Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Konsumentfrågor och sms-lån

Betänkande 2009/10:CU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
27 januari 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Konsumentfrågor och sms-lån(pdf, 190 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2009/10:7 Konsumentfrågor och sms-lån

Beslut

Nej till motioner om konsumentfrågor och sms-lån (CU7)

Riksdagen sa nej till ett 60-tal motioner på de konsumentpolitiska och konsumenträttsliga områdena. Förslagen, som lämnades in under den allmänna motionstiden 2009, gäller bland annat om abonnemang på mobiltelefoni, andrahandsförsäljning med evenemangsbiljetter, konsumentskydd vid köp av flygresor, obehörigt användande av kontokort och sms-lån.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 50

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-11-12
Justering: 2009-12-08
Trycklov: 2009-12-21
Trycklov till Gotab och webb: 2010-01-13
Trycklov: 2010-01-13
Reservationer: 6
Betänkande 2009/10:CU7

Alla beredningar i utskottet

2009-11-12

Nej till motioner om konsumentfrågor och sms-lån (CU7)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till ett 60-tal motioner på de konsumentpolitiska och konsumenträttsliga områdena.

Förslagen, som lämnades in under den allmänna motionstiden 2009, gäller bland annat om abonnemang på mobiltelefoni, andrahandsförsäljning med evenemangsbiljetter, konsumentskydd vid köp av flygresor, obehörigt användande av kontokort och sms-lån.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-01-27
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:CU7, Konsumentfrågor och sms-lån

Debatt om förslag 2009/10:CU7

Webb-tv: Konsumentfrågor och sms-lån

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eva Sonidsson (S)
Anf. 33 Eva Sonidsson (S)
Herr talman! Vi ska nu behandla civilutskottets betänkande CU7 Konsumentfrågor och sms-lån och motioner från allmänna motionstiden 2009. Vi står naturligtvis bakom alla våra motioner, men jag yrkar bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation nr 6 om sms-lån. Sms-lån har varit flitigt debatterade här i kammaren av många ledamöter. Det har varit ett hett ämne också i medierna - tidningar, tv och annat. Jag vill inleda med att säga att jag är väldigt kritisk till hur regeringen har hanterat frågan. I april 2006 kom det första ärendet till kronofogdens kännedom; det är snart fyra år sedan. I dag är antalet ärenden hos kronofogden nästan 50 000. Det är en siffra som är på tok för hög. Den skulle inte ha varit så hög om regeringen hade reagerat tidigare och motverkat utvecklingen. Som många vet är det väldigt enkelt att ta ett sms-lån. Med en snabb knapptryckning på telefonen eller en ansökan på nätet har man snart mer pengar på kontot. Det är höga kostnader och avgifter, och det ska betalas tillbaka på väldigt kort tid. De som inte kan betala tillbaka inom avtalad tid hamnar förstås hos kronofogden med betalningsanmärkningar som följd med allt vad det innebär när man ska skaffa bostad eller köpa bil och kanske måste låna pengar i en vanlig bank. När man ska söka jobb kan det sätta käppar i hjulet om man har betalningsanmärkningar. Det är som att bära en fotboja som man inte kan röra sig fritt med hur som helst. Man är alltså i många fall fast i ett ekorrhjul. Sms-lånen var för något år sedan motorvägen in i skuldfällan. Nu finns det de som säger att det är som att köra på Autobahn in i skuldfällan. Det finns så många möjligheter att skuldsätta sig med sms-lån att man inte har någon kontroll över situationen. I dag har över 40 företag skickat in ansökningar till kronofogden - så många är det som har problem med låntagare som alltså inte kan betala tillbaka. Ungefär 8 procent av ärendena hos kronofogden härrör från sms-lån. Det finns en kvinna som faktiskt har tagit 28 sms-lån under en vecka. Hon hade inget jobb och alltså ingen inkomst, ändå fick hon låna pengar. Jag tycker att det är förskräckligt. Ändå säger låneföretagen att man gör en kreditprövning. Den är ju inte vatten värd om den sker på det viset. Att ge lån utan kreditprövning är att försätta allt fler i en ohållbar ekonomisk situation. Läget riskerar att förvärras ytterligare. I takt med den kraftigt stigande arbetslösheten i vårt land får fler och fler hushåll allt kärvare ekonomi. Lånen är som vi vet förenade med mycket höga avgifter och höga räntor, som det kallas. Den som inte kan betala tillbaka i tid tvingas ta nya lån och hamnar på så sätt i ett moment 22. Det rullar runt i ekorrhjulet som bara växer och leder till en skuldfälla. Kronofogden bedömer att ungefär 10 procent av alla snabblån leder till betalningsanmärkningar. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet vid ett flertal tillfällen krävt att regeringen ska agera tidigare utan att invänta beredningen av det nya konsumentkreditdirektivet. Nu ser vi resultatet. Det har inte hänt någonting under den tid ni har haft makten. Ni har tillåtit att detta får fortsätta trots massiva protester. Regeringen har ju ägt frågan under den här mandatperioden och borde ha presenterat åtgärder långt tidigare än vad som nu sker. Nu lägger man fram en proposition i maj. Det innebär att man inte hinner fatta beslut i riksdagen under den här mandatperioden. Löftet att lagen skulle vara implementerad i maj håller man alltså inte. Trots lånens mycket allvarliga konsekvenser drar den moderatledda regeringen frågan om sms-lån i långbänk. Det tycker jag är beklagligt. Herr talman! Vi socialdemokrater har krävt att kreditprövningen måste skärpas. Kreditprövning är en färskvara och blir i mångt och mycket inaktuell när den baseras på tidigare års inkomster och inte på den inkomst som finns i dag. Vi vill ha en lagstiftad tidsfördröjning i systemet när det gäller att betala ut pengar. Det ska alltså inte gå att få pengarna inom 15 minuter, utan det ska kunna vänta till nästa dag. Samtidigt ser vi en brist i att sms-låneföretag inte finns registrerade hos upplysningsföretagen. Man kan alltså inte se den samlade bilden av hur många ansökningar en låntagare gör. Företagen är undantagna för att de är så små. Sms-låneföretagen borde också stå under Finansinspektionens tillsyn för att förhindra att de inte ska vara under samma skydd som övriga låneinstitut. Samtidigt måste vi fortsätta att utbilda i privatekonomi för dem som behöver det. Det gäller inte bara ungdomar utan många andra grupper i samhället som behöver mer utbildning i privatekonomi. Herr talman! Det har avslutningsvis tagit fyra år för regeringen att förhindra denna utveckling av sms-lån. Det är beklagligt och tragiskt för dem som har blivit drabbade av detta.
Egon Frid (V)
Anf. 34 Egon Frid (V)
Herr talman! I detta betänkande, Konsumentfrågor och sms-lån , behandlas en mängd olika frågor från allmänna motionstiden. Flera av de motioner och reservationer som berörs i betänkandet är viktiga och riktiga krav på förändringar. Vänsterpartiet har i grunden ingen annan uppfattning än vad reservanterna redovisar i övriga reservationer i betänkandet men vi fokuserar här på sms-lånen och den mycket speciella problematik som finns för dessa snabbkrediter. Jag vill inledningsvis ge en liten reflexion till tidigare debatt om skuldsanering och upplysa om att den nya skuldsaneringslagen infördes den 1 januari 2007. Jag tror inte att den nuvarande regeringen ska ta för intäkt att skuldsaneringslagen infördes den 1 januari 2007. Det krävs som vi vet ganska mycket beredning innan en lag införs. Jag är helt övertygad om att den tidigare regeringen gjorde arbetet för att den nya skuldsaneringslagen infördes den 1 januari 2007. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6 i betänkandet. Frågan om sms-lån är, som sagt, en av de frågor som berörs i reservationerna i betänkandet. Det har kommit in massvis med motioner för att få förändringar till stånd när det gäller sms-lånen. Det är egentligen en mindre skandal att följetongen sms-lån kan få fortsätta att utvecklas så negativt som den tillåts göra. Sms-lånen riktar sig i stor utsträckning till grupper av människor som redan är ekonomiskt utsatta. Ungdomar och hushåll med relativt svag ekonomi syns mer i statistiken över snabbkrediterna. Vi vet också att dessa sms-lån, dessa snabbkrediter, kan leda och leder till överskuldsättning och fler evighetsgäldenärer. Vi vet också att många som skaffar sig sms-lån och dessa snabbkrediter i stor utsträckning får betalningsanmärkningar på grund av obetalda sms-lån. De får svårt att i framtiden skaffa bostad, telefonabonnemang, anställning och andra lån. Vänsterpartiet tycker i grunden att sms-lån och snabbkrediter ska vara förbjudna. För att bryta denna negativa utveckling måste vi kräva en skärpning av kreditprövningar för sms-lån och snabbkrediter. En ordentlig information om räntesats och den totala kostnaden och skriftliga kreditavtal ska också gälla snabbkrediter och sms-lån. Detta skulle kunna leda till en rimlig betänketid som också är nödvändig för att minska dessa krediter. Görs inte en seriös kreditgivning anser jag och flera med mig att kreditgivare och dessa sms-låneföretag inte ska kunna vända sig till Kronofogdemyndigheten för att driva in dessa fordringar. Det tråkiga med dagens betänkande och diskussionen om sms-lånen är att vi inte redan nu är framme vid ett gemensamt majoritetsförslag från civilutskottet som kräver kreditupplysning för alla lån, inklusive snabblånen, under nuvarande 3 000 kronor. När vi har debatterat frågan om sms-lån med justitieministern har vi varit nära ett ja från hennes sida när det gäller att regeringen har för avsikt att införa den förändringen i konsumentkreditlagen i Sverige. Det är milt sagt lite olyckligt att de här frågorna inte är lösta ännu och att inte utskottet har kunnat komma med ett enigt förslag. Nu måste vi än en gång ge oss till tåls och invänta den kommande propositionen som ska ta in konsumentkreditdirektivet och förhoppningsvis förstärka konsumentkreditlagen så att vi får en kreditprövning för alla typer av krediter, inklusive snabblånen och de så kallade snabbkrediterna. Herr talman! Vi förväntar oss också att Marknadsdomstolens dom från november i fjol ska följas av sms-låneföretagen. Domen anger att företagen inte har rätt att ta ut dessa avgifter som de tar ut och som gör sms-lånen så kostsamma för låntagaren. Vi förväntar oss också att Finansinspektionen får i uppdrag av regeringen att utföra tillsyn av även kreditgivningen genom snabblånen. Det undantag som finns för snabbkrediter måste bort. Vi förväntar oss att Konsumentverkets förslag om snabba förändringar av konsumentkreditlagen genomförs. Dessa förslag är helt i linje med de motioner som finns och vår gemensamma reservation i dag. Att vi har en gemensam reservation i dag som Vänsterpartiet står bakom är för att tydliggöra att vi tillsammans i oppositionen med allvar ser den negativa utvecklingen för sms-lånen och att den måste brytas. Sms-lån är inte något som har blivit så stort för att vi har oansvariga konsumenter som inte vill eller kan ta ansvar för sin ekonomi. Det är något som har skapats på grund av att många har en besvärlig privatekonomi, att människor drabbas av ekonomiska trångmål i olika sammanhang och att det finns en möjlighet att genom de här lånen lösa sin privatekonomi. Många har valt att göra det. Det är fruktansvärt att kreditinstituten använder människors ibland svaga och utsatta ekonomi till att sälja en produkt som är så dyr och får sådana enorma konsekvenser. Det måste vi stävja för att på sikt få en bättre situation för medborgarnas privatekonomi. Herr talman! Varje gång vi debatterar detta måste vi betona att man inte kan moralisera över människor som väljer sms-lånen som en snabbkredit. Vi ska moralisera över de kreditgivare som utnyttjar människor genom att ta ut de enormt höga avgifterna och utnyttja betalningsanmärkningar och svårigheter som många människor drabbas av i efterhand. Det är regeringens ansvar att bryta den negativa utvecklingen för snabbkrediter och få in snabblånen och sms-lånen i en sund kreditgivning i vårt samhälle. Regeringen bör omgående komma med lagförslag som innebär att undantagen i konsumentkreditlagen när det gäller kraven på kreditprövning, information och skriftliga avtal tas bort. Det är angeläget att dessa föreslagna ändringar genomförs så att sms-lån och andra snabblån i praktiken blir otillåtna.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 35 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Civilutskottets betänkande nr 7 behandlar ett rätt stort antal mycket angelägna konsumenträttsliga frågor. Från Miljöpartiets sida föreslår vi bland mycket annat i en motion som behandlas i betänkandet att det behövs en bättre lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Det är bland annat exploatering av människokroppen i reklamen och de könsstereotypa budskap man sänder vi vänder oss emot. Vi menar att reklamen i stället borde åläggas etiska regler och borde lämna väsentlig och viktig information till konsumenterna. Det gäller till exempel hälsoaspekter för mat till barn. Vi menar att reklamen borde vara skyldig att uppmuntra till hälsosamma val i stället för att som ofta nu användas för att lura till det motsatta, det vill säga ohälsosamma val. Vi menar också att en del i arbetet med att minska påverkan från reklam och medier till ett osunt val är att införa tydligare regler som skiljer reklam från redaktionellt material. Vi tror att det finns väldigt mycket att göra för att framför allt freda våra barn från konsumismens osunda produkter. Det gäller naturligtvis också för vuxna även om vi menar att barn är mer utsatta för reklamens trolleri. Miljöpartiet pekar även på att klimat- och miljöinformation till konsumenterna borde förbättras. Som exempel i betänkandet har vi motioner där vi tar upp att flygbolag eller resebolag som säljer flygresor borde vara skyldiga att redovisa den totala kostnaden, alltså även flygresornas klimatpåverkan. Det är ju en indirekt kostnad för konsumenten. Vi menar att den typen av information borde biläggas till exempel en bokningsbekräftelse så att man som konsument inte riskerar att missa hela notan för den resa man tänker göra. Miljöpartiet anser även att regeringen borde sätta upp mål för rättvisehandel och etisk handel. Det tar vi upp i motioner som finns med i betänkandet. Det handlar till exempel om att klara klimatutmaningen; det tycker vi är viktigt. Det innebär att man måste göra många förändringar, och då är etisk och rättvis handel en viktig del. Vi måste ha en rättvisare värld om vi ska kunna få med oss alla länder i världen på de åtaganden som klimatarbetet innebär. Då är handeln och att den sker på rättvisa villkor en viktig komponent. Vi har en del olika förslag om mobiltelefonanvändning som vi menar skulle minska riskerna för konsumenterna att utsättas för det som vi upplever som delvis skojeri när det gäller försäljning av tjänster den vägen. I betänkandet tar vi upp en kanske lite udda men ändå viktig fråga, nämligen att marknaden i snabb takt översållas av nya produkter som inte alltid hinner underkastas prövning av hurdana restriktioner som eventuellt behövs för att de ska säljas på rätt sätt och hamna där de behöver hamna. Det exempel jag tänker på är laserpekaren, som man kan använda när man håller föredrag för att peka på en vägg. Det finns sådana som strålar så pass kraftigt att de kan användas för att förstöra synen på människor. Det kan vara av en olyckshändelse; det behöver inte ske avsiktligt. Man kanske viftar med pekaren och träffar en persons ögon. Vi tycker att det är lite tråkigt att vi har ett så dåligt system för handel att den här typen av produkter kan hamna där utan att de har blivit omgärdade av regler som kanske begränsar försäljningen till vissa kundgrupper, villkor, åldersgränser eller vad man nu kan tänka sig. Det kan också handla om regler som begränsar styrkan i den här typen av produkter som får finnas som vanliga handelsprodukter. De som är farliga kanske bara ska få säljas i sådana sammanhang där just den styrkan är nödvändig för att uppnå något mål som anses vara så väsentligt att man är beredd att ta den risk som finns med produkterna. Varje år ser vi att fler och fler produkter med olika typer av risker hamnar hos kundgrupper där de kanske inte borde hamna. Därför föreslår vi större möjligheter att omgärda sådana produkter med regler för hur de får säljas. Vi har från Miljöpartiets sida en mängd förslag som finns med i betänkandet på olika typer av åtgärder som ska minska risken för konsumenterna att utsättas för osäkra produkter. Vi har många förslag om hur vi kan minska riskerna för osunda konsumtionsmönster, även om vi naturligtvis inte tror att vi med den typen av regler kan bryta sådana konsumtionsvanor helt och hållet. Det är inte heller vårt mål att göra det. Vi har som grundprincip att människor själva ska göra sina val. Men vi menar att samhället bör se till att valen är medvetna, det vill säga att man har god kunskap när man gör valen. Om det finns människor som vill äta sig sjuka ska de ha möjlighet att äta vad de vill, men de ska vara medvetna om riskerna med det de stoppar i sig. Information ska finnas tillgänglig, precis som på läkemedelsburkar där man har bipacksedlar som talar om vilka risker som finns med att stoppa i sig kemikalierna i burkarna. Vi tycker att det finns brister i detta i dag när det gäller marknadsföring för livsmedel. Vår grunduppfattning är att många av de mål som vi här i kammaren egentligen oavsett partitillhörighet till allra största del är överens om - till exempel klimatmålen, miljömålen och folkhälsomålen - i stor utsträckning kan nås med förbättrad information till konsumenter. Genom den förbättrade informationen får de bättre möjligheter att bli medvetna om vad konsumtionen i sig innebär. Vi menar att med rätt styrmedel kan de politiska målen förvandlas till marknadsmekanismer. Det innebär dessutom att man dagligen och stundligen ger medborgarna möjligheter att utvärdera och bedöma effekterna av de beslut som vi fattar här i kammaren. Det är jättebra om medborgarna kan göra det. Obligatorisk klimatinformation på en flygbiljett eller bokningsbekräftelse är ett bra exempel på hur man skulle kunna göra det enklare för konsumenterna att agera såsom man förmodligen egentligen vill som konsument. Detta är exempel på saker som tas upp i betänkandet. En del av dem finns med som egna punkter i betänkandet, men majoriteten avslår dem. Jag yrkar bifall bara till reservation 6 i betänkandet. Självfallet står vi från Miljöpartiets sida bakom de reservationer som vi har; vi har ju flera stycken i betänkandet. Men för tids vinnande - som man brukar säga eftersom omröstningarna är komplicerade - yrkar vi alltså bara bifall till reservation 6. Jag tycker inte att jag kan tillföra så mycket mer i frågan. Vi har redan hört ganska långa förklaringar till varför vi tycker att sms-låneverksamheten är en allvarig ny ingång till skuldfällan och jag ska inte upprepa dem, herr talman.
Katarina Brännström (M)
Anf. 36 Katarina Brännström (M)
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motioner och reservationer. Det är 60 motioner - väldigt många. Ett tjugotal av motionerna har återkommit från tidigare år. De har även då avslagits. Det finns också några nya motioner. Jag yrkar avslag på samtliga motioner. Faktum är att vi väntar på ett nytt förslag som gäller konsumentköplagen med anledning av det nya EU-direktiv som ska komma samt en ny konsumentkreditlag. Arbete pågår alltså inom Regeringskansliet, och förslag ska komma i maj. Det vi står och säger här i dag är förmodligen redan gjort. Just nu är lagförslaget ute på remiss. Om några veckor får vi veta vilka remissinstansernas synpunkter är. Därefter kommer regeringen att väga in detta i sitt slutgiltiga förslag till en ny konsumentkreditlag. I korthet kan vi säga att lagförslaget innebär en ny lag där regeringen föreslår ändringar i distans- och hemförsäljningslagen och i kreditupplysningslagen. Bland annat ska näringsidkare vid marknadsföring av kredit - det kan gälla vid köp av varor eller sms-lån - alltid lämna information om den effektiva räntan. Dagens undantag för krediter som understiger 1 500 kronor eller för krediter som ska återbetalas inom tre månader föreslås tas bort. Därmed kommer alla nya snabblån att omfattas av den nya lagen. Det blir ytterligare skärpta krav på näringsidkaren om att lämna information i rimlig tid och på ett tydligt skriftligt sätt, som det står i förslaget, för att låntagaren själv ska kunna avgöra om krediten är lämplig för låntagarens ekonomi. Härmed kan vi säga att långivarnas ansvar ökar. Det finns också ett skärpt krav på kreditprövning - något som vi har efterlyst här i dag och tidigare i de debatter vi har haft. Det är alltså ett skärpt krav på kreditprövning av konsumenter som föreslås, och dagens undantag försvinner. Därmed omfattas både sms-lån och andra snabblån av obligatorisk kreditprövning framöver. Konsumenten eller låntagaren ges också en utökad ångerrätt i 14 dagar från det att avtalet har slutits. Det är alltså en ganska lång tid som föreslås. Detta är helt nytt och något som jag tror kommer att minska antalet nya ansökningar om dessa snabba lån. Man kan säga att regeringen har lyssnat på den kritik som har framförts och tagit den på allvar. Sms-lån är i huvudsak en svensk eller nordisk företeelse varför EU-direktivet inte har tagit hänsyn till denna typ av lån i samma utsträckning som vi nu måste göra här i Sverige. Regeringen har haft att ta ställning till rimligheten i att skärpa kraven och samtidigt till möjligheten att ta snabba lån med en ny teknik. Att göra en separat lag för sms-lån, som krävdes här i kammaren för något år sedan, ansågs inte vara rimligt och klokt, utan man ville invänta hela förslaget. Detta förklarar också att det har tagit den tid som det har tagit. Det är glädjande att vi nu kan se fram emot ett nytt förslag. Man kan inte heller helt bortse från människors eget ansvar. Det kan inte vara så att lagstiftning alltid ska krävas för att människor ska begränsa sin egen skuldsättning. Det är viktigt att framhålla det egna ansvaret. Det är självklart att det redan för många år sedan borde ha införts bättre och mer kunskap i skolan om den verklighet som möter ungdomar när de blir vuxna, det vill säga fyller 18 år. I dag är det fortfarande upp till en intresserad lärare om kunskap ges om lån, räntor och annat i privatekonomin. Här måste man nog säga att även den gamla regeringen har brustit. Herr talman! Att vara konsument är inte alldeles enkelt i dag. Det finns ett enormt utbud av alla typer av varor, och vi måste regelbundet göra olika val. Det kan gälla avancerade maskiner i hushållet, tv-apparater och abonnemang av olika slag, till exempel el och tele. Vi måste sätta oss in i både tekniska och ekonomiska lösningar på ett sätt som inte var nödvändigt förr. Vi måste vara noga med vilka uppgifter vi lämnar ut, hur vi förvarar våra bankkort, hur vi använder våra koder och att vi betalar fakturor som är riktiga. Samtidigt måste vi också säga att dagens marknad ger enorma möjligheter till bra och billiga varor för Sveriges konsumenter. Men trots alla lagar och regler är det viktigt att varje konsument tar ställning och gör sina egna kloka val. Då är det glädjande att det finns otroligt mycket information att hämta på olika nätsajter, och i de flesta kommuner i Sverige finns det fortfarande möjligheter till klok och bra konsumentrådgivning. Det är också glädjande att Konsumentverket har anmält flera sms-låneföretag och också fått rätt i Marknadsdomstolen. Detta har gjort det svårare för sms-låneföretagen och också sanerat marknaden. Man har fått bort oskäliga avgifter och kostnader. Sms-lån kommer att finnas, och kanske kommer det också snabblån i nya former. Jag tror att vi måste vänja oss vid detta i den värld vi lever i. Därför är kunskap och information mycket viktig, särskilt för våra ungdomar. Vi kan alla se fram emot en ny lag och skärpta villkor för alla typer av lån, särskilt sms-lån, och det tycker jag är väldigt bra.
Eva Sonidsson (S)
Anf. 37 Eva Sonidsson (S)
Herr talman! Jag har egentligen bara en fråga till Katarina, och den gäller detta med ångerrätten. Det är inte riktigt klargjort i förslaget hur den ska hanteras. Man kan fundera på om det är två veckors ångerrätt som ska gälla. Hur mycket ska man då betala tillbaka? Hur har man tänkt att det ska hanteras? Jag tror att det är en väldigt viktig fråga. Jag tror inte att antalet ansökningar kommer att minska på grund av att man inför en ångerrätt utan snarare tvärtom, för då finns det en möjlighet att jag kan ångra mig i morgon om jag tycker att det är fel.
Katarina Brännström (M)
Anf. 38 Katarina Brännström (M)
Herr talman! Det slutgiltiga lagförslaget är inte riktigt klart när det gäller ångerrätten, men det kommer att regleras tydligt och klart vad som kommer att gälla. I princip kan man säga att inga kostnader ska tas ut om lånet inte har börjat gälla. Det är ytterligare ett stärkt skydd för konsumenten. Sedan gäller det att hitta rätt skrivningar i lagen så att det blir tydligt även för den som ska ge ut lånet. Här har remissinstanserna möjlighet att svara på hur man vill se på detta. Jag tror att det är viktigt att det blir ett tydligt förslag, precis som Eva Sonidsson säger. Jag tror att vi kan vara lugna på den punkten.
Eva Sonidsson (S)
Anf. 39 Eva Sonidsson (S)
Herr talman! I dagens läge ska man betala tillbaka lånet inom 30 dagar. Om det hinner gå 14 dagar innan man ångrar sig har man kunnat utnyttja halva tiden. Det borde kanske vara en dags eller max två dagars ångerrätt för att det över huvud taget ska få någon effekt. Det känns väldigt luddigt om man ska kunna använda pengarna i 14 dagar och sedan betala tillbaka dem. Vad är det då man ska betala? Är det en schablonsumma? Ska man få betala halva avgiften, 300 kronor i stället för 600 kronor, för att låna pengar i två veckor i stället för i en månad? Jag hoppas verkligen att man tänker till lite grann och funderar på om ångerrätten är ett bra sätt. Jag tror att man ska fokusera på den här fördröjningen i stället för att det ska finnas en möjlighet att ha en längre ångerrätt. Som det nu ser ut måste den nog vara väldigt kort för att den ska få en bra verkan.
Katarina Brännström (M)
Anf. 40 Katarina Brännström (M)
Herr talman! Det finns tydliga skrivningar om detta, men vi har inte sett det riktiga förslaget ännu. Jag vet att flera remissinstanser är intresserade av att få klara och tydliga skrivningar. Regeringens utgångspunkt är att låntagaren inte ska drabbas av några särskilda avgifter, utan det är den som ger ut lånet som kommer att förlora på det, om jag får uttrycka det så, genom att man inte kan ta ut några särskilda avgifter för den rätt som har gällt under de här 14 dagarna. Det kommer att bli tydliga skrivningar. Det kan vi vara övertygade om.
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Anf. 41 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Herr talman! I dag debatterar vi konsumentfrågor och sms-lån. Katarina Brännström redogjorde klart för den nya konsumentlagen. Jag tänker bara uppehålla mig vid några få av de här frågorna. I Sverige har vi inte någon särskild lagstiftning som reglerar vidareförsäljning av biljetter till kultur- och idrottsevenemang. Det är arrangörerna av evenemangen som själva beslutar om vilka biljettförsäljningsbestämmelser som ska gälla. Vid en andrahandsförsäljning är dock säljare och köpare bundna av de villkor som följer av ursprungsavtalet. När stora internationella artister uppträder tar biljetterna snabbt slut. Men på andrahandsmarknaden går de att köpa, ibland faktiskt redan innan de officiellt är släppta, men köparen får då förstås betala ett mycket högre pris. Konsekvensen av det kan vara att man står där med helt värdelösa biljetter eftersom till exempel Ticnet enligt sina köpevillkor har rätt att riva eller makulera biljetter som har sålts i andra hand till ett högre pris än inköpspriset. År 2009 anmälde företaget Ticnet tillsammans med Svenska Fotbollförbundet fyra företag som säljer biljetter i andra hand på nätet till Konsumentverket. Man krävde att företagen ska tvingas informera biljettköparna om att biljetterna kan vara ogiltiga. Konsumentverket har därefter uppmanat andrahandsbolagen att tydligt informera om risken att biljetterna kan bli makulerade. Då kan man fråga sig vem som vill köpa de biljetterna. Det är dock i slutändan den enskilda konsumenten som riskerar att åka långa vägar och betala mycket pengar för precis ingenting. Lösningen och utvecklingen kanske måste gå mot att man får köpa personliga biljetter. Då kan man tänka sig hur besvärligt det blir att man redan från början måste veta vem det är som ska gå på konserten och vem det är som ska gå på hockeymatchen. Enligt Centerpartiets och utskottets uppfattning är detta emellertid ett problem som i första hand bör tas om hand av arrangörerna och distributörerna som har möjlighet att kontrollera sina återförsäljare genom avtal och sanktioner om de inte följer avtalsvillkoren. Man är från branschen medveten om problemet, och man har också vidtagit vissa åtgärder för att försöka komma till rätta med det. Även Konsumentverket har vidtagit åtgärder. Resultatet av de åtgärder som har vidtagits från branschens sida måste nu avvaktas innan man sätter i gång med nya åtgärder. Herr talman! När det gäller försäljning av laserpekare, vilket nu har kommit på tapeten, förstår jag motionärens oro då laserpekare blir allt starkare och risken att allmänheten kan komma till skada är stor. Rikspolisstyrelsen undersöker nu om laserpekare kan klassas som vapen. I december besköts poliser i Trelleborg med så kallad grön laser, och de polismännen riskerar att få bestående men. Från och med den 1 februari 2009 är det enligt 6 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om laser olagligt att inneha och använda starka laserpekare på allmän plats och på skolgårdar utan tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten. Vidare ska alla lasrar vara märkta med laserklass och varningstext. Rikspolisstyrelsen jobbar tillsammans med flera myndigheter för att även reglera importen av de här farliga föremålen. Det är väl ingen här i salen som tycker att laserpekare är några oskyldiga leksaker precis. Det pågår ett översynsarbete som ligger i linje med motionen. Därför bör resultatet av detta arbete avvaktas innan vidare steg tas. Och så, herr talman, några ord om sms-lån. Varningsklockorna har nu ringt ett tag beträffande utvecklingen när det gäller betalningsanmärkningar, precis som alla talare före mig har vittnat om. Redan 2007 kunde vi se att antalet betalningsanmärkningar på grund av korttidslån, även kallade mikrolån, snabblån eller sms-lån, rusade i höjden. Första halvåret 2006 var det 1 407 ärenden, och första halvåret 2007 hade 4 579 sådana ärenden inkommit till kronofogden. Detta föranledde åtgärder såväl hos kronofogden som hos Konsumentombudsmannen och Finansinspektionen samt resulterade i en massa motioner i riksdagen, bland annat en från mig. Situationen blir tragiskt nog bara värre och värre då ökningen fortsätter lavinartat. Första halvåret 2009 hade inte mindre än 23 465 ärenden registrerats hos kronofogden. Vad det exakta antalet är i dag vet jag inte, men någon tidigare talare här pratade om 25 000. Ungdomar är överrepresenterade. Jag håller helt med om att var och en har ansvar över sina egna val i det här livet. Men när det är så lätt för en ung person som knappt har några pengar alls att trycka på en knapp och snabbt få 1 500 kronor insatta på sitt konto och att också göra det flera gånger är det självklart att det här är ett stort problem. Men det är inte bara ungdomar som tar de här lånen, utan det ökar också väldigt mycket bland äldre. Finansinspektionen har visat i rapporten Risker i det finansiella systemet som presenterades i november 2009 att det har bedömts att utvecklingen för snabblån utgör en stor risk på konsumentområdet. Finansinspektionen menar att ytterligare åtgärder behöver sättas in i form av ökad tillsyn, krav på kreditprövning och skärpta informationskrav för att förhindra utvecklingen med växande skuldsaneringsproblem. Precis som Katarina Brännström sade föreslås i den nya konsumentkreditlagen att näringsidkare vid marknadsföring av kredit alltid ska lämna information om den effektiva räntan. Dagens undantag från detta krav när det gäller krediter som understiger 1 500 kronor eller ska återbetalas inom tre månader föreslås tas bort i syfte att också snabblånen ska omfattas av regleringen. Den nya konsumentkreditlagen innebär också ett stärkt skydd för låntagare i flera avseenden, såsom en skyldighet för kreditgivarna att förklara kreditavtalet och dess verkningar för konsumenten. Konsumenten föreslås också få rätt att ångra ett kreditavtal. Dessa förslag är integrerade delar i det nya konsumentskyddet som bör leda till att bland annat problem med överskuldsättning på grund av sms-lån minskar. Vad jag förstår kommer den här lagändringen att träda i kraft den 1 januari 2011. Att den sedan helt ska upphöra är väl bara möjligt om vi får en lag på att sms-lån blir helt förbjudna. Där är vi inte än, även om Centerpartiet har pratat om den möjligheten. Med detta, herr talman, vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 42 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Jag fick ett brev häromdagen från föräldrar som har en numera vuxen dotter med ett lättare psykiskt funktionshinder. De här föräldrarna har stora bekymmer med dottern som lever under knappa förhållanden, för hon är ganska lättledd och lättpåverkad och hon kommer därför ofta hem och har antagit olika generösa erbjudanden om krediter - kreditkort och liknande. Jag såg brevet som ett nödrop, men de hade också ett förslag, och det visar kanske på hur bekymrade de och säkert många andra är. Jag har till exempel talat med personliga ombud som har samma situation och får hjälpa människor. Förslaget som de här föräldrarna framförde var att vi skulle införa ett slags Nixregister dit personer som inte vill ha några krediter kunde anmäla sig. När sådant kommer upp på bordet förstår vi att vi har ett problem i vårt samhälle. När det gäller sms-lånen och snabblånen, eller smålån över huvud taget, har vi också problem med marknadsföringen. Om ni tittar på annonser som florerar ser ni att om man lånar hos ett företag för att betala skulderna till ett annat företag påstås det att man sparar pengar. Man sparar pengar genom att låna. Ja, det är kanske så att språket håller på att förändras. Det finns också företag som välkomnar kunder som inte de traditionella långivarna vill ha att göra med. Jag har en annons framför mig där man till exempel välkomnar personer som har betalningsanmärkningar, som har skulder, som saknar fast anställning och så vidare. Jag tycker att vi har ett jätteproblem med de här småkrediterna, både sms-lånen och annan kreditgivning på mindre belopp. Det är därför naturligtvis välkommet att vi nu äntligen får se ett lagförslag på en ny konsumentkreditlag. Jag är särskilt glad för att det nu inte görs några undantag för småbelopp eller för korta kredittider. Det tycker jag att vi ska notera som ett extra plus. Sedan vill jag gärna för min del instämma i vad Eva Sonidsson tog upp, nämligen att det nog inte är Konsumentverket som ska vara tillsynsmyndighet, utan även de här låneföretagen bör stå under Finansinspektionens tillsyn precis som banker och andra finansbolag gör. Jag kommer att verka för att vi ska försöka få med det om det är möjligt i det här lagstiftningsarbetet som nu pågår. Vi får väl se vad remissinstanserna säger. Förhoppningsvis går de också på den här linjen. Jag tänkte bara prata om sms-lånen och göra en kort avslutning och tala om det senaste som jag har hört när det gäller sms-lån. Herr talman och ni andra känner ju till att om man lånar 3 000 kronor på 30 dagar ska man betala tillbaka 3 000 kronor plus 700 eller 750 kronor i avgift - de vill ju inte kalla det för ränta. I det här landet finns ett företag som säljer kosmetika, och de lånar också ut pengar. De erbjuder just nu ett lån på 3 000 kronor på 30 dagar under förutsättning att man köper tre deodoranter av dem. Det var en ny variant. Kreativiteten är stor. Avslutningsvis vill jag säga att jag välkomnar det förslag till ny konsumentkreditlag som, om än sent men dock, har kommit. Vi får jobba tillsammans på att det verkligen blir genomfört.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 43 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag tänker avgränsa mig till att tala om de mycket omtalade sms-lånen. Vi har hört om dem i olika sammanhang. Det har gällt många människor som varit förtvivlade över att de hamnat i skuldfällor som de inte tänkt sig. Det är glädjande att det finns stor enighet mellan oppositionen och regeringen om att verkligen ta tag i denna fråga. Många hamnar i skuldfällan i dag, och första halvåret 2009 fanns på grund av obetalda sms-lån över 23 000 ärenden hos Kronofogdemyndigheten. Vad ska vi då göra för att stoppa utvecklingen? Jag är inte så säker på att man ska förbjuda sms-lån. Vi kan inte stoppa tekniken och de möjligheter tekniken skapar. Däremot måste vi naturligtvis uppmärksamma orsaken till skeendet. Många människor har av skilda skäl en besvärlig livssituation rent ekonomiskt, de tänker kortsiktigt, och vi har hört berättelser om hur man tar korta sms-lån med jättehöga räntor för att kanske klara närmaste veckan eller närmaste två veckorna. Att människor hamnar i svåra ekonomiska situationer tog vi upp i den förra debatten, och det är det vi på något vis vill angripa. Frågan är alltså hur vi ska få ordning och reda på dessa lån. Herr talman! Jag har funderat mycket på varför vi hamnat där vi hamnat. En utgångspunkt för Kristdemokraternas värdegrund, den kristna värdegrunden som vi har i samhället, finns i en gammal bok vari det finns ett ordspråk, nämligen att vi ska vänja den unge vid den väg han bör vandra. Jag har funderat på hur vi kommer åt den här typen av problem. Vi måste fokusera på situationen i skolan. Jag kan fortfarande komma ihåg den gamla Lyckoslanten. Nu är jag ju över hundra år men den gamla Lyckoslanten lyfte fram Spara och Slösa. Spara är jätteglad och lycklig medan Slösa är mycket bekymrad och ledsen. Kanske någon känner igen sig i det. Den typen av kunskap, som hos oss sitter i ryggmärgen, får inte alla i dag. Vi fokuserar inte lika starkt på den. I realiteten handlar det om grundvärderingar och livsmönster när unga människor, som vi måste värna om, väldigt tidigt börjar ta snabba lån utan att se på det hela långsiktigt. Här har skolan en oerhört viktig roll. I Storbritannien har man numera ett ämne kallat economic well-being på skolschemat. Där lyfter man fram det finansiella systemet, försäkringar, lån, sparande och så vidare. Det kanske vore en möjlighet även för oss för att ytterligare lyfta fram dessa mycket viktiga delar i vår skola. Också folkbildningen har en stor och viktig roll i detta sammanhang. Vår minister Mats Odell har flera gånger lyft fram att vi borde ge ytterligare uppdrag, och regeringen har gett uppdrag, till våra folkhögskolor och andra folkbildningsorganisationer att uppmärksamma vikten av att man lär sig sådant som gäller den privata ekonomin och också samhällets ekonomi. Jag är glad för att vi nu får ett lagförslag i denna fråga, och jag instämmer i att Finansinspektionen borde ha tillsynen över dessa kreditföretag. I dag registreras kreditföretagen, även sms-långivarna, hos Finansinspektionen, men Finansinspektionen har inte uppdraget att utöva tillsynen eftersom dessa inte lånar in andras pengar, har jag fått veta. När vi fastställer de långsiktiga principerna för framtiden tror jag att det är viktigt att Finansinspektionen ska ha ansvar för dessa kreditföretag på samma sätt som för andra kreditföretag. Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. Jag hoppas, herr talman, att alliansregeringen vidtar alla de åtgärder som är möjliga för att lösa dessa knutar och att vi hittar vägar så att människor inte ska hamna i skuldfällan.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-01-27
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 9, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Ångerrätt vid tillfällig försäljning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C324 yrkandena 1 och 2 samt 2009/10:C352.
    2. Avtal om abonnemang på mobiltelefoni m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C313, 2009/10:C337 och 2009/10:C354.
      • Reservation 1 (s, mp)
    3. Vidareförsäljning av evenemangsbiljetter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2009/10:C481 yrkande 5.
      • Reservation 2 (s)
    4. Konsumentskydd vid köp av flygresor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C286 och 2009/10:C353.
    5. Obehörigt användande av kontokort

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2009/10:C326.
      • Reservation 3 (s)
    6. Försäljning av laserpekare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2009/10:C213.
      • Reservation 4 (mp)
    7. Underdebitering av elavgifter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2009/10:C287.
    8. Informationsskyldighet för näringsidkare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C288 och 2009/10:C303 yrkande 2.
      • Reservation 5 (mp)
    9. Sms-lån m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C206 yrkande 2, 2009/10:C208, 2009/10:C220, 2009/10:C227, 2009/10:C231, 2009/10:C237, 2009/10:C241, 2009/10:C249, 2009/10:C251, 2009/10:C264, 2009/10:C276 yrkande 11, 2009/10:C298, 2009/10:C339, 2009/10:C345, 2009/10:C399, 2009/10:C428, 2009/10:C443, 2009/10:C455, 2009/10:C475, 2009/10:C481 yrkande 6, 2009/10:C482 yrkandena 1, 2 och 4 samt 2009/10:C492 yrkande 6.
      • Reservation 6 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0106024
      m840112
      c190010
      fp20008
      kd21003
      v01903
      mp01702
      Totalt144142162
      Ledamöternas röster
    10. Motionsförslag som bereds förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Sk210 yrkande 1, 2009/10:Ju381 yrkande 42, 2009/10:C202, 2009/10:C245, 2009/10:C276 yrkandena 1-6 och 8, 2009/10:C296, 2009/10:C299, 2009/10:C302, 2009/10:C303 yrkande 1, 2009/10:C320, 2009/10:C327, 2009/10:C355, 2009/10:C356, 2009/10:C382 yrkandena 1 och 2, 2009/10:C391, 2009/10:C410, 2009/10:C440 yrkandena 1, 4 och 5, 2009/10:C481 yrkandena 3 och 4 samt 2009/10:C498 yrkandena 1 och 5.