borta efter fem år i den mån den inte är betald. Det har aldrig ifrågasatts. Men när man diskuterar preskriptionstid på civilrättsliga fordringar kommer det ofta upp en diskussion om det är rimligt att göra det gentemot fordringsägarna så att fordringsägaren ska förlora sin rätt. Jag tillhör dem som tycker att vi måste göra de här förändringarna. Fordringsägarna får inrätta sin kreditgivning efter nya regler helt enkelt. Dessutom ska man ha i minnet att i de ärenden som finns hos kronofogden är det i dag, som alla ni som sitter i civilutskottet väl vet, nästan aldrig den ursprunglige fordringsägaren som driver in sin fordran. Fordringen har gått till handel ett antal gånger. Det är inte att avslöja någon våldsamhet att tala om att priset när man handlar med fordringar rör sig om mellan 5 och 10 procent av kapitalbeloppet. Det är vad man betalar för fordran när ett inkassobolag köper den och sedan arbetar vidare med den. Jag tycker inte att det ligger så mycket i resonemanget att den ursprunglige fordringsägaren ska ha kvar sin rätt att få ut sina pengar när vi ser att det har fått en annan verklighet. Det är andra fordringsägare som driver in de här fordringarna som ofta är mycket gamla. Vi talar också om att man måste ändra på avräkningsreglerna hos kronofogdemyndigheterna så att man räknar av på kapitalskulden först, att man ser om man kan lägga ett räntetak. Många av de här fordringarna löper med 30-40 procents årlig ränta, vilket gör att ränteskulderna som regel är högre än kapitalskulderna för de här personerna. Jag är i dag tillfredsställd med att vi har kommit så långt att vi nu har fått besked från vår alliansregering att de här frågorna kommer att tas upp i en utredning. Jag är medveten om att frågorna är svåra, att de kräver en utredning som tar tid. Jag försökte under förra mandatperioden få vår tidigare regering att ta tag i dem, men det lyckades inte. Nu har vi en justitieminister som har lovat att ta upp det här. Vi ska alltså kunna komma till en situation med tiden där vi kan hjälpa den här gruppen av människor som i dag lever på en väldigt låg levnadsnivå. Vi från alliansen är alltså egentligen i sak överens med Egon Frid i Vänsterpartiet om att vidta de här åtgärderna. Vi instämmer inte i reservationen, utan vi tycker att regeringen nu ska få den här möjligheten att tillsätta utredningen. Det är sagt att det ska ske i alla fall under detta år. Med den tidsaspekten får vi nog nöja oss. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 100 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Det är naturligtvis tillfredsställande till vissa delar och inspirerande att höra dig, Jan Ertsborn, argumentera för framför allt din ståndpunkt i frågan. Det gäller också förhoppningen att det finns någon som kan vara med att driva på att det även med nuvarande regering händer någonting. Däremot är det lite beklämmande när du säger att det är först nu vi har fått en regering som blir handlingskraftig. Vi har ju faktiskt med förra regeringen fått en förändrad skuldsaneringslag som har gynnat den här gruppen. Vi har med förra regeringen fått fram utredningar, genom både Skatteverket och Kronofogdemyndigheten, som har lagt fram de konkreta förslag som du själv tar upp skulle gynna konsumenterna i sin helhet och också de överskuldsattas situation. Du argumenterar också på ett klokt sätt när det gäller den stora skillnaden mellan civilrättsliga mål och skattemål, där man får sina skatteskulder avskrivna efter fem år men det är omöjligt att få absolut preskriptionstid för konsumtionsskulder. Som du själv nämner är fordran säkert såld till ett inkassoföretag så att den ursprunglige säljaren, som Lennart här förut värnade om, inte finns kvar på banan. Efter den argumentationen måste man ändå ställa sig frågan: Varför måste då regeringen och Jan Ertsborn försvara att justitieministern lägger fram denna fråga i en utredning av hela utsökningsbalken, när utredningarna är färdiga? De är ju färdiga för justitieministern och Justitiedepartementet att expediera. Den nya regeringen skulle verkligen kunna vara handlingskraftig här och genomföra de utredda förslagen.
Egon Frid (V)
Anf. 101 Egon Frid (V)
Fru talman! Vi kan naturligtvis stå och diskutera vad vår nuvarande regering ska göra i den här frågan och vad den tidigare regeringen har gjort. Jag håller gärna med. Man har gjort förändringar i skuldsaneringslagstiftningen, men de har ju inte gett något resultat att tala om i dagsläget. Vi har kanske lite olika utgångspunkter, men som jurist med lång erfarenhet är jag ändå övertygad om att man inte kan tala om att införa en lagstiftning om preskription utan att ha ett mycket ordentligt underlag, en mycket grundlig utredning. Man måste bestämma sig vad det är för fordringar man talar om, vad det är för tidpunkter, från vilken tidpunkt man ska börja räkna preskriptionstiden, och så vidare. Det är ett mycket besvärligt kapitel, och det gör att jag har mycket lätt att förstå att det måste bli en noggrann och grundlig utredning som underlag för det här. Men jag känner en otrolig tillfredsställelse över att ha kommit så här långt, för det gjorde jag inte under förra mandatperioden.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 102 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Det är ju tack vare den förra regeringen och dess samarbetspartier som vi har kommit så långt som vi kommit nu. Här kan man snacka om att den förra regeringen verkligen dukade bordet för nuvarande regering att ta vid och arbeta. Okej - vissa saker till behöver utredas. Men varför lägger man inte det som ett separat utredningsdirektiv för att komplettera den nuvarande färdiga utredningen från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten? Här mörkar Jan Ertsborn lite, för här finns faktiskt betydligt mer underlag och argument för att genomföra dessa förändringar än vad han vill framhålla. Frågan är än en gång varför man måste skjuta in denna fråga i en stor utredning om hela utsökningsbalken i stället för att göra detta som en separat tilläggsutredning. Om man verkligen ville påskynda en förbättring av situationen för överskuldsatta skulle man kunna genomföra de förslag som har kommit från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. De uppgifter som du själv säger saknas finns med där.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 103 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Vi har en något försiktig skrivning i betänkandet om vilken utredning det ska vara och hur den ska se ut. Det beror på att det inte har skrivits några direktiv till någon utredning vare sig beträffande utsökningsbalken, som det har aviserats en översyn av, eller beträffande överskuldsattas situation. Frågan om det blir en separat utredning eller om detta läggs in i en annan utredning är alltså, enligt de uppgifter jag har fått från Justitiedepartementet, helt öppen i dagsläget. Vi har fått beskedet att det ska komma direktiv och att det ska bli en utredning under detta år. Längre kan jag inte gå. Jag tycker ändå att detta är uppgifter som ger hopp åt dem som berörs av den här frågan, nämligen alla de personer som sitter fast i skuldfällan.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-03-15
Förslagspunkter: 16, Acklamationer: 11, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Konsumentpolitiken inom EU

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C252 yrkande 6 och 2006/07:C371.
      • Reservation 1 (s)
    2. Konsumentverksamhet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C252 yrkande 3.
      • Reservation 2 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s092038
      m750022
      c22007
      fp170011
      kd19005
      v16024
      mp00154
      Totalt149921791
      Ledamöternas röster
    3. Testverksamhet hos Konsumentverket

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Fö219 yrkande 9.
      • Reservation 3 (v, mp)
    4. Kunskapsbyggande hos barn och unga

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C369.
      • Reservation 4 (s, mp)
    5. Konsumentorganisationer

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C252 yrkande 4.
    6. Märkning av kläder

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C232.
      • Reservation 5 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s911038
      m760021
      c20009
      fp170011
      kd19005
      v01804
      mp01504
      Totalt22334092
      Ledamöternas röster
    7. Etisk märkning, m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C252 yrkande 1, 2006/07:C321 yrkande 1 och 2006/07:C325.
      • Reservation 6 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s092038
      m760021
      c21008
      fp170011
      kd18015
      v01804
      mp01504
      Totalt132125191
      Ledamöternas röster
    8. Märkning av manipulerade fotografier

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C297.
    9. Könsdiskriminerande reklam m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C217, 2006/07:C244, 2006/07:C273 och 2006/07:C296.
      • Reservation 7 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s902038
      m760021
      c22007
      fp170011
      kd19005
      v01804
      mp01504
      Totalt22435090
      Ledamöternas röster
    10. Marknadsföring av plastikoperationer

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C277 yrkande 1.
    11. Översyn av marknadsföringslagen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C380.
      • Reservation 8 (v, mp)
    12. Obeställd reklam m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C242 och 2006/07:C283.
      • Reservation 9 (v, mp)
    13. E-handel

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C339.
      • Reservation 10 (s, v, mp)
    14. Införande av konsumentbalk

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C275.
      • Reservation 11 (mp)
    15. Överskuldsättning m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C203 yrkandena 1-3 och 6, 2006/07:C370 och 2006/07:C376.
      • Reservation 12 (s, mp)
      • Reservation 13 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (s, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s092038
      m760021
      c22007
      fp170011
      kd19005
      v00184
      mp01504
      Totalt1341071890
      Ledamöternas röster
    16. Preskription av trafikförsäkringsavgift

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C274 yrkandena 1 och 2.